On this day a year ago

Posted in Cape Town Life, South Africa

När jag lägger in två inlägg i rad med bilder på mig själv känner jag mig nästan lite obekväm. Kanske är det ingen annan som stör sig på det men jag blir alltid lite orolig över att jag har blivit narcissist och självcentrerad när det är för mycket “me me me” på bloggen. Fast okej, bloggen handlar ju om mig delvis.

Hursomhelst. Jag tänkte att det kunde vara kul att se tillbaka till förra året den 14 december. Så alltså 2016. Då var det en onsdag och för den trogna läsaren är det ingen hemlighet att jag vid denna tidpunkt befann mig på södra halvan av jordklotet. Dessa bilder tog jag på väg mellan huset där jag bodde i Mowbry, vilket är en stadsdel i östra Kapstaden, och Observatory dit jag var på väg för ett ärende. Berget där i bakgrunden heter Devil’s Peak och är populärt för hiking. Jag hade inte haft någonting emot det klimatet idag som jag just då var bortskämd med, men vill inte tillbaka till hur jag mådde för ett år sedan. Hellre vinter och glädje än värme och olycka. Jag trängde undan känslor av vilsenhet, dålig självkänsla och utmattning, men det kom ju tyvärr ifatt mig sen. Det går inte en dag utan att jag känner tacksamhet för styrkan jag byggt upp det senaste året.

På tal om styrka. Nu börjar jag snart jobba. Igår kände jag att jag går på en lägre energinivå. Inte att jag är utmattad utan snarare att jag sänkt kraven, undviker onödig stress och unnar mig en mjukstart på semestern. Det gäller att lyssna på kroppen, och själen.

Ha en underbar torsdag mina vänner!

Leave a Reply

First Thursday’s in Cape Town #tbt

Posted in Cape Town Life

Här har vi en torsdag för nästan exakt ett år sedan. I Kapstaden anordnas någonting som heter First Thursday’s en gång i månaden och som namnet kanske redan avslöjar så sker det första torsdagen i månaden. Då håller de flesta konstgallerier och småbutiker på och omkring hipster-kvarteret på och omkring Bree Street kvällsöppet. Dessutom har många barer och restauranger speciella happenings och specialpriser. Det tog några vänner med mig på och det var bara ett par veckor efter att jag anlänt till Sydafrika. I samma byggnad ligger The Gin Bar, som man absolut inte får missa vid ett besök i Cape Town. Att en cocktail kostar ca 40-50 svenska riksdaler (på en likvärdig bar i Sverige hade det kostat tre gånger så mycket) gör det hela ännu mer tacksamt.

Skillnaderna är så markanta i Kapstaden. På bilden är som vilken bar i en storstad, men Kapstaden är inte som vilken annan stad. Några kilometer från detta trendiga område mitt i city bor människor i plåtskjut och det är bara att stiga ut på gatan och promenera ett kvarter så har du tio personer som kommer fram till dig för att tigga om pengar för att kunna köpa dagens dos av droger. Det är lätt att glömma det i en sådan livfull, delvis modern och vacker stad. Samtidigt är det sådana här platser där mångfalden är stor. Människor från alla samhällsskikt och delar av staden samlas. Servitörer och hovmästare är av blandat ursprung och gästerna likaså. På andra ställen i landet går det inte ens att hitta en enda färgad person bland ett hav av sydafrikaner från stadsdelar där du inte ens kommer in utan att först ta dig förbi en beväpnad vakt. Om man bortser från personalen då. Som såklart mestadels är mörkhyade personer. Sådant kan ge lite ont i magen av obehag för det blir så påtagligt vilka som servar och vilka som serveras. Landets historia präglar nutiden, men det går lyckligtvis långsamt framåt.

Denna torsdagskväll här hemma i Malmö ser lite annorlunda ut. Det är fjärde kvällen hemma, men jag är fortfarande inte helt frisk så jag tänker att det är bättre att satsa på att kunna göra något kul i helgen. I morgon får jag sovmorgon och det ser jag verkligen fram emot. Nu ska jag käka en lussebulle från Pressbyrån och se på film.

Leave a Reply

Brunch på Kapstadens bästa kafé och fotosessioner i Bo-Kaap

Posted in Cape Town Life, Eating out in Cape Town

Idag har jag en nästan melankolisk saknad efter Kapstaden. En helt enorm nostalgikänsla satte fart och jag önskar till stor del att jag var miljonär och kunde hoppa på mitt privata jetplan för att flyga ner till södra halvan av jordklotet för att tillbringa den svenska vintern i en av världens vackraste städer. Särskilt efter att ha lyssnat på Passionfruit med Drake, en låt som påminner mig så mycket om min tid där nere. Den hörde jag ett par veckor innan jag skulle åka hem men ändå har den liksom satt sig som en igel på just minnena från Sydafrika.

Jag hittade några bilder från min sista söndag i Kapstaden innan jag flög hem till Sverige två dagar senare som jag ville dela med mig av. Dagen började med frukost på ett kafé precis i början av Waterkant Village (HÄR kan du läsa ett inlägg om det stället), sedan strosade jag lite i Bo-Kaap innan jag blev upphämtad av Eva och Jankel. De föreslog brunch/lunch på Origin som är ett av stans mest populära kaféer. Kapstaden har en kaffekultur likt den vi har i Sverige och det finns flera kafferosterier som satt ribban för den nya kaffekulturen i “Mother City”, som Kapstaden kallas. En pionjär bland alla kafferostare är Origin och de har en hel meny med olika typer av bönor, brewings och även kaffedrinkar. Jag drack aldrig något kaffe där, men enligt Jankel så gör de stans godaste kaffe.

 

Efter lunchen körde vi bort till Bo-Kaap där vi parkerade och gick runt lite i området.

 

Egentligen ska man vara ganska försiktig när man promenerar i Kapstaden. Brottsligheten är hög och många kriminella är höga och/eller desperata galningar som inte har någonting att förlora. De kan mörda för trehundra rand. På dagen brukar det vara okej så länge man är lite streetsmart och använder sitt sunda förnuft, men jag skulle aldrig röra mig ensam i dessa områden. Vi kunde höra vapenskott lite längre upp på kullen… Jankel var lagom road av mina och Evas utdragna fotosessioner.

 

Inte nog med att husen är målade i olika färger. Klottret har även förvandlat fasaderna till konstverk.

 

Här är Jankel och Eva. Jag och Eva delar samma kusin som parade ihop oss inför min resa ner. Jankel är sydafrikan med Afrikaans som modersmål. Ni vet det språket som låter nästan som nederländska? Fast han pratar helt perfekt engelska eftersom att det är språket som används rent generellt. Dessa två var helt fantastiskt snälla, generösa och omhändertagande under mina månader där nere. Jag har Eva att tacka för kunskapen om tampongtornen och Jankel lärde mig att bli livrädd för spindlar vars bett får huden att ruttna. Tur att de fanns där under min tid i Sydafrika. Dessutom är de typ världens sötaste och mest kärleksfulla äkta par.

 

Det är så himla fint överallt i Bo-Kaap!

 

Här är jag. Eva tog några bilder på mig. Jag kände mig lite som en modebloggerska när jag stod framför en massa färgglada väggar och försökte se sådär svalt obrydd men ändå snygg ut. Plus att det ska vara perfekt ljus (vilket inte inte var här eftersom att det var tidig eftermiddag = solen stod högt på himlen). Det hela påminde mig om varför jag INTE är en modebloggerska. Hur orkar de allt piffande och att bli fotade från femtioelva olika vinklar vareviga dag?

 

En bild på mig och Eva också såklart. Hon kommer från Pajala ursprungligen så man kan ju verkligen säga att hon flyttat från ena sidan av jorden till den andra. Från norr till söder. Detta var för övrigt i början på april och jag kom till Kapstaden i november. Fem månader i kjol och t-shirt. Mina fötter saknar att gå i sandaler. Hello fotsvamp i ett halvår.

 

Herregud vad jag saknar denna plats ♥

 

Jag tror att jag måste börja jobba hårt för att spara ihop till en ny resa dit ner inom en snar framtid. Idag är längtan så stark att det nästan gör ont i hjärtat. Vissa dagar vill jag nästan flytta tillbaka.

Nu ska jag ta en dusch, äta rester från gårdagens middag till lunch och sedan dra ut i den friska luften för att fika med en vän.

2 Comments

Photographic Memory

Posted in Cape Town Life

IMG_9857 (1)IMG_9837IMG_9859IMG_9851IMG_9840

Det fina med foton är hur de kan förstärka minnen och återge känslor i både kropp och själ. Återuppliva det man kände just i den stunden som fångades av bilden. Så är det i alla fall ofta för mig. Jag har ibland svårt för att minnas saker sådär “off the top of my head” och det är väl därför jag gillar att dokumentera ögonblick i livet som andra kanske hellre skulle uppleva utan en kamera i handen. Min före detta pojkvän brukade klaga på mig att jag “inte kunde vara i stunden”. Visst att det finns en sanning i det. Jag kan önska att jag ibland hade kunnat titta på en solnedgång eller en vacker utsikt utan att ta fram kameran. Samtidigt vet jag att det ger mig en känsla av välbehag och tillfredställelse att föreviga det med ett foto. Det skulle snarare kännas som slöseri att INTE fotografera någonting som jag kanske inte kommer minnas helt och hållet om några år.

Dessa bilder från Hout Bay strax utanför Kapstaden får ge nytt liv i temat “Throwback Thursday”. De togs för en dryg månad sedan veckan innan Anna lämnade stan och får mig att känna så många positiva känslor. Vi åkte tillsammans med Celina till en fredagsmarknad och var tvungna att föreviga det vackra ljuset som uppstod strax efter att solen gått ner. För den som är intresserad så har jag skrivit ett inlägg om marknaden HÄR.

Jag mådde så bra just den kvällen minns jag såhär i efterhand. Jag kände mig lugn, glad, bekväm och trygg. Det påminner mig om hur viktigt det är att umgås med personer som får en att må bra från topp till tå. Så det ska jag göra ikväll och möta upp med Louise för picknick i Västra Hamnen. Så mysigt!

Leave a Reply

Kollektiv vs. att bo ensam

Posted in Cape Town Life

IMG_0150

Jag unnade mig sovmorgon i morse och sov till nio, sen snoozade jag till tjugo över. I vanliga fall så ställer jag klockan på 7.30-8.00, men måndagar är sällan min vän så då är jag lite snällare mot mig själv. Det var faktiskt lite skönare att sova kvar här. Jag tror nästan att jag känt mig lite ensam att bo för mig själv sedan jag kom hem från Sydafrika. Jag delade ju hus med flera andra och var alltid van vid att ha folk omkring mig. Mest av allt ville jag då ha mitt eget space och längtade hem till lägenheten men det är som att tiden i kollektiv har fått mig att uppskatta att dela vardagen med andra, i alla fall någon gång då och då. I Sydafrika hade jag alltid någon att snacka med om livet och annat intressant, någon att ta sällskap med till mataffären eller laga middag med.

Det är ingenting jag reflekterat över sedan jag kom hem men det är klart att det blir konstigt att först bo med andra i fem månader och sedan komma hem till ett väldigt individualistiskt samhälle där mina vänner har alla dagar i veckan bokade med jobb, träning, fritidsaktiviteter, mys med pojkvänner, barn att ta hand om. Det är verkligen skillnad på det sociala om man jämför Sydafrika med Sverige för där är det normalt att alltid umgås med andra, medan vi svenskar är mer självständiga. Sydafrikaner är tvärtom. Varje kväll i veckan är det någon som bjuder in till braai, utflykter tillsammans med vänner, hikes, middagar mitt i veckan, poolhäng, strandhäng, barhäng… alla umgås JÄMT. Har man barn så tar man med dem. Efter ett tag tyckte jag att det var lite påfrestande att det alltid var folk hemma och blev så trött på den automatiska frågan “Hey, how are you?” när jag inte orkade prata. Nu saknar jag det. Inte att jag skulle vilja bo på det viset igen. Jag är så tacksam för min lägenhet och att bo för mig själv igen, men det var mysigt att snicksnacka i köket på söndagsmorgonen.

Pappa och Ewa är iväg och spelar golf. Själv ska jag ringa några samtal, duscha och sedan bege mig mot Malmö.

 

IMG_9617Celine, som bodde i huset bredvid, och Anna som också bodde granne med mig och snart kommer och hälsar på mig i Malmö. Dessa två gjorde tiden i Kapstaden betydligt roligare. 

IMG_9524Minns ni bananträdet på bakgården? Nu pratar jag med er som att ni alla är stammisar, vilket ni kanske inte alls är. Har jag några nya läsare förresten? 

Leave a Reply

Throwback to my last day in Cape Town

Posted in C'est la vie, Cape Town Life

IMG_0965

Nu har två månader passerat sedan jag flyttade hem till Sverige och lämnade Sydafrika. Jag börjar känna av vad det var som fick mig att lämna mitt hemland i höstas och söka mig bort, men jag måste försöka ge det en chans. Inte alltid fly åt ett annat håll. Ta mig tid att landa och acceptera. Det är svårt ska jag tala om, men det handlar nog bara om att jag ska hitta någonting som jag tycker om. Då brukar det inte spela någon roll var jag befinner mig.

Ibland tittar jag tillbaka på bilder från mina månader i Kapstaden. Det känns inte som att jag nästan var där i ett halvår när jag ser de foton jag tagit. Det är som att snabbt skrolla förbi en viktig del av mitt liv på bara några sekunder, samtidigt som jag var med om så mycket under de fem månaderna att det lika gärna hade kunnat vara 2 år.

Jag tänkte att vi skulle kika på min näst sista dag i Kapstaden. Den såg ut som följande:

 

IMG_0920

Jag tog bussen från Green Point – där jag bodde hos några vänner sista veckan – ner till city. Efter en kaffe på Truth Rostery hade jag ett möte bokat med min fd chef som behövde lite information från mig innan jag skulle lämna stan.

IMG_0955 (1)

Det här var en del jag inte hade varit i ännu som låg ganska nära stationen. Kapstaden är egentligen inte speciellt stort, om man jämför med många andra miljonstäder i världen, men på fem månader är det såklart en hel del platser som aldrig blir utforskade. Sedan är det inte så att man kan strosa runt som här i Sverige utan det finns områden där det inte är säkert att promenera ensam, oavsett tid på dygnet. För den som är nyfiken att läsa om kriminaliteten och säkerhetsaspekten i Kapsatden så skrev jag ett inlägg om det innan jag flyttade hem: Hur farligt är det i Kapstaden?

IMG_0969

Tjoho, där var jag. För det mesta så var jag osminkad och ganska obrydd om hur jag såg ut där nere. Det är väldigt avslappnat i Kapstaden och folk går ut på restaurang i flip-flops.

IMG_0977

Sedan var ett litet hål i fotodokumenteringen men jag mötte upp min kompis Zola för att äta lunch, och köpa en resväska. Han känner typ alla överallt för att han är DJ på olika events. Det var ganska praktiskt att han även var bundis med tanterna på MORO Gelato på Long Street för de maxade våra bägare med glass. Yum yum!

IMG_0996

Här är Zola, som var en av mina house mates där jag bodde. Han är från Etiopien men utbildar sig till sound engineer på ett college i CT.

IMG_0999

Vi mötte även upp med Brad, som är sydafrikan. Han var lite som min little brother from another mother eftersom att han blott är 20 år gammal. Har dock aldrig träffat på en mer mogen och insiktsfull 20-åring i hela mitt liv.

IMG_1019 (1)

Zola kallade mig för “svenska”, eller “små grodorna”. Haha! Det där senare kom från att vi lärde dem att sjunga den sången. 

IMG_0986 (1)

Den här bilden tog Zola och han var mallig över sitt fotografiska konstverk i typ en halvtimme.

IMG-20170410-WA0001

Här är en från Zolas mobil som han skickade till mig. Jag saknar de där två. Jag älskar att ha vänner från hela världen. Förresten är det så himla orättvist att asiater och mörkhyade alltid ser ut att vara 10 år yngre än de är. Zola ser ut att vara 20 år men egentligen är vi ungefär lika gamla.

DSC_3293

När de hade följt mig till bussen och vi vinkat hej då, utan att veta om vi någonsin kommer ses igen, så åkte jag hem för att byta om. Den här bilden tog jag i Green Point. Den där solnedgången i CT är magisk.

IMG_1037 (1)

Sedan tog jag en Uber (jag har nog aldrig åkt så mycket Uber som jag gjorde där – åter igen, billigt som tusan!) bort till Cafe Paradiso högst upp på Kloof Street där några vänner satt och åt middag. Jag hade ätit lite rester hemma till middag men unnade mig en riktigt god tiramisu. Maten i Kapstaden är riktigt bra, och det är billigt som tusan.

IMG_1050

Kvällen avslutades med drinkar på The Orphanage, som ligger på Bree Street. Det roliga är att det här är ett dyrt ställe för att vara Kapstaden, med cocktailpriser på 60-70 rand. Omkring 40-50 svenska kronor. Ni ba’ “Guuu så billigt!”. Ja så säger alla européer som kommer dit på semester, fast det går också att köpa en G&T för ca 20 kronor eller en shot för 5 rand.
Lite annat är de 150 kronorna man tvingas betala för en drink på krogen i Malmö nuförtiden. Det är synd att alkoholkulturen i Sverige inte går ihop med låga alkoholskatter.

 

Det var alltså min sista hela dag i Kapstaden, för drygt två månader sedan. Jisses vad tiden går snabbt! Det är redan mitten på juni. Ibland, när jag saknar det väldigt mycket, så är det fint att ha minnena kvar. De finns alltid kvar.

4 Comments

It should be winter by now

Posted in Cape Town Life

IMG_0302 IMG_0315 IMG_0321 IMG_0327 IMG_0322

Stina skickade ett sms i förmiddags och sa att hon låg i parken och solade, så jag begav mig dit för att göra henne sällskap. Nu kan tilläggas att jag inte låg där i bikini som de flesta andra (desperata) soldyrkare, men det var faktiskt ganska varmt efter ett tag. När hon var tvungen att gå hem så jag jag kvar ett tag och passade då på att ringa upp min kompis Brevin i Sydafrika, som är just sydafrikan. Visst är det bra med whatsapp så att man kan hålla kontakten med folk som befinner sig på botten av jordklotet? Han berättade att det var 26 grader där just nu, trots att det snart borde vara vinter i Sydafrika. Jag måste erkänna att jag blev liiite glad när han sa att han skulle jobba hela eftermiddagen. Moahaha. Nej, vad elak jag är. Det är synd om alla sydafrikaner som bara har 8 månader sommar om året #ledsensmiley

Det slutade i alla fall med att vi pratade på i nästan 45 minuter om allt möjligt. Jag skrattade alltid så mycket när vi umgicks och det är likadant när vi pratar i telefon. Jag hann inte riktigt få så många nära vänner där nere på den korta tiden jag var där, särskilt eftersom att jag inte kände mig på topp till och från, men några av dem jag lärde känna kan jag verkligen sakna att hänga med.

Bilderna ovan är från en av mina sista söndagar i Kapstaden innan jag reste hem till Sverige, när vi strosade runt i Company’s Garden mellan en brunch på Clarke’s och vinprovning på en Steenberg Wine Estate (jag har skrivit om den dagen HÄR, för den som är intresserad). Ser du märket på min arm? Det är från sjukhusbesöket. Det är nästa så att jag måste skriva om det nu när jag är hemma och mina vänner och min familj inte längre behöver bli oroliga.

//I went to the park around noon where Stina desperately trying to get a tan, and when she had to leave I called my friend Brevin, who I got to know in South Africa. He told me it was about 26 degrees in Cape Town today, despite the fact that the winter season is just around the corner. I sometimes miss the city, and the people I got to know, but it’s also nice to have the memories and to be able to keep in touch. Isn’t Whatsapp great that way?! I can call someone who is on the other side of the world. These photos are from one of the last Sundays I spent in Cape Town, with the friend I was talking to on the phone. We went to Company’s Garden just after brunching at Clarke’s and before heading to the Steenberg Wine Estate. It’s a really nice day to look back on.

The mark on my arm is from the time I had to go to the hospital. I should write about that now that I’m home and my family no longer can get worried.

Leave a Reply

What I did on Sunday one week ago

Posted in Cape Town Life

IMG_0300

Det har tyvärr inte hänt så mycket spännande den här helgen. Jag har mest legat sjuk, druckit varmt vatten med ingefära och försökt att se saker från den ljusa sidan. Vilket inte är så lätt när man varit sjuk 10 av 14 dagar. Dessutom har internet varit riktigt dåligt så jag har varken kunnat blogga eller titta på filmer på Netflix för det tog tio minuter bara att ladda sidan. Det är såklart helt triviala “problem”, i alla fall det där sista. Sjukdomarna är jag galet trött på och dessutom är jag så satans bitter över att hela tiden missa en massa roliga saker på grund av att jag har infektioner, virus eller fan och hans moster. Jag blir så less på det, och igår natt när jag låg och hostade tyckte jag faktiskt ganska synd om mig själv. Jag hade kunnat vara med vänner. Druckit lördagscocktails och dansat till 90-talshits (när jag tänker på en bra bar så tänker jag alltid att de spelar 90-talshits). I stället låg jag där snörvlade.

När jag inte försökt sova bort basiluskerna så har jag tittat på Bridget Jones’s Baby (OBS att det inte är jag som laddat ner, lovar), tvättat all min smutstvätt, solat i typ en halvtimme, läst ut en bok och ätit söndagsmiddag på Jerry’s.

Förra söndagen däremot, den var betydligt mer händelserik. Häng med på vad jag gjorde då!

 

DSC_3048Det började med brunch på Clarke’s Bar & Diner. Deras smoothie “The Breakfast” är en favorit ska jag tala om. Dyr, men god. 

IMG_0318Det följdes upp av strosande i Company’s Garden, ännu en favorit här i Kapstaden. Parken ligger mitt i smeten och är en oas med exotiska växter och lummiga buskage. Jag kan inte ta åt mig äran för denna bilden för den togs faktiskt av min kompis. Inte så illa måste jag säga. 

 

IMG_0295Den här bilden är även den tagen av min kompis. Han tycker att jag behöver sola. Kanske har killen en poäng. Ser ni märket på armen förresten? Sjuksköterskan som satte mitt dropp gjorde inte ett så värst bra jobb. Har sett ut som en pundare i en vecka…


DSC_3067
Sedan fick vi en spontan idé att åka till en vingård i Constantia, så det gjorde vi. Sådant man gör i Kapstaden på en söndag, ungefär.

 

IMG_0330 (1)Löven på vinrankorna börjar skifta från grönt till gult. Hösten är på ingång i Sydafrika.
IMG-20170326-WA0011Vinprovning av mousserande. Här ser ni namnet på vingården också – Steenberg Wine Estate. Kan rekommenderas!

 

IMG_0337Den här bilden gör inte riktigt utsikten rättvisa för det var mycket finare i verkligheten. Det är så mycket som är vackert här.

 

Det var förra söndagen som sagt, och nu är det måndag en vecka senare. Hur var din helg förresten?

2 Comments

Hur farligt är det i Kapstaden?

Posted in Cape Town Life

IMG_0154

Jag insåg att jag aldrig skrivit om säkerhetsaspekten här i Sydafrika och Kapstaden. För det är inte riktigt som hemma. Det ser man främst på hur husen är byggda. Här satsas det inte på isolering för att hålla värmen inne, utan för att hålla inkräktare ute. Kriminaliteten här är hög och de flesta hus har grindar med lås mot gatan och galler för fönstren. Det är väldigt ovanligt att hitta ett hus eller en lägenhet utan galler för fönstren.

 

Så hur farligt är det egentligen i den här staden?

Bilderna här är från vårt hus. En grind ut till gatan och sedan en grind för ytterdörren. Tyvärr är det ganska enkelt att ta sig över staketet, vilket hänt ett par gånger. En morgon gick Zola ut för att gå till jobbet, sedan kom han tillbaka igen och frågade Brad om han flyttat sin cykel. Det hade han inte. Någon hade alltså klättrat över och snott hans cykel. En annan gång satte en annan kille i huset sina skor i fönstret, som vätter ut mot gatan. Det skulle han inte ha gjort. De försvann.

 

IMG_8800 IMG_9232

De flesta har det såhär, om de bor i hus. Alla fönster har galler oavsett vilken våning det är. Det är ungefär som att bo i ett fängelse. Det ska alltid låsas när man lämnar och kommer hem. Murar eller staket med spiror/taggtråd skyddar mot inkräktare, för tyvärr så är inbrott väldigt vanligt.

Elstängsel är ingen ovanlig syn det heller och vissa bor i så kallade “gated communities”, med väktare som övervakar området dygnet runt. Många sydafrikaner kör överallt och skulle aldrig få för sig att åka kommunalt. De tittar förfärat på mig när jag säger att jag promenerar ensam i stan eller åker tåget. Vi européer har också ett rykte om oss att vara lite “wild and crazy” (på allvar alltså) så jag antar att jag lika gärna kan satsa på att leva upp till det. I Johannesburg är det tydligen ännu värre än i Kapstaden. Där kan man knappt gå ute alls för att det inte är säkert. Ens på dagen.

 

IMG_8206IMG_7672 IMG_7673Såhär ser det ut i Observatory. Många har sina bilar inlåsta innanför grindarna. Det ser lite roligt ut, men tyvärr behövs det.

Vad gäller säkerhet rent generellt så kan jag inte påstå att jag någonsin känt mig hotad eller rädd. Det händer såklart grejer och jag går inte ensam på obevakade gator, eller i mörka gränder. Skillnaden från Sverige är att man här inte bör gå någonstans alls efter mörkrets inbrott, och absolut inte ska åka kollektivtrafiken då, ens med sällskap. Särskilt inte som vit. Här betyder en ljus hudfärg att man har pengar. Plus att jag inte tar med mig telefonen och alltid lägger visa-kortet/stora sedlar i BH:n om jag går ensam till affären när det börjat skymma. Till och med om jag går med en kompis. Om jag får skjuts hem av en kompis på kvällen, eller tar en Uber, så väntar de tills jag har kommit in i huset. Ibland känner jag som att jag har ögon i nacken och jag är betydligt mer medveten om min omgivning här än jag är hemma.

Vad kan hända? Knivrån är ganska vanligt, även på dagen. Det finns många desperata människor i Sydafrika som verkligen inte har någonting, så de har inte heller någonting att förlora. Små, tomma gator ska alltså helst undvikas. Statistiken över mord och våldtäkter är även den förhållandevis hög i Kapstaden så går jag ensam så håller jag mig till stora gator. Aldrig folktomma områden. Med tanke på problemen med HIV i det här landet är det ganska dumt att ta onödiga risker. Kåkstäderna skulle jag aldrig sätta min fot i ensam men jag känner att jag kanske får skriva om det ämnet i ett annat inlägg.

Om jag ska vara ärlig så saknar jag att kunna röra mig fritt ute. Att cykla hem på kvällen utan att vara orolig för att någon ska råna mig, promenera fritt överallt och kunna ta bussen hem efter en utekväll. Visst att det händer mycket skit i Malmö också, men det här är på en helt annan nivå. En sak är säker: Jag har fått en helt annan uppskattning för den frihet och trygghet som många av oss svenskar tar för givet.

 

Några säkerhetstips till dig som ska turista i Kapstaden:

Var uppmärksam. Inte naiv men inte heller paranoid. Står det skrivet “förvirrad och rik” i pannan så är risken stor att utsättas för brott. Här pratas det om “easy target” och det blir du om du ser ut som en dum turist (ursäkta uttrycket men jag har hört många korkade historier). 
Lämna diamantörhängena och Rolex-klockan hemma och gå inte runt med mycket kontanter i plånboken.
Lita inte på någon som vill “hjälpa till” vid bankomaten och ge aldrig bort ditt kort när du ska betala.
Om du kör i stan bör du se till att bildörrarna är låsta och undvik helst att köra i skumma områden när det är mörkt. Lämna inte några saker synligt i bilen när du parkerar den. Lägg allt i bakluckan, och stereo/GPS i handskfacket.
 Var försiktig med kameran och mobilen. Ta inte fram dem om du känner att du är iakttagen eller går ensam på tomma bakgator (detta har i och för sig jag gjort).
 Nyckeln är att se ut som att du vet vad du gör och vart du ska. Gå med huvudet högt, se bestämd ut och försök bete dig som om du går hemma på välkända gator. 

 

8 Comments

En dag när jag var ledig från jobbet

Posted in Cape Town Life

IMG_0046 (1)

Jag tog en liten paus från bloggen i några dagar. Det behövdes kan jag tala om. Utöver det har jag haft mig en funderare över både det ena och det andra. Det är många tankar som snurrar i huvudet just nu och framförallt har jag insett att vissa människor förtjänar inte min energi. Det har tagit 32 år för mig att inse det. På riktigt. För första gången på länge känner jag att andras ord och negativa åsikter rinner av mig i stället för att etsa sig fast som en igel. Så många människor har sagt till mig: “varför ska du bry dig?”. Det är inte så att jag är känslokall men jag känner inte längre att jag måste vara alla till lags. Allra minst de som inte känner mig men som ändå skapar sig en felaktig bild av hur jag är.

Med det sagt så är det dags för mig att börja njuta av min helg. Jag drog iväg på en lång promenad efter jobbet och nu ska jag alldeles strax iväg för att äta sushi med en kompis.

Först lite bilder från i tisdags när jag tog ledigt för en heldag med Anna samt hennes pojkvän och syster. Vi var i Kalk Bay, sedan körde vi via Simon’s Town ner till Cape Point och Cape of Good Hope. Förutom att jag var helt slut på grund av sömnbrist natten innan så var det en så himla mysig dag. Ett perfekt avslut på Annas tid i Kapstaden. Igår reste hon bort till östkusten innan hon slutligen åker hem till Tyskland. Jag saknar henne redan.

Nu måste jag skynda mig. Jag är såklart sen som vanligt!

 

IMG_0018 IMG_0086 IMG_0040 IMG_0035 IMG_0054 IMG_0110 IMG_0132 IMG_0077 IMG_0142 (1)

Leave a Reply

Fredag till lördag kväll i bilder

Posted in Cape Town Life

IMG_9922

Min helg var något blandad vad gäller humör, men överlag så mådde jag ändå ganska bra. Däremot så märker jag att jag har svårt för att koppla av och verkligen varva ner. Bara att försöka läsa ur min bok är ett projekt. Jag börjar läsa men kommer på mig själv att tänka på annat och kan gå genom en hel sida utan att ha någon aning om vad jag precis läst. Det bästa vore kanske att bara fokusera på att leva i nuet.

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av lite bilder från fredag till lördag kväll.

 

IMG_9820I fredags efter jobbet gick jag snabbt hem för att byta om och sedan promenerade jag upp till Main Road. Mysigaste gatan att promenera på i Observatory är Station Road ovanför Lower Main Road. Då har man den här fina utsikten framför sig.

 

IMG_9822Efter en något lång, osäker (att åka minibussarna här kan ibland kännas lite som en rysk roulette – på vägen in var det nära att vi blev påkörda av en stor buss – säg inte detta till min mamma!) åktur så kom jag fram till Camps Bay där dessa två väntade på mig.

 

IMG_9824Jag hann precis skåda det mest magiska kvällsljuset innan solen gick ner. Alltså, hur vackert kan det bli?

 

IMG_9831Vi satte oss i bilen och körde sedan vidare mot Hout Bay.

 

IMG_9833Vi hamnade i hamnen där en marknad äger rum varje helg – fredag eftermiddag/kväll samt lördag och söndag på dagen.

 

IMG_9836Åter igen: magiskt. Det finns så många sådana här tappa-haka-platser i och runtom Kapstaden.

 

IMG_9849Här är jag. Jag fick ljusa upp detta fotot rejält. Kanske ska börja ta med mig blixten till kameran på kvällarna? Eller så måste jag ta reda på hur jag tar foton i mörker.

 

IMG_9884Anna och Celina föreslog att vi skulle lätta in fjädrar som extentions i håret. För ca 35 riksdaler kändes det värt det.

 

DSC_2895~2Sedan blev vi riktigt hungriga och köpte alla lite olika sorters mat, eftersom att det ju var en marknad med en foodcourt. Jag valde en wrap med biff, ruccola, fetaost och avokado. Så himla gott!

 

IMG_9891Ett glas vin för 30 rand, vilket är ungefär 18 svenska kronor. Lite annat än vad vi betalar i Sverige!

 

IMG_9887Det var riktigt härlig stämning med liveband som spelade typiska rockklassiker från 70 och 80-talet. Tyvärr stängde de redan kl 21, vilket var lite synd.

 

IMG_9892Vi avslutade med efterrätt innan vi begav oss hemåt igen.

 

IMG_9865Det är för övrigt inte bara en matmarknad utan du hittar lite allt möjligt där, från kläder och smycken till hantverk. Jag ska skriva lite om det i ett separat inlägg.

 

Lördag
IMG_9899Dagen började med brunch på Old Biscuit Mill. Lite galet att Annas måltid till vänster kostade 5 rand mindre än min och ändå var den större. Haha!

 

DSC_2847Eva jobbar på en frisörsalong i Woodstock en kort promenad från Old Biscuit Mill, så jag passade på att gå förbi och säga hej. Fick en kopp kaffe också vilket ju var ganska trevligt. Gott var det dessutom. Kanske ska du sadla om till barista, Eva? Jag hann boka in en tid för klippning innan jag gick vidare. På lördag smäller det, då ryker alla kluvna hårtoppar!

 

IMG_9910Jag tog sedan en minibuss in till stan. Jag var lite osäker på vad jag ville göra av min dag, så först gick jag en runda och hamnade vid Cape Quarters. Uppe vid De Waterkant ligger en massa fina hus i olika färger. Mysigt är det dessutom.

 

IMG_9919Till slut bestämde jag mig för att tillbringa eftermiddagen vid poolen på The Glen Boutique Hotel. Jag har varit där tidigare med Fia, eftersom att hon har medlemskap där och kan ta med en vän, men nu fick jag betala 120 rand. Egentligen är det lite pricey, men jag kände att jag behövde skämma bort mig själv lite.

 

IMG_9935Efter några timmar där kände jag mig färdigstekt och gick ner till Sea Point Promenade. Det blev som sagt en spontan barkväll sedan.
IMG_9944Åter igen, en magisk solnedgång. Är det möjligt att få nog av dem?

 

Det var min helg det. Hur var er? 
Jag jobbar bara fyra dagar den här veckan eftersom att jag har tagit ledigt i morgon. Ikväll ska jag dessutom ut och äta på en restaurang i Langa. Vi är ett stort gäng som bokat in oss och stället vi ska till är alldeles unikt då det ligger i en kåkstad. Om det är det stället jag tror att det är så ligger de som nummer 1 på Tripadvisor för restauranger i Kapstaden. Kameran följer såklart med och jag ska försöka att ta så många bilder som möjligt. I morgon ska jag följa med Anna, hennes kille samt syster till Cape Point. Det ska bli så skönt med en dag utanför stan då jag kan koppla bort jobbet helt.

//My weekend in pictures. Use the translation tool on the right to translate into your language!

Leave a Reply

Sundowner

Posted in Cape Town Life

DSC_2824 DSC_2838

Tanken igår kväll var att åka upp till Table Mountain för solnedgången men det blev för sent för det. Även fast det är sommar här nu så går solen inte ner så sent som i Sverige utan vid halv åtta börjar det bli mörkt och sedan dröjer det inte länge förrän temperaturen sjunker typ 5 grader på bara några minuter. På den fronten är det som ni hör däremot inte mycket skillnad från svensk sommar. Vi ändrade planen till att åka till Queens Beach för en “sundowner” med vin och picknick. Jag hade en tanke att låta mobilen vara men kunde inte låta bli att ta en bild för det var så vackert. Tänk om vi bara kunde njuta av stunden i stället för att dokumentera den? Jag skyller på mitt intresse för foto.

Efter det blev jag bjuden på riktigt god middag. Couscous med ugnsrostad butternut (typiskt för Sydafrika – HÄR kan du se vad det är för något), ugnsbakade körsbärstomater, chèvre och färsk spenat i olivolja. Det var så smarrigt att jag mmm:ade och aaah:ade mig genom måltiden. Ren och skär njutning. Det är onekligen bra med vänner som kan laga mat, hehe. Efter det var jag så mätt och somnade redan klockan tio. Jag minns inte ens sist jag gick och la mig så tidigt.

Ikväll är det First Thursday’s här i Kapstaden, ett event i stan som tar plats första torsdagen i varje månad. Då är det en massa happenings över hela stan på barer, restauranger och med gallerier som öppnar för diverse events. Det är min kompis Annas sista dagar i stan innan hon åker hem till Tyskland så vi ska in tillsammans och kolla in vad som händer.

 

6 Comments