ROMO – Realisation Of Missing Out

Posted in Paris, Travels

IMG_1809

I måndags fick jag se att Linda är i Paris och att hon satt på en restaurang i Montmartre och åt middag med bl a Natalie och Annelie. Då drabbades av en FOMO utan dess like. Eller snarare ROMO – Realisation Of Missing Out. Det fick mig att minnas när vi bodde där samtidigt och alla kvällar vi träffades över en middag för att spy galla över fransk byråkrati (mest jag och Linda), diskutera vidare vi någonsin skulle kunna återanpassa oss till svensk kultur (mest Natalie) och dricka lite för många glas vin (alla tre). Nu satt de där och pratade om allt sådant utan mig (*gråt-emoji*). Jag borde ha varit där med dem!

Plus att Jennifer aka Forever Abroad varit i Paris under veckan och hälsar på bloggerskan Sandra Nicole, och det hade ju varit superduperroligt att få hänga med dem också. Jag träffade faktiskt Sandra när jag var i Paris i maj – vilket jag helt glömt att skriva om eftersom att jag inte tänkte på att ta någon fin bild i samband med det – och hon är precis lika gullig, duk och ödmjuk som hon utstrålar i sin blogg. För att inte tala om hennes talang för att skapa vackra kläder – kolla bara in hennes grymma design! Jag vill på riktigt ha den där stickade tröjan. Jag har följt tjejerna på Instagram de senaste dagarna och hade gärna hängt med på deras roligheter.

Livet är orättvist när jag inte kan vara överallt hela tiden. Jag måste hitta ett yrke som tillåter mig att jobba var jag vill i världen.

Leave a Reply

Tre år sedan jag lämnade Paris

Posted in Paris

IMG_2333

För tre år sedan den 4 september, alltså 2014, satte jag mig på ett plan som skulle föra mig från Paris till Köpenhamn. Den där rutten hade jag gjort många gånger, för under de dryga fem åren sedan jag för första gången landade på Aéroport Charles de Gaulle hade jag säkert flugit ett 30-tal flygresor mellan de två städerna. Skillnaden var att denna gången hade jag med mig alla mina ägodelar i två resväskor. Det fanns ingen returbiljett. Mina år som utlandssvensk var över och ett nytt kapitel väntade.

När jag tänker tillbaka på de där sista dagarna innan jag skulle flytta hem till Sverige så försöker jag minnas hur jag kände då. Det enda jag kan minnas är den bitterljuva känslan av ambivalens. Jag ville lämna, men ändå stanna kvar. Jag minns att jag tänkte “En dag kommer jag åka tillbaka, men under andra omständigheter”. Sedan rusade tre år iväg. Är det inte lustigt hur livet liksom bara händer? Mina år i Paris känns lite som ett annat liv. Vardagen där bleknar med tiden. Jag minns det väldigt tydligt på vissa sätt, men samtidigt så är de åren så långt bort. Jag saknar Paris ofta, faktiskt. Det är som en gammal kärlek som aldrig rostar.

För att fira mitt 3-årsjubileum så bjuder jag på lite blandade bilder från fem år i staden med baguetter, franska balkonger och billigt vin.


027IMG_3837 IMG_3508 kopia IMG_8669 IMG_7818 IMG_2404 IMG_6947 IMG_1523 IMG_1359IMG_8722 IMG_8632 IMG_6023 IMG_7459IMG_6628IMG_1627 IMG_5573IMG_5458Julia i Paris 019IMG_6799

2 Comments

Dinner with three friends, three years ago #tbt

Posted in Paris, Things I like

dinnerwiththegirls

Den här bilden kom upp som Facebook Memory idag. Det är från en middag för exakt tre år sedan, bara en vecka innan jag flyttade från Paris till Malmö. De där tre personerna var så himla viktiga för mig under min tid i Paris, och är fortfarande viktiga. De bor allihop kvar i Paris så av förklarliga skäl ses vi inte så ofta.

♥ Sara, till vänster, träffade jag när jag gjorde praktik på Svenska Handelskammaren i Paris. Hon hade gjort praktik där innan mig och vi började successivt bygga upp en vänskap efter att ha träffats på några event som jag anordnade med Junior Chamber Club. Året innan jag flyttade hem umgicks vi ofta och sedan utvecklades det till en riktigt nära vänskap med ett starkt förtroende, i alla fall för min del. Hon är den där som skickar ett meddelande bara för att visa att hon tänker på mig och ber om ursäkt för att hon inte hört av sig på länge, trots att jag inte varit mycket bättre själv.

♥ Bredvid Sara sitter Naomi, min italienska vän som jag träffade när vi båda var på en gruppintervju på en Hostess Agency. En energisk brunett med enormt, lockigt hår och nyfikenhet i blicken börjar prata med mig när vi står och väntar på ett dokument vi ska få, och det visar sig sen att vi ska åt samma håll tillbaka. Vi bestämmer oss för att äta lunch ihop och efter det hade jag en ny vän. Jag har henne att tacka för mycket när det var som jobbigast mellan mig och mitt ex, och även efter att det tagit slut. Dessutom beundrar jag henne för hennes mod och driv. För två somrar sedan fick jag även se henne gifta sig i Italien (jag insåg förresten att jag glömt skriva om denna händelse, så det ska jag göra!) med sitt livs kärlek.

♥ Sedan har vi Natalie. Hon var en av mina allra första vänner i Paris och en av de jag nog har flest minnen med. Vi träffades hösten 2009. Jag tror till och med att vi snart firar 8 år som vänner! Jag är så tacksam till denna människa för utan henne hade inte min tid utomlands varit så bra som den varit. Alla gånger hon stöttat, lyssnat, förgyllt mina dagar med sin härliga personlighet, hjälpt mig med med mina franska CV:n och varit en oslagbar partner in crime. Vi har dansat oss svettiga på nattklubbar, legat och pratat i hennes säng på rue 29 Juillet till sent på natten, delat svåra stunder och firat framgångar, provat oss fram till Paris godaste mojitos, gått på utställningar och events, skrattat åt konstiga dejtinganektdoter, varit på märkliga hemmafester, söndagspromenerat i Montmartre och mycket mer. Dessutom är hon en av de snällaste och mest generösa personer jag vet. En rolig kuriosa är att Natalie är den jag har flest gemensamma vänner med på Facebook – hela 68 stycken!

Tre fina vänner som jag hoppas kommer finnas kvar i mitt liv, oavsett hur ofta eller sällan vi ses. Förhoppningsvis så har jag råd med en långhelg i Paris till hösten för nu fick jag en sådan saknad efter dessa tre personer. Åh vad jag tycker om dem!

2 Comments

On another Tuesday about 1200 kilometers south

Posted in Paris, Restaurants/Bars/Cafes in Paris

IMG_1700 IMG_1709 IMG_1715 (1) IMG_1706IMG_1718 IMG_1719 IMG_1712

Från en tisdag till en annan, och en liten stad till en ganska mycket större stad. Det går säkert inte att undgå varifrån bilderna är tagna? Detta var tisdagen den 2 maj 2017 – alltså för snart fyra månader sedan. Efter att ha efterlyst ett trevligt café med snabbt Wi-Fi i Paris 18éme arrondissemt så fick jag tips om Lomi – Shop and Coffee Shop. Jag åt frukost med Sophie och sedan promenerade jag österut längs med rue Ordener i Montmartre.

De första åren när jag bodde i Paris så fanns det inte så många sådana här trendiga ställen, som helt klart hämtat inspiration från USA och norra Europa. Då var det antingen Starbuck’s (minns du de tiderna, Ellinor?) eller brasserierna med tveklös interiör som var allt annat än mysiga jag hade att välja mellan. Där serveras inga släta cappuccinos (faktum är att jag avråder från att ens beställa en cappuccino på ett typisk franskt brasserie – dyra som tusan och skummet är oroväckande likt det där som följer med vågorna upp från havet…) och efter ett par timmar på aluminiumstolar eller hårda träbänkar behöver ryggen en massage. För några år sedan nådde hipsterkulturen Frankrikes huvudstad med Red Velvet cake och egenrostat kaffe. På något vis så tar det bort charmen med Paris, som ju faktiskt ÄR de där brasserierna med runda bord och en ljummen café crème. Såklart klagar jag på det när jag väl är där, men det spelar mindre roll när jag sitter på en rottingstol i solen och tittar ut över Place des Abbesses.

Fast ibland blir suget efter en perfekt bryggd cappuccino och gemytlig atmosfär alldeles för stort. Då kan jag rekommendera LOMI till den som är kräsen med sitt kaffe, och vill ha en god och prisvärd lunch. Linssoppan jag åt var très bon och jag vill minnas att den inte var så dyr heller, i Paris-mått. Lokalen var mysig och internetuppkopplingen fungerade. Vad mer kan en 80-talist önska? På tal om soppor så ska jag värma upp en sådan nu till middag. Jag har upptäckt hur bra det är med färdiga soppor på burk från kyldisken. En singelkvinnas bästa vän. Jag tar alla life hacks jag kan få.

4 Comments

Toujours Paris

Posted in Paris

IMG_1933 IMG_1934 IMG_1928 IMG_1932Jardin des Tuileries, 05.05.2017.

Jag lyssnade nyss på P3 Dokumentär där de pratade om Paris-attackerna den 13 november 2015, och sedan fastnade jag framför YouTube med en massa klipp om den hemska händelsen. Sådär är det ofta för mig. Jag blir helt uppslukad av någonting som hänt och vill veta allt om det, även om jag redan gjort en omgång av nyhetsslukande de efterföljande dagarna.

När jag var i Paris i maj så tänkte jag mycket på vad som hände där 1,5 år tidigare. Det var inte första gången jag besökte Paris efter attackerna, men däremot första gången jag märkte en viss oro över att någonting sådant faktiskt kan hända igen. Kanske för att det var första gången jag åkte till Frankrike efter attentatet i Nice i juni 2016. Det blev så påtagligt att det inte bara var en engångs-företeelse. Vissa situationer eller platser undvek jag gärna. Till exempel så var jag inte alls bekväm med att lyssna på musik i metron för jag kom direkt att tänka på att jag då inte hör vad som pågår. Det hemska är att jag, precis som många andra, blir misstänksamma för omgivningen. Vänner till mig går av och tar nästa metro om de ser någon som ut att dölja något. Jag har även ryckt till vid höga ljud följt av en direkt obehagskänsla i magen.

Det är så märkligt att så brutala saker händer i en stad som en gång var mitt hem. På platser där jag ibland tillbringade mina fredagskvällar tillsammans med vänner. Om jag hade bott kvar i Paris så kanske jag hade suttit på en av de två barerna och druckit vin för 3€50. Jag är så tacksam för att ingen jag känner drabbades.

Samtidigt så är det fortfarande mitt andra hem. Staden där jag skapade minnen för livet. Både bra och dåliga. Jag kommer fortsätta att åka dit. Även om mina hörlurar ligger kvar i väskan och jag alltid hoppas på att inte råka befinna mig på fel plats vid fel tillfälle.

1 Comment

Paris, grey and full of contrasts

Posted in Paris

IMG_1887 IMG_1823 IMG_1793 IMG_1685

Ibland är inte Paris en solskenshistoria. Vissa dagar ligger ett tjockt molntäcke över staden och då är den inte lika fotogenisk som den brukar vara. Ändå kan jag sällan låta bli att ta fram kameran. Trots att färgerna på bilden inte riktigt gör sig rättvisa med verkligheten. För det finns någonting speciellt med Paris oavsett väder. Nu lade jag på ett filter på dessa foton som faktiskt finns i min dator. Jag är lite lat och orkar sällan öppna upp photoshop, trots att jag har det på datorn. Jag tyckte hursomhelst att filtret gav lite liv i dessa bilder som i övrigt var ganska grådassiga på grund av det grå vädret.

Jag är för övrigt barnsligt förtjust i skarpa kontraster. Det kanske ni har märkt vid det här laget? Hellre det än ljusrosa, tillrättalagt och skimrande. Kanske för att jag som person inte är speciellt rosaskimrande eller tillrättalagd. Kontraster är det som gör livet, och ett foto, speciellt. Enligt min åsikt och min åsikt är lag på denna bloggen. Obey or leave.

Hehe. Skojar. Snälla stanna kvar <3

På tal om bilder så måste jag verkligen se till att framkalla och förstora upp några av de tusentals jag har i mitt bildarkiv. Från Paris, Sydafrika, Sverige och andra resor. Jag skulle vilja rama in tre foton och sätta upp på väggarna här hemma, men nu blev jag orolig över om det ens går att förstora upp bilder som är i storleken 5000+ px. Någon fotoexpert som har koll?

2 Comments

En gratis middag i Paris

Posted in Paris

IMG_1955 IMG_1956 IMG_1960IMG_1963IMG_1966

Det går att äta gratis i Paris. Särskilt när ens mat inte är okej och ägaren till restaurangen beter sig som en total jackass för att han nyligen slutat röka (?). Ja det var ungefär så. Precious och jag hade kollat upp en ganska ny restaurang här uppe i 18:e, på rue Caulainourt, och vi bestämde oss för att testa. För det första så kunde vi inte sitta inomhus trots att det var massor med tomma bord, vilket de försvarade med att de hade två olika sittningar. Trots att vi kom en halvtimme efter den första sittningen. Väldigt märkligt. Priserna var ganska höga för området och maten var verkligen inte “all that” (på tal om att slänga in engelskan här och var). Servitrisen visste inte ett jota om maten utan var tvungen att springa in och fråga kocken varje gång vi frågade någonting om maträtterna.

Precious får en fiskrätt med broccoli som ser ut att ha varit frysta och sedan överkokta. Min köttbit är så salt att det inte går att äta. När jag sedan säger till om detta så kommer hon tillbaka och påstår att det är köttet som är salt redan innan det tillagas och att de inte kan göra någonting åt det. Que? Hon föreslår sedan att hon kan hämta den ansvarige som kommer ut efter 5 minuter. Sedan är han så otroligt otrevlig och snorkig mot Precious att vi sitter där och bara “WTF hände precis?”. Han erbjuder till slut en efterrätt men vid det laget har vi ingen lust att stanna längre. Jag går in och ber dem i stället dra av min rätt från notan varpå han svarar att vi inte behöver betala för vår middag och drar alla möjliga ursäkter om varför han betedde sig som en skitstövel. “Jag har jobbat mycket senaste tiden, jag har nyss slutat röka, je suis vraiment désolée… blablabla”. Jag tror att det här är personer utan erfarenhet som öppnat en restaurang och är lite för pretentiösa för sitt eget bästa. Bara att en restaurangägare tar en kritik personligt i stället för att vara lyhörd till förbättring. Tänk om någon av oss hade varit en känd matbloggare? Hur kan man vara så arrogant? Jaja, not our problem. Så vi åt en förrätt och huvudrätt utan att betala för det. Himla bra i slutändan, haha! Kommer dock inte gå tillbaka dit igen.

Jag kan säga att det inte är ofta det händer här i Paris att man får en gratis måltid. Det krävs ganska mycket för att de ens ska ta tillbaka mat som klagas på. Ni vet, la cuisine française est parfaite!

 

4 Comments

Leonard Cohen photo exhibition by Claude Gassin

Posted in Music & Culture, Paris

IMG_1849

Igår var jag som sagt på en vernissage. Fransmannen Claude Gassin har följt Leonard Cohen under flera decennier och fotograferat honom i olika miljöer. Himla fint var det och extra intressant för en amatörfotograf som jag. Vissa foton önskar jag att jag hade tagit för att de var så vackra.

Utställningen pågår fram till den 20 maj för den som befinner sig i Paris innan det datumet passerat.
HÄR är Facebook-eventet för den som är intresserad!

 

IMG_1851

1800€ kostade ett foto, i minsta storleken. Största storleken låg på 5000€. Som hittat ju! Det här var en favorit.

IMG_1847

Vad är det bästa med vernissager och events i Frankrike? Det bjuds oftast på vin eller champagne!

IMG_1855

Maïa står och dagdrömmer om att vara Cohens musa. Fast tyvärr är det för sent nu.

IMG_1863

När vi var sådär lagom berusade på gratisvin så styrde vi stegen mot hennes område. Jag som hade gått runt hela dagen propsade på att ta metron. 

IMG_1870

Vi hamnade på en krog ett stenkast från La Muette där vi beställde inte lite middag.

IMG_1864

Såklart är det ett måste att anamma den franska kulturen när jag befinner mig i Frankrike. Då är efterrätt ett måste. Det här är en klassisk Moelleux au chocolat, som även på vissa ställen kallas för Fondant au chocolat eller Mi-cuit au chocolat. Kärt barn har många namn!

 

Det var den kvällen det. Inte riktigt som alla kvällar här kanske, men det fina med den här staden är att det alltid händer någonting. Jag gillar det med Paris, för det går alltid att välja vad man vill göra beroende på humör.

Leave a Reply

Apéro, amis, dîner et un verre du vin

Posted in Paris

IMG_1763

Jag är på väg hem på metron efter en lång eftermiddag hemma hos Sara där jag fick gosa lite med lilla Théo. Sara fick barn i julas så jag har såklart inte hunnit träffa den lilla krabaten ännu. Han är en av de sötaste ungarna jag stött på med sina stora ögon och gulliga jollrande. Tre timmar flög iväg och jag önskade så att vi hade haft mer tid att umgås denna veckan. Det är svårt att klämma in allt jag vill göra och alla personer jag vill träffa på fem dagar. Särskilt när de flesta jobbar på dagarna eller är iväg på jobbresor.

Däremot lyckades jag få ihop gänget från mitt gamla jobb i Paris, fast det är såklart ingen av dem som jobbar där längre, för en apéro.

IMG_1739

Vi möttes upp vid St Paul som är i foten av Le Marais. Såhär fint ser det ut om man går rakt upp från metrostationen. 

IMG_1732

Phoebe anlände först. Tycker att den här bilden blev så vacker på henne <3

IMG_1728

Sen kom Kamil och Andrew, och här är nog den senare i färd med att berätta om sin galna helg i Berlin. Det känns som att det är staden där alla har haft en galen helg?

 

IMG_1738

När vi blev hungriga gick vi för att leta upp föda. 

IMG_1748IMG_1750

Vi gick till en av de många judiska restaurangerna i området och åt några smarriga pitabröd. 

 

IMG_1759

Hälften av kvällens inblandade gick hem efter middagen medan jag, Andrew och Sophie bestämde oss för att natten var ung. 

 

IMG_1758

Så vi satte oss på ett brasserie någonstans i norra Marais och beställde in varsin glas vin. 3.50€ kostade mitt glas chardonnay. Helt okej.

IMG_1772

Kolla in denna sötlöken ba’!

IMG_1780

Här säger Sophie “allez un petit bisouuu!” (= få se en liten puss) och Andrews reaktion visar ganska tydligt vad han tyckte om den idén. Vi är alltså vänner, inget annat.

IMG_1765

Vi pratade om just vänskap under kvällen, och dessa dagar har fått mig att inse att jag verkligen uppskattar att ha dessa knasbollar till vänner. Så himla snälla, smarta, roliga och unika. De var anledningen till att jag stod ut så länge på det där skitföretaget vi alla jobbade för.

 

Nu är jag tillbaka uppe i Montmartre och strax hemma hos Sophie. Ikväll blir det återhämtning och hemmagjord pizza till middag. Efter nästan en vecka med sociala och sena kvällar är det skönt att bara ta det lugnt.

Leave a Reply

Paris, day 1

Posted in Paris

IMG_1683 IMG_1691 IMG_1690 IMG_1687

Jag hade en riktigt skön dag igår. Veckans väder såg inte bra ut men det utlovade regnet har hittills uteblivit. Igår var det lite kyligt och regnigt på förmiddagen men under eftermiddagen började det spricka upp och sedan kom solen fram. Dessutom kände jag mig så glad igår, med och utan sol.

Jag fick hoppa över brunchen för annars hade jag bara hunnit svänga förbi i farten ungefär. Det byttes i stället ut till middag. Innan dess träffade jag som sagt Naomi. Tyvärr hamnade vi på ett ställe som inte var någon gourmetrestaurang så den Croque Monsieur jag beställde in kändes ungefär som en sådan man köper färdig på Franprix. Kul att betala 10 euro för det. Tur att sällskapet vägde upp. Vi har inte träffats på nästan 1,5 år men det kändes som att ingen tid hade gått, som att jag fortfarande bodde i Paris och vi bara sågs för några dagar sedan. Härligt med sådan vänskap tycker jag. Dessutom fick jag träffa lilla Léah. Efter det mötte jag upp med Kamil och vi tog en kaffe, följt av en promenad. Himla trevligt det med.

Nu ska jag snabbt in i duschen och sedan gå iväg och äta frukost med Sophie, som jag även bor hos nu. Hon jobbar vanliga kontorstider men vi är ju i Frankrike. “Min chef kommer vid lunchtid så jag måste bara dyka upp lite innan dess”. Haha! Sedan tänkte jag sätta mig på något schysst kafé och sätta igång med mitt jobbsök på allvar.

6 Comments

My motivation

Posted in C'est la vie, Paris

IMG_6650 IMG_6530

Jag känner lite som att jag är överallt och ingenstans just nu. Jag har en milslång lista som jag måste checka av denna veckan, samtidigt känner jag mig så ostrukturerad och velig. När en kompis föreslog att ses för en kaffe i solen i förmiddags så fick jag verkligen ta till självdisciplinen för att tacka nej till erbjudandet. Tvättstugan är bokad hela dagen och jag har så himla mycket tvätt för när jag packade upp min ena ena resväska upptäckte jag att nästan alla kläder stank cigarettrök. Lagom kul att tvätta om nytvättade kläder. Plus att jag inte fått någonting gjort ännu idag, inspirationen lyser med sin frånvaro, fyra finnar har ploppat upp i ansiktet och så känner jag mig lite smådeppig för att jag saknar Kapstaden. Orka vara kvinna ibland när man får en existentiell kris och känner sig ful bara för att det råkar vara mens-veckan?

Så för att ge mig själv en morot värd att kämpa lite extra för, så försöker jag tänka på att jag om ett par veckor faktiskt kommer befinna mig i staden med stort S. Efter bröllopet tar jag nämligen plåtfågeln upp till Paris. Här är två bilder därifrån som jag tog i maj 2012. Den ena är över Avenue de Clichy, där jag bodde då. Den andra är från mitt favorit-boulangerie i Batignolles. Just för att de har en uteservering där man kan sitta i eftermiddagssolen och lapa D-vitamin. Att sitta på la terrasse och titta på folk under ett vårblommigt träd kan ju vara det bästa som finns.

Nu ska jag cykla bort till ICA och köpa mer tvättmedel. Lite sol kanske kan ge energi, och den där fikan i solen blev uppskjuten tills i eftermiddag.

2 Comments

The Parisian Romance

Posted in Paris

IMG_6410IMG_7892 IMG_7889 (1) IMG_7885 (1)IMG_6815 IMG_7894

Jag har fått en sting av längtan efter Paris (att några i husen här har franska vänner som hänger hos oss titt som tätt kan ha med saken att göra). Det kommer då och då, särskilt när jag känner mig lite ur gängorna. Som ett avslutat förhållande där allting romantiseras på grund av att livet för tillfället inte är sådär bra som det skulle kunna vara.

Jag saknar mitt gamla område i Batignolles. Att gå ut ur porten en lagom varm sommardag och promenera förbi boulangeriet vid kyrkan som ligger mittemot vinbutiken Nicolas. Doften av nybakade pain au chocolats fångar mitt doftsinne och lockar till att plocka fram 1 euro för att stilla sockersuget. Morgondiset med den lågt liggande solen som reflekteras i den våta asfalten efter städbilen som kör gata upp och gata ner för att tvätta trottoaren inför en ny dag. Affärsmannen som sitter på det lokala brasseriet och läser le Monde medan han håller en espresso i ena handen och en cigarett i den andra. De vackra och rustika portarna med guldiga handtag. Den omfamnande allén av gröna träd på rue Brochant som alltid leder både fötter och vilja till den lummiga Square des Batignolles. Frukthandlarna som glatt säger “bonjour mademoiselle!” när jag går förbi. Känslan av att äga gatorna och veta precis vart de leder.

Det blir kanske så när man bor så många år av sitt vuxna liv i ett land. Det har liksom växt fast i mig på något vis. Jag undrar om Kapstaden och Sydafrika någonsin kommer göra lika stor påverkan i mitt liv? Jag tycker om den här staden riktigt mycket men samtidigt finns det ingenting som riktigt kan mätas med Paris. Det är som när min katt dog när jag var 14 år och min farbror kom med en ny några dagar senare. Den katten vann aldrig riktigt mitt hjärta. Än så länge har inte Kapstaden vunnit mitt hjärta på samma vis som Paris gjorde, men jag ger det en ärlig chans.

Det är trots allt en romantisering av Paris. I verkligheten var jag tvungen att hoppa över hundbajs, frenetiskt vifta bort cigarettröken på uteserveringarna och stå på en fullpackad metro med näsborren i en mans illaluktande armhåla. Fast jag väljer nog att minnas doften av nybakade pain au chocolats i stället.

2 Comments