NU SÅ!

ME!

Hej alla!

nu ska jag försöka blogga här eftersom jag är mer nöjd här har lite mer utrymme och möjligheter här kommer sakna nouw och antagligen förlora massa läsare men ska fortfarande blogga på nouw kommer sakna det så mycket idag har jag iallafall varit i skolan och på UMO och pratat lite skolan som inte brukar funka jätte bra funkade faktiskt bättre idag kanske för att det är det ända stället jag finner trygghet och ro där med mina vänner och min elev assistent jag ska tillbaka till det där stället jag bor på också jag bor på 3 ställen på grund av  min epilepsi som sagt har jag ju autism epilepsi och cp-skada  kommer inte ta bort min xoxoo blogg så söker ni info länkar jag nedan

 

https://nouw.com/xoxoo

PUSS OCH KRAM!

Fortsätt läsa

ÄNTLIGEN!

Hej!

vet faktiskt inte vart jag ska börja är överlycklig att äntligen få blogga här kommer från min andra blogg på Nouw xoxoo och heter Emma Persson Engvall jag är 03:a och bor i Trollhättan min dröm har alltid varit att få blogga här för min låtsas syrra gjorde det en gång i tiden och jag Bah wow här måste ju jag blogga men hade inte åldern inne så jag skapade en blogg på blogg.se sedan har jag haft så många olika bloggar näst intill överallt men drömmen har alltid varit här och nu har den slagit in<3 Jah älskar musik så himla mycket jag gör till och med egen musik så tänkte att jag kanske kan få lite respons här jag har en väldigt jobbig och stressig situation bor inte hemma för att kommunen inte gav oss någon hjälp utan bara fastnade vid hur dåligt min mamma mådde och dom är fast där även fast det gått säkert tre år men dom har inte släppt det än kan klistra in ett inlägg med min historia nedanför som jag också lade upp på deras Facebook sida!

 

Hej!

jag ville skriva ut min historia här så alla kan se
allt började när jag var 10 – 11 år gammal då mina föräldrar skildes och mamma flyttade till Trollhättan och jag hade en dålig skolsituation så jag flyttade med min mamma och ingen i vår familj mådde så bra så det hela börjar egentligen här min mamma kraschar jag då som bor med mamma måste flytta till farmor och farfar ett tag medans mamma hamnar på sjukhuset då börjar jag få anfall och ångest attacker har med född epilepsi autism så när jag väl kommer hem till mamma så får jag väldigt många anfall min epilepsi är förvärrad jag har många andra svårigheter redan då i skolan och hemma kan till exempel inte skära kött vi ansöker när jag är 12 år om personlig assistans för jag har i denna stund minst 10 anfall om dagen kan inte gå ut med vänner eller vara ensam hemma vilket inte bara tar på mig utan min mamma med hon kan ju inte träffa vänner eller nåt sånt allt detta står med i ansökan men när vi får svar är den nekad för mina behov är inte tillräckligt stora även om det är så att jag inte kan vara själv eller träffa vänner det är ju ett spel på liv och död antingen får jag sitta och tyna bort som ett spöke eller så får jag gå ut och jag 12 år gammal med tanken i bakhuvudet att jag kan få ett anfall och bara ramla ihop med större risker att dö för vem ska hjälpa mig? jag fyller 13 och vi väntar nu på att komma upp i rätten eftersom kommunen gör fel i sina tjänster till exempel det brev med svaret om personlig assistans adresseras till mig och inte vårdnadshavare för mig jag är inne och väntar medans mamma är ute med hundarna och eftersom jag inte vet vad brevet innehåller öppnar jag och läser det står precis varför jag behöver personlig assistans men ändå när mamma kommer in hittar hon mig sittandes och gråter hon frågar vad som har hänt och jag visar brevet och hon kramar mig vi ansöker då medans väntan på rättegången om avlösare vi får ett ja men dom kan inte hitta någon för tjänsten så mamma skriver ut och hittar en direkt så totalt av 2 år har dom av ungefär 15 avlösare hittat 3-4 och det är sant
vi ansöker igen men avslag på avslag så jag fyller 14 och vi har inget mer än dåligt månde och strider kvar jag mår åt helvete vet knappast vad jag ska göra vad ska jag gör lite innan jag fyllde 14 tvingas jag att flytta till ett LSS-boende och mitt liv är kaos nu 2018 fyller jag 15 flera år har jag nu mått dåligt rent åt helvete faktiskt och vet nu att jag inte kommer få leva ett vanligt liv hemma hos min familj and its killing me!

ska ett barn behandlas så här?? vad tycker ni?? kommentera mer än gärna förväntar mig en kommentar av trollhättans stad också

mvh
en förkrossad 14 åring

 

PUSS PÅ ER<3

Fortsätt läsa