Fransk TV-serie: “Ring min agent!”

Posted in C'est la vie, Culture Paris/France, Movies & TV

Jag hittade en riktigt underhållande fransk TV-serie på Netflix och har nu slukat hela första säsongen på ett par dagar. Den har översatts till “Ring min agent!” på svenska, men heter egentligen “Dix pour cent” (= Tio percent) i Frankrike. Serien utspelar sig i Paris på en agentur för skådespelare, och handlingen kretsar dels kring några huvudkaraktärer som jobbar på agenturen och dels kring deras klienter. Det roliga är att flera kända, franska skådespelare är med som sig själva. Till exempel Audrey Fleurot som spelade Magali, den rödhåriga assistenten, i “En oväntad vänskap” och Laura Smet som varit med i filmen om Yves Saint Laurent, och är dotter till Johnny Hallyday – en av Frankrikes mest berömda sångare. Tyvärr är franska skådespelare ganska snobbiga – bara att förtexten i franska filmer kan börja med “Med François de Forêt från La Comédie Française” säger en del – så tydligen har många som blivit tillfrågade att spela sig själva tackat nej. Några verkar i alla fall ha självdistans nog att driva med sig själva.

 

Jag tyckte om den för att 1. skådespelarna är riktigt bra (älskar Andréa!) 2. det utspelar sig i Paris och 3. det är så himla franskt såklart. Språket, uttrycken, klädstilen, croissants till morgonmötet, de stora gesterna, ni:andet även fast det är två unga personer (det har dock översatts till “du” i de flesta fall i textremsan), när de säger någonting artigt men tonen på rösten menar “up yours” och högljudda diskussioner… Jag känner igen allt från när jag själv jobbade i Paris. Dessutom är det kanske kul för någon som aldrig jobbat eller bott i Frankrike att se hur det faktiskt kan vara. Visst att detta är lite överdrivet, men mycket av det är väldigt representativt för den franska livsstilen och arbetskulturen. Nu måste jag bara hitta säsong 2 för den finns inte ännu på Netflix.

Har du någon rolig serie att rekommendera? Jag tänker att komediserier behövs nu till hösten!
2 Comments

Det komplicerade franska språket

Posted in Culture Paris/France

Om du är frankofil (eller bara vill veta lite mer om Frankrike, knäcka några myter eller få reda på hur det verkligen ligger till) och inte har sett dessa videor så är det hög tid nu. Paul Taylor bor i Paris sedan flera år – eller ganska många om man ska döma av hans accent. Han pratar nämligen riktigt bra franska (han pratar däremot mest engelska i videon och det lilla franska som pratas är textat). Eftersom att engelsmän och amerikanare normalt sett har ganska svårt för att lära sig franska och verkligen få till den där franska accenten så är det ganska imponerande.

Hursomhelst. Denna video är så himla klockren. Jag minns när jag nyligen hade träffat mitt ex och vi var iväg “en weekend” – som man säger på franska – nära staden Limoges (för den som är nyfiken så hittas det inlägget HÄR). Det är i princip första gången jag träffar alla hans vänner som han pluggade med i Toulouse. När vi sitter i bilen så tänker jag att det är varmt och säger “Je suis chaude…”. För mina fransktalande läsare så är det uppenbart att jag blandar ihop saker och ting lite. För er som inte pratar franska så betyder det i princip att jag är kåt. Först blir det helt tyst i bilen och sen kommer jag på vad jag har sagt och rättar mig snabbt med “non je veux dire que j’ai chaud!” (= nej jag menar att jag är varm!). Då brister alla ut i skratt! Till skillnad från på svenska och engelska så säger man på franska att man har värme/kyla. Jag har även råkat säga “baiser” (= kn***a) i stället för “baisser” (=sänka > exv. volymen) inför mina före detta svärföräldrar. För det uttalas nästan likadant. Tur att de hade humor.


039

Det här med “le verlan”, har jag aldrig riktigt lärt mig och om du tycker att det är svårt att hänga med i svensk slang som dagens ungdomar kör med så är det ingenting mot hur fransmännen pratar. 70% av konversationerna bland personer under 30 år är slang.

Andra slangord är:

Cigarette → clop = en cigarett/cigg

Femme → meuf = en kvinna/brud

Travail → Boulot/Taf = Arbete/jobb

Livre → Bouquin = bok

Vêtements → Fringes = kläder

Bien aimer → Kiffer = Gilla

Är det inte lite roligt förresten hur vi ibland har NOLL kännedom om vissa länder som inte är nära vårt eget. Typ som att jenkare tror att Schweiz och Sweden är samma land eller att icke-fransktalande tror att man går runt och säger “Voulez-vous coucher avec moi?” i Frankrike. Det är därför det är så kul att lära känna människor från andra kulturer och lära sig av dem.

Apropå sådant folk tror att man säger på franska, men som man inte någonsin säger:

→ Comme si, comme ça – Ingen fransman skulle säga att det är sisådär. De skulle snarare säga något i stil med “jen ai marre, ça me fait chier”, vilket typ inte kan översättas men det är standardrepliken hos missnöjda fransmän.
→ Sacre bleu – Kanske för sådär 100 år sedan i någon fransk liten by.

Dagens lektion i franska är således avklarad. Frågor på det?

14 Comments

Franska damer med starka karaktärer

Posted in Culture Paris/France, Travels
IMG_4212 (1)
Det finns inget härligare än att simma några längder i en pool efter att ha suttit ner på ett tåg i flera timmar. 28 grader är det. Precis lagom för en badkruka som jag, hehe.

Igår kväll gick jag ner till en restaurang och åt middag. Som bordsgranne hade jag en dam med stark en färgstark personlighet som nog hade fått i sig ett eller annat glas rosé för mycket. Eftersom att man oftast ni:ar personer man inte känner här i Frankrike, så reagerar jag alltid lite när någon du:ar mig. Inte för att jag har någonting emot det, men jag har själv svårt för att göra samma sak tillbaka. Det känns liksom fel. Precis som det skulle kännas främmande att säga “ni” till en servitör i Sverige. Det händer dock i Malmö, eftersom att det är en multikulturell stad och ibland så kan en person av utländsk bakgrund ni:a mig. Jag ser det inte som någonting märkligt egentligen för det är ju av respekt.

Hursomhelst. Den här damen du:ade mig och upprepade samma saker hela tiden. “J’ai besoin du soleil moi, je cherche toujours du soleil”*, sa hon gång på gång, och berättade om att hon jobbade på Galeries LaFayette och att hon aldrig skulle bli arbetslös även om märket hon jobbade hos försvann. “Tu dois visiter bla bla et bla bla, non mais vraiment. Il faut que tu vas à bla bla bla”. Verkligen en karaktär. Jag gillar att prata med människor jag möter och det är väl därför jag åker iväg såhär på egen hand. Det finns inget mer berikande än att möta främlingar och höra om deras upplevelser. Igår var jag däremot så himla trött, och orkade inte prata under hela min måltid om Galeries LaFayettes arbetspolicy och berätta för femtioelfte gången att Sverige inte är ett land där det är -5 grader året runt. Dessutom tror jag att jag blev lite yr av värmen så jag betalade direkt efter jag ätit min lasagne och gick tillbaka till mitt B&B för att sova.

Idag vaknade jag klockan åtta, pigg och förväntansfull. När jag kom ner stod en helt fantastisk frukost uppdukad och jag åt så mycket att jag inte kunde få i mig min croissant. Fast den blir ett perfekt mellanmål idag. Nu ska jag tidsinställa ett inlägg med update från Paris, sedan ska jag ta mig ner till spårvagnen och åka ner till city. Jag tänkte ta mig bort till Èze idag, och kanske även Saint-Jean Cap Ferrat.

IMG_4221
Här ska jag bo i tre dagar. Inte alls fel!

 

* 1) jag behöver sol jag, jag letar alltid efter sol. 2) Du måste verkligen besöka bla bla, och så måste du till bla bla bla…

Leave a Reply

Très Bon Goûter

Posted in Culture Paris/France
 
I Sverige är det nu middagstid, men i Frankrike har det precis varit goûter. Det är vad fransmännen kallar mellanmål, och kan ju tolkas lite som man vill. Vissa äter chiapudding eller gröna smoothies, medan ett mellanmål för andra gärna får innehålla glass, smördeg eller en chokladrik dessert. När jag bodde i Paris så brukade jag med jämna mellanrum möta upp med min kompis Anaïs för en goûter på eftermiddagen på diverse brasserier eller caféer (som exempelvis Boulangerie Huertier som ni kan läsa om några inlägg längre ner). Vi diskuterade världsliga saker över en dyr kopp café crème och någon god dessert, som Crème Brûlée, Fondant au chocolat eller kanske en Milles Feuilles. Det låter väldigt klyschigt, men det är så fransmännen lever. Det är viktigt att ta seden dit man kommer och anpassa sig till kulturen man lever i, kan jag tycka. Så det gör jag gärna så ofta jag kan, var jag än åker. Särskilt när det gäller sötsaker. 
 
Detta var min goûter en sen eftermiddag i Paris. En bakelse kallad för Très Honoré på brasseriet med samma namn. Petits choux med vaniljkräm vars konsistens var som en underbar mix av grädde och glass. På tunna smördegplattor. Freaking magnifique. 
 
Dagens mellanmål? Ett päron innan träningen. Fast jag kan ju inte lyxa till det varje dag. Eller befinna mig i Paris varje månad. Tyvärr. 
 
Restaurant Très Honoré ligger på Place du Marché St-Honoré, i Paris 1er. Prisnivå: lite dyrare.
På kvällen öppnar baren i källaren – rekommenderas för en soft afterwork! 
 
5 Comments

Paris i solnedgång

Posted in Culture Paris/France
 
Jag har ett antal tusen bilder från Paris, och i ett tidsspann på sju år. Den här bilden ovan tog jag en kväll i maj 2010. Då hade jag bott i Paris i över ett år redan och hade nyligen blivit tillsammans med C. Jag undrar vart jag var på väg här? Jag minns många detaljer och stunder från långt tillbaka, men just denna bilden vet jag inte bakgrundshistorien till. Det är egentligen ofattbart hur vacker den staden är. På ytan i alla fall. Under ytan ser det ju annorlunda ut. 
 
Tänk om man tog bytte bort de slitna och små rummen på sjätte våningen mot moderna taklägenheter med dubbelglasade fönster och skandinavisk standard? Om man kunde effektivisera byråkratin? Tänk om metron inte var så överfull på morgonen så att man slapp stå och sniffa i någons illaluktande armhåla? Hur skulle det vara om lönerna var lite högre och hyrorna lite lägre? Om man slapp stå i kö i evigeheter på Monoprix och om kassörskorna faktiskt tyckte om sitt jobb? Tänk om man slutade klockan fem på eftermiddagen i stället för åtta på kvällen? Skulle det vara mindre frustrerande om samhället var lite mer i samma nivå som i Skandinavien vad gäller jämställdhet? Om det inte var så bakåtsträvande? 
 
Troligtvis skulle livet i Paris vara betydligt enklare. Bättre? Kanske. Fast det skulle inte vara Paris. Det är just de där små skavankerna som gör Paris, och Frankrike, till den platsen den är. Om man sedan bortser från allt det där under ytan och koncenterar sig på det som finns ovanför så är det faktiskt världens vackraste stad. Särskilt i solnedgång från en bro över Seine. Tycker jag i alla fall. Vad tycker DU?
 
6 Comments

What reflects upon us

Posted in Culture Paris/France
 
Jag fick en fråga från en läsare vars svar jag tyckte förtjänade ett eget inlägg. Det här är nämligen ett ämne som jag diskuterat med andra tjejer som bor eller har bott i Paris. 
 
Kommentar:
Hej, är i Paris och det är knappt någon kille som spanar in mig alls. Är inte narcissist som kräver alla killars uppmärksamhet, men de flesta killar verkar kolla bort och ingen har kommit fram. Nu klär jag mig rätt konservativt och är ej blond/vit (adopterad från Brasilien).. Innebär detta att man anses ful i Paris? Alla andra tjejer jag träffat (förvisso svenskor och amerikanskor – de flesta blonda) verkar få massa uppmärksamhet från de franska männen..
 
Min syn på det hela:
Är man blond och blåögd får man ofta mycket uppmärksamhet i länder där etniska skandinaver anses som exotiska. Det är fakta. Jag måste erkänna att jag kände mig väldigt osynlig helt plötsligt när jag flyttade hem till Sverige och helt plötsligt var “en i mängden”. För det ÄR faktiskt smickrande med den där uppmärksamheten. Det ska jag inte sticka under stolen med. Däremot så handlar det inte bara om hur man ser ut, utan även om ens karisma och utstrålning. Jag har flera vänner i Paris som inte är blonda, eller ens ser särskilt skandinaviska ut, men de får ändå uppmärksamhet från andra. Just för att de blir attraktiva med sin charm och personlighet.
 
Sedan ska man fundera på VARFÖR man faktiskt vill ha uppmärksamhet, för oftast handlar det om ett bekräftelsebehov som bottnar mycket djupare än så. Klart att det är roligt när det motsatta könet lägger märke till en, men om man hänger upp sig på det så blir man osäker, och det syns utåt.
 
Jag tror att vi har någon slags kollektiv bild i Sverige om hur man ska se ut och vara som kvinna. Vältränad kropp, men ändå smal. Naturligt sminkad, men perfekt hy. Fransförlängning, men det ska helst se ut som att vi inte har något smink alls. Samtidigt som vi vill hitta någon att dela livet med, så ska vi vara så oåtkomliga för killar för de är ju ändå assholes allihop. Jag märker hur mycket press det är och det skrämmer mig lite. Varför har vi ett så stort behov av att sträva efter perfektion när det gäller utseende? 
 
Fransyskor har sällan smink, låter håret vara naturligt, tränar sällan och är mycket mer konservativa än vi svenskor. Det håller på att förändras med nya generationer, men generellt så upplevde jag inte alls lika stor utseendefixering när jag bodde i Frankrike. Kanske är det därför som killar från andra länder tycker att svenska kvinnor är exotiska och spännande? Vi är mer liberala och trots att vi anses vara ett av världens vackraste folk, så spenderar vi timmar framför spegeln varje morgon för att göra oss “naturligt vackra”. Samtidigt spelar det ju ingen roll om du har restylane i läpparna, eller gelénaglar, och blont långt hår, för i slutändan så är det inte det som avgör om någon faller för just din personlighet. 
 
Så sträck på dig, lägg på ett leende och visa att du har en spännande och unik karaktär så kommer andra lägga märke till dig. 
 
 
6 Comments

Matprogram på franska

Posted in Culture Paris/France
 
Om du antingen är intresserad av fransk matlagning eller bara vill njuta av 30 minuters ögon- och örongodis för frankofiler (och Paris-fans), så rekommenderar jag att titta på det här programmet. Det var vad jag fastnade för igår kväll i alla fall. I det avsnittet av Niklas Mat på SVT1 åker han nämligen till Paris för att spendera några dagar på vad som verkar vara en av stadens främsta bistron (lokaliserad i Paris 11éme arrondissement precis vid metro Goncourt). Jag har aldrig varit där själv, men måste säga att jag blev lite nyfiken nu. Sedan att höra en massa fransk musik som får nostalgin att smyga sig på och se platser från mitt andra hem är en härlig bonus som får längtan att växa ännu mer till september.
 
Spännande mat och råvaror, typiskt franska män med stark engelsk brytning och en härligt skön stämning går som en röd tråd genom hela denna underbara halvtimmen. Måste ses. 
 
Lite roligt också när den svenska kocken säger att de har ett väldigt analogt kontor och att bordsplaceringen är ritad på ett papper. Haha, välkommen till Frankrike! De älskar papper och allt ska helst skötas på ungefär samma sätt som det gjorts de senaste hundra åren. Fast det är ju på något sätt charmen i det landet. I alla fall när man slipper hantera det själv.
 
4 Comments

Längtan efter fransk ost och billigt vin

Posted in Culture Paris/France
 
När jag bodde utomlands så fanns det inte mycket som var så viktigt att få med sig hem från Sverige som mat och godis. Från att ha varit en av få som aldrig köpte med ett kilo lösgodis från videobutiken så blev jag alldeles salig så fort jag såg en påse med sega nappar, salta balkar eller Dumlekolor. Jag kunde åka till svenska affären i Paris bara för att köpa en dyr liten påse godis eller en Marabou Apelsinkrokant som jag sedan sparade länge. Jag hamstrade dem som om det var den sista påsen potatis under andra världskriget.
 
För att inte tala om när jag var i Sverige och köpte med en stor bit prästost och ett lager Leksands knäckebröd. Det var nästan så jag fällde en tår när jag skivade upp den sista skivan ost och intet Sverige-besök i horisonten. I början saknade jag saker som fiskpinnar och mamma scans köttbullar. Efter några år kunde jag knappt ens förstå varför jag ätit det från början. Snabbmakaroner med falukorv däremot. Det var det första jag åt när jag kom hem till Sverige över en helg.
 
Nu däremot saknar jag i stället mat och annat ätbart/drickbart från Frankrike. Saucisson sec, Comté (för det kostar för tusan tre gånger så mycket här), blåbärsyoghurten från Les 2 Vaches, allt med beurre salé (i Frankrike har de Mars-glass med beurre salé – sjukt gott!), blinis, riktigt mört och rött kött, macarons från Jean-Paul Hévin, ett glas vin som inte kostar mer än ett biobesök, typ hela Monoprix och Picard… m.m.
 
När jag mellanlandade på Charles de Gaulle på vägen hem köpte jag en påse med petits beurre till exempel. Tänk vad lite kakor kan dämpa längtan efter en plats? Även om det bara är tillfälligt. Nu är påsen tom sedan länge. Tur att det inte dröjer länge till nästa tillfälle att fylla upp skafferiet. 
 
Känner ni igen er?
 
5 Comments

Franska middagstider

Posted in Culture Paris/France
 
Igår åkte jag och mötte upp några barndomsvänner som hade mötts upp på Bastards innegård. De hade träffats lite innan klockan åtta och när jag kom dit hade jag inte ätit middag. Självklart hade alla redan ätit. Där är det stor skillnad mellan att bo i Sverige och Paris. Om jag mötte upp mina vänner vid den tiden när jag bodde i Frankrike så hade med all säkerhet INGEN redan ätit middag. Det är liksom underförstått där att om man bestämmer att ses innan typ nio på kvällen, så har man ofta bara “grignoté” innan dess, alltså småätit. En apéro i Frankrike är exempelvis mellan kl.18 och 20, och då är det ite småplock som charkuterier, ost eller chips. Sedan äter man middag mellan åtta och nio. Ibland kunde jag äta så sent som tio om vi skulle ut och äta och det inte fanns bord tidigare. 
 
Nu har jag i och för sig aldrig varit den som äter middag kl. 18. I vår familj åt vi ganska sent så jag har nästan alltid ätit mellan halv åtta och halv nio på kvällen. Jag kommer nog aldrig ändra mina vanor, mycket för att de flesta jag umgås med lever ungefär likadant. Tio-elva däremot är lite väl sent tycker jag. Undrar hur det hade varit med min magkatarr om jag hade bott i Spanien? Haha.
 
Hur som helst var det väldigt trevligt att träffa dem för jag ser dem så sällan. Vi var en liten stund på Koi också, men alltså det stället är verkligen inte min typ av ställe. När gänget splittrades så åkte jag hem till en väns kompis en kortis och så drog vi vidare till Far i hatten. Där stannade jag tills strax efter ett när jag höll på att frysa ihjäl och fortfarande hade energi att cykla hem. 
 
11 Comments

Vendredi soir à Paris

Posted in Culture Paris/France
 
 
Fredag kväll. Vad innebär det när man bor i Paris? Oftast ett par glas vin, en plateau de fromage och en fullsatt uteservering tillsammans med vännerna, samtidigt som man uppdaterar varandra om den gångna veckan. Det är ju så lätt – som om man behöver en ursäkt – att beställa in en flaska vin när den många gånger kostar mindre än två glas vin på en bar i Sverige. Jag älskade sådana fredagskvällar. Antingen tillsammans med några kollegor, eller med mina tjejkompisar. Vare sig det stannade med en lugn middag eller utvecklades till en partykväll på rue Oberkampf. Det perfekta sättet att avsluta veckan på. Spontant och okonstlat.
 
Ikväll tänker jag däremot köra på svensk veckoavslutning: fredagsmys deluxe. Mina storslagna planer är tacos-rester från gårdagskvällen (då min kompis Fanny kom över på middag – vilket för övrigt var en supertrevlig kväll). Det tänker jag toppa med en lång, varm dusch, färska jordgubbar och filmkväll under täcket. Kvalitetstid med mig själv och ta igen lite skönhetssömn är precis vad jag behöver just nu.
 
Vad är era planer?  
 
6 Comments

Paris: Bästa & Sämsta

Posted in Culture Paris/France
 
 
Ni undrade vad som är det bästa respektive det sämsta med att bo i Paris. Jag gjorde en lista på mina fem hiss och diss. Det var inte helt lätt kan jag säga er och jag fick fundera lite. Kanske borde jag göra samma sak med att bo i Sverige? Eller jämföra de två platserna. Jag får fundera på det. Glöm inte att jag älskar era kommentarer och tankar, så skriv gärna era funderingar och åsikter på detta!
 
Här kommer mina 5 hiss och diss med Paris:
 
 
 
BÄSTA
 
1. Klimatet
 
De bästa årstiderna är längre än de sämsta. Vilket man inte kan säga om Sverige, tyvärr. Att kunna sitta på en uteservering i en tunn jacka i november är verkligen en fördel enligt min mening. Paris ligger närmre ekvatorn och det märks. Det är behagliga temperaturer från mars till oktober, oftast.
 
2. Möjligheterna
 
I Paris finns ALLT och ger du dig f*n på det så kan du komma exakt dit du vill. Många av världens allra största och mest framgångsrika företag har sitt huvudkontor i Paris. Det finns föreningar och nätverk för allt och alla. Vill du knyta kontakter så är det bara att gå med i en sådan. Dessutom träffar man hela tiden intressanta människor. Det är mycket enklare att möta nya vänner för alla är öppna för nya bekantskaper. Det är inget märkvärdigt att träffa någon på en fest och föreslå att ses för en kopp kaffe nästa dag.
 
3. Storstadskänslan
 
Det där att kunna vara anonym. Att befinna sig i en miljonstad. Pulsen. Det finns så många valmöjligheter vad gäller uteställen, restauranger, kultur, nöjen och saker att göra på helgen. Du kan gå och shoppa eller besöka muséer klockan nio på kvällen, äta middag klockan elva eller skåla med champagne från en taktearss med utsikt över hela Paris. Jag planerade sällan mina lediga dagar när jag bodde där. Det var ändå alltid någonting roligt eller spännande som dök upp. 
 
4. Omgivningen 
 
Arkitekturen och de vackra byggnaderna som gör Paris till vad det är. Det är så otroligt fint att jag hade kunnat spendera mina dagar där med att bara titta på fasader. Det här att ta en kvällspromenad längs med Seine och se solen gå ner bakom Eiffeltornet eller att strosa i någon av alla vackra parker. Helt plötsligt kan du springa på en enorm kyrka och bara “jaha, där var den!”. 
 
5. Matkulturen & utelivet
 
Det finns restauranger av alla dess slag och i varje hörn ligger ett brasserie eller en bar. Det finns alltid plats någonstans. Med Happy Hour och vinpriser på 5 euro per glas är det dessutom en helt annan kvällspuls i Paris. Man kan ses och ta ett glas efter jobbet flera dagar i veckan, men inte nödvändigtvis för att dricka alkohol. Folk träffas inte heller för att “supa” eller bli fulla, utan för att umgås. 
 
 
 
 
SÄMSTA
 
1. Standarden
 
Lägenheterna är små och kommer ofta med diverse problem. Som stopp i avloppen, mögel i badrummet (eller köket som hos en av mina vänner – hela ena väggen i skafferiet är helt svart…), väggar utan isolering eller brist på allt sådant som vi tar för givet i Sverige. Som att ha en ugn eller tvåglasade fönster. I min lägenhet i Paris hade jag fönster med ett glas, medan jag i min lägenhet här i Malmö har tre glas. Det är dessutom dyrt att värma upp så många har inte så varmt hemma. Det märks ofta på restauranger och barer på vintern. Det är inte lika varmt och cosy inomhus som i Sverige.
 
2. Trängseln
 
I en stad med 10 miljoner invånare, plus turister och folk som kommer dit tillfälligt på grund av jobb, så blir det trångt. Särskilt på helgen. Att gå på stan en lördag under julruschen eller januarirean är otänkbart för en parisare med minsta lilla förnuft. Under rusningstid står man som en packad sill på metron och på söndagar under sommarhalvåret tar det 2 timmar att ens ta sig förbli la Périférique på grund av alla som ska ta sig hem efter sin weekend getaway. Allt är stängt på söndagar så alla gör sin matinhandling och sina ärenden på lördagen = långa köer och mycket väntan. Det är en stad med för mycket människor helt enkelt.
 
3. Arbetsförhållanden
 
Låga löner, långa arbetstider och oftare fokus på vad man gör fel än det man gör rätt. Dessutom har alla överordnade storhetsvansinne. Det har hänt mig flera gånger att en anställd i butiker fått en tillsägelse, INFÖR kunderna. Sjukt oprofessionellt. Ett par gånger har jag faktiskt sagt till då. Härskarteknikerna flödar. Unga nyexaminerade med en BAC +5 blir erbjudna i jämförelse att jobba för en lön på 17 000 kronor brutto. I en stad där man inte får en lägenhet om man inte tjänar tre gånger hyran och hyrorna i sig ligger på 7000 kr och uppåt. Om man inte vill bo på 11 kvm och gå på toaletten i korridoren. Vilket många gör. Arbetsmiljö kan de nog inte stava till på franska företag, och på vissa arbetsplatser röker cheferna och vissa anställda. Hade det hänt i Sverige så hade det stått i Aftonbladet nästa dag. Jag hade kunnat skriva en roman i detta ämnet.
 
4. Ineffektiviteten
 
Ni anar inte så många gånger jag fått lust att hoppa bakom disken på typ McDonalds och bara “nä, alltså ska jag fixa min egen mat kanske?”. De jobbar i slow motion. Samma i mataffären. Plus att de har managers som måste godkänna allting hela tiden, och alla som jobbar i en butik har inte rätt att ta emot returer. Vilket gör att saker och ting tar lång tid när man exempelvis ska lämna tillbaka en tröja på H&M. 
 
5. Brist på sjöar och natur
 
Paris ligger som bekant inne i landet och på sommaren kan det bli riktigt hett. När staden kokar i 35 grader vill man inget hellre än att hoppa i närmsta sjö. Bara att det inte finns någon. Havet ligger långt borta och det finns inga sjöar inom flera mils avstånd. Man kan inte ligga i bikini i alla parker heller, och även om man nu skulle vilja det så kommer man bara ligga där och svettas tills man till slut går hem och tar dagens fjärde kalldusch. Mitt råd till dig när du flyttar dit: Hitta dig en fransk pojkvän, flickvän eller polare vars föräldrar har sommarhus med pool. Eller ett stranddhus i Biarritz. Boulogneskogen eller Vincennes är annars ett tips när man vill svalka sig under trädkronorna.
 
 
Ni som bor, eller har bott, i Paris. vad tycker ni?
 
14 Comments

Oh, those French men!

Posted in Culture Paris/France
 
 
Någon undrade vad jag tycker är skillnaden mellan franska och svenska killar. Är det stora kulturella skillnader mellan en fransk pojkvän och en svensk pojkvän? Ja, och nej. Killar som killar. Visst kan man diskutera det här med jämställdhet och könsroller, men de flesta killar jag träffat har varit ungefär lika “grabbiga”. Sedan är franska män mer macho – och gentlemän. De håller upp dörrar, betalar för middagen, häller upp vin till alla kvinnor först, bär resväskan när man åker på semester och vill gärna vara omhändertagande. Dessutom är de inte rädda för att ta initiativ i början. Svenska män är lite mesigare tycker jag. De vågar inte ta kontakt och verkar alltid vänta på att tjejen ska ta första initiativet. 
 
Kulturkrockar då?
Om du börjar dejta en fransman, bli inte förvånad om han…:
 
1. blir svartsjuk på alla dina killkompisar. Även om de är gay, och har en pojkvän. Som han har träffat. 
2. inte vet hur man tvättar, lagar mat, städar etc.
3. utan att generas hånglar upp dig på gatan, metron, bussen, inför sina föräldrar etc etc…
4. ser på dig utan förståelse när du föreslår att ni ska ses och äta middag kl 18.
5. gör sitt yttersta för att imponera på dig med dyra restauranger, romantiska månskenspromenader och ömma kärleksförklaringar – “mon dieu, tu es si belle que la lune”. Typ.
6. föreslår en getaway i en vecka – med hans föräldrar! “det är skitbra chérie, vi slipper betala!” “ja, men vi är nykära och 28 år…?!”
7. avverkar 2 paket cigaretter om dagen, och ca ett helt paket när han festar.
8. berättar att han fortfarande bor hemma fastän han fyllt 30 år och har ett heltidsjobb “jag och mina föräldrar går jättebra ihop, så varför flytta?”. Ja, såklart, när mamma tvättar dina kalsonger och stryker dina skjortor.
9. aldrig har satt sin fot på ett gym i hela sitt liv
10. behandlar din som en prinsessa, ger dig massor med komplimanger varje dag och är så passionerad så att du nästan får hämta andan ibland.
11. när du frågar vad ni ska göra på nyårsafton säger: “äh, det kan vi väl bestämma dagen innan?”
12. är fruktansvärt intelligent – för att han pluggat i typ åtta år på elitnivå. 
13. säger till dig rakt ut vad han tycker och tänker – oftast när du inte bett om det.
14. inte tycker att en kyss är otrohet – men anser er vara ett par efter första kyssen.
15. inte är särskilt ödmjuk av sig. Fransmän är vana vid att hävda sig.
 
OBS: Detta är random iakttagelser och mina erfarenheter från diverse fransmän. Alla har säkerligen inte samma. Och just det, ta detta med en nypa salt. I det stora hela så är de bland de charmigaste som finns och ska jag vara helt ärlig så känner jag just nu, efter att ha bott i Sverige i nästan ett år, att jag föredrar franska män framför de svenska. Men vem vet, kanske ändrar jag mig när jag faktiskt träffar en normal svensk kille som inte sms:ar sporadiskt och ger tvetydiga signaler.
 
23 Comments