Nytt kreditkort?

Funderar lite på det här med kort…… Betalkort och kredikort och så.  Vilka bra finns det? Man vill kunna samla poäng eller liknande så att man får något för att man har just det kortet. Har hört mig för lite nu och bankkort från Norweigan. verkar helt ok. När man flyger med Norwegian så får CashPoints om man betalar biljetterna med deras egna bankkort. Dessutom får man bonus även när man köper andra saker, typ handlar på ICA, som man sen kan använda till flygresor.  Tydlien får man poäng också när man skaffar kortet som man kan köpa resor för.

 

Deras kort är tydligen helt nytt i Sverige men jag har hört från kompisar som bor i Norge att det är bra.

 

Vad tror ni? Har ni hört talas om det här kortet eller har ni tips på andra bra kort?

 

Army of Lovers

I helgen var det videoinspelning med Army of Lovers i Malmö. 

Jag döpte om mig själv till Lisbeth Taylor Salander då jag såg ut som en blandning av Lisbet Salander och Elisabeth Taylor. Kul kombo. Klassisk Hollywood-glamour ihop med blaffiga tribals. 

Jean-Pierre var transvestit i hijab. Komplett med 15 cm klackskor, genomskinlig blus och benvärmare (???). De riktiga hijab-tanterna som gick förbi på tågstationen där vi filmade tittade mycket förvånat. Kanske fick de inspiration?

JP och jag har väldigt mycket sexy time i videon, det torrknullas utav bara helvete. Inte helt lätt faktiskt att hålla sig för skratt. Har aldrig sexat med en hen i hijab tidigare. Inte en jag känt i över 30 år dessutom (JP och jag gick i samma grundskola). Dessutom fastnade hans jävla paljetter i mina nätstumpor hela tiden. Jag vet inte hur ni har det i sängkammaren men för mig var det en helt ny upplevelse. Aldrig förr har en karl fastnat i mig under akten med paljetter, pärlor och stillettklackar…..

Men jag tror vi fick till det och lyckades se ut som om vi var ordentligt pilska på varandra.  

I förrgår var jag i Oslo för att snacka om Victoria Milan i ett TV-program som heter Anne-Kat. Programledaren, som liksom av en slump också heter Anne-Kat, är stå-upp-komedienne. Hon pratade väldigt snabbt (på norska) och bitvis begrep jag inte vad hon sa. Misstänker att hon skojade friskt på mion bekostnad medan jag satt där och log som en idiot utan att fatta ett skvatt.

Snygg hår och make hade jag i alla fall. Man får vara nöjd med det som ges.

Ikväll ska jag till Helsingfors och imorgon har jag pressdag med Victoria Milan där hela dagen. Det är ett jävla farande och flaxande i otrohetsbranschen.  Borde vara hemma mer egentligen, med småbarn och allt. Men jag gillar ju cash också och ungar är dyra. Så jag passar på att smida medan järnet är varmt.

Ångestreducering

Jag har inte mått så särskilt bra de senaste veckorna. Inte så att jag ligger i sängen och inte orkar masa mig upp men jag har känt mig orolig och vaknat med ångest nästan varje dag.

Jag vet ju vad det är, bortsett från att det börjar bli vår. Det är att min pappa har gått bort och att det är så sjukt deppigt att hålla på med bouppteckning och sånt. Det är för övrigt två bouppteckningar, en i Sverige och en i Polen, vilket inte gör saken muntrare.

Man borde ju kanske uppskatta att man får några millar till att betala av bolån och så men jag gör inte det. Jag vill inte ha de här pengarna. Inte så att jag inte tar emot dem utan bara att anledningen till att jag får dem är så jävla fel.

Just nu håller jag på och ska sälja pappas bostadsrätt här i Stockholm. Den har renoverats och nu på lördag ska jag göra det sista med homestylingen inför försäljning.

Sedan finns det två lägenheter i Warsawa, varav den ena är mitt barndomshem, som också måste tas omhand. Jag var i den lägenheten senast jag besökte Polen och det kändes oerhört vemodigt. Jag har inte varit inne där sedan jag var sju år och flyttade till Sverige.

Att besöka min pappas lägenhet här är såklart extra jobbigt, eftersom det var där han bodde. Men jag måpste ju ta mig igenom det och sälja den. Den kan ju inte stå tom, som den gjort i ett halvår nu.

Jag har försökt stålsätta mig men det går inget vidare. Varje gång jag kommer därifrån efter att ha fixat något mår jag skit.

Jag snackade med mina Mafioso-kolleger Marie-Louise och Martin ”Miss Inga” om det här igår. Berättade att jag drömmer mardrömmar, vaknar skräckslagen etc. De undrade om det var städat i mitt sovrum. De känner mig och vet mycket väl hur mycket jag hatar att städa och hur jävla stökigt det kan bli. Särskilt i sovrummet där man inte städar inför att gäster ska komma och där klädhögarna växer ohämmat på golvet. De sa båda att jag skulle testa att storstäda där vilket jag gjorde igår kväll, efter jobbet. Och mycket riktigt, jag sov bättre och vaknade hyfsat utsövd. Inte så att det hjälpte till 100 % men i alla fall lite.

Nu vet jag det. Ett städat sovrum är kraftigt ångestreducerande.

 

 

Mitt fyllemöte med dansken

Nu får det räcka med det här icke-bloggandet för ett tag. Jag är fullt medveten om att man måste uppdatera sin blogg ofta för att få många läsare men ibland kan jag känna att jag verkligen inte har något att berätta och att det då kan vara bättre att låta bli. Sedan är bloggande inte min huvudsakliga syssla. Jag har fullt upp med att försörja mig själv och min familj och hinner helt enkelt inte blogga ibland. Så kan det vara med den saken.

Hursomhelst, nu är jag här och jag tycker att vi ska gå vidare och inte tänka så mycket mer på den saken.

Vet inte om ni såg Skavlan där  Amanda och Alexander Schulman mötte den danske skådisen Nicolaj Coster Waldau, som bland annat spelar en av huvudrollerna i Game of Thrones. Det var mycket plågsamt att se detta möte. Man kan väl säga att det inte klickade mellan dem och jag har förstått att vissa uppfattade den danske skådisen som lite dryg.  

Faktum är att jag sprang (eller snarare raglade) in i honom i Köpenhamn för ett tag sedan och snarare uppfattade honom som både sympatisk och tålmodig.

Så här var det, jag var i Köpenhamn för att träffa några journalister och snacka om Victoria Milan, som jag är PR-dam för även i Norge och så Danmark.

Jag gick ut och käkade middag med några av dem och blev sketafull, för att uttrycka mig rakt på sak. Efter middagen tog jag taxi till hotellet är jag bodde, det supertrendiga St. Petri. 

Jag vinglade ut ur taxin och fick den lysande idéen att ensam och ta en sväng förbi hotellbaren innan jag gick till rummet. Jag brukar inte vilja hänga i hotellbarer själv (på grund av att folk ofta tror att kvinnor som gör det arbetar som fnask) men nu var jag så packad att alla former av självbevarelsedrift var som bortblåsta.

Jag ställer mig i baren och bredvid mig står en lång karl som jag känner igen men inte kan placera. Han är i min ålder och jag drar slutsatsen att han måste ha gått i Östra Real samtidigt som jag eftersom han ser ut som en Östermalmskille. 

Jag börjar snacka med honom på engelska (mycket ologiskt eftersom jag är säker på att han är svensk) och försöker i ungefär en kvart få honom att erkänna att han visst gått på Östra. Han nekar och nekar men jag ger mig inte. Till slut köper jag motvilligt att vi trots allt kanske inte alls är gamla skolkamrater och börjar istället fråga hur jag känner igen honom. Jag undrar om han är TV-stjärna i Ukraina för där har jag varit någon gång och sett på TV. Efter en lååååååååååång stund erkänner han att han är med i Game of Thrones (jag får en känsla av att han inte ville stå där och skryta) varpå jag drar en oändlig monolog om hur mycket jag älskar den serien, att den är som knark för mig, bästa jag någonsin sett etc etc ad infinitum. Sedan avslutar jag monologen med att fråga vem just han spelar i denna min favoritserie of all times, vilket han artigt informerar mig om. 

Det är ungefär som att jag skulle träffa en aspackad människa som sa till mig hur mycket hen älskar Army of Lovers för att sedan fråga vem jag var i bandet. Då framstår man kanske som lite lätt efterbliven. Efter det kändes det hela lite pinsamt och jag avslutade abrupt samtalet med att säga ”OK, bye” och lomma iväg till mitt rum.

Jaja, vad jag vill säga är att jag dagen efter, svag, överkänslig och bakfull, var mycket förvånad över att någon kunde vara så artig och tålmodig mot en vilt främmande, mycket påstridig och dessutom onaturligt onykter människa i en hotellbar. Så nej, han är förmodligen inte det minsta von oben eller märkvärdig. Han kände nog bara ett genuint ogillande för paret Schulman som förmedlade en mycket otäck kombination av högfärdighet och inställsamhet. Och däri låg det plågsamma.

Se programmet på SVT Play HÄR

Att karljäveln är snygg som bara tusan är en helt annan historia.

Hur kan man mörda någon för lite guld?

En tidigare kund till Mafioso som också var en vän blev mördad igår natt. Leif Klatzkow, som var juvelerare, var en sangvin, intelligent och snäll person. Full av livslust. Tre män tog sig in i hans lägenhet på Söder och det hela slutade med att Leif blev mördad, 73 år gammal.

För vad? Lite guld? Hur fan kan det vara värt att ha en människas liv på sitt samvete för lite pengar? Vidriga, vidriga jävlar. Leif hade alltid så många planer och idéer. Så mycket energi. Fru,  barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Och så tyckte tre jävla äckel att det var mindre värdefullt än att de skulle plocka på sig lite smycken från hans affär.  Synd och skam är vad det är.

Army of Lovers headlinar Europride

Army of Lovers headlinar Europride i Marseille 11/7. Ska bli så jävla kul att åka på turné igen. När Army la av för tio år sen var jag extremt osugen på popstjärnelivet. Ville mest vara hemma och trycka och ha ett kontor att gå till varje morgon. Men nu är det som att självaste satan tagit mig i bestittning. Vill bara åka runt i världen och vara syndig, på alla tänkbara vis. I alla fall på helgerna. På vardagarna vill jag fortfarande hänga på kontoret och vara hyfsat normal.

Om sanningen ska fram så går ingenting upp mot att leva i en bisarr band-bubbla. I synnerhet om det är med två av världens absolut smartaste och roligaste bögar.

Denna bild är från Olympiastadion i Moskva, där vi gjorde en one off, utsåld spelning 2007

Nog fan är det vår alltid

Det sägs att kylan håller Sverige i ett järngrepp och att våren inte alls har kommit. Men det är inte riktigt sant. Gick precis ut för att köpa mig något sen lunch och avnjuta den på stående fot. Blev så slagen av ljuset och värmen så jag bestämde mig för att dagens lunch skulle bestå av glass och lemonad.

Kom inte och säg att det är onyttigt. Glassen innehåller enligt innehållsförteckningen röd frukt och lemonaden innehåller, förutom en massa socke,r också nyttiga små citroner.

Vill också informera om att snus faktiskt är en hälsoprodukt. Ifall ni inte redan visste det.

Tantlikör – så underskattat

Man vågar knappt säga till folk att man gillar gräddlikör. Inte jag i alla fall. Pallar inte bli hånad av så kallade connoisseurer som tycker att drycker som innehåller alkohol måste smaka beskt eller surt för att räknas som ”fina” och att sött och krämigt inte är en aquired taste.

Men faktum är att jag älskar gräddlikör och då mest Amarula, och sedan Baileys på andraplats.

Titta vilket vackert påskägg jag har. Bara till mig, med min initial och allt. Ska vara ensam hemma i påsk. Barnen och mannen försvinner till olika landställen.

 

Ska ligga i soffan, kolla skitprogram på BBC Lifestyle, läsa damtidningar, sippa Amarula och bara njuta.

Kommer sakna Lulu

Jag kommer verkligen sakna Lulu Carter i Äntligen Hemma

Hon var min favorit i det programmet. Dels är hon charmig och kul att titta på och dels var hennes inredningstips helt oslagbara. Hon förklarade så pass pedagogiskt  att till och med jag, som har två vänsterhänder med tummarna mitt i handflatan, lyckades genomföra en del av hennes idéer i mitt hem. 

Jag är inte ens intresserad av heminredning så det säger rätt mycket om Lulu som till och med lyckades inspirera en sån som mig. Det kräver sin kvinna.

Öppet brev från Camilla Henemark

Det kom ett mail från Camilla Henemark nyss. Det är ett öppet brev till medlemmarna i Army of Lovers samt till ett antal journalister. 

Jag har arbetat i PR-branschen tillräckligt länge för att det ska vara helt uppenbart för mig att syftet med brevet är att göra reklam för Camillas bok som nu kommer i pocketutgåva.

I övrigt är det en ordmassa som egentligen inte betyder någonting. Plattityder i oändlighet.

 

Här är brevet

Alexander, och ni andra som
undertecknat nedanstående.

Jag har gått genom livet utan att göra tillräckliga försök att reparera det som
har gått sönder. Detta har kostat mig ångest och själslig smärta, som skapats
bland annat genom trasiga relationer till dem jag en gång älskade.
För mig betydde en återförening med Army of Lovers en chans att förstå och hela
den smärta som jag burit på så länge. Jag var livrädd men jag tog chansen och
även om jag råkade ut för ett smutsigt efterspel, där jag än en gång fick
sparken offentligt, vet jag att jag gjorde rätt. Det får inte vara bortkastat.

Bråk och offentlig smutskastning har pågått kontinuerligt med Army of Lovers i
över 20 år – trots att Armys värderingar alltid i grunden har handlat om kärlek
och tolerans. Det är också de värderingar jag själv sätter högst. Jag tror på
kärleken. Men det är en sak att tro och en annan att lyckas leva efter sina
ideal. Det svåra frågan är ju hur vi i vår vardag kan realisera kärlek och
tolerans.

Som offentlig person är det lätt att förgiftas av ett cyniskt sätt att se på
omvärlden, ofta baserat på en rädsla att man snart kommer att försvinna ur
rampljuset. En del av mig är nog just cynisk, medan en annan del försöker hitta
ett svar på vad som är meningen med allt. Varför ska jag kliva upp på morgonen?
För drygt ett år sedan gjorde jag knappt det. Jag har kommit tillbaka till
livet efter år av självmordstankar och fått hjälp att klara av vardagen i form
av ett stödboende. Jag har ändå ibland svårt att hitta ett
existensberättigande.  

I dagens samhälle fokuserar vi alldeles för lite på att lyssna och samtala.
Dagarna fylls av flyktiga statusuppdateringar. Vi premierar fortfarande vassa
armbågar och ett högt röstläge. Men jag kan se att vår längtan efter mjuka
värden, baserade på samtal och lyhördhet, vinner mark. För mig är det väldigt
svårt. Jag vill skrika tillbaka! Men som tur är har jag idag fler kärleksfulla
människor omkring mig, som hjälper mig att reflektera och fokusera på det
längre perspektivet och inte reagera i affekt på andras utspel.

Människans förmåga till aktiv problemlösning har visat sig leda till bättre
psykisk hälsa. Det är genom att identifiera våra känslor och förändra våra egna
tankemönster som vi kan utvecklas och ta ett större individuellt ansvar när det
till exempel gäller att hantera konflikter. Det terapeutiska samtalet fungerar
preventivt och förebygger själslig smärta. Det terapeutiska samtalet stöttar
oss att leva enligt våra ideal.

Terapi var mitt villkor när Army of Lovers skulle försonas och vara med i årets
Melodifestival. Det var huvudanledningen till att jag ställde upp. Vi har alla
möjlighet att välja vilken väg vi vill gå och jag har bestämt mig att fortsätta
min väg mot försoning. Ett steg i taget. Helst inte ensam. För ensam är inte
stark. Eller som jag skrev i det nya slutkapitlet till pocketupplagan av min
självbiografi Adjö det ljuva livet.

Jag krävde att vi skulle gå i terapi under resans gång, och nu har vi tagit
hjälp av psykoterapeuten Poul Perris (rektor vid Svenska institutet för
kognitiv psykoterapi), tidigare sångare i bandet The Facer. Han är otroligt
intelligent och intresserad av både människor och banddynamik. Förhoppningsvis
kan han lära oss att vara mer rädda om varandra.
Jag känner ingen bitterhet längre. Bitterheten försvann när jag bestämde mig
för att dö. Jag har jättelätt att förlåta nu, sedan jag kom tillbaks till
livet. Det känns lyxigt.
Försoning.
För mig betyder det harmoni. En känsla av lättnad.
Lär dig livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta. Det behöver kanske inte
vara svårare än så.

Kärlek och försoning önskar

Camilla Henemark