En kväll på gymmet

 

IMG_20170330_194642_552

Älskar den där stunden för mig själv, bland vikter och stänger, när ingenting annat än nästa set betyder något. När jag hittar fokus och energi i övningarna, känner mig stark och hög på adrenalin och endorfiner.

Ja, för det händer något i kroppen när vi tränar, vårt hormonsystem reagerar och en mängd positiva effekter kickar in utöver bättre kondition och starkare muskler.

Att hitta den där stunden när träningen verkligen blir kvalitativ och rolig, för så är verkligen inte fallet alla dagar i veckan – det är guld värt.

Ibland är träningen bara en del av min vardag, precis som att äta och sova. Jag gör det för att jag vet att jag mår bra utav det men inte nödvändigtvis för att jag har lust.

Nej, tro inte för en sekund att jag njuter varje gång det är dags att köra ett pass, även jag är skittrött vissa dagar och skulle bara vilja slänga mig i soffan och just därför är de där tillfällena när allt stämmer extra värdefulla. De tillsammans med resultaten för min hälsa gör att jag fortsätter år ut och år in.

Det är som ett lotteri, vi får inte utdelning varje gång men det räcker med att det sker lite nu och då för att vi ska fortsätta spela. En positiv förstärkning helt enkelt.

Några tips på vägen för att underlätta att få till träningen:

– Se till att sova ordentligt. Återhämtning är superviktigt.

– Håll blodsockret på en jämn nivå och undvik att träna på tom mage. Kroppen behöver energi att plocka av. Regelbundna måltider är A och O.

– Hitta din tid på dagen när du är som piggast och försök tajma in träningen då. Gå upp lite tidigare t ex om det är lättare att träna på morgonen. Kanske är em/kvällar fullspäckade med aktiviter för barnen och du vet att du landar däckad i soffan när alla skjutsar är avklarade och kvällsmaten intagen.

– Ha en plan när du åker till gymmet. Bestäm innan VAD du ska träna och hur länge du ska köra. Vandra inte planlöst mellan övningar utan gör det du ska och ta i. Du ska bli trött!

– Hitta en träningskompis om du orkar mer med pepp från en partner eller rentav triggas av lite tävling sinsemellan.

– Läs på om träningens posituva effekter för både fysiken och psyket. Tänk inte bara ”vikt och snygg kropp” utan en rörelsemaskin som fungerar och en knopp som tänker bättre.

Själv landade jag skönt i soffan ikväll…EFTER ett riktigt bra pass som gav guldkant på tillvaron ikväll.

Go kväll

//Coachen

 

Fortsätt läsa

Effektivitet och kärlek till mig själv

20170325_110438

Jag får ofta frågan hur jag hinner med allting då jag har ganska många strängar på min lyra med både anställning, företag, skrivande/bloggande, livet som trebarnsmamma och trots detta är väldigt aktiv. D v s tränar i stort sett varje dag i någon form.

Nej, mitt dygn har inte fler timmar och inte heller har jag någon magisk formel att bjuda på utan den kanske enligt många tråkiga sanningen stavas DISCIPLIN, MÅLMEDVETENHET och PRIORITERINGAR.

Framför allt kära guldkorn handlar det om PASSION, att jag gör saker jag brinner för och tror på vilket ger enorm kraft och energi. Men jag värdesätter också mitt välmående och hälsa. Om jag INTE tränande och höll mig i form så skulle jag definitivt inte orka med det många gånger höga tempot jag håller.

Jag väljer sällan bort träningen även om klockan blir sen, för jag vet att kroppen och knoppen behöver det. Det är återhämtning för mig att röra på mig. Är kroppen FÖR trött tar jag en lugn promenad istället men jag rör på mig i någon form

Återigen, no quickfixes – passion och målmedvenhet i en skön mix av disciplin och planering. Effektivitet och kärlek till mig själv liksom, att göra sånt jag gillar och mår bra utav.

Fortsätt läsa

Flyktbeteende och köphysteri

20170325_080108

Det här med att fly och undvika det som är jobbigt är ju inget jag som samtalscoach förespråkar. Ur ett KBT-perspektiv ska man tvärtemot exponeras för det som stör, skapar ångest och problem.

Men igår fick jag nog av trängsel på för få kvadrat för en familj på 5, grejor överallt och dammråttor i hörnen. Jag kände mig färdigexponerad helt enkelt. Så med ett klassiskt undvikandebeteende och siktet inställt på ångestreduktion från röran i mitt hem bad jag maken boka hotell och meddelade barnen att nu åker vi och shoppar.

Mm, ni ser ju själva. Det är illa. Jag borde såklart ha åkt hem från jobbet, samlat ihop mig själv, mött kaoset, satt familjen på städschema och röjt. Det hade varit att möta det jobbiga och agerat. Men det finns också en annan del av KBT-metoden som handlar om acceptans, att landa i läget och inse att vissa saker är som de är.

Vi har senaste åren flyttat flera gånger av olika anledningar, vilket såklart sliter enormt på alla inblandade men nu börjar vi se slutet. I sommar väntar inflytt i drömhuset från 1920, 160 fantastiska kvm att sprida ut oss på, trädgård, öppen spis, två toaletter och tvättstuga! Ja, man lär sig uppskatta vissa saker i avsaknad av demsamma.

Så med andra ord ÄR det som det är just nu. Vi bor där vi bor i väntan på något bättre. Cirkeln sluts om några månader och allt slit kommer att belöna sig. Det handlar om acceptans helt enkelt och att härda ut.

Men för att återgå till det rent psykologiska och beteendemässiga dilemmat så har vi människor en tendens att slå knut på oss själva i vår iver att fly det som är jobbig, sånt vi bara inte står ut med att vara i. Vi skapar distraktioner och hittar ångestreduktion för stunden som tyvärr oftast bara spär på problemen ytterligare. T ex när man misslyckas med sin ambition att äta nyttigt och träna mer så slänger man sig i soffan och tröstäter istället. Runt runt i cirklar.

Och jag är ju inte bättre för vad gör jag? Flyr röran och kaoset med en shoppingtripp till Ullared för att det är ju roligt med nytt och kul att handla. Och vad blir konsekvensen av det? Ännu mer prylar och kläder som vi inte har plats för 😉

 

 

 

Fortsätt läsa

Ändra vanor är som att lära sig cykla…

Ju mer du gör något, desto bättre blir du och desto lättare går det. Basic? Till slut när du har gjort det tillräckligt många gånger blir det en vana, går på rutin, av bara farten – som att cykla. Är du med?! Det kanske krävs några vurpor och skrapsår på vägen men trägen vinner. Det är en del av processen att ramla för att sen sitta tryggt i sadeln och inte ens behöva tänka.motivation

Att gå och vänta på den där motivationen, rätt tillfälle eller begrava sig i andra saker än det man faktiskt borde göra – funkar sällan mer än på kort sikt. Motivation kommer när vi sätter bollen i rullning. Det är en rörelse som sätts igång av just rörelse.

Det handlar om så kallad beteendeaktivering som man säger inom KBT, eller ”just do it” som man säger i Nikereklamen eller ”gör’t” helt enkelt på ren och modern svenska.

Behöver du bli bättre på återhämtning, vila, ta pauser och öva dig på mindfulness och det du vet får dig att ladda batterierna istället för att köra på ännu hårdare.

Behöver du röra på dig mer, gå, spring, köp ett gymkort, dansa i vardagsrummet eller tvätta fönster istället för att inta sofflocket.

Behöver du göra något åt din jobbsituation, läs platsjournalen, prata med din chef och förklara läget, börja studera istället för att krascha in i den berömda väggen.

Skippa ursäkterna som skäl till varför du inte GÖR. Tid finns om du prioriterar, kunskap kan man skaffa sig, förutsättningar går att anpassa sig till, livet ÄR föränderligt om vi ändrar på vårt eget beteende och förhållningssätt men vi måste bryta mönster och göra mer av det vi vill uppnå. Basic!

Så är sömn din bristvara? Är du alltid trött och kommer aldrig i säng före 12. Ditt nya liv börjar NU. God natt från coachen.

 

Fortsätt läsa

Highkicks och skivstång in da livingroom

”Vad ska jag skriva om på bloggen ikväll” frågade jag Tove när vi for runt på varsitt håll i vardagsrummet. Hon stannar upp mitt i en rörelse och utbrister ”såhär mamma…tillbringar kvällen med min discodansande dotter, grym musik och min fabulösa träning”.

Klockrent faktiskt, för det är essensen i mitt liv. Familjen, träningen och musiken. Att umgås kring det vi älskar mest och där fysisk aktivitet blir något naturligt på allas villkor. Konserter och dansuppvisningar sker minst ett par gånger i veckan hos familjen Ström och tränar, ja det gör jag varje dag, ofta hemma i vardagsrummet med kidsen runt benen.

Så har det sett ut för mig i snart 20 år. Det har blivit en livsstil som från början var en strategi för att få till träning med småbarn och slippa betala ett gymkort. Det sistnämnda har jag investerat i sen många år tillbaka men hemmaträningen är fortfarande en stor del av mitt liv. Effektivt och tidsbesparande plus att jag finns tillgänglig för barnen.

Hur tillbringar ni era vardagskvällar? Hos oss är som sagt tung discomusik, skivstång och high kicks mer en regel än ett undantag. Ordet ”livingroom” är helt enkelt något vi tagit bokstavligt om man säger så  😉  1490127959653-1202568014

 

Fortsätt läsa

Face your fears by Charlie

Min son är min hjälte – alla dagar i veckan. Han må vara knappt 7 år fyllda men är modigare och klokare än många vuxna jag känner. Det går inte en dag utan att han bjuder på några klokord och eller filosofiska frågeställningar som får både mig och hans pappa att vända ut och in på våra hjärnor för att försöka hitta svar. Och jag har sällan mött någon tuffare när det kommer till att utmana sig själv på olika sätt.

Förra veckan krockade Charlie med en kompis på förskolan vilket ingen egentligen trodde blev så farligt men framåt eftermiddagen var hans näsa tämligen svullen och t om sned. ”Ja, det gör lite ont”, sa Charlie på sitt lillgamla sätt. Nej, han är inte den som gråter av smärta, händer väldigt sällan, men när han klagar över att det gör ont vet man att det är allvar. Sagt och gjort blev det en tur till farbror doktorn dagen efter som konstaterade även han att näsan inte såg ut som den skulle. Han klämde och tryckte och Charlie rörde inte en min. Dock sa farbror doktorn att han var tvungen att skriva en remiss för datortomografi för att utesluta brott på näsbenet. Här någonstans började barnet i mitt knä skruva på sig, krypa in i min famn och jag kände hans ångest genom tröjan.

När vi kom ut ur undersökningsrummet tog Charlies pappa upp honom i famnen och frågade vad som var fel och då brast det. Han var rädd, för den där röntgen och ”tomo vad det nu hette”. Självklart var han det, 7 år gammal och hade aldrig hört såna ord förut. Bara att gå till doktorn är otäckt när man inte vet vilka sprutor eller instrument det kan bli tal om. Han hade redan utstått en lampa i näsan och hårdhänt tryckande.

I dag kom i alla fall dagen för datortomografin. En påringning från en sköterska på morgonkvisten och tiden bestämd. Hämtade min lille kille på eftermiddagen och vi promenerade upp mot sjukhuset. Han höll i min hand och kvittrade glatt ”det ska nog gå bra det här mamma”. Väl på plats fick vi sitta och vänta en stund utanför, en sjuk kvinna rullades in i en sjuksäng och Charlie undrade om vi var på akuten. För där var ju mormor när hon hade ont i hjärtat och fick åka rullstol.

Vi blev strax uppropade och min kavata son bara gick rakt in med stadiga steg. Tittade inte ens efter mig utan klättrade direkt upp på bristen, utan att ens ta av sig jackan. Han hade liksom bara bestämt sig. Sköterskan log lite förvirrat och tittade på mig, sen på Charlie och sa ”ja, men vi sätter väl igång”. Charlie blev ombedd att lägga sig på rygg, placera huvudet på en speciell kudde och ligga helt still. Britsen började hissas upp i luften och jag såg min lilla sons hjärta bulta genom tröjan, bokstavligen. Sköterskan spände fast hans huvud och bad honom blunda för en stund. Här gick min panik igång och jag tänkte ”herregud, mig skulle ingen få spänna fast”. Charlie låg blixstilla, följde varje instruktion och jag kände hans rädsla i rummet. ”Är det ok om mamma och jag går ut härifrån en stund. Vi är strax tillbaka”, sa sköterskan och började gå mot datorrummet. Charlie sa inte ett ord och jag kände själv hur jag bara ville slita ner pojken och gå därifrån. Men som den pedagogiska och intelligenta mor jag är gick jag självklart ut och lät personalen göra sitt jobb. De fick inte ordning på bilderna och minuterna gick. Jag såg Charlie genom fönsterrutan, hur hans lilla bröstkorg höjdes och sänktes med hög frekvens, kände hans rädsla genom glaset. Sen började maskinen låta, obeskrivligt högt och jag är förvånad över att han inte ens här bara började fäkta vilt och krävde att få komma ner, icke.

Han bara genomled – utan ett ljud. 20160529_183955 - kopia

Efteråt gjorde vi en highfive och jag berömde Charlie för hans mod när han utbrister ”fast jag var ganska rädd. Jag tänkte börja gråta, MEN … ja vad skulle det hjälpa”. 7 år och har knäckt koden till en av livets stora utmaningar, att utmana sina rädslor och stanna i obehaget för ”it is what it is” och vissa saker måste vi bara igenom.

Ja, handen på hjärtat, hur tar DU dig an utmaningar? Hoppar du upp på bristen och spänner fast dig och låter det ske som måste ske? Om inte, try it…it´s the only way.

”Fast jag var ganska rädd” – ja och det får vi vara men det får inte hindra oss från att göra det vi måste, behöver och även VILL.

Charlie – du är min hjälte <3

 

Fortsätt läsa

Anki kort och gott!

20160624_202107 - kopia - kopia Välkommen till min blogg – Anki kort och gott! Här kommer jag att dela med mig av stort och smått i min vardag som trebarnsmamma, kvinna mitt i karriären, träningstokig och framför allt egenföretagare inom friskvård. Jag jobbar efter mottot ”helhetshälsa inifrån och ut” och älskar att inspirera andra till personlig utveckling och livsstilsförändring. Som samtalscoach med KBT-inriktning är min övertygelse att vi själva kan påverka det mesta i vårt liv genom att bli mer medvetna om vårt eget beteende och hur vi bemöter andra och hanterar de situationer vi befinner oss i. Det handlar inte om hur vi har det utan hur vi tar det.  Häng med!

Fortsätt läsa