The girl with the homemade pearl bracelet

Posted in C'est la vie

Jag kämpar på med jobbet ska ni veta. Igår tittade jag på halva Madagascar 3 innan jag målade cupcakes. Idag gjorde jag ett pärlarmband. It’s a tough job but somebody’s gotta do it. Helt ärligt så är det inte helt lätt att vara lärare åt dagens unga. Om de är vår framtid så är jag lite smått oroad. Det är nästan så att jag funderar på att skaffa egna barn bara för att jag blir så provocerad av alla föräldrar som varken ger sina avkommor kärlek eller lär dem om respekt och artighet. Jag förstår nu varför det är brist på lärare. Herrejisses vad de får stå ut med. Igår var det ett barn som kastade en stol på en annan pojke. Sedan sprang han tydligen iväg med en stor kniv (?!). På vissa skolor i Malmö vittnas om tonåringar som tar med pistoler till skolan. Rimligt? Not so much.

Fast sedan kan de ju vara så förbannat roliga och gulliga också. Allra sötast är de som har lite svårt för sig, för när de lyckas med någonting smälter hela jag av deras glädje. Då är det värt huvudvärken och den nedsatta hörseln.

Jag känner fortfarande som att min kropp kämpar mot en infektion, så ikväll lagade jag en (riktigt god!) fiskgryta med nyttigheter. Jag bara slängde i allt som enligt huskursexperter håller bacillerna borta. Chili, vitlök, ingefära, broccoli… Förhoppningsvis så är det räddningen för jag vet inte vad jag gör om jag blir sjuk igen. Nu ska jag skära upp lite apelsinklyftor till efterrätt (tro nu inte att jag gått och blivit nyttig – jag har slut på choklad) och se klart filmen jag inte orkade avsluta igår.

Leave a Reply

Prassliga löv

Posted in C'est la vie

Jag var så trött igår. Trött i huvudet. Trött i kroppen. Trött på den grå himlen där solen gömmer sig bakom tjocka moln. Orkade inte blogga för det var för ansträngande att komma på någonting att skriva. Jag försökte ringa Arbetsförmedlingen men det var 110 personer före mig i kön. Ja just det, måndagar är värdelösa när det kommer till att kontakta myndigheter. Där och då kände jag att jag borde ha jobbat igår och i stället sett till att vara ledig idag. Räddningen blev att luncha med en kompis, som bjöd på både pasta och en efterföljande kaffe. Vardagslyx som behövs en måndag.

Idag är det såklart fint väder och jag jobbar hela dagen. Resten av veckan är också uppbokad med jobb. Det känns ganska skönt ändå, trots att jag missar årets sista sensommardag. Då både sparar och tjänar jag pengar. Plus att det är roligt att jobba. Mindre kul att gå upp innan soluppgången såklart, mais c’est la vie, som fransmännen nästan aldrig säger. Precis som Comme si, comme ça. Det säger de aldrig heller hur mycket än alla icke-fransoser vill att det ska vara så.

Förresten så älskar jag färgerna nu, och löven som samlats på marken. Någon annan än jag som är barnsligt förtjust i att skutta runt i prassliga lövhögar? Ibland när jag cyklar brukar jag köra på löven med flit bara för att jag älskar det där prasslet. Det får väl ändå vara okej trots att jag snart fyller 33 höstar. Kan jag tycka. På min rast ska jag gå ut och prassla lite i löven och stå med ansiktet i solen.

4 Comments

Sunday Sunrise

Posted in C'est la vie

Jag vaknade tidigt i morse (vissa tycker nog inte att 07.30 är så tidigt söndag till trots, men låt oss bortse från alla småbarnsföräldrar därute) av att det var lite kvavt i lägenheten. När jag öppnade fönstret såg jag att himlen var så vacker av alla färger till följd av den pågående soluppgången. Jag var så illa tvungen att föreviga detta och här har ni resultatet. På grund av mitt sömndruckna tillstånd orkade jag inte fixa med inställningarna på kameran så förgrunden är ganska mörk, men det var himlen som jag ville åt i vilket fall.

När jag hade somnat om så sov jag ytterligare tre timmar och rullade slutligen ur sängen strax efter klockan elva. Då vispade jag ihop en pannkakssmet, kokade ett ägg och gjorde en kaffe på min sista Nespresso-kapsel. Jag började titta på en film men insåg efter en dusch att jag nog får se klart den ikväll. Det är nämligen så att jag ska ta bussen till Löddeköpinge där jag blir hämtad av någon familjemedlem. Jag ska tillbringa min söndagseftermiddag hos min bror och hans familj. Även pappa och Ewa kommer så det ser jag fram emot. Något säger mig att jag kommer få agera lektant, as per usual. Jag lyder snällt när två dominanta små brorsbarn vill leka doktor, kurragömma eller hoppa på min mage. Sådant där “faster-jobb”. Det är tur att jag gillar det för lönen är under all kritik.

Tack förresten för era kommentarer och feedback på inlägget om Bloggtankar. Det uppskattas verkligen.
För den som fortfarande vill ha en chans att ge några trevliga tips som andra kan njuta av eller skratta åt såhär inför hösten, så passa på att ge dem HÄR. I morgon ska jag sammanställa och så kommer det ett inlägg med härliga hösttips i veckan som kommer!

Nu måste jag kila till bussen. Ha en underbar lördag!

2 Comments

Blandade känslor en lördag i oktober

Posted in C'est la vie

Längtar efter palmer, värme och min syster. På måndag ska jag boka en resa till just de tre UPS:erna… 

Jag är nog lite orolig i själen idag. Stunder av vemod och likgiltighet varvas med total orkeslöshet. Jag går här hemma och känner som att jag måste ta mig genom en hinderbana. Jag vill/borde diska, skriva, träffa vänner, rosta ny müsli, svara på mail/sms, bära upp grejer till förrådet, klippa och måla naglarna, se någon spännande serie, rensa filer på datorn/mobilen, laga vettigare måltider än “breakfast for dinner” och läsa någon av de fem olästa böckerna i hyllan. Inget av det har jag energi för. Trots att jag igår kände mig så himla glad och förväntansfull. Det är frustrerande när jag inte kan komma på varför jag känner mig så omotiverad. I två veckor har jag haft mer energi än någonsin, känt glädje och framförallt tacksamhet för så himla mycket. Mest av allt för min egen kraft och förmåga. Dessutom är jag tacksam för alla människor i min närhet. För relationer som gått från trasiga till starkare. För att jag är så förbannat priviligerad. Det ska inte tas för givet. Utöver det hade jag en härlig fredag igår så jag borde inte känna dessa negativa känslor.

Letar jag efter fel? Är jag rädd för att jag ska jinxa min lycka? Kanske är det helt enkelt det faktum att jag förbrukat så mycket energi att jag nu är urladdad. Nästan varje dag i två veckors tid har jag tvingats visa mig från min allra bästa sida. Nya människor att göra ett gott första intryck på, höga ljudvolymer (barn kan verkligen komma upp i en hög decibelnivå…), många intryck, minnesbanken har fått överprestera under långa dagar, sömnsvårigheter och tidiga morgnar. Borde jag ge mig själv lite tid att landa i det hela? Jag jobbar inte heltid, men att gå från 0% till 80% på kort tid är troligtvis mycket för min hjärna att hantera när den för ett halvår sedan var helt utmattad. Jag trivs ju med det här jobbet, men tänker att det allra bästa är att vara så snäll mot mig själv som jag bara kan. Strunta i måsten och skjuta på sådant som kan vänta.

Det har varit en lång och svår väg tillbaka från depressionen. Den jobbigaste men även viktigaste livsresan jag gjort. För första gången på länge känner jag mig mentalt stark. Därför tar jag det så mycket hårdare när de där svaga stunderna kommer, med en lätt ångest och en dämpad lust för saker jag annars tycker om. Så den här helgen tar jag hand om mig själv. Ikväll kör jag ett par maskiner tvätt för att ren tvätt gör mig glad (på riktigt, hehe), sen ska jag laga till en enkel kycklinggryta till middag och efter det ha lite mysigt hemmaspa innan jag tittar på en mysig film.

Ha nu en riktigt underbar lördagskväll mina älskade läsare och vänner. Vi hörs i morgon! ♥

 

PS, annonserna mellan första och andra inlägget är inte mina eller ett inlägg från mig. Det är annonser från Finest. Just so you know.
2 Comments

Bloggtankar

Posted in C'est la vie

IMG_9213Här sitter jag och låtsasjobbar på Me’Kasi Kafé i Kapstaden. 

Jag har börjat fundera lite över vad jag ska göra med den här bloggen. För några månader sedan var jag nära på att sluta helt. Jag har idéer och tankar med den, men inspirationen trugar till och från. Så jag tänker ge det en ärlig chans genom att utforma bloggen efter de bästa förutsättningarna och självklart bästa läsupplevelsen för er. Det känner jag inte att jag får på denna portalen. För att tala i klarspråk så kommer jag inom kort flytta på mig, igen. Ja jag vet. Det är lite knöligt när bloggare byter portal sådär hipp som happ. Det tycker jag också men tyvärr har tiden här inte blivit så som jag hade förväntat mig. Jag vill gärna hitta en portal där jag känner mig helt hemma och det gör jag tyvärr inte här. Det ska kännas bra i magen och sådär ni vet.

Så det kommer att ske en förändring snart. Jag ville bara flagga för det så att ni som vill fortsätta läsa är beredda på det. Vart jag hamnar och när det sker, är en fråga om research och tid. Dessutom tänker jag skaffa en egen domän för det är på tiden efter så många års bloggande.

Någon som har koll på bra domänsidor?

Jag passar även på att efterlysa lite feedback från mina kära läsare.

  1. Vad tycker DU om bloggens utformande? T ex bildstorlek, typsnitt, navigation (är det lätt att hitta i menyn?), hur snabbt sidorna laddas m.m.
  2. Vad får DIG att återvända hit varje dag/vecka/då och då?
  3. Något speciellt som intresserar just DIG? – resor? vardagsprat? tips? mat?
  4. Hur hittade DU bloggen?

Jag vore så himla glad om just DU – ja, du där – ville avvara ett par minuter av din tid för att vädra din konstruktiva kritik. Det går såklart också bra att maila till christinestories@outlook.com.

Merci beaucoup d’avance! ♥

 

10 Comments

Moving forward

Posted in C'est la vie

En bild jag tog när jag var i Stockholm.

Det har varit en lång, tröttsam dag. Jag skulle inte ha skrivit allt det där positiva i morse. Det förstörde allt tror jag. Idag insåg jag att om jag ska gå framåt i stället för bakåt måste jag veta mitt värde, och påminna mig själv om att vissa människor alltid kommer vara idioter men att det inte behöver påverka mig eller mitt humör. Punkt. Så det gjorde jag och för det är jag stolt. Efter jobbet var jag galet trött, men hade ett möte inbokat med några av mina fellow styrelsedeltagare gällande kommande renoveringar i huset, så det kom jag ganska nyligen hem från. Ibland undrar jag vad jag gav mig in på när jag blev styrelseordförande i Bostadsrättsföreningen, men jag lär mig en hel del ändå måste jag säga. Plus att vi är ett ganska bra gäng som sitter i styrelsen.

Nu måste jag få i mig lite mat, duscha och i princip sova asap. Om jag ska orka morgondagen måste jag få lite fler sovtimmar i natt än jag fick föregående natt. Jag har lidit av en mild variant av insomnia de senaste dagarna. I morse snoozade jag i 45 minuter för att jag var så trött.

 

PS. Jag tycker att ni ska kika på inlägget jag skrev förra veckan. Ni som missat det får gärna dela med er av peppande, roliga och inspirerande klipp, blogginlägg, böcker, låtar etc etc. Kom igen nu, jag vet att ni har en massa på lager!
Du hittar inlägget här → Sharing is caring

 

Leave a Reply

Cheap Monday

Posted in C'est la vie, Outfits

Kläder med tryck plus spegelfoton är ingen bra kombo, vilket jag insåg när jag hade tagit dessa två bilder i min nyputsade spegel. Jag som ville visa min måndagsuniform som påminner den måndagströtta om vilken dag i veckan det är. Plus ett statement om vilken stad jag tycker om lite extra förutom Malmö. Skjortan är från GAP och du kan hitta den HÄR till nedsatt pris (ni som läst bloggen ett tag har nog förstått vid det här laget hur mycket jag tycker om att handla mina kläder där, hehe), sandalerna från Birkenstock och tightsen är hundra år gamla men från Gina Tricot.

 

Från Cheap Monday öf cörse.

 

Idag har jag faktiskt inte alls känt av den där hemska måndagskänslan som tyvärr ofta infinner sig den här första dagen på veckan. Det var kanske inte så att jag skuttade upp ur sängen för tro mig när jag säger att jag är mästare på att snooza, men jag var varken butter eller bitter. Bara förväntansfull och spänd på vad dagen skulle ge. Idag jobbade jag först några timmar, sedan har jag tillbringat eftermiddagen med att lyssna på avkopplande musik, tvätta och dricka kaffe.

Nu ska jag hämta tvätten och efter det passa på att rensa lite bland mina papper som ligger i en hög på mitt skrivbord i stil med Mount Everest. Hur kan det skickas ut så mycket papper år 2017 när exakt allt ska vara digitalt?! Det är ytterst märkligt måste jag säga.

 

 

Leave a Reply

Brochant

Posted in C'est la vie, Paris, Paris Tips

Jag kör lite Paris igen och ett tips till dig som ska åka till denna vackra stad inom en snar framtid. Det här var mitt kvarter i nästan tre år och under den första tiden av dem bodde jag på den där gatan till vänster på första bilden. Alla bilder är fotade på eller omkring Avenue de Clichy/Brochant och även parken Square des Batignolles. Det är riktigt mysigt däromkring och dessutom trevligt att strosa runt på parallellgatorna rue des Moines, rue Brochant och rue Legendre (om du ska välja en så hade jag sagt rue des Moines). Där hittar du en massa mysiga små krogar, barer och butiker. Plus att det är ett relativt oupptäckt område så du får se det riktiga Paris, och inte det turistiga. En del av det är väldigt multikulturellt medan en annan del är lite mer trendig och hipster. Med andra ord får du lite av varje.

Se även: Acide – Salon de Thé

 

När jag vaknade i morse kände jag mig lite sådär snuvig och kittlig i näsan. Ni vet så som man kan känna precis innan en förkylning bryter ut. Jag hoppas att tillräckligt med sömn, vätska och bra mat ger mitt immunförsvar en extra boost. Jag har verkligen inte tid att vara sjuk just nu. Om en timme ska jag iväg och jobba, sen ikväll ska jag möta upp med Madde och gå på ett event. En ny butik öppnar i Malmö och jag har fått en inbjudan till deras öppningskväll. Bubbel och plockmat utlovas. Då kommer såklart jag!

 

2 Comments

Streetsmart-huslig

Posted in C'est la vie

Stockholm, 25 September 2017. Korsningen Swedenborgsgatan/Maria Prästgårdsgata.

Mamma hade varit i lägenheten innan jag kom hem och lämnat lite mat. Lite kakor fanns det också och sådant tackar jag ödmjukast för. Jag tog en åksjuketablett innan jag åkte eftersom att jag alltid mår så illa när jag åker tåg men tyvärr är biverkningarna en ofantlig trötthet och yrsel. Med andra ord känner jag mig inte så himla pigg just nu. Efter läkarbesöket gjorde jag en kaffe och landade på soffan. Där fastnade jag sedan i ett par timmar. Det jag har orkat göra med min eftermiddag är i princip att installera Snapchat, äta tre stycken småkakor, prata med Madde och läsa en halv sida i min bok. Förresten, vilka här har Snapchat? Nu vill jag ju snappa hela tiiiden bara för att det är så kul med de söta rösterna och förvrängda ansiktena. Dela med er av era användarnamn eller lägg till mig! Jag heter christinesvdo.

Egentligen är jag helt utmattad men jag ska ändå ta mig an den ambitiösa uppgiften att baka bröd. Jag har ingen frukost till i morgon och orkar inte gå till affären. Det bästa är att det är så smidigt att bara slänga ihop alla ingredienser att jag enkelt kan titta på någon rolig serie eller annat trevligt under tiden jag bakar. Medan brödet sen står i ugnen kan jag passa på att duscha, packa upp och städa undan lite. Jag är så streetsmart-huslig att jag smäller av.

Leave a Reply

About my last night in Stockholm

Posted in C'est la vie, Stockholm, Vardagslyx

Gårdagskvällen började med vin och tapas på ett ställe som heter Bar Nombre tillsammans med Linda och hennes två vänner Stina och Ylva. Där bjuds det på en skön storstadsatmosfär, god mat och tillmötesgående personal. Den ligger i Vasastan på Odengatan 36 så ganska centralt. Gott vin, dejtinganekdoter, asgarv åt dejtinganekdoter och lite djupa diskussioner hann vi med innan vi bytte ställe och hamnade på Yuc! vid Odenplan. Där fick vi frågan från random människor om vi ville följa med ut och dansa. Frestande indeed, men vi tackade vänligt nej. Är det inte lite konstigt när någon kommer fram och frågar sådant när inga interaktioner eller konversationer sällskapen emellan skett under kvällen? Superhärligt initiativ, men väldigt märkligt.

På vägen hem råkade jag ramla in i en kvinna på tunnelbanan. Alltså inte lite sådär oskyldigt “ojsan hoppsan, nu kom jag för nära”. Nej jag bokstavligt talat föll över en person som satt ner. Så typiskt mig att göra något sådant. Det var såklart pga dåligt balanssinne i samband med tågets avfärd, men hon trodde ju säkert att jag var salongsberusad när jag och Linda satt där och roade oss som två fnittriga 15-åringar med Snapchats roliga filter. Jag skrattade så att jag fick ont i magmusklerna igår. I och för sig skrattar jag alltid mycket med – och åt – Linda. Den här fina vännen bjöd dessutom oss alla på både mat och vin på första stället, sen beställde Stina in champagne på Yuc!. Det var ett helt perfekt avslut på fyra dagar i huvudstaden.

I morse tog jag tåget från Stockholms central och om en liten stund anländer vi till Malmö. Jag hinner vara hemma i en dryg halvtimme innan jag ska iväg igen. Solen skiner och det är 17 grader. Sådant ger mig lyckokänslor i kropp och själ.

Leave a Reply