Throwback to my last day in Cape Town

Posted in C'est la vie, Cape Town Life

IMG_0965

Nu har två månader passerat sedan jag flyttade hem till Sverige och lämnade Sydafrika. Jag börjar känna av vad det var som fick mig att lämna mitt hemland i höstas och söka mig bort, men jag måste försöka ge det en chans. Inte alltid fly åt ett annat håll. Ta mig tid att landa och acceptera. Det är svårt ska jag tala om, men det handlar nog bara om att jag ska hitta någonting som jag tycker om. Då brukar det inte spela någon roll var jag befinner mig.

Ibland tittar jag tillbaka på bilder från mina månader i Kapstaden. Det känns inte som att jag nästan var där i ett halvår när jag ser de foton jag tagit. Det är som att snabbt skrolla förbi en viktig del av mitt liv på bara några sekunder, samtidigt som jag var med om så mycket under de fem månaderna att det lika gärna hade kunnat vara 2 år.

Jag tänkte att vi skulle kika på min näst sista dag i Kapstaden. Den såg ut som följande:

 

IMG_0920

Jag tog bussen från Green Point – där jag bodde hos några vänner sista veckan – ner till city. Efter en kaffe på Truth Rostery hade jag ett möte bokat med min fd chef som behövde lite information från mig innan jag skulle lämna stan.

IMG_0955 (1)

Det här var en del jag inte hade varit i ännu som låg ganska nära stationen. Kapstaden är egentligen inte speciellt stort, om man jämför med många andra miljonstäder i världen, men på fem månader är det såklart en hel del platser som aldrig blir utforskade. Sedan är det inte så att man kan strosa runt som här i Sverige utan det finns områden där det inte är säkert att promenera ensam, oavsett tid på dygnet. För den som är nyfiken att läsa om kriminaliteten och säkerhetsaspekten i Kapsatden så skrev jag ett inlägg om det innan jag flyttade hem: Hur farligt är det i Kapstaden?

IMG_0969

Tjoho, där var jag. För det mesta så var jag osminkad och ganska obrydd om hur jag såg ut där nere. Det är väldigt avslappnat i Kapstaden och folk går ut på restaurang i flip-flops.

IMG_0977

Sedan var ett litet hål i fotodokumenteringen men jag mötte upp min kompis Zola för att äta lunch, och köpa en resväska. Han känner typ alla överallt för att han är DJ på olika events. Det var ganska praktiskt att han även var bundis med tanterna på MORO Gelato på Long Street för de maxade våra bägare med glass. Yum yum!

IMG_0996

Här är Zola, som var en av mina house mates där jag bodde. Han är från Etiopien men utbildar sig till sound engineer på ett college i CT.

IMG_0999

Vi mötte även upp med Brad, som är sydafrikan. Han var lite som min little brother from another mother eftersom att han blott är 20 år gammal. Har dock aldrig träffat på en mer mogen och insiktsfull 20-åring i hela mitt liv.

IMG_1019 (1)

Zola kallade mig för “svenska”, eller “små grodorna”. Haha! Det där senare kom från att vi lärde dem att sjunga den sången. 

IMG_0986 (1)

Den här bilden tog Zola och han var mallig över sitt fotografiska konstverk i typ en halvtimme.

IMG-20170410-WA0001

Här är en från Zolas mobil som han skickade till mig. Jag saknar de där två. Jag älskar att ha vänner från hela världen. Förresten är det så himla orättvist att asiater och mörkhyade alltid ser ut att vara 10 år yngre än de är. Zola ser ut att vara 20 år men egentligen är vi ungefär lika gamla.

DSC_3293

När de hade följt mig till bussen och vi vinkat hej då, utan att veta om vi någonsin kommer ses igen, så åkte jag hem för att byta om. Den här bilden tog jag i Green Point. Den där solnedgången i CT är magisk.

IMG_1037 (1)

Sedan tog jag en Uber (jag har nog aldrig åkt så mycket Uber som jag gjorde där – åter igen, billigt som tusan!) bort till Cafe Paradiso högst upp på Kloof Street där några vänner satt och åt middag. Jag hade ätit lite rester hemma till middag men unnade mig en riktigt god tiramisu. Maten i Kapstaden är riktigt bra, och det är billigt som tusan.

IMG_1050

Kvällen avslutades med drinkar på The Orphanage, som ligger på Bree Street. Det roliga är att det här är ett dyrt ställe för att vara Kapstaden, med cocktailpriser på 60-70 rand. Omkring 40-50 svenska kronor. Ni ba’ “Guuu så billigt!”. Ja så säger alla européer som kommer dit på semester, fast det går också att köpa en G&T för ca 20 kronor eller en shot för 5 rand.
Lite annat är de 150 kronorna man tvingas betala för en drink på krogen i Malmö nuförtiden. Det är synd att alkoholkulturen i Sverige inte går ihop med låga alkoholskatter.

 

Det var alltså min sista hela dag i Kapstaden, för drygt två månader sedan. Jisses vad tiden går snabbt! Det är redan mitten på juni. Ibland, när jag saknar det väldigt mycket, så är det fint att ha minnena kvar. De finns alltid kvar.

4 Comments

  1. teruko says:

    Exakt så, minnen kan ingen ta ifrån en. Jag har ju samlat på mig en hel del år vid det här laget, och min man ännu fler, men vad livet än för med sig fortsättningsvis så behöver vi inte vara bittra för att vi inte upplevt något. Alla dessa minnen, från många många resor – och från ett vardagsliv också naturligtvis, vi har haft turen att dela även det till stor del p g a gemensam arbetsplats i många år – det är oskattbart. Förstår så väl din längtan att känna dig “levande” och att få uppleva mer och mer, speciellt när livet känns tungt, och det kommer du göra! Det är inte slöseri dock att vänta lite och lyssna på din hälsa. Du hinner!
    (Hu så präktig jag låter…. men jag menar det jag skriver. God natt <3)

    1. christinestories says:

      Jan tänka mig att ni har en hel del härliga minnen ihop. Det är fint att ni hållit ihop alla år och fortfarande vill uppleva samma saker. Det är så ovanligt nuförtiden.
      Du låter för övrigt precis som min mamma, hon säger samma sak till mig. Att jag hinner uppleva sen 🙂 Jag vet att det säkert är så men ibland känner jag som att livet bara rinner mellan fingrarna på mig. Det är väl där den inre stressen ligger. Men du har rätt i det du säger. Om några år kommer jag troligtvis se tillbaka på den här tiden och tänka “varför hade jag så bråttom?”.

  2. teruko says:

    Det är nog inte så konstigt om jag låter som din mamma ;-), kan tänka mig att vi är ganska jämnåriga? Dessutom vill vi ju båda säga uppmuntrande saker. Inte osanna, men positiva så klart. Tror nog också att det är människans “lott” på något vis att känna att man missar något liksom, hur man än gör. Man kan ju bara leva sitt eget enda liv, trots att man är medveten om den oändliga mångfalden som omger en. Det kan skapa stress då och då för alla, tror jag.

    1. christinestories says:

      Jo jag tror att ni är ungefär lika gamla 🙂 Det stämmer bra det du skriver. Gräset är alltid grönare på andra sidan osv.

Leave a Reply

Your email address will not be published.