Att vifta med en regnbågsflagga räcker inte alltid

’Det är en rapport om de rosa pengarna’ säger jag till min kollega när en stor bunt papper skrivs ut på kontoret. Min kollega är en tjej i 20-årsåldern. Hon har ingen aning om vad jag pratar om. Begreppet lanserades också först i Sverige 2002 i en rapport från Timbro. För att lyfta fram homosexuella som konsumentgrupp. Lite sent kan man tycka men sen avskrevs också homosexualitet som sjukdomstillstånd här i landet först 1976. Året då jag föddes. Ett helt friskt barn. Vi får trösta oss med att vi är flera hundra år före länder som Uganda och Ryssland. Om vi ens måste åka så långt. Min pojkvän bor i Zurich och där är öppenheten inte alls lika stor. I ett land som i mångt och mycket liknar vårt. Första gången min kille kom hit undrade han varför ingen tittade när man höll hand offentligt. För att detta är Sverige, ett land som den globala HBTQ-rörelsen ser som en förebild.

Berättelsen om de rosa pengarna börjar redan på 70-talet i USA. Homosexuella ville visa sin köpmakt och började märka sina dollarsedlar rosa. Effekten av det tilltaget förstår ni säkert själva. Idag är det alldeles självklart för ett företag (i moderna länder vill säga) att inte exkludera en så viktig konsumentgrupp. Att istället vara homofobisk i sin marknadsföring skulle i Sverige betraktas som att begå ekonomiskt självmord. Det kan räcka med att företaget står i stark association med någon som uttryckt sig homofobiskt. Ett exempel är spelningen med artisten Sizzla 2012 som ställdes in. Anledningen: att sizzlas texter innehåller homofobiska inslag. Efter mediala påtryckningar och ’the power of social media’ ställde arrangören till slut in.

När gayikonen Måns Zelmerlöw i ett berusat ögonblick under inspelningen av Pluras kök uttryckte att homosexualitet inte var lika ’naturligt’ eftersom vi inte ’skaffar barn tillsammans’ fick han också känna på HBTQ-världens vrede. Själv tog jag ungefär lika allvarligt på uttalandet som när Carola sa att vi kunde botas med förbön. Jag är fullt medveten om att inte alla innerst inne stödjer mig och mitt liv. De vet att de borde göra det men någonstans djupt där inne så är det lite halvhjärtat. Så länge de visar respekt (även om den är falsk) och jag har mina juridiska rättigheter, har jag inget behov av att tvinga ur folk deras rätta känslor.

I Sverige hör det till ovanligheterna att företag sätter sig själva i association med homofobi eller homofobiska personer. Det är ju så dumt med tanke på HBTQ-rörelsens makt i sociala medier. Du kan bli sänkt på en vecka om det vill sig illa. De flesta stora företag är istället fullt medvetna om de rosa pengarna. Enligt rapporten ’Rosa pengar och rosa företag’ uppgår homosexuellas köpkraft i Sverige till 137 miljarder kronor. Den siffran är också en stor anledning till att många företag sitter och funderar på hur de ska bli mer homovänliga. Och få en del av kakan. För en hel del är det ett helhjärtat engagemang att stödja oss och våra rättigheter. Företag som har bra värderingar och erbjuder en arbetsplats med lika rättigheter för män, kvinnor, flator och bögar. För andra är det ett rent ekonomiskt beslut att bli mer homovänliga. Här får man som företag passa sig för att det ska framstå som ett falskt initiativ. Att påstå sig vara homovänliga öppnar nämligen upp för en hårdare granskning. Om ni som företag vill gå ut och säga att ni är homovänliga, på riktigt, bör ni först se till att detta stämmer. För det kommer att granskas. Om en granskning visar på motsatsen får företaget istället riktigt dålig marknadsföring.

HBTQ-rörelsen i Sverige är kritisk. Även när det vankas pengar. Eller kanske framför allt då. Det går inte att tvätta sin byk ren om man som företag har diskrimineringsfall i arkivet, som man varken åtgärdat eller bett om offentlig ursäkt för. Att säga att man är ett homovänligt företag bemöts inte alltid av hejarop. På twitter uttrycks ofta förakt för alla former av Pinkwashing som det kallas. Dvs att företag som fram tills igår inte brytt sig ett skit om HBTQ-rörelsen tror att det räcker med att man regnbågsfärgar en hemsida eller produkt. I många fall har twittermaffian rätt. Att vifta med en regnbågsflagga räcker inte. Lika lite som en porrkungs donation till en välgörenhetsorganisation gör honom till en medborgare att beundra. Kanske skulle han lägga pengarna på att betala sin skatt istället?

Det fina med Sverige är att det finns gott om vilja i näringslivet att sponsra HBTQ-rörelsen. Det är mer än vad som finns i vissa andra länder. Det mesta attraktiva forumet är Stockholm Pride. Att jobba med att hitta sponsorer till festivalen bör vara ett hyfsat enkelt jobb. Björn Borg, 7-eleven, Taxi Stockholm, Apoteket och Carlsberg är bara några av alla företag som gått in med pengar i festivalen. Och gör det gladeligen och helhjärtat vågar jag påstå.

Däremot kan jag sakna perspektiv på den lista av företag som öppet visar sig homovänliga. Jag saknar otippade företag i sammanhanget. Om man får tro de många heterosexuella människor jag mött i livet så har de en ganska tydlig nidbild av hur exempelvis homosexuella män är och vad vi gillar att spendera våra rosa pengar på. Champagne, resor, märkeskläder, hudvård och manligt smink. Och alla älskar schlager. De här föreställningarna syns tyvärr ofta i den kommunikation som en del företag gör för att visa sig homovänliga. Och i vilka produkter man väljer att lyfta fram. Som t.ex när ett skönhetsföretag tror att de ska nå alla bögar i Sverige genom att lansera en serie smink för män. Jag personligen känner två män i mitt privata umgänge som använder smink, och då är det ett transparant puder och consealer det stannar vid. Jag vill inte att människor jag möter ska utgå från att jag sminkar mig. Utgå inte från någonting alls, helst. Varken som medmänniska, eller företag.

Jag saknar t.ex en kampanj från butiken Jaktia med slogan ’Inget drag på grindr, hos oss har du alltid fiskelycka’. Eller varför inte en annons från Husqvarna med två tatuerade skäggiga män som delat upp sysslorna i trädgården. Jag kan faktiskt också hålla en motorsåg och gräsklippare utan att ihjäl mig själv och andra. Varför måste alltid gaypar som porträtteras i reklam se så perfekta ut? Och lite sköra och mjuka. Jag saknar lite perspektiv, lita aha-upplevelser i svensk reklam som försöker vara HBTQ-vänlig. Som t.ex att Göteborgs rapé tagit fram 23 000 dosor med regnbågsflagga. Det tycker jag är oväntat och får mig att reagera.

Jag vill också se fler flator i svensk reklam. Och en enda transsexuell vore väl på sin plats. Det skulle vara rentav revolutionerande med Caitlyn Jenner och hennes nya karl (mig veterligen har hon ingen än) i en reklamfilm för IKEA. Här är mina råd till företag som verkligen vill vara homovänliga: Gör en ordentlig bakgrundskoll. Hur homovänliga är ni egentligen i er organisation? Glöm sen inte bort att gayvärlden inte bara består av män som gillar schlager. Och framför allt – vår värld består inte bara av män. Om ni vill vara homovänliga, tolka inte vår värld utifrån, och bidra till att stereotyper förstärks. Kanske ska ni börja med att köpa biljetter till Stockholm pride ett år och se hur publiken verkligen ser ut. Lär känna de konsumenter ni vill nå, på riktigt. Ni skulle bli överraskade.

Göteborgs rapé – pride edition

axb5728ph4cg8s9hkqbl

Lyft med litet barn

Igår bjöd vi på finest in till bloggevent tillsammans med Jabra på Balance. Tillsammans med Björn Rosenthal (rutinerad triathlet) utmanade vi bloggare som John Valencia, Annica Englund, Marie Revedal och Marcelo på ett svettigt spinningpass. I öronen hade vi Jabra sport pulse wireless som har många häftiga funktioner för träningsfantasten. Bland annat håller den koll på hjärtfrekvens, den distans du bestämt dig för när du kör kardio och ger instruktioner och tips för optimal träning. 

Naturligtvis har Jabra sport pulse också riktigt bra ljudkvalité för musik och sitter både snyggt och skönt på dig. Går att koppla till både spotify och itunes. Du styr allt från mobilen och din bluetooth-enhet. Jag har själv ett par och kan gå i god för att de är riktigt bra. Framför allt för dig som är väldigt rörlig på gymmet och gillar actionfylld träning. Lurarna sitter kvar trots att du rör dig explosivt. 

Imponerad över alla som svettades på cyklarna. Mest imponerad är jag dock över Patrik som lyckades med att sköta William samtidigt som han genomförde sitt pass. Benen gjorde sitt på cykeln och armarna var busy i grenen ‘lyft med litet barn’. Dubbel träning och säkert roligt för William. Och för oss som skrattade gott åt Patriks multikapacitet. 

william

‘Vad hände i helgen egentligen?’

Nu höll jag precis på att ge någon stackars snubbe i norrland en hjärtattack. Hörde att Camilla Läckberg och Simon Sköld ska få en liten knodd. Tänkte att jag skulle gratta Simon på Facebook. Men grattar fel Simon i ett PM. Kan bara föreställa mig vad som gick runt i huvudet på den där killen som fick messet.

‘Vad fan hände i helgen?’

‘ Vem är den där Camilla och när gjorde jag barn med henne?’

‘Vad FAN ska jag säga till min tjej?’

Pinsamt. Men också lite humor. Ibland går det snabbt. Social media is risky business.

Ska hänga backstage med Akon…

Lördagen den 29 augusti kommer Akon till Sverige. Artisten med låtar som Locked up och Smack that, spelar på Zinkensdamm IP i Stockholm. Det var ett tag sen som Akon själv stod i fokus som artist. Han har istället ägnat mycket tid att skriva och producera åt andra. Han har bl.a samarbetat med Leona Lewis och Lady Gaga. På det har han dragit in runt 30 miljoner amerikanska dollar om året, i runda slängar. Men nu är han alltså tillbaka med massor av nytt material som han tänkte bjuda Sverige på.

Jag har lyckats komma över två biljetter med backstagepass till konserten den 29e. Så hänga med Akon är kanske lite överdrivet. Men skaka en hand och säga ‘welcome to sweden’ ska jag nog få till. Värmer upp på scenen gör Kodie.

Biljetter till AKONs konsert hittar du här >>

akon1

Usine och Holknekts nya satsning!

Tjena! Har 2,5 vecka kvar på finest som chefredaktör och tiden går åt ett sista event som jag ska göra här, och på att avsluta och lämna över mina arbetsuppgifter. Just nu är jag i en väldigt spännande fas i livet, är glad att jag kan säga så och verkligen mena det. I början av september går jag vidare till nya utmaningar i arbetslivet. Kan berätta mer om det längre fram. Jag kommer fortfarande  vara delägare på finest och vem vet, kanske dyker upp i projekt som finest.se gör. Men jag kommer inte längre vara aktiv i det arbete som sker kring sajten. Efter nästan 9 år så känns det dags att lämna ifrån sig den stafettpinnen. Jag lämnar med stolthet och tacksamhet för de här åren och vad vi åstadkommit. Kan berätta mer längre fram om vad jag ska göra istället. 

I morse svängde jag förbi Snickargatan 7 (som har ett väldigt trevligt café för övrigt) och kikade på en ny satsning signerad Per Holknekt och Karin Jimfelt-Ghatan. Den som kan mode känner naturligtvis till duons fenomenala succé med Odd Molly. Men nu är det alltså något helt nytt. Inspirationen till märket ska Per ha fått från ’50 shades of grey’. Låter ju redan där som en given succé. Per är dessutom en av mina favoritpersoner måste jag säga. Duktig och mänsklig. Man vill att det ska gå bra för honom, ännu en gång. Det önskar jag mig. Nu låter det som att vi är värsta polarna och det är vi inte. Men vi har fått rätt bra kontakt i vimlet och i jobbsammanhang så, förmodligen för att vi nog har lite samma personligheter och erfarenheter i livet. En sorts tvillingsjäl till mig, kan man säga. Det var djupt. 

Hade lite svårt att koppla av på eventet imorse. Ställde ifrån mig min påse med välfyllda matlådor i ett hörn. Nu skrattar ni för..vem fan skulle sno dem…ja, då har ni inte smakat mina matlådor. Insåg väl sen att det var lite wasted att ta med sig mat till jobbet idag, varför förstår ni lite längre ner. 

Stötte på lite bekanta i vimlet imorse…

vimmel

Det bjöds på frukost och jag kastade mig över Chiapuddingen med syltöverdrag som serverades i glasburk. Snart ska jag börja göra egen. Har införskaffat chiafrön från Superfruit, det är en bra början. Förstår inte hur alla heltidsbloggare hinner…(ironi). Det är inte alla som har tid att både göra, fota och skriva om sin smoothie eller Chiapudding varje morgon. Jag hinner knappt förtära dem. 

chia

Vad har jag mer gjort? Käkat lunch på Usine. Nicola Perrellis krog på söder. Älskar inredningen. Fint käk i industriell designmiljö. Älskar kombinationen. Nicola har vunnit designpris tidigare för sina krogar och nu är tydligen Usine nominerade i ett internationellt pris. Foodwise – Riktigt bra. Dagens var lax eller ett köttalternativ. Äter ju inte kött sen fyra månader tillbaka. Så blev laxen. Sätter en femma rakt av. Utmärkt. Snygg och trevlig personal dessutom höjer betyget ännu ett snäpp för Usine. Gillar också att man får grönsakssoppa tillsammans med bröd som en starter under lunchen. 

Ikväll blir det en sväng på stan med Kristoffer Hultling…eventuellt kommer ‘frugan’ loss också. Då blir det en sväng till Candy där jag ska kramas lite med Julia. Och dansa!

Fin lax på Usine

lax

 

 

 

 

 

Rockbjörnen igår!

Igår var det en riktig vimmel-reunion kan man säga. Det är alltid lite speciellt med första premiären efter sommaren. Alla har vilat upp sig, de är brunbrända, en del är singlar, andra kommer med nya. (skratt).

Igår var det Rockbjörnen i Kungsträdgården och Wonderland event gjorde VIP-festen backstage. Jag började kvällen med middag på grym persisk restaurang på Regeringsgatan 111 tillsammans med Zinat Pirzadeh och Nazanin Pirzadeh. Sen drog vi till Kungsan där Mia Jorpes tog emot gästerna. Guldig och fin var hon. Backstage var det fullt ös. Träffade bl.a Viktor Frisk, Sanna Bråding, Samir Badran (vi slogs faktiskt inte), Aina Lesse, Linda Thelenius, Daniel Paris, Annica Englund, Leif och Ann Schulman, Molly Pettersson Hammar, De Vet du och många andra. Bästa ögonblicket på kvällen var när Malena Ernman backade Zara Larsson live på scenen. Nu börjar det skrivas om att nya trenden är att tjejer backar varandra istället för att tracka varandra. Inte en dag för sent. 

Bild från Cava Media

10885019_10153234968777408_3023312247907873816_n

 

Foto: Camilla Käller

11057337_10153593650854198_6465664453943581199_n

 

I Am Cait sänds i Sverige!

Jag erkänner. Är brutalt fascinerad av Caitlyn Jenner. Måste också erkänna att jag inte följt The Kardashians speciellt mycket. Än mindre The Jenners. Såg kanske ett och annat halvt avsnitt på Balance (mitt tidigare gym), mest för att jag ändå stod där på löpbandet. Det är inte så att jag är en av de där som avskyr allt som har med Kim, Chloe och Kris att göra. Det verkar finnas ett läger som är så trötta på hela familjen att de med värme välkomnade det där filtret. Jag har bara inte haft tid för realityserier. Mitt liv har stundtals känts som en. Då finns det inte utrymme för mer drama, helt enkelt. 

Det är Bruce som fångat mitt intresse för familjen. Eller Caitlyn Jenner som hon heter numera. Nu följer jag mer än jag är villig att erkänna faktiskt. Ibland får jag stoppa mig själv och påminna mig om att jag en gång gjorde ett aktivt val och tog bort min tv och lovade mig själv att inte använda youtube och tv-streaming-tjänster i mer än rimligt research-syfte för jobbets skull. Det vill säga, inte en enda jävla kattvideo.  Utan bara se till att hänga med i aktuella ämnen så jag inte sitter där som ett fån och ser förvirrad ut när andra människor pratar om dramatik som de flesta i min omgivning verkar ha koll på. Älskade vänner och bekanta, vad är det vi lägger våra liv på? Kan vi vänta oss en fråga om Kardashians i högskoleprovet?

Jag kan däremot tänka mig att kika på I am Cait som är realityserien med Caitlyn Jenner i fokus. I Sverige kommer den att sändas på Kanal5 med start 6 september. Jag är nog inte den enda som kommer sista klistrad. Utan att ha någon bakgrundsinfo så tror jag att det här är en serie som alla kanaler ville ha. 

För alla andra transsexuella så är serien en global upprättelse. Ett synliggörande av en profil i HBTQ-världen som får alldeles för lite utrymme. Som själva kan uppleva att de inte hör hemma någonstans. Som inte fullt ut accepteras av vare sig av gayvärlden eller den straighta världen. Som rör sig i en egen zon. Jag vill tro att Caitlyn Jenner inte bara är en figur i ännu en cirkus signerad Kardashian-Jenner, utan att just den här privata angelägenheten kommer skapa förändring, och ha någon större betydelse mer än för familjens bankkonto, vad tror du?

cait