tur att vi inte är med i tävlingen -den som har mest pengar kvar när den dör vinner……

Något man alltid kan vara säker på är att det kostar pengar att ha häst och idag bestämde sig Felan för att hon faktiskt tyckte det var på tiden att hon skulle vara lite dyr!

Ja, skämt och sido så var hon dyr på både det ena och det andra sättet genom att vara så himla duktig idag, då blir man dyr. Det andra sättet var att vi blev mycket observanta över att det var dags att byta sadel!

Dotter skulle passa på att rida lite efter att Sofia hade ridit och då ville hon inte rida i mammas obekväma ( Helt nya Equipesadel a´la hygglig prislapp!) sadel som Sofia rider i utan i sin Pessoahopp. Vi bytte sadel och Sofia ville känna på Felan några varv efter sadelbytet och WOW (inget positivt WOW), helt annan häst. Hon visade så himla tydligt att hon inte alls längre faktiskt är nöjd med sin sadel….

Vi skiftade sadel och dotter fick pina sig genom ett pass i min osköna” (såååå skön!) sadel. Nåväl, det är oviktigt, man gillar olika men helt säkert är att Felan måste få en ny sadel och faktum är att det nog var den bästa känslan dotter fått ridmässigt på Felan oskön sadel till trots.  Så, nu letar vi en ny hoppsadel helt plötsligt…. Men, tur att vi inte är med i tävlingen -den som har mest pengar kvar när den dör vinner……

 

Och inte är det väl bara jag som tycker att ungen passar bra i en dressyrsadel? 😉

 

 

Det verkar ha stannat i min fantasi!

Tack och lov behöver jag inte skriva detta lika ofta nu, men satans jävla migrän… Jag kände hur den började mola iförrgår efter jag ridit och låg och mojsade hela eftermiddagen tills den bombade skallen. Jag brukar ta något för den när jag känner att den börjar men denna gång trodde jag att det kom från muskelvärken jag har från fotsulorna till nacken och tänkte att jag ”rider ut stormen”..

Nåväl, den snälla underbara mannen masserade mig länge på kvällen och det brukar kunna hjälpa, men jag vaknade till några gånger under natten och kände hur det bultade och illamående låg och hotade. suck och mutter. Men tacksamt nog fungerade tabletter innan mockning och dygnsjobb!

Men någonstans var jag nog lite disig i skallen då jag efter ett tandläkarbesök gick därifrån med deras blå skoskydd och sent på kvällen när det kliade på magen insåg jag av lappen att döma att jag gått med byxorna bak och fram hela dagen…

Lite roligare är att Vanna nu varit utan smärtlindring ett par dagar och verkar tämligen obrydd, fortfarande har hon sviter efter olyckan men den fraktur jag målat upp som möjlig verkar ha stannat i min fantasi..

Nu fylls min fantasi med en ullig grå fölunge och ja, jag har börjat kika på hingst!

till och med jag har blivit mer ….

Mycket bra träning på Nåttlan idag, hon börjar bli starkare och hon har mer kondition, kanske är det också därför hon blivit mer ”vaken” eller är det vårkänslorna som börjar spira?

Vi fortsätter på den röda tråd vi håller på med, hon ska bli starkare och hon ska bli ”bättre” på de övningar vi gör. Vi leker med öppna på långsidorna och idag fick vi till några mer ”riktiga” steg här och var. Detta är en övning som till synes inte ser så märkvärdig ut men rätt utförd så är det ett bra jobb för hästarna..

Bra jobb blev det också i galoppen där vi ökar och minskar volten och vi rider övergångar både till trav och skritt. Idag blev Nåttlan lite i gasen när jag skulle försöka skritta lugnt innan fattning, det finns nerv i den lilla hästen minsann :-O

Nu känns det faktiskt på riktigt som att hon är en stor tjej, ingen bebisridning alls och till och med jag har blivit mer konsekvent och ”törs” rida mer ordentligt!

jag som verkligen ”älskar” när hästen skenar iväg med ryggen flexad ut och in i höga skutt…

Jaha, nu blir det tårta på Löflunda, för har någon trillat av en häst ska det vara så…

Fast nu tycker jag att det räcker med ryttare på marken för en lång tid framöver trots att denna också var en ren olyckshändelse som varken handlade om slarv, dålig ridning och i detta fall inte ens en olycka på grund av taskigt bakgrund. Men så onödigt och risken för ”följdskador” är väsentlig när man sitter på explosiva djur som med en popcorneffekt blir rädda av att det ”händer” något och ännu räddare och exalterade när en lös häst fräser runt. Min inget undantag alls och jag som verkligen ”älskar” när hästen skenar iväg med ryggen flexad ut och in i höga skutt… NOT!

Bettan och Felan är verkligen ”fotogeniska”! :-O

Nu var det en ren och skär osis att Felan (som var sååå duktig hela passet) snubblade till och gick ner på båda framknäna, slängde sig upp och dotter flög såklart av i en smäll, Felan blev rädd och det enda jag tänkte på när Nåttlan (som blev ännu räddare)  skuttade runt var att få komma av och snabbt ta mig till dotter och se hur hon mådde, för jag hörde direkt att hon landat hårt och tokigt. Jag sneglade på Anna och hennes skuttande Bettan och såg att hon var på väg av att ta Felan så jag kunde hoppa av och gå bort till dotter.

Efter att ha känt efter en stund och hämtat andan så vaknade ryttardjävulen och hon skulle omedelbart upp och rida igen och det gick bra trots att rumpan kanske helst hade sluppit, den är nog färgad och fin i morgon….

Nåttlan å sin sida hade gått upp i spinn och gick inte att sitta upp på och när jag väl lyckades var ALLT farligt i en sida av ridhuset, inte den där olyckan hänt på dock?!…

Hästar Är smarta, eller 😉  Nåväl hon dämpade sig och jag kunde rida på fint sen och det kan vara en läropeng att det kan flippa men det ger sig, så väljer jag att se det!

Jag har också valt att boka en tjejresa idag, Rhodos… Kan det vara för 10 gången på fem år, typ? Jag kan också ha bokat en hotellhelg framöver med den underbara mannen och så har vi trogna brudar bokat Falsterbo..

Märks det att jag älskar att ha saker planerade? 😀  (och att mina vänner är helt knasiga!? 😉 <3  )

 

 

eller så red jag helt enkelt bättre..

Tänk så himla fort det går att göra stallet när man är två stycken, i morse kom dotter ut efter nattjobb och vips så var det klart! Så i god tid tog jag in Nåttlan och lät henne låna Vannas IceVibes innan vi ekiperade oss snyggt och åkte till Wisbohammar för att fila på formen.

Även idag fokuserade jag på min sits och hållning och känner att jag både blir stabilare men också får en annan bjudning i Nåttlan. Kanske kom Lollo åt någon knapp igår för skänkelvikningarna fungerade bättre idag, eller så red jag helt enkelt bättre 😉 

Märkte att Nåttlan tyckte att skänkelvikningarna var lättare efter galoppen, så nästa gång ska jag strunta i dem innan och göra saken enklare för henne…

Gårdagskvällen blev en trevlig tillställning här med lite bubbel, fnitter och en proffsig visning av diverse ”prylar” 😉 

Jag fick ett tips…

Idag var det åter dags för de bruna bönornas spadag, bästa Lollo var här och masserade dem. Vanna har fått så mycket ett tag så tjejerna utan tillsynes problem fått stå tillbaka en smula.

Och det visade sig inte ha gjort något då båda två var jättefina med endast lite spänningar efter precis det arbete de utför och bygger kropp och muskler av.. Vi började med Nåttlan som är så himla snygg nu, musklerna växer, hon är blank och hon är fräsch. Lollo hittade lite att lossa straxt framför höger höft vilket kommer av att hon inte riktigt hittat tekniken att flytta sidvärts. Hon behöver vinkla bäckenet lite mer för att få en korrekt rörelse genom kroppen.

Sen fick Hobbe och Sparta överta Lollo en stund när jag och Felan åkte till Sofia och Wisbohammar och idag var hon J.Ä.T.T.E duktig, så himla kul att se henne jobba fint och vara med sofia hela tiden!! Och även kul att hon bara går rakt på transporten, så duktig!

När vi kom hem stod Lollo och väntade och vem vill inte vänta på en mönsterhäst att massera, Felan fick lovord efter lovord och tyckte att hon kändes sååå himla fin. Hon kände i båda bakskinkorna” att Felan kanske gärna väljer fart istället för bärighet vilket vi verkligen kan hålla med om, men inget konstigt eller så. Jag fick ett tips att rugga lite med händerna på en punkt på varje sida som kan få henne att släppa fokus på just ”springafortmuskeln”, jag ska verkligen testa! 🙂 

Härligt och jätteskönt att få en bra check på hästarna nu när båda faktiskt tränas ganska frekvent!

Lollo kikade också lite snabbt på Vanna (man behandlar inte en häst som går på Metacam!) men jag har några trista misstankar som Lollo lugnade mig lite i, visst finns det skador, helt klart men kanske inte så allvarliga som jag fruktat… Än finns hoppet om en gullig fölunge nästa år <3 

 

jag gör allt jag kan…

Ja och väl hemma från konferensen så satt jag på Nåttlans rygg inom en halvtimma, jag och dotter red ut en sväng i skogen och klättrade lite. Vägarna nu är tyvärr för hala att göra annat än att skritta på trots brodd, men, men.. snart är is och kyla ett minne blott 🙂 

Felan har varit på Wisbohammar både Måndag och Tisdag, vi har lite extra skola för henne ett tag och bara det att vi åker ofta gör henne lättlastad har vi märkt.  Och Nåttlan fick ”grimskaftlongeras” i Måndags och ett pass på Wisbohammar igår. Hon tyckte nog att matte var lite konstig eftersom jag tog till mig av övningarna i Lördags, klurade lite på dem och ändrade lite tyngdpunkt och bökade runt lite i sadeln.. Det till trots så var hon duktig och blev riktigt fin.

Vi spinner vidare från senaste träningen med alla övningar och jag märker mer och mer att det faktiskt är en sexåring jag sitter på,  Nåttlan har hittat en extra växel med energi och jag gör allt jag kan för att behålla den positiva känsla hon så villigt erbjuder!

En positiv känsla fick jag även i går kväll när jag blev utbjuden på middag av den underbara mannen, jag jobbar idag och fick rosor och god mat redan igår. Bästa ungarna följde med och förgyllde kvällen för oss också.

Nu, stall och löshoppning av bruna bönorna!

kom fram till ett toppenupplägg…

Efter ryttarfitnessen blev det bråttom att se till att hinna till dressyrgrenledarkonferensen på scandic järvakrog. Jag missade lunchen (hade jag redan räknat ut) men hann precis till dörrarna stängdes och vi starade. Min lunch bestod av en skål grillad kyckling och en läsk jag fått i goodiebagen på fitnessen (däri fick jag också hästgodis, lite annat smått och gott samt en selfiepinne!, yey liksom!) som jag åt i bilen. Det gick också bra.

Dagen började med ämnet hållbara ryttare av Birthe Vogelius, ett ämne som allt som oftast glöms bort. Men just då kunde ju jag sitta stolt som fortfarande hade rosiga kinder efter min fitness. Mycket fokus läggs på hållbara hästar, och utan att glömma bort hästen kan man ju faktiskt tänka till lite över sig själv. Jag vet att jag inte är världens bästa på att träna själv, men nog finns det ryttare i bra mycket sämre form än mig… Hon berättade om deras upplägg och tanke att kunna utbilda fler i ämnet samt visade några enkla tester man kan se hur man har sin balans och sin styrka i sadeln.. Mycket intressant!

Sen gick vi över till vår guldklimp, grenledarnas MSVC cup, vi gick igenom ris och ros från enkäter vi skickat ut och ägnade en stund till att fila på reglerna och upplägget och kom (på ett väldigt smidigt och konstruktivt sätt) fram till ett toppenupplägg inför nästa cup!!

Fulla av entusiasm raskade vi över allsvenskaregler för elit och delvis Div 1 i ett nafs…

Dagen avslutades med en god middag och kanske var det så att det snackades en hel del häst runt bordet!

Dag 2 hade vi bjudit in tävlingsarrangörer som håller Nationella tävlingar, så där fick jag sitta på två stolar och även representera klubben, tävlingsansvarig som jag är där.

Även här blev det bra diskussioner och en blev om antalet strykningar i sista stund som drastiskt ökar och i det pratades det om antalet veterinärintyg som kommer in. Är det så att vissa har ”god tumme” med sin vet och får ett intyg bara för att? Det är en misstanke fler och fler tävlingsarrangörer har. Ska man ta bort regeln att man får pengar tillbaka alls efter fasta startlistor kommit ut? (kvällen innan tävling oftast mellan kl 18 och 20) Tiden för tävlingen kan ju då inte ändras och alla funktionärer som ska ha betalt sitter ju den tid som är satt?  Kan det vara ett sätt att bli mer rädd om våra arrangörer och ideellt arbetande funktionärer?

Även vår klubb märker av detta och jag har för mig att vi hade kunnat minska ner någon av våra tävlingsdagar förra året med en timmas arbete för domare, överdomare och inte minst våra ideellt arbetande om strykningarna kommit innan fasta listor gått ut. Självklart kan man inte rå för en skadad häst men alla strykningar handlar inte om det heller.. En fråga som är värd att luftas tycker jag utan att lägga en mer personlig åsikt i frågan här!

Jag önskar såklart att det vore annorlunda..

Just nu springer tiden iväg men av någon anledning sitter jag med i vagnen och får massa saker gjorda!

Lördagen började tidigt för mig då jag gick tidigare från jobbet, väl hemma lastade jag hästen och åkte till Wisbohammar för årets första ryttarfitnessträning, 08.30 började jag skutta runt på fyspasset (och det känns som jag slutade skutta i gårkväll när jag landade i soffan) sen satt jag upp och Diane granskade noggrant min sits, hon såg omedelbart en skevhet och det är resterna av min nackspärr jag haft i två veckor. 

Först krängde hon på mig ett gummiband från höger axel bakom ryggen ner till vänster häl, det fick jag rida med en stund och sen satt jag av och fick lite plågsam stretch av Diane. Att jag är skapt som ett kylskåp från början hjälper ju inte direkt till att vi ryttare ofta blir väldigt stela i de partier vi bör (och är) vara starka i. Diane sa att jag var stark men log stort och tillade att hon menar STEL!!

Herregud mina höftböjare, jiiisus de sitter som ihopsvetsade för tusan, jag har hört det förut och nog har fler är en person gett mig övningar att motverka detta men….. Jag är snart 48 år gammal och jag VET precis hur jag fungerar, det finns inte en chans i helskotta att jag bibehåller någon sorts träningsvariant mer än några veckor utan att någon är där och petar, påminner, peppar, påminner, hjälper, påminner… Jag önskar såklart att det vore annorlunda och mirakel kan ju ske, så vi släpper inte hoppet om mjuka höftböjare riktigt än!

Mjuk är dock det sista jag känner idag, aj och aj kanske är mer rätta ord! Nåväl, när jag återigen satt upp på Nåttlan så kändes allt helt annorlunda, jag kom NER i sadeln på ett helt annat sätt och Nåttlan blev lite i gasen av en matte som red annorlunda att hon kostade på sig ett brallsprång. Känslan jag hade sen i sadeln skulle jag velat rida på läääänge.

Men, jag hade inte tid att varken se andra ekipage och knappt ta med mig telefonen som snälla klubbkompis Mia hade tagit bilder med innan jag lastade och åkte hem för att genast efter jag sprungit genom duschen åka till Stockholm och Järva krog för grenledarnas dressyrkonferens!

Gör nog ett eget inlägg om det, för nu händer det grejor minsann! 🙂

 

det blir att ta en dag i taget..

Just nu känns det som jag sitter i en berg och dalbana, bottenpluggen drogs ur mig när Vanna gick runt och energin är just nu upp och och den är ner. Tyvärr följer lusten till saker med på tåget när energin fladdrar men jag vet ju hur det funkar och känner min kropp så det blir att ta en dag i taget, och emellanåt (idag) en timma i taget.

Tacksamt nog har solen strålat på mig och min gård idag och fåglarna kvittrar lovande för att en vår är inom tankehåll i alla fall..

Nåväl, efter 10 timmars sömn insåg jag att jag redan fått hjälp med mockningen av bästa dottern och dagens första uppgift var att åka med Felan till Wisbohammar och ridhjälp av Sofia, kanske var jag och Felan lite oense över hur snabbt man ska gå in i släpet men jag har ju ett tålamod av guld (jo då!) och väntade ut henne utan att trassla till det och till slut var det faktiskt helt ok att klampa på in i trailern. Och hem hade hon så bråttom in att jag fick snabba mig för att inte blir trampad på fötterna 🙂 

Ridningen då? Jamen fasen vilken fin häst, hon är ball, cool med integritet som börjar spricka lite i fasaden och fram kommer det en ambitiös och väldigt arbetsvillig häst. Idag rörde Sofia runt lite i grytan (lade till några nya ”moment”) och trots att Felan milt ifrågasatte om man verkligen skulle göra på detta lite jobbigare sätt så höll hon sig fint med i arbetet!

Väl hemma kändes det som jag ville gå och sova 12 timmar men jag åt lite mat, tog en micronap sittandes (är världsmästare på sådant efter många år som utbränd) och gick ut för att ta hand om Vanna och rida på Nåttlan. Vanna säger att våren är på väg, hon fäller helt galet mycket och Nåttlan hade sådana vårkänslor i skogen att jag fick morra lite ett par gånger. Man får vara glad, men inte huuur glad som helst när personalen sitter på 😉 

Skulle nu önska mig en soft helg men det blir helt tvärt om, jag går tidigare in på jobbet i morgon, slutar tidigare på Lördag för att hinna med en bokad ryttarfitness med träning på Nåttlan och därifrån direkt upp till Stockholm och dressyrkonferensens i dagar två, sen har jag en mor som fyller år och några hästar som vill ha skötsel. Sen kör vi en full vecka igen …