Jag vet att jag är världens sämsta bloggare just nu. Hinner inte, orkar inte. Bryr mig inte. Vi gör så att vi lägger ner här nu. Jag vill kunna spara alla mina briljanta idéer (som jag ju faktiskt har även om de inte hamnar här för tillfället) tills jag börjar blogga på nya adress.

Vart detta ska ske kommer ni garanterat inte att missa -jag skvallrar inte riktigt än. Men jag blir proffsbloggare, så mycket kan jag säga, och visst fan var väl det på tiden?

Latro, som Grady Bridges sa.

Hade krönika i Nerikes Allehanda i onsdags. Den handlade delvis om Almbyskolan och min gamla klass, 9E. Det var en mycket fin tid för mig när jag gick där, och detta skrev jag om.

Efter att den publicerats fick jag ett mail från min gamla rektor på Almby. Hon heter Sylvi och jag minns henne mycket väl. Sylvi hade gråtit när hon läste krönikan, sa hon. Tänkt på hur mycket skolan och eleverna betytt för henne. Hon har väl gått i pension nu, kan jag tro. Hon skrev också att hon mindes så väl när jag och min mamma satt och pratade med henne om hur det varit att flytta till Örebro och hur det skulle bli för mig att gå på Almby.

Jag har också ett svagt minne av detta. Och inte kan jag tro att jag då anade att flytten till Örebro skulle visa sig vara det bästa som hänt mig, någonsin.

Och det där mailet hon skrev.. ja, det där gjorde mig alldeles varm. Jag tänker naturligtvis inte att jag ska skriva en fin krönika så att folk börjar gråta, men man vill ju beröra. Det är ju det man vill åt man skriver. Fantastiskt.

Detta må vara old news, men fortfarande; värsta nerköpet ever.

Har haft en liten svacka ett par dagar. Vaknat på fel sida, haft dålig magkänsla inför typ allt och till råga på allt fått riktigt tuffa ärenden på jobbet. Låter bli att blogga när jag är sur, då detta är en blogg om kärlek.

Men idag, mina vänner är jag tillbaka på banan. Jag älskar livet, er, bloggen, ja till och med jobbet. Och därför ska jag berätta för er om en av mina största kärleksaffärer i livet; den med Satin.

Satin, mitt kära Satin, öppnar igen om ungefär en månad -enligt Satinbloggen. Jag är så lycklig över detta. Jag rös och det var alldeles magiskt den där sista kvällen på Örebros bästa krog då folk vägrade gå hem och härjade i kör "Saaatin, saatin, saatin, saatin" samt "Ibbe, ibbe, ibbe" fram till kvart i tre på natten.

Jag är så lycklig över att Satin kommer tillbaka. Och över att detta kommer att ske i SÅ JÄVLA BRA LOKALER! Satin kommer att vara helt unstopable denna sommar. Jag kommer inte att sätta min fot på något annat ställe.

Satin är kärlek för mig, Satin ÄR LIVET!

Det är Valborg. Jag, Amanda och Jempan är på väg till Kåren för att riva loss på 48h. Jempan drar en spottloska som nästan träffar henne själv. Vi tittar på henne med lite kärleksfull avsmak.

Jempan säger: Nämen det var väl inget konstigt med det där? I DON'T KEEP IN TOUCH, LIKSOM!

Ursäkta, vad sa du Jempan?