Vakuum

Posted in C'est la vie, Tankar & Funderingar

IMG_1130

Jag går runt som i ett slags vakuum, till viss del inte helt överens med mina känslor. Har jag verkligen lämnat Sydafrika? Jag kände mig lite sentimental de sista dagarna, men jag grät aldrig. Inte ens när planet lyfte från flygplatsen och vi flög över staden med den vackra solnedgången i horisonten. Inte förrän nu, när jag insåg att jag flyttat hem och att jag lämnat det som var mitt hem i fem månader. Nu kom tårarna och jag grät för första gången på flera veckor.

Igår, när jag åkte med taxin genom Malmö längs med Amiralsgatan och jag tittade ut genom bilfönstret så kändes allting så surrealistiskt. Som att tiden mellan november och april bara varit en dröm. Det är som att jag aldrig lämnade Malmö. Det ser likadant ut nu som det gjorde när jag lämnade det, med kala träd utan löv och människor i varma jackor. Som att tiden stått still. Det är så märkligt.

Det är konstigt hur fem månader kan kännas som blott ett ögonblick av ens liv, och ändå sätta sådant djupt spår i hjärtat. Allting gick så snabbt. På bara 19 timmar förändrades allt och jag vet inte ännu om jag är okej med det. Jag är glad över att vara hemma men längtar samtidigt tillbaka. Undviker stan för att slippa stöta på folk jag känner för jag är inte redo för att svara på frågor. Längtar efter mina vänner men har inte kraften att träffa dem. Blir deppig av väderprognosen för hela helgen ska det regna och vara 5 grader. Fy farao.

Jag saknar solen och värmen. Jag saknar Kapstaden.

 

4 Comments

Att vara less på allting

Posted in Tankar & Funderingar

IMG_7402

Idag har varit en sådan där dag då allt känts lite extra jobbigt. Jag borde städa, packa ner grejer i lådor, betala en räkning, svara på mail, skriva en packlista, träna, köpa en resväska, vara glad. I stället har jag ångest. Sedan ångest för att jag får ångest. För att jag inte orkar ta tag i någonting och för att jag inte vet var jag ska börja. För att jag sover dåligt och inte har någon aptit. Sedan tar alla känslor över. Är trött på att läsa om Trump överallt. Trött på alla som har en åsikt bara för att det är korrekt enligt de sociala koderna, trots att de inte vet vad de pratar om. Trött på näthat. Trött på sociala medier. Less på att inte ha någon energi och på att det blir mörkt klockan halv fem på eftermiddagen. Frustrerad över att en dansk myndighet gör så att min a-kasseersättning är försenad med tre månader. Ledsen över att jag ska bryta ihop och gråta när jag egentligen borde vara glad, positiv och förväntansfull. Less på mig själv för att jag får ångest av i-landsproblem.

Att jag dessutom är en överkänslig person hjälper inte. Jag har fått höra att jag är FÖR känslig. Som att jag borde skämmas för det och hålla tillbaka. Tänk om inte det går då? Jag påverkas så mycket av allt runtomkring, vare sig jag vill eller ej. Höga ljud, stämningar, kläder som skaver, sömnbrist, oro, brist på sol… Det är bara en fråga om att visa det eller hålla det inombords, och jag håller tillbaka ganska mycket. Biter mig i tungan, håller känslor inombords och sätter på en mask för att dölja oron. Sedan helt plötsligt så blir det för tungt att bära och den där väggen som är fastklistrad med silvertejp rasar. Då faller allt jag har byggt upp det senaste året och ett litet sår gör så mycket ondare än det ser ut att göra.

Så nu vet ni. Visst att jag ska flytta till ett exotiskt land där det är sommar nu och där jag kommer jobba med någonting roligt, men jag vill vara ärlig med sådant här. Jag misstänker nämligen att jag inte är ensam om att ibland bryta ihop och fulgråta i en halvtimme över “allt och inget”. Fast sedan köpte jag en kebab, cyklade hem till värmen igen och såg på You’re the worst. Nu ska jag ta tag i den där städningen. First up: toaletten. Det blir inte glammigare än så.

//One of those days when you’re kind of sick of everything.

4 Comments

Before the Flood

Posted in Movies & TV, Tankar & Funderingar

IMG_5731

Jag såg precis dokumentärfilmen “Before the Flood” som Leonardo DiCaprio producerat i samarbete med National Geographic. Förutom intervjuer med ledare runtom i världen, så besöker han platser som påverkats extra mycket av allt koldioxid-utsläpp, vilket är ett resultat av massiv matproduktion, fossila bränslen, klädindustrin och annat mög.

 

Någon som har sett den? Filmen var riktigt bra måste jag säga, och gav mig en tankeställare. Hur viktigt det är att vi alla är medvetna om följderna av vårt konsumerande. Jag läste nyligen en artikel om att vi svenskar förbrukar resurser som kan jämföras med 4,2 jordklot. Du kan läsa det HÄR. Det är ganska sjukt när man tänker efter. På ett sätt känns det lite som ett kört lopp för på grund av allt maktspel så kommer det antagligen ta lång tid innan någonting verkligen händer. En forskare berättade att år 2040 kommer vi kunna åka med båt rakt över Arktis. All is kommer alltså vara smält.

Jag är inget helgon och bidrar även till stacken. Jag kommer inte sluta resa eller bli vegan, och bollen ligger nu hos världens ledare för att verkligen göra skillnad, men jag tror på talesättet “många bäckar små…”. Även vi kan påverka och göra en liten skillnad bara i vårt dagliga liv. Inte förbruka mer el än vi behöver, stänga av elementen när vi inte är hemma (jag brukar faktiskt stänga av dem på natten och om det är kallt sover jag med två täcken), cykla i stället för att köra bil, stänga av TV:n när vi inte tittar, Undvika produkter som är gjorda på palmolja och dra ner på intaget av nötkött (se filmen så förstår du vad jag menar).

Vi har bara en planet. Det vore synd att förstöra den.

Se hela filmen här → Before the Flood

//I just saw the documentary Before the Flood which is produced by Leonardo DiCaprio in collaboration with National Geographic. Have you seen it too? If not, then you need to watch it pronto. I hope that everyone on the planet watches this film and realises that we are ruining our planet and that we need to make a major change in order to save it.

You can watch it for free on YouTube HERE.

9 Comments

Vem är jag?

Posted in Q&A, Tankar & Funderingar

IMG_6178

På restaurangen… är jag den som redan kollat in menyn, är jättekrånglig med viner, skickar tillbaka maten om den inte är bra, gärna beställer efterrätt och aldrig tar fram miniräknaren när notan ska betalas.

På nattklubben… fuldansar jag mig svettig, sjunger jag med till låtarna, går jag hem om musiken är för hög och köper jag sällan mer än en drink (om jag inte går ut med Andrew i Paris för då är det alltid tequila shots involverade). För övrigt går jag sällan ut i Malmö för att 1. det är så himla dyrt 2. det är så himla tråkigt 3. medelåldern på alla ligger sådär 12 år under min egen ålder.

IMG_6460En blöt utekväll i Paris för drygt två år sedan.

I klädbutiker… går jag helst runt ensam, är jag antingen den som sitter på en stol och väntar eller den som provar en massa plagg, är jag sällan längre än en kvart.

På flygplan… måste jag sitta vid fönstret och allra helst långt fram, kan jag aldrig sova, köper jag sällan någonting att äta (älskar flygbolag som bjuder på kaffe – tack SAS!), blir jag irriterad på folk som tar upp gången när man ska gå på planet.

IMG_6852

På café… sitter jag oftast ensam med datorn eller en bok men jag fikar även med andra. Jag köper oftast en kaka av något slag och går aldrig till kaféer som inte har gott kaffe.

IMG_8350En av mina favoriter när det vankas fika: Red Velvet Cake.

I skolan… var jag duktig på engelska, tyckte jag jättemycket om historia, gick jag det estetiska teaterprogrammet och var inte den populära tjejen.

I ett förhållande… är jag kärleksfull, omtänksam och troligtvis väldigt rolig att vara tillsammans med. När jag inte är ett PMS-monster och tar ut alla mina aggressioner på min stackars pojkvän vill säga.

I matbutiken… går jag alltid till frukten först, kollar jag alltid på priserna, tar jag alltid varan längst bak (yrkesskadad), älskar jag provsmakningarna på fredagar och ångrar jag mig ofta med minst en vara när jag väl är framme i kassan.

På morgonen… behöver jag en stund för mig själv att vakna till, tycker jag om att morna mig en stund, dricker jag aldrig kaffe innan jag ätit någonting, väntar jag ibland lite för länge med att göra frukost.

På kvällen… är jag oftast ganska pigg, sitter jag uppe alldeles för sent, äter jag gärna middag och dricker vin med vänner, har jag svårt för att lägga ifrån mig datorn och så lovar jag alltid att lägga mig tidigt (fastän jag vet att det inte kommer hålla).

IMG_3231En kväll som inte kallas för “Netflix and chill”. 

På bussen… sitter jag helst på platserna lite högre upp, flyttar jag min väska när det kommer mycket folk, blir jag förbannad på de som inte ger sin plats till äldre/gravida/små barn etc, lyssnar jag på musik eller pratar i telefon. 

På jobbet… är det oftast kaos på mitt skrivbord, är jag den som sjunger och sprider en god stämning men som även respekterar en god arbetsro, måste jag jobba på att säga nej, måste jag stå och snacka lite vid kaffemaskinen, ger jag gärna komplimanger till mina kollegor om jag tycker att de är fina/gör något bra.

Just nu… mår jag överlag ganska bra. Lite pms, huvudvärk på grund av att jag kör en kaffe/socker-detox (oj vad jag kommer sova bra i veckan, men abstinensen är redan påtaglig) och så väntar jag på att en sista pusselbit ska göra allt komplett. Utöver det så är jag mest förväntansfull och lite pirrig just nu. Fjärilar i magen liksom. 

IMG_6249 (2)Snart faller förhoppningsvis allt på plats…

8 Comments

Våga bryta de sociala koderna

Posted in Schweden, Tankar & Funderingar, Weekend

IMG_6995

Jag hade tänkt att jag skulle fota lite från gårdagskvällen men den visionen dog tyvärr efter andra glaset vin. Det var liksom trevligare att bara umgås och prata. Vi blev hursomhelst ett glatt gäng på sju personer som vilt diskuterade allt ifrån yoga och integrering till skygga grannar och fruktiga viner.

Jag bjöd upp min trevliga granne också och hans första impuls var typ att säga att han var sjuk. “Jag visste ju inte vad som skulle vänta mig?”. Vi är båda med i styrelsen, vi kommer bra överens och han bor i samma trappa. Med tanke på busvädret ute och att han är relativt nyinflyttad så tänkte jag att han kanske satt hemma. Men ni vet, man kan ju inte blanda sig med människor man inte känner här i Sverige. Tänk om någon visar sig vara N-O-R-M-A-L? Vi skrattade ju såklart åt detta och egentligen så är han inte så rädd men det är även en samhällsfråga. De flesta håller sig till sina egna och det syns överallt. På fester står folk ofta i klungor med folk de redan känner, ute på krogen är det sällan att gängen löses upp för att mingla med andra och på caféer ska man helst inte sitta för nära någon annan. Det finns vissa sociala koder man inte ska bryta. Hur många svenskar går till exempel ut på krogen ensamma? Om någon står ensam vid en bardisk så tänker folk… 1. Stackarn har inga vänner 2. Han är säkert stammis 3. Vad är det för fel på honom? När han kanske bara är nyinflyttad och inte vill sitta hemma utan försöker hitta vänner. Tyvärr är det ju ingen som pratar men folk de inte känner vanligtvis. Förutom om de raggar.

Det är så mycket man kommer över av att bo utanför Sverige. Jag kände inte en kotte när jag flyttade utomlands och några månader senare hade jag en hög vänner tack vare att att bytte nummer med trevliga personer jag träffade på fester, events, barer, Svenska Kyrkan, vernissager, via bloggen, en midsommarpicknick, jobbintervjuer och afterworks. Jag har gått på fester eller mingel där jag bara var bekant med värdinnan och inte kände någon annan, för att sedan gå därifrån med tre nya kompisar.

En sak är säker – man lär sig att gå ur sin comfort zone och lägga sina sociala fobier åt sidan när man bor utomlands ett tag.

 

IMG_7002Jag och min fina Julia. Blev så glad att hon kom förbi trots att hon hade jobbat hela dagen och det nästan blåste storm ute. Detta med att hon heter Julia är för övrigt lite förvirrande för mina övriga vänner för det heter nämligen även min syster. Så varje gång jag nämner hennes namn så får jag frågan “VEM Julia?!”. 

IMG_6992Snapchat of course.

IMG_7000Den här är ju också en riktig goding. Mina vänner har ställt upp otroligt mycket senaste året, men hon här har varit min stora klippa <3

11 Comments

Att säga farväl till en relation

Posted in Tankar & Funderingar

IMG_6601 (1)

Emotionellt hade jag en tuff kväll igår med ett avsked som just då kändes lite sorgligt. Vissa personer fastnar hos en, vare sig man vill det eller ej. Ni vet den där riktiga Mr. Big som alltid kommer tillbaka. Som har så fina och bra sidor, och som man klickar med. Samtidigt finns det en annan sida. Den som sårar och som ger en liten spricka i kanten av hjärtat. Sedan kommer insikten att det inte fungerar, även om det finns känslor där. När båda måste lägga band på sig och använda den sista gnuttan mognad och förstånd. I mitt undermedvetna trodde jag nog att det en dag skulle ordna upp sig, medan jag på ytan var övertygad om att jag inte brydde mig. Det fanns ingenting djupare där. Trodde jag i alla fall. Kanske kommer jag ångra att jag skriver ett såhär personligt inlägg. Ja vi vet ju alla vad det här handlar om. Jag har inte skrivit om kärlek på bloggen på väldigt länge och en stor anledning till det är väl egentligen för att jag inte varit kär sedan mitt ex. Den här gången var inget undantag, men känslor uppstod någonstans där i processen och sedan gjorde det lite ont i hjärtat när jag insåg att jag borde avslutat det för länge sedan.

Just nu har jag så blandade känslor inför hela grejen. En del av mig är ledsen, och en annan del förbannad. Varför låter jag mig luras och bli behandlad utan respekt? Jag förtjänar bättre än så. Dessutom vet jag att jag inte mår sämst i den här situationen och det ger någon slags lättnad. Jag vet vem jag är och har min rygg fri. Det är bäst såhär. Jag måste bara hitta den där styrkan inom mig och leva här och nu. Tänka på det som är allra viktigast för att jag ska känna glädje i livet. Mitt eget välmående. Det är viktigare än någon annan jäkla kille på hela jordklotet.

Idag tar jag en paus från allt. Sociala medier, telefon, måsten… Jag behöver ladda om och hitta ny energi. Se på film, koppla av, laga den där sprickan i självkänslan och samla energi. Det är möjligt att vinnaren på tävlingen kontaktas i morgon för jag vet inte om jag orkar ta mig an utmaningen idag att välja ut den bästa nomineringen. Helst av allt skulle jag vilja ge ett pris till er alla, men det går inte tyvärr. Håll utkik ikväll, annars så hörs vi i morgon igen.

Ta hand om er och ha en riktigt fin måndag ♥

14 Comments

Dags att ta kontroll över oron

Posted in Tankar & Funderingar

IMG_6485

Igår när jag skulle sova så låg jag vaken som vanligt. Grubblade. Oroade mig. Tänkte på valet jag har tagit och det jag har framför mig. Fick lite panik över det där jag inte har tänkt över. Vet jag ens vad jag håller på med? Jag vet egentligen att allting alltid ordnar sig till slut och att det inte finns någon anledning att oroa sig. Ändå gör jag det. Känner den där ångesten krypa på, ovälkommen och hatad. Det är inte lika påtagligt som det var för några veckor sedan och i det stora hela så är jag just nu egentligen mycket gladare. Det är bara några detaljer som inte riktigt sitter på plats. Som skaver lite och därför skapar den där oron.

Den största energiboven för mig nu är det faktum att jag sover så dåligt, och inte orkar träna regelbundet. Detta gör att jag heller inte äter regelbundet, tappar motivationen och får svårt för att hantera även de minsta problemen. Då uppstår oron. Allt det där skapar ångest och osäkerhet. Nu är jag trött på det. Jag vill vara stark både fysiskt och mentalt. Kunna ta mig an motgångar och höga trösklar utan att ta två steg tillbaka varje gång. Att ha PMS samtidigt som man ska ta ett ganska stort livsavgörande beslut hjälper inte direkt, och vi vet ju alla att PMS orsakar rubbningar i de annars hälsosamma tankegångarna (om ni inte visste det så vet ni det nu). Så jag får nog även försöka “cut myself some slack”. Fokusera på framtiden. Försöka styra mig själv på rätt spår igen. SLUTA tänka på allt som kan gå fel och i stället tänka på allt som kommer gå rätt.

Det tänker jag göra nu. När jag inte kunde sova i natt så skrev jag ner en lista på allt det jag behöver göra för att bli starkare både fysiskt och mentalt. Jag tänker inte köra full fräs framåt, men i mindre steg kan det nog bli bra. Jag ska motivera det med ett resultat av bättre självkänsla, skarpare fokus, en starkare kropp och en spännande livsomvändning bakom husknuten.

Känner du igen dig? Är du med mig i så fall?

IMG_6481

//I tend to worry easily, and right now I am in the process of a pretty big change in my life. This makes me worry even more, and last night while struggling to fall a sleep because of a lot of thoughts running around in my head, I thought to myself “enough Christine, stop it”. Why am I thinking of all the things that could go wrong, when there are so many things that will go right? I should focus on the right things instead of the wrong things. 

So I turned on the light, took out my notepad and wrote down all the things I could come up with that would make me feel healthier and stronger both mentally and physically. It really helped and now I’m focused on keeping to my list. Like eating healthier, going to bed earlier so that I get my 8 hours of sleep, working out, STOP WORRYING, start reading again and take breaks from social media (don’t worry, the blog is my exception). I’m also going to try and not procrastinate because I know that it only adds to the stress if I postpone important things or wait a long time to answer emails. 

It’s time to take control over those thoughts and turn them into a strong, healthy and confident mind. Are you with me guys?

19 Comments

Du är underbar ♥

Posted in C'est la vie, Tankar & Funderingar

IMG_2230Såhär glad är jag över att just DU kikar in här varje dag! 

Vet ni. Jag har tänkt på en sak. Med risk för att bli stämplad som cheezy här. Hur lyckligt lottad jag är. Här har jag bloggat i flera år (nio för att vara exakt… hujeda mig! någon som varit med från allra första bloggen?) och under de åren så har jag fått så himla många snälla, insiktsfulla, intelligenta, omtänksamma och genomtänkta kommentarer från er. Av alla dem så är det kanske 0,0002% som har varit mindre trevliga, eller elaka. Om ens det? Jag kan bara minnas fyra-fem tillfällen då jag har fått elaka kommentarer. Dessutom tar ni er tid för att skriva utförligt, dela med er av era erfarenheter, lyfta upp mig när livet går i motvind och ge mig komplimanger som får mig att le. Ni skulle bara veta hur några ord eller meningar kan göra hela min dag. Vissa gånger blir jag uppriktigt rörd och andra gånger skrattar jag högt.

Samtidigt kan jag läsa vissa bloggar där skribenten i fråga bara får kommentarer om att de har fint hår, eller en söt väska som personen “bara måste få veta var den är köpt”. Jag kan tycka att det är lite sorgligt på något vis. Många större bloggare väver in lite personlighet i sina texter men ändå är det enda som alla läsare ser kläderna eller håret. För att inte tala om all obefogad och elak kritik som många större bloggare får stå ut med. Personangrepp, hot och falska rykten. Jag bryr mig inte så mycket om vad ni tycker om mitt utseende (även om jag såklart blir superglad när jag får komplimanger av den sorten också) för mitt utseende är bara ett skal av mig. Det är när jag får uppmuntran eller beröm för det jag förmedlar som mitt självförtroende får sig en skjuts. Så mer nätkärlek till alla tycker jag!

Vad jag vill säga med detta är hur fint jag tycker att det är att jag faktiskt har så underbara läsare. Som verkligen läser det jag skriver, och som själva låter sin härliga personlighet eller sitt goda hjärta lysa igenom i kommentarerna. Det kommer jag aldrig ta för givet. Så TACK för det. Jag menar det allra ödmjukast. Ni är bäst! ♥

Ha nu en riktigt SMASHING tisdag! *fem pussande emojis med rött hjärta*

 

//You know what, I’m so happy for all the people visiting this blog everyday. To have such sweet, smart, insightful, thoughtful and cool readers is not something I take for granted. I get so much love back and it makes me want to continue writing. I wish all bloggers were this lucky because there is so much hate, envy and bitterness out there. So many bloggers have to put up with the most outrageous comments and threats. I hope this will change with time but for now I think we really need to be aware of what we write online. Just because it’s not face to face, it doesn’t mean that it doesn’t affect the person behind the text or picture. 

I’m so humbly grateful for all the love that it makes me smile and laugh everyday ♥

17 Comments

Om att våga vara modig och gå efter sina drömmar

Posted in Tankar & Funderingar

IMG_2937

Jag har tänkt på det här med mod. Att våga gå ur sin comfort zone. Hur hittar man modet till det? När jag var yngre såg jag mig aldrig som modig. Jag tyckte ärligt talat att jag var ganska mesig. Lite feg och framförallt bekväm. Varför ska jag bege mig ut på farligt vatten när jag kan stanna här i min trygga vrå? Jag hade min pojkvän, mina vänner, min familj. Alla var här. Ändå fattades någonting. Känslan av att leva mitt liv fullt ut, utan rädslor. Sedan tog jag mod till mig och flyttade utomlands. Det var det läskigaste jag hade gjort. Det var första gången jag ens flög ensam utanför Sverige. Nu kan jag inte ens minnas hur det är att inte resa ensam kors och tvärs. Jag är aldrig rädd längre för jag vet att jag har klarat det så många gånger och att även om någonting går fel, så har jag intellektet och modet att lösa situationen. Det trodde jag inte att jag hade när jag var 23 år och knegade fram som timanställd i kassan på Lidl. Sedan vågade jag bryta upp från ett förhållande fastän jag visste att det skulle innebära förändringar jag var rädd för. Jag har också vågat stå upp för mig själv och andra många gånger. Jag vågade lämna mitt jobb utan visshet för framtiden. För att jag hade andra drömmar och ville sträva efter att må bra.

I efterhand har jag fått höra flera gånger “jag tycker att du är modig” eller “vad modigt gjort!”. Ändå känner jag mig många gånger rädd. Tänk om allt går åt skogen? Jo fast tänk om allt går som det ska. Sedan så MÅSTE livet innehålla motgångar, annars lär man sig ingenting. Oavsett vad det handlar om så blir varje fallgrop, återvändsgränd och felläsning på kartan en lärdom och erfarenhet. Förra året gjorde jag så många misstag, och så felaktiga val. Vissa av dem grämer jag mig över fortfarande, med en önskan att kunna gå tillbaka i tiden och få det ogjort. Samtidigt måste jag påminna mig själv om att jag är mänsklig. Alla gör misstag. Jag är så långt ifrån världens mest självsäkra och orädda person men jag är stolt över mig själv att jag har vågat och vågar gå ur min comfort zone. Det glömmer jag ibland att säga till mig själv så jag påminner mig om ett av mina mål för 2016. Att vara snällare mot mig själv. Ge mig själv beröm när jag vågar vara modig. Jag jobbar hårt på det.

Sedan vill jag bara säga att, glöm inte att oavsett vad du tror att du kan, så kan du oftast så mycket mer än det. Tro mig, jag vet. Om du tänker att “nej jag orkar inte en till armhävning”, så orkar du oftast två till. När du tror att ditt hjärta är krossat och du inte orkar plocka upp bitarna, så har du alltid styrkan i dig själv. Var inte rädd för att gå efter din dröm och ändra din livssituation om du inte trivs med den. Oavsett vad det är. Om det inte blir som du hade tänkt så se det inte som ett misslyckande, utan som en lärdom. När jag flyttade till Paris första gången så sket det sig totalt med familjen jag skulle jobba för, så efter bara 2,5 vecka kom jag tillbaka till Sverige med svansen mellan benen. Megafail, tänkte jag. Fast det ledde ju mig till allt det jag sedan upplevde under min 5,5 år och tre omgångar i Paris. Som innehöll en och annan prövning, men också minnen som får mig att se med hela ansiktet. För att jag sökte djupt inne i mig och tog fram det där modet jag inte visste att jag hade. Mod är inte någonting som de flesta alltid har i rockärmen. Det är någonting man får gräva ut när det behövs.

Har du gjort någonting riktigt modigt?


//Use google translate to read in your language.

11 Comments

Komplimang från en främling

Posted in Tankar & Funderingar, Vardagslyx

IMG_6349

Jag lyckades komma ihåg att ta några bilder från min eftermiddag igår. För att jag skulle slippa cykla ända ut till Västra Hamnen så övertalade jag mamma att ses inne i stan, så vi satte oss på Coffee Factory vid Stortorget. Det var antagligen första och sista gången jag gick dit. Dålig service så det skriker om det. När jag påtalade att min paj var helt frusen så kunde han varken värma den eller ge mig någonting annat, vilket han uttryckte med nonchalans. Jag blir så less på människor som jobbar inom serviceyrket som bemöter kunder med taskig attityd. Många som jobbar i butik eller på kafé hade passat bättre någonstans där de inte hade kontakt med kunder, eller människor överhuvudtaget.

Däremot glömde jag totalt bort den dryga snubben bakom kafédisken när jag fick en komplimang av killen som satt bredvid oss. Mamma och jag är nämligen sådana personer som pratar med främlingar. “Praaatar du med mig, FRÄMLING?” brukar den gemene svensken tänka när en okänd, och troligtvis psykopatisk, människa adresserar en. Nejdå, jag tror säkert att det finns de som säger hej till en granne någon gång i månaden. Tillbaka till historien… Den här killen frågar mamma om jag är hennes dotter, följt av “she’s really beautiful!”. Förstår inte riktigt varför han pratade om mig i tredje person, men who cares? Jag är inte så kräsen när det kommer till att få komplimanger av främlingar, så jag skrattar lite obrytt och säger med sexig röst, “tell me about it, stud”. Nej jag skojar. Jag säger “thank you”, såklart. Är det inte fint förresten när människor man inte känner ger en komplimanger? Häromdagen tänkte jag att tjejen i kassan på ICA hade helt fantastiskt vackert hår, men jag sa aldrig något. Tänk om hon hade en dålig hårdag och verkligen behövde höra en komplimang om sina fina lockar? Nästa gång ska jag säga något. Världen behöver fler komplimanger!

Efter att mitt ego fått sig en boost så cyklade jag och handlade, gick på styrelsemöte med brf, höll på att svimma av blodsockerfall medan jag försökte hjälpa de nyinflyttade grannarna att få igång elen, åt en massa ost för att inte svimma, lagade ett storkok Ratatouille och åt till slut middag klockan 22.17. Nu har jag i alla fall mat för hela veckan, hehe. Jag tänkte dela med mig av receptet till er, så håll utkik efter det i dagarna som kommer.

 

IMG_6348Jag hade min nya t-shirt på mig, och halsband som också är från & Other Stories. Jeansen är från GAP. Älskar deras jeans.

IMG_6360Väskan är från NAF NAF och gammal som gatan. Purjolök från ICA.

IMG_6356Jag tänkte at jag skulle ta en drömsk bild vid kanalen men blev totalt bländad så denna var den enda som inte var vriden i 70 graders vinkel.

5 Comments

En rotlös och rastlös själ

Posted in Tankar & Funderingar, Travels

IMG_1017

Ibland kan jag läsa blogginlägg och känna som att det hade kunnat vara jag som skrev dem. Ni vet när någon sätter ord på just det man inte riktigt visste ännu att man tänkt. När jag läste ett inlägg hos Sandra, om längtan att uppleva nya platser och en ständig rastlöshet som gör det svårt att rota sig, så fick jag lust att sätta mina egna ord på det. För jag är precis likadan. Det är nästan så att det kryper i kroppen om jag inte får lov att boka en flygresa minst varannan månad. Vare sig det är för att besöka en vän över en helg eller för att åka iväg längre bort och under en längre tid.

bild 271IMG_4425
Jag försökte tänka efter när det startade. När jag började söka mig utanför Sveriges gränser. Jag menar, vi har alltid rest i vår familj och intresset för det kommer från mina föräldrar som tog med oss på utlandsresor bortom charterparadisen. Mamma jobbade på SAS innan de bestämde att hon skulle vara hemma med oss barn, och brukade berätta för oss om Hong Kong, Istanbul (på den tiden då Turkiet inte tillhörde EU men ändå var en säker plats att åka till), Östberlin och Frankrike. För det var från henne min längtan till det landet väcktes. Pappa jobbade som inköpare av tobak och genom hela min uppväxt var han iväg på resor till Afrika, USA och Asien. När mina föräldrar gifte sig åkte de på smekmånad jorden runt till Hawaii, LA, New York och Kina. Så mina föräldrar ville att vi skulle uppleva någonting mer än att spela Nintendo i TV-soffan (vi hade för övrigt inga TV-spel alls) eller dega på en Bamse-klubb på Kanarieöarna med ungar som till 90% är skandinaver. Inte för att vi reste på äventyrsresor, men det var aldrig de där “all inclusive”-platserna eller charterresor till turistparadis. Vi åkte på utflykter i Grekland, bilade längs USA:s östkust, reste med tåg i Frankrike och min första utlandsresa var innan jag ens hade lärt mig krypa.

IMG_6124
Efter gymnasiet ville jag egentligen resa iväg och pratade redan då om att en dag bo i Paris. Jag hade varit i Frankrike tre gånger med mamma och det faktum att hon pratade franska (min mamma talar fyra språk, vilket jag tycker är ganska beundransvärt) gjorde att jag ville lära mig det jag med. Såhär i efterhand kan jag nästan inte tänka mig hur mitt liv hade varit om jag inte hade flyttat utomlands, lärt mig att prata franska flytande och breddat mina vyer. Samtidigt har det gjort att jag har svårt för att vara för länge på en och samma plats. Det var som en vän sa till mig nyligen. “Christine, jag tror inte att du är den som rotar dig. Du är en sökare. Det är bara att gilla läget.” Det stämmer kanske. Jag vill känna att jag alltid lever, utvecklas och lär mig. Allt det där kommer av resor och av att uppleva det som jag inte har möjlighet att uppleva inom Sveriges trygga gränser.

Tror ni att jag är nöjd ännu? Långt ifrån. Det finns så många platser i världen som jag vill se. Flygbiljetter som är värda så mycket mer än en plasma-TV, en 30 000-kronors designväska eller ett perfekt inrett hem. Kulturkrockar som får mig att skratta, människor som får mig att le och fantastiska platser som sprider ett lyckorus genom hela min kropp. Nästa gång jag reser så hoppas jag att det blir en längre resa. Längre bort. Det längtar jag efter med hela min rastlösa kropp och själ.

bild 385

17 Comments