NEW BLOG → christinesstories.com

Posted in C'est la vie

Vänner. Det är dags för mig att lämna den här bloggen och prova någonting nytt.

Ni hittar mig hädanefter på nouw.com/christinesstories
Jag har även ett eget domännamn:
http://christinesstories.com

Arkivet följer med så det går att läsa alla inlägg från Paris, Sydafrika och samtliga resor.

Tack Finest.se för denna tiden, och framförallt Jenny som hjälpte mig väldigt mycket i början.

Vi ses på andra sidan!

 

Leave a Reply

It’s happening

Posted in C'est la vie

Först och främst: IKVÄLL HÄNDER DET GREJER. På grund av tidsbrist och motivationsbrist så har bloggflytten försenats lite, men misströsta ej. Ikväll går flyttlasset och sen är jag tillbaka i normal bloggtakt med roligare innehåll. Kika in senare så får ni se WHAT IS UP!

Tre dagars sol är jag ändå tacksam för att ha fått med tanke på hur grått, ruggigt och regnigt det är idag. Pratade med Louise vid tio i morse och då hade hon redan varit och yogat, för att en halvtimme senare dra ut på en joggingrunda. Herregud alltså. Dessa hurtiga människor får ju oss latmaskar att se dåliga ut. Vilket vi är förvisso, men ändå. Kunde ju varit lite mer jämnt. Bara för det så bestämde jag mig för att jag skulle gå på en av hennes pass så i eftermiddag ska yours truly på yoga. Jag fick en veckas gratis träning på Kockums och jag tänker att det är lika bra att ta tjuren vid hornen och komma igång direkt. Jag ska se om det finns några andra roliga pass att boka in den närmsta veckan.

Jag har för övrigt jobbat två dagar, och idag är jag ledig. Slumrade till med boken i handen igår kväll och insåg då att det bästa nog var att gå och lägga sig. Det är verkligen inte likt mig att gå och lägga sig halv elva, men satan vad skönt det var. Vaknade vid sju och låg kvar i sängen en stund. Efter det har jag ätit en lång lyxfrukost, kollat på sista avsnittet av “Ring min agent!” (hoppas att det kommer en tredje säsong), halvt klätt på mig, sett ett avsnitt av Grey’s Anatomy, gjort lite styrelsejobb och pillat med nya bloggen. Nu ska jag äta lunch och sen måste jag iväg och lämna in mobilen för reparation. Jag tappade den igår och nu gör skärmen allt annat än det jag klickar på. Dessutom är mina hörlurar trasiga igen så jag måste förbi Hi-Fi-Klubben också innan yogan.

Hörs ikväll mes amis!

Leave a Reply

I’m still around

Posted in C'est la vie

Som ni säkert märkt så låg bloggen nere (igen) i helgen. Kikar in lite snabbt så att ni inte tror att jag övergett er.

Idag är första arbetsdagen efter tre veckors ledighet. Igår kände jag mig peppad. I morse ville jag slänga mobilen i väggen när väckarklockan ringde. Varför är det så svårt att vakna tidigt på vardagar medan min inbyggda sovklocka verkar tycka att det är okej att vara klarvaken klockan halv sju en ledig dag?Jag trodde att jag skulle undervisa idag men det är tydligen studiedag, så det är fritids all day long. Det känns som att tiden går i snigelfart och kylan utanför gör att jag inte vill annat än komma hem till min säng. Typisk måndag med andra ord.

Jag skriver mer sen. Ska även försöka få klart allt fix med den nya bloggen så att jag kan flytta asap. Innan nästa tekniskstrul dyker upp.

2 Comments

Let it snow, please!

Posted in C'est la vie

Just nu önskar jag att det kunde komma lite snö och lysa upp i januarimörkret. Snöflingor som singlar ner från himlen och lägger sig som ett vitt täcke över allt det grå och bruna. Visste du förresten att vi i genomsnitt får cirka 30-40 soltimmar under hela januari månad? Annat var det förra året i början på januari. Då såg det ut SÅHÄR.

För övrigt så har jag nu varit hemma i snart två dygn. Det första av dem lämnade jag inte lägenheten. I onsdags lyckades jag hålla mig vaken till klockan 20.30, vilket i Hanoi-tid var 02.30 på natten. Jag sov sedan 11,5 timmar och trodde naivt att jag hade besegrat jetlagen. Det hade jag inte. Igår eftermiddag kände jag mig rastlös efter tolv timmar i morgonrock, och begav mig ut på en promenad. Nackspärren var fortfarande ganska påtaglig och jag läste att det kan hjälpa att röra på sig. Jag gick bort till Jalla Jalla på Bergsgatan och köpte en falafel till lunch (från vietnamesisk mat till malmöitisk “husmanskost”, hehe), sedan vidare till Triangeln för att lämna tillbaka en skjorta jag köpte innan resan. Efter ett tag började jag känna mig väldigt trött och seg, nästan illamående av utmattning, så jag gick hem igen. Hello jetlag. Lyckades hålla mig vaken till klockan 22.15 men i morse vaknade jag redan tjugo i fem. Somnade till slut om och sov till 06.30.

Bloggen får vara i viloläge i helgen. På måndag blir det förhoppningsvis en flytt till annan cyberort, och jag har en massa att skriva om men det får vänta tills jag fått lite tid att landa. Nu ska jag packa upp resväskan och sortera tvätt. Dessutom måste jag in till stan och hämta upp biljetter till en fest jag ska på ikväll. Jag har fortfarande nackspärr men det känns lite bättre. Tack och lov!

Leave a Reply

Ensam är inte alltid stark

Posted in Travels

Ser det inte lite ut som att det ligger en stad bland molnen?

Trots att den andra etappen av min hemresa endast var 3 timmar lång så kändes den flygresan nästan längre än den första som sträckte sig över 11 timmar. Jag tror att smärtan i nacken påverkade hela min kropp för helt plötsligt blev jag kallsvettig, illamående och svimfärdig så då kallade jag på flygpersonalen som kom med juice och annat för att jag skulle må bättre. Jag är glad att jag har blivit bättre på att be om hjälp och säga till när jag inte mår bra i stället för att lida i det tysta. Det var någonting jag lovade mig själv att bli bättre på förra året. Att erkänna att ensam inte alltid är stark. Jag har hållit det löftet ganska bra. När smärtan gick ner i armen och jag bara kände mig allmänt utmattad så kom tårarna, men flygvärdinnorna var så gulliga och omhändertagande att det inte kändes så ensamt att sitta där och må dåligt. Turkish Airlines får 5/5 flygplan av mig på den fronten. En av passagerarna erbjöd mig även sin värmeflaska. Det hjälpte tyvärr inte så mycket men bara omtanken gjorde att jag mådde bättre. Jag var så himla glad över att få gå ur planet och veta att jag snart skulle vara hemma i min lägenhet.

Vädret är inte så motiverande just nu och det ska tydligen fortsätta såhär resten av veckan. Regn och real feel flera minusgrader. Jag har inga som helst planer bokade innan fredag kväll, så jag tänker ta det lugnt hemma de närmsta dagarna. Packa upp, boka in en tvättid, njuta av att vara ledig på hemmaplan och vila upp mig inför nästa vecka då jag börjar jobba igen. Vi får se hur länge jag orkar hålla mig vaken ikväll. Min dygnsrytm säger mig att det snart är dags att sova, men om jag gör det kommer jag ligga vaken i natt. Den sista filmen jag såg mellan Hanoi och Istanbul hann jag aldrig se klart så jag ska titta på resten av den nu, sen kanske en annan film och några avsnitt av The Crown.

Leave a Reply

Ready to come home

Posted in C'est la vie

Flygresan från Hanoi till Istanbul gick förvånansvärt snabbt tack vare att jag fick sova lite. Jag trodde att det skulle bli en omöjlighet eftersom att jag inte sov en blund på vägen till Hanoi. När jag dessutom insåg att jag hade fått en gångplats precis bredvid toaletten sjönk modet, men i ett sådant läge är jag glad för att min mammas gener smittat av sig på mig. Jag har inga problem med att fråga om en lösning på eventuella problem eller obekväma situationer. Väl ombord bad jag om att flytta till en ledig plats vid nödutgången, vilket gick bra. Dessutom hade mannen som satt vid fönstret bytt plats så att jag fick en fönsterplats trots allt. Jag såg filmen “The Blind Side” – som var en typisk feelgood-film som man mår bra av – medan jag åt middag. Med det extra benutrymmet, tre kuddar (älskar trevliga och snälla flygvärdinnor) och min nya kashmirsjal fick jag sedan sova åtminstone ett par timmar. Tyvärr har jag lyckats sova i någon konstig position så nu har jag fått nackspärr och det gör så satans ont. Förhoppningsvis går det snart över.

Jag har fyra timmars mellanlandning här på Ataturk Airport och har redan avverkat två av dem. Jag kände mig lite vemodig över att åka hem igår, men nu ser jag faktiskt fram emot det. Jag saknar jobbet, lägenheten, min eltandborste, mina vänner och ren luft. Dessutom längtar jag efter att börja träna igen. Vi körde ett pass på hotellets gym på nyårsafton och då fick jag mersmak, trots en hemsk träningsvärk som satt i två dagar efteråt.

Nu ska jag gå ner och se om jag kan hitta någonting roligt i taxfree-butiken innan det är dags att boarda nästa flight. Jag tänkte lägga upp någon slags resumé av 2017. Vi får se vad det blir för något. Hörs från la Suède!

 

När luftkvaliteten står på “UNHEALTHY”… Mina lungor kommer jubla av den friska Sverige-luften.

 

Leave a Reply

First day on Phu Quoc Island

Posted in C'est la vie, Vietnam

Jag har så mycket från resan att skriva om så jag nästan känner mig bloggstressad. What a way to start off the new year, huh? Jag tänkte i alla fall bryta av detta Hanoi-flöde med lite härliga bilder från första dagen på Phu Quoc. Det var alltså dagen före julafton och vi vaknade till sol och 30 grader.

 

Efter frukosten promenerade vi bort till den lite finare stranden där vi befann oss. Vi bodde på nordvästra sidan av ön. Syrran var där bara några veckor tidigare med sin kompis som hälsade på så hon hade lite koll på området. Det var ingen typisk palmträd-strand men verkligen en fin sådan. Tydligen är strandområdet på mittersta delen av öns västkust inte så fin då det är där alla charterhotell ligger. Eftersom att vi två inte är några charter-personer så föredrar vi det lite mer lokala och autentiska.

 

Vietnamesiskt iskaffe är amazeballz!

 

På den här strandrestaurangen drack jag den godaste ananas-smoothien jag någonsin smakat. Överlag är det ett måste att dricka färska juicer och smoothies på en sådan här resa.

 

Vid femtiden traskade vi tillbaka till vårt hotell och gjorde oss i ordning för kvällen. Vi hade bestämt oss för att äta middag på nattmarknaden och efter det tvingade jag Julia att posera med en kokosnöt fylld med smarrig glass.

 

Efter det tyckte vi tydligen att en tequilashot var på sin plats så det fick det bli. Vi hamnade på en bar där de spelade typisk sådan musik som de älskar i detta landet: rå techno dunka-dunka. Även om jag älskar när musik framkallar panikångest hos mig, så bestämde vi oss för att kila vidare till beachbaren Rory’s.

 

Där var det minst sagt en speciell klientel. En kvinna i 40-års åldern stod och svajade fram och tillbaka med mobilen tryckt mot örat. Vi trodde först att hon pratade i telefon men insåg sen att hon nog lyssnade på musik. Ett gäng stod och dansade som om de befann sig på ett högstadiedisko. Underhållande om inte annat. Själv nattbadade jag i havet. Det är så himla underskattat!

 

Det hela avslutades med mojitos på en bar där eftersnacket dröjde till långt in på småtimmarna. Syrran och jag kom inte tillbaka till hotellet förrän klockan halv sex på morgonen. Vi var minst sagt sega på julafton, men YOLO.

Idag flyger jag tillbaka till Svealand och det är faktiskt en ganska bra dag att åka hem. Det har regnat hela eftermiddagen, jag känner att pms-en är på ingång och efter två veckor här är jag lite trött på dålig luft, påträngande försäljare och längtar till rutiner. Jag ser faktiskt fram emot att jobba nästa vecka.

 

2 Comments

WELCOME TWENTY EIGHTEEN

Posted in Hanoi

GOTT NYTT ÅR!

Jag sitter på badrumsgolvet på vårt hotell för att inte hålla syrran vaken. Hon jobbar i morgon och måste stiga upp halv sju. Idag var förresten min näst sista dag här i Hanoi. Dessa två veckor har gått snabbt. För snabbt. Särskilt de sista dagarna. Varför är det alltid så? Idag kände jag så himla starkt att jag inte vill åka hem. Jag vill inte lämna denna underbara stad, eller min syster som jag kommit ännu närmare under tiden här. Det är som att vi lärt känna varandra på ett helt annat sätt. Det finns stunder då de sju år som är mellan oss två märks av väldigt tydligt. Då blir bråk, gråt och irritationer ibland ett faktum och denna resan har inte varit något undantag. Däremot löser vi det alltid, och finns få personer i mitt liv som jag förlitar mig på så som jag förlitar mig på henne.

Nyårsafton började med middag på en riktigt mysig fransk restaurang tillsammans med ett härligt gäng. Vi var tre svenskar, tre australienare, en sydafrikan (!), en britt, en vietnames och en amerikanare. Det känns ganska bra att kunna sitta ute i en tunn jacka den 31 december och njuta av en av de godaste rätterna jag ätit under denna resan. Efter middagen hade vi lite problem med att ta oss vidare eftersom att vietnameserna tydligen inte bara firar kinesiskt nyår, utan även den västerländska diton. Det var smockat med folk ute på gatorna och trafiken gick i snigelfart. Till slut kom vi i alla fall fram till cocktailbaren där några av Julias vänner bokat bord. Precis innan tolvslaget spelades “Fields of Gold” ur högtalarna vilket var väldigt märkligt. Vi kramades och gastade “Happy New Year!” ute på gatan medan vi knäppte bilder på fyrverkerierna som om vi aldrig sett det förut och strax därefter gick vi tillbaka till baren där vi hängde i någon timme till. Tanken var sedan att åka till en nattklubb men den var stängd, så vi bytte spår och styrde kosan mot en svartklubb som visade sig ligga mitt ute i ingenstans. När vi väl kom dit var kön för lång för att vi skulle orka ta oss förbi den och vi vågade inte släppa vår taxi, så vi åkte hem i stället. Typisk nyårsafton där inget riktigt blir som man tänkt sig. Men ändå en bra sådan för jag fick fira den med min syster <3

Nu är klockan strax efter halv ett på natten här så jag måste verkligen sova. Det känns som att jag har så himla mycket bloggande att ta igen, men jag kommer ha tid till det under min fyra timmar långa layover i Istanbul i övermorgon.

Leave a Reply

Same same but different

Posted in C'est la vie, Hanoi, Vietnam

Idag började vi dagen med att packa ihop varsin väska och sedan stanna förbi på ett café för frukost. När fått i oss mat och kaffe så tog vi en taxi till La Casa Hanoi Hotel där vi bokat in oss två nätter för en staycation. Julia bor ganska bra men det är skönt att sova i en mjuk hotellsäng och slippa gå runt i fårskinnstofflor för att inte få frostskador på fötterna.

Eftermiddagen tillbringade vi på varsitt håll. Jag och min syster är lika på många sätt men ändå ganska olika. Jag är den där personen som får energi från andra, medan syrran är mer introvert och behöver sin egentid för att orka med sociala tillfällen. Då är det skönt att vara två personer som inte har några problem med att vara ensamma (för det gillar jag också att vara ibland) och göra saker på egen hand. Eftersom att jag inte är så mycket för att gå på museum så åkte hon iväg för en kulturell eftermiddag och själv var jag förbi en chocolatier och försökte hitta något att ha på mig till nyår. Tyvärr utan resultat. För övrigt får man ju typ inte shoppa ifred här. De följer efter en som en svans vart man än går i butiken. Det är minst sagt komiskt.

Jag hann mest bara mellanlanda på hotellet för nu är vi iväg och äter middag, men det blir nog ingen sen kväll för min del. Jag vill gärna utnyttja poolen och bastun här på hotellet.

Leave a Reply

Love at first sight or a vacation crush?

Posted in Hanoi, Vietnam

Vi är som sagt tillbaka i Hanoi och att skippa originalplanen att åka till Ho Chi Minh City över nyår känns såhär i efterhand som ett väldigt bra beslut. Det hade blivit för mycket flängande och flygande, vilket inte hade varit lika med semester för min del. För några år sedan hade jag säkert inte haft några problem med det, men idag orkar jag inte med för många intryck och stressiga moment på så kort tid. I stället blir det nyårsfirande i Hanoi. Vi ska äta middag med ett stort gäng av blandad kompott och sedan dricka drinkar på en cocktailbar.

Dessutom får jag en chans att uppleva mer av den här kontrastrika, häftiga, hetsiga och charmiga staden. Hanoi är som en häxblandning där lite allt möjligt mixas samman vare sig det passar ihop eller inte. Vart jag än går finns det minst tio händelser, människor eller platser som fångar min uppmärksamhet. Jag tänker hela tiden att jag vill åka tillbaka fler gånger och en liten del av mig funderar över möjligheten att bo här. Det var lite som kärlek vid första ögonkastet. Sedan vet jag såklart att en semesterflört ofta är vad det är. En flört. Någonting man minns med lite pirr i magen, men vetskapen om att det är en romantisering och inte en riktig vardag finns ändå där i bakhuvudet.

Jag har 3,5 dagar kvar på mig att utnyttja min semester här så jag tänkte göra det nu. Dessutom ska jag se om jag hittar någonting att ha på mig i morgon för jag har inte riktigt med mig den rätta nyårsstassen. Det finns massor med små, billiga butiker med spännande kläder så kanske hittar jag någonting passande. Jag kikar in sen och berättar lite vad för något roligt som jag och syrran bestämde oss för att göra dessa två kommande dagarna. Lite semester i semestern. Följ med på Instagram så får ni nog en hint om det hela.

Leave a Reply

Julafton på stranden

Posted in Vacation, Vietnam

För er som hängt med hela detta året så är det nog bekant att jag inte firade julen 2016 i Sverige. För de som nyligen hittat hit (och inte vänt i dörren på grund av de där hemska femtioelva reklambanners som pryder halva min förstasida på bloggen – What the **** Finest?! De förra som liknade blogginlägg var redan illa men detta är helt befängt!), så tillbringades julhelgen på Sydafrikas östkust förra året. I år firas den på en annan kontinent. Är det inte lite coolt ändå att jag firat jul på tre olika kontinenter de senaste tre åren? Nästa år ska jag dock maxa julen för då vill jag ha en traditionell svensk jul.

Som ni säkert kan gissa er till så var årets julfirande långt ifrån det traditionella svenska som vi är vana vid. Låt oss kika på julafton 2017.

 

Vi vaknade sent och missade frukosten, så vi fick äta på ett annat ställe. Vissa av oss var mer bakis än andra. Den här minen säger ungefär “Du är jättejobbig just nu. Kan du sluta ta bilder på mig?!”. Det var väl i princip vad hon sa också.

 

När vi fått mat i magen och åkt i 40 minuter med en taxi så hamnade vi på Sao Beach. Det skulle tydligen vara öns vackraste strand. Vi var mindre imponerade än de som prisat denna plats. Visst, det ser fint ut, men skenet bedrar. Fullsmockat med turister, skräp lite varstans, en väldigt omysig sandstrand och alldeles för långgrunt. Så det hade vi ärligt talat kunnat vara utan.

 

De berömda gungorna som dyker upp i vart och vartannat foto om man googlar “Sao Beach”. Med arrangerade bilder från strandens alla turister förlorar det tyvärr sin charm.

 

När solen var på väg att gå ner mot horisonten packade vi ihop våra grejer och tog en taxi tillbaka till västra sidan av ön. Denna bild är tagen med syrrans iPhone. Det sägs ju att de ska vara så himla bra. Synd bara att hon aldrig kommer ihåg att rengöra kameralinsen.

 

När vi kom hem till Ong Lang skyndade vi oss ner till stranden men missade preciiis solnedgången. Däremot var himlen otroligt vacker även efter solnedgång. There’s no filter on that baby. Himlen skiftade i olika varma färgtoner och lämnade ett rosa sken över havet.

 

Efter det gick vi hem och gjorde oss i ordning för kvällen. Plus öppnade julklappar medan vi åt choklad och lyssnade på julmusik. Mamma hade skickat med presenter och så gav vi även varandra några klappar. Jag fick superbra koreansk ansiktsvård från Julia.

 

När vi pimpat oss i julaftonsoutfits med röda örhängen så åt vi middag på en av de lokala restaurangerna. Det kostar nästan ingenting att äta ute och så kan man äta färsk, grillad fisk som typ smälter i munnen. Med skyltningen ser restaurangerna så himla turistiga ut men är i själva verket väldigt genuina. Tyvärr lär denna ö vara lite som Phuket är nu om två år.

 

När magarna var mätta så tog vi en taxi ner till stan. Vi beslöt oss för att åka till cocktailbaren Bittersweet som är en riktigt snitsig sådan. De har inte ens någon meny utan du säger helt enkelt till bartendern vad du gillar för något och sedan får du en skräddarsydd drink efter dina preferenser och smaklökar. Min smakade gin, gurka och lime. 

 

Vi fick sällskap av Karim, en fransman och dykkonstruktör som vi träffade dagen innan, och vi tre åkte vidare till strandbaren Rory’s för att möta upp med en av syrrans vänner som redan befann sig där.

 

Där hittade jag en tomtemössa och sen satt vi utanför ett hotell och tittade på stjärnorna. Kvällen avslutades med en ananasjuice på en bar innan vi åkte hemåt. Ja just det. Jag provade också lustgas på den där baren som man andades in med en ballong (??) och kände mig hög i typ 45 sekunder. Inte för att jag någonsin varit hög tidigare, men jag kan bara tänka mig att det är så det känns. Fast jag tror att jag har fått lustgas tidigare. Typ hos tandläkaren…? Hursomhelst en bra jul överlag.

 

På tal om de hemska reklamannonserna. Jag har bestämt mig för att byta blogg så jag flaggar för det redan nu. Först hade jag tänkt att detta skulle ske innan min resa, men så insåg jag att det nog är bättre efter nyår. So stay with me! Det är på gång.

Nu ska jag iväg och äta frukost. Sedan ser jag fram emot att strosa runt i Old Town resten av dagen.

Ha en bra morgon och härlig fredag när ni väl vaknar till ♥

2 Comments

Time to recharge

Posted in Vacation, Vietnam

Jag är inte så blogg-inspirerad just nu, tyvärr. Solsemestern var bra men för mycket festande, för lite sömn och allt resande har tagit energi från mig. Det är nu jag märker av sviterna från utmattningen och depressionen. Jag behöver mer vila och återhämtning än tidigare. Dessutom blir min hjärna så trött av konstant socialt umgänge, vilket varit fallet denna veckan. Med syrran är det såklart inte ansträngande, men eftersom att vi umgåtts en del med andra så har jag inte kunnat slappna av på samma sätt. Igår när vi kom tillbaka så beställde vi hem sushi som vi åt i sängen medan vi kollade på Sex & The City. Så himla skönt!

Nu är vi tillbaka i Hanoi och det känns ganska bra faktiskt. Jag började dagen med frukost på Hanoi Social Club, och nu ska jag betala notan och gå ut för att utforska lite mer av stan. Strosa runt, fotografera och kika i butiker. Det finns några saker jag gärna vill köpa med hem.

Jag uppdaterar mer på Instagram så där kan ni se vad jag hittar på. För den som inte vet så är mitt användarnamn christines_stories.

2 Comments