Gårdagens bilder: Sol, kärlek och hämningslös glädje
Bilderna från igår skvallrar om en lång dag med mycket sol och kärlek i goda vänners lag. Brunch på mysiga Café Neros uteservering i Vasastan, syster till fantastiska Buco Nero. En cykeltur ut till Sturegård på Djurgården, en lugnare tillflyktsort om man vill ha tjejsnack utan att behöva kindpussas med halva Josefina. Det var där vi insåg att det var dags att snabba sig på om vi skulle hinna med möhippan då den blivande bruden bestämt sig för att fly landet. Men med partyproffs i gänget är ingen utmaning för stor. Ett stopp hemma hos mig, en snabb dusch, ett klädbyte för att dölja solkysst hud som förde tankarna mot kräftskiva, ett energigivande mellanmål som sköljdes ner med ett glas välkyld chablis, en utbränd strippa och sen en promenad ner till Strandbryggan. På vägen dit mötte jag en hunkarna som länge cirkulerat i periferin, han gav mig en kindpuss och ursäktade sin svettiga uppenbarelse då han varit ute på en löptur. Jag omfamnade honom med ett öppet sinne och tänkte att det är definitivt något visst med män som sköter sin hälsa… Sedan tjejmiddag på Strandbryggan, vars meny har fler läckra valmöjligheter än min beslutsamhet räckte till, så det fick bli en liten moule marines och en kycklingsallad med fetost. Ett klokt val visade det sig då kvällen fortsatte med några glas rosé från Bodvar of Sweden, dessert i flytande form och en hemmafest som bjöd på shotsbricka och dans i soffan, jag fick vara både DJ och bartender och trivdes som fisken i vatten. Efter midnatt flyttade vi festen via taxikortege ner till PURE. Stämningen var på topp, och vi dansade oss varma i Schlagerbaren. Den musik som pumpades ut krävde att alla hämningar släpptes vilket de flesta skrev under på. Dock höll sig den blivande bruden alldeles för städad så vi enades om att gårdagen fick vara en warmup inför den riktiga möhippan i juli. Så får det bli.
Strippan har däckat...
Naken, utnyttjad och uthängd. Grattis! Det var inte helt lätt att få tag på en sista minuten strippa men Nalle ställde upp tillslut. Han är lurvig på bröstet, har 32 år på nacken, är ganska slitstark men pallade ändå inte trycket. Man kan säga att han kämpade tappert men höll inte riktigt ända fram…
Möhippa ikväll?
Dagen började med brunch på Café Neros uteservering och nu tjejsnack i solen på Sturegård. Lägger planer för kvällen, sommaren och livet. Börjar med kvällen, lutar mot en högst spontan möhippa!
Årets första rosé på Josefina
Vem har tid för tårar och tandagnissel när solen skiner, rosén flödar och mina vänner uppfinner nya icke rumsrena kunskapslekar som framkallar skrattatacker som inte helt går i symbios med min träningsvärk. Sex spinningpass och tre corepass på en vecka, då vet man att man lever. Och det känns toppen!
Lunch på Pontus by the sea
Sen lunch i solen med en av mina favoritkillar på en av mina favoritrestauranger. Laddar inför helgens bravader.
Åt helvete
En olycka kommer sällan ensam sägs det. Jag känner mig inte direkt olycklig, men missförstådd å det grövsta och inser att mitt fragila hjärta behöver ikläda sig pansarskrud för att inte slås i spillror av den här stan, som återigen har visat att män inte är att lita på. Fortsätter det så här är det dags att bygga nya murar och stänga världen ute. Igen. Kvällen gick åt helvete. Vi hamnade på Hells. Fast det var å andra sidan där de vackraste ögonen jag skådat på länge mötte mina och ett par heta läppar skänkte tröst när de viskade att allt kommer bli bra igen. Tiden läker även de djupaste sår, tårar torkar snabbare i sommarvärmen och brustna hjärtan kan lära sig att våga satsa igen. Det löser sig. Nu är jag äntligen fri. Nu har jag tid för mig. Nu kan allt bara bli bättre. Bättre än någonsin förr.En olycka kommer sällan ensam sägs det. Jag känner mig inte direkt olycklig, men missförstådd å det grövsta och inser att mitt fragila hjärta behöver ikläda sig pansarskrud för att inte slås i spillror av den här stan, som återigen har visat att män inte är att lita på. Fortsätter det så här är det dags att bygga nya murar och stänga världen ute. Igen. Kvällen gick åt helvete. Vi hamnade på Hells. Fast det var å andra sidan där de vackraste ögonen jag skådat på länge mötte mina och ett par heta läppar skänkte tröst när de viskade att allt kommer bli bra igen. Tiden läker även de djupaste sår, tårar torkar snabbare i sommarvärmen och brustna hjärtan kan lära sig att våga satsa igen. Det löser sig. Nu är jag äntligen fri. Nu har jag tid för mig. Nu kan allt bara bli bättre. Bättre än någonsin förr.
Foto: Frank Nordenberg och Stureplan.se, från Hells med Annika Holtz.
- Hälsa & Skönhet
- Artiklar
- Populäraste