Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Posted in Tankar & åsikter

Jag är inte bäst, jag är inte smartast, jag är inte snyggast och jag är inte roligast– men jag vet vad jag är bra på och det skäms jag inte över.

Jag är 28 år gammal och står stadigt med båda fötterna på jorden. Nu vet jag att vissa tänker…‘det gör han knappast‘. Diabetesmannen ( eller Joakim som jag faktiskt heter ) har en enorm hybris, allt annat är skitsnack.

Men vet ni vad? Det är HELT OKEJ att tro och tycka så, för helt ärligt så kunde jag inte bry mig mindre. Det ska mycket till om ni ska röja min integritet och min tro på mig själv.

28 år må inte vara någon ålder, men skillnaden mellan att vara mellan 18/20  år och 28 är enorm. I alla fall för mig. Jag har utvecklats enormt mycket som människa mellan de åren och skulle säga att jag har hittat mig själv. Kanske inte till 100%, men vem har och gör det under sin livstid? Ingen skulle jag tro. Men vi säger 85% då. Det låter rimligt.

Jag vet som sagt vem jag är och vad jag står för vilket känns oerhört skönt och befriande även om åren mellan 18 och 20 var spännande och roliga. Jag levde vilda västern och gjorde mer eller mindre bort mig helg efter helg. Dock är det något, som jag så här i efterhand, är väldigt glad över. Jag tror personligen att det är nyttigt och hälsosamt att misslyckas och göra bort sig. I alla fall om man vid ett senare skede tar till sig misslyckandet och reflekterar över hur det kunde gå så snett. Att erkänna sina misstag och misslyckanden oavsett om det gäller relationer, jobb eller sport så är det väldigt bra och moget. Hur ska man annars kunna lyckas om man inte vågar erkänna sina misslyckanden? Man måste komma till insikt vilket kommer med åldern – man mognar i sitt tänk helt enkelt.

Ingen/ingenting förutom min sjukdom kan få mig att känna mig liten på jorden. Det är inte ni som lyckas kränka mig, utan det är min sjukdom som tyvärr lyckas göra det ibland. Jag kan känna mig så otroligt liten och hjälplös på grund av min diabetes.

Nu kanske det låter som att jag är världens starkaste människa och inte bryr mig om någonting. Och PRECIS så är det när det kommer till vad andra människor tycker och tänker kring mig. Jag skakar av mig det och kastar det i papperskorgen omedelbart.

Dock vet jag att väldigt många andra bloggare/offentliga personer INTE gör det, utan faktiskt blir ledsna på riktigt.  Så snälla ni, tänk på vad ni säger/kommenterar till andra personer.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Svårare än så är det inte!

Mer kärlek.

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Drömmen om en sommarflört

Posted in Tankar & åsikter

Jag är singel. Singel så in åt helvete mycket. Och allt jag önskar mig just nu är en kommande sommarflört. Något i den här stilen, typ:

Solen är strax på väg ner, eldens flammor lyser upp våra ansikten. Jag ser din siluett. Du är snygg, solbränd och vacker. Jag njuter av din närvaro. Jag vänder på mig, lägger mina ben runt din kropp, liksom kramar om dig med mina ben. Håller hårt. Jag känner dig i min famn, vi släpper inte varandras ögon, vi har hookat. Långt bort hörs måsarnas skrik.

Mina händer vandrar fram och tillbaka över dina armar och axlar. Dom landar på höfterna, du rycker till av beröringen, jag har hittat din ömma punkt. Din vänstra hand flätar du med min, kramar försiktigt. Du trycker dig emot mig. Jag släpper din hand för att ta emot mig så jag inte trillar baklänges. Vi kysser varandra, det hettar till ordentligt. Det bara strålar om oss. Vi blir som en eldboll, försvinner in i varandra.

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Att umgås med sig själv.

Posted in Event/vimmel, Tankar & åsikter

Åh, vad jag tycker om att umgås med mig själv – det är så befriande. Och härligt. Och avkopplande. Men också även spännande och nervkittlande, för rätt var det är så glider någon fram till en och hälsar eller raggar upp mig, för jodå, visst har det hänt att  tjejer kommer fram och raggar på mig när jag sitter och dricker min ensamkaffe/öl.

Och för att understryka: Det är ytterst sällan som jag går hem med någon, det ger mig inget + att man har blivit kräsen och mer självmedveten med åren, typ.

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

GULDBRICKAN 2018

Posted in Tankar & åsikter

Guldbrickan – en tillställning för krogpersonal, skapad av krogpersonal. Här är bilderna:

Fler bilder från kvällen hittar ni —-> HÄR<—-.

 

P.S.

Uppsala, och dess krogägare/arrangörer. Är ni ute efter en fotograf på Valborg som älskar och är bra på att fånga festliga ögonblick? Släng iväg ett mail – diabetesmannen@hotmail.com

Gärna i god tid.

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Så imponerar du på mig – ”prata inte skit om dina EX”

Posted in Tankar & åsikter

Var inte rädd för att prata –

Berätta om dig själv, var inte rädd för att ta för dig och prata om dig själv. Finns ju inget värre än folk som är alldeles för blyga. Men lyssna aktivt och ställ frågor på det jag berättar också. Då brukar samtalet flyta på bra.

Prata inte pengar –

Det finns nog ingenting värre än folk som pratar om sina pengar som de har/inte har. Det intresserar mig inte. Det är mer eller mindre totalt ointressant. Kärlek är inte pengar.

Prata inte skit om dina ex –

Den klassiska fällan med folk som pratar illa om sina ex har alltid varit en varningssignal för mig. Det är klart att man kan dela med sig om varför det tog slut om man nu vill det. Väldigt många pratar skit om sina ex och det tycker jag alltid är konstigt. Vid något tillfälle har man ju faktiskt varit kär och delat någonting tillsammans. Av respekt till det borde man inte dra fokus till det negativa.

Försök inte så mycket –

Ett problem jag själv också har är att jag vill att allt ska vara så jäkla perfekt hela tiden. Kläderna, håret och tonen på rösten. Man ska verkligen inte övertänka saker och ting, var spontan och låt det komma lite som det gör och var inte rädd för att vara lite spontan och våga bryta det inplanerade som du kanske inte hade tänkt göra annars. Sånt är lite roligt och blir ofta bra. Alla gillar spontana och galna människor.

Alkohol – 

Är du kraftig berusad är det bara att vända direkt. Det är absolut det vidrigaste jag vet. Ingen vill prata med en tjej/kille som luktar A-lagare i munnen och som knappt kan stå på benen. Salongsberusad, absolut. Det är okej.

Var dig själv –

Det viktigaste av allt, var dig själv och våga vara den du är.

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

‘Det finns ingen instruktionsbok’.

Posted in Diabetes, Tankar & åsikter

Nej ni, i dag mår jag inte som en prins i en bagarbod. Mitt blodsocker är en enda stor katastrof och jag har verkligen ingen lust att ta tag i situationen. Jag orkar helt enkelt inte vilket inte är så konstigt, kan tyckas? Jag har levt med den här sjukdomen i över 16 år och det blir, tro det eller ej, bara sämre och sämre med åren. En del verkar tro att det blir lättare att leva med diabetes med tiden och så är EJ fallet!

2002, när jag insjuknade, var det ingen sjuksköterska, läkare eller forskare som sade till mig att det skulle bli svårare med åren, tvärtom, jag blev mer eller mindre lovad att det skulle bli lättare med åren. Och jag förstår fortfarande inte vad de menar med det? Men om jag säger så här. Jag kan ALLT om min sjukdom, det kan jag – men vad hjälper det när kroppen gör lite som den vill? För det är ju det allt handlar om, egentligen. Om inte kroppen och livet samarbetar så blir det problem, stora problem och då spelar det ingen roll hur bra kunskap jag har om sjukdomen. True story, tyvärr.

Det finns ingen ( !!! ) sjuksköterska, läkare eller forskare som kan säga till dig vad du ska göra, och det finns heller ingen instruktionsbok som berättar hur du ska leva ett icke bekymmersamt liv med diabetes. Det är helt och hållet upp till dig själv! Så, ja,  det är inte särskilt konstigt att man går in i väggen på grund av den här sjukdomen. Inte alls konstigt.

Nu tar vi nya tag, igen – igen – igen och igen!

 

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

‘Läs boken innan ni skriver en recension’.

Posted in Tankar & åsikter

Jag kan inte räkna hur många gånger jag har suckat efter att ha mätt upp ett alldeles för högt blodsocker. Jag blir en tjurig gubbjävel, som drar sig undan och går till närmaste bar eller café där jag antingen beställer en iskall öl eller en kopp kaffe. Det är ensam jag vill vara när min diabetes beter sig illa. Varken ölen ( ölet? ) eller kaffet får mig knappast att må bättre, rent diabetesmässigt, men för mig personligen hjälper det mig att komma tillbaka på banan igen. Det psykiska är mer påfrestande än själva sjukdomen i sig, upplever jag.

Jag är udda, väldigt udda. Och jag vet om att mina lösningar på saker och ting kan anses som idiotiska och totalt inkompetenta. Men alla har vi våra egna knep vad gäller att må bra. I alla fall rent psykiskt, och det är det viktigaste för mig. Att ha kontroll över sig själv och kunna känna sig trygg i olika situationer.

Jag kan liksom inte sitta och låtsas vara en ultimat förebild, för det är jag inte. Jag är bara mig själv till 110% och önskar att fler diabetiker och bloggare var det. Tyvärr är det många som INTE vågar vara det, just på grund av att de är rädda för att bli dömda och icke omtyckta.

Det här är anledningen till varför jag inte är med i någon diabetesförening eller dylikt. Jag skulle inte göra någon nytta där eftersom jag inte passar in i ”systemet”, det erkänner jag själv men tycker samtidigt att det är en väldigt bajsnödig attityd. Man får bilden av att en diabetiker sitter framför en lägereld och väntar på ett botemedel. Lite som att vi ska vänta på att få leva. Snälla, kom igen. Jag tänker inte vänta en sekund på att leva och just därför passar jag på att göra saker som jag älskar, oavsett om det är sunt eller inte. Och nej, det betyder inte att jag springer ute och knarkar, men jag älskar att ta några öl och röka några cigg med mina vänner en fredagkväll. Är det konstigt, tycker ni? Jag förstår inte riktigt problematiken då jag inte skadar någon annan än mig själv. Mitt liv, mitt val!

Ni har inte tänkt på att olydiga barn och ungdomar som har diabetes behöver en förebild, som t.ex. mig? Jag har ju själv varit där, och det på riktigt. Inget barn eller ungdom vill att ”Ingrid 59” ska skälla ut dom eller vägleda dom i livet. Det fungerar inte. Det krävs en kille eller tjej i åldern 25-30 som tidigare i livet har varit på samma plats som dessa barn och ungdomar.

Det många av mina läsare verkar tro är att jag inte kan hantera alkohol och att jag dricker varje dag. Det stämmer verkligen inte, långt därifrån faktiskt. Jag är, utan att överdriva, den mest ansvarsfulla människa jag känner vad gäller att hantera alkohol. Jag är alltid den som håller lite extra koll på mina vänner och medmänniskor när det dricks.. Inte för att de dricker för mycket, utan för att hemskheter oftast sker när alkohol finns med i bilden. Och det kan jag lova er, att mina vänner kan intyga.

Jag ber er att tänka till innan ni dömer mig och även andra människor som t.ex. bloggar. Jag kan förstå ( fast nej ) att personer kan misstolka mig, att jag skulle vara elak, otrevlig och extremt nonchalant. Just på grund av mina bildtexter på Instagram och mina bilder där jag poserar med en cigarett. Det kanske inte alltid ser så trevligt ut, vad vet jag? Men helt ärligt: Hur kan man döma en person innan man själv har pratat med personen i fråga? Det är för mig helt, helt orimligt!

Läs boken innan ni skriver en recension! Tack.

 

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Kärlek och förhållanden.

Posted in Tankar & åsikter

Det vänder snabbt i hockey, som man brukar säga. Från att ha pratat om att skaffa barn för sisådär 2-3 år sedan, till att bli dumpad och senare, nu, sitta och dricka Hof & Menta på mina stammishak flera gånger i veckan. Jo men visst är det härligt att vara singel och ensam? Jäkligt härligt, om ni frågar MR.DIABETES. Man slipper liksom ta hänsyn till vad någon annan tycker och tänker, och det är ju skönt! Det värsta som finns är ju att göra någon besviken, inte sant? Shit, nu målar jag upp mig själv som världens sämsta pojkvän? Det stämmer inte! Jag är en varm, go och aningen skör snubbe, men som har det jäkligt svårt att få det att fungera. Förhållanden är inte riktigt min grej, än. Kärlek däremot är verkligen min grej. Finns det någonting härligare än att vara nykär? Svar nej! Får ståpäls av bara tanken.

Ja, ni hör ju hur det här låter – helt orimligt! Det går liksom inte ihop. Och just därför kommer jag fortsätta att vara singel. Ett tag till i alla fall.

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar

Topp 10 snyggaste tjejerna i Uppsala – 9:e plats

Posted in Tankar & åsikter

Att kalla henne för tjej, brud eller flicka vore mer eller mindre ett hån – för det här är verkligen en vacker kvinna i sina bästa dagar. Hon är charmig, vacker och har ett alldeles sprudlande leende som får en halvtrött diabetiker att bli glad och energisk, för det blir jag verkligen när jag ser henne. Hon sprider verkligen energi när hon går runt på Stationen och ser till att gästerna har det bra. Och jag ska väl inte sticka under stolen med att jag inte kollar åt hennes håll titt som tätt, för det gör jag – hela tiden. Ooops..

40 år och se ut så här? Att du inte skäms, kvinna. WOW!

9:e plats – Therese Holtz

 

 

Bästa hälsningar, Diabetesmannen.

Lämna en kommentar