Ett ofrivilligt avbrott

Posted in C'est la vie

Hej vänner! I’m back. Har ni saknat mig? Som ni säkert märkt så har bloggen legat nere i några dagar. Jag hade alltså inte raderat bloggen, blivit hackad eller försvunnit från cyberspace. På grund av tekniska problem med Finest.se’s server så låg hela portalen nere i nästan tre dygn. Det var alltså inte min mening att försvinna helt från den skriftliga och bildliga etern.

Det är faktiskt inte så mycket som hänt sedan vi hördes sist. Jag var på julmarknaden på Katrinetorp och blev lite förbannad över att folk utnyttjar julen för att tjäna extra mycket pengar. Hur kan man ta 80 kronor i inträde till en marknad där ingenting annat erbjuds än dans kring granen och ponnyridning? Plus 20 kronor i parkeringsavgift. Inte ens glögg bjöd de på. Sådant gör mig så himla provocerad. Utöver detta så har jag jobbat. Är så tacksam för att få arbeta med så härliga människor varje dag som backar upp, peppar och ger en massa positiv energi. Barnen tar såklart ibland lite av den där energin, men oftast är de ganska roliga och härliga. Som när de under lunchen börjar prata om kannibalism och zombier som äter “homo sapiens” (De kan inte komma ihåg att vara tysta, men homo sapiens lägger de på minnet, HAHA!), medan man sitter och försöker svälja maten utan att den kommer upp igen. Eller pratar non stop i tio minuter om ett häst-spel med ALLA detaljer som ingår i detta “skitroliga spel”. Jag nickar och säger “Åh så kuuul det låter” som på autopilot samtidigt som jag anstränger mig för att låta genuint intresserad.

Nu har jag tre dagars jobb kvar innan semestern. Jag räknar ner dagarna tills jag kan gå utomhus utan vinterjacka och tre lager yllekläder. Nästa tisdag är jag vid denna tiden på flygplatsen, flanerandes bland hyllorna i taxfree-butiken medan jag väntar på att boarda ett plan till fjärran öster. Där min älskade syster väntar på mig. Några dagar senare står jag förhoppningsvis på en strand med varm sand mellan tårna medan jag sörplar i mig en paraplydrink. Jisses vad jag längtar.

Leave a Reply

Helgen hittills

Posted in C'est la vie

Denna fantastiska utsikt fick jag en chans att beskåda strax innan solen skulle gå ner över Öresund. Jag, Louise och hennes syster Cissi fick den briljanta idén att åka upp till skybaren på Clarion Malmö Live för en eftermiddagskaffe, men tyvärr var vi inte ensamma om denna briljanta idé. Det var fullt av folk som insett det fina i att avnjuta ett glas vin eller en drink en lördagseftermiddag med utsikt över Malmö. Så vi knäppte av ett par bilder och bestämde att det nog var trevligare att gå dit en dag när det inte var så packat med folk. I stället gick till Renaissance där vi slog oss ner i varsin skön fåtölj och pratade om livets stora frågor medan vi drack kaffe. Igår kväll bjöd jag hem mina grannar på en spontan vin- och ostkväll. Vi satt och pratade, skrattade, diskuterade djupa ämnen tills vi slutligen rundade av strax efter midnatt. Så himla trevligt!

Helgen började för övrigt helt fenomenalt kan jag tala om. För dig som bor i Malmö kan jag verkligen rekommendera att gå och simma på Kockums fredagar mellan klockan 18 och 20.30. Då har de fredagsmys i simhallen. Lokalen släcks ner, förutom själva bassängen, levande ljus tänds och så spelas lugn musik. Dessutom har de två sittningar med aromabastu (varannan vecka män/kvinnor – kolla på hemsidan!). Det var en så himla bra grej att göra på en fredag efter jobbet. Det kostar 65 kronor för gäster och 50 kronor för de med förmånskort. Du kan läsa mer HÄR.
Efter det drog jag och Louise till Green Mango och åt middag. Vi har nu bestämt att detta får bli ett återkommande inslag i vardagen.

Idag sov jag ut och sen har jag ätit frukost i lugn och ro medan jag lyssnat på julmusik. Nu måste jag skynda mig för jag har bestämt träff med en kompis. Vi ska kolla på lite julmarknader och förhoppningsvis dricka lite glögg.

1 Comment

Thank god it’s Friday

Posted in Weekend

Igår hade jag en lyxig arbetsdag som bestod av fyra timmar. Jag fick sovmorgon och unnade mig veckans första lyxkaffe (för det mesta dricker jag kaffe på jobbet och det är inte alltid som det är gott..) samt en lunchmacka på väg till skolan. 62 riksdaler kostade det. Jag älskar när kaffe och en macka inte kostar en hel hundralapp. Man kan ju tro att gårdagens sovmorgon till klockan 09.21 skulle ge energi till att studsa upp ur sängen i morse, men det var precis tvärtom. Den här veckan har jag varit så trött och framförallt osugen på att gå upp tidigt. Vilket tre av fem dagar resulterar i stressiga morgnar för att jag ligger och snoozar in i sista stund. Idag tror jag att jag slog rekord. Jag steg upp ca 13 minuter innan jag var tvungen att låsa ytterdörren och traska till bussen. Jag hann faktiskt med bussen.

Så för den med en någorlunda hög iq-nivå så är det nog inte så svårt att lista ut hur jag känner inför det faktum att det nu är helg. Jag sitter på bussen as we speak och ska möta Louise på Kockums. Där ska vi simma, bada bastu och snicksnacka om veckan som gått, följt av fredagsmiddag på lämplig krog. Jag kan inte tänka mig ett bättre avslut på en arbetsvecka.

Leave a Reply

Varma vinterfötter

Posted in Shopping

Jag har insett att det inte finns så himla mycket som jag faktiskt måste köpa nu. Helst av allt vill jag bara införskaffa sådant som jag verkligen behöver. Som ett par varma och mjuka fårskinnstofflor. Det unnade jag mig nu när lönen swishade in på kontot. Det finns något tillfredställande över att köpa en sak jag önskat mig i flera månader, för pengar jag jobbat hårt för. Jag kände verkligen att jag förtjänade dessa tofflor. For realz.

De kommer från Shepherd och är så mysiga att jag helst av allt hade velat ha dem på mig dygnet runt ända till maj månad. Jag hade ett par liknande tofflor från Shepherd tidigare och de höll i nästan 10 år. Alltså är det riktigt bra kvalitet. Jag tror att vi kommer trivas bra ihop i vinter.

 

 

Idag hade jag en lång arbetsdag (Sedan kom inte bussen heller. Surprise surprise. Not.). Jag var inte hemma förrän framåt halv sju. Ikväll har jag faktiskt tränat. Det kom nog däremot som en överraskning för alla som läser, men ni vet vad de säger. Plötsligt händer det. Nu ska jag in i duschen och efter det krypa upp i soffan i mina tofflor och se klart på en 15 år gammal psykologisk thriller jag började titta på medan jag lagade mat. Jag ser inte bara fram emot fredag på grund av den uppenbara anledningen att det är helg, utan för att jag ska göra något riktigt mysigt. Veckan får gärna gå snabbt.

 

Leave a Reply

Ja må Nöjesguiden leva!

Posted in Weekend

Min lördagseftermiddag var ganska mycket festligare än vanligt eftersom att jag var inbjuden till Nöjesguidens 35-årsjubileum. En av mina vänner jobbar som säljare hos dem så hon bjöd in mig och väl på plats gjorde jag en annan kompis och hennes gäng sällskap. Festen hälls på MJ’s, som ni nog förstått är ett av mina nya favoritställen i Malmö. Jag gillar att det känns som en flott cocktailbar, men med en väldigt avslappnad atmosfär. Jag tycker verkligen att de har lyckats helt fenomenalt med både personalrekrytering och image.

Det bjöds på bubbel medan folk minglade runt och jag träffade på en massa trevliga nya bekantskaper. Sådana tillställningar ger mig så mycket energi. När jag omges av människor som jag skrattar med och som tillför en riktigt skön känsla i själen. Bilden på mig förmedlar verkligen hur glad jag kände mig just den eftermiddagen. Efter ett tag fick vi även tårta och kaffe, sedan fick alla gå in i rummet där bak och fortsätta festligheterna. Jag träffade även på några bekanta ansikten vilket var roligt, bland annat bloggaren Maria Busck som jag träffat på ett tidigare event. Trevligt minsann.

Eftersom att det startade kl 14 så fick jag hela tiden en känsla av att klockan var mer än den faktiskt var, och efter fyra timmar var det lagom att dra vidare. Dagen avslutades med middag hemma hos Julia tillsammans med hennes syster som var på besök. Efter det ville de gå ut och dansa, medan jag kände att det räckte så för min del, så jag åkte hem. Ibland är det bättre att sluta på topp än att gå all in när inte orken finns kvar. Jag lär mig hela tiden om mina begränsningar och hittar acceptansen när jag inte har energi kvar för att vara social. Då får det vara okej att säga nej och tacka för mig.

Hursomhelst. Tack fina Pierina för en lyckad fest och tack Nöjesguiden för tårtan. Jag åt två portioner.

1 Comment

Söndagsmiddag och fullmåne

Posted in C'est la vie

Jag åkte in till stan. Köpte en julklapp till syrran, stearinljus till adventsljusstaken och glömde totalt bort att köpa det som jag delvis åkte in för. Förlängningssladd. Så jag cyklade till Willy’s när jag kom hem och hittade en massa andra saker i stället för förlängningssladden jag skulle köpa. Dessutom fick jag sådan lust att äta hasselbackspotatis och en god köttbit, så det passade jag på att handla. Är det söndag så är det. Då får man faktiskt lyxa till det. Vissa dagar äter jag mackor till middag som jag trycker i mig medan jag ser på en serie i sängen, men även som singel så kan man ha en alldeles egen och mysig söndagsmiddag av den lyxigare sorten.

Det slog mig att jag inte kände mig det minsta ensam, även fast det kanske på något vis ser lite sorgligt ut. För vissa då. Det finns ju de som inte kan vara ensamma utan alltid måste ha sällskap av andra, även fast de kanske inte ens är närvarande utan sitter med mobilen. Det känns inte alls hälsosamt. Om inte jag älskar att hänga med mig själv, vem ska då annars göra det? Ibland får jag såklart stunder av ensamhet. Då jag inbillar mig att jag inte har några vänner (vilket är lite av en förolämpning emot mina faktiska vänner, men vänskapsrelationer har alltid varit min osäkerhet), och då det känns riktigt jobbigt att inte ha några planer utanför min egen lilla sfär. Förutom det så tycker jag faktiskt om att vara ensam ibland. Det finns dagar då jag är på väg att bjuda hem en kompis på middag, för att sedan inse att jag faktiskt bara vill vara för mig själv. För jag är ganska härlig att hänga med. Tycker jag. Förutom när vi umgåtts lite för mycket lite för länge. Då måste jag socialisera.

Den här kvällen flög iväg men det blev liksom så när jag lagade potatis som skulle vara i ugnen i 50 minuter. Det blev alltså fransk middagstid ikväll och nu är jag lite orolig för att jag inte ska kunna somna. Jag har märkt att jag sover dåligt när det är fullmåne och det verkar till och med finnas en vetenskaplig förklaring till detta fenomen. Ha! Jag visste att det inte var inbillning.

Leave a Reply

En lite vuxnare chokladkalender

Posted in Weekend

Ni vet det där jag skrev om att byta blogg? Projektet lades lite på is pga beslutsångest och lathet, men nu har jag bestämt mig. Tror jag. Vi får se hur det hela slutar men helst av allt skulle jag vilja byta snart för det är inte bara mitt hår som behöver en uppgradering. Jag har suttit och pillat lite med en ny blogg och designen på den så vi får väl se hur det hela slutar. Oavsett vad så kommer ni märka det inom kort. So stay tuned for a new blog chapter…

Det är som bekant 3 december idag, och första advent. Jag fick en chokladkalender av mamma i en lite mer vuxen tappning. För en gångs skull så har jag inte öppnat alla luckor redan, snarare tvärtom. Dessutom har jag tagit fram lite julpynt, men det fattas några grejer för att det ska bli sådär julmysigt som det bara måste vara i december. Hur ska man annars överleva mörkret fram till mars? Fast jag ska nog inte klaga så mycket för jag vet hur priviligerad jag är som snart får åka iväg på en spännande resa som delvis var en gåva från ett par kära familjemedlemmar (SÅ fint! ♥). 16 dagar kvar. Sen är det “So long suckers!”. Med största ödmjukhet, såklart. Jag längtar faktiskt till att jobba i morgon och har ingen söndagsångest alls. Däremot så lär jag inte känna likadant när klockan ringer kl 06.30 i morgon bitti. Då är det mestadels mörka tankar som figurerar i mitt halvt medvetna huvud.

Jag ska upp på vinden och se om jag kan hitta ljusslingan som hör hemma i köksfönstret, sen ska jag iväg in till stan en sväng och kika efter julklappar. De har utförsäljning i en butik och om det är något jag gillar så är det att fynda billiga julklappar. Jag kom även på att jag inte har några stearinljus till adventskalendern. Ça va pas ça!

Jag ska berätta mer om helgen sen. Ha en fin söndag mina vänner!

Leave a Reply

First Thursday’s in Cape Town #tbt

Posted in Cape Town Life

Här har vi en torsdag för nästan exakt ett år sedan. I Kapstaden anordnas någonting som heter First Thursday’s en gång i månaden och som namnet kanske redan avslöjar så sker det första torsdagen i månaden. Då håller de flesta konstgallerier och småbutiker på och omkring hipster-kvarteret på och omkring Bree Street kvällsöppet. Dessutom har många barer och restauranger speciella happenings och specialpriser. Det tog några vänner med mig på och det var bara ett par veckor efter att jag anlänt till Sydafrika. I samma byggnad ligger The Gin Bar, som man absolut inte får missa vid ett besök i Cape Town. Att en cocktail kostar ca 40-50 svenska riksdaler (på en likvärdig bar i Sverige hade det kostat tre gånger så mycket) gör det hela ännu mer tacksamt.

Skillnaderna är så markanta i Kapstaden. På bilden är som vilken bar i en storstad, men Kapstaden är inte som vilken annan stad. Några kilometer från detta trendiga område mitt i city bor människor i plåtskjut och det är bara att stiga ut på gatan och promenera ett kvarter så har du tio personer som kommer fram till dig för att tigga om pengar för att kunna köpa dagens dos av droger. Det är lätt att glömma det i en sådan livfull, delvis modern och vacker stad. Samtidigt är det sådana här platser där mångfalden är stor. Människor från alla samhällsskikt och delar av staden samlas. Servitörer och hovmästare är av blandat ursprung och gästerna likaså. På andra ställen i landet går det inte ens att hitta en enda färgad person bland ett hav av sydafrikaner från stadsdelar där du inte ens kommer in utan att först ta dig förbi en beväpnad vakt. Om man bortser från personalen då. Som såklart mestadels är mörkhyade personer. Sådant kan ge lite ont i magen av obehag för det blir så påtagligt vilka som servar och vilka som serveras. Landets historia präglar nutiden, men det går lyckligtvis långsamt framåt.

Denna torsdagskväll här hemma i Malmö ser lite annorlunda ut. Det är fjärde kvällen hemma, men jag är fortfarande inte helt frisk så jag tänker att det är bättre att satsa på att kunna göra något kul i helgen. I morgon får jag sovmorgon och det ser jag verkligen fram emot. Nu ska jag käka en lussebulle från Pressbyrån och se på film.

Leave a Reply

När solen ligger lågt över gatorna på Södermalm

Posted in C'est la vie, Music & Culture, Stockholm

Om jag hade fått välja valfritt område i Stockholm att bosätta mig i, så skulle det bli de mysiga kvarteren kring Mariatorget på Södermalm. Jag tycker att det är så charmigt där med de branta gatorna som går ner från Götgatsbacken, små lokala butiker och alla uteserveringar där folk sitter och njuter i solen. Ungefär sådär gemytligt och harmoniskt som några av bilderna talar för att det är. I alla fall enligt min egen åsikt. Kanske har ljuset stor betydelse också, och det faktum att jag själv inte bor i Stockholm. Jag kan tänka mig att ni som struttar runt på dessa gator blir lite blasé efter alla år. Ungefär som jag kunde bli i Paris.

Dessa bilder tog jag när jag var i Stockholm tidigare i höstas. De får mig att sakna huvudstaden. I vår, när jag lyckats få ordning på ekonomin efter semester och julklappsinköp, tänker jag att det får bli ett nytt besök där. Jag trivs ju väldigt i Stockholm där när jag väl tar mig tid att åka upp.

 

Förresten! Såhär en trött torsdagsmorgon måste jag tipsa om en himla skön och vacker låt. Jag upptäckte den via någon lista på Spotify som jag lyssnade på för att kunna sova, sedan hittade jag originalversionen på YouTube. Lyssna och njut under din tåg eller bussfärd till jobbet. Den instrumentala pianoversionen är helt underbar den med. Sådan där perfekt musik när man skriver, pluggar eller kanske strosar fram på en mysig gata i ett varmt sken från solen som ligger lågt på himlen.

 

4 Comments

Jag litar på mina egna ben

Posted in C'est la vie

Jag hittade en text som jag skrev för en dryg månad sedan när hade varit på mitt sista samtal hos psykologen som jag gick till under min väg ur depressionen. Det var väl tänkt att jag skulle publicera det inlägget men av någon anledning blev det inte så. Kanske var jag inte redo ännu att dela med mig av dessa känslor och tankar. Det är väldigt naket och blottande samtidigt som det känns viktigt för mig att berätta och skriva om det. För just psykiskt ohälsa är något vi måste sluta gömma. Detta skrev jag i alla fall:

 

“Igår eftermiddags var jag hos psykologen. Det var sista gången vi sågs och då hade vi en uppföljning av min utveckling. När jag åter igen gjorde det där självskattningstestet MADRS, vilket visar vilken grad av depression man har, så insåg jag för första gången vilken resa jag gjort inom mig. Poängen var så låga att jag knappt trodde det själv. När min psykolog visade testen jag hade gjort när jag började gå hos henne för att jämföra, så högg det till i hjärtat. Det var som att jag tyckte synd om den personen jag var för fyra månader sedan. Jag var så ledsen, uppgiven och hade ingen livslust. Mitt självvärde och min självkänsla var nästintill obefintlig. Det fanns inte en uns av tilltro varken till mig själv eller människor i min närhet. Jag ville knappt ens leva. Jag vill aldrig mer hamna där.

Jag har såklart fått hjälp, och en push på vägen. Ett nätverk av vänner och familj som funnits där genom allt. Samtidigt är det jag som tagit mig ur det med hjälp av min viljekraft. Det får mig att inse hur stark jag är. Att det faktiskt går att komma upp från ett mörkt hål och börja leva igen. Kanske var det en utmattning jag hade först, men främst har jag varit riktigt deprimerad. Det ska vara okej att erkänna det för jag upplever det som att många mår bättre av att säga att de blivit utmattade. Det är liksom mer okej att jobba halvt ihjäl sig än att man rätt och slätt tappat all lust för att leva och inte vet varför. En depression är inte någonting som någon ska behöva skämmas för.

Så hur känns det nu att ‘stå på egna ben’? Det känns okej för jag litar på dem. Min stol vinglar inte längre på tre ben utan nu har den ett fjärde ben som sitter fast ordentligt. Jag måste bara se till att skruva på det när det börjar lossna lite. För självklart får jag återfall. Dagar då ångesten smyger sig på och jag tappar lusten för sådant jag annars tycker om. Däremot så vet jag att det är okej och att det inte behöver vara ett bestående inlag i min vardag. En dålig dag eller ens en dålig vecka behöver inte betyda att jag är på väg att halka tillbaka ner på första avsatsen. Det där berget har jag slutat rusa uppför. Det får gå i etapper och det är okej att tappa balansen bara jag ser till att återfå den igen. Nu vet jag att jag har kapacitet för att ta mig tillbaka upp på den avsatsen jag stod på sist.”

 

Även om jag de senaste veckorna känt av den där inre stressen och varit lite låg på grund av mörkret och kylan, så vet jag att att jag måste lyssna på varningssignalerna. Livet går i vågor. Det gäller bara att lita på sin egen förmåga tillräckligt mycket för att inte sköljas med ut till havs. För jag är starkare nu och orkar ta mig förbi motvinden. Oftast. Sedan kommer det dagar då jag känner som att jag vill lägga mig ner i fosterställning och gråta. De dagarna måste man få ha också.

2 Comments

Cliffhanger

Posted in C'est la vie

Nästa gång jag åker in till stan för att “snabbt handla en sak” så ska jag inte gå till fem olika butiker utan köpa det i första bästa affär. Särskilt när jag är sjuk. Jag kom i alla fall hem till slut, lite fattigare men med vinterns bästa investering. Vad det är får ni se senare i veckan. Cliffhanger…. Hehehe.

Även om jag i vuxen ålder gärna inte flyttar ihop med mamsen igen, så är det lite mysigt att ha henne här i några dagar (jag lär ta tillbaka detta på torsdag). Jag kom till exempel hem till ett städat kök och skrev halva det här inlägget medan hon lagade middag åt oss. Dessutom håller hon koll på mina växter och matar mig med varm blåbärssoppa. Nu ska vi sätta oss i soffan och titta på något “trevligt” TV-program, som mamma brukar säga till i princip allt. Andra ord hon gärna använder är “fräsigt”, “raffigt” och “jädrigt”. Det där senare är nog den grövsta svordomen min mamma yttrat i sitt liv.

I morgon hoppas jag på att vakna upp frisk som en nötkärna. Kan vi alla hålla tummarna, please? Jag vill inte vara sjuk mer.

Leave a Reply

On a warmer Tuesday

Posted in C'est la vie, Cape Town Surroundings

Det är riktigt ruggigt väder idag så jag drömmer mig tillbaka till en tisdag för sisådär 6 månader sedan. Då var jag bosatt i Kapstaden och det var mitt i sommaren nere på södra delen av jordklotet. Just denna tisdag besökte vi Kalk Bay, som är en mysig fiskeby på västkusten ungefär 40 km från Kapstaden.

Där kan man bland annat äta lyxlunch (i sydafrikanska pengamått) med fantastisk utsikt på Harbour House, flanera runt i mysiga småbutiker, hälsa på sälarna som ligger och jäser i hamnen och köpa färskt bröd på omåttligt populära Olympia Bakery. Som du säkert förstår är det välbesökt av alla som bor i och omkring Kapstaden.



 

Jag hade gärna befunnit mig där just nu i stället för i Malmö. Det känns som att jag kommer gå runt och frysa konstant i ett halvår (med undantag för de två veckorna i december/januari). Jag skulle ha slutat klockan tre idag men fick order om att gå hem efter sista lektionen och kurera mig. Jag misstänker att de är livrädda för att jag ska tvingas sjukanmäla mig i morgon. Det är även jag livrädd för så jag protesterade inte. När jag ändå slutar lite tidigare, så tänker jag passa på att köpa ett par tofflor så att mina fötter kan hållas varma i vinter. Efter det tänker jag åka hem och parkera mig i sängen.

Leave a Reply