Souveniers from South Africa

Posted in C'est la vie

IMG_1204 IMG_1206 IMG_1207 IMG_1209

Jag köpte såklart med mig några saker från Sydafrika. Det är så fint att ha tycker jag. Oavsett vad det är så blir det en trevlig påminnelse från landet och hela upplevelsen. För när min syster påpekade att jag koncentrerar mig mer på det negativa med att lämna och återvända, så insåg jag att hon har rätt. Det finns så mycket som värmer hjärtat när jag tänker på min tid i Kapstaden och det är det jag borde fokusera på. Som marknadsstånden med alla dessa afrikanska hantverk, där trevliga säljare hälsar på dig som om du vore deras long lost friend och enligt sydafrikansk manér frågar “Hey love, how’s it?”. Såklart är det säljknep men det är ändå det jag borde tänka tillbaka till. Det jag tyckte allra mest om där nere: mötena med intressanta människor.

Hursomhelst. Sidospår… Det jag ville komma till var att jag fick syn på dessa fina träskålar på Greenmarket Square. Jag prutade ner dem till halva priset så med den lilla träskeden betalade jag 100 rand. Alltså ca 65 spänn. Äggkopparna köpte jag på flygplatsen. Djuren som utgör mönstret är The Big Five; elefant, noshörning, buffalo, lejon och leopard. Inte lika enkelt att pruta där så de kostade 50 rand styck. Ändå värt det. Det kommer passa fint in i lägenheten, som jag för övrigt kan flytta tillbaka in i när jag kommer hem från Frankrike.

Förresten så upptäckte jag en afrikansk butik i Malmö. Ägaren är från Uganda men verkar ha bott i Sverige i några år. De säljer kuddar i afrikanskt mönster, flätade korgar och samma typ av smycken som går att hitta på marknader i Kapstaden. Tror ni att jag blev glad eller? Kommer gå dit när längtan efter Sydafrika blir påtaglig.

 

Leave a Reply

Rainy day

Posted in C'est la vie

IMG_8125

Alltså det här vädret. Jag fixar det inte. Blåsten är ingen fara för det var ännu blåsigare i Kapstaden, men då var det även 20+ grader. Jag ville dra ut och springa i morse men när min väckarklocka ringde klockan åtta så insåg jag att det regnade, igen. Alltså det ironiska med detta är att under mina fem månader i Kapstaden så var det kanske max tio regniga dagar. Totalt. Den första dagen det regnade från att jag landade i Sydafrika den 18 november var när jag tog den här bilden ovan, som är från Honeybun där jag brukade köpa min dagliga dos kaffe (och jag undrar vart alla mina pengar tagit vägen…). Det var den 7 december. Sedan jag kom hem till Sverige har det regnat (och snöat!) cirka 8 av 12 dagar. Just nu: “real feel -2”.

Klimatet i Kapstaden är det jag saknar mest just nu. Den ständigt blå himlen, värmen och solljuset. Jag är så himla styrd av vädret och påverkas otroligt mycket av lågtryck. Ni får ursäkta allt det negativa just nu men ska jag vara ärlig så är jag inte på topp just nu. Jag saknar mer än det fina vädret och har hamnat i en liten svacka. Det var som att jag fick en käftsmäll av verkligheten helt plötsligt. Påminnelse till mig själv: Det är snart vinter där nere. Då är det kallt och regnigt och där finns varken centralvärme, isolering eller treglasade fönster. 

Tack och lov har jag någonting roligt inbokat till ikväll. Nu verkar det som att regnet avtagit lite så jag ska ta mig ut på den där springturen. Bylta på mig varmt och bara springa ifrån alla ångestkänslor som ligger och pyr. Jag ser det som gratis terapi. Jag tror att jag behöver det.

Leave a Reply

Med hjärtat kvar hos pingvinerna

Posted in C'est la vie, Living abroad

IMG_9774

Tanken var att jag skulle ta en paus från allt som får den där ångesten att smyga sig på. Finnas i nuet och koncentrera mig på det som är viktigast. I stället så är det som att ångesten i själva verket får mig att dras till det som jag egentligen borde ta en paus från. Som en slags flykt och tröst mitt i allting. Inlägget jag skrev i fredags kliar som en stickig kofta och jag raderar det. Orkar inte skriva om mig själv (trots att jag gör det nu). Jag blir liksom lite trött på mig själv. Att skriva om min vardag, om ytligheter, om mitt liv som någon slags digital version av Truman Show. Samtidigt som verkligheten händer där ute och jag knappt vet hur jag ska bete mig i den för att jag glömmer bort att allting i den digitala världen inte är verkligt.

Jag stressas av att ha allas perfekta och framgångsrika liv “in my face”, även fast jag vet att det inte finns någonting så befängt som perfektion. Orosmoln florerar över mitt huvud för att jag inte vet vad jag ska göra av mitt liv, samtidigt som jag vet att det finns tusentals personer där ute med samma livsfrågor som jag. Jag raderar inlägg som känns utelämnande trots att jag läser andras blottande texter med beundran och respekt för deras mod. För att jag är så rädd för att bli felaktigt dömd och stämplad. Kan ni andra bloggare känna så ibland?

Egentligen är det ironiskt för en kompis sa häromdagen att hennes vänner var så avundsjuka på mitt “fantastiska liv i Sydafrika”. Det var såklart en ovärderlig upplevelse och jag har fått se så mycket som andra inte har fått se, men det var fem månader av mitt liv som stundvis var ganska jobbiga. När jag avundsjukt kommenterade på en väns våffel-bild på Instagram så svarade hon någonting i stil med “och jag som är avundsjuk på dig som får hänga med pingviner”. Ja, jo. Fast verkligheten ser inte alltid likadan ut som på bild. Jag tror inte på att ge en falsk fasad på sociala medier och jag skulle aldrig ljuga om hur jag mår. Just i de stunderna jag delar med mig av en fin stund, så är det oftast en fin stund, men stunden innan eller efter kanske inte är lika fin. Kanske stod jag på en tågperrong bara några timmar tidigare och kände mig likgiltig och ledsen. Kanske känner jag min vilsen och tvivelaktig. Ingen vet vad som försiggår bakom kulisserna.

Nu var inte tanken att jag skulle skriva ett sådant här öppenhjärtat inlägg, och jag sitter här och funderar över om jag ska publicera det eller ej. Det är kanske vad jag borde göra. Skriva ner mina känslor och släppa ut dem i det fria. För jag vet inte om jag ens reflekterat över det faktum att jag precis lämnat fem månader av mitt liv bakom mig. Förstår jag ens att jag för fem månader sedan ryckte upp allt jag kände till och reste till en okänd framtid? Nu har jag gjort samma sak igen. Nytt kapitel. Helt blankt och utan någon plan. Gjorde jag rätt val? Jag behöver troligtvis bearbeta det och inte naivt tro att min tid i Kapstaden är som att komma hem efter en veckas semester i Spanien. För att inte tala om att det finns många fler därute som gjort samma sak. Flyttat utomlands och sedan återvänt. Jag har gjort världens livsresa och nu är det som att den tiden bara var ett fragment av mitt 32-åriga liv.

Det känns lite tomt utan Sydafrika och allt det som varit min vardag där. Det känns som att jag har skurit ut en liten bit av hjärtat och lämnat det i Afrika. För en del av mig är kvar där fortfarande. På andra sidan jordklotet, med pingvinerna.

2 Comments

Bay Harbour Market i Hout Bay

Posted in C'est la vie

IMG_9865 (1)

Ni anar inte så mycket material och så många idéer jag har till blogginlägg från min tid i Kapstaden, men jag tänker att jag tar allting lite efterhand och så mixar jag det med lite annat skojsigt. Som Sverige-vardag, Köpenhamn, Frankrike och briljanta tankegångar om livets stora cirkel. Hur låter det?

På listan över planerade blogginlägg låg den här kvällen på Bay Harbour Market i Hout Bay, strax utanför Kapstadens centrala kärna. Kapstaden kan sina matmarknader, och just den här bjuder på lite annat smått och gott också. Marknaden ligger i hamnen i en gammal fabriksbyggnad där hantverkare och lokala designers passar på att sälja sina varor. Även om det finns en hel del turister som hittar dit så känns det väldigt autentiskt och lokalt på något vis. Det är det som är det fina med “Capetonians”, som Kapstadens invånare kallas. De lever verkligen fullt ut i sin egen stad och hittar alltid aktiviteter att fylla helgen med. Som tillfällig Capetonian så anammade även jag den sydafrikanska andan och tog till vara på helgen fullt ut.

 

IMG_9835Det här var mitt sällskap, Celina och Anna.

IMG_9888IMG_9861Det finns många kreativa människor i hela Afrika och jag ångrar faktiskt lite att jag inte köpte med mig någon fin poster eller målning hem. Oh well, ännu en anledning till att åka tillbaka.

IMG_9869Det är ganska billigt i Sydafrika, men efter några månader där blev jag lite dumsnål. När man betalar 40 rand (ca 27 kronor) för en kjol på en outlet så känns helt plötsligt 250 rand (ca 180 kronor) mycket för en klänning. 

IMG_9867De här salladsbesticken längst ner hittar man överallt i hela Afrika. Mamma har ett par som jag tror att pappa köpte under en av hans affärsresor för säkert 20 år sedan. Julia och Henry fick ett par med giraffer av mig, men när hon öppnade pappret som var lindat runt en av dem så var huvudet kapat. Jahapp.

IMG_9875Hur många kvinnliga resebloggare skulle inte dregla över denna klänningen? 

IMG_9882Vi satte in varsin fjäder i håret. Min är fortfarande kvar efter drygt en månad.

IMG_9873IMG_9893Mat finns det såklart också. Annars skulle jag inte gått dit, hehe. 

IMG_9889Maten är billig för en turist från Europa. En stor burgare kostade ca 50 riksdaler.

IMG_9880Sydafrika i mitt ♥

 

Bay Harbour Market är öppet fredag 17.00 – 21.00 samt lördag och söndag kl 09.30 – 16.00. Det är bra att ha med kontanter då inte alla tar kort.

Karta ↓

 

Om du vill läsa mer om marknaden och se fler bilder så har jag skrivit ett inlägg om den helgen, och det hittar du HÄR.

6 Comments

My motivation

Posted in C'est la vie, Paris

IMG_6650 IMG_6530

Jag känner lite som att jag är överallt och ingenstans just nu. Jag har en milslång lista som jag måste checka av denna veckan, samtidigt känner jag mig så ostrukturerad och velig. När en kompis föreslog att ses för en kaffe i solen i förmiddags så fick jag verkligen ta till självdisciplinen för att tacka nej till erbjudandet. Tvättstugan är bokad hela dagen och jag har så himla mycket tvätt för när jag packade upp min ena ena resväska upptäckte jag att nästan alla kläder stank cigarettrök. Lagom kul att tvätta om nytvättade kläder. Plus att jag inte fått någonting gjort ännu idag, inspirationen lyser med sin frånvaro, fyra finnar har ploppat upp i ansiktet och så känner jag mig lite smådeppig för att jag saknar Kapstaden. Orka vara kvinna ibland när man får en existentiell kris och känner sig ful bara för att det råkar vara mens-veckan?

Så för att ge mig själv en morot värd att kämpa lite extra för, så försöker jag tänka på att jag om ett par veckor faktiskt kommer befinna mig i staden med stort S. Efter bröllopet tar jag nämligen plåtfågeln upp till Paris. Här är två bilder därifrån som jag tog i maj 2012. Den ena är över Avenue de Clichy, där jag bodde då. Den andra är från mitt favorit-boulangerie i Batignolles. Just för att de har en uteservering där man kan sitta i eftermiddagssolen och lapa D-vitamin. Att sitta på la terrasse och titta på folk under ett vårblommigt träd kan ju vara det bästa som finns.

Nu ska jag cykla bort till ICA och köpa mer tvättmedel. Lite sol kanske kan ge energi, och den där fikan i solen blev uppskjuten tills i eftermiddag.

2 Comments

Another blog I created

Posted in C'est la vie

IMG_1218

Berättade jag om hemsidan jag gjorde för mitt förra jobb? Den hann bli klar, men jag fick aldrig någon chans att berätta om den innan jag sa upp mig. Jag fick lite hjälp med själva strukturen och några plugins eftersom att jag inte har avancerade kunskaper i WordPress, men det mesta är gjort av mig. Det skulle från början varit en volontärblogg, men min chef tyckte att den skulle göras till en hemsida i stället.

Jag hade tre inlägg som jag lovade att fixa innan jag lämnar detta jobbet bakom mig och de är jag snart klar med. Vidare motivationen finns där att göra detta när jag redan sagt upp mig, återvänt till Sverige och egentligen borde lägga min tid till att söka nytt jobb kan ju ifrågasättas, men jag gör det lite för min egen skull också. Detta var mitt projekt och jag vill inte lämna det ofärdigt. Inläggen är delvis skrivna av mig och många av bilderna är också mina.

För den som är intresserad så hittas sidan här →  exploresaa.se

 

 

Leave a Reply

En oproduktiv tisdag

Posted in C'est la vie

IMG_1203Det går inte att befinna sig på svensk mark i nästan en vecka utan att äta tacos.

Jag hade tänkt vara produktiv idag och få en massa jobb gjort, men det blev inte så. I stället drog jag bort till Malmö Saluhall där jag höll Jocke sällskap medan han åt lunch. Själv hade jag ätit en sen frukost så jag nöjde mig med kaffe. Vi körde en snabbresumé av vad som hänt i våra liv de senaste fem månaderna och jag tog mig även en tur runt i saluhallen som jag inte hann se innan jag åkte i november. Efter en timme var han tvungen att kila vidare på ett möte så jag cyklade bort till Länsförsäkringar och avbröt min utlandsförsäkring. Jag betalade för ett år, men eftersom att jag kommer hem tidigare så får jag tillbaka pengar. Hej och hå, snart får jag tillbaka 2000 spänn. Det kommer sitta fint på bankkontot!

Efter det cyklade jag runt i snöstormen för att försöka få tag på ett par byxor som jag hade kärat ner mig i. Åh de är så fina, och kostade inte alls mycket. Om det bara kan bli vår på riktigt snart. Tur att jag ska åka ner till Frankrike om 9 dagar. Där lär jag få bättre användning för dem. Solen kom förresten fram igen efter ett tag så jag satt en stund på en bänk i Folkets Park och sög in alla D-vitaminer jag kunde komma åt, och sedan cyklade jag hem och fixade lite rester till lunch.

Syrran är på väg hem från skolan i Köpenhamn och jag tänkte ta tillfället i akt att städa undan lite här för lägenheten ser ut som ett bombnedslag. Både jag och syrran är ganska röriga av oss så vi ser knappt hur skitigt det är, men ikväll kommer Julias pojkvän Henry hem från England och jag tror inte att han uppskattar att komma hem till en svinstia.

2 Comments

According to plan

Posted in C'est la vie
View from Rhodes Memorial over the eastern suburbs of Cape Town.
View from Rhodes Memorial over the eastern suburbs of Cape Town. Missing more than just cheap coffee…

Idag har jag varit inne i stan där jag bland annat försökt hitta en klänning till bröllopet jag ska på om knappt två veckor, och även fikat på Café Gustav Adolf med Sophia och Ines. 90 spänn kostade en bryggkaffe och en hallonpaj. Snordyrt! Det är ju inte så att jag varit borta från Sverige i 10 år men det tar emot att betala så mycket när jag är van vid betydligt lägre priser. För samma pris fick jag liksom huvudrätt, efterrätt och ett glas vin i Kapstaden.

I morgon har jag en todo-lista att beta av så det blir tidigt i säng för min del. Jag tänker att det är bäst att hålla sig sysselsatt och sätta upp några delmål för att undvika den där “flytta hem-depressionen”. Om jag har en plan så blir allt lite lättare att bearbeta. Som till exempel kylan och större utgifter. Syrran och jag gjorde tacos till middag och sedan sa vi i princip “tack och hej”, för att dra oss tillbaka till varsitt hörn i lägenheten. Det är det som är skönt med de som står en riktigt nära. Det går att säga ifrån när man inte har lust att umgås och vill göra sin egen grej. Hon kollar på någon fjantig serie och själv tänker jag ta på mig pyjamasen och titta på Divorced. Jag började se det på planet från Kapstaden och fastnade direkt.

3 Comments

Mitt liv de senaste tre dagarna

Posted in C'est la vie

IMG_1200 IMG_1199

Det var inte riktigt meningen att ta en bloggpaus på tre dagar men jag hittade ingen lust för att skriva. Jag sökte med ljus och lykta men den var som bortblåst. Jag hatar verkligen när inspirationen försvinner för skrivandet har de senaste åren varit det som dragit mest i mig. Som drivit mig framåt. Egentligen undrar jag om det är tack vare bloggen, eller om bloggandet föddes tack vare en undermedveten passion för att skriva. Det går inte att påstå att texterna i min första blogg för 10 år sedan var särskilt välutvecklade. Anyhow.

 

De senaste tre dagarna har jag hunnit…

… fira påsk med familjen. Dessutom kommit överens med mig själv att sluta köpa dyra presenter till brorsonen för han “har redan det”. Det var vad han sa när jag gav honom en fin blå gymnastikpåse med ett lejon på, samtidigt som han besvarade min fråga vidare han inte ville ha den med ett slött “eh, nej…” och släppte den på golvet. Är alla i-landsungar lika bortskämda nuförtiden? Jag vet någon som kommer få en gul lök i födelsedagspresent.

… tänka flera gånger hur mycket jag ändå älskar de två monstren. Trots att de är bortskämda snorungar. Särskilt när Melvin kör sin breakdance och Sally bara sitter där och fnissar pillimariskt medan hon slickar sig om munnen.

IMG_1194

… bråka med min syster tre gånger för att sedan bli sams med min syster tre gånger. Det är så vi gör när vi inte träffats på länge och verkligen vill ta vara på tiden ihop förstår ni. När vi sedan insåg att vi båda är mitt i vår lingonvecka så bestämde vi att det är bättre att vi tillbringar veckan med att se på feelgood-filmer och äta choklad. Ändå fint när ens syster säger “jag tycker att det är mysigt att du bor här”, trots att jag spridit ut alla mina saker över hela lägenheten <3

… motvilligt gå ut i snöblandat regn för att spontant träffa Zelda för ett glas på Far i hatten (och påminnas om exakt hur dyrt det är att köpa ett bra glas vin i Sverige – Frankrike, jag sparar mig till dig nu!).

… kolla vädret i Kapstaden fyra gånger. Okej, sju. Det är lika bittert varje gång. 28 grader. Jag måste ta bort den widgeten och lägga till typ… Murmansk?

… fått komma-hem-presenter av Stina. Nu är mina naglar målade i en fin färg som heter “Fifth Avenue”. Är man classy så är man. Läs: jag. Tack gullet!

DSC_3427

 

… ätit lösgodis och påmint mig själv om att jag inte ens tycker om lösgodis så mycket. Varför får man alltid för sig att man gillar vissa saker under/efter en lång tid utomlands? Ungefär som när jag åt fiskpinnar efter några år i Paris och undrade vart mitt omdöme tog vägen. Salt godis däremot. Mums!

… blivit strandsatt på Café Sorl för att jag inte hade nycklar hem. Läste i Nöjesguiden att doggybags börjar bli inne här och att redaktionen hade fått ilskna mail om ordet “doggybag”. Jag känner att de människorna borde lära sig att lägga sin energi på viktigare saker här i livet än att skicka ilskna mail angående ett ord.

DSC_3432

 

Dessutom: Jag fryser HELA tiden. Jag känner lite smått “WTF?!” över det här vädret. Jag har gåshud på ställen jag inte visste att man kan få gåshud på. Är det inte meningen att det ska vara vår nu Sverige? Get your shit together.

DSC_3428

Kämpa våren. Kämpa!

Bubblare: 10 dagar till Nice. Längtar!

2 Comments

Vakuum

Posted in C'est la vie, Tankar & Funderingar

IMG_1130

Jag går runt som i ett slags vakuum, till viss del inte helt överens med mina känslor. Har jag verkligen lämnat Sydafrika? Jag kände mig lite sentimental de sista dagarna, men jag grät aldrig. Inte ens när planet lyfte från flygplatsen och vi flög över staden med den vackra solnedgången i horisonten. Inte förrän nu, när jag insåg att jag flyttat hem och att jag lämnat det som var mitt hem i fem månader. Nu kom tårarna och jag grät för första gången på flera veckor.

Igår, när jag åkte med taxin genom Malmö längs med Amiralsgatan och jag tittade ut genom bilfönstret så kändes allting så surrealistiskt. Som att tiden mellan november och april bara varit en dröm. Det är som att jag aldrig lämnade Malmö. Det ser likadant ut nu som det gjorde när jag lämnade det, med kala träd utan löv och människor i varma jackor. Som att tiden stått still. Det är så märkligt.

Det är konstigt hur fem månader kan kännas som blott ett ögonblick av ens liv, och ändå sätta sådant djupt spår i hjärtat. Allting gick så snabbt. På bara 19 timmar förändrades allt och jag vet inte ännu om jag är okej med det. Jag är glad över att vara hemma men längtar samtidigt tillbaka. Undviker stan för att slippa stöta på folk jag känner för jag är inte redo för att svara på frågor. Längtar efter mina vänner men har inte kraften att träffa dem. Blir deppig av väderprognosen för hela helgen ska det regna och vara 5 grader. Fy farao.

Jag saknar solen och värmen. Jag saknar Kapstaden.

 

4 Comments

It took a while, but now I’m home

Posted in C'est la vie

IMG_1173 IMG_1178

IMG_1177 IMG_1180

En liten varning bara – LÅÅÅNGT inlägg!

Resan från Dubai till Köpenhamn var inte lika smidig som den första etappen. Det börjar med att vi blir lite försenade ut ur Dubai på grund av att det var många plan som skulle iväg samtidigt. Vi landar slutligen på Köpenhamns flygplats en halvtimme efter utsatt tid och väl vid passkontrollen är kön milslång. När jag väl är genom och kommer ner till bagagehämtningen så är såklart bagaget från Dubai försenat det med. Jag hade checkat in två resväskor och den ena är såklart en av de sista på bagagebandet. Med fyra minuter tillgodo innan nästa tåg ska gå till Malmö lyckas jag köpa en tågbiljett på typ 20 sekunder (de där 1,2 åren med pendling över sundet sitter i benmärgen). Tyvärr håller de på att renovera så att hissarna är ur funktion.

När jag väl kommer ner på spåret har jag missat tåget med bara ett par minuter. Jag inser att jag glömt meddela min syster om vilket tåg jag tar och har bara mitt sydafrikanska kontantkort i mobilen, utan några pengar på det. Får väktarna vid tåget att passa mina resväskor, springer upp till terminalen igen och kommer in på internet, ringer syrran och ber henne möta mig på stationen i Malmö. Hon säger att hon inte hinner och jag blir så irriterad att jag snäser “äh skit samma, jag klarar mig!”. Hon visste att jag skulle bli sur men höll på att städa inför min hemkomst (kan ju fråga sig om hur hennes framförhållning var med tanke på att jag var typ 1,5 timme försenad, haha). Nästa tåg är bara ett set (why am I not surprised? Idioter…) så det blir såklart överfullt, och försenat. En dansk kvinna i gul väst står och gapar på mig att jag måste gå in i gången med mina resväskor. “gå til HØØØJRE!!”. Jo för det är såklart en bra idé att försöka meja mig förbi en massa människor med två stora resväskor och en kabinväska (och här önskar jag även att Malmö hade en internationell flygplats så att jag hade kunnat ta en taxi hem i stället), in i gången där det med väldigt stor sannolikhet inte finns mer plats kvar att stuva undan mitt bagage eftersom att vi reser från en FLYGPLATS, som folk reser till och från med RESVÄSKOR. På ett överfullt tåg. Orkar inte ens argumentera.

När tåget rullar in på Malmö C är klockan strax före klockan fyra på eftermiddagen, 24 timmar efter att jag satte mig i taxin i Kapstaden. Vi det här laget är jag så trött och nära till tårar att jag inte ens orkar bry mig om vad jag gör och säger. Sparkar lite halvt mina resväskor framför mig, suckar högt åt att de har satt kullersten på en plats där folk passerar med bagage och inser att jag inte kan ringa en taxi. Kopplar upp Uber-appen. “120 spänn från Malmö C till Nobeltorget?!” Hello no. Uninstall… Bye bye Uber, my best friend the past 5 months. Det regnar, är svinkallt. Jag saknar redan Kapstaden. Vad gör jag här?

Får tag på en taxi som nyss släppt av någon och frågar honom om de kör efter fastpris. “Ja det är fastpris, 79 kronor”, svarar han. När vi sen börjat köra så säger han att det kostar 25 kronor extra för att vi var i taxizonen. Som han inte ens hade behövt köra in i. Jag säger till honom att han inte kan ge ett pris och sedan lägga på en avgift utan att informera om det innan vi åker, biter mig i läppen för att inte börja gråta av utmattning och påminner mig själv om att det inte är värt den extra energin. Jag är tillbaka i Malmö. Staden med alldeles för många taxichaufförer utan servicekänsla. En stor anledning till att jag aldrig åker taxi här.

Tio minuter senare rullar vi in på gatan där min syster och Henry bor. Glömmer nästan bort att jag inte träffat min syster på fem månader. Det är först när vi släpat upp väskorna för trappan och jag tagit ett djupt andetag av lättnad som jag inser att jag inte ens gett henne en kram. Min syster som jag saknat så mycket. Det känns som att det var igår vi sågs och jag är så glad över att vara framme. Känna den där tryggheten av att ha mina allra närmaste personer nära igen. Irritationen över att hon inte kunde möta mig på stationen är borta och när jag ser att hon har köpt hem prästost och skogaholmslimpa, bäddat min säng och är precis sådär Julia-ig som bara hon är så glömmer jag allt med tunga resväskor, missade tåg och irriterande taxichaufförer och vill bara krama sönder henne mest hela tiden. Som jag har saknat den knasbollen!

Vi överraskade för övrigt min mamma, som trodde att jag skulle komma hem först om två veckor. Så när hon kom hit i tron om att dricka kaffe med sin yngsta dotter, så öppnade hennes äldre dotter i stället dörren. Hon blev minst sagt förvånad! Efter kaffe och kaka med mamma så promenerade jag och syrran bort för att handla lite middagsmat. Vi lagade till god tortellini och började se på film, men vid tio kunde jag knappt hålla ögonen öppna så jag gick och la mig. Sedan sov jag i 11 timmar.

Idag jobbar syrran och själv funderar jag över om jag ska sitta här i myskläder hela dagen. Kolla på Suits, göra lite skrivjobb och gå genom resväskan som stått i en garderob här de senaste fem månaderna. blir nästan som en julafton att öppna den! Egentligen skulle jag ha behövt ta mig till Länsförsäkringar så att jag kan avsluta min utlandsförsäkring, men vädret lockar inte direkt till att gå ut.

Tio grader. Det är hårt. Är det okej att stanna här inne tills våren kommer på riktigt?

 

8 Comments

Layover in Dubai

Posted in C'est la vie, Travels

IMG_1149 IMG_1138 IMG_1159

Ett snabbt hej från Dubais flygplats. Jag lyfte från Kapstaden igår kväll och landade här 05.30 lokal tid. Då var klockan halv fyra på morgonen för min del. Nu åker jag tillbaka till normal tidszon. Världigt förvirrande. Kommer jag bli jetlagged? Känner mig otroligt trött och mår lite sisådär efter flygresa, lite sömn och inte så nyttig mat. Drack en äcklig kaffe också som inte gjorde saken bättre. Nu ska vi strax på planet här och sen landar jag i Kppenhamn kl 13. Längtar efter en dusch just nu! Gotta go innan de ropar ut mitt namn, haha. Alltid sist på…

Hoppas att ni mår bra?! Hörs från Sverige <3

3 Comments