Flatmoppen

Carro och jag behöver en ny mopp och har nu hittat den ultimata!

  1. Den är rosa.
  2. Pengar går också till bröstcancerforskningen.
  3. Den heter FLATMOPP!

Så himla perfekt mopp för oss alltså haha! Något suddig bild på grund av ofrivillig fotograf.

Ja, det var väl mest bara det jag ville ha sagt idag.

Fortsätt läsa

Nej Elisabet Höglund – du är INTE Sveriges mest hatade kvinna i sociala medier.

Jag vaknade arg idag. Blev inte gladare av att läsa Elisabet Höglunds senaste blogginlägg där hon beklagar sig över att hon nu är Sveriges mest hatade kvinna på sociala medier, efter sin debattartikel igår. I got news for you Elisabet Höglund; det är du inte. Jag läste lite i ditt kommentarsfält (var tvungen att sluta efter en stund för att gå ut och kräkas). Sedan kom jag in på något inlägg som Lady Dahmer skrivit och jag råkade liksom ramla in bland kommentarerna där också. Jag kom vidare till ett inlägg som en annan framstående feminist skrivit och likväl där hamnade jag bland kommentarerna. Sedan var jag tvungen att kräkas igen.

För låt mig göra en sak klar. Gör du något som slår feministerna på fingrarna, läs; Elisabet Höglunds debattartikel, Anders Borgs blottande, tafsande och kränkande etc… DÅ fylls ditt kommentarsfält av hejapåhejadig-inlägg. Gör du ett feministiskt inlägg som sugs upp av debatten… DÅ kan du räkna med en hatstorm bland kommentarerna. Främst från män, men även från kvinnor som inte har en aning om vad systerskap och hålla rygg är.

Så Elisabet, snyft snyft; du är inte Sveriges mest hatade kvinna på sociala medier. Du vet det är bland feministerna du hittar de hatade kvinnorna, inte bland de -som du- som håller männens ryggar, ni riskerar inget. Feministerna är inte i överflöd i detta land, det finns ingen feministlobby som styr över media och samhället. Den där lobbyn är påhittad av de som ser feminismen som ett hot mot sin agenda.

Med det inte sagt att feminismen inte är en gräsrotsrörelse som tar fart och växer allt mer, den kommer vara omöjlig att stoppa hur mycket ni än försöker. Men än så länge så kan du vara lugn Elisabet, hatet du känner av är bara ett uns av det hat som Sveriges framträdande feminister känner varje dag.

MEN vem vore väl jag om jag inte bemötte några saker av de som gör mig rosenrasande i Elisabet Höglunds blogginlägg?

You say:

Å andra sidan känner jag att det ibland kan bli helt fel med den här sortens kollektiva upprop, när ett stort kollektiv av kvinnor skuldbelägger i stort sett alla män.

I say:

Så när kvinnor går ihop med sina gemensamma erfarenheter av mäns övergrepp så blir det fel för att ”i stort sett alla män” blir skuldbelagda? Det är alltså återigen männen det är synd om nu?

You say:

Jag anser att det är viktigt att klargöra vad man menar med sexuella trakasserier.

I say:

Eh, varför? Varför är det viktigt att klargöra det? Ta en titt på den här pyramiden istället för att se att allt hänger ihop. De må vara fristående händelser när de delas upp på alla kvinnor men tillsammans är det inte separata händelser utan delar av något större, av ett system.:

You say:

Ibland kan det som jag ser det kännas befriande med lite flirtiga relationer mellan män och kvinnor på en arbetsplats.

I say:

Men jaha? Vad har det med någonting att göra? Är det en gemensam flirt två människor emellan så kan jag garantera dig att ingen gjort en ”#metoo – killen jag flirtar med på jobbet flirtar tillbaka”-status, så oroa dig inte för det.

You say (och seriöst, det här gör mig argast):

Jag bagatelliserar inte sexuella trakasserier, tvärtom. De är ett allvarligt samhällsproblem. Samtidigt leder skräcken hos många kvinnor att  bli antastade av en man till en närmast fientlig inställning mellan män och kvinnor. Jag har aldrig någonsin upplevt så mycket manshat bland kvinnor som idag. Bekännelserna på hashtaggen #Metoo är ett tydligt exempel på detta manshat.

I say:

JO det gör du.

Och va va VA?! Så vi kvinnor är att ansvara för att många av oss känner en skräck inför att bli utsatt av män, leder DET till en fientlig inställning mellan män och kvinnor? Det är inte mäns sexuella våld som kan vara en bidragande faktor till denna fientliga inställning? Dessutom lider väl de flesta av rädsla mer än av hat, men det är också en del av manshat menar du då eller? HUR kan du se #metoo-berättelserna som manshat?! Du kanske skrev fel där och menar att de tyder på kvinnohat? Ja, för det är nämligen vad de gör.

You say:

Radikalfeminismen ser jag också som en kraft som kan göra mer skada än nytta.”

I say:

Jag orkar inte mer. Men jag orkar ändå för jag måste orka. Varför drar du in radikalfeminismen här Elisabet Höglund? Menar du att #metoo är radikalfeminism eller vad menar du är radikalfeminism? Och vad gör den för skada? Du kanske har mixat ihop det här också, eller menar du att männen är helt utan skuld liksom?

You say:

Jag hävdar bestämt att den här sortens kollektiva hatkonvulsioner som vi ser i hashtaggen #Metoo gör att vi riskerar att förlora proportionerna […]

I say:

Hatkonvulsioner, really??!! Det handlar om att synliggöra ett massivt problem som har helt enorma proportioner, oftast syns det inte, märks inte. Med #metoo har problemet fått massvis med ansikten, inte för att det är de som är problemet men de är alla bevis för att det finns. BÅDE de som lagt upp statusen på grund utav kränkningar på krogen såsom att män tafsar och de som lagt upp den för att någon har våldtagit dem. För som tidigare sagts; allt är en del av samma problem. Allt är en del av normaliseringen, accepterandet av MÄNS hat mot kvinnor, inte kvinnors hat mot män – för det hatet hittar du inte bland dessa inlägg.

Elisabet Höglund, snälla lägg inte upp något mer om detta nu – lär dig av vad de som kritiserar dig säger istället.

 

Fortsätt läsa

#metoo, ett öppet brev till Elisabet Höglund

Kanske var det den här bilden som fick en fotograf att publicera nakenbilder på mig i en tidning utan att fråga mig först, bilder som jag inte ens visste fanns för han lovade att man ”inte såg något” ur den vinkeln. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Ojdå Elisabet Höglund, nu blev det lite tokigt här. Jag syftar såklart på din debattartikel i Expressen där det helt klart framstår som om du tycker att det här med #metoo är något rätt störande.

#metoo, hashtagen som cirkulerar på sociala medier och läggs ut av de som någon gång blivit utsatta för mäns sexuella våld. Det blev visst rätt många som delade den. För många mot vad det borde vara förstår man att du tänker när du börjar härja om vad som egentligen är sexuella övergrepp… Är det våldtäkt och det där riktigt hemska sakerna eller tycker folk att det är även när någon man nyper en i rumpan ”bara”? Kan det vara så att någon delat detta #metoo som inte hade rätten att göra det? Någon som inte alls blivit gruppvåldtagen utan bara nypt?! OMFG, det vore katastrof, nej, nu får vi ta och dela upp här. Rätt skall vara rätt. Behövde du tvivla på om det var ditt fel eller inte, om du överreagerade, om det inte var så farligt egentligen, ja nä, då var det nog inte sexuella trakasserier. SKOJA! Det var det visst, kände du som att det var det, ja då var det det. Vad än Elisabet Höglund och a whole lot of män försöker få dig att tycka.

 

Kanske var det den här bilden som fick min kompis att ha sex med mig när jag hade däckat en gång för länge sedan, som började, fortsatte och avslutade när jag var helt borta. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Det här stycket ur din debattartikel, Elisabet Höglund, får mig att vilja kasta glas och tallrikar in i väggen, ja lite på dig också faktiskt:

”En ung manlig kollega berättade för mig för några år sen att han var livrädd för att ens titta på en tjej på jobbet med risk för att hon skulle anmäla honom för sexuella trakasserier. Detta är naturligtvis ingen bra jordmån för ett avspänt förhållande mellan män och kvinnor. Män och kvinnor måste våga närma sig varandra. Om en man lägger sin hand på min arm så ser jag det inte automatiskt som ett uttryck för sexuella trakasserier. Det kan vara vänskap också. Vi kvinnor behöver inte se en potentiell våldtäktsman i varje karl. ”

 

Kanske var det när jag gjorde det här på scenen som gjorde att en hel del män genom åren trott att de fick ta på min kropp och kommentera den hur de än velat. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Ja jo, stackars den mannen som går runt och är livrädd! Måste ju gå att jämföra med alla de kvinnor som är livrädda när de går hem på natten, när de åker buss och ett gäng killar närmar sig, när någon man springer mot dem och så vidare och så vidare i all oändlighet. Att titta på har ju ofta räckt för att bli dömd för sexuella trakasserier.. nej oj haha vad säger jag? Jag menar att även den som våldtagit döms sällan för det. Våga närma sig varandra? Alltså seriöst, våga närma sig varandra? 1, varför? Jag vill inte att någon man skall närma sig mig. Men 2, det handlar väl för fuck sake inte om det? Det är rätt stor skillnad på att närma sig och på att antasta. Nej, jag tror faktiskt inte heller att om en man lägger sin hand på min arm, att det måste vara sexuella trakasserier. DÄREMOT, kan det vara det, beroende på vem det är och hur han lägger handen på armen.

Du raljerar lite käckt om enkla lösningar på problemet.

Elisabet Höglunds tips att ta till när man blir nypt i rumpan av en man:

  1. Nyp tillbaka!
  2. Slå honom på käften!

Men då bara… Kollar vi lite på det. Nypa tillbaka? Skall jag behöva ha min hand på en främmande mans rumpa bara för att han tog på mig? Jag skall alltså behöva ta i hans rumpa trots att det är det sista jag vill när jag precis har blivit antastad. Och vänta nu här, om jag nyper tillbaka, är inte då risken extremt stor att han inte fattar att man inte får göra så utan tycker att det är en lite kul grej och oj det här var ju ett bra sätt att närma sig en tjej, hon fattar piken och raggar tillbaka! Så går vi till det här med att slå, jag förstår dig Elisabet. Det är faktiskt det jag vill göra och har gjort flera gånger. Men om vi tittar på det generellt, är det alltid som det tillfället infinner sig? Det kan ju handla om rätt trängda situationer där rädsla är väldigt inblandat, behöver inte vara i en offentlig miljö där det finns ett skyddsnät närvarande. Sedan när blev det ens vår skyldighet att agera och inte männens att inte agera. Det du håller på med kallas att lägga skulden på offret och det känns inte helt fräscht alltså.

 

 

Kanske var det den här bilden som ledde till det där som jag inte ens vill prata om eller tänka på, men som alltid finns med mig hur jag än försöker göra mig av med det. Eller vad tror du Elisabet Höglund?

 

Elisabet Höglund, du säger att ”Och varför lägger kända och okända kvinnor ut nakna eller halvnakna bilder på sig själva på Facebook och Instagram? Samtidigt klagar kvinnor på hur männen exploaterar och trakasserar dem sexuellt. Min slutsats är: Vissa kvinnor bär faktiskt själva en del av ansvaret. Lägger du ut en nakenbild på dig själv, så signalerar du till omvärlden att det är okej att närma sig dig.” Jag tolkar dig här som att jag, som haft en karriär som burleskartist och pinuppa… Jag får faktiskt skylla mig själv.

Du, Elisabet Höglund, här i detta inlägget är några av alla lättklädda bilder på mig*, det finns kanske tusen till. Men vet du? Det är inte okej att närma sig mig om jag inte säger att du får det, för det. Det är aldrig okej att närma sig någon som inte vill bli närmad, vare sig det verkar så på bild eller inte. Jag tar inte på mig något av ansvaret. INGEN får exploatera och trakassera mig sexuellt bara för att jag ägnat mig åt lättklädda yrkesbanor. På dig låter det som att du menar lite att jag får skylla mig själv och att jag fick skylla mig själv. Den gången. För vet du? Jag orkade inte rota i det innan, jag ville inte dela det (inte ens med en liten allmängiltig hashtag som det kunde dölja sig i och som varenda kvinna skulle kunna använda för varje kvinna har varit där), men tack vare din totala brist på respekt för de som blivit offer för män och inte haft makten just då att sätta något emot så: #metoo.

 

*Nej, jag tror inte att mina bilder eller något av mina uppträdanden lett fram till att någon tagit sig friheter med min kropp. Bilderna har i de flesta tillfällen dessutom tillkommit efter de texter som står under dem. Det som står under dem dock, är från mitt liv. Utsaxat från en hel del annat. Inget av det har skett för att jag tagit lättklädda bilder eller dansar lättklätt på scen. De har skett på grund utav att jag var en flicka och kvinna och för att de var en man.

Fortsätt läsa

Solen – kom tillbaka!

Sommaren! Kom tillbaka alltså. Vill ha värme och uppmjukade leder.

Här sitter jag på verandan till vårt lilla hus på landet. Och NJUTER av solen. Älskar solen. Älskar värme. Borde bo i värme jämt alltså. Längtar tills den dagen jag kan iallafall dela upp mitt boende så jag kan vara i värme några månader om året…

Och grilla! Vill grilla hela tiden. Älskar grillad mat. ALLT blir liksom gott när man grillar det… Här står mitt livs kärlek Carro och grillar vid vår lilla nybyggda altan som vi byggde nu i sommar. ”Vi” då, jag typ drog i ett par skruvar med skruvmaskinen… Men hejade glatt på i alla fall!

Mm, ville bara få det sagt. Vill ha sommar igen, eller ännu hellre vara i ett land långt bort med vita stränder och en stooor sol!

 

 

Fortsätt läsa

Helg with these…

Gud så skönt:) Denna helgen skall jag spendera med dessa kära vänner, världens sötaste fluffigaste tofflor som jag har fått av min allra käraste sötaste flickvän:

Och denna whisky som kan ha världshistoriens snyggaste flaska, mm sådant does matter a lot:

Så var den god dessutom, win win!

Men nu: tacos med gulligaste familjen.

Alltså mina helger nu och för ett par år sedan är så världslångt ifrån varandra hehe.. Nu vill jag bara vara hemma. Världens tråkigaste kan tyckas men oh vad jag älskar det och oh vad det är precis vad jag behöver, så nöjd!

Fortsätt läsa

Kvinnor är också svin faktiskt! Tycker en del.

Från GT i fredags.

En liten granskning av de nazister som anhölls för upplopp vid nazistdemonstrationen förra lördagen. Störst foto (på omslaget) har Simon Lindberg fått. Det känns ju rätt och rimligt eftersom det är rätt spektakulärt att deras ledare anhölls. Men näst störst bild då? Samt störst i tidningen? Jo, Josefine Engström. Och vad utmärker då henne? Tja, av beskrivningen att döma ingenting, hon har inte gjort något som är värre än vad de andra gjort, hon har inte oprovocerat attackerat ett par som en av de på bilderna gjort, hon är ingen ledare inom NMR, som ett par av de andra på bilderna är. MEN hon är kvinna. I NMR är det mest män, det syntes ju även på demonstrationen, män män och åter män, som oftast när det kommer till våld. Men alltså, inte bara män. Jag antar att detta är att jämföra med inte alla män.

Se! även kvinnor är svin! Säger detta reportage mig, på samma sätt som det ofta framhålls att det även finns kvinnor som är pedofiler och kvinnor som våldtar. Ja, det finns svin inom alla kön, men ställer man upp kvinnor och män sida vid sida och kollar på statistiken så är de som är svin när det kommer till det svinigaste, män. Män står för 98% av det sexuella våldet, vill bara flika in det.

Pressen är -i allra högsta utsträckning- mansägd, är detta anledningen till att Josefine Engström har fått störst bild i tidningen, för att det skall framhävas lite extra att se, kvinnor är också dumma?! På samma sätt som till exempel våldtäkter gärna skjuts bort från media, eller inte våldtäkt i allmänhet kanske, men det där att det är vanliga män som utför dem, inte något creepy psycho i buskarna. För överfallsvåldtäkter skrivs det om, men det är inte främst överfallsvåldtäkter som sker. Främst sker våldtäkter av någon närstående till offret – det skrivs bara inte så mycket om dem. Kanske känns tanken på att framhärda att det är vem som helst som kan vara en våldtäktsman lite för obehaglig för det innebär ju också att de som äger media… de skulle också kunna vara våldtäktsmän! Och det kan de ju inte vara! Bort med sådana tankar, vem som helst kan inte göra det här, måste vara en extremt avvikande person.

Antagligen även därför som det är mer troligt att se en rubrik som lyder; 33-årig tvåbarnsmamma våldtagen på krogen. Än; 37-årig trebarnspappa våldtog kvinna på krogen. Tänker ni nu men att oooh vad löjlig du är, så är det inte alls?! Kolla rubrikerna då säger jag bara. När nu våldtäkt väl är en rubrik. Kvinnan och hennes familje- eller jobbstatus tas 100% oftare upp än mannens. Kanske är det för att förmänskliga det kvinnliga offret men helst inte säga så mycket om den där manliga förövaren, det var nog någon som inte hade några kompisar, någon som kanske inte ens hade ett hem, någon som bodde i en buske någonstans och var galen. Det var hur som helst ingen vanlig man! Ingen trebarnspappa som har ett välbetalt jobb och massa kompisar, nej nej! Så kan det ju inte vara, såklart.

Fortsätt läsa

Dagen då nazister demonstrerar i Göteborg

Bild från min skolgård igår

 

Okej idag är dagen… Dagen då jag hade tänkt gå på Bokmässan men framförallt dagen då Nordiska Motståndsrörelsen fått tillstånd att demonstrera i Göteborg. Tack och lov även dagen då motdemonstranterna kommer vara mångfalt fler än demonstranterna. Det kommer bli kaos, det antar jag att de allra flesta förstår. Poliserna med, de har både inkallade styrkor från runt om samt har upprättat en tillfällig arrestlokal. Så varför, VARFÖR ens låta det här hända?? Det skulle inte förvåna mig om folk dör.

Jag hoppar att gå på Bokmässan, trots att jag extremt gärna ville dit. Men jag ville dit för att strosa runt och köpa böcker, inte för att gå runt och vara arg på Fria Tider eller fundera över om nazisterna kommer dra till med någon kupp inne på mässan. Osäker på om jag vill stödja Bokmässan som låter Fria Tider vara där dessutom.

Jag hoppar också att vara motdemonstrant, trots att jag är superarg. Eller ja, kanske just därför. Hur gärna jag än skulle vilja stå bland de fredliga motdemonstranterna (nej, det vill jag inte alls egentligen – alltid hatat folksamlingar, men skulle göra det ändå för den goda saken!), så skulle jag inte klara det. Jag är inte den som skanderar slagord, jag är den som kastar den första stenen. S^jag hade dragit mig till mer aggressiva områden. Och jag kan inte göra det eller vara den just nu.

Jamen så Nordiska Motståndsrörelsen, om vi går tillbaka till dem.. Vilka är de? Vad vill de? Är de rasister som liksom bara kommit att kallas nazister? Nej, de är nazister. Det största hotet enligt dessa idioter? Judarna. Alltså eh… EHHH?! Hur omodernt retro är inte det? Judarna? Really? Alltså inte att jag förstår om man har muslimer som sitt hot heller, men judar känns så extremt… 1939. Apropå demokratin, som väl ändå är en anledning att de kan demonstrera, så vill de avskaffa den. De vill avskaffa demokratin och ersätta den med ett elitistiskt styre med en stark ledare. De vill att ett statligt institut som skall rasbedöma hela befolkningen skall inrättas. Dessutom så vill de att ”vanligt folk” skall flytta ut från städerna och ägna sig åt egen odling, städerna skall främst vara till för eliten och handel. Alltså detta med att bo på landsbygden och att städerna skall användas för handel skulle man ju lätt kunna skratta bort om det inte vore för att det är i kombo med allt det andra. Om jag går till mig själv som homosexuell kvinna, vad har Nordiska Motståndsrörelsen att erbjuda just mig liksom? Jo, kvinnornas främsta uppdrag är ju då att ta hand om familjen. Så länge jag inte ”manifesterar min avvikande läggning” så behöver jag inte kriminaliseras, men att visa min läggning i det offentliga rummet skulle vara förbjudet. Inga pussar på stan där alltså… Rent objektivt sådär så känns det inte som att feminist och hbtq-frågor får så stort utrymme hos Nordiska Motståndsrörelsen. Så nej, det är nog ingen rörelse för mig.

Våld som sagt, kommer det bli idag. Kanske kommer motståndsrörelsen vara den som gör mest ”skada” och de som de kommer skyllas på. Men aldrig, aldrig, kommer det gå att skylla på båda sidorna, för allt som sker kommer vara nazisternas fel. Allt kommer vara en reaktion på dem. Jag hatar dem. Jag hatar dem. Jag hatar dem.

Något positivt då? Jo, att på skolgården igår vajade regnbågsflaggan och jag visste inte varför så jag frågade ledningen. Tydligen var den hissad både där och runtom på många ställen nu i dagarna för att påminna om allas lika värde, om demokratin och om vart Göteborg står. Även en påminnelse till alla homosexuella att det som hände under andra världskriget aldrig kommer få hända igen. Så fint. Jag blev rörd. FN-flaggan är också hissad i staden, även den för att påminna om demokratin och allas lika värde, och vart staden står. Jag hoppas inte en enda svensk flagga vajar på stan idag, ingenstans vill jag att nazister skall kunna stå och hedra ”sin” flagga.

Jag beundrar alla som är motdemonstranter idag, min tanke och mitt hjärta är hos er.

Fortsätt läsa

Köpenhamn och överdos!

Jojo, dramatisk rubrik! Men låt mig börja med det första och återkomma till det andra. I helgen var jag, Carro, Camilla och Kristian i Köpenhamn! Det får illustreras av bilden på Camilla och Kristian som sitter och röker inne på en liten gaypub riktad mot äldre män. Hade jag försörjt mig på att blogga så tro mig, då hade jag både haft en ordentlig kamera samt fotat varje steg jag gjorde på resor och andra stunder (och tro mig, det är en hel del! Jag BORDE försörja mig på att ha en blogg:)). Men nu försörjer jag mig på att hänga med andras barn hela dagarna så låter min fritid vara relativt ofotad och njuter av den när den är istället:) Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att Köpenhamn var fabulöst!

Över till det andra! Jag har liksom steppat upp mitt ”nyttiga” liv lite och lagt till kosttillskott såsom ginseng och blutsaft. I och med detta började jag även dricka nyttiga smoothies som utöver hampaprotein, havremjölk, hallon och banan innehöll spirulina och vetegräs i en käck liten mix. Jag har druckit vetegräs väldigt mycket tidigare utan några som helst problem, kan tilläggas.

Men nu… hände nåt. Egentligen var allt mitt fel så jag skyller inte det minsta lilla på René Voltaire som jag råkat köpa denna lilla burk ifrån. Jag hade druckit en sådan här smoothie om dagen i lite över en vecka när jag på onsdagskvällen helt plötsligt kände mig febrig, detta kopplade jag givetvis inte alls till smoothien i sig. När jag vaknade på torsdagen mådde jag så sjukt illa att jag inte kunde äta något ens, febern var dessutom kvar. Konstigt nog gick jag till jobbet ändå, tänkte väl att det skulle gå över. Det gick inte över och en timme senare var jag tvungen att gå hem och förvirrat lägga mig ner och fortsätta må illa. Detta höll i sig hela dagen och fortsatte på fredagen (till slut kunde jag dricka en smoothie på torsdagen och sedan drack jag även en på fredagen). På eftermiddagskvällen på fredagen åkte vi ändå till Köpenhamn och det kändes lite bättre. På lördagskvällen när vi satt som bäst på en karaokebar så slog helt plötsligt en sjuk magvärk till, det sved liksom i hela magen, och den var öm när jag tog på den. Detta fortsatte på söndagen och även på måndagen. Vid det laget var jag övertygad om att jag hade fått magkatarr eller kanske magsår, tråkigt tråkigt tänkte jag och hade aaaaaaaasont. När jag på måndagen skulle göra min smoothie råkade jag läsa lite noga på förpackningen och såg då att man skulle ta 1-2 teskedar pulver, samt börja med hälften av denna dos och trappa upp allt eftersom. Jag hade trott att det var 1-2 matskedar man skulle ta. Och mm, vid en sådan rekommendation går jag över så jag har legat på ca 3 matskedar sådant här per smoothie. Googlade loss lite och jovisst! Jag verkar helt enkelt ha haft en överdos av superfruits. Väldigt lång utläggning om en eventuell sjukdom som inte var en sjukdom här, men vill iallafall med detta sända ut en liten varning; följ rekommendationen när det kommer till dosering av spirulina och vetegräs! Det hela gjorde löjligt ont och dessutom hade jag inte ens behövt missa jobb och lön om jag hade kollat upp detta lite noggrannare innan. True story!

Fortsätt läsa

Oh cheezus, min kropp vill vara vegan!

Foto: Jenhell

Latex: Catalyst latex

Oh my en sådan överraskning! Vi har ju börjat leva veganskt här hemma (som jag kan förstår att man upplever att jag tjatar om haha, är stolt bara!), veganskt till 98% kanske. Helt och 100% på vardagarna men sedan har möjligtvis ostbågar eller någon/några ost/ar slunkit ner på helgen. Fine så, har vi tänkt. Får se vad det blir av det och än så länge så dör ju ingen (eh, jo) av att vi äter en liten ädelost någon gång då och då.

Men så har det alltså hänt. I söndags, som är våran -enligt tradition- ostätaredag, var varken Carro eller jag sugna på ost. Igår var jag sjuk och kunde inte jobba (eller äta) på grund av ett mystiskt illamående och pizza var det enda jag kunde tänka mig att äta framåt kvällen, Carro köpte hem pizza och när vi väl satt med den där så kändes den väldigt konstig och inte alls sådär bra som jag hade tänkt mig, kunde bara äta en liten bit innan jag mådde illa igen och antagligen då inte bara på grund av mitt tidigare illamående, it just was not was it used to be!

När jag tänker på det så är det ju absurt hur mycket mejeri och ägg jag stoppat i mig under alla mina vegetarian-år, hur har jag inte kunnat ta det här steget innan? Nu blir jag äcklad bara av tanken att äta ett ägg, och det känns som att mina artärer täpps till bara jag tittar på en gräddfil.

Himla fiffigt att kroppen löste den sista biten så bra!

Fortsätt läsa
1 2 3 7