Dagen då allt gick fel

Idag har jag och dagens partner in crime, Natalie, filmat till två olika projekt och allt som i princip kunde gå fel gick också fel. 

Vi började med över två och en halv timmes bilkö i rusningstrafiken. Inte helt oväntat, även om det dröjde en timme extra än uträknat. Väl på inspelningsplatsen gick allt väldigt smidigt, förutom lite ljudmissar, och Natalie var fantastiskt duktig framför kameran. 

På andra inspelningsplatsen strulade däremot utrustningen såpass att vi fick vända tillbaka till skolan och bearbeta om manus nummer två. Det fick bli lite halvdant då tiden var knapp och vi fick lösa situationen på bästa sätt. 

Efter inspelningarna kom nästa prövning – redigeringsprogrammet, som inte heller ville gå vår väg. Men men, vi höll vårt goda humör uppe hela dagen igenom och skrattade åt det istället. Så ska det vara visst? 😀

Från en av morgonens snaps:

Samma visa varje gång 

Att det är så svårt att komma till ro och faktiskt lyckas somna, när en ska upp riktigt tidigt? 

Imorgon måste jag upp vid 05.30, det är nästan två timmar tidigare än jag brukar gå upp och det är två timmar jag behöver. Nu tycks jag dessutom somna ytterligare säkert minst två timmar senare än jag borde. Då har vi alltså fyra timmar back på sömnkontot. Sablar också. 

Det här har ni hört från mig många gånger förr, visst? Det hör nästan till mitt väsen att ha denna oklara rutin i såna här situationer. Likväl som det hör till att jag sen ska köra ert klagande blogginlägg om det, istället för att försöka mig på ett nytt sömnförsök. Livet på en pinne ni vet. 

Godnatt. 

Händer i godis dilemma

Jag var precis och köpte mitt lördagsgodis – ja, på lördagar är det obligatoriskt med en godispåse. Eftersom jag inte äter gelatin eller ämnen som tex e471 osv. Har jag ett väldigt begränsat urval från lösgodiset, jag köper oftast bara en eller två sorter. 

Jag börjar i alla fall plocka i från godissort ett (av två) i min påse. Bredvid mig står en barnfamilj varav fem ungar står med egen påse och plockar i sitt godis och till min stora förtret ser jag hur en av ungarna står vid just min godissort två och gräver med hela händerna i lådan. Föräldrarna tittar bara på. När jag slänger ett litet getöga åt deras håll säger tillslut mamman ”såja ta inte med händerna”. Ingen respons och ungen fortsätter till nästa godislåda med bägge händer grävandes i. Det blev ingen godissort nummer två för mig. 

Självklar förstår jag att man som förälder vill lära sitt barn att ”ta själv” och det är väl jättebra att barnet får lära sig. Men lite koll och tanke för alla andra som ska äta av det godiset kan en väl ändå visa? Sedan kanske inte jag som har en släng av bacillskräck ens ska gå till godiset men ändå. 

Vad tycker ni i ett sådant här fall? 

Freedom

398134_2204573732238_880848730_n

Den här bilden tog December på mig i Rio för några år sedan. Trots att det är en oskarp mobilbild tycker jag den ger en sådan känsla av frihet. I alla fall kändes det så just där och då. En känsla av frihet. För mig är det så viktigt att få känna sig just fri. Att få vara fri som människa.

Stina fick åka till veterinären

Idag fick jag åka iväg med Stina till veterinären, hon har nämligen tyckts känna obehag i de bakre regionerna.. Hönsmamma som jag är har jag googlat det mesta och då även såklart läst det värsta – juvertumör. Hon är kastrerad men det kan ändå hända. Jag förklarade därför för vår veterinär att jag mest vill säkerställa att så inte är fallet här och så var det inte heller! Stina hade däremot – varning för känsliga – fyllda analsäckar, som hon inte kunnat tömma ordentligt själv. Det fick hon nu hjälp med. Mammas lilla flicka var så duktig som stod alldeles stilla med skräckfylld blick medan veterinären undersökte henne. Sötnosen. 

Well well. Slutet gott, allting gott!


Ser ni min enorma ådra? Vad hände där? 

Lyxigt drömresemål

Ett drömresemål jag haft sedan några år tillbaka är Seychellerna. Det är egentligen en dröm som min pappa hade som sedan har överförts vidare till mig.

Några år innan pappa fyllde sextio sa han att på sin sextioårsdag skulle han åka till just Seychellerna, en plats han länge hade velat besöka. Men redan när pappa var femtiofyra år så opererades han för en vattencysta i nacken, som sakta men säkert hade börjat slå ut hans nervsystem och med åren blev han helkroppsförlamad med nersatt lungkapacitet. Jag ska vid något annat tillfälle berätta lite mer om vad som egentligen hände men inte denna gång. Det här inlägget handlar om ett drömresemål.

Pågrund utav min pappas sjukdomstillstånd lovade jag mig själv att besöka Seychellerna någon gång i mitt liv, för pappas skull. Helst hade jag såklart velat att pappa varit vid liv när jag gjort den resan så jag hade fått dela den med honom på något vis. Nu blev det inte så, men jag tror att han kommer vara med mig på ett helt annat sätt den dagen.

Fakta Seychellerna

Seychellerna är en ögrupp som ligger utanför Afrikas östkust och består av cirka 90 öar. 

Cirka 90 000 invånare.

Varmt klimat året om med en regnperiod från maj till september.

Känt för sina fantastiska stränder, korallrev och turkosa vatten. 

YTo2OntzOjI6ImlkIjtpOjEyMjQyMTg7czoxOiJ3IjtpOjY0NTtzOjE6ImgiO2k6OTk5OTtzOjE6ImMiO2k6MDtzOjE6InMiO2k6MDtzOjE6ImsiO3M6NDA6ImQ3ZjBiZDUxMDM2YjZjZGFmZTdjMDNlYzk0MjY2ZWMwNTU4NjUwYzAiO30=

Bild lånad från Vagabond.se.