Självterapi

Posted in Diabetes, Tankar & åsikter

God eftermiddag!

Som det ser ut nu kommer jag att behöva leva med diabetes typ 1 i resten av mitt liv. Lite sorgligt, tråkigt och tröttsamt är det ju även om försöker att se det positivt.

Min blogg har verkligen hjälpt mig mycket i att må bra i min diabetes. Jag mår bra av att dela med mig av mina tankar och känslor kring sjukdomen. Och vetskapen om att jag samtidigt hjälper och stöttar andra diabetiker via mitt skrivande stärker mig något oerhört! Det känns bra att ta ansvar över min sjukdom och göra det bästa av situationen. Men det ska ni veta, att det inte alltid är helt ostraffat. De senaste dagarna har varit bland de värsta dagarna på väldigt länge. Jag har sparkat i dörrar och jag har gråtit.

Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten vilket får mig att må riktigt dåligt. Det gör ont i hela mig. Jag vill inte att de personerna som jag älskar ska se mig förvandlas till ett monster som inte kan kontrollera sina känslor. Även om de inte tar det personligt så vill jag inte att de ska se mig i det tillståndet, när jag sparkar och slår i dörrar och skriker fula ord.

Jag ser mig själv som en ganska lugn, sansad och trygg person men som det helt plötsligt svartnar för.

1444328503-9170 (1)

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

1 Kommentar

Lågt blodsocker mitt i natten – bättre än en orgasm

Posted in Diabetes

Att vakna mitt i natten av lågt blosocker är alltid lika jobbigt och irriterande. Man skakar, kallsvettas, är klumpig, yr i skallen och känner att man skulle kunna äta upp hela kylskåpet.

Det är alltid något ”speciellt” med att vakna mitt i natten på grund av lågt blodsocker. Det är en annorlunda känsla än när man har lågt blodsocker mitt på dagen. På natten förstärks plötsigt alla sinnen. Och om jag säger så här: Att äta vid en låg känning mitt i natten är det GODASTE som finns. Det är bättre än en orgasm. Det är så obeskrivligt gott! Jag ryser!

Men helst skulle jag slippa att behöva gå upp och äta mitt i natten. Dock måste jag TACKA min kropp ( och huvud ) för att jag vaknar. Varningsklockorna vid lågt- och högt-blodsocker. Utan dom skulle jag i värsta fall kunna dö.

1464619410-9170

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

4 Kommentarer

Charkdelikatesser & snygga uppläggningsfat

Posted in Diabetes, Tankar & åsikter

Tjena!

Olika ostar, serranoskinka, salami, ölkorv och oliver är godis i mina ögon. Ska vi kalla det för vuxengodis eller diabetesgodis?, för det måste jag säga, att det både är lite gubbigt och relativt diabetesvänligt ”godis”.

Turen är väl den att jag aldrig har varit särskilt förtjust i just vanligt lösgodis, för jag menar, det finns absolut INGENTING som är bra med att äta det. Ingenting. Om ni frågar mig så är lösgodis och vanlig läsk absolut det värsta en diabetiker kan äta och dricka. Och pizza förstås.

IMG_1988Marmeladen kan dock ställa till det lite rent diabetesmässigt.

IMG_1985

IMG_1992Snygga uppläggningsfat i marmor hittar ni här!

 

Ha en fortsatt trevlig dag!

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Känner du dig sjuk, Joakim?

Posted in Diabetes

Känner du dig sjuk, Joakim? Det är en  fråga som får ibland och det är alltid lika svårt att svara. Diabetes är trots allt en livshotande sjukdom som inte går att bota i nuläget. Men som svar på frågan, så nej, jag känner mig inte speciellt sjuk. Diabetes känns mer som ett deltidsjobb ( Ibland heltidsjobb), där man behöver ha sina verktyg för att överleva. Det vill säga, sprutor eller pump, insulin, blodsockermätare och bra mat som matchar din diabetes. Och för att inte glömma – motion! Att röra på sig är extremt viktigt!

Dock kan jag känna att min diabetes sliter på kroppen för varje månad och år som går. För det ska ni veta, att det INTE blir enklare eller bättre med åren att leva med diabetes. Tvärtom, tyvärr! Mina 5-6 första år som diabetiker var inga som helst problem, min kropp tog mer eller mindre hand om min diabetes. Det enda jag behövde göra var att ta mina sprutor, typ. Men efter det har jag fått kriga som en grekisk gud för att t.ex. uppnå bra blodsockervärden.

Jag vet att fler diabetiker upplever sin diabetes på det här sättet. Att de första åren med diabetes är lite som en ”smekmånad”. Inte sant?

Till er som inte vet: Jag fick min diagnos den 14 feb 2002.

1447203117-9170

Författardrömmar:

En bok om mitt liv med diabetes typ 1 har det funnits planer på väldigt länge. Jag har, under 6-7 år, samlat skriftligt material om mitt liv med diabetes och gör det än idag. Jag skriver ner tankar om mina diabetes VARJE DAG. Tankar som jag inte har valt att dela med mig av här i bloggen. Erfarenhet och olika ”upplevelser”/trauman” är en viktig del om man ska skriva en bok, och det har jag!

För några veckor sedan kom jag  faktiskt i kontakt med en kille som jobbar på ett bokförlag, och han bad mig att återkomma till honom när jag kände mig sugen vilket känns fantastiskt roligt och peppande.

Nu ökar vi!

Skulle ni läsa min bok?

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

4 Kommentarer

Jag vill bara vara fri och slippa tänka.

Posted in Diabetes

Att gnälla över sin diabetes är inte relevant. Det ger ingenting. Det känns lite uttjatat att t.ex. säga – ”fan, vilken jävla känning jag hade igår”. Eller –  ”shit, jag har varit hög hela dagen”. En ickediabetiker kommer ändå aldrig förstå hur det känns att leva med sjukdomen. Jag skulle mer än gärna vilja ”låna ut” min diabetes till mina nära och kära. Typ en vecka eller så. Förståelsen skulle stiga avsevärt!

Det är just det här som gör att det kan vara så otroligt jobbigt att leva med sjukdomen.  Ja, att diabetes är som en jävla bergochdalbana och att ingen förstår hur sjukdomen fungerar och hur det känns att leva med den.

Jag vill bara vara fri och slippa tänka, men ibland är det svårt när man lever med den här sjukdomen, tyvärr.

1437762518-9170Nu trummar vi vidare, jag vägar gå runt och vara arg över en rutten sjukdom. Det har jag varit tillräckligt!

 

 

Glöm inte att prenumerera på min och brorsans YouTube-kanal, då blir vi glada! – klicka här!

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Söndagstankar om diabetes.

Posted in Diabetes

Ibland vill jag bara släppa allting. Släppa allting som har med diabetes att göra. Givetvis vill jag helst av allt bli frisk, så klart. Men tyvärr är det ingenting som jag personligen kan styra över. Det får jag överlåta till forskare och andra smarta människor även om jag tyvärr inte tror på ett botemedel under min livstid. Det jag kan göra är att försöka sprida den kunskap jag har om sjukdomen. Det JAG upplever och har varit med om – för det är en hel del – med tanke på det livet jag lever och har levt. Jag sitter inte framför brasan med en pinne och väntar på att bli frisk. Tvärtom, jag utmanar mig själv hela tiden. Jag försöker med andra ord, att hålla humöret uppe och leva mitt liv precis som JAG vill.

MEN! Vissa dagar alltså. Jag kan bli så, ursäkta språket, jävla förbannad. Riktigt jävla förbannad. Alla nålstick i mage och ryggslut/rumpa som svider till lite extra bidrar till att jag häver ur mig extremt fula ord. Jag skriker, slår i dörrar och vad det nu är. Man får liksom NOG även om själva nålsticket inte riktigt sammanfattar vad min ilska betyder. Men det är just de där smågrejerna som påminner mig om att jag har en sjukdom, en sjukdom som allt för ofta jävlas och stör mig. Man blir liksom….jävligt less! Och inte nog med det så är min vänstra sida på magen ”helt förstörd”. Fula insulinkuddar som jag aldrig kommer att bli av med om jag inte gör en operation. Jag försöker så gott som det går att variera mina nålstick, men inte fan hjälper det. Detta är INTE bara ett ”skönhetsproblem”, utan det kan tyvärr bidra till att insulinet inte verkar som det ska också. Men givetvis, som det modefreak jag är, så drabbas även självkänslan av dessa vedervärdiga insulinkuddar.

Skaffa pump och bla bla bla!? Jo visst, men nu är det tyvärr så att pump inte är någonting för mig. Har testat det mesta som finns på marknaden och det som passar mig bäst är engångssprutor och pennor. Tyvärr.

Tack för mig, häj!

1461882400-9170 (1)

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

5 Kommentarer

Daniels matresa

Posted in Diabetes, Tankar & åsikter

God kväll, vänner!

Igår hade min vän Daniel releasefest för sin kokbok och utan att överdriva så var det det trevligaste evenemanget som jag någonsin har varit på. Vanligtvis brukar det vara en aning ytligt och narcissistiskt på den här typen av event, folk vill mer eller mindre visa upp sig själva och försöka utnyttja andra människors kontakter inom branschen. Inget fel med det, att nätverka är viktigt.

Nej ni, den här kvällen var det fullt fokus på Daniel och hans kokbok. Samtliga personer var där för att hylla honom och det var verkligen fantastiskt att se. Jag är dock inte ett dugg förvånad över att så många är engagerade i det Daniel gör, för han är verkligen någonting speciellt. En finare människa får du leta efter. Förstå mig rätt nu, men det är nästan så att man blir lite förbannad över hur perfekt han är. Det finns liksom ingenting att anmärka på. Japp, jag är avundsjuk på Daniel. På de allra flesta planen, skulle jag tro. En sann förebild är vad han är!

Stort grattis till en fantastisk kokbok!

Plats: Berns.

Foto: Jag.

IMG_8802

IMG_8808

IMG_8827

IMG_8844

IMG_8856

IMG_8859

IMG_8874

IMG_8897

IMG_8901

IMG_8910

IMG_8924

IMG_8931

IMG_8945

IMG_8952

IMG_8960

IMG_9015

IMG_9031

IMG_9027

IMG_9020

IMG_9036

IMG_9026

IMG_9110

IMG_9047

IMG_9065

IMG_9073

IMG_9076

IMG_9143

IMG_9161

IMG_9329

IMG_9294

IMG_9160

IMG_9315

IMG_9322

IMG_9301

IMG_9198

IMG_9354

IMG_9355

 

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Diabetes är ingen kompis

Posted in Diabetes

Alldeles nyss, för cirka 10 minuter sedan, mätte jag inte upp något blodsocker. Eller ja, inga siffor visades, utan det stod bara HI. Det betyder i klarspråk att mitt blodsocker är högre än vad mätaren klarar av att mäta. Jag chansar på att mitt blodsocker ligger runt 30-35. ( Stress är anledningen till det höga blodsockret denna gång om någon undrar ).

Det är aldrig kul när mätaren visar HI! Men, jag låter mig själv inte må dåligt av det. Jag försöker istället göra någonting åt det ( ta insulin, ta en promenad och dricka mycket vatten ). Nu lät det lite som att jag är helt oemotståndlig och klarar av allting, och så är det inte. Jag har brutit ihop många gånger på grund av höga och låga blodsockervärden. Det tär på en både fysisk och psykiskt, det går inte att förneka. 

Jag tänker liksom inte låta mig besegras av en, ursäkta språket, äcklig, vidrig och irriterande sjukdom som diabetes faktiskt är. Jag ser inte min diabetes som min kompis, utan som min fiende. Och fiender är till för att besegras. Att inte säga ifrån och bli ilsken på sin fiende är bara omänskligt.

Min diabetes ska aldrig mer få förstöra för mig. Nu är det slut med det, oavsett hur hög eller låg jag är, så ska jag ALLTID stå som segrare. Deal, diabetesmannen? DEAL!

Nu ökar vi!

pistol20Ursäkta bilden, men tyckte att den passade bra till texten i detta inlägg. Och nej, givetvis är det ingen riktig pistol som jag håller i.

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

12 Kommentarer