Måndagslyx

Posted in Vardagslyx

Idag har jag inte alls varit i form. Den där magkatarren de la merde har beslutat sig för att våldgästa min arma kropp, och sedan känner jag lite som att jag håller på att bli förkyld också. Såklart. Som att jag inte redan varit sjuk nog denna hösten? När jag kom till jobbet fick jag reda på att jag skulle vara gympalärare för dagen, vilket inte direkt är mitt starkaste ämne. En av lektionerna tvingade jag dem att titta på tre avsnitt Lilla Sportspegeln, och förstaklassarna fick leva rövare fritt i en timme. Det var ju trots allt måndag och då är det alltid lättare att bara göra det så enkelt för sig som möjligt. När jag gick från jobbet kände jag mig så himla tacksam över att få åka hem till min varma och mysiga lägenhet.

På tal om den så har jag min kära mor som tillfällig roomie fram tills på fredag eftersom att hennes lägenhet genomgår något slags arbete vilket innebär att avloppet är avstängt. Vi åt gårdagens rester bestående av fiskgryta (om någon vill ha tips på mild mat för känsliga magar så kan jag tipsa om ett recept på Magkatarr-vänlig fiskgryta) med ris. Till dessert lyxade jag till det med att steka upp resten av pannkakssmeten som jag vispade ihop igår morse till frukost. Två blåbärspannkakor som serverades med banan, färska hallon och riven kokos. Vardagslyx ska man ta mig tusan unna sig på måndagar.

Mamma tyckte att vi skulle titta på Afterdark och Digiloo, Dobidoo eller vad det nu heter ikväll, men jag la in mitt veto och föreslog att vi skulle se en film i stället. Någon måtta får det vara.

Leave a Reply

Weekend summary

Posted in Weekend

Hej på er mina vänner. Hur mår ni denna söndag? Jag hoppas att helgen varit en härlig mix av avkoppling, skrattfester, riktiga fester, kärlek och lyxiga frukostar. Min helg gick snabbt när den väl kickade igång och jag skulle ljuga om jag sa att jag är redo för en ny arbetsvecka. De närmsta veckorna innan jag åker måste jag jobba så mycket jag bara kan eftersom att jag inte har någon betald semester. Nu håller jag tummarna för att inga basilusker och virus går genom mitt immunförsvars skyddsnät. Har ni några bra tips på hur man håller sig frisk dessa tider? Förutom de uppenbara tricken som sömn, vatten, vitaminer, desinfektionsmedel, vitlök och sådant.

Helgen då? Jodå, den var faktiskt riktigt bra. I fredags blev det afterwork tillsammans med Louise och hennes trevliga kompis Jessica. Vi började med ett glas vin på Media Evolution City där de hade superfredag med priser som passade perfekt såhär helgen innan lön-måndag. Dessutom sprang jag på en gammal skolkamrat från högstadiet. Han kände tydligen igen mig direkt, men jag hade liiite svårt för att placera. Ni vet när man vet att man känner personen och minns namnet, men inte riktigt vet varifrån bekantskapen kommer. Det var trots allt 18 år sedan jag gick ut nian. Efter ett par timmar drog vi vidare till Swing In där vi insåg att vi nog är mer Möllan-personer än “Stureplan”-stekare och därför begav oss till Grand.

Igår var jag hemma hela dagen. Tvättade enormt mycket tvätt, vilade, såg en halv film och tog en lång promenad medan jag pratade med Lucie i telefon. Kvällen avslutades tillsammans med en vän och ett par glas vin medan vi pratade om livet. Nu ska jag kila bort till vårdcentralen för jag måste få ett recept utskrivet.

Vi hörs senare! Ni kan väl berätta om er helg så länge?
2 Comments

Skrivkramp

Posted in C'est la vie

Den här dagen har känts som ett enda långt improvisationstest och tålamodet har legat vid gränslandet till frustration. När man kastas in i en arbetsdag utan planering eller vettiga förutsättningar är det svårt att få till det. Idag var stresskänslorna påtagliga, men jag påminde mig själv att ta djupa andetag och sänka de egna kraven på mig själv. Det hjälpte faktiskt men när jag slutade jobbet var all min energi förbrukad.

Jag känner mig så tom på idéer och inspiration när det kommer till bloggen också. Så fort jag ska skriva så får jag skrivkramp. Förmodligen är det vädret som gör det och det faktum att jag jobbar så mycket just nu. Jag ska försöka bestämma mig för hur jag ska göra med bloggen och när jag väl tagit ett beslut där så ger det förhoppningsvis lite större skrivarglädje.

Ikväll har jag körsång men innan dess ska jag kika förbi min kusins jobb där de tydligen skulle ha något slags julevent. Jag tänkte även kika lite på julklappar så att jag slipper stressa med det under sista veckan innan jag åka till Vietnam. Jag firar som sagt bara med min syster i år men vill vidarebefordra några små klappar till resterande familjemedlemmar. Ibland känner jag verkligen extra mycket tacksamhet över att slippa fira jul med hela tjocka släkten. Vi har alltid firat bara närmsta familjen.

 

4 Comments

Myspys

Posted in Vardagslyx

Det finns vissa positiva aspekter med denna årstid (även om det nog kan verka som att jag inte alls tycker så) trots allt. Som till exempel att man kan sitta och mysa under en filt med tända ljus och dricka varma drycker. Precis det gjorde jag och min kusin i lördags innan jag skulle iväg på hemmafesten (som jag skrev om) och då såg det såhär mysigt ut. Sophia hade köpt med sig två saffransbullar från 7 Eleven som var över all förväntan. Där satt vi och myste under varsin filt medan vi snackade om livet. Ungefär som vi brukar göra. Den översta bilden har inte jag tagit, men visst är den snyggt fotad? Det går en kreativ ådra genom hela vår släkt kan jag tala om.

Idag var en tuff dag på jobbet där mitt tålamod prövades ett par gånger, men jag fixade det ganska bra ändå. Jag försöker bli bättre på att klappa mig själv på axeln ibland och säga “Bra jobbat Christine, nu gjorde du ditt bästa och mer behövs inte”. Det är så viktigt att påminna sig själv om att inte fokusera för mycket på sådant som inte går att påverka. På vägen hem ringde en kompis från Kapstaden på Whatsapp (ALLA använder whatsapp i Afrika, haha) så när jag kom innanför dörren la jag mig på soffan och snackade i telefon en lång stund. Efter det gjorde jag lite träningsövningar och avslutade med yoga. Nu ska jag duscha, värma upp rester till middag och tända lite ljus. I morgon får jag sovmorgon så jag tänkte passa på att se en film nu när jag inte måste lägga mig så tidigt. En clementin och lite choklad på det och kvällen är komplett.

 

Leave a Reply

Känslan av att vara på väg till en ny destination

Posted in Travels

Nu går tiden ändå ganska snabbt tycker jag och jag har ingenting att invända emot det. Om exakt fyra veckor och två dagar är jag vid denna tiden ganska så nyanländ i Hanoi och håller nog som bäst på att tackla en jetlag som heter duga. Fast vad gör det när jag har två veckors semester framför mig med världens bästa syster? Det känns så spännande att få uppleva Asien som ännu är helt oupptäckt för min del. Att se en annan del av jordklotet i verkligheten och inte bara genom filmer, böcker eller berättelser. Självklart kommer ni få följa med genom bloggen också.

Dessutom skriker hela min kropp och själ efter att få packa en resväska, förväntansfullt gå genom säkerhetskontrollen och slutligen ta steget utanför dörrarna på flygplatsen. Andas in luft på en ny kontinent. Det är som att jag känner mig mer levande och lycklig när jag får resa. Jag antar att det är så för de flesta, att de mår som bäst när de får göra det som de tycker allra bäst om. När det går långa perioder då jag inte är på väg till en destination känner jag mig lite låst och tom på inspiration.

 

Jag såg en intervju med Darin (klicka här!) i helgen där han pratade om sitt intresse för att resa. Han beskrev det på ett vis som jag verkligen kan relatera till. Platser med en historia, möten med människor från andra kulturer och tillfällen då jag verkligen märker av att jag är långt hemifrån är sådant som driver mig. Jag haffar alla chanser jag bara kan att vidga mina perspektiv och utvecklas. Det här att resa ensam är också någonting som jag insett på senare tid att jag verkligen älskar. Precis som Darin säger så är det otroligt självutvecklande och roligt att resa ensam. Det märkte jag förra sommaren när jag reste ensam i södra Frankrike. Själva resandet från A till B är någonting jag gjort sedan jag var tonåring. Ibland när jag rest med andra så har det nästan känts lite onaturligt. Jag är liksom van vid att göra alla de där stegen ensam, från dörr till dörr.

Att besöka ett resmål helt på egen hand, utan sällskap av andra, var däremot ganska nytt. Visst var just den resan en mjukstart eftersom att jag pratar franska och redan hade varit på en av platserna jag besökte, men det var i det stora hela en väldigt ny upplevelse för mig. Det skulle jag gärna vilja göra mer i framtiden.

 

Funderar du på att åka iväg på en resa helt ensam?

Jag har skrivit ett inlägg om just det där att åka iväg på en resa ensam och det kan du hitta HÄR. Jag har märkt att det är ett av de mest lästa inläggen här på bloggen så då passar jag på att tipsa om det igen.

4 Comments

Time to reload

Posted in C'est la vie

Såhär såg jag ut igår när jag gick på hemmafest. Jag hittade en gammal kjol från H&M Trend och med två halsband från Pilgrim och min favoritkofta blev det lagom festligt. Det här med hemmafest är verkligen inte någonting som jag går på särskilt ofta nuförtiden, men jäklar var trevligt det kan vara. Det var Louise granne som hade bjudit in ett härligt gäng människor i blandad kompott. Jag och Louise hamnade i olika delar av lägenheten, vilket jag tycker är så himla härligt på något vis. Att gå på fest med en vän men inte sitta ihop i höften hela kvällen för den delen. Sen möts man lite då och då.

Efter några timmar började dock alla ljud och intryck göra sitt. Någonting som var extremt påtagligt när jag var som djupast i depressionen i somras. Då hade jag absolut inte kunnat vara där i ens fem minuter, om jag ens hade gått dit. Även om jag orkar med – och njuter av – sådana här kvällar på ett helt annat sätt nu än för några månader sedan, så blir jag mentalt väldigt trött av det. Till slut kände jag att jag började stänga av och inte riktigt hängde med längre. De andra skämtade och skrattade medan jag undrade varför jag inte tyckte att det var lika roligt som de uppenbarligen tyckte. Det gör mig osäker och till slut tappar jag all lust att både prata och lyssna. Det är en märklig känsla för en person som annars är väldigt social och utåtriktad, särskilt när jag nu mått så bra i flera månader, men jag antar att det även är ett varningstecken för att det varit lite för mycket senaste tiden och att jag behöver vila. Så jag tackade värdinnan, sa hej då till några av de jag snackat med under kvällen och cyklade hem strax efter midnatt.

Nästa vecka ska jag vara riktigt snäll mot mig själv. Börja lite smått med yogan igen, sova ordentligt, äta bra mat, tacka nej till sådant jag inte vill göra, dra ner på intrycken utifrån (sociala medier inräknat) och sänka kraven. Jag är bättre på att lyssna på min kropp nu och sätta hälsan främst. Det känner jag trygghet i och även stolthet över. För jag har tagit mig såhär långt och det betyder någonting.

Leave a Reply

Ett litet paket från en vän

Posted in C'est la vie, Things I like

I torsdags kväll när jag kom hem så blev jag påmind om den där högen med reklamblad som brukar samlas innanför min ytterdörr. Lat som jag är så brukar de mest bara få ligga kvar tills jag antingen kommer på att jag kanske missar någon superbra kampanj på ICA eller får ett ryck och slänger dem i pappersinsamlingen. När jag lyfte lite på dem för att se om någon trevlig tidning låg där under, så hittade jag någonting ännu bättre. Under alla papper låg ett brunt paket som jag hade missat. Jag tänkte att det kanske var UBS-minnet som Julia hade råkat få med sig till London och som Henry hade skickat, men så såg jag att det stod på norska på paketet och då förstår jag vem det är ifrån. Ivrigt öppnar jag det och inuti ligger ett par mysiga strumpor i merinoull, en choklad och världens finaste födelsedagskort med ett rim (eller är det en sång kanske?) och en hälsning från min vän Ina uppe i Norge.

Jag blev så glad och rörd att jag stod där i köket och “men ååååh”:ade mig samtidigt som jag kände mig lite extra älskad. Bara att skicka paket från Norge (som inte är med i EU så det kostar säkert lite extra mycket), skriva ett fint kort och med gåvor som det finns en tanke bakom är ju så satans gulligt. Tack älskade vän! ♥

Strumporna har jag på mig när jag just nu sitter i soffan och äter en clementin. Jag jobbar hela nästa vecka så det är ganska skönt att ha en lugn söndag utan några storslagna planer.

Leave a Reply

Diskussioner utanför normerna

Posted in Tankar & Funderingar, Weekend

Igår blev jag hembjuden till Madde och Johan på middag. Stal några gosiga kramar av lilla Chloé, käkade en god pastarätt och diskuterade diverse värdsliga ämnen. Jag älskar när vänskap innebär att kunna diskutera saker högt och lågt, att inte alltid hålla med utan att kunna utbyta kunskap och olika infallsvinklar med varandra. Ingen som dömer eller är rädd för att uttrycka sin åsikt. Precis så är det med dem och det uppskattar jag verkligen. Ibland håller vi med varandra, medan vi vissa gånger inte gör det men det är liksom okej. Jag upplever att det många gånger inte är så här i Sverige. Folk är så rädda för att skapa dålig stämning, bli placerade i fack och många ser allting enligt en färdig mall för hur man ska tycka för att det ska vara politiskt korrekt. Det är väl därför jag söker mig till människor som vågar gå utanför normen och som är öppna för andras sätt att se på saker och ting i stället för att säga “såhär är det”.

Nu hamnade jag på sidospår här men hursomhelst så var det en himla trevlig kväll. Förutom att jag blev påkörd av en idiot till bilist när han rullade upp på cykelstigen då jag kom cyklandes (i långsam fart kan tilläggas). Jag blev inte skadad men lite skärrad och rädd, så jag skällde ut honom för noter. När jag blir skrämd är inte min stubin särskilt lång kan jag tala om.

 

Idag tar jag det lugnt hemma, men ska varva lugnet med städning. Det ska regna hela dagen och jag har ingen som helst lust att gå utanför dörren. Innan jag sätter igång med att röja upp här hemma ska jag prata lite med en vän på skype och dricka en kopp kaffe.

Om det hade varit fint väder idag så kanske jag hade sett ut som för ett par helger sedan när jag promenerade i parken och fikade med Louise. Det är inte ofta det går att ha hatt i den här stan för det blåser oftast så mycket, men jag passar på när det är relativt vindstilla.

Ha en fin lördag mina vänner!

Leave a Reply

Spontaneously

Posted in Vardagslyx

Idag är jag ledig och det firade jag med sovmorgon. Det är så vardagslyxigt att vara ledig på fredagar och till skillnad från förra veckan är jag inte hemma för att jag är sjuk, utan för att jag valde att inte boka in jobb. Jag klädde mig fredagsfin i kjol och cyklade till Vaccinationsservice för att ordna med de vaccin jag behöver inför Vietnam. Nu är jag stucken redo för att klara mig mot det värsta. Plus mer eller mindre utblottad. Det är DYRT att hålla sig frisk från hemska sjukdomar men jag känner mig ganska tacksam att jag har den möjligheten.

När jag var klar så köpte jag en god – och billig! – macka på ett Djäkne Kaffebar och här sitter jag nu med datorn eftersom att de har wifi. Om en stund ska jag iväg och dricka en kaffe med min vän Marie. Vi har inte setts sedan innan min resa till Sydafrika och så träffades vi av en slump på bussen tidigare i veckan och kom överens om att det är på tiden att ses. Så jag skickade iväg ett sms och frågade om hon hade tid att ses idag. Efter två minuter fick jag svar med förslag att mötas upp en timme senare. Jag älskar att mina vänner är spontana. Det här att boka in en fika två veckor i förväg är helt knasigt enligt min åsikt. Att hon är fransyska kan nog också spela en stor roll i det hela. Marie har två söta barn, varav den ena bara är några månader gammal. Raphael och Olivia heter de små liven. Så gulliga namn!

Tack för alla kommentarer senaste veckan. Jag har läst och blir så glad när ni lämnar spår i kommentarsfältet, men har inte orkat svara på dem ännu. Jag ska göra det i helgen!

Kram på er mina vänner <3

Leave a Reply

När överlevnadsinstinkten tar över

Posted in C'est la vie

Min drivkraft just nu = varma vindar, vita stränder, turkosblått hav och 14 dagar tillsammans med min älskade syster. Fem veckor kvar!

Herrejösses vilken dag jag haft! Jag hoppade in som lärare åt två klasser, varav den ena var en 6:a och den andra en 7:a. Det har varit strul med material så att jag fick improvisera i sista stund, missöden med tekniken, uppkäftiga tonåringar och under sista lektionen i SO så höll bägaren på att rinna över. De gjorde allt annat än det jag sa till dem att göra. Där och då skickade min magkänsla varningssignaler till min hjärna med instruktioner på att gå ut genom dörren och aldrig komma tillbakaÅngesten satt mig upp i halsen och jag var gråtfärdig mot slutet. Men jag är inte den som lägger mig ner i fosterställning och gråter vid första motgång, så jag gav mig själv en mental bitchslap och tänkte (nästan högt) “You can do this, damnit!”. Det gjorde jag också, men när lektionen var slut kände jag mig så himla uppgiven. Är detta vår framtid? Då kan jag lika gärna packa ihop och emigrera till en ö i Söderhavet.

Efter att ha tagit femton djupa andetag, laddat om i tio minuter och fått lite stöd från några lärare som satt i lärarrummet så kändes det bättre. Måste även påminna mig själv om att det är 13-åringar med hormonrubbningar som inte vet vart Australien ligger. Plus att jag är 20 år äldre och aldrig mer behöver vara tonåring i början av puberteten. Det om något är en enorm tröst. De sista två timmarna var spelade jag kort med några lite yngre och lite mer tillmötesgående ungar på fritids. Med andra ord fick dagen ett ganska bra avslut trots allt.

Egentligen har jag körsång ikväll men jag har varken lust eller ork att gå på det, så jag ska hänga med Louise i stället. Jag tror att vi köper en falafel och bara hänger i hennes soffa hela kvällen. Just nu kan jag inte tänka mig någonting bättre.

5 Comments

Parisögonblick i backspegeln

Posted in Paris

När man, som jag, bott flera år i en stad så tenderar det att resultera i att se den staden från så många olika synvinklar, väderförhållanden, säsonger och även tider på dygnet. Precis så är det för mig med Paris. Mitt intresse för foto väcktes faktiskt till liv när jag flyttade till Paris och skrev den blogg jag hade då. Det innebar att jag nästan alltid hade min kamera med mig och således fångade väldigt många platser på bild. Ibland samma på våren, sommaren, hösten och vintern.

Några bilder har kommit att bli favoriter i den enormt stora bildbank jag byggt upp. Jag vet inte exakt hur många foton jag har från 2009 till nu, men jag gissar att det är minst femtusen. Hur länge som helst har jag sagt att jag ska framkalla foton men det blir aldrig av. Det är så synd att de bara ligger där på hårddisken, men så är jag en lat prokrastinerare. Kanske vore det bättre om jag INTE sa allt det där jag tänker göra någon gång i framtiden? Det känns som att jag jinxar det varje gång.

Här kommer hursomhelst ett gäng av mina absoluta favoritbilder. Jag har några fler men jag sparar dem lite.

 

En helg i maj när jag satt på en bänk i Jardin du Luxembourg. Det var riktigt varmt minns jag, och jag köpte med mig macarons från Ladurée (typ en av tre gånger jag köpt macarons därifrån – tycker att de är så överskattade). Bilden förmedlar verkligen den känsla som jag kände där och då. 

 

Den här bilden tog jag på en gata mellan rue de Rivoli och Seine, alldeles i närheten av Église Saint-Gervais. Kanske var det precis bredvid till och med. Det var inte förrän när jag la in fotot i datorn som jag såg hur fint det var med mannen som satt där med pipan.

 

Denna bilden är tagen från en av broarna över tågrälsen som går från Gare St Lazare och Pont Cardinet, ett kvarter från där jag bodde sista tiden. Det är troligtvis en stund innan solnedgång eftersom att solen ligger låg på himlen åt väst. Jag gick över de broarna nästan varje dag.

 

Det här var en av de första fotona jag tog i den här parken som heter Square des Batignolles. Jag vill minnas att det var våren 2010 när jag jobbade som barnflicka. Jag brukade ta med den lilla pojken till parken på förmiddagen.

 

Ett par som satt på muren vid Seine (detta var samma dag som jag tog bilden på mannen med pipan) och det var, tro det eller ej, sent i september 2011. 

 

Jag älskar denna bilden för den är så mycket Paris för mig. Det disiga eftermiddagsljuset, bilen som tvättar gatorna och det typiska brasseriet där framme. Jag kan inte minnas om detta var sensommar eller tidig vår, men det är från Avenue des Courcelles (du kan se metroskylten där framme för stationen Courcelles, där även Svenska Kyrkan och Svenska Skolan ligger).

 

Under träden på Place de Vosges i maj 2011.

 

En bild från en söndag när jag inte riktigt visste vad jag skulle göra, så jag promenerade bort till Sacre Coeur och gick in i kyrkan. Det är ganska häftigt att först stå utanför med en massa turister och sorl, för att sedan komma in i den enorma och vackra kyrkan där det är alldeles tyst och stilla. 

 

Ännu en bild från Jardin du Luxembourg. Jag minns att det blåste riktigt kalla vindar den här dagen men solen sken, som du ser. 

 

En bild från Montmartre. Jag minns inte om det är rue Coulaincourt som går förbi där ovanför trappan, eller om jag har den i ryggen. Någon pariskännare som vet?

 

En av de sista bilderna jag tog innan jag flyttade hem till Sverige i september 2014. Lägg märke till att det inte finns en enda turist på denna uteservering. Så är det när man kommer bort från smeten i Paris. Det här är ett brasserie som låg på min fd hemadress – rue des Batignolles. Jag brukade gå dit och dricka kaffe ibland. 

 

Sådär ja. En liten återblick på platser och ögonblick från 2009 till 2014. Vilka bilder gillar du bäst?

8 Comments

Into The Woods

Posted in C'est la vie

Någon annan än jag som känner sig lite som Ronja Rövardotter så fort en får springa runt i en skog? Jag får lust att skrika ut “Snaaaart ska blodet flyyyytaaaa, hiahiahiahia!”, äta rå svamp och bygga en trädkoja för att sedan bosätta mig där i några veckor. Nej det får jag inte. Inte det där sista i alla fall. Plus rå svamp, som nog inte är så gott. Jag är trots allt en stadsböna i grund och botten. Jag köper mina kantareller på ICA och smörsteker dem. Däremot så kan jag verkligen uppskatta naturen när jag väl lämnar stan. Dra på mig två nummer för stora gummistövlar och strunta blanka f*n i gräsfläckar på byxorna eller att mitt hår behöver tvättas. Det kan vara så befriande att få vara lite smutsig och “jordig”. I alla fall i några dagar tills hela min själ skriker efter civilisationen och tutande bilar.

När jag bodde i Paris kunde jag längta efter att komma bort från stan efter ett par månader just för att det där blir så intensivt, och såklart bristen på grönområden le city centre. Här i Sverige är det lite lyxigt att kunna cykla i 20 minuter och vara utanför stan eller vid havet, vilket gör att jag inte kommer ut i skogen så ofta. Idag fick jag en liten längtan efter att springa runt bland mossor och fallna träd, ungefär så som på bilderna som är ifrån i somras. Närmre bestämt Midsommarhelgen då vi tillbringade några dagar på Louise föräldrars lantställe utanför Jönköping. Visst ser det härligt ut? Kanske borde jag höra om någon vän vill dra till Bokskogen i helgen. Innan det blir snorkallt och regnar varje dag i två veckor. Det är ju inte helt omöjligt i detta landet, denna tiden på året.

Nu ska jag skynda mig iväg (always so god damn late) och cykla hem till kusin vitamin med familj för att äta middag. Det ska bli mysigt minsann. Tjingeling!

2 Comments