Vinnarpallen

Något som jag lärt mig bättre med åren är att veta när man ska dra sig ur. Det cirkulerar massvis med citat, bilder och texter med budskap om att man inte ska ta någon skit, att man bara ska omringa sig med människor som ger en positiv energi osv. Men hur lätt är det egentligen att bara klippa bandet med någon som står i ens närhet? Ofta så är det lite som med ett gammalt plagg som ligger i garderoben och man sparar det med resonemanget att man kanske kommer använda det i framtiden (även fast det inte använts på över ett år). På samma sätt kan jag tycka att gamla vänner gärna får frikort och åker med gratis fast det kanske inte är det man behöver. Men man använder argumentet att man känt de så länge att det självklart har en plats i innersta cirkeln.

Ibland växer man ifrån varandra, det blir förändrade förutsättningar eller så vill man helt enkelt olika saker. Så fort tecken indikerar på att relationen kräver mer jobb och daltande än vad den faktiskt ger en ska man börja fundera på om det är värt det. Meningen med vänner är att de skall stärka en, spegla en och förgylla ens liv på ett eller annat sätt. Det går åt båda hållen och är det endast one way måste man inse vad det är man förlorar i slutändan. Det är din tid och din energi du kastar bort. Det är även dina känslor och ditt tålamod som prövas gång på gång.

Det handlar inte om att jämföra situationer eller vem som ringt/sagt/eller hört av sig mest. Det handlar om att man får ut någonting positivt och givande ur vänskapen. De här abstrakta känslorna som får dig att känna dig bra, uppskattad, respekterad, omtyckt, smart, vacker, stark etc. Inte materiella ting. Självklart tippar det över åt ena hållet mer än det andra många gånger men när det väl byter sida på vågen är det viktigt att den sidan blir lika sedd såväl som den andra.

Jag har inte en enda vän i min närhet som jag bråkar med. Det kan hända att en konflikt kan uppstå (otroligt sällan) men det blir aldrig bråk. Ingen snackar skit om någon annan och vi har så otroligt roligt tillsammans varje gång vi ses eller talas vid. Jag litar till hundra procent på mina vänner och vi vet vart vi har varandra. Det är så jag vill ha det och det har tagit många år och smällar för att komma dit. Men det är också genom den hårda vägen som jag lärt mig att det inte alltid är de äldsta vännerna som är de närmsta. Man behöver inte behålla gamla bekantskaper i sin närvaro om de bringar mer negativitet än positivitet.

En relation handlar om tillit och utbyte. Men i grund och botten så är det du själv som bestämmer vilka du vill omringas av. Du kan inte ändra på de andra men du kan välja vilka du vill släppa in i ditt liv. Glöm inte bort att du är unik och har ett värde som inte är likt någon annans. Du står på vinnarpallen och kan välja vilka som ska vara med i just ditt guldlag!

Vårkänslor!

imageimageIdag fick man riktigt sköna vårkänslor! Hade bara halvdag i skolan så tog en promenad till Kungsholmen med Niklas efteråt och vi köpte sen med oss sushi och satte oss på hans takterass. Helt vindstilla och satt i solen mot husväggen! Det är dagar som dessa som får en att älska livet.

Nu har jag precis träffat min kusin och ska hem för att byta om och bege mig till gymmet. Sen blir det middag med J i stan. En kanondag helt enkelt!

Visa vägen

Det är fler människor än vad vi tror som lägger märke till det vi gör och efterliknar vårt beteende. Gamla som små, det är alla vi individer tillsammans som skapar behoven att vara på ett visst sätt för att tillfredsställa både en själv och andra. I alla typer av sammanhang anpassar vi oss efter varandra och en del av oss tar efter mer än andra.

Det vuxna livet är mycket ansvar men samtidigt mycket frihet. Man kan göra vad man vill utan att det är någon som säger till en att det inte får eller kan göras. Vill du spendera för mycket pengar på krogen är den enda som berörs av det du själv och din plånbok. Vill du äta chips varje dag är det ingen som kommer säga att det inte är lördag. Vill du inte städa på flera veckor eller anlita en städfirma är det ingen som kommer ifrågasätta det. Vi kan bete oss på vilket sätt vi vill och inte bry oss om vad andra tycker eller hur det ”egentligen bör göras”. Vilket även är helt rätt. Det är på ett sätt förmånen med att vara vuxen, du kan bestämma helt och hållet hur du vill att ditt vardagsliv ska se ut och vad som ska göras och inte.

Men det man lätt glömmer bort är att det finns personer i ens omgivning som kanske behöver någon att följa, någon att se upp till och lära sig av. Någon som ger dem ett gott inflytande och som de kan ta rygg på. När jag gick i mellanstadiet kommer jag ihåg att min närmaste förebild var min barnvakt. Föräldrarna var för långt borta i ålder och de som var lite äldre var för nära i ålder och alldeles för omogna än för att kunna vara de rätta personerna att se upp till. Jag vill kunna vara en person som kan ge andra hjälp och stöd om det behövs. Inte bara mina nära utan även utåt sätt.

Självklart har man ett eget liv och ska leva det som man själv vill. Men det krävs inte mycket att i närvaro av personer som är osäkra och inte riktigt hittat sig själva än, att vara en liten pelare de kan luta sig mot. Det handlar inte om att bli som en förälder eller fadder utan mer om att tänka på vad man säger och gör. Det kanske finns mer passande formuleringar eller ämnen att prata om i de sammanhangen än vad man vanligtvis tänker på. För oss som redan blivit trygga med oss själva, vet vart vi står och har en god självkänsla och självinsikt är det så enkelt att utnyttja det på ett bra sätt.

Förebilder är alltid bra att ha, det kan vara vem som helst. Men det hela handlar om att det är någon som man ser upp till och vill sträva emot att bli. Du som förebild måste då vara medveten om att småsaker du inte tänker på eller bryr dig om kan andra ta efter på fullaste allvar. Det kan vara en klasskompis, en arbetskamrat, en familjemedlem, en vän, granne ja vem som helst i din omgivning som du kan vara en vägvisare för med små enkla medel. Visa medmänsklighet och hur rätt och fel skiljer sig ifrån varandra.

IMG_6039

Det lilla extra

image

När man är sugen på något men inte vet vad, tycker jag det passar utmärkt att ta en skiva eller två av torkad mango. Jag ska inte äta middag förens om ett tag och kände mig lite småhungrig. Efter två skivor torkad mango och en halvliter vatten känner jag mig ”mätt” igen (fram till middagen). Dom är rätt sega och söta från fruktsockret så man behöver inte äta många per gång :)

Vem är det vi lurar?

Ikväll hade jag min första nyktra utekväll på flera år. Alkoholfri drink på aw’n, middag med alkoholfri drink baserad på ingefära och mynta, ännu en alkoholfri drink på Miss Voon och sen en helt galen utekväll på V med ett sjukt taggat gäng som hade bord.

Jag hade i princip en vanlig fredagskväll i samma melodi som jag alltid lever. Minus alkoholen. Det är klart man lägger märke till en del saker som man annars inte stör sig på. Men vad är det som gör att vi alltid måste dricka? Om man säger att man inte dricker får man oftast reaktionen, att man är tråkig och folk ser ner på en lite på ett annat sätt. Jag drack loka ur champagneglaset så alla trodde jag också drack och fick en mindre chock när de smakade. Jag själv vet att jag också är den som reagerar ”varför ska du inte dricka?” när någon är nykter som man träffar ute. Det har blivit en sådan självklarhet att när man är ute på en helg så måste man dricka. Det är verkligen en hets som man lätt blir blind av. After work, middag eller utgång, helgen ska vara till att fira att man inte jobbar och det med alkohol.

Man kan ha kul utan att dricka. Utan att få den där avslappnade känslan som alkoholen ger en. Men det gäller att ha inställningen att man kan ha kul ändå och inte fokusera på att man är nykter i ett onyktert sällskap. Gänget hängde nästan i kristallkronorna och sprutade nioliters-champagne rätt ner i glasen. En mindre sjö uppdagade sig över bordet. Folk var så sjukt taggade och jag hakade på fram till halv tre. Riktigt kul var det!!

Bara tanken av att jag ska upp kl 10 och köra djurgårdsrundan på en mil och även träna sen gjorde att jag inte ville dricka. Jag fick flera gånger glas framför mig med en blick av, ”kom igeeeen, ta nu!” Men det var lättare än vad jag trodde att stå emot. Det ligger nog en hel del i mognad och insikt och att vara trygg i sig själv när man går ut nykter. Världen ser annorlunda ut och människor blir som varulvar och byter form när klockan slår efter tolv. Det kanske är ett speciellt skäl att jag klarar av det med en sådan lätthet nu och inte förut.

IMG_1733 IMG_1734 IMG_1735 IMG_1736 IMG_1737

Avreagera mera!

WOW! Vad kul att så många läser och delar mina inlägg på facebook. (Kommentera gärna om det är något speciellt ämne ni vill att jag ska skriva om.) Jag är inte personen som pratar så mycket om mina tankar och funderingar när det inte är i ett relevant sammanhang. Så det är här jag skriver av mig och får ut det jag går och funderar på efter olika observationer eller situationer jag varit med om under dagarna. Alla människor är olika men då och då är det bra att tömma lite på tankarna som fylls upp i huvudet. För vissa är det att prata med någon man känner sig trygg med, en bästa vän, en familjemedlem eller livspartner, för andra är det att läsa. Läsa texter där man kan känna igen sig själv, det kanske ger lite klarhet när någon annan sätter ord på det. Eller så gör man som jag, skriver av sig. Skriver ner det man tänker på eller känner för!

Att hitta en bra kanal där man kan avreagera sig tror jag är bra. Samma som när jag skrev att man skulle vara medveten om sina brister så måste man även komma ihåg att vara snäll mot sig själv. Se till att man inte går under och bryter ihop eller in i väggen pga. att man aldrig tillåter sig själv att släppa ut det man känner och tänker på tillräckligt mycket.

Men det är verkligen jättekul att ni som läser kan känna igen er och att det är något som känns som en lite mer nyttig läsning och inte bara en massa skvaller och skitsnack om andra människor. Jag tror inte på att bli omtyckt eller accepterad på andras bekostnad. De som alltid måste prata om andra för att ha något att tillföra är oftast osäkra personer som inte vågar lita på att bara vara sig själv.

IMG_1208

Är det en känsla som gnager? Prova prata om det, skriva ned det eller läsa texter med samma inriktning, jag lovar, det är rätt tillfredsställande när man väl hittar rätt! :)

Att åldras med välbehag

Det här med att bli äldre verkar många tycka är stressande och deprimerande. Ålderskriser och insikter med vad man åstadkommit hittills och vad framtiden skall bringa. Jag är inte så gammal som jag ofta känner mig att vara och kan ibland få påminna mig själv om att jag faktiskt fortfarande är väldigt ung och har hela livet framför mig. Då jag redan varit med om väldigt mycket i livet och sitter på erfarenheter många aldrig upplever under en livstid, ändras även tankesättet, jag blir äldre i huvudet än vad min folkbokföring uppger. Man tvingas gå igenom känslomässiga trösklar och i mitt fall växa upp snabbare än vad som egentligen är nödvändigt.

Men ändå så känner jag att allting har sin charm. Om man ser till att leva ut det man vill och inte hålla tillbaka på saker man faktiskt vill uppnå så tror jag att det blir så mycket lättare att åldras. Att blicka tillbaka med ånger är ingen höjdare och du kommer aldrig kunna förändra det som varit. Frågan är då om det finns möjlighet att göra det du saknat i ditt förflutna nu eller i framtiden? Sen är det inte heller nyttigt att leva på det som ännu inte skett. Planera inte för mycket för långt fram. Självklart ska man ha drömmar och mål. Men att t.ex. sätta en ålder på när man ska gifta sig och när man ska få sitt första, andra och kanske tredje barn sätter enbart spärrar för en själv och skapar stress och besvikelse i slutändan om det inte blir så. Att jaga ett förhållande eller pressa sin partner till att skaffa barn säger sig självt att det inte är hälsosamt. Sträva efter något kan man alltid göra!

När jag tänker på min morfar så vill jag också ha samma inställning som honom när jag blir gammal. Han var visserligen sjuk och änkling sista tiden, men han hade ändå alltid ett humör på topp, var världens snällaste och såg på livet med humor. Han var inte den typen som ältade saker eller blev mer bitter ju äldre han blev utan tvärt om. Han hade ett lugn i sig och trivdes verkligen med sin tillvaro trots att åren gick.

Att uppskatta det man faktiskt har uppnått och blicka framåt på vad som väntar här näst är nyckeln. Tjugo-, trettio-, fyrtio- eller femtioårskris spelar ingen roll. Många går igenom en sorts inre rannsakan när man kommer till ”milstolparna” och det är helt naturligt. Men glöm inte bort att det finns alltid de som förmodligen inte ens varit med om hälften av vad du har varit. Så var nöjd och se åldrandet som något spännande och förväntansfullt, man vet aldrig vad livet kommer erbjuda!