Fransk TV-serie: “Ring min agent!”

Posted in C'est la vie, Culture Paris/France, Movies & TV

Jag hittade en riktigt underhållande fransk TV-serie på Netflix och har nu slukat hela första säsongen på ett par dagar. Den har översatts till “Ring min agent!” på svenska, men heter egentligen “Dix pour cent” (= Tio percent) i Frankrike. Serien utspelar sig i Paris på en agentur för skådespelare, och handlingen kretsar dels kring några huvudkaraktärer som jobbar på agenturen och dels kring deras klienter. Det roliga är att flera kända, franska skådespelare är med som sig själva. Till exempel Audrey Fleurot som spelade Magali, den rödhåriga assistenten, i “En oväntad vänskap” och Laura Smet som varit med i filmen om Yves Saint Laurent, och är dotter till Johnny Hallyday – en av Frankrikes mest berömda sångare. Tyvärr är franska skådespelare ganska snobbiga – bara att förtexten i franska filmer kan börja med “Med François de Forêt från La Comédie Française” säger en del – så tydligen har många som blivit tillfrågade att spela sig själva tackat nej. Några verkar i alla fall ha självdistans nog att driva med sig själva.

 

Jag tyckte om den för att 1. skådespelarna är riktigt bra (älskar Andréa!) 2. det utspelar sig i Paris och 3. det är så himla franskt såklart. Språket, uttrycken, klädstilen, croissants till morgonmötet, de stora gesterna, ni:andet även fast det är två unga personer (det har dock översatts till “du” i de flesta fall i textremsan), när de säger någonting artigt men tonen på rösten menar “up yours” och högljudda diskussioner… Jag känner igen allt från när jag själv jobbade i Paris. Dessutom är det kanske kul för någon som aldrig jobbat eller bott i Frankrike att se hur det faktiskt kan vara. Visst att detta är lite överdrivet, men mycket av det är väldigt representativt för den franska livsstilen och arbetskulturen. Nu måste jag bara hitta säsong 2 för den finns inte ännu på Netflix.

Har du någon rolig serie att rekommendera? Jag tänker att komediserier behövs nu till hösten!
2 Comments

Beauty & The Beast: Nu vs. då

Posted in Movies & TV

IMG_2769 21-24maj 036008

Jag såg precis spelversionen av The Beauty & The Beast. Först och främst måste jag bara säga att det här är min absoluta favoritfilm i hela Disneysamlingen. Så mina förväntningar var ganska stora när jag fick höra att filmen var bra, men tyvärr blev jag inte så imponerad. De som spelade (dubbade) sina roller bäst tyckte jag var Ian McKellan som Cogsworth (fick googla detta då jag hade för mig att han hette Clocksworth men det är såklart i den svenska versionen) och Luke Evans som Gaston.

Jag störde mig på att Emma Thompson pratade cockneydialekt, och efter lite research så upptäckte jag att hon inte gör det i den engelska versionen heller. Jag undrar varför de bestämde att hon skulle prata så överdrivet? Sedan när hon sjöng blev det ju så… eh, töntigt? Plus tekannan då… varför så ful? Eftersom att jag är 80-talist så var jag endast 7 år när Skönheten & Odjuret kom ut 1991 så jag har alltid sett filmen på svenska. Jag kan alla sånger utantill (det går inte att se musikaler eller gamla Disney-filmer med mig om man har något emot någon som sjunger genom hela filmen) så jag ville inte höra dem på engelska. Haha! Sedan alla dessa extrasånger? Plus att den tecknade versionen är betydligt roligare (han ni märkt förresten att man hör alla de där “vuxenskämten” nu i Disneyfilmer vs. på 90-talet? Ironi, sarkasm och samhällsskämt…) än spelversionen. Det var kanske två ställen där jag fnissade till lite. Trots att jag inte helt såldes av denna filmen så grät jag ändå i slutet och vissa stunder var det ganska fint. Ingen film som jag kommer minnas som fantastisk, men inte heller urbota dålig. Den tecknade versionen är och förblir min favorit.

 

Fast alltså, Céline Dion och Peabo Bryson när de sjunger Beauty and the Beast. Två röster kan nästan inte passa bättre ihop. 

På tal om den. Jag såg denna filmbeskrivning av den tecknade versionen av Skönheten & Odjuret på viaplay.

Skärmavbild 2017-06-20 kl. 12.50.25

Eh, va? de Bois? Rånad? Fattar noll.

 

Apropå slott och Frankrike så tänkte jag att det passade bra att slänga in lite franska slottsbilder i stället för en filmposter från Google. Ser ni vad det är för något slott som skymtar på bilderna?

2 Comments

Before the Flood

Posted in Movies & TV, Tankar & Funderingar

IMG_5731

Jag såg precis dokumentärfilmen “Before the Flood” som Leonardo DiCaprio producerat i samarbete med National Geographic. Förutom intervjuer med ledare runtom i världen, så besöker han platser som påverkats extra mycket av allt koldioxid-utsläpp, vilket är ett resultat av massiv matproduktion, fossila bränslen, klädindustrin och annat mög.

 

Någon som har sett den? Filmen var riktigt bra måste jag säga, och gav mig en tankeställare. Hur viktigt det är att vi alla är medvetna om följderna av vårt konsumerande. Jag läste nyligen en artikel om att vi svenskar förbrukar resurser som kan jämföras med 4,2 jordklot. Du kan läsa det HÄR. Det är ganska sjukt när man tänker efter. På ett sätt känns det lite som ett kört lopp för på grund av allt maktspel så kommer det antagligen ta lång tid innan någonting verkligen händer. En forskare berättade att år 2040 kommer vi kunna åka med båt rakt över Arktis. All is kommer alltså vara smält.

Jag är inget helgon och bidrar även till stacken. Jag kommer inte sluta resa eller bli vegan, och bollen ligger nu hos världens ledare för att verkligen göra skillnad, men jag tror på talesättet “många bäckar små…”. Även vi kan påverka och göra en liten skillnad bara i vårt dagliga liv. Inte förbruka mer el än vi behöver, stänga av elementen när vi inte är hemma (jag brukar faktiskt stänga av dem på natten och om det är kallt sover jag med två täcken), cykla i stället för att köra bil, stänga av TV:n när vi inte tittar, Undvika produkter som är gjorda på palmolja och dra ner på intaget av nötkött (se filmen så förstår du vad jag menar).

Vi har bara en planet. Det vore synd att förstöra den.

Se hela filmen här → Before the Flood

//I just saw the documentary Before the Flood which is produced by Leonardo DiCaprio in collaboration with National Geographic. Have you seen it too? If not, then you need to watch it pronto. I hope that everyone on the planet watches this film and realises that we are ruining our planet and that we need to make a major change in order to save it.

You can watch it for free on YouTube HERE.

9 Comments

Tomheten efter en avslutad serie

Posted in Movies & TV, Vardagslyx

IMG_6976

Såhär såg min torsdagskväll ut. Never mind högen med papper och den fula plastpåsen på golvet. Jag orkade inte avlägsna den inför min “fotosession”… Jag lagade till mammas kycklinggryta som jag sedan intog framför Downton Abbey. Sista avsnittet. NÅGONSIN! Som slutet på en era. Det är det säkert i serien också eftersom att de går in i nya epoker hela tiden. Jag känner mig alltid så tom efter att en serie avslutas. Samma sak var det med Vänner, Desperate Housewives, Rederiet och Sex & The City.  Lite snuvad på konfekten. Var det inte ett extranummer? Jag kan tänka mig att det känns ungefär så som för “stadsinvånarna” i filmen The Truman Show. Man bara, “jahapp, då måste jag gå ut och skaffa mig ett eget liv?”. Fast om jag ska vara helt ärlig så ser jag inte på så många serier. Sista tiden har det mest varit Downton Abbey. Jag hinner bara inte följa alla de där “måste-serierna”.

Minns ni förresten den tiden när man väntade en vecka på ett nytt avsnitt av en serie och såg den på EN TEVE? Jag bokade aldrig upp mig på tisdags- eller onsdagskvällarna för då sändes alltid en serie jag följde. Om jag mot förmodan träffade någon så var det ett lika hängivet fan av The O.C, DHW, Gossip Girl, Grey’s Anatomy, Skilda Världar eller vad det nu kunde vara för serie.

Nu ska jag äta min frukost och se klart det sista avsnittet av Downton Abbey. Det var lika långt som en film så jag sparade halva till idag. Jag bereder mig med näsdukar. Sedan har jag några grejer jag behöver fixa med innan jag kan unna mig att gå på helg.

//Last night I made my mom’s chicken stew for dinner which I enjoyed in front of Downton Abbey. The last episode. EVER! I always feel so empty after I finish a TV show. Just like after The O.C, Desperate Housewives, Friends, Sex & The City… Does that mean I should go out and get myself a life? It’s like the people in The Truman Show who were like “Ok, that was that. What now?”. Do you guys remember the days before Netflix? When we used to watch TV series on an actual TV. My weekday evenings were always blank so that I could see my favourite shows. I saved half of the last episode of Downton Abbey so now I’m gonna watch the rest of the final episode while eating my breakfast. Then I have some things to take care of before I can fully enjoy the beginning of the weekend.

11 Comments

Freedom Writers

Posted in Movies & TV

IMG_6881

Jag blir så bortskämd här ska ni veta. Med härlig energi från mina vänner, god mat och avkoppling deluxe.

I fredags när jag låg och jäste på soffan så såg jag en riktigt bra film som jag måste tipsa er om. Den heter Freedom Writers och finns på Netflix. Filmen handlar om en ung och nyexaminerad lärare – spelas av Hilary Swank – som tvingas ta sig an skolans bråkigaste klass på en skola utanför Los Angeles. De här eleverna kommer från bråkiga och trasiga familjeförhållanden och spenderar sin fritid med att hitta på diverse olagliga aktiviteter. I början visar de henne såklart ingen respekt, men hon lyckas vinna deras förtroende.

Det som är så fint med filmen är budskapet den förmedlar. Att oavsett hur hopplös du tror att din framtid är och även om du tidigare val i ditt liv som du inte är stolt över, så finns det alltid en möjlighet att vända blad. Ingen är för dum för att bli det de vill vara. Den tog upp så viktiga och bra ämnen som fick mig att fundera över hur viktigt det är för människor att ha en förebild. Så många ungdomar som är vilsna för att de inte har någon att se upp till. Jag tycker att vi alla ska vara så bra förebilder vi kan vara. Inte minst i dagens samhälle som är fullt av personer som tror att de behöver vara på ett visst sätt för att bli accepterade och passa in. Alla har vi ett val att bli det bästa av oss själva och slå oss fria från destruktiva beteenden.

Om du inte har sett filmen, så gör det. Den är dessutom baserad på en verklig händelse. En av de bästa filmer jag sett faktiskt!

 

9305526_orig

Apropå film, så ska jag nu iväg och gå på bio med Elin. Vi ska se Bridget Jones’ Baby vilket jag ser fram emot. Det är en grå och ruggig dag i Stockholm så det blir en helt perfekt söndagsaktivitet.

Jag ska berätta mer om helgen sen. Det är bara svårt att få ihop tiden nu. Jag vill gärna prioritera mina vänner nu när jag är här.

Njut av er söndag allihop!

14 Comments

I’d go barefoot for you

Posted in Movies & TV
Källa: Google
Jag såg en riktig feelgood-film igår. Du vet de där filmerna som gör att man mår bättre efter att man har sett dem? Egentligen är storyn lite förutsägbar, och långsökt, men ändå så himla söt. Handlingen kretsar kring rikemanssonen Jay som är lite av familjens svarta får (det har man ju aldrig sett förut) och som i sann rebellisk anda lever ett något osunt liv med sprit, besök på strippklubbar och lånehajar efter sig. Under en samhällstjänst på ett mentalsjukhus träffar han patienten Daisy som han tar med sig till familjen för brorsans bröllop. Problem uppstår såklart, och kärlek. Samtidigt väldigt annorlunda händelseförlopp och inte det där typiska. Ja, om du skulle bestämma dig för att se den så kommer du fatta. Om du gillar filmer i stil med Yalla Yalla, The Mexican och The Spectacular Now, så kommer du nog gilla Barefoot också.
Även om den är lite fjantig, så tyckte jag på något sätt att historien var vacker. Den där otippade och omöjliga kärleken, som ändå är rätt. När man helt plötsligt älskar någon utan att man kan förklara varför. Man bara vet att man måste vara med den där personen för att vara lycklig och man mår så himla bra av att ha honom eller henne nära. Att älska någon så mycket att det värker i hjärtat när man är ifrån varandra en lång tid.
Jag var där för inte alls lång tid sedan jag med och även om min kärlekshistoria tog slut, så kan jag tänka tillbaka på det med ett leende på läpparna. Att jag faktiskt har fått uppleva det. Konstig, oförklarlig och äkta kärlek.
Leave a Reply

Så mycket bättre

Posted in Movies & TV
 
 
Jag drog ut på en löptur längs med stranden innan middagen. Eftersom jag inte tog med mig kameran, av förklarliga skäl, så bjuder jag på några gamla bilder från i somras i stället. Kivik riktigt fint och jag märker att jag mår så himla bra när jag kommer hit. Jag får så mycket energi av det.  
 
Vi sitter och tittar på Så mycket bättre. Åh vad jag gillade Orups svenska tolkning av Ola Salos Echo Chamber. De två artisterna får mig att tänka på mina tidiga respektive sena tonår. Orup lyssnade jag på när jag var runt 13-14 år, och The Ark spelade vi på varenda fest när jag var sådär 18-19 år.
 
 
Det är för övrigt ett av få svenska program som jag alltid tittat på under alla mina år i Paris. Paradise Hotel skulle jag endast se om jag fick betalt i tresiffrigt per minut. 
 
 
11 Comments

Pancakes and TV shows

Posted in Movies & TV
 
 
Den här bilden är från ett par helger sedan, men min söndagsfrukost ser ungefär likadan ut. Minus blåbären. 
 
Jag försöker bestämma mig för om jag ska gå och träna eller inte innan lunch. Jag har inte satt min fot på gymmet på flera veckor så det vore ju på tiden. Jag får se hur jag känner senare. Först ska jag i alla fall njuta av mina pannkakor och se ett avsnitt av Revenge. Eftersom det är säsongsuppehåll för Hart of Dixie får jag roa mig med någonting annat. För övrigt börjar jag föredra serier framför filmer. Det är kortare och så tar det liksom aldrig slut. Dessutom finns det så många olika serier så det är alltid någonting att se beroende på humör. Jag brukar titta på Devious Maids också. Märks det att jag gillar serier med mord och intriger? Hade jag inte varit så himla skraj och äckelmagad av mig hade jag följt The Walking Dead. Den serien är riktigt bra och spännande. Det enda är att jag typ blir illamående av alla äckliga inälvor och zombies, haha.
 
Vad ser ni för serier?
 
 
6 Comments

A ball at the movies

Posted in Movies & TV
 
 
I Paris sjunde arrondissement hittar du biografen La Pagode. De visar bara ett fåtal filmer åt gången men både franska och utländska. De senare är alltid i originalspråk och undertexter. Det finns två salonger, varav den ena är en gammal balsal med vacker interiör och antika detaljer. Det hela gör bioupplevelsen lite unik och speciell. Den är betydligt mysigare än de där stora biosalongerna på Champs Elysées, där det ofta är dålig luft och alldeles för mycket folk. Här sitter du rymligt på sköna stolar. Den vackra trädgården bredvid får du inte missa heller!
 
Filmen vi såg var förresten American Hustle. Jag tyckte den var bra, men lite rörig. Sedan kunde de slängt in lite fler humoristiska scener och kortat ner den en halvtimme. Jag blev lite besviken då den trots allt nominerats till en Oscar. Skådespelarinsatserna var dock riktigt bra – speciellt Jennifer Lawrence som jag tycker är klockren i den här filmen.
 
 
2 Comments

New Season

Posted in Movies & TV
 
Bild från Google.com
 
Efter en lång dag är det skönt att komma hem, laga en god middag, ta en skön dusch, sätta sig i soffan och titta på en serie med sambon. Suits säsong 3 har börjat vilket vi båda sett fram emot. Det är mysigt att ha en gemensam serie att se på. 
 
 
 
7 Comments

The Very Last One

Posted in Movies & TV
 
 
Jag såg precis sista avsnittet av One Tree Hill (orkade aldrig göra det igår) och började så klart gråta. Jag gråter alltid när en favoritserie avslutas. Det var samma sak med sista avsnittet av Desperate Housewives, Vänner, O.C, Gossip Girl, Beverly Hills och Sex & the city. Jag har liksom tittat på den här serien i 9 år, sedan jag var 19 år. Det är ju helt galet! Det känns som en del av mitt liv avslutas. Konstigt det där. Alltså den är ju ganska töntig ibland, med allt det där “I love you, I love you too, and I love YOU, and I love you TOO….”, och Brooke som alltid gråter men det kommer inga tårar och att allting går så snabbt hela tiden. Väldigt mycket bla bla bla. Samtidigt är det charmen med den serien.
 
Om två timmar kommer en kompis förbi på lunch så jag ska gå ut och handla lite nu. Det får bli lax i ugnen med ratatouille. Enkelt men gott.
 
 
17 Comments

Vad jag tyckte om Les Misérables

Posted in Movies & TV
 
 
Igår såg jag Les Misérables. Linnéa bjöd mig eftersom hon hade presentkort. Jag tänker inte skriva någon resumé av själv handlingen. Det kan ni läsa om här i stället. Jag såg musikalen på Malmö Opera med min mamma när den gick där 2001. Jag minns att jag gillade den och när jag såg filmen kom sångerna tillbaka. Jag mimade med till Castle on a cloud trots att jag inte hört den på 11 år. Jag kom däremot inte ihåg handlingen och upplägget så det blev en överraskning.
 
Så vad tyckte jag om filmen då? Jag måste erkänna att jag inte visste att det skulle vara “bara” musikal, alltså att det inte direkt är några vanliga talande repliker i filmen och till slut blev det lite tjatigt. Jag älskar musikaler men jag uppskattar också när det är lite mer prat och inte bara sång. Sedan var den lite väl långdragen och på vissa ställen nästan tråkig. Jag blev lite besviken för jag hade förväntat mig bättre.
 
Men alltså musiken, den är så fin och jag som är en känslosam person satt med tårar i ögonen nästan hela tiden. Sådan musik har alltså rört mig väldigt mycket. När Anne Hathaway sjöng I dreamed a dream kunde jag inte hejda mig, och man hörde lite snyftande överallt i salongen. Jag visste inte att hon kunde sjunga så vackert. Jag hoppas hon får en Oscar för denna rollen. Överlag var skådespelarprestationerna fantasitiska. Att de dessutom sjunger live in i kameran och inte mimar till playback gör det hela så mycket mer levande. Det var som att se en teatermusikal på vita duken. Det var roligt också att se Russel Crowe i en sådan roll. Och sedan Baron Cohen, helt underbar! Han stod helt klart för underhållningen. Hans och Helena Bonham Carters Master of the house var bara klockren.
 
Summa kardemumma: Helt klart värd att se på bio. En bra film men ingenting för de som inte är fans av musikaler och snyftiga scener.
 
Har ni sett filmen? Vad tyckte ni?
 
 
 
14 Comments