Tre år sedan jag lämnade Paris

Posted in Paris

IMG_2333

För tre år sedan den 4 september, alltså 2014, satte jag mig på ett plan som skulle föra mig från Paris till Köpenhamn. Den där rutten hade jag gjort många gånger, för under de dryga fem åren sedan jag för första gången landade på Aéroport Charles de Gaulle hade jag säkert flugit ett 30-tal flygresor mellan de två städerna. Skillnaden var att denna gången hade jag med mig alla mina ägodelar i två resväskor. Det fanns ingen returbiljett. Mina år som utlandssvensk var över och ett nytt kapitel väntade.

När jag tänker tillbaka på de där sista dagarna innan jag skulle flytta hem till Sverige så försöker jag minnas hur jag kände då. Det enda jag kan minnas är den bitterljuva känslan av ambivalens. Jag ville lämna, men ändå stanna kvar. Jag minns att jag tänkte “En dag kommer jag åka tillbaka, men under andra omständigheter”. Sedan rusade tre år iväg. Är det inte lustigt hur livet liksom bara händer? Mina år i Paris känns lite som ett annat liv. Vardagen där bleknar med tiden. Jag minns det väldigt tydligt på vissa sätt, men samtidigt så är de åren så långt bort. Jag saknar Paris ofta, faktiskt. Det är som en gammal kärlek som aldrig rostar.

För att fira mitt 3-årsjubileum så bjuder jag på lite blandade bilder från fem år i staden med baguetter, franska balkonger och billigt vin.


027IMG_3837 IMG_3508 kopia IMG_8669 IMG_7818 IMG_2404 IMG_6947 IMG_1523 IMG_1359IMG_8722 IMG_8632 IMG_6023 IMG_7459IMG_6628IMG_1627 IMG_5573IMG_5458Julia i Paris 019IMG_6799

2 Comments

  1. teruko says:

    Tror jag förstår precis hur du menar. Den känslan, närmast lite overklig, infinner sig nästan alltid efter t ex en resa, men också när man tänker tillbaka till skeden långt tidigare i livet. Man minns mycket ganska tydligt, men samtidigt är det som en “film” ungefär. Ens “jag i dåtiden”, är det “jag” ?!? Detta blev flummigt 🙂 Menar bara att det finns en märklig distans till olika epoker i det egna livet.

    1. christinestories says:

      Jag är med på vad du säger. Det är så jag känner. Som att det är en annan era i mitt liv, vilket det ju på sätt och vis är 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published.