ÅNGEST


Åh. Jag har ångest. Var helvetesnatt igår och snart ska jag, mamma och Aaliyah åka till sjukhuset. Vi ska skriva in henne och höra hur det kommer gå till imorgon när de ska in i hjärtat på henne. Har en stor klump innanför bröstkorgen. Känns skrämmande att vänja sig vid att vara hemma i flera månader till att plötsligt behöva gå tillbaka och göra sånt här. Det kommer kännas som en lättnad efter säkert, men känslorna innan allt är klart dödar en lite. 

VARFÖR ÄR DET ALLTID EN SJUK TÄVLING MELLAN MAMMOR?


Mammor. Mammor. Mammor. Jag är en utav dem. Vi alla vet innerst inne hur SVÅRT det är ibland. Vissa av oss kan erkänna det medan andra tar med sig hemligheten ner till graven. Många mammor idag vågar inte berätta sanningen. För mammavärlden på Facebook är som djungeln. Visar du dig vara ”svag” kommer du att jagas. Hungriga mammor kommer göra allt för att få ner dig, bita dig och slita din mammaroll i stycken. Och det handlar SÄLLAN om att du verkligen är en dålig mamma. Du postar ett inlägg där du frågar efter NORMALA RÅD men får respons SOM OM du skrev att du tvångsmatar ditt barn med hundbajs till frukost, lunch och middag.

 En sjuk tävling uppstår. Du skriver att du är sjuk idag och plötsligt börjar massa kråkor gnaga på dig till döds om att du inte borde ha barn för du tex vill lämna ditt barn på förskolan när du är för sjuk för att orka vara en bra mamma. Många mammor börjar plötsligt höja sig själva med hur de själva orkade ta hand om sina barn när de var sjuka, genom att sänka dig för att du för tillfället känner dig för svag.Tänk på hur du formulerar dig. Du kanske ha orkat ta hand om dina barn många ggr när du varit sjuk. Men nästa gång kanske dina barn drar i dina ben när du spyr ihjäl dig i toaletten (är matförgiftad) samtidigt som det sprutar diarré ur rövhålet på dig och dina barn ba ”Men mamma leeeek med mig nuuuuuu!!!” Och när du skriver det på sociala medier kanske andra mammor skriver ”Men fyfan vilken dålig mamma du är som inte lekte med ditt barn då!”

 Mammor ska vara världens mest kärleksfulla varelser. Vi älskar våra barn ovillkorslöst trots att de gör oss gråhåriga i förtid med att PSYKA ihjäl oss med sina trotsiga påhitt. Vi alla vet hur slitna vi känner oss när vi är dödströtta och våra barn drar i oss. Tvingar oss att servera, leka och hänga med i svängarna. Vi alla vet hur bröstkorgen krampar utav stress när våra små änglar beter sig som små devils. När de luktar till sig att vi är som svagast och gör motsatsen leken till allt vi bönar och ber om 49363720 ggr. 

Vi alla VET att vi mammor bakom stängda dörrar får nog ofta och gråter. När en bajsig blöja typ exploderar upp i ryggen på din bebis och du är den som får ta den. Ler du då? Eller när ditt barn torkar av sitt snor på dig eller på väggen. Ger du honom/henne en puss då och tackar? Orkar du ALLTID vara pedagogisk när ditt barn låtsas vara döv mot dig och hånler mot dig? Även om du fått turen som mamma att ha lugna barn så vet du att det även finns dagar då det ändå känns för mycket. 

Vi är mammor. MEN, vi är mänskliga. Perfekta mammor är en illusion. Och man blir aldriiiig någonsin bättre som mamma utav att dra ner en annan mamma i leran. Det finns en grej mammor faktiskt borde lära sig av pappor. Och det är fan att förstå varandra, skratta med varandra och stötta varandra!

SOV BARAAA

Halleluja. Halleluja. Halleluja. Halleluuuuja. Halleluuuuja. Halleluuuuja! Jaa, ni ser på min entusiatiska bild hur GLAD jag är över att Aaliyah och Adriano äntligen somnat. De somnade senare än vanligt idag. Adriano psykade mig heeeela dagen och när dagen gick mot sitt slut tog Aaliyah kvällspasset med att flippa ur. Och efter storstädning med Shiwan var jag för tröööött för att orka mer. Det är nuuuu man märker hur mycket hon utvecklas. Sköterskorna skrattade redan på neonatal och ba ”Hehe. Er flicka har temperament. Vem har hon fått det ifrån?” Jag ba ”Hehe oss båda.” 

Fatta att man märkte redan när hon INTE ENS VAR UTVECKLAD att hon var en flippad bebis. Hon förvandlas mer och mer varenda dag intill HULKEN nu personlighetsmässigt. Och så kommer den tredjeee snart till världen. Im scared. Med två barn kan vi ändå säga till varann”Ok men ta Aaliyah så tar jag Adriano en stund.” Hur gör man med den tredje? Ska Junior och Gucci lära sig att gå runt på två ben, byta blöjor och värma flaska? De kallas ju för nannydogs, but nah. Men jag var lika rädd över hur fan jag skulle klara av när Aaliyah kom till världen då Adriano var i sina bästa år. <3 The terrible twos. Trotsåldern<3 Men man fixar det ändå tusen ggr bättre än vad man förväntar sig. Konstigt nog. Nu ska jag smyga ut från rummet och hålla andan. Dricka TE och njuta lite över att äntligen kunna få andas ifred lite. Woosah.

OMG NEJ. Hon VAKNADE! Skjut mig i huvudet. Jag krampar av stress. Shiwan gick in till henne nu. Omg snälla Gud låt henne somna. Hon har blivit kaaaaos. Hjälp. Tack och lov. Shiwan the babywhisperer fick henne somna om <3 

Gangstern Aaliyah sover säkert med ett öga öppet. Men man får hoppas hon drömmer spännande bebisdrönmar heeela natten. 

MY CIRCUS, MY MONKEYS


Morgonen var ok tills stressen tog över och gav mig panik. Det är roligt första femtio gångerna ens unge retar upp en skrattandes med att säga ”Mamma” om och om igen. Meeen när saker runt omkring ska jävlas med att gå emot en och man fortfarande hör ”Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mamma. Mammaaaaaaaa. Mammaaaaaaa.” utan ett svar på vad h*n vill tillbaka och en skrikande bebis i bakgrunden vrålar man till slut ”VAAAD” som ett jävla monster och när man fortfarande inte får ANDAS ifred stänger man in sig på toaletten. Toaletten för oss föräldrar är SEMESTER. När vi väl får vara ifred. Det händer ju typ aldrig så när nan väl bara få sitta där i tystnad är det guld. Där satt jag på toalocket med byxor och bara låtsades gå på toaletten för att inte hamna på psyket. Det är jobbigt att ha panikångest för alltid när jag blir fööör stressad får jag panik med stort P och ÅNGEST med stora, röda, blinkande bokstäver. I dessa stunder behöver jag ut snabbt som FAN för att inte känna att jag kryper på väggarna utav stress och panikångest. ALLT blir bra så fort jag får luft och kommer ut. 



Vädret var SKIT. Men blev på bra humör direkt så fort vi satte oss i bilen och åkte iväg. Var sååå hungrig. Mina cravings värsta långa inköpslistan. Typ Ölkorv. Kladdkaka. Gröt. Etc. Började gilla mig själv igeeeen när jag fantiserade om maten Shiwan skulle komma tillbaks med. I was feeling myself again. Adriano min dampunge blev min lilla älskling igen. The Weeknd ha vart min favorit artist sedan 2012. Jag dör för honom. Och nu har Adriano börjat känna detsamma för honom. I bilen bad han mig sätta om Partymonster om och om igeeen. ”Mamma sätt på gangsterbil musik!” Haha han syfta på den fina bilen han åker i på musikvideon. Så gulligt att Adriano börjat lära sig låttexter och sjunga med. ”Im GOOD. Im GOOD. Im great.”


Konstigt hur GALEN man kan göra varandra men hur snabbt det blåser över. Det är deeet att jag och Adriano är FÖR LIKA i sättet. Två lejon. Passionerade. Katastrof temperament. Viljestarka. Och när man är för lika varandra är krocken oftast som hårdast. Som tur är vi båda kärleksfulla och inte långsinta så vi kramas alltid snabbt efter eller skrattar. Och så har vi två oxar i familjen. Shiwan och Aaliyah. Båda två jävligt envisa, viljestarka och temperamentsfulla. Och så två galna hyperaktiva hundar. Cirkus:) Och denna lägenheten börjar ge mig panik!! Så lågt tak att jag på 1,62 känner mig lång. Inga fönster i köket eller hallen. Instängt som fan. Och uppe på ett berg. Enda jag gillar här är att det är nära till skogen. Avkopplande att gå där. Men annars längtar jag tillbaka så mycket till hisingen. Huset kommer bli sååå fint, så fräscht. Helt nyrenoverat. Vill bara HEM to My gangster Island. Haha. Där skjutningar hörs som kvittrande fåglar och nationfågeln är polishelikoptern. Nää haha men vi bor på ett lugnt och fint område. Trodde Mölndal alltid skulle kännas som hemma för mig eftersom jag bodde här i tio år. Men nu är Hisingen hemma. 

Efter denna bilden fick jag gigantiska matpåsar över mig. Efter två ölkorvar var det plötsligt mitt livs bästa dag. Massa mat hem, next stop McDonalds. Mina älsklings pommes och chicken Nuggets. Åt i bilen för jag visste att om jag väntade tills jag kom hem skulle Aaliyah börja flippa och vägra låta mig äta i lugn och ro. Konstigt hur barn alltid tajmar in det här med att inte låta en äta. Shiwan stannade för att köpa sin råa fisk. Sushi fifän. Han ba tittade på mig och ba ”Men varför äter du i bilen?! Varför kan du inte vänta?” 

”För att jag kanske har en människa i min mage. Du är bara svartsjuk för du inte kan äta din sushi nu.” Skrattade typ åt honom. Och i McDonalds påsen hade jag en apple paj som jag längtade att få äta mätt hemma som efterrätt. Shiwan öppnade dörren åt mig. Gentleman. Nej jag är bara köttbulle och typ rullar ut. Behövde hjälp med påsarna. När jag ställde mig upp hade min äppelpaj glidit ur min öppna, uppätna McDonalds påse och Shiwan skrek till ”NEEJ! DIN ÄPPELPAJ!” tro fan att jag råkade trampa ner den i leran under mina stövlar. ”Men neeej fan!!” ”Ta upp den ändå och ät den! Den är i paketet!” Jag tog upp den, vände på paketet och såg äcklande på att leran sjunkit genom paketet och in i äppelpajen. ”Men nej. Det är lera överallt på den. Troru jag är Shrek eller?”

Sen sprang hundarna in med sina smutsiga leriga tassar och gav mig kortslutning igen. Tänk vad rent det skulle vara hemma utan hundar och barn. Men hemma är inte hemma utan de jävlarna <3

LÄSARFRÅGA – MIN KK HAR GJORT MIG GRAVID

Hej!! Jag är 17 år fyllda (1999) och tog idag ett gravtest där det visade två tydliga sträck, positivt. Killen som gjort mig gravid är ingen pojkvän utan bara kk, och jag har tänkt massor och jag skulle klara av ett barn, hade Gud inte tyckt detta va rätt hade jag inte blivit gravid, tycker du det är oansvarigt att inte ge barnet ”mamma och pappa är ett par” uppväxten, även fast jsg vet att killen kommer vara med i bilden, träffa barnet osv. Hur tänker du? Min mamma är inte posetivt överraskad över detta. Men jag känner mig redo för detta steget, men ska jag lita på min egen magkänsla när det gäller detta?


Hej! Grattis till graviditeten! Du är ung. Min mamma var inte heller så positivt överraskad när jag berättade jag väntade mitt första barn som vild nittonåring. Hon var väl säkert lite rädd över att jag kanske skulle få kalla fötter när jag väl blev mamma och fortfarande priotera festandet mycket. Men jag bodde inte under hennes tak då. Jag var förlovad sedan ett halv år tillbaka och bodde hos Shiwan. Så jag hade ändå flugit ur boet och börjat leva en aning vuxnare. Du kanske bor hemma fortfarande, vilket får henne att tänka att eftersom du är ung kommer HON att få agera mer mamma än du. Hon tänker säkert typ att barnet kommer bli mer hennes ansvar än ditt. Att du kanske ”ångrar” dig och puttar ifrån dig mammarollen. Hon är din mamma. Hon hoppar inte upp och ner av glädje nu för hon vet hur svårt det är att vara mamma. Det går inte ens att föreställa sig hur fysisk påfrestande en graviditet är och hur psykiskt påfrestande det är 90% av tiden att vara mamma. Hon kommer säkert älska ihjäl barnet när h*n väl kommer, MEN hon måste väl visa dig nu att det kommer bli jobbigt för att du inte ska bara förvänta dig gullegull. 

Att vara förälder är ett utav det svåraste som finns. Det underlättar att vara två. Trots att det är så jobbigt då till och med att man vill typ slita av sig håret samtidigt som man gråter ihjäl sig utav frustration. Sen kan jag inte säga att det alltid är lättare med partnern (som är barnets pappa) för i många fall väljer pappan att inte hjälpa till så mycket ändå. Då kan det kännas ännu mer fucked up att vara två men känna sig som ett och så ensam med allt ansvar. Att dela en familj med en man som man älskar är såklart guld också. Det underlättar såååååå mycket! Men jag anser inte att det är ”oansvarigt” fortfarande att få barn med någon som man inte är tillsammans/förlovad/gift med. Kärnfamiljen är inte lika vanlig idag. Många par som skaffar barn tillsammans börjar bråka mycket/tappar känslor för det är så tufft. Så kärnfamiljen håller inte alltid. Det är typ vanligare idag att mamman och pappan går skilda vägar än vad det är att dem håller ihop. Många föräldrar blir singlar igen och det anses inte oansvarigt för man inte fick det att hålla. Shit happens. Life goes on.


Sedan är inte ditt liv över. Det finns alltid tid att ta igen studier. Gå en utbildning. Få ett bra jobb. Som tur är bor vi i Sverige så mamman får en liten inkomst iallafall. 5000 i månaden som minst. Om man inte jobbat. Barnbidrag 1000. Så även om det är LITE klarar man det. Väljer du att bli mamma så får du aldrig ge upp på det där lilla barnet oavsett hur svårt det blir. Du kan inte ändra dig när du är arton typ och lämna bebisen hos mamma varenda helg för du vill ut på krogen med vänner. Du får glömma mycket vad du själv vill. Hela tiden ta barnets behov och önskemål före dina egna. Du kommer få panik mycket. Det kommer kännas som du gör fel. Inte vet vad du ska göra. Du kommer vara trött typ heeela tiden. Känna lite som du lever samma dag och natt om och om igen. MEN det kommer även vara det bästa som hänt dig! <3 Du får leva i en helt annan värld med så mycket kärlek i hjärtat och framför dig som du aldrig kunnat föreställa dig existerar. 

 DU får bara gå in för det här 100% med att du klarar det. Graviditeten kommer göra dig såååå mogen men hormonerna kommer även psyka ihjäl dig med att du inte valt rätt och allt är skit. Men jag lovar även om det blir jobbigt kommer du ändå aldrig ångra ditt barn som du skulle kanske ångra en abort emot ditt hjärtas vilja. Vet du i dig att du klarar detta och det känns som ditt öde så låt ingen påverka dig intill att pusha dig till ett abort. Du är ung, men du är inte 13. Du klarar detta och blir säkert en tusen gånger finare människa än vad du är nu. Du kommer gå från att vara en tjej till en kvinna. Och vi kvinnor klarar ALLT. Lycka till <3