Det här med samsovning

Våra två killar som snart är 4 och 6 år kommer NÄSTAN till oss och sover varje natt. Någon av dem kommer alltid över. Det blir ju verkligen trångt och det är ett mirakel att ingen fått tänderna ursparkade av lilla W som är som en propeller!

image

Men sömnkvaliteten då? Den är superdålig för mig och M sover som en stock. Inte riktigt rättvist… Samtidigt har jag inte hjärta att bära tillbaka ungarna. Ofta kommer stora W för att han drömt något och jag tänker att han söker trygghet. Då känns det fel att tvinga honom sova själv.

Känns verkligen tvetydigt det här eftersom vi kämpade – alltså kämpade verkligen med att få barnen att somna i sina egna sängar. Men vi har nog tänkt om eller värderat om.

Vi har ingen plan för hur vi ska fasa ut samsovningen. Jag tar liksom för givet att ungarna inte sover hos oss som18-åringar utan att det kommer ge med sig med tiden. 

Men när M är bortrest däremot DÅ tvingar jag ungarna att sova hos mig annars sover jag inte en blund.

Nu ska jag försöka sova med min lilla propeller bredvid! Natti!

En tyckte om “1”

  1. Calle

    Hehe, hög igenkänningsfaktor! Vi har också två grabbar i samma ålder som gör samma sak. Och vi tänker precis likadant, att det kommer lösa sej själv. Och jag sover också som en stock medans Frida upplever att hon får ha ungefär en fjärdedel av sin kudde för sej själv. Men om någon knör på mej så knör jag instinktivt tillbaks så ungarna kanske inte knör åt mitt håll lika gärna…

    Svara

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.