En tolk med bristfälliga språkkunskaper

Posted in Living abroad, Places in France

IMG_1416 IMG_1423 IMG_1414 IMG_1424 IMG_1421

Det vilar ett tjockt vitt molntäcke över Paris idag, men till skillnad från igår så regnar det åtminstone inte. Jag hade inte alls räknat med detta väder och får improvisera klädväg för att inte frysa och bli blöt. Tyvärr verkar det som att min kropps immunförsvar kämpar emot någon slags infektion. Vi får hålla tummarna för att det inte bryter ut.

Annat var det i fredags när vi anlände till Sainte Maxime. Vi möttes av strålande sol och 17 grader. När det första gänget kom fram till hotellet vi skulle bo på så gick vi ner till första bästa strandrestaurang och åt lunch. Menyn var på franska och servitrisen kunde inte engelska (ingen överraskning där), så jag fick agera tolk i princip hela resan.

När jag satt där och översatte menyn insåg jag att det inte bara är franskan som blivit lite rostig utan även svenskan. Efter några år utomlands och 1,5 års arbetstid i Danmark så är det inte helt lätt att jonglera fyra olika språk som på ett eller annat vis har figurerat i min vokabulär de senaste åtta åren. Jag glömmer bort ord, måste använda google translate och märker att det ibland tar lite tid att formulera mig. Ibland känner jag mig som Victoria Silvstedt som slänger in ett och annat ord på engelska. Det är ganska komiskt egentligen. “Eeh, veal, vad heter det på svenska egentligen?”. När jag flyttade hem från Paris hände det att jag översatte rakt av från franskan. Nu är det lite tvärtom och efter en vecka i Frankrike jag att jag inte är lika säker på franskan som jag var för några år sedan. Samtidigt som då svenska språket fått sig en törn. Fast kanske är jag lite väl hård mot mig själv för det kan gå veckor utan att jag pratar ett ord franska.

Det vore himla intressant om andra som bor/bott utomlands eller pratar andra språk har samma erfarenhet?

Lite av ett sidospår här men det är ett ganska intressant ämne tycker jag. Hursomhelst. Nu ska jag in i duschen, efter det ringa ett par samtal och sedan måste jag bege mig ut.

8 Comments

Med hjärtat kvar hos pingvinerna

Posted in C'est la vie, Living abroad

IMG_9774

Tanken var att jag skulle ta en paus från allt som får den där ångesten att smyga sig på. Finnas i nuet och koncentrera mig på det som är viktigast. I stället så är det som att ångesten i själva verket får mig att dras till det som jag egentligen borde ta en paus från. Som en slags flykt och tröst mitt i allting. Inlägget jag skrev i fredags kliar som en stickig kofta och jag raderar det. Orkar inte skriva om mig själv (trots att jag gör det nu). Jag blir liksom lite trött på mig själv. Att skriva om min vardag, om ytligheter, om mitt liv som någon slags digital version av Truman Show. Samtidigt som verkligheten händer där ute och jag knappt vet hur jag ska bete mig i den för att jag glömmer bort att allting i den digitala världen inte är verkligt.

Jag stressas av att ha allas perfekta och framgångsrika liv “in my face”, även fast jag vet att det inte finns någonting så befängt som perfektion. Orosmoln florerar över mitt huvud för att jag inte vet vad jag ska göra av mitt liv, samtidigt som jag vet att det finns tusentals personer där ute med samma livsfrågor som jag. Jag raderar inlägg som känns utelämnande trots att jag läser andras blottande texter med beundran och respekt för deras mod. För att jag är så rädd för att bli felaktigt dömd och stämplad. Kan ni andra bloggare känna så ibland?

Egentligen är det ironiskt för en kompis sa häromdagen att hennes vänner var så avundsjuka på mitt “fantastiska liv i Sydafrika”. Det var såklart en ovärderlig upplevelse och jag har fått se så mycket som andra inte har fått se, men det var fem månader av mitt liv som stundvis var ganska jobbiga. När jag avundsjukt kommenterade på en väns våffel-bild på Instagram så svarade hon någonting i stil med “och jag som är avundsjuk på dig som får hänga med pingviner”. Ja, jo. Fast verkligheten ser inte alltid likadan ut som på bild. Jag tror inte på att ge en falsk fasad på sociala medier och jag skulle aldrig ljuga om hur jag mår. Just i de stunderna jag delar med mig av en fin stund, så är det oftast en fin stund, men stunden innan eller efter kanske inte är lika fin. Kanske stod jag på en tågperrong bara några timmar tidigare och kände mig likgiltig och ledsen. Kanske känner jag min vilsen och tvivelaktig. Ingen vet vad som försiggår bakom kulisserna.

Nu var inte tanken att jag skulle skriva ett sådant här öppenhjärtat inlägg, och jag sitter här och funderar över om jag ska publicera det eller ej. Det är kanske vad jag borde göra. Skriva ner mina känslor och släppa ut dem i det fria. För jag vet inte om jag ens reflekterat över det faktum att jag precis lämnat fem månader av mitt liv bakom mig. Förstår jag ens att jag för fem månader sedan ryckte upp allt jag kände till och reste till en okänd framtid? Nu har jag gjort samma sak igen. Nytt kapitel. Helt blankt och utan någon plan. Gjorde jag rätt val? Jag behöver troligtvis bearbeta det och inte naivt tro att min tid i Kapstaden är som att komma hem efter en veckas semester i Spanien. För att inte tala om att det finns många fler därute som gjort samma sak. Flyttat utomlands och sedan återvänt. Jag har gjort världens livsresa och nu är det som att den tiden bara var ett fragment av mitt 32-åriga liv.

Det känns lite tomt utan Sydafrika och allt det som varit min vardag där. Det känns som att jag har skurit ut en liten bit av hjärtat och lämnat det i Afrika. För en del av mig är kvar där fortfarande. På andra sidan jordklotet, med pingvinerna.

3 Comments

Att bo utomlands på en liten budget → 10 tips!

Posted in Living abroad

Fråga från Kattis: Hur löste du den ekonomiska biten när du bodde i Frankrike? I Sverige är vi ju så bortskämda med en lön som BÅDE räcker till ett leverne, sparande och typ resor.

Svar från mig: Det här är någonting som jag frågat mig själv i efterhand eftersom att jag knappt vet hur jag gjorde. Det är dyrt att leva i Paris, vare sig det handlar om mat eller boende. Mitt första år i Paris jobbade jag deltid som barnflicka åt en fransk-svensk familj, och fick en timlön samtidigt som jag hyrde ett chambre de bonne i 16:e. Min hyra var 400€ /mån inklusive internet och el. Lönen låg på mellan 600-800 euro. Med klassisk huvudräkning kan ni räkna ut att jag hade ca 200-400€ för nöjen, sparande och mat. När jag var student och jobbade som värdinna så var det ungefär samma sak. Jag tror däremot att jag levde dag för dag och på ett annat sätt där och hade inte så många utgifter (läs Netflix, dyrt gymkort etc…). Det gjorde att jag hade en ganska bra översikt på hur mycket jag hade att röra mig med.

IMG_6802När en mojito kostar 5€ så har man råd att köpa två på en kväll… #happyhour

Några tips jag har är i vilket fall…

1. Ta ut en summa pengar i kontanter varje vecka som du ska ha till exempelvis restaurangbesök, nöjen och fika. Såklart är det inte bra att gå runt med en stor summa pengar i plånboken men du kan ha dem hemma och bara ta med så mycket pengar du behöver för en dag/kväll. Om du nu lever på en mindre budget så är det det kanske inte heller några extrema summor vi pratar om. Det gör att skadan blir lite mindre under en blöt krogkväll då alkoholen förblindat omdömet och “drinks on me!” känns som en bra idé att ropa ut till tio nyfunna “BFF’s”.

2. Jag reste även när jag var student. Det handlar om att prioritera. Röker du två paket cigg i veckan? Ja där har du minst 12 000 kr per år att göra roligare saker för. Kanske kan man inte göra en långresa men kortare weekendresor för att upptäcka landet man befinner sig i är minst lika trevligt.

IMG_7080Chillaxing weekend på den franska landsbygden.

 

3. Acceptera att det är en period i ditt liv då du kanske inte har möjlighet att lägga undan pengar till pensionen. Det är helt okej. Ett år är inte så mycket när man tänker på att du ska jobba i 45 år av ditt liv. MINST.

4. Om du är tjej så kan ju dejter vara en bra grej både för att kanske träffa någon trevlig kille och för att komma ut bland folk. Särskilt om du är ny i stan och inte känner så många. Nu tänker du “ja men det kostar ju pengar”. Jag vet att detta inte är så politiskt korrekt i Sverige, men faktum är att så fort du kommer ner på kontinenten så anses det som självklart att killen ska betala på första dejten. Accept it and embrace it.

5. Hitta roliga gratisevents. När jag bodde i Paris så var jag till exempel några gånger på Bonheur des Dames på torsdagar där allt var gratis för tjejer (sorry killar men det finns fördelar med att vara tjej ibland). Från och med kl 21 är det gratis inträde, gratis mat och dryck samt en show som skulle få tant Agda 85 år att få en smärre stroke. Riktigt kul! Ps, utanför Sveriges gränser finns det ingenting som heter “sova innan kl 22 på en vardag”. Det lär finnas massor med roliga grejer att hitta på Facebook!

IMG_6958Bli medlem i någon svensk förening eller organisation (Svenska Handelskammaren, SWEA eller liknande) så blir du troligtvis inbjuden till olika events och mingel = gratis mat. Hehe. 

6. Köp kläder på rean och upptäck hur mycket pengar du kan spara på det. Hälften av plaggen i min garderob är reaplagg. Utan att överdriva.

7. Spara lite varje månad, även om det endast är några hundralappar. Det går alltid att avvara en liten summa pengar vilket kan gå till mindre resor till exempel.

022Hur många Frappuccinos från Starbuck’s kan du avvara per månad?

8. Använd sajter som ger dig rabatter. Några exempel är The Fork – som finns i flera olika länder och som startades i just Paris, Groupon, Secret Escapes, Travel Bird m. fl.

9. Var medveten om var du går ut. Alla storstäder har områden eller stadsdelar där det är billigare än på andra ställen i stan. På den lokala krogen i ett mindre turistigt område i Paris kan ett glas vin kosta 2,50€ (alltså ca 25-30 kr… ja, på allvar) jämfört med andra områden där det kanske kostar dubbelt så mycket.

10. Skippa gymkortet och spring i någon park/skog i stället. Om du nu bor i ett land där de varmare säsongerna är något längre än här uppe i Sverige så går det att träna utomhus de flesta månader om året. Om du nu verkligen vill träna på gym så finns det billiga sådana. Googla dig fram! Jag gick på ett som heter Neoness i Paris. Det var lite sunkigt men jag betalade bara 27€ i månaden.

IMG_5823 (1)På väg hem från gymmet.

 

//Some of my tips on how to live abroad on a tight budget. 

14 Comments

Den riktiga bilden av Paris (vs. det man romantiserar om)

Posted in Living abroad, Paris

IMG_1508

Många har antagligen en speciell bild av Paris sett från filmer, konst, modebloggar och fotografier. Att det är en romantisk stad med häpnadsväckande arkitektur och fullt med lyx och glamour. Såklart är det en del av det också, men den större delen är ganska smutsig och tuff. Tyvärr är det många unga tjejer som flyttar till Paris och som har förväntningar som inte stämmer överens med verkligheten. Särskilt om de läser lifestylebloggar där vardagen målas upp med luncher på L’Avenue, vackra Haussmann-lägenheter sponsrade av Airbnb eller apéros på La Palette. Låt oss beta av de där klyschorna och skrapa lite på ytan. Hur är Paris på RIKTIGT egentligen?

1. Sitta på en uteservering och dricka vin

DEN ROMANTISERADE BILDEN

Drömmiga uteserveringar med charmiga servitörer som pratar exotiskt och sexigt.

DEN RIKTIGA BILDEN

Fem-sex frassar som omringar dig med moln av cigarettrök medan servitörerna gapar ordern och spiller rödvin i din cappuccino (som för övrigt troligtvis kostar 6,50€ – förresten, köp aldrig en cappuccino i Paris) utan att be om ursäkt eller erbjuda en ny kaffe. Om du mot förmodan skulle klaga så kan du räkna med att han säger någonting likt “putain tourist” och flinar till sin kollega.
IMG_3941Ingenting för den som är allergisk mot cigarettrök…

2. Bo i en lägenhet med fransk balkong

DEN ROMANTISERADE BILDEN

Charmiga lägenheter med vackra balkonger, 100 år gammalt trägolv, Eiffeltornet som utsikt och en granne som spelar dov klassisk musik

DEN RIKTIGA BILDEN

Fuktiga lägenheter på grund av ingen isolering och fönster med enkelglas, 200 år gammalt slitet parkettgolv med en medeltemperatur på 2 grader under vintern, “utsikt” över gården samt möjligheter att vakna av grannens telefonvibration. Eller vilda sexakter.

IMG_9008Man kan ha tur och hitta en lägenhet med tvåglasade fönster. But don’t hold your breath, är allt jag har att säga om det.

3. Jobba i Paris

DEN ROMANTISERADE BILDEN

Bli flytande i franska på ett halvår, trevliga och snälla fransmän som förstår om man måste gå hem lite tidigare, två timmar långa vinluncher.

DEN RIKTIGA BILDEN

Frustration över att alla pratar supersnabbt och att man inte hänger med, onda blickar från kollegor om man går hem i tid, två timmar långa möten som inte leder till någonting, hierarki mellan män och kvinnor samt anställda och chefer, dyra lunchpriser och köer som stjäl en halvtimme av din rast.

IMG_3665Förvänta dig inga 2 timmar långa lunchraster med vin, förutom kanske på helgen.

4. Sköna och pratsamma middagar hemma

DEN ROMANTISERADE BILDEN

Att avslappnat köpa en baguette på vägen hem från jobbet och laga till en gryta boeuf bourguignone.

DEN RIKTIGA BILDEN

Svettig och trött lämna kontoret omkring 19.30 för att stå i kö på Monoprix i en halvtimme, komma hem till en iskall lägenhet (för man kan inte ha värmen på under dagen – det är för dyrt), försöka laga till en middag på två kokplattor i en liten köksvrå och värma upp gårdagens baguette i den lilla miniugnen/mikrougnen. Ja och sedan sambon (om han är fransman) som troligtvis sitter och spelar PS för att “kvinnan ska vara i köket”.

IMG_1123Med lite tur får du en kassörska som inte jobbar i slowmotion. Fast även där, don’t hold your breath.

5. Härliga shoppingturer på lördagar

DEN ROMANTISERADE BILDEN

Strosa i lugn och ro på Avenue des Champs Elysées, gå runt i Marais och köpa snitsig inredning i småbutiker, köpa franskt mode i affärer kring Saint Germain des Près.

DEN RIKTIGA BILDEN

Trängas med femtioelvatusen japanska turister en lördag på Printemps då man drabbats av tillfällig sinnesförvirring och fått för sig att gå “en runda på stan”, ge upp tanken på att prova kläder på H&M när man ser den 20 meter långa kön (och noterar hur “snabba” butiksmedarbetarna är), inse att inga butiker omkring Saint Germain des Près har kläder man faktiskt har råd med, ge upp efter en halvtimme och lova sig själv att aldrig mer gå på stan veckan innan julafton.

IMG_1072Galeries Lafayette en tidig vardagseftermiddag. Annat ser det ut veckorna innan jul eller omkring rean. Shoppingturer den tiden på året bör undvikas om man är gravid, saknar tålamod eller har ett svagt hjärta. Eller bara får panik av att bli nedtrampad av tusentals köpgalna människor. 

 

//The romanticized vs. the real life picture of Paris.

21 Comments

Drömmer du om att flytta utomlands? Go for it!

Posted in Living abroad

IMG_5221

 

Hur man tacklar hemlängtan? Man blir patriotisk och firar svenska högtider till varje pris. Bilden är från midsommarafton 2014.

Under kvällen igår så pratade jag med två unga tjejer (det märks att jag själv börjar bli gammal nu, men de var faktiskt 11 år yngre än jag) som funderade på utlandspraktik. Varje gång jag stöter på någon som funderar över att flytta utomlands så säger jag alltid “kör på!”. Det finns inte mycket i mitt liv som slår den erfarenheten jag fått från att ha bott utomlands. Det är verkligen inte för alla att flytta utomlands. Vissa är nöjda där de är, och det är helt okej. Sedan finns det de som drömmer om det men aldrig slår slag i saken. De största anledningarna till att man tvekar över en sådan grej är troligtvis:

  1. Rädsla – Ska jag verkligen lämna tryggheten här hemma? Familj, mitt sociala liv…? Kommer jag hitta vänner där? 
  2. Osäkerhet – kan verkligen lilla jag göra detta? Tänk om allt skiter sig?
  3. Bekvämlighet – jag har det ju så bra här i min stora härliga lägenhet, varför skulle jag byta bort det?

Svaret på de frågorna är:

1. Om du ens frågar dig hur du ska klara dig utan din familj, så är det verkligen läge att lämna nästet. Självständighet är bra, och det finns så många möjligheter nu att hålla kontakten. Skype, whatsapp, Facebook, Facetime, Snapchat, Instagram, mail… Dessutom lågprisflyg så de kan hälsa på, och du åka hem med jämna mellanrum. Vänner har vi ju skaffat oss sedan barnsben. Det är kanske lite svårare när man inte längre frågar grannungen “ska vi leka i sandlådan?”, men är man öppen, glad och nyfiken så är det inga problem alls. Jag “raggade” vänner när jag flyttade utomlands. Dessutom är andra som också delar samma erfarenhet som du lika utsatta och intresserade av att hitta kompisar.

014bJuni 2009. Christine 24 år, och naiv svensk i Paris.

2. Om jag kunde göra det kan du också! Det är ett utmärkt tillfälle att stärka sin självkänsla och hitta sin identitet. Det bästa är att flytta ensam, utan kompisar eller pojkvän. Då tvingas du att vara självständig och lär dig att förlita dig spå dig själv till 100 %. Om allt skiter sig så kan du alltid vända hem. Det är ju det som är så bra med vårt land. Tänk hur lyckligt lottade vi är. Vi kan flytta var vi vill (i princip) och är alltid välkomna hem igen. Sedan så SKA det skita sig i lagom dos. Det är så man lär sig att plocka upp bitarna igen, och livet är ingen dans på rosor. Oj så många gånger jag gråtit, slitit mitt hår, blivit arg, fått panik och behövt lösa allt i ett land där jag varken pratade språket flytande eller kände till alla regler och lagar. Där kommer vänner in – ju snabbare man hittar dem, desto lättare blir det för man är mindre ensam.

3. Ni som läst sedan Paris-tiden vet ju att jag om någon uppskattar svensk standard på… ja det mesta efter att ha upplevt Paris bostadsstandard. Att bo i ett litet rum på 8 kvm med toaletten i korridoren (HÄR har jag skrivit om detta tidigare!) och betala 400€ för fanskapet är ju inte någonting jag saknar direkt. Samtidigt så älskade jag mitt liv just då och skulle aldrig ha bytt bort den våren när jag bodde på rue Spontini. Jag har så många minnen därifrån som gör mig varm i hjärtat. Behöver man verkligen ett perfekt hem med marmor i badrummet och en lampa från Flos för att vara lycklig?

IMG_5172Om du skulle sakna Sverige, behöver en osthyvel eller bara vill stilla ditt köttbulle-begär så finns som bekant IKEA över hela världen. 

Har du bestämt dig för att flytta utomlands? Eller kanske tagit steget men har svårt för att hitta vänner? Då kan du läsa mina tips om hur du gör den första tiden lite lättare att hantera, samt hur man lättast lär känna folk. Du hittar det här!

Och glöm inte. Man måste våga för att vinna. Känner du efter ett tag att “nej, detta är inte för mig” så får du helt enkelt åka hem. Då kan du i alla fall vara stolt över att du hade modet att hoppa ut i det okända. Bara det är en bedrift.

//Have you been thinking about moving and working abroad? Is the thought of it a bit scary? I’d say, go for it! You might miss your family or your friends, and some things are a bit difficult to handle but the reward of growing as a person is worth so much more. Besides, you will not only meet new people but also learn so much from them. Not to mention all the things you learn from yourself and your own strengths. If you miss your country there are always others there in the same situation and you can always find ways to comfort yourself when you feel homesick. As a Swede, IKEA was of course worth a day trip just to eat meatballs and feel a bit like I was in Sweden. Nowadays there is also so many possibilities to keep in touch with loved ones. Skype, whatsapp, emails, Facebook, Facetime, blogs… you name it! If everything goes to sh*t, then you can always just go home, knowing that you had the courage in the first place to bravely jump out into the unknown. 

6 Comments

That Paris life

Posted in Living abroad, Paris

IMG_1403

Jag känner en stark saknad efter Paris just nu, men inte bara staden, utan livet där. Ibland känns det som att jag aldrig riktigt lämnade Paris utan är kvar där i själen. Vissa dagar längtar jag tillbaka efter det där livet som bara upplevs när man bor i Paris.

Den avslappnade atmosfären. Den franska kulturen. Att prata så som man gör på franska. Den där formella men ändå på något sätt vackra artigheten man har med grönsakshandlaren bredvid porten eller damen på kvarterets boulangerie. Att ingen riktigt bryr sig om man äter middag sent, och att ingen rynkar på näsan till om man tar ett glas vitt till tisdagslunchen. Det disiga ljuset som lägger sig över Seine precis innan solnedgång. Spontana vinkvällar hos vänner som bestämts bara någon timme tidigare. Att butikerna är öppna till klockan åtta på lördagar. Förmiddagskaffe “au terrasse” en ledig dag. Oväntade events som man bara råkar springa på. Att köpa med månadens ELLE France på vägen hem från jobbet från en presskiosk för endast 1.50€. Att skratta åt snorkiga parisiennes som pustar och frustar på metron. Känslan av välbehag när jag promenerar på gatan och tittar upp på otroligt vackra byggnader. Män som vågar ta initiativ och faktiskt uppvakta en kvinna (något som tyvärr svenska män halkar efter med – big time!). Sensommaren som sträcker sig ända till oktober.


IMG_3798

IMG_7488 IMG_6036 Seine i solnedgång IMG_6023 IMG_4280 IMG_7319

Däremot så saknar jag ju inte den överfulla metron i rusningstrafik, att jobba sena kvällar till en värdelös lön, oärliga hyresvärdar, snorkiga kypare som försöker blåsa en bara för att man råkar prata svenska eller engelska, könsroll-uppdelningen à la 50-tal, långsamma köer på Monoprix när man är trött och hungrig, det sorgliga faktum att man inte kan gå på stan en lördag i december utan att bli nedtrampad av japanska turister, bristen på serviceinriktad personal i butiker, den pappersbaserade byråkratin eller lukten av urin och hundbajs så fort temperaturen stiger i staden.

Är ni nyfikna på mina år i Paris? Då hittar ni mina upplevelser därifrån i arkivet under åren 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 samt 2014. Ni hittar även lite tips från Paris HÄR.

Under 2010 och 2011 bodde jag bara delvis i Paris eftersom att jag pluggade i Malmö, och sedan flyttade jag hem till Sverige i september 2014.

10 Comments

Parisian Compact Living

Posted in Living abroad
 
Jag följer sidan Paris ZigZag på Facebook och brukar ibland klicka på de olika artiklarna som poppar upp i mitt flöde. Det är ett hett tips om du brukar åka dit och vill ha tips på speciella ställen att besöka eller restauranger man kanske inte hade hittat till i vanliga fall. Det står på franska men om man förstår lite så räcker det. Annars brukar det ju funka med google translate, hehe.
 
Hur som helst så läste jag en ganska intressant artikel som gav mig lite nostalgi-känslor från min första tid i Paris för nästan exakt 6 år sedan. De skrev om de typiska parisiska chambres de bonnes som ligger högst upp i husen, som väldigt ofta är som små kompakta studentrum. Bara det att det inte bara är studenter som bor där. Paris är en dyr stad med låga löner så där bor allt från utbytesstudenter till nyexaminerade unga fransmän och äldre arbetare som inte har så gott ställt. Bilderna ovan är från min egen tid på rue Spontini i Paris 16éme arrondissement. 9m2 på sjätte våningen. Alltså, NIO KVADRATMETER. Kan ni förstå hur litet det är? Så fort jag hör folk här klaga över sin “lilla” lägenhet på 50m2 får jag krupp, haha. 
 
Jag höll ju på att få utbrott vissa gånger över hur litet det var och att jag bara hade EN fungerande kokplatta, och så duschen som det ständigt blev översvämning i. Toaletten låg ute i korridoren. Väldigt mysigt när jag vaknade mitt i natten på vintern och var kissnödig. Det fanns en dusch på rummet, den är där till vänster på tredje bilden. Herregud. Jag betalade mer för det rummet än jag betalar i hyra för min lägenmhet här i Malmö. Jag skulle nog aldrig kunna bo så litet igen!
 
Fast så bodde jag ju i Paris, och kunde se Eiffeltornet om jag lutade mig ut genom det lilla englasade fönstret.
 
6 Comments

Last job in Paris

Posted in Living abroad
 
Igår firade jag 1-års jubileum. Den 27 augusti jobbade jag nämligen min sista arbetsdag i Paris. Det känns både som att det var igår, och väldigt långt bak i tiden. Ändå så minns jag allt så tydligt. Arnauds gapflabb hela tiden, Brigitte som ständigt frös och blev galen på mig när jag öppnade fönstret, sena afterworks på standardbaren, min franska kollega Benjamin som aldrig riktigt förstod sig på mina frukostvanor, julfesten på en kanalbåt där vår Business manager sjöng med i alla Queen-låtar som om han var Freddie Mercury himself, Sophie som skickade länkar från 9gag femton gånger per dag så att jag och Johanna satt och skrattade högt, ljudet av Nespresso-maskinen på morgonen, mina och Andrews bisarra konversationer och musiktips på Skype-chatten, luncherna på Bourse trappa… Så mycket som jag kommer ihåg med värme i hjärtat. Herregud så mycket roligt jag hade under min tid där. Jag saknar dem såklart fortfarande, men många av dem är idag vänner som jag träffar när jag kommer till Paris. 
 
Jag har fått frågor om vad jag gjorde på mitt förra jobb och hur jag fick jobb i Paris, så jag tänkte att jag kan passa på att svara på det. 
 
Jag jobbade på ett företag som utvecklar appar och sysslar med mobile marketing. Där var jag copywriter, översättare och ansvarig främst för kampanjer på svenska marknaden. Det jobbet fick jag tack vare en kompis som tipsade om en e-commerce mässa. Jag  gick dit en av dagarna och lämnade lite CV:n, samlade på mig visitkort och pratade med några företag. Inga av dem ringde, men däremot hade någon av de personerna koll på att en start-up behövde en svensk person till sitt team. Så en dag fick jag ett samtal från en italienska med perfekt franskt uttal och så fick jag komma på intervju. The rest is history. 
 
Nu visade det sig tyvärr att det inte var ett särskilt bra företag, och jag hade en manager som inte behandlade mig väl. Det enda som höll mig kvar det sista halvåret var mina kollegor och rädslan att byta bort dem. Och osäkerheten i var jag ville bo. Fast det var såklart en lättnad när jag väl tog beslutet att säga upp mig. Det beslutet har jag aldrig ångrat. Nu är jag tacksam över att både ha bra kollegor OCH chefer. Jag är lyckligt lottad.
 
 
6 Comments

Paris och ytlighet

Posted in Living abroad
 
Jag fick en fråga från en läsare om ytlighet i Paris som jag kände var viktig att svara på så att fler av er får ta del av det. 
 
Anonym skrev:
Hej! Tycker du paris är ytligt? Jag är lite kurvig på fel ställen, har finnar, tjockt ansikte osv.. Tror du jag kommer bli sämre behandlad i Paris? (Ska vara au pair där)
 
Jag tycker att allt handlar om attityd, ödmjukhet och självförtroende. Visst lever vi i ett samhälle där folk har en bild av den typiska “perfekta människan”, vilket är helt absurt egentligen för skönhet speglar oftast inte det man ser på ytan. En Victoria Secret’s-modell kan vara så tråkig att klockorna stannar. Precis som Laila skriver i en kommentar så handlar det hur man bär upp sig själv. Är man välklädd, inte går och tittar ner på skorna och beter sig med respekt och vänlighet mot de man möter, så spelar det ingen roll hur du ser ut och hur mycket du väger. 
 
Jag tycker nog att svenskar är ytligare faktiskt. Här handlar allt om utseende och att ha en perfekt yta. ALLT är fejk. Naglar, hår, läppar, bröst, ögonfransar… Du ska träna så att du har en platt mage och putig rumpa. Det är tre lager smink och superkorta kjolar som visar mer än omgivingen faktiskt ber om att få se.
 
I Frankrike ser du inte många tjejer som har löshår eller tre lager smink i ansiktet. Det är knappt så de ens har nagellack och smycken. Det är mer naturligt. Visst är fransyskor smala rent generellt, men verkligen långt ifrån alla. Tänk på att det alltid är ett perfekt tillfälle att vända blad när du flyttar utomlands. Om du inte har så bra självförtroende här och nu, så försök tänka att du när du flyttar har en chans att lyfta upp det. Ingen känner dig där och bedömer dig efter det första intrycket de får. Om dina första vänner i Paris tycker att du är en trevlig, intressant, snäll och rolig tjej så kommer de inte bry sig om hur du ser ut. De ser bara en person med en härlig personlighet som de vill lära känna bättre. Var dig själv så kommer andra behandla dig därefter.
 
Lycka till under ditt år som au pair i Paris. Det kommer säkert bli helt fantastiskt kul!
 
7 Comments

Hur de senaste 6 åren har format mig

Posted in Living abroad
 
Jag kom att tänka på en sak. Det här med att ha bott utomlands. Tänk så mycket som det påverkat mitt liv egentligen. Det var som att det plötsligt slog mig att jag verkligen formats av mina år i Paris. Om jag aldrig hade flyttat dit för 6 år sedan, hur hade mitt liv sett ut då? 
 
Jag ser nog saker och ting helt annorlunda nu från hur jag gjorde då. Visst har det också att göra med att jag blivit äldre och mognat med det. Samtidigt är det så mycket som hänt sedan jag var 24 år att det ibland nästan kan kännas som att tio år har gått sedan jag satte mig på planet med destination Charles de Gaulle den där dagen i april 2009. Sedan dess har jag gått genom tre livskriser, jobbat som au pair åt konstiga familjer, varit barnflicka åt den mest underbara svensk-franska familjen som jag fortfarande har kontakt med idag, gjort två praktiker, haft tre olika jobb, pluggat i Malmö, bott i 7 olika “lägenheter” (eftersom vissa inte riktigt kan kallas lägenheter) i Paris, varit riktigt jäkla fattig, upplevt helt galna saker, haft ett fyra år långt förhållande, gråtit och skrattat en himla massa, tagit mig ur en depression, gjort slut med personen som jag trodde var “the love of my life”, dejtat helt fel killar, haft en 30-årskris, fått några nya riktigt goda vänner som funnit där mer för mig än många andra har, lärt känna en hel drös med nya bekantskaper, åkt ca 25 flygresor mellan Köpenhamn och Paris, upplevt 15 nya platser i Europa, sagt upp mig från ett jobb jag inte trivdes med, flyttat hem till Sverige och fått ett nytt spännande jobb i Köpenhamn med underbara kollegor.
 
Det finns ingenting mer lärorikt än att få perspektiv på tillvaron och sin livssituation. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och om andra, vilket gjort mig mer trygg i mig själv. Jag är inte lika känslig längre, och tar inte saker på så stort allvar. Jag har en helt annan självinsikt och självdistans. Visst har jag fortfarande mycket att lära, och jag tror nog aldrig att man kan säga “nu är jag så klok som jag kan bli”. Ibland blir jag osäker och på grund av sådant som hänt i mitt liv kommer ibland den där ångesten krypandes. När det drar ihop sig i bröstet och jag känner att jag inte är trygg i tillvaron. Då försöker jag tänka att jag har klarat så många jobbiga perioder i mitt liv hittills, så att jag klarar allt. 
 
För 6 år sedan tror jag nog inte att jag hade den styrkan som jag har nu. Mycket av den kommer från det stöd jag alltid haft från min familj och mina vänner. Från C när vi var tillsammans, och från hans familj som varit helt underbara, även efter att vi hade gjort slut. 
 
Nu sitter jag här i min lägenhet i Malmö och är fruktansvärt tacksam för allting jag varit med om. Jag må klaga ibland, men egentligen är jag så himla glad för att vara där jag är nu. Den Christine som jag är nu är den jag formats till tack vare allting som jag gått genom.
 
Det skulle jag inte byta bort ens mot hela vårkollektionen på & Other Stories.
 
 
14 Comments

Paris on public transportation

Posted in Living abroad
 
 
Ännu en vardagsbild från Paris – metron. Alla de mornar när jag stod som en packad sill på linje 13. Man kan tro att det alltid är glamoröst att bo i Paris, men på metron är vi alla lika sorgliga, desperata och sunkiga. Det knuffas och armbågas fram. Alla svettas och suckar uppgivet samtidigt som de mumlar någonting i stil med “putain fait chier…” åt deras egna korkade beslut att ta metron i stället för bussen. Till och med barnvagnar trycker de in, som om det vore helt normalt att folk ska stå med överkroppen i en omänsklig position lutades över deras ungar. De ska ju med till varje pris. 
 
Det börjar med att man tänker “nej, jag vägrar bete mig som en av dem, som trycker in sig”, som om det vore sista tåget till månen för att världen är på väg att gå under. Sedan inser du att du kommer få vänta 2-3 tåg varje morgon innan du till slut får plats. Då är det var man (eller kvinna) för en själv. Du trycker in dig där det finns en lucka och säger lite generat pardon, excusez moi till personen bredvid som tvingas ge upp sin perfekta position precis vid dörren. För om inte du tar platsen, så gör någon annan det. Du måste ju med, till varje pris. Annars får du vänta tre tåg till innan du kommer hem till din lilla studio på 12 kvm som luktar mögel. 
 
Fast det gör ingenting. Du bor ju i Paris. Det är värt det. I alla fall vissa dagar. 
 
 
Topp 5 tips till metro rookien:
 
1. Undvik den helt i rusningstid, vilket är mellan ca 8.30-10.00 och 18.00-19.30. Om du inte verkligen måste, åk inte med linje 4 och 13.
2. Håll koll på väskan och ha inte plånboken i jackfickor som inte kan stängas. Ficktjuvar kan sniffa till sig turister som har no clue.
3. I biljettkassan kan man få en liten pocket metro map, som även har en karta över bussar och RER-linjerna (som bl. a. tar dig till Versailles och Disneyland). Hjälpte mig mycket i början för att lära mig metrosystemet. 
4. Om du inte vill bli utskälld av bittra parisare, stanna för guds skull inte för att läsa din Galeries LaFayette-karta framför dörrarna. Gå alltid åt sidan direkt.
5. Ta linje 6 från Passy till La Motte Piquet. Den går ovanför jorden och du får en fantastisk utsikt över Eiffeltornet. Magiskt även för en inbiten Paris-bo. 
 
3 Comments

Minnen från Paris

Posted in Living abroad
 
 
Nu när min resa till Paris närmar sig blir jag plötsligt väldigt nostalgisk. Jag saknar, längtar och minns tillbaka till härliga stunder och speciella livsperioder. Mina erfarenheter därfrån kommer jag alltid bära med mig, vare sig de var bra eller dåliga. Det är en del av mig nu märker jag mer och mer. Utan de åren i Paris hade jag inte varit den personen jag är idag.
 
Om du går och funderar över att flytta utomlands, så skulle jag säga GO FOR IT. Livet är för kort för att tveka och det är bättre att ångra det man gjort än det man aldrig vågade göra. Även om jag vissa gånger tyckte det var hemskt jobbigt, så var det många stunder då jag verkligen kände att jag levde livet fullt ut. Och det är det livet är till för, inte sant?
 
Några saker jag minns…
 
 
Jag och Natalie på en afterwork anordnad av Svenska Klubben i paris, som har sina lokaler på rue de Rivoli.
 
Syrran på besök 2010, alltså fem år sedan. Helt galet vad tiden går fort! Jag gillar verkligen den här bilden då allting i den ger en lekfull och härlig känsla. 
 
Jag och min fina vän Naomi i somras. Jag tycker den här bilden speglar hur jag kände mig den dagen – avslappnad, lycklig och glad över att ha så fina människor i min närhet.
 
En galen utekväll i vintras och fyra av mina fd kollegor. En bor nu i London, en annan i Berlin och så är Shreyas och Andrew kvar i Paris. Killen bakom var någons ragg, haha.
 
Min vän Elsa, som jag träffade mitt första år i Paris. Här var vi och åt middag på ett av mina favoritställen Lacomb.
 
Jag och Linda från en galen kväll. Det började med middag på Café Etienne Marcel och helt plötsligt följde vi med ett gäng franska killar som var på bachelor party. Det slutade med att vi hamnade på Truskel och stapplade hem när första metron började gå.
 
Vackra Iryna, som jag inte träffat på flera år nu, men som blev en riktigt god vän på väldigt kort tid. En dag kanske våra vägar möts igen.
 
Shots på Sofys bar på rue Saint Saveur. Denna kvällen träffade jag C första gången.
 
En suddig bild inifrån Petit Palais, och på dansgruppen Bounce. De uppträdde på ett event som Svenska Handelskammaren anordnade och jag jobbade som värdinna den kvällen. Detta var i november 2009.
 
Linnéa och jag under en vårpromenad. Jag tror att det är 2011.
 
Ina på Café Jacquemart André en solig sommardag samma år som hon flyttade till Oslo. Jag tycker att detta är en så fin bild på henne.
 
Underbara Lasse, på hans goodbye party innan jag tog sitt pick och pack och lämnade Paris för San Francisco. Nästa år ska jag bannemig hälsa på honom där!
 
November 2013, när jag blev överraskad med födelsedagsmiddag och champagne av dessa två snyggingarna. Så fint!
 
Jag, Linda och hennes kompis Karolina en kväll på Le Regine. Vi satt helt plötsligt och drack svindyr champagne med en arabisk sheik. Det var väldigt bisarrt. Om annsäger så.
 
Sist men inte minst, lilla jag. Här är jag på promenad i Montmartre tillsammans med Naomi. Det var kallt men som ni ser, helt underbart väder. Sådana Paris-dagar saknar jag. När solen skiner och allting i staden är lite extra vackert.
 
 
7 Comments