Ända sen jag var liten har jag varit besatt av att göra alla människor nöjda och glada. Alltid. Jag har liksom varit besatt av att alla andra har mått bra, även folk som skitit fullständigt i mig. Och när jag sen började må dåligt märkte jag hur få människor som faktiskt brydde sig på riktigt. Som inte bara ville gå före i kön, gå på events eller låna kläder och pengar. Gång på gång har jag utnyttjats. Jag är så trött på det...

En av mina bästa vänner sa det till mig för bara några år sedan. "Varför pratar du aldrig om hur du mår? Varför berättar du aldrig om saker som tynger dig?" En annan nära vän sa att hon tyckte att hon knappt kände mig för att jag aldrig berättade någonting. Svarade typ att jag inte ville besvära folk i min omgivning för att jag inte vill att de ska bli ledsna av att höra mig prata om tråkiga saker. Nu var hon en vän som verkligen bryr sig om mig på riktigt och förklarade för mig att riktiga vänner ALDRIG tycker att man är jobbig för att man pratar om sina bekymmer. Men jag har verkligen haft hur mycket folk som helst i min närhet som inte brytt sig. Folk som jag gjort allt för. Jag har brytt mig så mycket om vad folk tycker att det är helt sjukt. Jag måste bli mer självisk....egentligen är det en helt sjuk mening att ens skriva, för mig i alla fall men jag MÅSTE börja sätta mig själv i första rummet mer.

Den insikten i kombination med en grej i mitt privatliv gjorde att jag bara fick nog. Så jag flydde. För en gångs skull gjorde jag det. Jag åkte på musikfestival med mina vänner och sen kom jag hit till Spanien. Mina vänner har nattklubbar och hotell här och en av mina närmaste står dessutom i baren. Jag sköt på allt och bestämde mig för att jag får känna efter när jag kommer hem. Kollar fortfarande min mail men försöker att svara mindre på telefonen.... Har bokat in lite möten och sånt i Stockholm till när jag kommer hem. Har bland annat en inspelning med TV4 (som jag är supertaggad inför!) och sen ska jag shoppa med vinnaren av Arlanda-tävlingen, hon som vann 10 000 kronor att shoppa för via min blogg ni vet? Ska bli jättekul att träffa henne. Jag vill bara göra grejer hela tiden och hålla hjärnan upptagen...

Jag vill inte skriva ut för mycket om mitt privatliv, särskilt inte när det är någonting som tynger mig. Det händer dock ibland och det känns oftast skönare när jag gjort det och just nu känner jag mig inte helt tillfreds med tillvaron. För jag är frustrerad över en sak inom min familj och jag spenderar tiden i Spanien med att fundera över hur jag ska göra....En sak är säker och det är att någonting måste förändras.