Typiskt Mig

I vanlig ordning så säger jag hej direkt från sängkammaren och under dom fluffiga. 

Vera-fisen sover. Bredvid mig. När Pappa är borta så lyfter Mamma upp henne. Claes jobbar förresten. 

Idag var vi en sväng inne i Örebro. 

Vi hamnade på inredningsbutiken Decor. Jag hittade snabbt några favoriter. Till olika platser i vårt nya hus. En blomkruka. Två ljusstakar. 

   
 
Tanken var att sakerna skulle få stå kvar i påsen tills flyttlasset går. 

Men icke! Det kliade i fingrarna. Typiskt mig. 

Nu står allt på samma skänk. 

Det blev visst så….. 

 
Snygga saker va? 

Psst! Jag nöp den sista krukan i den storleken. Jag vet, den är skitcool. Tack! 

På vägen hem så var jag på så bra humör så Vera till och med fick äta kaka i bilen. Ordet KAKA är det första Vera säger när hon vaknar. 

  
Idag har vi lekt och blåst såpbubblor. 

Vera tittade nyfiket på bubblorna samtidigt som hon försökte fånga dom. 

   

Nu somnar jag snart. Fast i sängen. 

// Frun  

Saknar

Hej Hej 

Har precis krypt ner under dom fluffiga. 

Tycker lite synd om mig själv. 

Skitdag idag. 

Imorse lämnade min Man oss. Mig och Vera. Jobb två dagar i Stockholm väntar honom. 

Vi saknar vår Man och Pappa. 

 
Och eftersom vi saknar så mycket så har jag försökt att få tiden att gå. Jag har tvättat typ hela familjens jackor. Fram med nya och undan med gamla. 

Slängt två sopsäckar med kläder. 

Sorterat och sorterat. 

Till och med börjat packa flyttkartonger. 

 
Hela vinden tömde vi häromdagen och halva förrådet har vi kört till soptippen. 

Vilken befrielse!   

Sorterat och sorterat vidare. Ja typ så har den här regngråa dagen sett ut. 
En liten kort fika hos Josse hann jag och Vera med också. 

OJ vad trött jag blev nu. Måste nog släcka ögonen och fortsätta längta efter min Man ❤️ 

Natti. 

// Sussie   

Utflykt(er)

Hej och Godkväll och hallå!

Gick ut och hämta tidningen i morse. Upptäckte att solen sken. Kände värmen.

- Vi drar till café Svanen vid Tysslingen och spanar in alla svanar. Det kommer Vera älska, sa jag.

Sen packade vi ihop oss och drog.

  
Ser ni några svanar?

Det gjorde inte vi heller.

- Det brukar vara som bäst här i mars. Säkert 2000 svanar men jag tror att det finns två svanar kvar fortfarande, sa tanten i cafét.

2 st istället för 2000. Det är en viss skillnad.

  
Vi tog en fika istället och sket i svanarna. Vera tyckte att det var en bra idé.

När vi satte oss bilen igen blev hon överlycklig. En sorts elektrifierad eufori…

  
Efter några mellanlandningar hamnade vi till slut på Stora Holmen. Det visade sig vara ett bra utflyktsbeslut.

  
Dom flesta nöjer sig med att titta med ett visst avstånd på djuren. Så tänker inte Sussie direkt.

  
Tänk vad stort det måste vara för en ko att få vara med på en Selfie med självaste Robinsonsussie…

Vera njöt på Holmen och bekantade sig med många delar av vår natur.

  
Och efter många om och men så bjöds hon äntligen på Pippi. En hel familj till och med.

  
Sen simmade dom iväg.

  
Det var allt.

/Claes

Tidiga Mornar

God Morgon. 

Vi har varit dåliga på att blogga. Det är sanningen. Förlåt för det. 

Till sanningen hör också att vi går upp runt 05:00 varje morgon med en pigg och glad bebis vid namn Vera. 

  

Man befinner sig i olika faser i livet. Just nu befinner vi oss lite i en trötthetsfas. Det är sanningen. Allt har sin tid. Förhoppningsvis så vill Vera snart sova lite längre på mornarna. 

Och när vi pratar selfie-pinne så har vi provat den igen. Vi tog en bild häromdagen. Vissa tyckte det var roligare än andra helt enkelt. 

 
Kolla in min nya stråväska från Madam Stoltz. Jag fick ett presentkort från min fina vän Maisa när jag fyllde 40. Så då köpte jag denna ljuvliga sommarväska. 

 
Igår hade vi besök av Josse, Ville och Camilla med deras barn. Det var supermysigt. 

   

  

  

  

 

Och det blev även ”Selfie-Time” 

  

När det gäller huset så jobbar just nu elektrikerna där. Nu när alla innerväggar kommit upp så känns huset enormt. Tur att det inte känns tvärtom. Vi har haft en bra känsla från start när det gäller Anebyhusgruppen och NC Bygg som bygger vårt hus. 

Likadant nu när det gäller el-biten. 

Allt känns bara bra. 

Skön känsla. 

Vi hörs! 

// Sussie 

Vårt Nya Hus Tar Form

God Morgon! 

Tänkte bara bjuda på några bilder. 

Och för er som undrar över muttern så har jag inte sett till den ännu. 

Lite oroväckande faktiskt. Vart är den? 

Igår hämtade jag upp småtrollen direkt efter skolan och åkte till huset. 

Förväntningarna var höga i bilen. 

När vi kom fram och gick in så trodde barnen inte sina ögon. 

- Oj vad stort det är! 

- Tre toaletter? 

- Ska köket och vardagsrum verkligen vara så här stort? 

Bara positiva kommentarer. Roligt! 

Här står barnen i ena halvan av vardagsrummet. Rummet rakt fram är köket som går i vinkel med vardagsrummet.

  

Dom har börjat dra el nu. Inredning till kök och tvättstuga har kommit. 

  
Utsidan. Om två veckor cirka ska man börja putsa vårt hus. 

   

  

 

Buster och Vera morgonmyser ❤️

  
Måste  ta tag i dagen nu. Skolorna väntar. Gjorde förresten en liten lista på hur vår vecka ser ut. För att få ihop allt bra. Missade Melvins fysträning som han har nu när det inte är hockey.  
Avundsjuka?

  

Och om ni vill följa Claes på Twitter eller mig på Instagram så finns ikoner på första sidan att klicka på, så kommer ni direkt in på våra sidor. 

Ingen av oss har FB. 

// Sussie 

112 I Dag

God kväll! 

Idag kära läsare var jag med om något väldigt otäckt. Jag fick ringa 112. 

Och det numret ringer man inte när man har stukat en tå. 

Herregud läsarna, ni fattar inte! 

VeraFisen har svalt en MUTTER. Det är sant! Buster och Nellie ville leka med Vera och låta henne gå med sin Lära-Gå-Vagn. – Javisst lek ni! 

I nästa sekund skrattar Nellie till och säger att handtaget på vagnen lossnat på ena sidan. 

Direkt tänker jag på skruv och mutter som håller ihop allt på båda sidor.

När jag snabbt går dit så sitter Vera ner framför vagnen. Samtidigt som jag ska börja leta efter muttern som saknas så hör jag ett ”metalliskt” ljud i Veras mun. Ungefär som när man nuddar gaffeln med tänderna. 

Men jag tänker att hon omöjligt varit så snabb eftersom jag var supersnabb fram till henne. 

Vi letar alla tre. Jag tittar på Vera som har ett märkligt uttryck i ansiktet. Ett uttryck som säger att något är fel. 

Där och då förstår jag att vi inte kommer att hitta någon jävla mutter. 

Jag höjer rösten förtvivlat till Nellie och Buster och ber dom leta vidare, samtidigt som Vera ser fortsatt märklig ut. 

Jag tar upp henne och ringer 112. 

Benen är som nykokt spaghetti. 

Jag darrar på rösten och förklarar att vår tio månaders bebis precis har svalt en mutter. 

Jag får frågan om muttern ligger i magen eller om den har hamnat i lungorna. 

Jag väser snabbt tillbaka att jag inte har någon aning, samtidigt som jag undrar hur det står till på andra sidan luren. Kvinnan förstår snabbt att hon bör visa mig en ödmjuk sida och förklarar att om muttern fastnat i en lunga då hostar barnet Väldigt och vi måste åka in snabbt.  

Om den har gått ner i magen så kommer den ut den naturliga vägen förklarar kvinnan med en len ton. 

Tack och hej! 

Ja, där satt jag och undrade vart den tog vägen…

Kanske får jag veta vid morgondagens blöjbyte. 

Herregud! 

Under ett par sekunder innan jag visste om den hade fastnat eller om det gick bra som kom tanken på att Vera kanske skulle dö om hon inte fick luft. 

Tanken på att lyfta henne i fötterna upp och ner kom också. Eller skulle jag utföra en Heimlich Manöver. Vad var rätt liksom….

Herregud som sagt. Många tankar. 

När jag väl förstod att allt gått bra så kom tårarna. Barnen tittade på mig med stora ögon. Men dom förstod och var själva oroliga. Jag förklarade för dom att det lika gärna hade kunnat hänt om jag körde vagnen. 

Eller någon annan.  

Vår Älskade VERA ❤️ 

   
  

Efter tränings match idag så blev det Mc Donalds! 

 
Och ipadshäng i vanlig ordning. 

  

Själv behöver jag bara andas och hitta tillbaka till mig själv…..

  

// Sussie  

Det Onda Regerar

Hej!

Det finns mycket att ha synpunkter på i den värld vi lever i.

Jag har alltid och från dom allra första stegen i världen av sociala medier haft ett kritiskt öga.

Det betyder inte att jag har sågat och förkastat. Istället har jag verkligen insett alla fördelar som den digitala världen ger. Men…, den skapar också ett klimat som jag inte tycker är hälsosamt.

Sanningen är tyvärr att den skapar ondska och cynism.

Det finns massor av exempel på detta. Jag ska presentera ett extremt tydligt exempel och jag ska göra det kort eftersom ni kommer att förstå utan att jag behöver förklara närmare.

I dagens värld blir man hyllad och kan vältra sig i likes när man hånar.

Säger man däremot att man älskar är det ingen som bryr sig. 

Vem vill leva i en sån värld?

Jag vill det inte och jag vill definitivt inte att vår Vera ska växa upp och leva i ett sånt klimat.

  

Vill någon göra det egentligen. Vill någon leva i en värld där hån, mobbning och cynism styr. Vill någon egentligen ställa sig och applådera en verbal käftsmäll och i nästa sekund blunda för värme, omtanke och kärlek.

Svaret på frågorna borde vara enkelt, men jag är ändå orolig. Det är nämligen så tydligt att det är det onda som styr och regerar.

Jag vill inte leva i den världen. Det vill ingen. Därför är det dags att reagera. Och det är just det jag gör.

Jag vet att ni förstår vad jag menar. Det är dags att agera.

För övrigt så kan jag berätta att min Fru nu har sålt två tavlor.

  

Såld!

  

Såld!

Och det förstår jag. Sussie har en talang. Den ska hyllas och entusiasmeras. Aldrig hånas.

För övrigt vet jag att fler av Sussies tavlor kommer hitta sina lyckliga köpare. Snart.

/Claes

En Dag I Solen

Hej Hej! 

Vilket väder till att börja med. 

Idag har jag och Vera haft en sån där alldeles egen dag. 

 

Vi har bekantat oss med blommorna. 

 

  

 

Ett Buddha huvud har inhandlats. 

Egentligen så kan jag tycka att det blir plottrigt med såna. Men det här var stort och ska stå intill en kruka utomhus. Blir nog bra. Varför inte? 

 

Ikväll när Vera somnat så fortsatte jag på en ny tavla… Vad som helst kan hända. 

 

Och när jag pausade den så ville jag göra en rolig tavla åt Vera. Bara för skojs skull. Jag kom en liten bit….. 

 

 

Och när det gäller fröken Vera så har typ ingen sagt att hon är lik mig, mer än på ögonen. Utan jag hör ständigt att Vera är så lik Claes. 

Jag har givetvis ingenting emot det. 

Idag när jag såg en speciell bild så förstod jag varför många tycker att Vera är så lik Claes. Borsett från att hon är lite sur på bilden. Dom är lika. Pappas näsa! 

 

  

Mer än så var det inte!

Nu måste jag sova. 

// Sussie 

  

Många Bilder

Hej Hej! 

Har precis krypt ner under det fluffiga och nu ska jag blogga. 

Igår var vi hemma hos Camilla och Kjelle. Jag och Camilla har sen långt tillbaka bestämt att vi skulle bada bubbelpool en kväll. 

Det gjorde vi. Hopp i plurret! 

 

Och det var väldigt skönt. 

 

 

Det är väldigt synd att jag inte har lärt mig än att lägga ut videoklipp. Då skulle ni fått sett när jag kör en ”AirWheel” en sak med ett hjul. 

Ni hade förmodligen kissat på er av skratt. Det gjorde vi nästan själva. Jag har svårt att återberätta det som hände. Men det gick hur som helst bra tillslut……… 

Ungefär så här såg det ut. Sjukt fult! 

 

Och så här bakifrån…. 

För er som inte vet vad detta sjuka påhitt är för något så är det som en Segway fast med ett hjul och man kan komma upp i en ganska hög fart. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, så man inte tappar balansen…. 

 

Idag åkte jag och Josse hem till Raija som har fyllt 40. Vi grattade henne i efterskott. Vi fick gott att äta. 

 

Claes åkte till Sthlm imorse och jobbar med Hockeystudion. Han kommer hem inatt. 

Jag har förresten lekt fotograf idag. Jag har alltid älskat att fota. Vera var modell. Bebisar gör sig oftast väldigt bra på bild då dom saknar förmågan att se ”tillgjorda” ut. Kul! 

Och säkra vårtecken behöver vi inte leta efter längre. Det är ganska uppenbart. 

 

 

 

 

 

Ser ni kontrasterna? Himlen, stenen och Vera. Vackert. 

 

 Buddha ??

 

 

OJ vad många bilder! 

Missade den här med Raijas hund Moa. Dom ser lite lika ut på något sätt.  samma fokus i blicken typ… 

 

 

En till, sista! 

Påbörjade en ny tavla ikväll. 

Vad som helst kan hända. 

 

 

Imorgon har vi möte med elektrikerna i huset. Spännande! 

Natti. 

// Sussie 

Vår Köksö I Betong

God Morgon! 

Dålig uppdatering. Yes. Till saken hör faktiskt att Claes gjorde ett inlägg så sent som igår som han råkade radera. Klantigt, jag vet. 

Vad har hänt? 

Vi kan börja på Gustavsvik. Och det var ingen lek kan jag säga. 

Vi ordnade barnvakt i tisdags åt Vera för att kunna göra något själva med våra småtroll. Hon var hemma hos mina föräldrar. 

Så fort småtrollen slutade sina skolor så plockade vi upp dom och for iväg mot Nordens största upplevelsebad. 

Orkar inte gå in på detaljer men jag kan lätt konstatera att det bör vara en vuxen per barn i våra barns åldrar. 

Förstår om olyckor händer lätt på ett sånt ställe. 

Jag och Nellie åkte på en ring i vattenrutschkanan i mitten av tre, och rätt snart i början på den färden så gör vi en volt inne i själva rutschkanan. Vi slår alltså runt och landar upp och ner samtidigt som vi tappar ringen. Nellie som inte kan simma glider ur mitt grepp. Efter henne åker den tomma ringen. Sen kommer jag. 

Ni fattar själva paniken. 

Jag lyckas speeda upp farten och komma ikapp henne och allt slutar relativt bra när vi tillslut möts av det forsande vattnet.

Nellie fick ett cirka 30 cm långt rivsår på magen som fick plåstras om på plats av en badvakt. 

Jag var lite öm på armbågen…. 

Och till saken hör att jag extremt sällan får blåmärken. 

 

Helt ärligt så tyckte vi att stället var lite överskattat. Vi provade allt! Barnen hade roligt men Trodde nog att det skulle vara roligare. Förväntningarna var nämligen skyhöga innan. 

Vi betalade 750:- i entré. Ganska dyrt för en familj. 

Nellie kommer till exempel inte åka mer ringar… 

 

Tydligen så välte också en Palm senare samma dag…

  

   

Nu glömmer vi läskiga upplevelser och blessyrer. 

Nu ska ni få se vår köksö i svartpigmenterad betong. Den är så snygg! Jag är glad att jag stod på mig angående just den. Till och med vasken är gjuten i betong. 

Kolla! 

   

  

 

Det är Konstinredningsbetong som har tillverkat denna pjäs. 

Att vi är förväntansfulla behöver jag knappast säga! 

Igår var vi i huset där man nu har satt upp nästan alla innerväggar. 

Det kommer bli så bra känner vi. Och för er som inte har så bra koll så ska jag uppdatera er lite. 

Vi bygger ett enplanshus, modell H-hus på 7 rum och kök på 200 kvm i bostadsyta. Plus carport. Det är ett hus från Anebyhus som heter Symmetri som vi själva har ritat om en hel del. Och det är NC Bygg som bygger vårt H hus. 

Det kommer bli rymligt och bra. 

Här är köket.

 

Här ser man lite av vardagsrummet  med ryggåstaket. Till höger kommer köket. Kök och vardagsrum går ihop i vinkel. 

   

 

Ett av barnens rum. 

  

Nästa vecka kommer vårt kök från Ballingslöv. Vi har blandat supertrendigt med lantligt och industriellt. Kommer bli mycket intressant! Framförallt så ska vi ha stora klinkerplattor som man har till golvet, fast på väggen i köket. Bara det blir intressant. 

Skrivkramp! 

Ikväll ska vi bort. Vi hörs. 

// Sussie