‘Att bara få vara fri’.

Posted in Diabetes

Diabetiker, tänk vilken jäkla FRIHET det skulle vara att få vara ledig från diabetesen på helgerna. Att man kämpade stenhårt i veckorna och att man sedan blev belönad och ”frisk” på helgerna. Det vore ju inte helt fel alltså. En sak som är säker är ju att motivationen till att sköta sin diabetes skulle öka enormt. För helt ärligt, ibland blir jag så less på den här ”livsstilen” – att hela tiden ha i baktanke att man har en sjukdom. Vetskapen om att jag ska leva med diabetes i resten av mitt liv får mig att bli utmattad och aningen besviken. Jag skulle så jävla gärna vilja vara HELT FRI och slippa bry mig om det där jävla blodsockret. Att bara kunna gå loss fullständigt och köra all in, utan att behöva ta hänsyn till en jävla sjukdom. Att liksom slippa behöva tänka så jävla mycket. ATT BARA FÅ VARA FRI!

Diabetes är ingen lagkamrat, det är en motståndare. En motståndare som man varje dag måste besegra för att må bra.

1448492130-9170Bra Jocke, du ler på bild.

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

‘Att skoja bort en sjukdom’.

Posted in Diabetes

God lunch, diabetiker och icke-diabetiker.

Ursäkta språket, men dra åt helvete vad skönt och befriande det är att få vakna upp med ett BRA blodsockervärde ( 5,4 ). Jag har, utan att överdriva, glömt bort hur det känns att må bra. Som diabetiker går det aldrig att ta hälsan för givet vilket är både bra och dåligt måste jag erkänna. Skönast av allt vore ju så klart att alltid få må bra utan att en sjukdom kräver en massa tjänster. Jag måste hela tiden kämpa för att få må bra och det tär minst sagt på krafterna. Men, jag försöker att inte vara bitter och sur för då blir det bara värre. Däremot är det viktigt att vara ärlig över hur man känner. Att skoja bort en sjukdom och låtsas som ingenting är bara helt idiotiskt i min mening.

1445676957-9170

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

‘Läs boken innan ni skriver en recension’.

Posted in Diabetes

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har suckat efter att ha mätt upp ett alldeles för högt blodsocker. Jag blir en tjurig gubbjävel som drar sig undan och går till närmaste bar eller café där jag antingen beställer en iskall öl eller en kopp kaffe. En cigg tänder jag möjligtvis också. Det är ensam jag vill vara när min diabetes beter sig illa. Varken ölen eller kaffet får mig knappast att må bättre, rent diabetesmässigt, men för mig personligen hjälper det mig att komma tillbaka på banan igen. Det psykiska är mer påfrestande än själva sjukdomen i sig, upplever jag.

Jag är jäkligt udda och jag vet om att mina lösningar på saker och ting kan anses som idiotiska och totalt inkompetenta. Men alla har vi våra egna knep vad gäller att må bra, i alla fall rent psykiskt och det är det viktigaste för mig. Att ha kontroll över sig själv och kunna känna sig trygg i alla situationer.

Jag kan liksom inte sitta och låtsas vara en ultimat förebild, för det är jag inte. Jag är bara mig själv till 110% och önskar att fler bloggare och diabetiker var det. Tyvärr är det många som INTE vågar vara det på grund av att de är rädda för att bli dömda och icke omtyckta.

Man får bilden av att en diabetiker sitter framför en lägereld och väntar på ett botemedel. Lite som att vi ska vänta på att få leva. Jag tänker inte vänta en sekund på att leva och just därför passar jag på att göra saker som jag älskar, oavsett om det är sunt eller inte. Och nej, det betyder inte att jag springer ute och knarkar och köper prostituerade, men jag älskar att ta några öl och röka några cigg med mina vänner en fredagkväll. Är det verkligen så himla konstigt, tycker ni? Jag förstår inte riktigt problematiken då jag inte skadar någon annan än mig själv. Mitt liv, mitt val!

 

Jag ber er att tänka till innan ni dömer mig och även andra människor som t.ex. bloggar. Jag kan förstå ( fast nej ) att personer kan misstolka mig, att jag skulle vara elak, otrevlig och extremt nonchalant. Just på grund av mina bildtexter på Instagram och mina bilder där jag poserar med en cigarett. Det kanske inte alltid ser så trevligt ut, vad vet jag? Men helt ärligt nu: Hur kan man döma en person innan man själv har pratat med personen i fråga? Det är för mig helt, helt orimligt!

Läs boken innan ni skriver en recension!

1432740825-9170

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

2 Kommentarer

Minskad sexlust – vanligt vid diabetes

Posted in Diabetes

God kväll, vänner.

Diabetes kan tyvärr få en negativ påverkan av sexlivet främst på grund av två anledningar. Diabetes kan förorsaka skador i de nerver som vi inte kan kontrollera med hjärnan, det autonoma nervsystemet, och detta påverkar lusten. Dessutom kan det bli skador på blodkärlen vilket leder till en minskad förmåga för blodet att transporteras till kvinnans/mannens könsorgan.

Förutom de två fysiska anledningarna kan lusten minskas på grund av stress och oro över sjukdomen. Ganska värdelöst ( och tråkigt ) när man väl drabbas måste jag säga! Det finns dock hjälp att få, både av sjukvården och på annat håll. Mer än så skriver jag inte, ni får googla, annars är risken att min blogg blir lite för överhettad, hehe.

1427811974-9170Jag menar, jag är ju egentligen ett brinnande lejon.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

2 Kommentarer

Livsfarlig bantningsmetod.

Posted in Diabetes

Som diabetiker kan jag utan problem gå ner 3-4 kg i veckan. Hur, undrar ni? – Snåla med insulinet och se till att ligga högt. Det innebär att maten du äter inte kan tas emot. Det spelar ingen roll om du trycker i dig tre pizzor om dagen om du inte ger tillräckligt med insulin. Du går fortfarande ner i vikt! Kroppen får ingen energi oavsett vad du äter helt enkelt.

Under en period snålade jag med insulinet bara för att tappa några kilon och till slut blev det för mycket. Jag gick ner cirka 18 kg, 8 kg på naturlig väg och 10 kg genom min diabetes. Jag skadade mig själv och rekommenderar att INGEN någonsin gör något sådant. Det kan i värsta fall innebära döden. Insulinbrist är ett faktum och till slut orkar inte kroppen mer. Det är rent ut sagt livsfarligt!

Diabulimi ( insulinbantning ) är en ätstörning som främst drabbar personer med typ 1-diabetes. Personen ifråga slutar självmant att helt eller delvis ta sitt insulin för att gå ner i vikt. En person med diabulimi har oftast någon form av underliggande anorexia eller liknande ätstörning.

Det här är vanligare än vad man tror, mest bland tjejer i åldern 12-18. Jag ber dig som anhörig eller närstående till en diabetiker att hålla lite extra koll.

1443735881-9170

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Är ni med mig?

Posted in Diabetes

Ibland är diabetes enkelt att leva med och ibland är det svårt. Det är lite som en bergochdalbana, det går liksom upp och ner. Som jag tidigare har nämnt så tycker jag inte att det är jobbigt att ta sprutor och mäta blodsocker, att ta sprutor och mäta blodsocker är lite som att lära sig gångertabellen. Har man en gång lärt sig det så kan man det i resten av sitt liv. 

Frihet är något jag skulle vilja uppleva igen. Det är för mig omöjligt att känna sig helt fri när jag lever med den här sjukdomen, jag kan liksom inte vara en spontan person på samma sätt som en icke-diabetiker kan eftersom diabetes kräver planering och framförhållning. Man måste hela tiden ligga steget före, steget före sin diabetes.

Att känna sig fri på riktigt skulle jag bara få uppleva om jag blev botad från min diabetes. Det kanske låter hemskt att läsa detta, men lugn, jag har ett ganska bra liv ändå, trots min diabetes. Jag säger inte att livet är värdelöst, men, jag skulle så gärna vilja känna mig ‘fri som en fågel’ igen.

Är ni med mig?

1453946605-9170

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

3 Kommentarer

Uttryck dina känslor.

Posted in Diabetes

Är du less? Är du arg? Är du irriterad? Är du deprimerad? Är du ledsen?

Våga släppa ut allt! Uttryck dina känslor på riktigt. Ta tag i något och kasta föremålet i väggen. Om någon vet hur det är att ha humörsvängningar så är det vi diabetiker. Och det är fan inte alls kul. Man blir helt galen och som jag tidigare skrev, så vill man kasta något i väggen eller slå näven i bordet.

Alla uttrycker sina känslor på olika sätt, men om jag ska prata för mig själv så kan jag meddela att många insulinpennor har åkt i väggen. Säkert 10-15 stycken. Att det just var Insulinpennor som åkte i väggen var väl inte så otippat kanske?

1427457734-9170Jag tror inte att så många förstår att diabetes är så mycket mer än diabetes. Den här sjukdomen är så jävla bred och man lär sig nya saker varje dag. Som sagt: Det är ” bara” att kämpa på.

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

1 Kommentar

Att vara gift med en sjukdom.

Posted in Diabetes

Här sitter jag, vid köksbordet, och försöker få upp mitt blodsocker genom att doppa en riktigt torr smörgås i Valio vaniljyoghurt. Vanligtvis brukar det vara enastående gott, men inte denna gång. Att bli tvingad av min kropp ( läs:diabetes ) att äta när jag inte är hungrig är allt annat än roligt och aptitligt. Det är rent ut sagt hemskt, vidrigt! Men vad ska jag göra? Äter jag inte, då svimmar jag. Sorgligt men sant. 

Jag måste dessutom äta ‘lagom mycket’ för att inte riskera att få en så kallad rekyl. Det vill säga, att blodsockret stiger fort och lägger sig på en alldeles för hög blodsockernivå. Tyvärr är detta någonting som är väldigt, väldigt svårt att förhindra.

Så, vad gör jag? Jo, jag försöker äta ‘lagom mycket’ och sedan ta någon/några enheter insulin för att på så sätt försöka dämpa rekylen. Så har jag gjort under mina 15 år som diabetiker och det har fungerat…helt okej.

Precis nu, i skrivande stund, inser jag verkligen hur krävande den här sjukdomen är. Det finns liksom ingen människa i hela världen som kan ge mig svar på hur jag ska göra i olika situationer, utan det är upp till mig själv att försöka hitta lösningar på problem som uppstår i min diabetes. Visst, självklart finns det sjuksköterskor och läkare som kan ge mig tips och råd men mer än så kan jag inte få hjälp med. Fast vänta, kan dem verkligen det? Nej, för de lever INTE med sjukdomen. Så ja, ni kanske förstår hur hjälplös man känner sig ibland? Det finns liksom inget uppslagsverk som beskriver hur en diabetiker bör och ska göra. Och vet ni varför? Jo, för att diabetes är så otroligt individuellt. Alla är vi unika i vår sjukdom vilket många gånger kan vara väldigt irriterande men också ibland bra av den anledningen att vi kan bolla tankar med varandra. Det en annan diabetiker är lite sämre på är en annan bra på, och tvärtom.

1445466581-9170Lite så här känner man sig. Men!, det är helt okej. Det ingår liksom i den här sjukdomen, att bli ledsen och arg. Huvudsaken är ju att jag lever och får ta del av livet även om jag skulle göra allt för att slippa göra det tillsammans med diabetes.

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

5 Kommentarer

”Många kör lchf och blir friska från sin diabetes”

Posted in Diabetes

God morgon!

Jag vet inte om jag ska skratta, gråta eller bli arg. Det här är en av anledningarna till varför jag faktiskt bloggar – att ta död på fördomar och nästintill myter om diabetes.

”Många kör lchf och blir friska sin diabetes” löd en kommentar häromdagen.

Det går INTE att bli frisk från diabetes typ 1. Personligen åt jag efter lchf-metoden förut, i cirka 7 månader. Och absolut. Jag kan erkänna att man inte behöver injicera lika mycket insulin som när man äter ”vanligt”. Men man blir ju liksom inte frisk. Det är ju inte direkt så att bukspottkörteln plötsligt börjar producera insulin igen? Det måste susa i era hjärnor med tanke på hur jäkla dumma teorier ni kommer med.

1493072978-9170 (1)LCHF är absolut ingenting som jag tipsar er om, en vardag utan kolhydrater är inget för mig.

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

2 Kommentarer