Jag har hunnit med att gå en väldigt lång runda med vovven på morgonen och sedan en mindre tillsammans med Tina och hennes vovve. Vi träffade även på en annan hund medan jag väntade på Tina, det är hennes systers hund (alla bor i en enda klump, haha) och då blev min vovve överlycklig. Hon och den andra hunden är helt förälskade i varandra och de blir så otroligt glada när de träffas. De har verkligen bara ögon för varandra och självklart blev den andra hunden överlycklig nu när min vovve löper. Ja, jag är nördig när de gäller min hund. Deal with it. Naglarna är även målade, även om det enligt mig inte blev jätte bra. Nu har jag ju vant mig vid långa naglar, så nu känns de så extremt korta. Fast det är rätt skönt, för då kan jag använda de utan att oroa mig för att de ska trilla av.

Någon träning har det inte blivit av idag, utan jag har skjutit upp det tills imorgon. Jag har haft en sådan där dag när jag känt mig helt likgiltig till allt och bara velat bädda ner mig i sängen resten av dagen. Även om jag numera går på antidepressiva så har jag ändå sådana dagar, även om de inte alls är lika illa som innan. Två och ett halvt år senare och jag är ännu inte frisk. Frustrerande! Innan så var känslan hundra gånger värre, så jag är ju bättre, men det känns ändå lite jobbigt att jag inte är helt frisk. Ska jag vara ärlig så tror jag egentligen aldrig man blir frisk från en depression, utan den ligger alltid där och gnager i en. Har man varit så långt på bottnen som jag var innan, då känns dessa dagarna som ingenting. Allt handlar om perspektiv.