delgadokevin

Dumförklara inte dig själv för att du inte alltid vet hur du ska göra. Ibland håller hjärta och huvud inte med varandra och vi vet inte alltid vilket vi ska följa. Man kommer till ett vägskäl mellan rätt och fel, till ett trångt utrymme med tillräckligt mycket plats för att göra misstag. Fördömelse, är det den rätta vägen, eller är det förlåtelse? Hur du än gör känns det som att du är dömd till att misslyckas. Huvudet säger släpp taget men hjärtat säger håll kvar. Så vad fan gör man när båda känns rätt, samtidigt som båda känns fel?! Alla vet vad du borde göra, alla har svaren, men de enda rätta svaren får du från den du ser i spegeln.

Är du med någon som var i ett förhållande när ni träffades? Jag vet inte vad du drömmer om, hur du är glad
eftersom att du är med den här personen nu. Men han/hon lämnade sin föredetta för att vara med dig och jag tvivlar starkt på att han/hon kommer att ta en annan väg med dig. Om han/hon var tvungen smyga, ljuga och gå bakom ryggen på sitt ex när du träffade honom/henne, vad får dig att tro att du inte kommer att bli utsatt för samma sak, och om den här personen var i ett förhållande när ni först träffades vad får dig då att tro att han/hon inte kommer strula runt nu? Kom igen, du är smartare än så. Det sunt jävla förnuft.

Vi som människor vill alltid ha det bästa, även om vi nödvändigtvis inte ger det bästa, så vill vi alltid ha det bästa. Med det sagt, kan jag nästan inte vara arg på det faktum att många vill ha en partner som sätter till lite mer än vad de gör. Men å andra sidan känner jag att den energi som du drar till dig är den energi du ger av. Så om du vill ha en partner som är vältränad, kan laga mat och är känslig, etc. Om det är vad du vill ha kanske du ska börja med att titta dig själv i speglen. Är du medveten om att du inte har eller kan något av det som du söker hos en partner bör du nog se till att göra lite ändringar. Lära dig några recept och motionera, så att du kan göra dig känd för partnern som är för dig, inom den rundan av energi. Ni där ute som klagar på att det inte finns några bra tjejer eller killar, ni bör nog tänka efter och lista ut vad det är ni gör för att dra till er alla de dåliga tjejerna och killarna. Vid något tillfälle måste du inse att det nog inte bara är dem. Det beror nog lite på dig också. Lista ut vad det är med dig som lockar all negativitet, så det inte påverkar dig längre.

Dåliga dagar... då du känner dig lägre än lägst. Regnet bara faller och faller och du kommer på dig själv med att tycka att molnen är ljuvligt grå. Vi kommer alla att ha dem. Men är det bara jag, eller kan man känna när ens dag bara kommer att suga? Från första stund du vaknar sätter det sig som en dålig låt i huvudet. Du stiger upp ur din säng och försöker ignorera det, men där är det, mitt framför näsan på dig och dess uppdrag är att göra dig eländig. Du försöker le och skaka dig av det, men dina ögon vill inget annat än att gråta. Negativa tankar tar över i ditt huvud. Allt du vill göra är att slå på din tv och låta den titta på dig, med huvudet under täcket och bara sova bort hela jävla dagen. Ringa till ditt jobb eller din skola och ta ledigt, vara din egna chef för dagen. Stänga av din telefon och inte prata med någon. Någon annans samtal skulle bara förorena din luft. Det känns som att du befinner dig på en helt annan planet och där finns det inte plats för någon annan befolkning. Dem enda vännerna du behöver är ditt täcke och din kudde. Ni ska ignorera världen och spendera tid med ditt elände, kämpa med att försöka hålla tillbaka tårarna.

Allt detta elände för att din mage eller rumpa börjat växa och inga av dina kläder passar längre. Det är er egentliga årsdag och det är x, y, z antal år eller månader sen ni skildes åt. Han/hon du väntat på ska ringa, ringer och berättar han/hon ska göra ett nytt försök med sin föredetta. Inget jobb och inga pengar på kontot. Skolan går inte bra och betygen är dåliga. Du tittar dig själv i speglen och känner dig ful. Jag vet hur det är att ha med- och motgångar. Jag vet hur det är när det blir tufft, att förlora min kamp och inte kunna se ljuset, när du bara vill ge upp. Jag vet hur det är att vara deprimerad över att behöva någon att älska. Att inte ha någon som förstår mig, någon som kan vara mitt förstånd i den här galna världen. Ingen som visar mig vägen när jag är blind. Men jag vet också när det är dags att sätta ner foten och säga: "nu får det vara nog". Sätt ner foten nu och jag lovar att det inte kommer ta lång tid innan du kommer att må bättre.

Det kanske är mörkt just nu, men det fina med en dålig dag är att du är lyckligt lottad med en ny dag, 24 timmar senare. En chans till att öppna ögonen och inse att ingenting är riktigt så illa. Att fly från smärtan är inte rätt sätt och bara för att du blir nedslagen betyder det inte att din kamp är över. Tuffa tider slutar aldrig att komma. Dem blir dock lättare att hantera när du har gått igenom dem och du kommer att ha en annan strategi för att hantera dina känslor, hur du ska hålla kontroll på din båt, medan du driver omrking på havet.