Vår Köksö I Betong

God Morgon! 

Dålig uppdatering. Yes. Till saken hör faktiskt att Claes gjorde ett inlägg så sent som igår som han råkade radera. Klantigt, jag vet. 

Vad har hänt? 

Vi kan börja på Gustavsvik. Och det var ingen lek kan jag säga. 

Vi ordnade barnvakt i tisdags åt Vera för att kunna göra något själva med våra småtroll. Hon var hemma hos mina föräldrar. 

Så fort småtrollen slutade sina skolor så plockade vi upp dom och for iväg mot Nordens största upplevelsebad. 

Orkar inte gå in på detaljer men jag kan lätt konstatera att det bör vara en vuxen per barn i våra barns åldrar. 

Förstår om olyckor händer lätt på ett sånt ställe. 

Jag och Nellie åkte på en ring i vattenrutschkanan i mitten av tre, och rätt snart i början på den färden så gör vi en volt inne i själva rutschkanan. Vi slår alltså runt och landar upp och ner samtidigt som vi tappar ringen. Nellie som inte kan simma glider ur mitt grepp. Efter henne åker den tomma ringen. Sen kommer jag. 

Ni fattar själva paniken. 

Jag lyckas speeda upp farten och komma ikapp henne och allt slutar relativt bra när vi möts av det forsande vattnet.

Nellie fick ett 30 cm långt rivsår på magen som fick plåstras om på plats av en badvakt. 

Jag var lite öm på armbågen…. 

Och till saken hör att jag extremt sällan får blåmärken. 

 

Helt ärligt så tyckte vi att stället var lite överskattat. Vi provade allt! Barnen hade roligt men Trodde nog att det skulle vara roligare. Förväntningarna var nämligen skyhöga innan. 

Vi betalade 750:- i entré. Ganska dyrt för en familj. 

Nellie kommer till exempel inte åka mer ringar… 

 

Tydligen så välte också en Palm senare samma dag…

  

   

Nu glömmer vi läskiga upplevelser och blessyrer. 

Nu ska ni få se vår köksö i svartpigmenterad betong. Den är så snygg! Jag är glad att jag stod på mig angående just den. Till och med vasken är gjuten i betong. 

Kolla! 

   

  

 

Det är Konstinredningsbetong som har tillverkat denna pjäs. 

Att vi är förväntansfulla behöver jag knappast säga! 

Igår var vi i huset där man nu har satt upp nästan alla innerväggar. 

Det kommer bli så bra känner vi. Och för er som inte har så bra koll så ska jag uppdatera er lite. 

Vi bygger ett enplanshus, modell H-hus på 7 rum och kök på 200 kvm i bostadsyta. Plus carport. Det är ett hus från Anebyhus som heter Symmetri som vi själva har ritat om en hel del. Och det är NC Bygg som bygger vårt H hus. 

Det kommer bli rymligt och bra. 

Här är köket.

 

Här ser man lite av vardagsrummet  med ryggåstaket. Till höger kommer köket. Kök och vardagsrum går ihop i vinkel. 

   

 

Ett av barnens rum. 

  

Nästa vecka kommer vårt kök från Ballingslöv. Vi har blandat supertrendigt med lantligt och industriellt. Kommer bli mycket intressant! Framförallt så ska vi har stora klinkerplattor som man har till golvet, fast på väggen i köket. Bara det blir intressant. 

Skrivkramp! 

Ikväll ska vi bort. Vi hörs. 

// Sussie 

Snopp Och Snippa

God Kväll! 

Fotbollscup i går i Karlskoga. Och fotbollscup idag i blåsten och i Kumla. 

   

Både Melvin och Buster spelade. 

Jag, Nellie och Vera tittade på dom två sista matcherna. Vidrig blåst! 

 

Nu väntar vi gärna in sommaren. 

 

 

Vi hade förresten ett intressant samtalsämne här ikväll. 

”snoppen och snippan” 

Småtrollen är inne i en sån period nu då det är högst intressant att prata om detta ämne. 

Dom undrade fnissande hur Vera blev till. 

Vad tror ni frågade jag. 

Nellie svarade. – Ni pussades. 

Buster fick knappt fram ett ord i sitt vrålskratt, så det svaret blev lite oklart. 

Melvin svarade. – Det blandas celler i Mammans kropp och dom cellerna är från både dig och Claes Mamma. 

Intressant att lyssna på dom. 

Mitt svar blev att Melvin nästan hade rätt. Utan mer ingående detaljer… 

 Claes åkte till Stockholm imorse. 

Aftonbladet Morgon 06:00-09:30. 

Vi ska titta! 

Vera älskar att titta på Pappa på mornarna. Hon börjar bli stor nu allas Vera. 

  

Imorse när vi klev upp såg det ut så här i blåsten. 

 

Jag hatar den redan! 

Sjukt ful och inte ens bra. Förlåt Jula. 

Men det börjar bli humor nu med vår grill från Jula. Det var ett panikköp skulle jag säga. Vi var helt utan grill och ville egentligen inte handla någon ny förrän vi flyttar. 

En sak är säker. Och den är att grillen inte flyttar med. Punkt!  

// Sussie 

Saturday

Hejsan!

Galen dag som alltid. Dygnet har för få timmar. Det bara är så. 

Uppstigning vid kl 06.00. Tidig avspark i Karlskoga. Så kallad CUP! 

Full rulle. Packa. Packa. Frukost. Packa. Byta blöja. Packa. Och så iväg. Väl på plats en given kaffe. Sen avspark. Sen varmkorv. Sen ny avspark.

Mitt i allt Vera.

  

Sen ny avspark. Sen bulle. Sen prisutdelning. Sen McDonalds. Sen var det tack och hej Karlskoga. 

  

Vi bestämde att vi skulle grilla ikväll. Våren kom ju just idag. Klart man måste grilla.

Många gör allt för att överträffa varandra grillmässigt. Många tycker att det är extremt viktigt med materialet. Många älskar att trumfa grannen med grymmaste grillen.

Typ så här.

  

Mycket reglage…

Vi tänker inte riktigt så. Vi köpte ny grill på Jula. 399 kr!

  

Ful så in i helvete. Men exakt lika grillduglig som allt annat. 399 kr! Fuck Gas! Och fuck Weber!

Monteringen var lätt som en plätt. Några skruvar och några muttrar. Hur svårt kan det vara.

  

Ser ni vad nöjd jag är när köttet ligger där det ligger efter monteringen. Fan vad bra jag är. Eller…

Ok. Min Fru monterade. Inte jag. Jag gick humanistisk för fan!  

 Hon är skapligt snygg också. MIN!

Just nu kollar barnen på Sune I Fjällen. Jag och Sussie myser.

Vera sover som bara hon kan sova.

  

Zzzzz…

/Claes

Telepati

Hej Hej. 

Tuff dag idag med många möten. 

Jag hann med en kort rast i solsken i en golf. 

 

När jag kom hem idag hade jag tänkt att plocka fram en liten present till min kära Man. En sak som jag ordnade med igår. Bara för att jag ville och inte för något speciellt. 

Jag köpte två parfymer. 

Jag älskar märket CLEAN och har flera av det märket själv. Claes fick en sån parfym och sen fick han en klassiker som jag gillar. En unisex faktiskt. 

Ibland är det kul att köpa en gammal beprövad favorit än bara nyheter. 

 

Det roliga var att när jag kom hem från jobbet och skulle plocka fram mitt paket. Då möttes jag själv av ett paket. Ett annat paket. Ett paket till mig från min fina Man. Och av samma anledning. 

Telepati! 

 

Jag fick alltså denimdressen ovan. 

Idag på helt eget intitiativ så har Claes tagit med sig Vera och köpt denna supersköna suit till mig och i rätt storlek. Jag älskar när han tar såna initiativ. Thats My Man ❤️ 

// Sussie

Så Svårt

Godkväll!

Det är svårt att lämna sin familj. Det är så svårt så att det är svårt att förklara hur svårt det är att lämna sin familj.

Mycket svåra ord där, men det är meningen att det ska vara så.

Jag har ett jobb som är svårt att utföra i Närke. Det är bara så det är. Svårt.

  

Det är det jag svårmodigt sitter och tänker på i ett fönster med utsikt mot ett Konserthus mitt i city.

Man kanske ska börja jobba med stenar istället…

  

Stora stenar. Men dom är tunga. Det är svårt. 

Ovan ser ni en sten som väger drygt 5 ton. Den ligger numera precis vid vårt hus. Den vill min Fru gärna flytta till vårt nya hus! Det vill egentligen jag också. Den är vår på något sätt. Den symboliserar vår styrka.

Men OJ vad den blir svår att flytta. Jag kommer få ta i djävulen…

Det är svårt att längta.

  

Men också skönt. Jag kan längta ihjäl mig efter min Fru när jag är borta. Och det är just där jag är nu. Jag längtar svårt efter henne.

Och inte bara efter henne förstås.

  

Ja, ni fattar.

Sammanfattningsvis: Jag har ett jobb och jag har en familj som jag älskar.

Det är svårt. Men också den absolut bästa och skönaste känslan i världen. 

Natti, natti. Uppstigning 02.45. Skönt att man är morgonpigg…

/Claes

Påskfirande

Hej Hej!

Imorse åkte min Man till Stockholm igen. Hockeystudion kallar! 

Han kommer hem inatt ❤️

Och eftersom han är i Stockholm så fick jag och Vera fira påskafton utan Pappa. 

Och när vi gjorde det hemma hos Raija och Magnus med andra vänner så fick Vera träffa en hund i närkontakt. Hunden heter Moa. 

Vera och Moa fungerade bra ihop. Dom var ungefär lika stora. 

 

Efter god påskmiddag så somnade älskade Vera tvärt i min famn. 

Såna stunder får man aldrig för många av. Älskade bebisunge! 

 

 

Och efter ett uppvaknande så ville egentligen Vera lägga sig ner och somna om igen. Men hon var nog rädd att hon skulle missa någonting…. Så hon tvingade sig själv att vakna till. Det är inte alltid så lätt. Viljan fanns Där! 

 

Och eftersom Pappa är i Stockholm så skickade vi en egen liten påskhälsning. 

 

Och slutligen…. Ni minns väl det bruna pelarbordet? Det är vitt nu. Jag gillar när man blandar gammalt och nytt. Men jag är inte riktigt säker på om det passar som ett soffbord. Måste fundera mer på den saken. 

 

Nu ska jag fortsätta på en gammal tavla….. 

 

 

Vi hörs. 

// Sussie Åkeson Rosencrantz  

Jobb & Belöning

Tjohooo! 

Läget? 

Claes den stackarn lyser med sin frånvaro…. 

Skämt och sido, han har mycket med jobb. Själv är jag ju mest Mammaledig. 

Enkelt uträknat och därför står jag just nu mest för blogginläggen. 

Vera önskar förresten GLAD PÅSK. Hon är lika egofixerad som sina föräldrar….

TJAO!  

Jag önskar också en Glad Påsk. 

 

 

Minns ni mitt nya projekt? Pelarbordet? 

Jag slipar. Jag sågar. Jag sänker höjden på bordet.  Jag skruvar. Jag limmar. Jag målar. Och jag tar hand om Vera. 

Hur svårt kan det vara? 

#händigfru 

 

Glömde bilden på limmet. Viktigt! 

 

Och på sågningen. 

 

 

Och eftersom jag är en av Sveriges händigaste Fruar så är jag värd en belöning. 

 

 

Och den belöningen tog jag. 

Natti!

// Den Händige Frun

Förlåt

God Morgon. 

Förlåt för dålig uppdatering här på Finestbloggen. 

Vi har haft mycket att stå i helt enkelt. Många viktiga beslut som ska tas varvat med föräldraledighet och jobb. 

Såg förresten Nerikes Allehandas aprilskämt imorse om att Svartån ska tömmas. Kul. 

   

Samtidigt som jag läste om just det så sneglade jag  på barnens fina påskpynt som står här på bordet. 

 

Claes har precis åkt till Stockholm. 

Vera åker runt på sin rosa BobbyCar och saknar Sin Pappa redan. 

- Pappa – Pappa hör jag upprepande. Vera tyr sig ofta till Claes på ett speciellt sätt. Svårt att förklara riktigt.  Det där med ”Mamma och Pappa” svänger hela tiden. Ibland är det Mamma som gäller. För Vera just nu så är det nog  (även om det är lite tungt att säga) Pappa som gäller. 

  

Mina tulpaner är inte så fina längre. Igår lekte Vera med dom. Jag lät henne hållas och hoppas hon får ”gröna fingrar” som sin Mamma! 

På bilden längst ner till höger så är hon väldigt lik Claes. Nästan lite sjukt faktiskt. MEN jag måste tillägga att hon fortfarande har mina ögon. Lite iallafall….

  

Ja, vad har hänt mer? vi har varit på Skojlandet med alla barn. Till och med Vera börjar tycka att det är roligt nu. 

 

Hennes Pappa också…. 

 

 

Håller på med ett nytt projekt förresten…

 

 

Nu vaknade Vera. 

Måste ta henne. Vi hörs! 

// Sussie  

Hemlängtan Är Stark

Hej Läsarna! 

Helt sjukt. Eller nej förresten, det är fullständigt normalt! 

Jag är alltså inte kvar i Sälen längre… 

Noop! 

Jag sitter just nu på ett tåg som precis har lämnat Moras perrong. 

Efter konferensens viktigaste delar idag så kände jag bara att jag ville hem. Hem till världens bästa familj! 

Delarna som var kvar nu av konferensen var relax, middag och fest ikväll. Imorgon skidåkning heldag med afterski. Söndag hemgång. 

Trevligaste delarna kvar absolut, men inte för mig just nu. En annan tid, en annan gång. Kanske. 

Mitt fokus med denna konferens var mest jobbmässig. Jag befinner mig inte i ett så kallat ”partymood” 

Nöjesbiten lämnar jag över till mina kollegor. Kl. 13.00 bestämde jag mig för att åka hem. 

 

Kl. 15.00 stod jag vid en busskur.  

Och efter en vurpa med halkiga skor och med ett par slalomskidor på ryggen samtidigt som jag hade båda mina händer fulla så väntade jag på bussen i 30 minuter. 

 

Efter en resa med buss på 1,5 timma längs Dalälven så var jag framme i Mora. Det var jag. En perrong. Ett spår. En godispåse. Mer än så var det inte i Mora. Jo, min slalomutrustning också. 

   

 

  

  

 

Helt ärligt så var jag nog inte riktigt startklar att lämna vår lilla Vera som snart blir tio månader. Det är möjligt att man tycker att jag är fjantig som lämnar en konferens för att åka hem till min familj. 

Tyck det då! 

I Borlänge byter jag tåg. Det vill säga om 1,5 timma. Sen hoppar jag på tåget som lämnar av mig vid Örebro Central klockan 22.00. 

Efter det så hoppar jag in i en taxi för att åka till min golf som står parkerad en bit utanför stan. 

OCH efter det så hoppar jag in i golfen som tar mig hem till min familj ❤️ 

// Sussie 

 

On The Way! 

Oj Oj Oj! 

Hur ska jag börja detta inlägg? 

Jag börjar med att tala om att det känns tungt. Tungt att vara ifrån familjen. Världens bästa för övrigt. 

Jag sitter i baksätet på en bil just nu. Återkommer mer om det snart. 

Igår var jag och Vera på Ica maxi och handlade. Allt för att underlätta för Claes nu när jag ska vara borta. Jag vet att jag inte behöver men ville göra det för att vara snäll. 

  

Imorse packade jag klart det sista och bar ut min packning samt slalomutrustning till bilen. 

  

Efter det så tog jag ett tungt farväl. Förmodligen mitt värsta. Sen satte jag mig i golfen och åkte mot Örebro för att möta upp två kollegor.

 

Så nu sitter jag här i baksätet bland allas packning. 

 

  

Och med mig har jag självklart Veras kossa. Och denna kossa kommer några dagar framöver vara min sovkamrat nu när jag inte kan sova nära vår Vera och min Man. 

 

21 mil kvar nu tills vi är framme i Sälen där vi ska konferera i några dagar. 

Tungt! ❤️

// Sussie