Inburade och sjösatta i betongpool

Igår hade jag och mamma en hel förmiddag på sjukhuset, på Sahlgrenska. Det var provtagning inför 3 månaders kontrollen efter mammas lever transplantation… Kan inte förstå att det gått 3 månader. Det känns som att det var igår jag satt i min stora fina svit på 59e våningen i Vegas och fick samtalet om att mamma fått en lever och skulle opereras inom några timmar… Om en utsikt kan framkalla spykänslor och en stor svit ge klaustrofobi så skedde det i de ögonblicket… Kändes som väggarna kröp närmare mig och slutligen ströp mig så jag ville spy… Usch!
I alla fall, 3 månader sedan snart. Så vi var på sjukhuset mellan 7.30-12 igår, men hann med en fantastisk promenad i Botaniska trädgården mellan två provtagningar.

Färdiga på sjukhuset! Så då köpt vi med oss lunch från Pressbyrån, älskar plocksalladerna som finns lite överallt nuförtiden!

Vi åkte ner till Slottsskogen och satte oss på en bänk utmed den stora dammen. Jag är alldeles för lite i Slottskogen, det är ju sååå mysigt! Vår egna fantastiska Central Park. 😀

Typ godaste salladen jag vet, den man plockar själv från PicaDelis salladsbarer.

Vi bestämde oss för att ta en rejäl promenad genom Slotstskogen efter lunchen. Här gick vi förbi de söta hästarna. Får alltid saknad efter hästar när jag kommer nära några. Världens finaste djur!

Men ju längre in i Slottsskogens djurpark vi kom, ju mer ångest fick vi och leende byttes liksom ut mot en oroande min på oss båda….

Det här är ju inte OKEJ!! Vad är det vi håller på med… Hur kan det få vara lagligt att stänga in djur på det här sättet för att VI MÄNNISKOR ska stå och kolla på dom? Alltså ju mer vi gick där, ju mer sattes vi in i de och kände bara NEJ NEJ NEJ! Det är ju vansinnigt. Förstår liksom inte VARFÖR?

Jag har mycket åsikter och gillar att sätta mig in i stora frågor och debatter. Men man kan inte ha passion för allt. Framför allt inte innan man satt sig in i det. Som detta med djurens rätt och djurparker. Jag har inte tidigare satt mig in i det eller kommit i kontakt med det i vuxen ålder. Fören igår! Och då skaffade jag mig en åsikt kring det. Vilket är den att jag inte kan FÖRSTÅ att det är lagligt år 2017 att stå och TITTA på pingviner som simmar i en betongdamm på några meter i diameter? Finns det verkligen människor som stöttar det här? Finns det människor som skulle sätta sig emot en lag som förbjuder djurparker? Vad är i så fall era argument för det? För i annat fall om det är så att vi är överens, borde det vara så svårt då att fastställa en lag?

Nu hamnade vi här i Slottsskogens djurpark av en slump bland djuren. Det är en fri och gratis djurpark man lätt hamnar i om man promenerar runt i Slottsskogen. Skulle aldrig betala för det och bidra till de. Framförallt inte nu efter detta besöket när jag verkligen fått en uppfattning om det, en åsikt och tagit ställning.

En stackars älg inlåst bakom galler… Skogens konung sägs det, ligger där helt livlös och bara stirrar. Alltså jag ryser, usch. Jag är inte den som brinner för dessa frågor egentligen. Jag har till och med ägt äkta päls plagg., vilket jag dock inte vill använda längre nu för tiden. Fått mer vätt än så haha. Jag blir mer och mer medveten om hur sjukt vi behandlar djuren på olika sätt… Jag äter knappt kött längre, och nu insåg jag igår hur sjukt det är med djurparker. Lås in människor sådär i generation efter generation, så kan vi se vilket psykiskt tillstånd de hamnar i… Pingvinerna såg jag flera stycken stå 1 cm ifrån berget och bara stirra in i berget i flera minuter utan att röra sig… Gör ju ont i hjärtat att se, kan väll inte vara naturligt för dom att bete sig så?

Vad har ni får åsikter om detta?

Love, C

Instagram, @camillafogestedt

Email, camillafogestedt@hotmail.com

Vi älskar kroppar, operationer och redigerade instagram bilder.

Ja, det här ämnet.

Kroppar.

Många strävar efter en perfekt kropp, i deras ögon mätt som perfekt. Eller vad man matas med är ideal.

Vi tränar, dietar, äter hälsosamt, tänker ”jag borde skippa den bullen”, unnar oss, har cheat days, har fasta-dagar, lever på sallad, äter välfyllda godispåsar, testar banan-dieten, skiter i allt och tänker ”jag lever bara en gång” och så vidare…

Jag måste säga att jag har en väldigt sund syn på mat och träning. Var på väg att hamna snett för några år sedan men det rättade till sig. Jag äter oftast väldigt hälsosamt, älskar lösgodis, älskar inte träning men tränar hyfsat bra, bättre vissa perioder sämre andra. Gillar mig själv och min kropp, älskar inte alla delar . Förändrar vissa, men andra är som det är.

Blir man någonsin HELT nöjd då? Ja menar, du vill byta hårfärg och så vill du ha långa naglar helt plötsligt istället för korta och så vidare. Synen på vad man tycker är perfekt förändras ju, samma med synen på ens kropp.  Förr vägrade jag ha tajta klänningar för jag hatade min rumpa för jag tyckte den var stor. Nu är det något jag gillar mest på min kropp. Så synen på vad man gillar förändras, men bara man lär sig älskar sig själv generellt!

Jag är väldigt insatt i instagram och älskar sociala medier och har trott att de flesta är rätt insatta… Syftar på hur bilder där är redigerade.

Bilder redigeras! Kroppar redigeras! Men det vet nog de flesta.

Perfekta solnedgången med 4 filter och maxad med kontrast och färg på, och den perfekta bikinibilden som varit inne och vänt i X antal ”make you skinny” appar.

Såhär är det ju. Instagram är ett forum för inspiration och en plats att drömma sig bort bland det vi människor bestämt är perfektion och dröm år 2017. Drömsemestrar, drömkroppar, drömhus, drömbilar, drömoutfits, drömliv, drömjobb, drömväskor och så vidareeeee. Finns inget som är ”perfekt”, men vi alla (majoriteten av oss) har bestämt att det DÄR är perfekt och just DRÖMMEN 2017.

Jag älskar instagram och scrolla bland alla drömmiga bilder i flödet. Vi bestämmer själva vilka vi följer och vilket som är våran inspiration och dröm-accounts.

Men vi behöver hela tiden bli mer och mer fascinerade. De ställs krav på influenserna att förvåna oss och göra oss ännu mer fascinerade och inspirerade och höja nivån av excitement när vi ser deras bilder. Det är då det används appar och program som redigerar oss till det perfekta. När inte längre än vanlig bild gör våra hjärnor stimulerade.

Det tar ca 20 sekunder att göra sig 3 storlekar mindre, med upplyft och putig rumpa, smalare midja och perfekt hållning. Posta, ut på Instagram. När över 100 000 och ännu fler 100 000 tals tjejer gör precis så, så skapas ju det idealet rätt snabbt. Unga tjejer scrollar igenom sina instagram flöden på skolrasterna och drömmer sig bort till Kylie Jenner-höfter, slimmade midjor och vältränade rumpor. Går sedan till gymmet och försöker tappert skapa de dom ser på Instagram…

MEN det de här tjejerna inte alltid (inte alla i alla fall) har koll på är att det går knappt att skapa den kroppen på gymmet. Få för unnat att föddas så. För det flesta handlar det om att operera sig och/eller redigera sina bilder för att uppnå de resultatet.

Tror aldrig vi kommer bli av med kroppsideal och hetsen att se ut som världsstjärnorna. Det har ALLTID funnits och lär alltid finnas. Men skillnaden nu mot förr är att då var idealen lite mer uppnåeliga och ”naturliga”. Idag skapas de på operationsbordet eller i appar.

Det har alltid redigerats bilder, reklambilder vi kollat på. Så det är ju inget nytt, bara det att nu för tiden görs det så enkelt och snabbt på mobilen så alla kan göra det.

Vad jag vill komma till är att dessa tjejer (även killar säkert, inte så insatt där dock) måste veta om dessa appar. Appar och program som ligger i toppen på App-stores topplistor över mest nerladdade appar i världen. Som skapar dina dröm-former på 20 sekunder. Jag menar inte att man kanske måste sluta använda dom. Men jag menar att alla som använder sig av sociala medier måste vara MEDVETNA om att de används, och se forum som Instagram som en plats för INSPIRATION och en drömvärld. Inte verklighet!!!

Det är inte en live-stream från någons liv. INGEN lever ett perfekt instagramflöde-liv. Men om man hellre redigerar sina ben längre, drar in midjan lite och putar ut höften på 20 sekunder. Än att stå och posa i 30 min för att fånga det på bild, så fine! I don´t care. Jag har själv redigerad massor av mina bilder när min svullna IBS/gluten-mage står ut som om jag vore gravid eller när min arm fick någon vansinnigt ful fetto-vinkel. Förr redigerade jag mer än jag gör nu. Tycker inte det är värt att lägga upp en perfekt bild nu om den är 3 klädstorlekar falsk mot verkligheten. Är inte bilden fin utan redigering, då lägger jag hellre inte upp den alls. Jag vill att en bild ska spegla hur jag faktiskt ser ut i verkligheten. Då gör jag hellre något åt verkligheten för att se ut så som jag vill se ut.

Men egentligen tycker jag kanske inte det är så jätte fel med dom som vill redigera sina bilder jätte mycket heller. Lika väl som att operera brösten så kan man förstora dom/förminska dom i ett program. Det de hela handlar om är att jag tycker alla måste vara MEDVETNA om att det görs. Att kroppar man ser på bilder kan vara redigerade och opererade och alltså inga resultat du kan vänta dig på gymmet, det är DET jag menar! Att förändra och fixa med sin kropp tycker jag är helt okej, alla gör vad de själva vill med sin kropp och ska inte behöva försvara det. Men för att förhindra ätstörningar och ångest hos andra människor så ska alla vara medveta om att det är gjort på onaturlig väg. Sedan är de ju självklart så att allt på Instagram är ju absolut inte redigerat och fejk, såklart inte!

Men det vi måste tänka på, vare sig bilden är redigerad, kroppen opererad eller man har kämpat med en pose i 30 min för att fånga THE skinny-vinkel är att det är INSTAGRAM. Ett forum för inspiration, perfektion och drömbilder. INTE verklighet!

Till Vänster är originalet och till Höger är den redigerade. Det tog mig 20 sekunder i en app på mobilen. Det här är ju ändå en väldigt lätt redigering, inga extrema former. Men lite mer slimmad men ser ändå väldigt naturligt ut. På samma korta tid kan du ju skapa väldigt mycket extremare kroppar!

Drog in armen, drog in midjan och magen, drog ut höft/rumpa och gjorde benen smalare.

 

Vad tycker ni om detta, bilder, redigering, ideal?

Love, C

Instagram, @camillafogestedt

Email, camillafogestedt@hotmail.com

 

Det djupa, långa, ärliga inlägget och det där med panikångestattacker…

Livet är verkligen UPP och NER för tillfället.

Vilken känslostorm det varit i sommar egentligen…

Startar Juni månad med Miss Universe finalen och koras till Miss Earth titln. Sedan direkt iväg till Vegas vid midsommar. I Vegas få ett samtal om att DET är dags, de har hittat den perfekta levern till mamma. Något så ångestladdat vi haft framför oss i så många år var nu dags… Livets värsta 24h i Vegas innan jag hittar en flight och äntligen kan sätta mig på ett flyg till Sverige och mina familj.

Sedan väntar 2 veckor boende på sjukhuset under Sveriges högsommartid, första veckorna i Juli. Kan inte ens förklara de veckorna. Men det var skönt (och bra) att jag bloggade var och varannan kväll där från sjukhushotellet vi bodde på. Dels för att det var skönt att bara få skriva av sig allt, men också för att jag nu kan gå tillbaka och läsa vad som faktiskt hände de veckorna. Jag gick i någon sorts dvala och bara försökte ta mig igenom allt och hoppades på det bästa. Allt flyter liksom ihop och jag minns inte riktigt dagarna.

Sedan hem till Åsa över en helg i mitten på Juli efter sjukhustiden. Packa upp från Vegas och packa om för St Tropez. Ja jag tvekade på att avbryta hela resan. Men sköt på den några dagar i stället och sedan kände jag mig redo. Kände verkligen efter. Allt var mer stabilt, mamma var hemma från sjukhuset och jag kände att det kommer vara bra för mig att tänka på något annat och komma ifrån sjukhus, sjukdom och allt för ett tag. Jag hade rätt. St Tropez gav mig så mycket, jag hade fantastiska veckor och levde i nuet, hade vansinnigt kul och mådde faktiskt riktigt bra.

Sedan kom jag hem nu i början på Augusti och sprang in i en vägg…

Visste att det psykiska kommit ikapp mamma och att hon mått väldigt dåligt när jag varit iväg. Men det är så svårt att förstå psykisk dåligt… Får någon ont i benet ja då förstår man, hen har ont i benen. Men säger någon att hen mår väldigt psykiskt dåligt, då är det svårare att gradera och förstå. Framförallt över telefon…

Så denna nivån av psykiskt dåligt jag kom hem till med mamma var värre än jag någonsin tänkt mig… Landade bland panikångestattacker och fruktansvärd ångest… Vilket resulterade i att jag själv bokstavligt talat sprang in i väggen. Jag fick en chock och började må jätte dåligt av att se mamma sådär. Det SKAR i mig att se henne plågas igen, fast på ett annat sätt än fysiska smärtor som tidigare.

Pausknappen jag tryckt på under St Tropez trycktes nu igång på Play igen och allt kom tillbaka. Var tillbaka i oron och tankarna som innan St Tropez och kunde inte sluta tänka tanken ”gu det kunde verkligen gått åt helvete med mamma… Tänk om det hade gjort det… ” och så bröt jag ihop varje gång… Känslostormen som varit i sommar kom liksom till sin ände och det slutade med att jag för första gången i mitt liv fick känna på förstadiet av en ångestattack…

Hjälp!

Det var verkligen fruktansvärt obehagligt. Började med att det blev helt suddigt och flimrade framför ett öga. Sedan började de även på andra ögat. Jag började känna mig snurriga och konstig i kroppen. Försökte ignorera det till en början. Blundade, tvättade ögonen men det slutade inte flimra.

Tillsut började jag se halvt, halva saker. Saker liksom halverades. Och så kom panik känslorna. La mig ner i min säng och kände paniken, och då fick jag ännu mer panik i kroppen. Blev ju rädd! Blundade, men öppnade snabbt ögonen igen då allt förvärrades när jag blundade. Kände mig helt frånvarande och bortkopplad och kunde inte ligga ner. Satte mig upp, la mig ner igen, hjärtat slog snabbt och jag kände sådan panik i kroppen. Testade att blunda igen men funkade inte. Andades, andades, andades. Fick panik av mitt sovrummen, väggarna kom liksom närmare, behövde luft! Gick ut i vardagsrummet, la mig ner i soffan och det började lugna sig… Andades, andades och andades. Tillslut släppte flimret framför ögonen och jag började se klart o tydligt igen. Var väldigt skakig och kände mig fortfarande lite frånvarande men började komma tillbaka… Vad i HELVETE var detta tänkte jag… Blev livrädd, är jag allvarligt sjuk?! Det här var INTE ett normalt beteende.

Sedan läste jag på och insåg att det nog var någon sorts ångest grej.. Då blev jag rädd för det. Rädd för hur jag egentligen mår?!

Men nu några dagar efter så vet jag hur jag mår. Jag mår bra, okej. Så ni behöver inte bli oroliga 😉

Men jag kom hem till en chock av hur psykiskt dåligt mamma mådde, plus att PLAY-knappen satts igång igen av allt som skett sista veckorna. Det var inte så att mamma gick runt och grät, utan det var fruktansvärda panikångestattacker som kom flera gånger om dagen för henne. Och nätterna var hemska. Det låter som att hon ska gå sönder inifrån när de kommer… Det är så fruktansvärt! Ingen är förvånad efter allt hon har gått igenom dessa veckorna, och senaste 10-15 åren som sjukskriven. PLUS PLUS PLUS, all morfin hon gått på men som hon slutat att ta det gör sitt också… Läkarna sa att med största sannolikhet bidrar även den ”avgiftningen” till ångestattackerna. Morfin är ju en drog. Men hur mår man då under en avgiftning av långt beroende av heroin…. Så gänget, börja aldrig med droger please!

Men nu är det bättre.  Och det gör mig så glad, att se att hon mår bättre o bättre. Det SKA hålla i sig! Min starka mamma, hur mycket ska du behöva gå igenom och stå ut med… <3

Efter det här inlägget vill jag inte att ni ska tro att jag är ett darrande, nervöst psykfall haha. Så illa är det INTE. Men det vore konstigt om den här tiden (och senaste åren med all oro som varit med mamma, inga långa perioder utan oro direkt) inte påverkat mig. På onsdag ska jag till transplantationsavdelningen och prata med en psykolog, det känns bra. Och det är ganska stort… För jag har sagt nej till sådan hjälp sedan mamma transplanterade sin njure för 5 år sedan. För att jag inte känt att det varit så nödvändigt. Men nu är det de känner jag. Jag har ju väldigt nära till mina känslor och känner mig själv väldigt bra, så jag litar på min känsla när jag känner att det inte behövs. Men jag ser också när jag kanske behöver hjälp, och det är dags att få prata med någon nu.

Jag är väldigt ärlig med mina känslor, är jag glad så är jag glad. Är jag ledsen så kan jag inte dölja det haha. På gott och ont.

Men nu avslutar vi det här inlägget med något ytligt och kul. Nu ska jag ner och hämta ut paket från Euro So.cap vilket innebär nya extensions! Ska sätta i de på Salong Alltid imorgon. WIHOO! 😀

Ta hand om er själva, inte bara varandra. PUSS.

Love, C

Instagram(länk–>) @camillafogestedt

Snapchat, @missfogestedt

Hur ska det här gå i framtiden egentligen…

Godmorgon Söndag!

Jag är som sagt back in Åsa Sverige! Skulle egentligen åkt till Sardinien igår men ställde in de. Eller sköt på det snarare. Dels för att det varit några omtumlande dagar sen jag kom hem med mamma här hemma. Ska berätta för er senare. Usch!

Men också för att jag har så himla mycket nästa vecka här i Sverige. Har plåtningar för MissEarth, fittings med designer, möten och mycket sådant som måste göras. Så Sardinien för vänta!

Men jag är hemma med min älskade familj. Hela familjen har varit samlad hela helgen. Så ofantligt mysigt. Även om jag har behövt jobba en del vid datorn med MissEarth grejer så är det så mysigt när man sluter upp till middagen allihopa. Eller bara höra dom skratta där ute på altanen när jag sitter inne vid datorn är mysigt. Då ler man lite extra  :-)

En rolig sak jag och mamma pratade om häromdagen. Ta de här nu med glimten i ögat och inte stenseriöst, pleasee haha. Jo vi pratade om att jag bliiiiir så bortskämd på alla mina resor haha. Hur ska det här gåååå i framtiden egentligen… Standarden och livskvaliteten är liksom satt, och kraven är något för höga om man ska jämför med de normala haha.

Min framtida man har att leva upp till efter mina senaste år om jag säger så haha. Bland vänner som har pengar som jag har grässtrån i trädgården ungefär haha. Galna roliga vänner som vet hur man sätter ribban högt med champagne beställningar på över miljonen och ja allt möjligt vrickat haha.

Liksom lyckats få mig att känna att det är standard med privata chaufförer som alltid står redo, butlers överallt, privata kockar man kan ringa dygnet runt, business class flighter, kläderna tvättas och stryks, någon som städar upp efter en kaos fixning med smink i hela badrummet, använder handdukar som engångsservetter, alltid nybäddade lakan och kliniskt rent rum (tills jag sätter min fot där igen då vill säga haha). Omringad av pengar och lyx, och ja allt är så smidigt. För att inte tala om privata bodyguards och säkerhetsvakter. Det är ju ett måste när man går ut faktiskt…Hahaha! Ne men på allvar, hur skönt är det inte att ha någon som viftar iväg jobbiga människor eller killar som inte fattar piken när man visar tydligt "JAG ÄR INTE INTRESSERAD, GÅ snälla!".Smidigt som bara den kan jag lova haha, en blick på securityn och den jobbiga är borta på en hundradels sekund.

Ja herregud haha skämt o sido, livet är en enda stor kontrast. Men nu är jag återigen hemma i Åsa igen, där man lagar sin egna fisk i ugnen som blir torr som en skosula och resväskan packas inte upp av sig själv… Bilen får man köra själv och man får definitivt städa upp själv efter sina stressiga smink fixningar i badrummet. Och inte har man några security med sig om man går ut på avenyn… Haha!!!

Kommer ju tillbaka hit som en liten gummiboll mellan alla resor och gjort i 6 år typ. Resor som stavas LYX och hem till Åsa i några veckor/månad som är en normal svenska vardag. Har nog varit bra, annars hade jag kanske flugit iväg bland molnen som 20 åring och tappat fotfästet och mig själv bland all champagnen, privata säkerhetsvakter och sedelbuntar.

Förresten, går ni också runt och dagdrömmer och tänker på framtiden?

Det gör jag. Tycker det är jätte spännande.

Undra hur den ser ut… Camilla Fogestedt om 5 år… Vad gör hon? Pirrigt spänd på framtiden verkligen.

För 5 år sedan drömde jag om att leva som jag gör nu, att få resa runt och leva runt i världen. Då har jag lyckats med mitt liv hittils i alla fall. För allt handlar ju om att leva livet så som man självdrömmer om att göra det. Eller hur?

Nu ska jag jobba vidare med en Miss Earth grej. Hörs senare, massa kärlek till er!

20170628_053144131_iOS

Bild från Vegas för några veckor sedan på en av Wynn hotels toaletter. Tog en paus från en middag vi hade kväll nummer 2. Jag var såååååå trött denna kvällen, alltså sjukligt jäkla döds trött. Trodde på riktigt att jag skulle somna med ansiktet i maten haha. Jäkla jetlag som slår till vissa resor alltså ;-D Men sedan vände det helt plötsligt under desserten och jag började piggna till.. Typiskt när jag är jetlagd, bara vänder helt plötsligt!

Love, C

Instagram(länk–>) @camillafogestedt

Snapchat, @missfogestedt

Loppet är över. Jag borde vara glad…

Idag bröt jag ihop lite extra mycket. Eller jag gick snarare som en tickande bomb fram till kvällen. Minsta illa tagg eller minsta lilla knuff fick mig att rysa och vilja börja gråta. Alltså att känslor kan sätta sig så fysiskt. Liksom verkligen ge fysisk ”smärta” känsel i kroppen som en rysning. Var för mycket bara att spilla lite kaffe eller att tappa nycklarna i golvet..

Men inget har egentligen inträffat idag som varit negativt. Snarare tvärt om.

Gu, nu var jag påväg att radera allt och skriva om inlägget. För insåg att de här inlägget BORDE starta med ett skrikande WIHOOO och super glatt. Men så ångrade jag mig igen. Jag ska inte radera och skriva om för att det BORDE vara ett positivt inlägg. Det är ju det vi lovat varandra, att vara ärliga med våra känslor. Eller hur?

Varför det BORDE vara ett glatt inlägg är för att mamma antagligen får åka hem imorgon. Åhhhhh alltså jesus vad fantastiskt det är. Och på ronden i morse så sa läkarna att alla värden och prover på nya levern och den gamla transplanterade njuren är SÅ himla perfekt super bra. Dom är så glada och nöjda och proverna är helt perfekta! ALLT är perfekt just nu för tillfället. Magiskt!

Men det är väll just det. Ut andningen kom lite idag med de beskeden. Jag verkligen andades djupt för första gången på 1,5 vecka kändes det som. Pappa har fått säga till mig att andas ett par gånger under veckan för jag bara fått luft, inte andats djupt.

Men med de djupa andetaget släppte allt. Perfekta beskrivningen är känslan av att springa på upploppet på ett löparlopp. Du ser målet där framme och du SKA ta dig i mål vad som än krävs så ska du DIT och klara det. Skydds lapparna är på och det enda du fokuserar på är målsnöret. SPRING bara! För det finns INGET ANNAT än att ta sig dit och klara det!

Och när du väl är i mål… Då släpper allt. Pressen släpper, stressen släpper, oron av att inte ta sig i mål och klara det den släpper. Glädjen är där också, glädjetårar! Men du ser också helt plötsligt allt som KUNDE ha inträffat… Allt fruktansvärt som kunde hänt, men som nu inte hände. Så helt plötsligt blir oron större än under själva loppet. Trots att du är i mål… För krigs inställningen, fokuset och skydds lapparna är borta för ögonen och du inser vad SOM kunde ha skett… Men som inte skedde.

Det där är exakt mina känslor idag.

För 1,5 vecka sedan påväg hem från Vegas, med mamma på operationsbordet visste jag inte hur allt skulle vara nu. Nu 1,5 vecka senare. Och det har varit krigs inställning och fokus framåt. Överlevand. Jag har svårt att minnas dagarna, allt går bara ihop i en röra bara.

Så när vi sprang över målsnöret idag när läkarna sa att det var dags för hemgång. Då släppte allt. Jag har kollat på mamma idag och insett att det inte varit en självklarhet att hon skulle sitta där idag. Att det kunde gått åt helvete helt enkelt… Fått reda på att det bara gjorts ca 20 sådana här transplantationer med så stora levrar sedan dom började kunna göra transplantationer.  Och det är ju längesedan och det är inte många, ett 20 tal… Men nu sitter hon där och skrattar och pratar om att hennes nya liv har börjat. Ett liv med blanka sidor som ska fyllas, säger hon. Hon sitter och pratar om vad hon kanske ska kunna jobba med. Efter att ha varit sjukskriven i över 10 år är det en ganska konstig tanke för henne. Men fantastisk!

Aa… Jises alltså… Jag är så lycklig över situationen! Även om det låter som att jag typ har gått på en spikmatta hela dagen och försökt hålla tillbaka smärtan och tårarna haha. Men jag antar att det är normalt. Att allt kommer när man börjar kunna slappna av lite och inse att det faktiskt gått bra. Självklart kan de hända saker från och med nu också, men den mest kritiska tiden är i alla fall över! Så vi fortsätter bara hålla tummarna för framtiden.

Just nu sitter jag och dricker lite te i köket på hotellet och ska strax sova. Sova sista natten här, skönt!! Pratade precis med grannen i rummet intill som är så trevlig, och dom får antagligen åka hem på lördag. Efter 5 veckor på Sahlgrenska… Usch! All lycka till för din man, han kommer klara det!! Tänk vad mycket hemska sjukdomar det finns… Lev livet alla vi friska!

Ska vi höras imorgon kanske? Tror det är dags för mig att sova, känner mig hyfsat slut hjärnan haha.

Puss och sov gott på er!!

IMG_8331IMG_8334

Tog en fika ute i solen idag igen. Så mysigt!

Love, C

Instagram(länk–>) @camillafogestedt

Snapchat, @missfogestedt

En bra dag!

Ååh det har varit en bra dag idag!

Jag sov ut. Till kl.13, så skönt! Sedan satte jag mig på altanen på ”hotellet” där vi bor på Sahlgrenska just nu. Satt där i solen i flera timmar och bara njöt och åt frukost. (Och la en order på Nelly.com hehe)

Kände att jag behövde en stund för mig själv. Pappa var uppe hos mamma hela tiden. Jag ser mammas fönster från altanen, de känns mysigt! Så vet man att hon är där inne.

Helt plötsligt hör jag någon roppa mitt namn. Då är det MAMMA(!!!) och pappa som kommer lunkandes mot altanen. Åh lilla mamma! Då är hon alltså ute på en liten liten promenad utanför avdelningen, ute i solen för första gången. Med rullstolen skjutandes framför henne ifall hon behöver vila. Hon ville komma och överaska mig! Och det gjorde hon minst sagt. Jag blev så glad. Glädjetårar! Hon hade ett helt annat lyster och glöd i ögonen idag när hon kom där.

Det första hon säger är ”idag är första dagen på mitt nya liv” och så ler hon.

Det var alltså först idag det börjat skönka in för henne. Smärtorna lindrats lite (i alla fall efter lunch). Tarmarna lite bättre. Hjärnan började kunna ta in allt för henne. Ta in vad läkarna säger att levern faktiskt FUNGERAR. Den verkar vilja stanna i hennes kropp. Alla prover är super fina. Kirurgen ser nästan stolt ut när han ser på magen och han är nöjd. Allt de, börjar sakta gå in hos henne idag. Alltså första dagen på hennes nya FRISKARE liv. Efter över 10 år som sjuk… Verklihen sjuk!

Helt magiskt fantastiskt!!

Idag kom det in lite ordinarie från semestern och en del av dom känner mamma lite sedan tidigare också vilket känns ännu bättre för henne såklart.

Vi avslutar dagen positivt och hopps på en bra dag imorgon också. Finger crossed! Fortsatta bra provsvar, framsteg för mamma och mindre smärta. Med det som dagens 3 önskningar så säger jag godnatt till er, pussss och kram och dröm sött fina ni!

Love, C

Instagram(länk–>) @camillafogestedt

Snapchat, @missfogestedt

 

 

TA STÄLLNING!

Nu är jag tillbaka hos mamma på sjukhuset.

Idag går det att få kontakt med henne lite lite bättre men hon har så vansinnigt ont. Men idag är hon mer medveten och inte riktigt lika drogad så hon är inte helt borta. 

Läkarna förklara att dom har ju behövt bända upp alla revben och allt för att få ut den jumbo stora levern så det är inte bara själva såret som gör ont utan så mycket mer.

I början av dagen hade hon så himla lågt blodtryck så hon nästan svimmade liggandes. Men det var på grund av att sjukgymnasten tvingat upp henne i en fåtölj. Vi har skrattat åt det innan operationen hur mycket mamma kommer hata dom där sjukgymnasterna som ska få henne upp ur sängen DIREKT efter operation. Men det är så viktigt att rör på sig, de där små stegen är viktiga.

UPDATE, nu medans jag skriver så äter hon sin första måltid. Wohoo! 1 pannkaka jobbar hon hårt med. Det lilla är så mycket. Jag sitter och pratar med henne lite och matar henne med pannkaka. Så då gråter jag av lycka istället. Det är så mycket känslor hela tiden. Och kirurgen som operera var inne precis också och sa att allt går enligt plan än så länge. Så då blev de känsligt igen, gör mig så lättad för stunden. Fortfarande kritiska dygn men allt ser än så länge ut som det ska. Även om det är svårt att tro på när man ser henne… Aldrig sätt en människa så här, trots att hon transplanterat en njure för några årsedan och året innan de tagit bort den andra njuren. Men vi får lita på läkarna!

Tänk vad mycket fortare de här hade skett om donationsfrågan var öppe mer i media… och lagen framförallt ändrades. Väntelistan för nya organ är FÖR LÅNG. Ta ställning här, vill ni donera era organ efter er död? Om nej, då bör ni heller inte vilja ta emot ett om ni är i behov för att överleva efter en olycka eller sjukdom.

Länk, https://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret/anmalan

Ta ställning och registrerar er det tar MAX 3 minuter!!

Ta hand om varandra. Kärlek❤

Love, C

Direkt från Vegas poolparty till intensiven på Sahlgrensaka…

Hej alla fina,

Klockan är 02.20 och jag sitter på en stol i ett rum på Transplantations avdelningen på Sahlgrenska sjukhus i Göteborg. Jag är inte i Vegas som jag borde, jag sitter och kollar på min mamma som precis somnat i sängen framför mig. Det gör så ont i mig att se henne ha såhär ont, se henne såhär nerdrogad av all morfin och se alla slangar och blinkade dataskärmar kring henne. Nu gråter jag lite till. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Min älskade mamma jag älskar dig mer än något annat min bästa vän<3

Jag flög in igår från Vegas. Pappa sms att nu är det dags… Kom helt allvarligt in i chock. Vet knappt vad jag gjorde första timmarna där i min fina hotell svit på 59e våningen på Wynn hotell i Las Vegas. Jag vet i alla fall att de sista stället jag ville vara på just då var där.. Jag ville bara hem till Sverige NU!

Fixade en ny flight och åkte hem så fort jag kunde. Ringde pappa när jag satt i limmon påväg till flyget och var helt förvirrad, medans resten av Vegas-gänget gjorde sig redo för lunch eller om det var poolparty.

Jag kan inte förstå att operationen är gjord… Det är en lång väg kvar och mycket om och men. MEN, den är gjord… Operation vi vetat om i flera flera år men försökt att ignorera. Kanske en av få saker i mitt liv jag faktiskt försökt att förtränga på riktigt och inte kunnat prata om… Jag vill annars ofta prata och ventilera kring det mest. Men efter mammas njurtransplantation för 5 år sedan kände jag att jag klara inte att tänka på en sak till. En operation till som jag vet är så mycket värre och mer komplicerad och därav helt enkelt väldigt mycket farligare.

Mamma har precis transplanterat en ny lever. Hon har precis blivit av med sin 14kg stora lever fylld med cystor. Förstår ni hur stort det är? 14kg lever? En normal lever väger kg 1-2kg… Förstår ni hur stor mage hon hade? Mammas fina smala tunna kropp med en hård bamsemage värre än en gravid kvinnas mage. Nu ligger hon här framför mig med en ganska så platt mage..fortfarande svullen efter operation men platt. Det är overkligt. Åh nu blir ja ledsen igen, jag kan inte förstå att den här operationen är GJORD… Den har suttit långt inne och det har varit många år och många vändor innan beslutets togs att sättas upp på väntelistan för en ny lever. Den här operatiomen var inte en rutin operation… Specialist kirurgen som är specialist och en av de främsta på transplantationer rankade mammas lever som nummer 2 största han någonsin sätt…

Sara hämtade upp mig på flygplatsen igår och vi åkte raka vägen till Sahlgrenska till Mamma. Då låg hon på intensiven. Idag flyttades hon upp till avdelningen. Idag har hon varit nästan helt okontaktbar… Väldigt mycket morfin i dropp och slutkörd efter 10 h operation. Men jag är så glad att bara få vara hos henne och hålla hennes hand. Vi klarar de här ihop, hela familjen kämpar tillsammans.

Självklart ska ni få höra om min roliga Vegas trip. Jag har haft det helt fantastiskt roligt med världens bästa gäng människor!!!! Men först nu ska jag åka hem och sova några timmar och sedan tillbaka till sjukhuset och fokusera på mamma och ge henner energi. Jag uppdaterar er imorgon från sjukhuset.

Ta hand om varandra!

Love,C

Från ansökan till Miss Universe Sweden 2017 finalist

Heeej på er alla fina. Hoppas ni mår braaa! 😀

Jag sitter just nu på en uteservering på Avenyn i Göteborg. Det är inte sol men ändå ganska skönt väder faktikst. Det åkte precis förbi några hysteriska studentflak. Fick lite pirr i magen och ett stort leende haha. Vilken känsla det var den dagen, oförglömlig dag. Verkligen den där känslan att ha HELA livet framför sig! Tänk vad jag upplevt efter den dagen… Och nuuuu är jag Miss Universe Sweden 2017 finalist?! Det är ju helt otroligt kul!

Allt har gått så snabbt. Jag kom hem från Cannes/Monaco och var hög på endorfiner och lyckohormoner efter allt roligt nere på franska kusten. Umgicks ju med Ida hela Cannes vistelsen och den snyggingen har ju varit Miss Universe Sweden 2016 och representerat hela Sverige. Hon är så fin Ida, innefrån och ut. Vilken Miss-tjej verkligen. Underbar!!!

Hon påverkade mig väldigt utan att hon visste om det tror jag haha, om miss universe. Jag fick verkligen upp ögonen för den ordentligt på nytt. Den biten har ju legat lite på is sista året, men blev väldigt sugen på att söka.

Det tog några dagar att tänka igenom det och känna om jag var redo. Söker jag vill jag ju känna att jag går upp på scen i den bästa versionen av mig själv och kan känna mig nöjd HUR DET ÄN GÅR. Slutade ju såklart att jag sökte, väl börjat tänka tanken så blev jag ju så så sååå sugen och i år passar det verkligen! Det ska bli så otroligt kul!!

Visste först inte när ansökningen skulle gå ut och det sluta med att jag ansökte 30 min innan castingen stängde… SISTA minuten verkligen och dagen efter när jag vakna hade jag ett mail i inkorgen att jag var i final.

Vi är världens snyggaste Miss-gäng verkligen. Vi har en chatt-grupp där vi taggar varandra och hjälper varandra med frågor, så kul! Sedan känner jag både Frida och Julia min kusin som också är finalister, och Ida är konferencier och håller i showen tillsammans med 2016 års Mr Universe Alexander D’Rosso. Så det är ju en EXTRA krydda i allt att vi är ett gäng vänner o bekanta på plats. Sist jag tävla kände jag ju ingen, vilket är vanligast såklart haha, så det här är ju bara en extra krydda som sagt och kul!

Jag känner mig så mycket mer redo för sådana här tävlingar nu än för några årsedan när jag tävlade sist. Då var det en modelltävling i LA där jag representerade Sverige och kom på 2 plats i stora finalen. Jag har alltid haft ett bra självförtroende och trott på mig själv när jag ställt upp i något, men nu på något sätt så är det något mer. Jag känner mig så trygg och stabil och ännu mer redo på något sätt. Eller så är det bara att jag känner mig äldre, mer erfaren och livserfaren helt enkelt haha.

Så på finalen, mål 1: Gå vidare till topp 8 på finalen. Mål 2, vinna en titel. Mål 1, vinna Miss Universe Sweden 2017…

Haha usch läskigt att ens skriva. Men som sagt mål 1 är att gå vidare till top 8. Sedan är ju drömmen att vinna en titel såååklart. Men det sker det som är meningen ska ske, jag tror på att allt blir som det SKA när det gäller allt. Även om man i vissa lägen inte alltid kan förstå ödet på DIREKTEN och varför vissa saker blir på ett visst sätt haha. Men det finns en mening med allt tror jag.

Men sker inget av det här top 3 målen, så är det uppenbarligen inte ”Camilla formatet” dom söker. Det här är vad jag erbjuder i utseende, utstrålning och personlighet haha. Antingen är de en hiss eller diss. Det återstår att se haha. Hur som helst så kommer det bli en fantastisk upplevelse att få vara med om.

Nu ska jag vidare till Salong Beauty Corner i min fix-process. Har precis varit på Alexis kliniken här i Göteborg och blekt tänderna. Gör en touch up där ca 1 gång i halvåret. BÄSTA stället, kan inte räkna alla ”bäst i test” priser han vunnit i tandblekning. Gå in på deras app eller hemsida för att ta del av massa erbjudanden. Sök bara på ”Alexiskliniken” i AppStore eller appbutikerna på android telefonerna. Vita tänder är så snyyyyggt!

Massa kärlek till er. Vi hörs av snart!

IMG_6569

Typ av Vegan lunch idag. Väldigt gott!

Love, C

Instagram(länk–>) @camillafogestedt

Snapchat, @missfogestedt

City battle: LOS ANGELES – MIAMI

Nu börjar ju våren komma till Sverige äntligen! Och som jag förstått det så har det varit ganska bra väder på många håll nu? I så fall blir jag super glad om det stämmer för jag kommer till Sverige väldigt snart och är glad om Sverige bjuder på sol.

MEN när jag är i Sverige på våren och man börjar få smak på solen och lite värmen då brukar jag nästan bli ÄNNU mer sugen på riktig sommar. Man får mersmak och vill  bara ha meeeeeer. Håller ni med mig?

Så nu tänkte jag tipsa om 4 av mina favorit städer som jag tycker har ALLT. Tänkte köra en jämförelse battle mellan dessa städer i 2 olika inlägg här på bloggen. För det är många som jämför dessa städer med varandra, och jag har även fått frågor om jag inte kan göra just en jämförelse eftersom jag bott en längre tid i dessa städer. Så det tänkte jag göra nu, kul!  😀

Jag har ofta ganska svårt att välja och säga vilka städer jag tycker är favoriter för alla har ju SITT speciella. Men eftersom jag ofta bor lite längre tid i alla städer på grund av jobb så kommer jag ofta staden väldigt inpå och lär känna den ordentligt, och det ÄLSKAR jag! Att få se stadens befolkning i sin vardag, ha sina favorit spots som juice ställe och caféer där man kindpussar personalen, tjingar på killen i kiosken man joggar förbi varje löprunda, småprata med personalen varje dag i supermarket och ja ni vet allt sådant härligt som blir när man kommer in i en vardag i en ny stad.

Men i alla fall, städerna som ”battlar” emot varandra är:

Los Angeles – Miami

St TropezIbiza

Först ut i detta inlägget blir LOS ANGELES – MIAMI!

500x1000px-LL-2f293abc_greetings-from-los-angeles 500x1000px-LL-624db27a_Miami-Postcards

Los Angeles, först måste jag nämna LA. Det var verkligen staden som tog mitt hjärta först av alla. VET att folk i min närhet har tröttnat på mitt kärleks prat om denna stad haha, men åh LA bara kärlek. Det är lite som att LA tog min rese-oskuld. Det kommer förbli speciellt! Första staden jag bodde i en längre tid.

Det var 2012, jag hade tagit student för några månader sedan och bara ville iväg. Av kontakter och gemensamma vänner blev det LA istället för NY, som jag drömt om men inte kände en kotte i den staden så jag hamnade i LA istället.

Jag hade TIME OF MY LIFE de året i LA. Herregud, 19 år gammal och röjde runt bland den större kändisen efter den andra och hade privata limousin chaufförer haha. Blev även för första gången i mitt liv presenterad för droger i så stora mängder. Det var linor som låg uppradade som om det vore godissnören på borden. Stolt över att fortfarande kunna säga som 25 åring att jag aldrig testat någon drog, efter alla dessa år i denna sjuka värld. Där världsstjärna efter den andra (som ska ses som en ”förebild”) ber om att få dra linor på din arm och bröst och den ena är mer hög än den andra. Det jag vill komma med detta är att INGA DROGER ÄR OKEJ. Stå i mot! Var inte sämre än mig och vik er för droger!

Okej nu lämnar vi den trista delen som finns överallt men kanske extra mycket i dessa ”party städer”.

Det finns verkligen inget dåligt att säga om LA som stad. Okej visst det är alltid trafik, men de ska det vara där på något sätt. Fördelen är att man kan alltid skyll på trafiken när man är sen, vilket ALLA i LA gör hela tiden haha.

Ett måste är att ha bil. De första månaderna  i LA åkte jag buss.. Alltså kill me! Gör inte det tjejer och killar! Det hinner liksom bli mulet innan du hinner ner till Santa Monica Beach med bussen….

 

Miami, jag bodde i Miami nu i höstas i 3 månader ungefär och jag blev frälst!! Och nu ska ni läsa väldigt noga, det trodde jag aldrig jag skulle säga för jag är ju som sagt en LA-lover. Jag ÄLSKAR ÄLSKAR Los Angeles! Men Miami har allt men på en mindre yta. Det är så enkelt allting i Miami, livet blir så simpelt jämfört med i LA.

Bor du i Miami beach som är ön utanför Miami downtown så har du allt inom 5-15 min med uber. Jag kunde liksom komma på mitt i sminknings processen att ”NEJ min MAC foundation är slut!!!” Ja då är man i en uber 3 minuter senare och 5 min bort ligger Lincoln road med all shopping. Drömsmidigt! Aldrig trafik heller. Vilket är lite dumt kanske då jag aldrig kan skylla på de när jag är sen…  🙄

Lika smidigt är det om du ska till stranden, promenad på kanske 10 min. Ska du till klubben, uber resa på max 10 min ner till Ocean drive där dom flesta klubbar ligger. Livet blir enkelt när det är så korta avstånd till allt!

 

Okej, city-battle vem vinner i de 8 viktigaste punkterna på en lyckad semester:

Bästa stranden för real beach life : Los Angeles – Miami

Oooooooh vilket svårt val, men det blir LA! Men jag ÄLSKAR att springa längs Miami beach och stranden är så lång och fin där. Ja alltså det är på håret att Miami vinner här, men det får bli LA för att venice/santa monica har något alldeles magiskt. Solnedgången där är andligt magisk, favorit plats!!

20406623Rotation-4_1bigstock-Santa-Monica-beach-lifeguard-t-51504238-Custom-1000x667

Santa Monica Beach/Venice beach

snapseed-18.jpgimg_3244.jpg img_3243.jpg img_3227-1.jpgimg_3238.jpg

Miami beach/South Beach.

Bästa crazy partylife: Los Angeles  – Miami 

Där vinner allt Miami i dagsläget. Nattlivet är GRYMT i Miami! Men ska tilläggas att om detta hade varit 2012 då hade LA vunnit. Ojojoj vad roligt det var där då! Vill inte låta gammal men ”det var bättre där förr”…  Nu har jag inget behov av att gå ut och festa i LA längre tyvärr… Då blir det Vegas över helgen istället.  😉

img_2214.jpg img_2342.jpg15036717_10157842266795201_3395358077007612897_n

Kvällar ute på vift i Miami!

Bästa go bananas shoppingen: Los Angeles – Miami 

Där tar LA nog banne mig Miami. Men jag kanske inte hann upptäcka Miamis guldkorn riktigt? Men Lincoln road i Miami är BRA och har allt nödvändigt. Men det är inte så charmigt att gå där och shoppa tycker jag. Inte om ja jämför med The grove i LA exempelvis. Det är ett utomhus mall som är SÅ ofantligt mysigt både dagtid och kvällstid. ÄLSKAR det stället! Även Beverly center är grym shopping och 3rd street nere i Santa Monica har allt du kan tänka dig också. Den gatan är lite lik Lincoln road i Miami faktiskt.

Bästa rooftop barerna, när du vill vara högt över havet: Los Angeles  Miami 

Där kan jag inte välja! Både LA och Miami är TOPPKLASS BRA på rooftop barer. Det är bara att välja och vraka i båda städerna.

fullsizerender-1.jpg img_4271-1.jpg img_4215.jpgfullsizerender.jpgThe Setai Hotel rooftop i Miami.

Bästa haken för the girly sunday brunch:  Los Angeles  – Miami

LOS ANGELES! Med stora bokstäver vinner LA i denna punkten. Där vet dom hur man bygger ett ställe som blir instagram tjejernas favorit hak med bildvänliga rätter och mysig hipp inredning. Alla ”gröna” hak med veganska rätter och detox smoothies i mängder eller trendiga lunch spots med flottiga MAGISKA burgare och shakes gjorda på 100% glass. Vi alla har sett dessa lunchbilderna i instagram flödet, vem dreglar inte?

428174_10150611277357966_2106797585_n

En favorit, The Ivy i Beverly Hills.

Bästa solsäkra staden för en säker bränna: Los Angeles Miami 

Ni får sol for sure vilken av städerna ni än väljer året om.

Bästa sevärdheterna när du vill dra på dig turist kepan: Los Angeles – Miami 

LA you get this one! För att jag tycker det finns mer på närmare håll att upptäcka när du är i LA. En hike till Hollywood skylten, Griffith Observatory för magisk utsikt, ett besök på Universal studios för en galet barnslig dag du inte vill missa (det liknar inget annat nöjesfält), Six flags för mer nöje och berg och dal banor, Hollywood vax museum med alla vaxdockor, Hollywood blvd Walk of fame med alla stjärnor i marken, den kända Beverly hills skylten och ja det finns helt enkelt väldigt mycket ”man måste se” i LA. Och har du tur tajmar du in en gala premiär på Hollywood blvd, väldigt kul att få se den filmpremiärs-cirkusen och rödamattan.

306157_10150693152467966_1684907408_n 36584_10150693158417966_1154251767_n

Det här var längesedan nu! 2012 var sist jag var på Universal. Vill dit igen!!

Sist men viktigast, vilken stad rekommenderar jag för en 2 veckor lång semester: Los Angeles – Miami 

HURRA för dig där vinner du Miami! Och detta för att jag tycker LA är för stort för en kortare semester. Jag har många exempel på vänner som åkt till LA på 2 veckor semester med skyhöga förväntningar på staden och kommit hem besvikna, och en känsla av att dom mest satt i en bil hela tiden…  LA är en stad att bo i, att ha ett vardagsliv och lära känna på djupet. Uppleva alla olika delar i LA, alla delar har sin charm och det tar tid att upptäcka. Många delar är den andras kontrast därför tycker jag LA har allt. Allt från härliga Venice hippies till Hollywood glammen. MEN det är för stort för en kortare semester tycker jag.

På en 2 veckor semester till en ny stad vill i alla fall jag ha sola, bada, shopping, upptäcka staden, go bananas på nattklubbarna och hänga i sköna barer och sippa margaritas. Jag vill spendera så lite tid som möjligt på transport och förflytta mig från punka A till B så snabbt som möjligt. Och det är därför Miami vinner. Miami har ALLT för en semester både för tjejgänget, mamma/dotter resan eller mysiga pojkvän/flickväns resan. Det är en storstad med puls och fart men som OCKSÅ har strandlivet med en magisk lång fin paradis strand.

Om man pallar jetlag och inte lider så av det så skulle jag rekommendera att dra till Miami över så bara en vecka istället för ex. London. Flyget tar 11-12 h från Göteborg och visst det är en stund för bara några dagar, men det är värt det när du får både sol och värme året om plus stadskänsla och pulsen.

Det var min lilla recension om LA och Miami. I nästa inlägg blir det som sagt mina bästa råd och tips om St tropez och Ibiza. Vilken stad vinner där… Oj så SVÅRT… Så olika men båda så fantastiska sommar städer.

Love, C

Instagram(länk–>) @camillafogestedt 

Snapchat, @missfogestedt

Lördagens fråga från dig – Så rädd för att bli deprimerad så det gör att jag inte vågar åka…

Angelica kommentar om usa och resa

HEJ Angelica  😀

Alltså ord som ”stor inspirations källa” är typ det finaste jag kan få höra. Blir helt varm i kroppen. Kan JAG inspirera och förändra andra till det bättre..?! Det är ju verkligen helt fantastiskt! Och det värmer lika mycket varje gång jag får någon sådan kommentar, tack för att ni säger så <3 Det krävs mod och bra självkänsla att våga ge sådan beröm till andra, ni är starka!

Okey let’s answer the question!

Fört och främst fy fasen vad stolt jag blir när jag hör tjejer och killar som ger sig iväg på en resa själva. Det är STORT! Jag har själv gjort det ett par gånger och det är fortfarande några av de sakerna jag är mest stolt över i mitt liv. Att jag gjorde det alldeles själv!

Störst var när jag flyttade till London på obestämd tid helt själv. Jag kände inte en kotte i London och hade aldrig varit i staden innan. Den resan startade åt helvete… Sammanfattningsvis kan jag säga att jag nästan svimmade när jag stod i mitt ny kök dag 3 i London, av ångest… Och då menar jag bokstavligt talat nästan svimmade, det svartnade framför ögonen, klumpen av ångest i magen växte så det kändes som att den skulle kväva mig och benen vek sig. En slags mild ångestattack antar jag.. Var väldigt nära ångestattacker där första tiden… Fruktansvärd första tid!

MEEEEN det slutar med att jag lämnar London efter 5 månader med lika mycket ångest och tårar… Men på grund av andra orsaker. Att jag skaffat mig ett så himla roligt liv där, lärt känna så mycket folk och hade ett otroligt bra kontaktnät. Hade bestämde mig att jag FAN skulle trivas i den här staden!! Jag bestämde mig och sa till mig själv efter 1 vecka av ångest, ”Camilla, du lämnar inte den här staden innan du trivs, har vänner och jobb!!!!”. Har jag bestämt mig så har jag bestämt mig.. Och jag lyckades väldigt bra!

Jag jobbade i nattklubbsbranschen så Londons nattliv, innekrets och klubbar var mina vardagsrum. Kändes som jag kände ta mig fasen alla överallt! Så där levde jag i ett par månader på London gator by Night, as a queen of the night haha. Minns att jag kände mig som Carrie i Sex and the city (fast i London då) när jag trippade omkring på Londons gator på kvällarna i min stora päls och höga klackar mellan event, restauranger och nattklubbarna.

Hela London är bara kärlek när jag tänker på det.  Så mycket kärlek till alla människor där och otroligt mycket glädje. Nattklubbs-kretsen var lite som att bo i en liten by där man tjingar, kindpussar och känner allt som lever och rör sig! Rolig tid!!!!!!

P.S. Dagtid sov jag mest… Var fattig som en LITEN LUS så om jag hade råd med tunnelbanan in till Oxford Street var jag nöjd… Men när mörkret kom över Tufnell Park kom hoppet om livet tillbaka och Camilla vakna till. Då vankades det fina middagar och champagne på något fint ställa med någon promoter och massa tjejkompisar.

Prisa gud att man föddes till tjej ibland… Haha!!!

image1 image2Precis anlänt till London 2014… Gråten i halsen, ångest i bröstet, tomt bankkonto och inget jobb. Vet att jag printade en bild med en quote från instagram när jag satt på Landvetter och väntade på min flight till mitt nya hem London…”Over-planning kills magic”. Kände att den stämde rätt bra in just då… Nervös!

Men Angelica.

Jag förstår att du vill testa på USA och lämna Europa. Det är inget fel på Europa men det är självklart att du vill upptäcka något nytt. GÖR DET! Åk till USA, det är helt nya upplevelser där. Det finns inga hinder om du vill göra det. Jag var i Kina förra veckan, vem fan hade trott att jag skulle få upptäcka Kina haha.

Ja, du får bara stanna i 3 månader om du inte ansöker om studentvisum eller aupair visum. Men mitt råd är att först testa i 3 månader först. ÄLSKAR DU att vara i USA och måste hitta en väg tillbaka. Då finner du den vägen. Det är absolut inte omöjligt. Aupair, studera, ansöka om förlängt turistvisum på Amerikanska ambassaden, Green card lotteriet Etc.

Men först och främst testa i 3 månader. Mina tips för att komma iväg:

  • Punkt nummer 1.. Tråkigast av dom alla.. Se till att du har pengar sparat! DET KOMMER SPENDERAS PENGAR! Du vill inte vara i USA för första gången och känna att du inte kan upptäcka landet och staden du är i. Alldeles för frustrerande för att utsätta sig för.. Spara ihop så du har. Mina första 3 månader i LA 2012, vet jag att jag räknade ut att jag spenderade i snitt 10 000 kr i månaden + hyra. Men då snålade jag inte… Amerikanska shoppingen var rätt så fantastisk för en förstagångs turist i LA.
  • Bestäm dig vart du vill åka. Har du några kontakter eller bekanta i någon stad som kan vara till hjälp? Dra i alla krokar du kan, skriv ut på din Facebook om någon känner någon i de städerna du vill till, all hjälp kan behövas! Kan dessutom vara skönt att ha någon i den staden att kontakta OM något skulle inträffa när du är där.
  • Vanligaste frågan, hur fixar man boende? Skriv ut en annons i facebook-grupper. Det finns ”svenskar i LA” ”swedes in Los Angeles” ”svenskar i Miami” ”svenskar i Florida” mm. Lägg upp en trevlig bild på dig och skriv att du söker boende, allt av intresse! Hyrorna i dessa städerna är VANSINNIGA vilket gör att alla delar boende. 4-5 tjejer i en 2 sovrum/2badrum är inte ovanligt. Då kan man komma ner i hyra till 3000-5000 kr i månaden per person. Fördelen men att bo några ihop är att man direkt får vänner att hänga med. Även om man kanske inte klickar till max med dom just, så har dom vänner, som har vänner, som råkar bli din bästis sen. Super bra!
  • Är ni några stycken som ska åka så är boendefrågan annorlunda. Då kan det vara lättare hyra en egen lägenhet. Då rekommenderar jag att åka till staden, boka in er på ett hostel och sedan åka till de området ni vill bo i och gå in på komplexens kontor. Säg att ni vill hyra en lägenhet och ni får en visning. Är inte brist på lägenheter i LA, men dom är dyra. På det här sättet blir det oftast en ganska saftig deposition som man får räkna med.
  • När man väl har skaffat sig ett boende. (TIPS: betala inte svin dyra depositioner och avgifter i  förskott när ni är kvar i Sverige, många som kan blåsa er…Var smarta!) Ja, Så när ni väl har boende för er period. Då är det bara att surfa in på Visum sajten (LÄNK: ESTA visum) och ansöka om ett turistvisum. Finns flera sajter som är mycket dyrare och lurar än, så se till att ansök på rätt ställe, den jag länkar här ovan! Har man svenskt medborgarskap, svenskt ursprung och ingen kriminella bakgrund brukar ESTA godkänns inom någon dag eller till och med inom någon timme ibland. Har man utskänks ursprung kan det ta lite längre tid ibland. Och framförallt nu när fjaskot Trump styr och ställer…
  • Dags att boka flygbiljett! Alltid tur och retur, för visumet skull och oftast billigare. Man kan alltid boka om när man väl är på plats sen.
  • Och sedan är det bara att PACKA VÄSKAN OCH DRA ÖVER ATLANTEN! UPPTÄCK AMERIKAS FANTASTISKA KULTUR, ALLA KONSTIGHETER SOM ÄR CHARMIGA OCH ALLA TREVLIGA, OPEN MINDED MÄNNISKOR SOM DU SENT KOMMER GLÖMMA! USA är landet MYCKET AV ALLT, det låter klyschigt men jag tycker verkligen det. På ett underbart sätt!

545470_10150956315097966_2060946791_n 603465_10150956315567966_161562084_n

Bilder från en utsiktsplats mot Hollywood skylten 2012 när jag var tillbaka i LA och tävlade för Sverige i en stor modelltävling. 

Angelica,

och alla ni andra som funderar på att åka ut på era livs resa, bryta gamla rutiner som ni inte längre gillar, ta nästa steg i karriären, våga söka de där eftertraktade jobbet eller hoppa på den där utbildningen i soliga Kalifornien du alltid drömt om… GÖR DET! GÖÖR DET! GÖÖÖR DET!

Finns inget som hindrar er. Är ni dessutom unga, fria utan förhållande, eller inte fått ert dreamjobb än som håller fast er… Ja men HALLÅ, vad väntar ni på då? JUST DO IT! Det kommer förändra ert liv, er själva och synen på livet. Ni kommer komma tillbaka till Svensk mark starka, självsäkra och med en mängd erfarenheter som gjort er till en tryggare och bättre människa. Känna er lika symbolisk starka som ”världen starkaste man” i tyngdlyftning känner sig fysiskt.  Ni kommer med absolut största säkerhet (hur lyckad eller ej lyckad resa än blir) kliva av planet i Sverige med en jäkla tung ryggsäck av erfarenheter, människomöten och situationer som ni kommer ha nytta av resten av era liv.

Som du skriver Angelica, att du är rädd för hur mycket du kommer älska det så du funderar på om det är värt att uppleva det… DET ÄR VÄRT DET!

Du kan inte gå omkring och vara rädd för att bli deprimerad när du kommer tillbaka till Sverige… TRO MIG, jag vet vad jag pratar om jag har blivit DEPRIMERAD ett antal gånger efter mina resor. Orkar inte ens räkna… Isolerat mig och bara sörjt och känt att ingen förstår mig. Att jag BARA vill tillbaka och framförallt, lämna Sverige!

Men det är värt det! VÄRT VÄRT VÄRT VÄRT!!! Värt alla fantastiska upplevelser och vänner för livet du får på vägen.

Ska man tänka så, så kan man ju inte gifta sig heller… För tänk hur förkrossade du blir OM ni skulle skilja er.

Du kan inte skaffa barn, för tänk OM det blir missfall och hur förkrossade du skulle bli…

Du kan inte börja jobba på ditt drömjobb, för tänk OM du blir uppsagd…

Du kan inte beställa den maträtten du tror är GODAST, för tänk OM den är äcklig…

Haha ja du förstår hur jag tänker!  😉

Du måste våga kasta dig ut ordentligt från stupet för att få vara med om dom RIKTIGA pirr-i-magen-upplevelserna. Står du bara hela livet och kikar över kanten så får du bara uppleva mindre pirr också. För det är ju inte så läskigt, du har ju båda fötterna kvar på marken… Men när båda bena svävar fritt i luften och armarna vevar hysteriskt, det är då du känner att du lever, och RIKTIGA historier skrivs.

Ibland gör det ont för att få uppleva så coola saker att man typ vill gråta för att det är så coolt haha. Men jag älskar topparna så då får jag vänja sig vid dom djupa dalarna av deppighet… Ibland har det varit rent ut sagt jävligt jobbigt… Både ute i världen på fantastiska resor och hemma i Sverige. Är det värt det? Har jag ofta frågat mig själv… Men jag har inte känt att jag har något val. Jag är inte gjord för att leva i vardags-boxen i Sverige. Inte just nu i livet i alla fall. Det hade bara fått mig att må ännu sämre, hela tiden!

Så… Vill ni ut i världen? Vad väntar ni på?? Skramla ihop till en reskassa och kasta er på första bästa flyg.

Vi ses ute i världen!

Jag har inte rest klart än, livet är en resa och framöver ska jag bara ha en man med i mitt liv också som vill upptäcka den med mig. För nyfiken på vad som finns runt hörnet kommer jag nog aldrig sluta vara. Jag måste få flyga fritt och leva utan den där boxens väggar runt mig, annars känner jag mig inlåst och kvävd. Det har inte ”med åldern att göra” som äldre vuxna runt mig nog ofta tänkt och hoppats på under dessa åren jag rest. Det är sådan jag är. Alltid velat kunna flyga som en fågel och känna mig riktigt fri… Men jag kommer aldrig få vingar, så får hitta andra sett att flyga fram på helt enkelt. Och är det rätt sorts flygplan så duger det rätt bra… Haha!  😉  😀

20150601_063720344_iOS 2Namnlös

OBS OBS OBS OBS OBS OBS!

Det här inlägget är till er som känner att ni VILL resa och ge er iväg. Som är som mig, som alltid haft den drömmen om att se världen. Helst hela världen.. Haha! För er som INTE har de drömmarna ska självklart följa ERA drömmar. Om det är att i tidig ålder bilda familj eller bara njuta av livet i Sverige. Inget är rätt eller fel, bara olika drömmar. Och ingen ska behöva svälja sin dröm och leva någon annans.

Love, C

Instagram(länk–>) @camillafogestedt 

Snapchat, @missfogestedt

Valvaka här ifrån Florida… Trump, har han spelat en roll hela valrörelsen för att vinna röster?

Jag följde valvakan tills att dom sa ”Trump har 99% chans att vinna”. Då gick jag och la mig…

Hur är det möjligt att en man som TRUMP kan bli vald att ta över rollen som president för världens mäktigaste land. Ta över rollen efter Obama.

Men det är inte chockande att Trump vann på ett sätt. Jag menar, kolla bara i Sverige hur vi först skrattade åt SD och sedan när rösterna räknades var det inte så kul längre när man insåg att det var på allvar och svenskarna verkligen röstade på dom… Samma i Storbritannien med Brexit omröstningen. Det är på något sätt som att hela världens befolkning gör uppror och vill ha FÖRÄNDRING. Dom testar hellre något nytt lite osäkert kort än att ta någon som säger samma ”lögner” som alla tidigare ledare. Men det skrämmer mig verkligen.

Det är inte bara amerikanerna som är galna, det är svenskar och det är världen över. Det känns på något sätt som en sorts revolution… Folk vill ha förändring.

Men TRUMP…. Trump?!

Han sätter ett ansikte på uttrycket MANSGRIS. Han förnedrar en stor del av världens befolkning. Vill säga både alla kvinnor, latino människor, muslimska människor och allmänt invandrare till USA. Han är vidrig i sin syn på kvinnor och hur han pratar om kvinnor. Han är ett skämt i sina tal och debatter. Han är en grym talare, men han är ett skämt. Han är den mest opålitliga, oseriösa och fåniga politikern jag sett. Om han ens kan kallas politiker? Eller alla kan väll kanske bli politiker, precis som alla nu kan bli artister. Allt handlar kanske om utstrålning, självförtroende och bra/mycket PR.

Han ger ett intryck av att allt de här är på lek och ett spel. Bara en punkt på hans bucket list att kunna bocka av och BEVISA för världen att han till och med kunde bli the president of America. Top of the top! Som att den här valrörelsen är en av alla hans business han ska få igenom och vinna. Han är ju en jäkla tävlingsmänniska. Men det här är lite större än en av dina vanliga business Trump… Du ska kunna vara med och styra USA och ha stor makt över hela världen… Självklar finns de såååå många män och kvinnor i hans närhet som måste vara med på besluten och man vet ju hur politik är. Det tar en jäkla tid att få beslut att gå igenom. Så kanske att man inte kommer märka någon större skillnad. Men grejen tycker jag är att han som person och åsikter blev VALD av amerikanerna…

Men han är inte dum i huvudet. Men det är inga stora mäktiga män/kvinnor. Hitler var inte heller dum i huvudet.

Trump hade aldrig lyckats bli så framgångsrik som han är (och det ÄR han, applåder för det verkligen!). Och han hade heller inte kunnat ta sig fram i valrörelsen såpass smidigt med alla motgångar och skandaler utan att vara jäkligt smart och jobba med rätt människor. Och, han hade framförallt inte kunnat bli USA nya president om han inte var oerhört smart.. Men kommer han kunna vara högste man och vara med och styra hela USA?

Ibland tror jag till 100% att Trumps alltityd och konstiga uttalande som går långt utanför mänskliga rättigheters ramar, är ett stort skådespeleri. Han VET att amerikanerna vill ha förändring. Något nytt och någon ledare som känns mänsklig och mindre politisk korrekt. Många här i USA vill ha tillbaka ”det gamla Amerika” precis det som SD hemma i Sverige pratar om. Han vet även hur viktigt det är med PR, uppmärksamhet och att skapa rubriker. Han har ju till och med själv varit med i en reality show. Han är en clown och showman som vet hur viktigt PR är. All publicitet är bra publicit… Trump vet allt det, och har spelat sina kort så rätt så att han nu vann amerikanska president valet..

Det ska bli väldigt spännande att se hur det här blir… Jag litar inte på honom överhuvudtaget och tycker han är en äcklig mansgris med dåligt omdöme. MEN, jag hoppas att han överdrivit sin personlighet och haft en roll i hopp om att vinna röster på det. Så att han nu lugnar ner sig och blir en seriösare politiker på riktigt. Han är trots allt USAs president nu, det är inget man skämtar bort..

Diskuterat livet med några av världens rikaste och mest framgångsrika människor, det är klart det påverkar ens egna mål i livet.

Idag är det måndag, och jag är taggad inför denna veckan. Inte av någon speciell anledning direkt faktiskt, för har väldigt lite planerat. Men det känns bara som att det kan bli en väldigt bra vecka.

Satt precis och tänkte på en sak, vad jag älskar med mitt liv att jag inte lever i ett mönster. Jag trampar inte i samma stig varje dag. Jag planerar mitt liv i perioder utefter vad jag vill just DÅ! Och det för med sig massor av jobbiga saker så som ovisshet m.m, trust me. Men det för med sig så jäkla mycket MER positiva saker.

Det har varit mitt mål så länge jag kan minnas, att leva ett liv jag själv bestämmer över. Att inte drömma mina drömmar, utan leva mina drömmar. Jag vill inte acceptera att ha ett liv där jag spenderar minst 8h per dag på ett jobb som jag inte trivs med. Som inte ger mig något eller inte får mig att utvecklas. Där jag sliter och någon annan drar vinning av min stress och slit.

Jag vill verkligen känna att jag lever!

Det för med sig att jag i perioder mår dåligt, känner mig psykiskt utbränd, ångest känslor, gör vänner besvikna för att jag inte hinner ses, känner mig otillräcklig och ständigt dåligt samvete… Visst tänker jag över om det är värt det ibland. Att jag kanske bara ska ta ett ”vanligt” jobb eller söka in till högskolan. Men det går inte, det går emot allt jag vill och känner!

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med den här texten. Och det här är MIN åsikt om livet. Det betyder inte att alla ni som läser det måste känna samma eller förändra era liv utefter hur jag lever mitt liv. Dom allra flesta mår ju bäst av att ha rutiner som bygger deras vardag och ett jobb som ger fast lön den 25e varje månad. Men jag skulle inte klara av det. Jag skulle känna mig som ett lejon instängd i en bur. Och ibland kan jag bli så arg på att jag är sådan här som kräver så mycket i mitt liv. För det tar så jävla mycket psykiskt på mig i vissa perioder… Men jag tror det handlar om två saker.

1. För att jag är född med äventyrslust och instinkten att vilja upptäcka så mycket som möjligt. Att det finns så mycket att göra med livet, varför då begränsa sig, sitt liv och sina tankar. Har alltid drömt stort.

2. För att jag rest i hela mitt liv och sedan jag var 19 år varit runt i världen själv. Träffat människor som lever utanför boxen på en helt ny nivå och sett att det går att lyckas. Jag höjer nog ribban för hur jag vill ha mitt eget liv efter varje möte. Alla möten med  människor påverkar ju än. Jag har suttit uppe långt in på natten i djupa samtal med några av världens rikaste och mest framgångsrika människor och diskuterat livet. Det är klart det påverkar ens egna mål i livet.

Oftast är det något positivt att inte ge sig och ha höga mål och visioner. Man får bara ta lite smällar på vägen, springa in i en och annan vägg och ta sig upp för bergen som kommer i vägen…

Men alla ni som är missnöjda med eran situation just nu. Det går alltid att förändra den!! GÖR DET. Ni har bara ett liv på er i den här kroppen, och inget liv är värt att slösa bort. Om det så handlar om att förbättra eran hälsa, byta jobb, flytta, bryta upp i en relation, ge sig ut på en resa eller vad som helst. Viktigast är att man är lycklig och lever ett liv man valt själv och vill leva. Det kan vara jäkligt skrämmande med förändringar men man måste våga ibland. Tänk tanken, ”vad är det värsta som kan hända?” och så tänker du hur du i så fall skulle rädda den situationen. Så brukar jag göra. Eller oftast tänker jag faktiskt ”det tar jag när det händer, OM det händer”. Jag är väldigt bra på att putta undan nervositet faktiskt.

En sak jag är VÄLDIGT dålig på däremot som är liknande. Det är att ta tag i ångest-saker. Så som ett jobbigt mail… Man läser ämnesraden och känner ”ooooooh no det där vill jag inte öppna…”. Så går jag runt en hel dag med ångestklump i magen för de här jäkla mailet. Som sedan visar sig vara helt ofarligt när man väl tar sig i kragen och öppnar det. ALLTSÅ en dag av ångest i onödan. Det samma gäller ju skräcken över förändringar eller att kasta sig ut i något nytt. Nervositeten och ångesten kan vara helt i onödan.

Nu blev det så där långt inlägg igen haha. Jag skulle bara skriva ett kort ”hejhej, jag mår jätte bra idag tack. Ikväll kommer Cirkus Magaluf kl.21” PUNK. Men som vanligt får jag lite skriv-feeling och babblar på haha. Det är skönt att bara ofiltrerat skriva ibland. Allt som hamnar här på bloggen är oftast väldigt ofiltrerat och ”här och nu” tankar. Det jag känner för stunden skriver jag ner och ofta blir det mycket tankar, för jag har mycket tankar haha.

NEJ, skärpning fokus på mail nu. Nu ska jag börja min planeringen med att maila om en intressant sak. Får se hur det blir med de! Men jag tror närmaste månaderna komma bli himla bra i alla fall!

OCH hallå, ikväll släpps nästa avsnitt av Cirkus Magaluf på TV3play.se kl.21.00!!

Ikväll kommer det bli krig på raceing banan när jag och tjejerna tar över banan i Magaluf. Ni kan se ikapp alla avsnitt på LÄNK: WWW.TV3PLAY.SE

Love, C

”du är fin som du är” JAG VET DET! Det handlar inte om att jag har dåligt självförtroende…

Jag älskar ju skönhet, som ni vet. Och älskar att testa nya behandlingar för hyn, hår, naglar och ja allt möjligt. Ibland får jag kommentarer som ”var nöjd som du ser ut istället” eller typ ”du är fin som du är”

JAG VET DET!

Det handlar inte om att jag vill förändra mitt utseende eller att jag har dåligt självförtroende. Jag gillar hur jag ser ut, är nöjd med mitt utseende och har ett bra självförtroende. Det handlar om att det är en hobby.

Att jag gillar att fixa till mig och känna mig fin. Jag kan liksom längta och det pirrar till i magen efter att processen ska börja och jag får börja sminka mig eller testa att locka håret på ett nytt sätt. Julia brukar säga att det är som att måla en tavla när man sminkar sig.

Det kan vara stunden på dagen jag verkligen slappnar av och släpper alla 1000 tankar jag vanligtvis har i huvudet. Det blir som en stund av meditation. Jag har verkligen en överhettat hjärna ofta, tankar och idéer bara snurrar och slutar aldrig. Kan ligga mitt i natten och skriva todo listor, ideer och framtidsmål. Önskar det fanns en paus knapp ibland. Men när jag står bland skönhetsprodukter, smink och hårspray så är det stunden pausknappen faktiskt trycks på.

Det har funnits i hela mitt liv att jag älskat att känna mig fin. Var ALLTID prinsessa när jag var liten och vägrade klä ut mig till ful påskkärring eller läskig halloween häxa. Mamma skrattar fortfarande när hon berättar om påskafton varje år när jag var liten. Det var dagen på året jag var SUR, när jag tvingades till röda kinder och fula påskkärringskläder. Tillslut insåg dom efter några år att det inte var någon ide att tvinga på mig allt det där.

Problemet tror jag är att många sammankopplar skönhetsingrepp och behandlingar med dåligt självförtroende och en ständig kamp om bekräftelse. Och visst, den typen finns ju också. Men är det aldrig någon som tänker att man gör det för sin egna skull?

Jag syns just nu 2 dagar i veckan på tv3play i ”cirkus magaluf”, osminkad och bakis inför en stor del av Sveriges befolkning . Det hade jag inte riktigt gjort kanske om jag var osäker på mig själv eller hade dåligt självförtroende. Skrattar åt mig själv hur jag ser ut i vissa synkar. Liksom hallå Camilla, du kunde ju brytt dig lite och kanske borstat håret i alla fall haha.

Sen det där med ”du är fin som du är” och att man ska vara som man är. Det där har jag tänkt mycket på och jag förstår inte resonemanget. Har man gjort sig förtjänt av de utseende man fått så man ska vara tacksam och bevara de man fått? Tacka och buga och nöja sig. Varför? Om jag vill ha längre hår men föddes med gener med kort hår, varför ska jag inte få sätta i längre hår då? Kunde lika gärna ha föds med långt svall, men nu råkade jag inte ha gjort det. Och om vissa av er nu tycker det är så fel att fixa läpparna tex eller att sätta i extensions. Då ska ni tänka över era egna skönhetsvarnor. Färgar ni håret? Målar ni naglarna? Sminkar ni er? Shoppar ni ny snygga kläder trots att ni har en full garderob? Tränar på gym för att bli fit? Har ni tatueringar? Alla vill vi ju se fina ut och alla fixar med sitt utseende på ett eller annat sätt.

Varför är det så mycket mer infekterat ämne att skriva om botox och fillers än tex tatueringar? Fillers/botox försvinner inom några månader medans en tatuering har du livet ut.. Är inte det värre i så fall?

Ne nu ska jag fortsätta skriva ett inlägg om laser behandlingar/IPL som jag började på. Men fick lite feeling om detta ämnet mitt under inlägget haha. Så nu ska jag fortsätta skriva på IPL-inlägget så kommer det upp snart 😀

Och allihopa, sluta bry er om allt och alla. Tatuera hela kroppen om det är det ni vill. Gör det som ni tycker är snyggt! Och gör ni det för att ni mår dåligt så är inte utseendet vägen till lycka. Tänk igenom varför ni mår dåligt istället och ta tag i de riktiga problemet. Istället för att försöka läka en trasig själ med att bygga på det yttre. För det kommer tyvärr inte läka de inre..

Love, C

IMG_6242[1]

MEN när det handlar om oss kommer inte storyn sluta så…

Gokväll vänner,

Jag sitter just nu och läser två artiklar från Expressen som dom lagt upp idag om mig och Julia.

Länk till artikel i Expressen

Länk till artikel i Expressen

En artikel är om mitt och Julias lilla sexproblem/killproblem… haha! Men alltså vad är det med killar som inte kan bestämma sig för EN.

I 9 av 10 fall när någon av oss träffar en kille så trust me, det dröjer inte länge innan han försöker med den andra OCKSÅ. Antagligen (om jag tänker mig i en manlig testosteron hjärna) är det väll i hopp om att få båda två… Samtidigt, if you know what i mean. MEN MEN MEN stop ett tag här killar. Det fungerar inte så!

Uttrycket ”den som gamar efter mycket mister ofta hela stycke” passar in bättre än någonsin.

Som Julia säger i intervjun ”för om man var lite intresserad av honom så dör ju intresset efter det. Man vill ju inte att ens framtida man ska ha raggat på ens kusin liksom”. 

Precis, för hur speciell och utvald känner man sig då på våra gemensamma släktmiddagar?

Är det så svårt att välja mellan två godisbitar? I och för sig jag förstår, lösgodis är min största last i livet och har alltid väldigt svårt att välja mellan den vanliga centern eller center salmiak… Så lika men ändå olika, och LIKA goda. Slutar ofta med att jag tar båda. MEN när det handlar om oss kommer inte storyn sluta så.

Please be a man, satsa på en!

Love, C

 

Att inte ens en stad som L.A kunde göra mig lycklig.. Att kunna umgås med mig själv och att få känna på att framgång inte är samma sak som lycka…

Har ni problem med att sitta på ett café själva?

Jag tycker det är skönt. Sitta med en kaffe och bara vara i min egna bubbla. Ibland vill jag bara vara själv, men tycker ändå det är skönt med ljud och människor i bakgrunden. Gillar café ljud. Är verkligen en storstads människa.

Jag har inte problem med att umgås med mig själv ibland. Även om jag är über social som person. Men att bara få var själv och tänka. Men ofta ganska korta stunder sen blir jag sällskapssjuk. Men dom stunderna är ändå viktiga. Vissa människor hatar ensamhet och att umgås med sig själv och sina tankar. Men det är också skillnad på ensamhet och egentid. När man väljer att vara själv men vet att man inte är ensam. Det är stor skillnad. Och jag är verkligen inte ensam. Men på något sätt tror jag att människor som inte klarar av att vara själva, med sig själv och sina tankar har antingen ett problem med att dom just känner sig ensamma. Med det menar jag ensamma i livet. Bara min tanke och vad jag tror. Men jag vet att jag har mina bästisar, familj och mer vänner än tid. Därför känner jag mig inte ensam. Utan väljer min nödvändiga egentid.

Men det kan också vara tror jag, att människor som inte klarar av att vara själva har inte gjort sig vän med sina tankar och sig själva. Att det finns tankar som dom inte vill tänka och det är dom tankarna som kryper sig fram när man är just själv. Med sin kopp kaffe och ingen att prata om roliga saker med, eller få skratta bort och trycka undan dom där jobbiga tankarna

Men det är viktigt att ta tag i sina tankar. Det är tankarna som påverkar hur man lever sitt liv. Låter flummigt, men jag tror på tankens kraft och jag tror framförallt på att man inte kan nå riktig lycka och framgång om man inte mår harmoniskt bra och är bästa vän med sig själv och sin tankar. För även om du når framgång, så kommer du inte vara lycklig.

Jag tycker inte framgång och lycka hänger ihop. Det har jag känt på. Största exemplet är när jag bodde i LA, min plats på jorden. Det var efter dom två mest fantastiska och pirriga veckorna. Då hade jag precis fyllt 20 år, så nästan 4 årsedan… Hjälp där fick jag åldersnoja haha! I alla fall så hade jag kommit till final i en världsstor modelltävling i LA, och levt i en liten ”OS-bubbla” i 2 veckor med mitt Sverige crew. Tävlingen var över och inofficiellt kom jag två, i en worldwide tävling med över 50 länder och flera hundra tävlandes. Jag var så glad! Träffade vänner för livet, snygga latino killar (hahaha) och en av mina nu bäst vänner Maria kom in i mitt liv. 

Men ändå, när tävlingen var över. Alla åkte hem och jag flyttade tillbaka till mitt lägenhetenhus på Wilshire blvd. Gick jag typ in i väggen. Psykiskt. Inte av utbrändhet utan känslomässigt. Jag spenderade närmaste veckorna själv nere på Santa Monica beach med en bok under ett träd och grät. Jag satt där vid Ocean Ave innan man går över bron till Santa Monica pier. Från den platsen ser man ut över hela stranden, piren och nästan bort till Malibu. Jag har alltid älskat att sitta högt upp med utsikt. Så den här platsen älskar jag. Det är en gräsmatta där med stora höga träd. Där satt jag. Jag kunde inte förstå varför jag var så ledsen och tömd på energi. Minns att jag var så ARG på mig själv att jag inte var lycklig över allt jag hade. Att jag var tillbaka i mitt LA, allt jag fått uppleva i tävlingen, att jag tagit mig så långt och nästan vunnit, att jag hade en strandplåtning inbokat med en jätte duktig fotograf dagen efter, att jag dagen innan på en efterfest stått och haft en mysig konversation med Zac Efron som jag varit lite små kär i ett tag och så allt annat som fanns att vara lycklig över. 

Men där lärde jag mig något sjukt viktigt som jag alltid kommer ha med mig. Det spelar INGEN ROLL vart i världen jag befinner mig, hur mycket jag får vara med om eller hur bra karriären går om jag inte mår psykiskt BRA. Och hur man gör för att må bra måste man hitta själv. Jag är en mästare på att pressa mig själv till bristningsgränsen. Bara köra på och inte känna efter hur jag mår. Vilket alltid slutar i kaos.

I denna situationen i LA, hade jag kört på så i flera månader. Jobbat inför den där modelltävlingen jätte mycket. Och samtidigt hade min familj den jobbigaste tiden i vårat liv då min mamma gick i dialys för att hon har en njursjukdom och genomgick en njurtransplantation den våren. Som kunde slutat hur som helst… Det var fruktansvärt jobbig period.

Det var verkligen som två spår i mitt liv just då. Så kollapsade väll lite när allt var över och och det var väll helt enkelt därför jag spenderade så mycket tiden nere vid Ocean Ave och grät lite grann och kollade ut över Santa Monica Beach.

Dagens tankar☺️ puss på er!

Love, C

  

Balans i livet

Att ha en balans i livet är verkligen något jag försöker leva efter nu.

Camilla 19 år kunde festa 6 dagar i veckan ute i Hollywood utan problem. Dricka champagne och vodka/soda som saft, och verkligen vara en nattklubbsikon. OCH jag, Camilla 23 år kan det fortfarande. Och gör det gärna. Gjorde det nu i vegas till exempel, var ute nästan varje kväll och hade roligare än jag tror ni kan förstå. Men skillnaden är att förut gjorde jag det i flera månader i sträck. Utan att tveka. High on life. Men jag vet hur det sliter på mig. Sjävklart kroppsligt, jag menar organ och allt de där inuti. Men också utsidan. Jag ser verkligen skillnad på mig skälv när jag har tagit hand om mig eller ej. Det är inte det att jag blir tjock eller får finnar. Utan jag ser det på lystern i hyn, i ögonen och får en sorts grå ton på något sätt. Och sedan är det nog mycket en känsla.

Så skillnaden på nu och då är inte att jag inte vill, kan eller orkar leva de party-Camilla livet. Utan det är för att jag vill känna mig fräsch och ta hand om min kropp. Jag menar, jag får lägga band på mig själv på riktigt haha. Älskar ute livet i storstäderna när jag reser. Träffa alla dessa människor, prata med halva klubben, dansa och ha så jäkla kul.
Men mixar man bara träning, kost, vardag och party på ett bra sätt så blir allt jätte bra.

Jag vill något mer i livet nu en enbart fest, champagne och flirta med celebrities.. Där är skillnaden på Camilla 19 år och 23;)

Men sen blir jag trött på folk som säger att man växer ifrån att ha kul. Det kommer jag aldrig göra i alla fall. Som att jag skulle växa ifrån att vilja dra på mig min partydress, sticka ner fötterna i mina högsta klackar, haffa tag i min kuvertväska och springa ner mot taxin med andan i halsen och lyckliga fjärilar i magen som börjat fantisera om vilken spännande kväll jag ska ha med mina tjejkompisar. Den känslan! Den lär dröja tills jag växer ifrån. Sen förstår jag om man säger så i Sverige, för i många städer där skulle jag också lagt klackarna på hyllan.

Så i alla fall, en 1h snabb svettig PW+gym idag och en galen utekväll i Hollywood imorgon. Det är en 10 poängs mix. Balans i livet!

    

Redo för en powerwalk kring West Hollywood.

Det är när du släpper kontrollen som de bästa historierna skrivs.

På bussen hem från Vegas satt jag och tänkte hur jag tänker och agerar i livet. Att det finns inga hinder. Världen är så liten och känns på nått sätt som ett enda stort hem. Låter väldigt klyschigt. Men jag har så lätt att kasta mig ut. Har vänner och bekanta överallt i de stora städerna och en förmåga att känna mig hemma vart jag än är. Där jag är, är ”hemma” just nu. Även om det är just den delen av mig som gjort att jag mått dåligt i perioder också. Psyket hänger inte alltid med vad hjärnan och hjärtat vill;)

Sen tänkte jag på en annan sak när jag var djupt nere i mina egna tankar på bussen haha. Att jag tänker alltid att allt löser sig, ALLTID. Boende brukar ju vara ett problem för många. Att man måste ha någonstans att sova. Men liksom jag har sovit brevid en myrstack på en stig på en ö, i en korrodor i ett lägenhetshus i Hollywood, inte sovit alls eller som denna veckans sovplats hemma hos en trevlig svensk bartender vi lärde känna första kvällen i Vegas. Och under denna veckans gång fick vi nog 3-4 andra boenden av vänner och bekanta men valde att bo kvar för vi trivdes så.

Så ser man bara problemen i livet och försöker planera allt in i minsta detalj då får man också ett väldigt oäventyrligt liv utan någon spänning. Och inga roliga historier skrivs. Väljer man istället att se möjligheter och vara positiv så löser sig allt. Och även om de inte gör de, så herregud det är ju faktist inte hela världen att behöva sova i en myrstack på en ö en natt.  Eller behöva spela full (inklusive århundrades ful-dans) i en limo för att försöka få gratis skjuts hem för att pengarna är slut. Det är ju faktiskt i dom stunderna som de absolut roligaste historierna skrivs och minerna skapas.

Många säger att man inte kan lita på människor och att folk ofta vill än ont eller utnyttja än. Det hållet jag absolut INTE med om. Oftast är människor så hjälpsamma att jag till och med blir chockad och tänker ”men vad vinner hen på detta? Varför gör hen det här mot mig..”
Men visst, what comes around goes around, utstrålar du just de och tror så om människor så får du det tillbaka. Jag tror gått om folk tills dom bevisat motsatsen. Jag kan ha varit godtrogen när jag var yngre men med all min erfarenhet av världen och människor nu så är jag inte det längre. Men det betyder fortfarande inte att ja tror ont om folk. Jag tror fortfarande som sagt gott om människor jag möter tills dom bevisat motsatsen, men jag är inte ung, dum o naiv längre. Jag går fruktansvärt mycket på min magkänsla i situationer, säger den NEJ!, då gör jag det inte. Det har bevisats för mig väldigt många gånger att min magkänsla om situationer och personer har rätt.
Jag tror faktist att mycket av min oräddhet och känsla för att boende tex alltid löser sig kommer från mina föräldrar. Alla våra bilresor genom Europa där vi löste boende ut med vägen. Jag minns fortfarande känslan av att inte ha någonstans att sova för natten. Hur bilen rullade längre och längre ifrån tryggheten och hemmet i Åsa ner mot Medelhavet. Den där skräckblandad förtjusningen till att inte ha något hem. Rädslans som fanns men som ändå alltid mildrades väldigt snabbt för att jag kände sådan trygghet till min föräldrar.
Jag minns att vi alltid sjung i bilen tillsammans när det började närma sig kväll och det börjad bli dags att leta hotell för natten.
”Var ska vi sova i natt jag bara undrar, ja vaaar ska vi sova i natt jag bara undrar”.
Men allt löste ju sig. Alltid.
 
Påväg hem till L.A med min twinnie med ännu flera galna minne i bagaget.

Varit hos ett medium

Ciao, sitter just nu ute utmed väggen på ett cafe i Majorna och dricker en soyalatte. Har precis varit hos ett medium.. Så pirrigt! Jag tror ju verkligen på sånt här på grund av att jag blivit överbevisad så så så många gången på så övernaturliga saker att jag inte kan annat än tro på det. Och nu utbildar en tjejkompis kompis sig och behövde provklienter att öva sig på och jag var snabb på att ställa upp haha.

Så nu ska jag vänta på att mamma är klar där inne, dricka min latte och tänka igenom vad hon sa.

Tror ni på sånt här?

Love, C

48 frågor och svar om mig

1. Vem var den senaste du kysste? – Hemligt😉 I London i alla fall.

2. Gillar du någon nu? – Vänskapligt? Väldigt många.

3. Vem fick du senast sms ifrån? – Haha de kan jag inte skriva här. Från en prins;)

4. Klackskor eller sneakers? Klackar utan tvekan!

5. Plastikoperationer eller inte? –  Ja, jag har inget emot att förändringar. Så inget alls emot det, skulle kunna göra det själv. Men just nu har jag inget behov. Förbättra men inte förändra.

6. Skostorlek? –  39-40

7. Civilstatus? – Singel 

8. Tror du på kärleken? – Till 100%. Men har svårt att finna den och bli riktigt kär;)

9. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? – Faktiskt inte..
10. Har du någonsin krossat någon annans hjärta? – Mmmh.. Jo det har jag.

11. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon? – Haha JA jag har varit väldigt ”rädd” för det. Eller inte känt att jag vill binda mig för att jag velat resa och leva ett liv där ett förhållande är svårt att ha. Dock börjar jag ändra mig i den frågan.. 😉

12. Vild fest eller romantisk hemmakväll? – Senaste åren, 100 % vild fest. Just nu, kan tänka mig båda haha!

13. Telefonkontakt eller face to face? – HATAR att prata i telefon. Det vet alla mina vänner.. Haha.

14. Har du någonsin velat ta livet av dig? – Absolut inte. Älskar livet!

15. Saknar du någon just nu? – Saknar alltid vänner när man har dom  utspritt över världen..

16. Har du någonsin blivit jagad av polisen? – Inte jagad men blivit förföljd, tvingats in till kanten av vägen och fått dragna vapen mot bilen av polisen i L.A när jag körde haha. Trodde jags kulle kissa ner mig, herregud vilken historia. Dom använde även megafonen och skrek i sen (KÖR IN TILL KANTEN!!!!) Amerikanska polisen alltså.. 😉

17. Tror du på spöken?  – Vill inte kalla det spöken… Men har fått för många bevis på att andar och själar lever kvar för att inte tro på det <3 Så tror på de mediala till 100% och är väldigt insatt och intresserad.

18. Skulle du vilja väga mer? – haha nej jag är nöjd.

19. Skulle du vilja dricka dig full nu? – Är ensam hemma, klockan är 12 på dagen.. så nja inte just nu haha.

20. Kan du låta bli att prata i fyra timmar? – Hade varit hemskt… Haha

21. Kan du vara på en fest utan att dricka? – Jodå, men gör hellre något annat då. Man är på sådan annan nivå än de som dricker.
22. Har du bra självförtroende? – Yes det har jag.
23. Vad skulle du egentligen vilja göra just nu? – Läste precis Kissies blogg som varit på Sardinen nu där jag just nu kunnat befinna mig. Så ja där hade jag nog velat vara just nu. Men bara för en dag. Tackade ju nej av en anledning. 

24. Den du senast sov över hos – Min brorsa o hans tjej i Oslo. Så mysigt 😀

25. Vad väljer du, godis eller chips? – min största last i livet är smågoidis… haha

26. Hur uppvaktar en kille dig bäst? – Överaskar mig med något  han uppmärksammat att jag verkligen tycker om. Gärna bara han och jag, romatiskt, roligt och mysigt.

27. Har du rykten efter dig? – Det gissar jag på ja. Men rykten är ju som sagt rykten…
28. Din absolut sämsta egenskap? – Sådan jävla tidsoptimist.
29. Din bästa egenskap? – Social och kan prata för mig och det har jag vunnit mycket på. 
30. Kan man vara vän med sitt ex? – Jadå.. Men kan bli svårt.
31. Har du kysst en kompis? – Jadå:P 
32. Hur ofta dricker du alkohol (så du blir berusad)? – Ibland för ofta, ibland sällan. Nu var det 1,5 månadsen.
33. Vad är din åsikt om droger/folk som tar droger? – Tragiskt… Men sätt för mycket för att orka bry mig. Deras val.
34. Vad hatar du? – Människor som lever olyckligt i ett liv de inte vill när dom har en dröm dom skulle vilja leva.
35. Hade du kunnat ha distansförhållande? – Nja.. Klart det GÅR om man är kär. Men jobbigt :/
36. Vad handlade din senaste dröm om? – Minns inte haha
37. Vad väger du? Är du nöjd med det? – Jag vet faktiskt inte, har inte vägt mig på ett  bra tag.
38. Hur lång är du? – 179 cm 
39. Vilken är den bästa svenska filmen? – ÄLSKAR svensk filmer så kan inte välja 😀
40. En vacker person? – Rosie Huntington Whiteley. Såååå vacker!
41.Har du instagram? – @camillafogestedt
42. Vem kramade du senast? – Pappa 😀
43. Vem träffade du senast? – Mamma och pappa!
44. När slog du dig senast? – Jag är så klumpig… Så det var inte längesen haha. Kan ju för tusan gå på en rak väg och snubbla…
45. Någon du vill träffa? – Samla alla mina bästa vänner på en plats 😀
46. Är du helsvensk? – Yep 🙂 Vad jag vet haha
47. Vad är det bästa som hänt dig? – Alla mina bästa vänner och allt jag fått uppleva på mina resor.
48. Vad vill du bli när du blir äldre? – Framgångsrik, lycklig, frisk, ekonomin ska inte vara ett problem och vara obeskrivligt pirrigt jätte kär i min man. 

Är det att misshandla?

Satt precis och läste en krönika på GT av Johanna Toftby om att det är misshandel att låta sina barn äta för mycket skräpmat. LÄNK

Jag håller verkligen med! Jag skrev förra veckan ett inlägg om hur träningshetsen och hetsen kring mat har tagit över många och utvecklat sjukdomen Ororexi (länk till inlkägget). Men lika väl som det utvecklas åt det hållet, kan det för många människor gå åt motsatt håll. De får en tagg utåt mot alla rubriker som innehåller något med träning, sund mat och god hälsa.

Det blir för mycket av det, för mycket att ta in och lära. För mycket så att många fullständigt blundar för allt istället. Bläddrar förbi alla tips och tricks och intervjuer om viktnedgångar, som egentligen ska få folk att hitta motivationen och inspirationen.

Men i vilken enda ska man börja. Man är grovt överviktig och ångest för att vistas på ett gym. Skäms för sin kropp, sitt beteende och sitt beroende som är mat. Man känner sig ful och äcklig. Äter i smyg och gömmer sig i t-shirtar stora som tält. Det blir för mycket, man struntar i det. Skjuter det på framtiden…

Men när det gäller barn. Då är det att misshandla. Då handlar det inte längre om sin egen kropp och sina egna handlingar. Nu handlar det om ett barns kropp. Ansvaret för hur den kroppen och hjärnan ska utvecklas. När jag ser ett barn med fetma så tycker jag så synd om de samtidigt som jag blir så arg på föräldrarna. Det barnet vet inte vad som är hälsosamt och inte. De äter vad DU som förälder äter och säger till de att äta. 

Vanlig hälsosam mat behöver inte vara dyrare, så det går inte att skylla på dålig ekonomi. Allt handlar om att du struntar i ditt barns hälsa, möjligen blundar för det.

Du behöver inte stå och laga rågkost och servera gröna hälso-smoothies till frukost. Men att servera billys panpizza och friterat X antal gånger i veckan och se ditt barn lägga på sig fett i takt med att portionerna ökar. DET är en sort av misshandel tycker jag.

Sedan tycker jag verkligen att barn (och vuxna) ska få äta godis och allt gott, självklart! 

 

Varför är det så svårt för oss att hålla en så naturlig del som mat och träning på en LAGOM nivå i livet? Varför spårar det för så många åt något håll… 

Vänner världen över.

Fanny, jag och Sanna på favvis baren i London, Aquas rooftop bar.


Startat dagen med en lång frukost på altanen med mamma i solen. Nu blev det dock molnigt igen.. Jag som tänkte skrivit att skönt med lite sol och bra väder igen.. Men icke! Haha.

Gick precis in och satte på en till kopp kaffe och läste igenom mail och kikar bloggar. Självklart mina vänners bloggar först, och möts av finaste inlägget av min bästa Fanny. En sån gullig kärleksförklaring, du är bäst Fanny! Älskar att jag har dig också och så fruktansvärt glad att jag lärt känna dig. Vi är så lika!!

I London stöttade vi varandra och peppade oss när det var deppigt, skrattade oss genom kvällarna över ett glas vin eller galna (MINST SAGT) kvällar ute i London nattliv. Nu har vi Göteborg att göra osäkert i höst 😉

En annan sak jag kommit på, att alla resor/flytt jag gjort har jag tagit med mig minst en riktigt bra vän i bagaget. Så tänk då om jag inte flyttat och rest så, då hade några som nu är mina absolut bästa vänner kanske inte funnits i mitt liv. Antagligen inte. Dom som jag nu inte skulle klara mig utan. 

Nu ska jag lyssna på Sommar i P1 ute i solen, dricka upp mitt kaffe och njuta av att vara ledig. Igår lyssnade jag på Caroline Winbergs sommarprat, och som vanligt låg jag där och grät haha. Det är inte många sommarprat jag lyckats lyssna igenom UTAN att börja gråta.. Jag blir så inspirerad, glad, fascinerad och allt att dom lyckats nå dit dom är.

Snart hoppas jag på att kunna börja jobba och hoppas att jag inte är ledig så mycket, så nu ska jag ut i solen och njuta. Dock börjar jag bli galet rastlös. Det går i vågor men vissa stunder får jag panik. VILL JOBBA! Jag är inte gjord för att inte göra någonting. Det är väll ingen, men jag blir snabbt förlamad. Orkar tillslut inte göra någonting och får inte ens gjort det lilla jag har att göra… Medans om jag har mycket att göra då kan jag få gjort 100 saker på en dag… Konstigt det där men det är väll så kroppen fungerar.. 

Hörs snart. Love, C

Att följa sin dröm ska inte innebära att behöva ta skit

Ibland kan jag inte förstå hur folk tänker när dom uttalar sig. DET FINNS SÅ MYCKET HAT!

Läs de här inlägget av Mathias som också är toppbloggare här på Finest, och läs kommentarerna i bilden.

Alltså jag vet inte vart jag ska ta mig till, sånt här gör mig så irriterad.

 ”Legender? en av dom ja, vad har den andra gjort…”

Eftersom det är upplagt på Real Madrids Facebook sida så tar jag förgivet att killen/tjejen som skrev den kommentaren syftar på ”vad har Justin Bieber gjort?”. JA, vad har han gjort? Kanske att han lyckats bli en av världens mest framgångsrika artister innan han fyllt 20 år. Lever och försörjer sig på sin dröm, passion och talang. Drar in miljonbelopp och så stora summer som du som hater inte ens kan uttala. Toppar listor över kändisar som arbetar/bidrar mest till välgörenhet. Reser världen runt och får uppleva platser du bara drömmer om och kanske ALDRIG kommer få uppleva. Just för att du ägnar för mycket av din tid och ditt LIV åt negativa tankar och hat mot en människa. En negativ tanke och hat kommer aldrig ge dig ett positivt framgångsrikt liv vill jag bara påminna dig om. 

Ska du fråga igen vad det är Justin Bieber har åstadkommit? 

Han kanske inte spelar din sorts musik, du kanske inte tycker hans röst är den bästa, du kanske inte gillar hur han dansar, du kanske inte gillar hur han klär sig, du kanske inte gillar hur han beter sig i intervjuer, du kanske inte gillar att han lyckats nå dit du själv egentligen vill nå i livet. MEN tro mig, han är en helt vanlig kille. På 20 år, men känslor och tankar. Han tar åt sig precis lika mycket som om någon skulle skriva på din facebook logg ”önskar att du dör!” eller någon annan tragisk kommentar. Visst, han har säkert vant sig. Visst, han var säkert beredd på det när han slog igenom som artist. Visst, han undviker säkert forum på nätet där han med största sannolikhet kan dyka upp. Men ska man behöva stå ut med vad som helst bara för att man lever sin dröm och sin passion? Det är VI som valt att yrken som artist, skådespelare och liknande yrken ska uppmärksammas. Det är vi som valt att följa dessa människor genom bloggar, skvallertidningar och TV. Hur kan vi då samtidigt välja att kasta så mycket skit på dom? 

Många som lever i showbiz lever sin dröm. Att få arbeta med musik tillexempel. Det gör det för att de brinner för de, de lever för musiken. Många av dom är inte i den branschen för uppmärksamheten. De får ta den skiten ändå! Det ingår i paketet… Så att påstå att ” de har valt att bli offentliga, då får de vara beredda på att få höra sådana kommentarer” är tragiskt tycker jag. Ska en människa som kämpat för att nå sitt mål, kämpat sig igenom blod, svett och tårar och LYCKATS. Offrat så mycket i sitt liv för att nå sitt mål, behöva ta skit för det? 

Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker om jag tycker någon gör fel. I samband med tävlingar som Idol, Melodifestivalen och likande är det mycket åsikter som florerar på exempelvis Facebook. Det är kul tycker jag, kul när folk blir engagerade. MEN, det är inte kul när folk smutskastar och trycker ner andra. Det är mobbing på ett bekvämt avstånd och utan att behöva ta några konsekvenser när man lägger upp statusar som ex. ” Fy fan vad dålig **** ***** är, kasta av honom från scenen!!!”. Kanske för att jag känner folk som har fått ta sådana här kommentarer. Som behövt läsa sånt här efter ett uppträdande eller en premiär. Att jag träffat och pratat med många kändisar som andra bara ser på bioduken. Kanske att det blir ett sådant avstånd mellan publik och folk på bioduken att det nästan känns som att alla är en seriefigur tillslut. Kalle Anka kan man kasta skit på… 

För mig finns inte det avståndet, det borde inte finnas för någon. Tänk steget längre innan du skriver ut dina åsikter på Facebook. Alla får ha sina åsikter, men kan det såra någon bör du hålla inne på dom. Finns INGEN fördel med att skriva hatkommentarer, bara folk som blir sårade. Varför ska offentliga personer behöva ta skit bara för att det det finns perosner som behöver få ur sig hat?

Anorexi, ortorexi, bulimi…

Det här är ett känsligt ämne. Orden svider liksom till när man säger dem. Man vet hur folk hugger tillbaka när dessa orden dyker upp… Det är så nära, ofta närmare än man tror. Ibland så nära att det räcker att kolla sin egna spegelbild. Men absolut så nära att det räcker att vända sig om i sin omgivning. Eller varför inte scrolla igenom Facebook eller instagram flödet?

Du ser tjejen på gymmet som alltid är där när du kommer på måndag eftermiddag. Hon som alltid springer lite längre på löpbandet än vad du gör, och som alltid är lite mer alert i stegen mellan maskinerna och övningarna. Hon som alltid har sådan där perfekt hållning när hon går genom gymlokalen, som har de där välsvarvade axlarna du drömmer om och de där låren som absolut inte dallrar när hon springer som dina egna gör. Det svider lite i dig att se henne varje måndag eftermiddag…  Avundsjukan som triggar dig. Du ökar bestämt tempot på löpbandet,  kan hon kan jag tänker du! Samtidigt som du strukturerat planerar ditt matschema för veckan och bestämmer dig för att dra ner lite på kcal intaget. Kanske att dina lår blir mer lika hennes snabbare om du halverar middagen imorgon? Eller kanske skippar frukosten… Ja, skippa frukosten är bra!

Jag hatar det här. Jag VET att det är vanligare än många tror. Du tror det är de där skelett liknande varelserna som trippar fram på catwalken som lider av det, och ett par osäkra tonårstjejer som desperat söker lite uppmärksamhet. Jag som varit t i modell branschen vet att det finns mycket där, men absolut inte bara där.

Det är så många mer som man inte tror. Och det här ÄR ett känsligt ämne. Kanske blivit ännu känsligare senaste åren då ortorexi ”upptäckts” och fått ett namn. Det är svårt att sätta folk under denna rubrik. För det kan vara en människa som utåt sett bara är hälsosam som äter, tränar och är vältränad. Som kanske till och med äter ganska mycket och kolhydrater är en del av kosten.

Men problemet är att det äter upp dig. Det tar all din vakna tid att planera, fundera, älta och tänka kring mat och träning. Det äter upp all hjärnans utrymme och inte minst sagt ditt liv. Du börjar sortera bort ditt egna liv, du prioriterar träning framför allt annat och sorterar bort helgens aktiviteter med vänner och familj. Eller så går du dit motvilligt med ångestfylld kropp då du kunde spenderat denna tiden på gymmet. Och ångesten över vad som kan tänkas dyka upp i matväg under denna aktivitet är mer än en ångest klump i magen. Det liknar mer panik! Men som sagt, utåtsätt är du ju sällskapets sunda hälsosamma person… Kan det vara så fel?

Jag tycker att dagens anorexia är ortorexi. Folk gömmer sig bakom rollen som ”hälsosam”. För det är ju något hälsosamt. MEN något jag lärt mig är att ordet LAGOM. Som jag tyckt är så fruktansvärt tråkigt så jag kan spy på det, men ibland kan vara något väldigt bra. Människan är nog trots allt gjord för att vara lagom. Annars spårar det lätt ur… 

Men det är här folk blir irriterade och hugger tillbaka ”att jag är ju bara hälsosam och sund”. JA det är du, men om någonting tar upp så mycket av din vakna tid, ditt liv och din hjärna att du börjar prioritera bort saker i livet som i grund och botten betyder mycket för dig. Du blir aldrig nöjd på gymmet, du lämnar alltid gymmet med känslan att ”jag kunde gjort lite till..” trots att du var där i 2 h och innan det tagit en power walk på 1 h. Du planerar din kost mer än vad som är sunt och får ångest om du äter något utanför ditt kostschema. Du tycker kalas för dina barn, din pappas födelsedagsmiddag, en fest, en grillkväll eller andra sociala sammanhang där någon form av dryck eller mat ingår är något jobbigt och något du helst skulle skippa. Eller så ser du de som din chans att hetsa, du längtar inte efter sällskapet du längtar efter tårtan. Den du förbjutit dig att äta under så lång tid, nu är du värd den. Det blir en hets!

Hela din vardag består av ångest. Så ja förlåt, då kan jag inte tycka att ditt beteende är sunt längre. Vart är det sunda i situationen? Ja visst att din kropp är stark och frisk till en början, men ditt psyke är det definitivt inte länge till och du låter något som kan vara så naturligt som mat och träning totalt ta över ditt liv.

Jag har haft för många runt omkring mig (tror inte mina 10 fingrar räcker till längre om jag skulle räkna upp alla..) som lidit/lider av någon form av ätstörning/träningshets. Då räknar jag in mig själv. Jag har haft problem, jag har varit blind för all tecknen som visar på ett sjukt beteende. Jag har fått PANIK om någon lade upp en potatis på min middagstallrik (som jag självklart inte åt upp…). Alla som haft en liten ätstörning vet känslan av att känna hur tankar kan ÄTA UPP DIG inifrån. Hur dom snurrar, snurrar och totalt torterar dig inifrån. Hur de vägrar släppa taget. Jag har varit där också, men min mamma var snabb med att se det tydliga osunda beteendet som jag själv tycktes blunda för. Men då, mitt i det när jag bara kunde se att jag var hälsosam. Då gav jag bara taggarna utåt och vägrade lyssna, jag var ju bara HÄLSOSAM!

Men vart går gränsen för hälsosam och sjuk? Vi lever i ett samhälle där vi pushas leva ett hälsosamt liv, äga ett gymkort och jämföras med retuscherade modeller på reklamaffischer. Så när har det gått över styr och man är sjuk? Jag säger inte att jag tycker just DU är sjuk. Men jag säger att man bör vara uppmärksam så du inte blir det. För det är förlåt, men ett RENT HELVETE! Det tar år att bli frisk, och för många blir det som att vara en nykter alkoholist. Du kommer för alltid leva med det och alltid få tänka på att inte falla dit igen. DET ÄR INTE VÄRT DET! Du får möjligen en snygg kropp, men ett psyke som liknar ett helvete och ett liv du inte vill leva. Jag har själv inte varit där, men jag har folk i min närhet som har det. Som det gått så långt för att de hellre velat dö.

Så jag vet vad jag pratar om, det är inte värt det! 

 

Man får inte glömma att ens kropp är ju bara ens skal, din själ och ditt psyke är DU. Så var rädd om dig. 

 

 

Tröttnat på orden ”ett riktigt jobb”

Hej bloggisen. Ligger i soffan i min rosa onepice och kollar in regnet som regnar ner lite fint på utsidan. Har öppet fönster så hör det också, mysigt! Mitt te är upp drucket och bästis har precis lämnat mig och sprungit iväg till jobbet. Vi har hört regnet smattra lite lätt som bara sommarregn kan göra och druckit te hela dagen. Pratat om det djupa livet, nutiden och framtiden. Jag känner mig så lugn idag. Känns som att inget kan få mig att komma upp i stress. Sådan harmoni! 

går hade jag världens PMS-dag med ett humör som inte är värt att ens prata om. Mötte Sara i matbutiken när hon kom från jobbet och båda bara frustade och instämde att ”JAA det är en sådan dag ja”. Så vi köpte med oss melon, fyllde vattenkokaren till bredden med te-vatten och myste ner oss i soffan med Gossip girl. Men sådana dagar har man också. Det tillhör. Men bara majoriteten av dagarna i ens liv är på + så står man ut med dagar under minus sträcket.

Man måste älska mer än man hatar tänkte jag förut. Bara ordet hata får ju än på dåligt humör. Jag tror på att sträva efter att älska så mycket i ditt liv att du klara av dom dagar när allt är hat. Men hatar du mycket från start, som ditt jobb, din stad, dina kollegor eller kanske inte egentligen ens gillar dina vänner. Du kanske inte litar på din familj, eller så kanske du är i en relation du egentligen inte får ut något utav. Ju mer hat du lägger i vardagen ju svårare får du att ta dig igenom problem i livet. Se till att ändra på hatet. Älska mer:) våga förändra!

Jag har hoppat ut många gånger för att jag är för nyfiken för att stanna kvar i samma vanor för länge, och fått många magplask. Men magplasken blir inte till sår utan läks snabbt ihop till en erfarenheter. Men just nu vill jag inte hoppa, så då gör jag inte det heller. Just nu vill jag bara leva kravlöst, lugnt, harmoniskt och bra. Så då gör jag det! Mitt liv, jag bestämmer. Låt inte andra påverka eller bestämma hur/vart du ska leva ditt liv. Hade jag låtit andra människors åsikter ta över mitt liv så hade jag förmodligen pluggat just nu till något fint som ansågs som ett ”riktigt” jobb. Glöm det! Jag vet vad jag gör med mitt liv. Det är samma om du är personen som vill plugga och får höra att du VERKLIGEN borde ge dig ut och resa först. Varför? Inte om du hellre vill studera. Tycker bara det är synd att man ska behöva höra dom kommentaren. För det första finns det inga ”riktiga” jobb eller ”oriktiga”. Det finns olika TYPER av jobb, som är bra för olika typer av människor. Mår man bra av sitt jobb psykiskt och fysiskt, det ger lön och en stabil vardag så du är lycklig då är det ett riktigt jobb för just dig.

Folk som har fått äran att kunna leva på sin hoppy tillexempel. HUR fantastiskt är inte det!? Dom som då slänger iväg en kommentar om att ”du kanske skulle skaffa dig ett riktigt jobb” kan ju bara dra åt ja förlåt men långt bort. Det måste ju vara allas DRÖM att kunna leva och försörja sig på det man älskar att göra. Om det så är att spela fotboll, skriva böcker, sjunga, skriva musik, måla eller vad det nu kan vara. Det är i alla fall min dröm, att jobba med något jag älskar så mycket att det blir en del av mitt liv. Jag vill till 80-90% av arbetsdagarna älska att gå till jobbet och känna mig inspirerad.

Håller ni med mig?

Varför vill vi bli berusade?

Hej på er! 

Sitter i soffan, dricker lite kaffe och läser bloggar. Samtidigt som jag tänker lite. Sista månaderna har jag ju jobbat på nattklubb, både här i Oslo och i London. Så har (mot min vilja haha) behövt jobba bland fulla människor. Ne men det är oftast ganska roande, det är lite som att jobba bland barn. Man får gå in med inställningen att det är en dagisklass på klubben, då blir man mindre förvånad när det händer saker. För går man in med inställningen att det faktiskt är vuxna människor som rör sig på klubben, DÅ min vänner då blir man förvånad och kan stå med hakan hängandes vid knäna och bara gapa. 

För som jag sagt innan, det har liksom blivit standard att jag officiellt blir nykterist sådär vid 3 tiden på natten när jag slutar jobba och klubben börjar stänga. Det vill såga då alla är som absolut fullast och borde gått hem för si såder 1-2 timmar sedan. 

Men vad jag vill komma till är att jag börjat tänka, varför dricker vi alkohol och tar droger? 

Vill tillägga med en gång innan jag fortsätter, att alla ni som läst min blogg ett tag vet att jag inte varit den mest nyktra människan sista tiden. Mycket galna fester, champagne, shots och drinkar i London. Så jag är inte duktigare än någon annan och tänker inte bli det heller. Men jag har bara börjat tänka varför… När jag granskat klubblivet från den nyktra sidan. Sätt den fula sidan av fulla människor, den vidriga sidan av alkhol och obehagliga sidan av droger. Är jag själv full struntar jag i om andra tar droger, varit runt det för mycket för att orka bry mig. Vill dom förstöra sig själva med droger så är det upp till dom. Men som nykter, blir det lite obehagligare. Man ser hur dom rör sig och beter sig. Att allt vad gränser heter är som bortspolade av en kraftig våg och dom agerar utan att hjärnan är det minsta inblandad.  

Jag kan stå och kolla på dansgolvet. Granska ett packat dansgolv som till 99% består av människor med X antal promille i blodet. Jag kan inte längre hålla mig för skratt. Vänder mig om in i baren för att inte stå där och skratta för mig själv. HUR dansar folk? Det är allt ifrån ett kraftigt vevandet med höger armen från bratsen med välstruken skjorta, till en jäkla hejdundrandes danskorriografi från killen i hörnet som det ser ut som han har övat på framför hallspegeln i över en månad minst. Tjejer som vinglar fram i sina klackar och spiller ut halva drinken på vägen och klänningar som åkt upp så man kan ana rumpan. 

Varför vill vi bli berusade… Vi dricker så vi tappar omdömet och beter oss vidrigt. Vi vinglar ut på dansgolvet och hoppar runt som kossorna gör när dom blir utsläppta på grönbete. Som en jäkla flock av kossar på dansgolvet, som stutsar omkring i en inhägnad hage. Går och släcker törsten med en drink i baren, för att sedan dansa ännu hårdare med 4 cl extra alkohol i blodet. För dom 4 cl behövdes ju verkligen efter flertalet redan halsade drinkar… Just det ja, ordet omdöme finns ju inte kvar  i ordlistan vid 2 tiden en fredagnatt. Vodkan har ju en tendens att radera ord som tex. omdöme, respekt och det enkla lilla ordet nej!

Men summan av detta är att det är ett konstigt beteende av människan att vilja berusa sig. Vissa gör det för att glömma, andra för att slappna av men flertalet för att ha rolig. För det går det inte att komma ifrån, att det är kul. För det är det!

Men snälla, nöj er med alkohol i alla fall. 

Man vet att ångesten släpper efter några dagar

Bilder från mitt jobb. Takterassen på Startos med utsikt över havet och hela Oslo!

Usch vilket väder det är här i Oslo idag… Regnar, regnar och regnar.
Jag skulle ju ge mig ut på stan och söka jobb… Lockande i ösregn?! NEJ.
Så gjorde om i schemat lite och sökte jobb på nätet först,och hoppas att det ska sluta regna snart så ska jag ge mig ut sen.

Annars då? Jodå jag mår bara bra faktiskt. Är ensam hemma så börjar väll snart ställa frågor till mig själv i ren panik över att inte få prata. Haha!

Men jag börjar komma ner i ro här i Oslo nu. Som sagt alltid lite ovisst, oroligt och förvirrat första dagarna. Men jag vet ju att det oftast släpper efter ett par dagar så bara att stå ut.
Firar en vecka här i dag och lyckan att jag redan jobbat 3 dagar är enrom. Var PRECIS det som behövdes, få jobb snabbt som attan! Och det lyckades jag ju med, så det var skönt.

Nu tänkte jag göra lite lunch och sen ut och söka jobb.
Ha en fin dag i Sverige, Norge eller där ute i världen vart ni befinner er.

Love,C

Det handlar inte om rotlöshet…

Då var biljetten till Oslo köpt!!!
På måndag flyttar jag. Iiiiih nya mål, människor, upplevelser och händelser väntar. Så kul! 😀
Nu har jag varit hemma i Sverige i två veckor exakt och haft det helt underbart men nu är det dags att uppleva mer.

Julia sa en sådan klockren sak idag som en person sagt till henne en gång.

”Jag satt där uppe i flygplanet, och förberedde mig inför att hoppa fallskärm ut från planet. I ett FULLT fungerande plan, med en FULLT fungerande motor alltså på
ett tryckt och alldeles jätte säkert ställe. ÄNDÅ ska jag hoppa? Jag väljer ändå att hoppa fritt ut flera hundra meter upp i luft, ut från ett säkert och helt fungerande flygplan…. VARFÖR???”

Men svaret var ju enkelt. FÖR ATT MAN ÄLSKAR KICKEN. Man lever för kicken. När allt blir för tryckt saknar man något. KICKEN!
Jag älskar den.
När allt blir för stabilt, hoppar jag.
För kicken.
Inget annat. Inte för att jag inte kan finna ro, inte för att jag känner mig rotlös, inte för att jag inte känner trygghet någonstans, inte för att jag ”letar lycka”, inte för att jag ”vill finna mig själv”…

Jag har allt det där. Trygghet, ”ro i själen”, lycka, kärlek och jag har alltid vetat vem jag är, aldrig tänkt den förvirrade tonårstanken ”vem är jag egentligen”.

Det jag vill ha är kicken som jag får och allt spännande. Men med det tillkommer en jävla massa problem, tårar, sorg, bekymmer, saknad, ångest och motgångar som man bara får lära sig att hantera. För KICKEN, spänningen, allt jag får uppleva, alla hundratals inspirerande, fantastiska och intressanta människor jag lär känna, allt jag LÄR MIG, så stark som jag blir, så streetsmart jag blir, så världsvan och erfaren och så självständig och stark jag blir DET väger upp det negativa tusen gånger om.

Jag älskar helt enkelt att känna haha. Hatar att vara nollställd och inte känna att jag lever. Även om jag ibland kan tänka att FAN vad mycket lättare livet hade varit om jag nöjt mig någon gång med ett enklare liv. Men sådan är jag inte, jag hade tillexempel gärna varit 5 cm kortare också… Men nu är jag född sådan här!

Dagens tankar på pendeln hem från stan. Nu ska jag köpa med mig räkor och hem och mysa med mina föräldrar.
Ha en fin fredag 😀

Love, C