Läser du mellan raderna?

Posted in Tankar & Funderingar

IMG_2241Sunset at Västra Hamnen in Malmö last night.

Det kan vara så riskfyllt att blogga. Att lämna ut sig själv och sina tankar till “världen”. För ibland undrar jag om ironin och skämten går att läsa mellan raderna. Jag undrar om det ibland kan misstolkas. Jag är en person som gärna vill se mig själv som ganska rak och ärlig. Det där konstlade och tillrättalagda är inte för mig, men jag behöver inte alltid vara så kritisk mot allting som jag inte förstår mig på. Det är väl där den sidan visar sig för jag är inte särskilt abstrakt utan vill gärna ha fakta svart på vitt. Kanske är det därför jag har svårt för att umgås med folk som jag inte kan läsa av. Det gör mig nervös för då går jag och undrar vad den personen EGENTLIGEN tycker och tänker. Sedan kan jag ibland vara orolig för att trampa folk på tårna, och säga någonting som andra kan känna sig “kränkta av”. Sedan jag kom hem till Sverige för några år sedan har jag märkt att det är ett vanligt fenomen.

Igår hade jag ont i magen på grund av det här inlägget. Jag blev rädd att jag skulle framstå som en osympatisk och arrogant person. För det är jag inte. Jag skriver det mesta med glimten i ögat, men det är inte säkert att det framgår i texten. Kanske överanalyserar jag det, som med allt annat, men när jag inte får feedback för det jag skriver så går tankarna. “Var jag för negativ? Framstod jag som en ‘know-it-all’ nu som kritiserar andras sätt att leva?”.
Jag läser själv ofta inlägg på andra bloggar utan att kommentera, men jag inser nu hur det är för andra bloggare vars inlägg jag inte kommenterar. Det är ju så mycket trevligare med en tvåvägskommunikation.

Jag tror att jag behöver en liten paus från alla sociala medier och datorn idag. Malmö-guiden kommer upp i morgon bitti i stället. Nu ska jag dra iväg och fika med mamma.

Kram på er! ♥

3 Comments

Cape Town, Long Street

Posted in Cape Town Surroundings

IMG_0543 IMG_0532IMG_0983 IMG_0537

Till skillnad från andra storstäder i världen så har inte direkt Kapstaden någon shoppinggata. Kanske har det mycket att göra med just kriminaliteten. Många av de få butiker längs med Long Street, som är en av de stora huvudgatorna i stadens centrala kärna, har stängda grindar och dörrar som öppnas med en fjärrkontroll av butiksbiträdet. Detta är såklart för att förhindra rån, som inte är ett undantag i Cape Town. Det verkade däremot som att gatan fått sig en uppsving med några trendiga klädbutiker, coffee shops och barer de senaste åren. Tyvärr har jag inte så många foton från den delen av stan. Dels för att jag inte var där så mycket, och dels för att det inte är platsen där man ska fläkta med sin dyra kamera in public. Jag körde med taktiken, “snabbt upp och snabbt ner”.

De här fyra bilderna tog jag min näst sista dag i Kapstaden och egentligen så är det en stan med mycket charm, även på de platser som har lite skit i hörnen. Ibland saknar jag det. Det som inte är så himla perfekt, utan bara sådär avslappnat. Att gå på gatan och säga hej till folk jag inte känner. Småprata i små butiker, med snubben som sitter och spelar gitarr för pengar eller med grannarna. Varför är inte vi så i Sverige? Mina grannar här i huset hälsar knappt på mig när de går förbi. Så himla tråkigt.

Nej nu måste jag hoppa in i duschen och göra mig redo på två röda. Jag ska möta upp med min kusin och gå på en vernissage. Det blir trevligt!

Leave a Reply

When bloggers get together

Posted in C'est la vie

IMG_2210

Igår drog jag lite spontant på ett bloggevent som hölls mitt inne i det pulserade (nåja) hjärtat av Malmö. Ska jag vara helt ärlig så känner jag alltid att sådana här event är lite stela. Jag kan mingla och nätverka, det är verkligen inte problemet, men däremot så klarar jag inte av krystat kallprat. När alla är så försiktiga så att de i princip bara nickar instämmande, skrattar där det passar in i de politiskt korrekta skämten och i kör mumlar “ja, jo, mmm”. Särskilt när det är ett event där det serveras alkoholfritt (only in Sweden, haha!) och lokalen inte direkt bjuder in till en avslappnad atmosfär. Jag blir så obekväm då, när allt är så tillrättalagt och “lagom av allt”.

Några av de bloggare som jag träffade på igår kväll var däremot inte alls var stela utan snarare smarta, roliga och med härliga personligheter. Roligt också att hänga med andra som har samma mål som jag har: Att förändra världen med sina insiktsfulla blogginlägg. De flesta av mina vänner är totalt ointresserade av bloggande och det är nog bara några få av dem som faktiskt läser min blogg (vilka?), så någon gång då och då är det trevligt att träffa andra med samma intresse. Att gå in på djupet om det som bara bloggare förstår. Som exempelvis rätt ljussättning när man ska fotografera mat.

 

 

IMG_2196Den här lilla saken som Elin hade på axeln smygfotade jag igår kväll, hehe. Den rymmer inte mer än ett paket TOY men är ju så söööt. Nästan lika söt som Elin. 

IMG_2200Clara fotograferar mig medan Frida i sin tur tar en “behind the scenes”-bild. Älskar för övrigt att Frida också är helt fri från censurer. Väldigt uppfriskande. 

IMG_2212Efteråt föreslog Clara att hon och jag skulle ta ett glas, då hängde även Caroline och Frida med. Det slutade med moules frites på La Brasserie, en franskinspirerad bistro på Skomakaregatan. Som med allt annat för att svenskar är besatta av allt som är franskt. Trots att ni envisas med att säga chevréééé (man säger chäävr) och äter er franskinspirerade middag klockan fem på eftermiddagen…. 😉 Älskar er ändå!
Mitt stackars bankkonto protesterade över en restaurangmiddag men det var ändå så himla värt det. Tänk att jag inte ens gillade musslor för två år sedan. Galet!

IMG_2222Söta och duktiga Clara som driver Bossbloggen

IMG_2219Caroline har bloggen Att vara Vass

Det diskuterades en hel del saftiga ämnen och så pratade vi blogg-skvaller. But I’m not the one to kiss and tell. Hehehe.
Jag träffade även på några andra trevliga personer på eventet som var där från olika företag, eller som entreprenörer. Väldigt intressant.

Förresten så har jag tänkt slänga ihop en liten mini-guide om Malmö efter att läsaren Martina frågade om vad man ska se och göra i stan under en weekend. Så jag tänkte dela med mig av mina smultronställen i Sveriges port till kontinenten. Håll utkik i morgon så dyker den upp då!

//I was at a blog event last night here in Malmö, which I spontaneously went to after have emailed one of the hosts an hour before it started. Sometimes I really don’t like these kind of mingle events because it can be so stiff and I get so tired of answering and asking the same kind of questions over and over again. At a certain point I just feel like saying something politically incorrect and laugh because I get so uncomfortable. I prefer when the environment is a bit more laid back. 

I did meet some nice bloggers who were far from stiff or boring. They were quite the opposite actually. A few that I got to chat to were fun, creative, intelligent and inspiring. After the event my friend Clara suggested that we’d go for a drink, and Frida and Caroline tagged along. We ended up at La Brasserie where we ordered in moules frites and charcuteries. It’s nice to meet with people who do the same thing and with whom you can talk to about those things that my other friends can’t relate to.

That was my spontaneous evening. I absolutely love those.

I got a request from a reader to give some of my best tips here in Malmö. What to do, eat and see. So keep a lookout for that tomorrow!

4 Comments

En text som fick mig att gråta

Posted in Tankar & Funderingar

En släkting till mig la upp en text på Facebook som gjorde mig så berörd att jag måste publicera den här på bloggen. Texten är precis så som den publicerades på Facebook men jag har korrigerat lite för läsvänlighet då det fattades lite bokstäver och skiljetecken på några ställen. I övrigt är det copy/paste.

“Jag kan inte sluta tänka på den 25-åriga flickan som krampaktigt håller i metallnätet just där tunnelbanetåget just ska komma och jag förstår att hon tänker hoppa framför det. Jag ser den vädjande blicken från den drygt 20-åriga Wilma (vars namn jag fick veta senare) som håller i flickans arm. Jag rusar fram och frågar om det är hennes kompis. 
– Nej, bra att du kom.
Jag ropar mot folk som kommer. 
– Kom och hjälp till här!
Jag försöker lossa flickans fingrar från nätet och säger vi ska hjälpa dig.
Den äldre kvinnan som jag tappat namnet på, håller milt i flickan och två grabbar kommer från min andra sida och hjälper till att lossa flickans fingrar från gallret.
– Ringer du efter hjälp! säger kvinnan till mig när vi milt hjälper flickan till en bänk på perrongen. Den äldre mannen sätter sig bredvid Wilma och chocken släpper lite för henne och vi andra håller i och om den skakande 25-åringen. När frågorna kommer från larmpersonalen svarar hon sakta. Jag säger vad jag heter och att ‘det finns mycket att leva för även om du inte ser det nu”. Ja rätt eller fel men eftersom hon två gånger försöker resa sig halvlamt och ser att hon har skadat sig på händerna tidigare och frågar om hon har ångest vilket hon nickar för. Jag håller henne runt axlarna och kvinnan och jag säger att du kommer att få hjälp. Jag tänker ‘vad har hon varit med om? Har hon inte fått kärlek och uppskattning?’

Två ambulanspersoner kommer och ambulanskvinnan känner igen henne. Vi säger nu får du hjälp och flickan följer med. Då när jag ser Wilma som gråter sittande på bänken men har haft stöd av den äldre mannen under tiden, då släpper det för kvinnan och mig. Tårar kommer samtidigt som jag kramar Wilma och säger att hon var fantastisk som var först och grep in bland så mycket folk som stod på perrongen. Wilma berättade att hon var chockad innan för hon hade ramlat av en häst men grep ändå in, fantastiskt.

Tänker och hoppas att det ska vända för den ångestfyllda flickan, för hon såg så liten, skör och ensam ut. Det finns så många som mår dåligt och när det gäller så finns vi där främlingar ändå för varandra.”

Jag tycker att det här är så sorgligt och fint på en och samma gång. Sorgligt för att en person verkligen inte såg någon annan utväg än att hoppa framför ett tåg, och fint för att det finns sådana vardagshjältar som hindrade henne. Texten och historien fick mig att gråta för första gången på flera veckor. Jag satt där och bara grät tills det inte fanns några tårar kvar. För jag vet hur det känns att må riktigt dåligt. Så dåligt att ingenting ger mening längre. Jag har inte varit så djupt ner som hon uppenbarligen kommit, men det hade kunnat gå så långt för 1,5 år sedan om jag inte hade haft människor i min närhet som visade kärlek och omtanke när jag mådde som sämst. Om jag inte hade haft en stark vilja av att klara mig ur den värsta stormen, gång på gång. Tack mamma och pappa för att ni gett mig den styrkan. För den där ångesten som griper tag i en och som får det att kännas som att man bara vill krypa ur sin egen kropp, den är fruktansvärd. Attacker av panikångest när det inte går att sluta gråta och man glömmer bort att andas. När ansiktet domnar av för att man hyperventilerar. Känslan av likgiltighet och självtvivel. DE känslorna är hemska och kommer som ett brev på posten med en depression.

Nu vet jag inte om hon är deprimerad, men jag undrar vad som tog henne så långt ut på plankan, att skada sig själv på det viset och gå från självmordstankar till att faktiskt ta det till handling. För den här tjejen har kommit så långt att hon troligtvis är övertygad om att ingen skulle sakna henne om hon försvann. Jag kan inte ens tänka mig hur det måste kännas att vara så ensam. Jag vet att detta är ett tungt ämne, men det är så himla viktigt att prata om psykisk ohälsa. För det finns många unga tjejer och killar som henne därute. Som desperat skriker efter hjälp, men som inte får hjälp innan det är för sent. Som egentligen har hela livet framför sig.

Jag vill bara krama om den där 25-åriga tjejen och säga “Du fixar det här, du måste kämpa lite till. Det finns ett ljus i slutet av tunneln”. För det finns det.

 

 

Woodbridge Island, Cape Town

Om någon som läser detta känner igen sig så tveka inte att klottra ner en liten rad om dina upplevelser i kommentarsfältet, eller skicka ett mail till christinestories@outlook.com om du föredrar det. Jag tänker att det kan hjälpa personer med jobbiga tankar att veta att de inte är ensamma och att det finns en väg ut ur skiten.

OBS: Wilma heter egentligen någonting annat. Jag bytte ut det av respekt för tjejen då det ändå är internet och min släkting har en sluten Facebook.

Leave a Reply

Saftig banankaka med valnötter

Posted in In the kitchen

IMG_2186 IMG_2185

Häromdagen lyckades jag med bedriften att baka banankaka för första gången i mitt vuxna liv. Jag frågade min kompis Gabriella om hon ville ha mina övermogna och smått bruna bananer (jag får kväljningar av för mogna bananer), varpå hon föreslog att jag skulle baka en banankaka och skickade ett recept snabbare än jag hann informera om mina bristande bakkunskaper. Sedan visade det sig att jag faktiskt inte var så dålig på att baka som jag trodde.

Riktigt god blev den ska jag tala om för er. Om ni anar en viss stolthet i min röst (eh, jag menar text…?) så är det precis vad jag är för det är inte ofta jag lyckas med bakning på första försöket. Jag föredrar matlagning för där behöver jag inte följa något recept, men detta var väldigt enkelt. Den blev både saftig och smakrik. Det är definitivt inte sista gången jag bakar banankaka.

Vill du ha receptet? Ja men då ska du få det! Vassegud:

♣ 1 dl strösocker
♣ 2 dl florsocker
♣ 150g mjukt smör
♣ 3 bruna/mogna bananer
♣ 2 ägg
♣ 3 dl vetemjöl
♣ 1 tsk bakpulver
♣ 0,5 tsk malen kanel
♣ 05 tsk malen ingefära
♣ 50g valnötter
♣ smör och ströbröd
1. Ugn 175° varmluft/200°vanlig
2. Vispa strösocker, florsocker och smör poröst
3. Mixa/mosa banan och blanda i smeten tillsammans med ägg
4. Blanda i de torra ingredienserna och vänd försiktigt ner i smeten
5. Fyll en smord och bröad form 
6. Grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter i rund kakform, lite längre i brödform. Testa med kakpinne.
Leave a Reply

The Weekend

Posted in C'est la vie

IMG_2183IMG_2158 DSC_4048 IMG_2156 IMG_2174 IMG_2141 DSC_4072 DSC_4079

Min helg var riktigt bra ska jag säga er. Jag har haft det så bra och flera gånger känt mig så tacksam över saker och människor i mitt liv. I fredags kände jag mig först lite deppig och låg, men då sa min kompis Julia “jag hör vilket humör du är på och då behöver du komma ut och göra något”. Så vi satt först på hennes balkong ett par timmar och sedan mötte vi upp med hennes kompis Elsa och gick till Far i hatten. Både i lördags och igår hängde jag med Stina och Tobias ganska mycket. Alltså precis de personer jag behövde umgås med dessa två dagar. Jag har skrattat så mycket hela den här helgen. Känt mig så levande och lycklig. Känner mig också så himla tacksam för mina kompisar som befinner sig på andra platser i världen. Älskar er <3

Vi har styrelsemöte ikväll för föreningen så mitt mission idag är att städa lägenheten. Första ska jag däremot fixa lite lunch. Det är skönt att ha en gård som jag kan sitta på och äta lunch. Lite kaffe sen så är jag fit for fight.

Förresten, är det någon annan än jag som sätter på musik på högsta volym när det är dags att städa för att sedan dansa runt och sjunga? Det är en jäkla tur att jag inte har någon insyn från grannarna. Fast kanske synd ändå. Jag hade kunnat bli upptäckt som musikalstjärna för länge sedan. Den här låten med Benjamin Ingrosso ligger bland annat på min städa-lista. Den har en så skön känsla genom hela låten. Vilken jäkla talang den här killen har dessutom. Riktigt duktig!

2 Comments

It should be winter by now

Posted in Cape Town Life

IMG_0302 IMG_0315 IMG_0321 IMG_0327 IMG_0322

Stina skickade ett sms i förmiddags och sa att hon låg i parken och solade, så jag begav mig dit för att göra henne sällskap. Nu kan tilläggas att jag inte låg där i bikini som de flesta andra (desperata) soldyrkare, men det var faktiskt ganska varmt efter ett tag. När hon var tvungen att gå hem så jag jag kvar ett tag och passade då på att ringa upp min kompis Brevin i Sydafrika, som är just sydafrikan. Visst är det bra med whatsapp så att man kan hålla kontakten med folk som befinner sig på botten av jordklotet? Han berättade att det var 26 grader där just nu, trots att det snart borde vara vinter i Sydafrika. Jag måste erkänna att jag blev liiite glad när han sa att han skulle jobba hela eftermiddagen. Moahaha. Nej, vad elak jag är. Det är synd om alla sydafrikaner som bara har 8 månader sommar om året #ledsensmiley

Det slutade i alla fall med att vi pratade på i nästan 45 minuter om allt möjligt. Jag skrattade alltid så mycket när vi umgicks och det är likadant när vi pratar i telefon. Jag hann inte riktigt få så många nära vänner där nere på den korta tiden jag var där, särskilt eftersom att jag inte kände mig på topp till och från, men några av dem jag lärde känna kan jag verkligen sakna att hänga med.

Bilderna ovan är från en av mina sista söndagar i Kapstaden innan jag reste hem till Sverige, när vi strosade runt i Company’s Garden mellan en brunch på Clarke’s och vinprovning på en Steenberg Wine Estate (jag har skrivit om den dagen HÄR, för den som är intresserad). Ser du märket på min arm? Det är från sjukhusbesöket. Det är nästa så att jag måste skriva om det nu när jag är hemma och mina vänner och min familj inte längre behöver bli oroliga.

//I went to the park around noon where Stina desperately trying to get a tan, and when she had to leave I called my friend Brevin, who I got to know in South Africa. He told me it was about 26 degrees in Cape Town today, despite the fact that the winter season is just around the corner. I sometimes miss the city, and the people I got to know, but it’s also nice to have the memories and to be able to keep in touch. Isn’t Whatsapp great that way?! I can call someone who is on the other side of the world. These photos are from one of the last Sundays I spent in Cape Town, with the friend I was talking to on the phone. We went to Company’s Garden just after brunching at Clarke’s and before heading to the Steenberg Wine Estate. It’s a really nice day to look back on.

The mark on my arm is from the time I had to go to the hospital. I should write about that now that I’m home and my family no longer can get worried.

Leave a Reply

Nostalgic habits (and my new French Press from Bodum)

Posted in In the kitchen, Things I like

IMG_2131IMG_2134

Jag upptäckte det praktiska med kaffepress under mina månader i Sydafrika. Erica och jag spenderade alldeles för mycket pengar på att köpa kaffe från Honeybun (även om det är billigare att dricka kaffe på kafé där så kommer ordspråket “många bäckar små…” till sin rätt), men så hittade jag en liten kaffepress i huset som fick bli räddaren i nöden.

Det är roligt hur vissa upplevelser i livet – en relation, en resa, en längre tid utomlands eller en jobberfarenhet – sätter spår hos en. Att jag flyttade hem efter fem år i Paris och under flera månader kände ett behov av att äta efterrätt efter varje måltid, för det gjorde jag oftast i Frankrike. Det gör jag faktiskt ofta fortfarande, vare sig det är en frukt, yogurt eller chokladmousse. Eller att jag, efter flera år som kronisk skjuta-upp-disken-person, nu hatar att lämna disk till dagen efter. Bara för att jag bodde i kollektiv och inte hade som val att lämna den utan var tvungen att alltid diska direkt. Den sköna känslan av en tom diskho är ett resultat av den erfarenheten (även om jag aldrig mer i hela mitt liv kommer bo ihop med andra, om det inte är en pojkvän).

När jag kom hem nu insåg jag att jag verkligen ville ha en kaffepress för jag dricker så små mängder och då är en stor kaffebryggare både slöseri med tid och pengar. I stället för att ta första bästa plastiga variant från IKEA, så unnade jag mig en lyxig variant från Bodum. Som en belöning för de jobb jag sökt i veckan. Förstå hur nöjd jag blev när jag hade 20% rabatt på Åhlens så att den “bara” kostade mig 270 riksdaler. Sedan fick jag se att den här fina kaffepressen från Bodum bara kostar 222 kronor just nu. Den var ju himla fin måste jag säga. Kanske kan det glädja någon annan som behöver en French Press?

Nu ska jag diska efter frukosten och sedan gå ut i solen. Jag blir så glad av det här vädret!

Vad har förresten du för vanor som du tagit med dig från en speciell livsresa?

 

//I discovered the great thing about making coffee in a French press during the months I spent in South Africa. Me and Erica – whom I worked and lived together with – spent way too much money on take away coffee, so when I found a small french press in the house I started making coffee at home instead. This followed me all the way here and I just had to buy one. I got myself a luxury version from Bodum, just to treat myself after have sent out a few job applications. There’s an excuse for everything, right?

It’s funny how certain experiences of our lives shapes us and changes the way we live or do things. After my years in Paris and coming home to Sweden, I had gotten so used to eating dessert after every meal, like the French do (whether it’s a yogurt, chocolate cake or fruit), so I continued with that habit. When I lived with flatmates in Cape Town I brought the habit back here of doing my dishes right away. Before that I was an expert of postponing that chore to the next day (or the day after, or the day after that…). This time it’s the French press. I guess it reminds me of my time in South Africa and I kind of like bringing that tradition with me.

Speaking of doing the dishes. I’m gonna clean up after my breakfast and get this day started. It’s warm and sunny outside and I absolutely love this weather. It makes me so happy!

4 Comments

Paris, grey and full of contrasts

Posted in Paris

IMG_1887 IMG_1823 IMG_1793 IMG_1685

Ibland är inte Paris en solskenshistoria. Vissa dagar ligger ett tjockt molntäcke över staden och då är den inte lika fotogenisk som den brukar vara. Ändå kan jag sällan låta bli att ta fram kameran. Trots att färgerna på bilden inte riktigt gör sig rättvisa med verkligheten. För det finns någonting speciellt med Paris oavsett väder. Nu lade jag på ett filter på dessa foton som faktiskt finns i min dator. Jag är lite lat och orkar sällan öppna upp photoshop, trots att jag har det på datorn. Jag tyckte hursomhelst att filtret gav lite liv i dessa bilder som i övrigt var ganska grådassiga på grund av det grå vädret.

Jag är för övrigt barnsligt förtjust i skarpa kontraster. Det kanske ni har märkt vid det här laget? Hellre det än ljusrosa, tillrättalagt och skimrande. Kanske för att jag som person inte är speciellt rosaskimrande eller tillrättalagd. Kontraster är det som gör livet, och ett foto, speciellt. Enligt min åsikt och min åsikt är lag på denna bloggen. Obey or leave.

Hehe. Skojar. Snälla stanna kvar <3

På tal om bilder så måste jag verkligen se till att framkalla och förstora upp några av de tusentals jag har i mitt bildarkiv. Från Paris, Sydafrika, Sverige och andra resor. Jag skulle vilja rama in tre foton och sätta upp på väggarna här hemma, men nu blev jag orolig över om det ens går att förstora upp bilder som är i storleken 5000+ px. Någon fotoexpert som har koll?

2 Comments

Justin Bieber in Cape Town

Posted in C'est la vie

IMG_0552Utsikt över Green Point och Cape Town Stadium.

Min kompis Serge skrev till mig idag att vintern har kommit till Kapstaden. Av nyfikenhet googlade jag “Cape Town weather” och fick se att det är 17 grader idag. SJUTTON. Vinter my.. hrm… ja ni fattar. Det är i princip som här. Haha, lite lustigt ändå! Samma temperaturer men två olika säsonger. För dem är det såklart “kallt”. Särskilt för min vän som är från Kongo (ett land som ligger på ekvatorn). Det blir kallare i Kapstaden under deras vintermånader, vilka är juni, juli augusti. När det är 10 grader där på morgonen är det ändå ganska tacksamt att inte vara där. Det finns inga element och väggarna har noll procent isolering. Om sydafrikanerna går i dunjackor när det är 20 grader (tro mig, jag har sett det flera gånger under tiden jag bodde där) så undrar jag hur de ens överlever när det är riktigt kallt, med det där sista ordet inom parentes.

Apropå Kapstaden så läste jag att människor tältar för att få bästa plats på Justin Biebers konsert på Cape Town Stadium ikväll. Lite kul att Bieber gick och spelade biljard på Stones på Long Street. En av stans sunkigaste barer. Jag och Erica brukade hänga på Stones i Observatory.

Nu ska jag sluta drömma om Kapstaden och Justin Bieber. Idag blev det riktigt varmt i Malmö på eftermiddagen och i morgon ska det bli ännu varmare. Så himla härligt. Äntligen riktig vår!

Leave a Reply

Real conversations

Posted in C'est la vie

IMG_2019 IMG_2020Två bilder på mig och min vän Sophie från en kväll i Paris. Ännu en kompis som bor långt bort. Tur att man kan hålla kontakten med dagens telefoner och appar.

Igår var en dag då jag verkligen kämpade för att producera. Jag satt i princip hela dagen framför min dator och slet mitt hår för att orden inte flödade så som jag önskade. Till slut tryckte jag på “skicka” och kunde stänga ner datorn. Jag cyklade bort till syrran och lämnade en resväska som jag hade lånat. Sen drog jag vidare hem till Louise och vi gick ut för en lång promenad i Pildammsparken, vilket jobbade upp hungern för båda så vi handlade lite godsaker på ICA och “lagade” ihop några varma mackor hemma hos henne. Efter att vi suttit och snackat i några timmar så cyklade jag hemåt och somnade gott. Ibland behövs ett sådant bra avslut på en dag för att man ska glömma bort frustration och återfå ny energi.

Jag hade en liten gympasession här hemma i förmiddags, följt av frukost och sedan fastnade jag i telefonen med en kompis jag inte pratat med på länge. Förresten så är det så himla mycket bättre att PRATA med vänner. Allt detta sms:ande kan göra mig så trött. Jag blev så glad när jag kom på det här att man kan skicka ljudmeddelanden via whatsapp. Det brukar jag göra med mina vänner som befinner sig utomlands. Ibland kan man inte ringas eller så ställer tidsskillnader till det. Då är det så himla mycket mysigare att höra deras röst än att få ett långt textmeddelande. Jag kommer på mig själv att le, skratta och om vartannat säga “ååh” eller “näää” åt fina eller roliga anekdoter. Testa det ni med som ännu inte upptäckt detta!

Nu måste jag in i duschen för sedan ska jag iväg till IKEA. Är såklart alltid sen. jag och Louise skämtade om det igår för hon är precis som jag – en obotlig tidsoptimist. Den där “Jag är på väg!”, när man i själva verket precis kommit ut ur duschen. Klassiker!

Leave a Reply

En fransk frukost i Kapstaden

Posted in Cape Town Surroundings

IMG_0754IMG_0756IMG_0758

Visst är det typiskt att upptäcka smultronställen i en stad man snart ska lämna? Det händer tyvärr mig ofta när jag är ute och reser. Några av mina sista dagar i Kapstaden sprang (eller gick snarare) jag förbi det här lilla kafét som ligger i De Waterkant. Där satte jag mig och beställde in en typisk fransk frukost. Ground Art Caffe är lite som en hörna där man snabbt slinker in för en espresso innan jobbet. Ungefär som i Italien med andra ord.

Att det dessutom ligger i ett av mina favoritkvarter gjorde inte saken sämre. Det är bara att gå ner för gatan som du kan se på den tredje bilden och så är man mitt i Waterkant Village bland de fina, färglada gatuhusen. Om jag någonsin flyttar tillbaka till Kapstaden så kommer jag definitivt försöka hitta boende i stan, och helst omkring Green Point och De Waterkant. Mysigare område får man leta efter.

Ground Art Caffe ligger på 160 Strand Street De Waterkant.

4 Comments