Sköna söndag

Klockan är 09.32 och jag har redan suttit och pluggat en stund. På en ledig söndag. Men det känns inte ens lite tråkigt för idag är en ledig dag och jag kan göra vad jag vill. Då är till och med plugget mysigt.

Solen skiner, mannen är här, idag kan bara bli en supermysig dag att ladda batterierna på. Det blir mer plugg, städning, matlagning och mys med husdjuren. Så härligt! Jag behöver fler av dessa dagar i mitt liv.

 

Fortsätt läsa

Imorgon kommer min stora kärlek!

Äntligen! Imorgon är det fredag, sista dagen i skolan och min babe kommer förmodligen hit!

Vad jag inte kommer sakna distansförhållande när vi flyttar ihop i februari. Man ska i och för sig aldrig säga aldrig…

Tänk att få sova ut på lördag och söndag, underbart! Och inget planerat på söndag, bara vara hemma och mysa på landet.

Fortsätt läsa

Varför känner jag mig fortfarande lika förtvivlad vid 30 som när jag var 13?

Jag är normalt sett bra på att skriva. Jag har lätt att uttrycka mig i skrift och skriver gärna låååångt.

Men nu sitter jag bara här och stirrar på skärmen. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det är ingen ordning vare sig i huvudet eller i kroppen. Jag mår ärligt talat så j*vla dåligt. Och det blir inte bättre. Det har försiggått i flera månader nu och blir bara värre. Om jag inte stoppar detta, kommer jag förlora både mannen i mitt liv och min utbildning.

Vaknade 03.38 imorse (inatt?). Har inte sovit en blund sen dess. Tankarna och känslor bara sparkar på mig inifrån. Som en bebis, fast hårt och elakt. (Hur ska jag veta det förresten, som aldrig varit gravid?)

Vad är det som inte är bra? Vad är det som är dåligt? Allt. Förhållande, ekonomi, socialt liv, jobb, plugg… mitt inre liv ska vi inte ens tala om. Så fort jag känner mig lite okej sjunker jag sekunden efter ännu djupare än innan. Mitt humör svänger så j*vla fort att jag själv inte har en chans att hänga med. Ena stunden har jag dåligt samvete för hur jag betett mig och i nästa stund är jag så arg och beter mig ännu sämre för att i tredje stunden ha ännu mer dåligt samvete för mitt beteende för att i fjärde stunden bete mig ännu sämre.

Varför känner jag mig fortfarande lika förtvivlad vid 30 som när jag var 13?

Fortsätt läsa