Är sömnsvårigheter för alltid?

Redan i lågstadiet började jag få sömnsvårigheter. Inte med att sova en hel natt utan det att just lyckas somna. Som barn var jag hyperaktiv och lekte med gossedjuren i sängen istället för att sova. För när jag la mig och blundade kittlades det i hela kroppen. Men jag somnade tillslut, kanske någon timme senare än jag borde ha gjort men det var ändå okej. I tonåren exskalerade sömnproblemen och som ung vuxen hände det att jag gick till jobbet utan att ha lyckats sova en enda minut under natten. Efter lunchtid var jag då omänskligt trött och bilden började flimra. Kroppen skrek efter en djup sömn. Det var verkligen fruktansvärt. Tillslut fick jag insomningstabletter (alltså ej sömntabletter ) för att få hjälpa med den svåra biten. Dock  fick jag recept för vid behov. Vilket betyder att jag kan sova bra ungefär två gånger i veckan. Ibland sover jag bra av mig själv, det beror lite på stress runt mig eller hur mycket jag får sova ut på morgonen och så vidare. 

Det jag undrar är om sömnsvårigheter någonsin släpper? Om en har levt med det sedan barnsben. Kan det då släppa? Jag känner mig inte helt säker på det men har en småbarn kan jag tänka mig att en slocknar av ren utmattning emellanåt. Då kanske det tvunget blir någon rutin. Vad vet jag? Återstår att se. 

Inatt kunde jag nämligen inte alls sova. Natten innan likadant, då vaknade jag dessutom mitt i natten och låg vaken över en timme. Konstigt det där. 

Har ni sömnsvårigheter? Om ja, vad gör ni för att motverka det? 

Filmtips – nya filmer

Här kommer tips med en blandad kompott av nya filmer!

Hacksaw Ridge, ett verklighetsbaserat och prisat krigsdrama med Andrew Garfield i huvudrollen. Mel Gibson har regisserat filmen och precis som väntat är den extremt rå med de mest verklighetstrogna krigsscener jag sett. Jag är inte mycket för krigsdraman annars men denna film handlar om en helt fantastisk man, en riktig hjälte och jag tycker att alla ska se den. Andrew Garfield blev även nominerad till en oscar för sin fantastiska prestation. En av de bästa filmer jag sett.

 

Måste Gitt. Svensk komedi med Can Demitras i huvudrollen. Filmen handlar om den småkriminella förortskillen Metin som har skrivit en bok om brott han begått tillsammans med vänner. Boken hamnar av misstag i händerna på ett bokförlag. Filmen är både rolig och har ett viktigt budskap om kulturkrockar och utanförskap i förorterna.

The Belko Experiment. En nervkittlande skräckthriller som har många liknelser till ”Saw” – filmerna. Ett 80-tal medarbetare blir instängda på arbetsplatsen där de måste döda varandra för att överleva. Historien är enkel men du sitter på helspänn filmen igenom. Gillar du skräckfilmer ska du se denna!

 

Bad moms. En spårad komedi om några småbarnsmammor som tröttnar på att hela tiden försöka vara de perfekta mammorna. Vi ser Mila Kunis i huvudrollen och Christina Applegate i en av birollerna. Filmen vann pris för bästa komedin i ”Peoples choice award” 2017.

 

Jag älskar dig – En skilsmässokomedi. Svensk komedi med Christine Meltzer och Björn Kjellman i huvudrollerna. Helt okej komedi om livskriser och ett äktenskap som inte längre har någon passion.

Halv åtta hos Natalie

Idag har jag haft en riktigt mysig dag med först medtitt på redigeringen av tv-piloten och sedan efterlängtat kompishäng.


Vid 22-tiden ikväll kom jag hem efter en otroligt trevlig middag tillsammans med Natalie och Amanda. Vi lagade mat tillsammans hemma hos Natalie och catchade upp en hel del. Det var längesen vi sågs och hade vi inte haft en tidig morgon som väntade hade jag säkert inte varit hemma ännu. De två har verkligen blivit några som betyder väldigt mycket för mig. Vi träffades första gången för drygt ett år sedan när vi började samma journalistutbildning. Vår vänskap har blivit väldigt betydelsefull för mig (för dem med hoppas jag lol). 

Det var riktigt skönt med lite kvalitéstid som avslut på denna ”Lill-Lördag”. 

Tv-pilot in the making

De senaste veckorna har vi skapat fram innehållet till en tv-pilot som sedan filmades under hela förra veckan. Nu pågår klippning och redigering i ett par veckor och det ska bli extremt spännande att se det färdiga resultatet! Jag hoppas att det blir ungefär som jag föreställt mig men det känns som att alla i teamet har samma vision. Vilket är superkul och väldigt betydelsefullt.

På torsdag har vi en första titt ihop med producenten och sedan fortsätter redigerarna i ungefär en vecka till innan nästa titt. Jag älskar verkligen den kreativa processen i att skapa något i rörlig bild. Oavsett om det gäller en tv-pilot, en dokumentär eller en långfilm. När det gäller långfilm har jag ju dock bara varit med att skapa innehållet framför kameran medan jag nu har jobbat bakom. Men att helt enkelt få utlopp av sin kreativa konstnärsådra älskar jag, oavsett formatet.

Nåväl, nu ska jag läsa vidare ur Camilla Läckbergs ”Häxorna”. Sov gott!

Today is the day

För ett år sedan började jag en journalistisk utbildning som innehöll en hel del föreläsningar och kurser om både tv-produktion, foto och ren journalistik. Vi fick jobba som en redaktion och producera egna videoklipp till en välgörenhetsgala (Carola uppträdde), vi producerade även ett eget magasin på cirka 68 sidor där jag fick intervjua och fota en kvinna (driver Emmas vintage) till omslaget. 

Det är bara ett litet ihopkok av allt vi fick göra under första året. Jag kanske gör ett längre inlägg, mer specificerat om utbildningens innehåll under veckan. 

För nu, idag, är det nämligen dags för mitt andra år som även är det sista på utbildningen. Det här året kommer se väldigt annorlunda ut mot förra. Först för att våra klasser blir lite utspridda då vi fått göra tillval och alla har inte valt lika kurser. Jag kommer till exempel börja terminen med en kurs i tv-produktion och vi ska bland annat filma en pilot till en realityserie. Sedan följer en programledarkurs och weddredaktörkurs med mycket fokus på (min favorit) sociala medier.

Nu är jag sjukt taggat att sätta igång med utbildningen och att få träffa alla igen!! Det känns helt magiskt att få träffa och krama om alla som en inte sett på hela sommaren. Jag har dock träffat ett par stycken från skolan; Amanda och Eneida❤.

Lets do this! Ha en grym start på veckan!

Att våga prata om ångest

Har du haft ångest någon gång? Då menar jag inte att ha ångest över något du har glömt att göra eller att vakna upp med ångestfyllda minnesluckor efter en blöt utekväll. Utan jag menar om du har levt med daglig ångest under någon period av ditt liv? Då är du inte ensam.

Min ångest utvecklades redan som barn och jag har aldrig riktigt blivit fri den men jag har lärt mig att hantera den.

Under lågstadiet, som årskurs ett till tre hette på den tiden, utvecklade jag panikartade tvångstankar. För mig var det ett sätt att försöka påverka saker jag inte mådde bra utav och inte heller kunde rå för under min barndom. Tvångstankarna blev tillslut som ritualer jag utförde, till största delen innan och efter skolan.  Jag levde med en konstant oro i kroppen över att familjeproblem inte skulle bli bättre utan att det istället skulle bli ännu värre. Ganska snabbt efter att tvångstankarna hade blivit min vardag kom magsmärtan. Jag fick kraftiga smärtor i magen, illamående och kräktes flera gånger om dagen under skoltid. Flera läkarbesök följde men de hittade aldrig någonting. Tillslut följde min farmor med mig till vårdcentralen och sa till mig att berätta om min tillvaro och efter det stod det klart att det kom inifrån. Det var min kropps sätt att hantera saker som jag höll inom mig själv och känslor jag desperat försökte kväva.

Som vuxen förstår jag att det var ångest i olika uttrycksformer som jag kände, men jag var för liten att förstå det då. Jag minns hur jag brukade tänka att jag inte längre kunde minnas hur det kändes att inte ha ont någonstans. När jag nu tänker tillbaka på det hade jag verkligen önskat att jag vågat prata om det och säga som det var. Det hade förmodligen hjälpt mig en hel del med min istället uteblivna bearbetning. Om någon hade sagt att det var okej att må dåligt och fått mig att öppna upp.

Idag upplever jag ångest relativt sällan och nu vet jag att det går över, även om det känns och är lika verkligt när jag befinner mig mitt i det. Det känns som en stor tyngd av smärtsamma känslor och obehag i magen. En känsla av att något bara är så otroligt fel men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Jag känner en extrem oro och som att jag har gjort något fel, utan anledning. Jag vill krypa ur mitt eget skinn. Det smyger sig på som från ingenstans utan någon egentligen utlösande faktor, utan det bara kommer.

Ångest syns inte utanpå och det är nog ingen som inte känner mig väl som tror att jag har brottats med ångest till och från hela livet. Jag är oftast glad, skrattar och skojar mycket. För jag är helt enkelt en glad person och jag väljer att alltid se glaset halvfullt, men då och då kryper sig ångesten ändå på.

Nu för tiden är det som sagt sällan jag känner av den och den mesta tiden mår jag nästan oförskämt bra. Kanske är det också därför jag har lättare att skriva om det idag. Men mina ångestdemoner, som jag kallar dem, kommer jag alltid ha kvar, även om det går långt emellan gångerna jag känner av dem.

Jag tycker att det är otroligt viktigt att belysa ämnen som varit tabubelagda som ångestsyndrom. Även om det idag är mer accepterat att prata om psykisk ohälsa än för bara några år sedan, kan det fortfarande vara extremt obekvämt för den som lider utav det och det är just därför jag väljer att skriva öppet om min egen ångest.

Om du lider av ångest eller annan psykisk ohälsa rekommenderar jag dig att prata med någon professionell om det. Genom din familjeläkare kan du få en remiss till en KBT terapeut eller vad läkaren anser du behöver. Du kan även ringa olika stödlinjer där du får vara anonym och kan prata av dig. Här hittar du flera hjälplinjer.

Här kan du läsa hur statistiken ser ut i Sverige gällande psykisk ohälsa.

malena

När klumpigheten tar över

Att jag är klumpig är inte direkt en nyhet för någon. Det är någon som både jag och min omgivning har fått lära sig att leva med. Men idag har det verkligen varit extra påfrestande med just min klumpighet. 

Allt började när jag var ute på en promenad och samtidigt pratade i telefon med en kompis. Av absolut ingen anledning alls fick jag samtidigt för mig att hoppa bland några större stenar, det är sånt där jag gör på mina promenixar ni vet. Swosh säger det och jag halkar till mitt uppe på en stor sten. Precis när jag ska slå bakhuvudet rakt i stenen lyckas jag parera. 

Senare är det dags att laga middag. Jag kokar vanlig spagetti till Andreas och rårisspagetti till mig själv (jag försöker undvika gluten). När det är dags att hälla ut vattnet ur kastrullen tappar jag all min spagetti rakt i diskon. Nämnde jag att det var den sista rårisspagettin jag hade hemma? Jag får istället koka risnudlar till min bolognese. Kul. 

Så var det dags att smaka av såsen – hm, lite mer buljong behövs, tänkte jag och tar en sked torrbuljong varpå jag tappar ut hela buljongburken över spisen. En spis med alla plattor på, full av kastruller och stekpanna. Det fräste till bra på spisen kan jag säga. Buljongen åkte även rakt ner i den fyllda salladsskålen. Jättekul, verkligen. 

Vi sätter oss till bords och ska äta. – idag ska jag ta alkolfri päroncider till maten, säger jag och känner att det är jag verkligen värd. Vad tror ni händer när jag öppnar den 1,5 liters flaskan? Jo, den väller självklart över och jag får cider på hela min mat. 

Det var den fredagsmiddagen det, hur var det hos er?

Livet kom emellan

Hej, nu är jag tillbaka på bloggen efter att livet kom emellan under sommaren. Jag har helt enkelt levt och tagit tillvara på sommaren, som jag älskar så mycket. Jag har åkt fram och tillbaka mellan Stockholm och Visingsö och för några veckor har jag verkligen känt mig i nuet, något som jag ofta har svårt med. 

När jag har varit hemma i Stockholm har jag försökt hinna träffa så mycket vänner som möjligt och även jobba. Tiden däremellan på Visingsö har jag slappat och njutit med hundar och familj. Tagit dagarna  som de har kommit och bara mått bra. 

Nu är jag tilllbaka på bloggen och imorgon kommer ny uppdatering, både om vad jag har haft för mig senaste dagarna och även om hur saker och ting kan känns på insidan ibland. Sådant som jag vanligtvis inte delar med mig av i bloggen. Ha en fortsatt fantastisk sommar❤.