Kategoriarkiv: Krönika

Västtrafik suger hästballe

Tja, tja bloggen och alla som förespråkar kollektivtrafik!

Jag är på väg till Mölndal för en härlig dag med min vännina Malin och jag tänkte ge det här med kollektivtrafik en chans istället för att ta Über men det var nog sista gången.

Det spelar ingen roll hur många appar, hemsidor eller annat festligt Västtrafik skapar för de kan ändå inte hålla tider eller ens leverera transport lver huvud taget.

Jag tänkte att jag tar en tidigare buss än jag behöver för Västtrafik är inget tillförlitligt företag. Mycket riktigt ställer jag mig att vänta som ett fån vid vägkanten i god tid tills bussen ska komma. Det gör den inte. När den väl kommer är det nästa buss som kommer. Den tar nästa dubbelt så lång tid på sig in till stan o h sedan stannar dem där. Ofrivilligt byte, jo jag tackar.

  
Spårvagnen är bara 4 minuter sen så här är ju inget konstigt men även den tar onödigt lång tid på sig. Nu är den endast 9 minuter sen och jag är ännu inte framme… 

Jag är lite nyfiken på hur man ska lyckas att få folk att åka kollektivt när det inte är jättebilligt och allt annat än pålitligt. Kan man få tåg och bussar att gå i tid i en mångmiljonstad som Tokyo så borde man väl kunna få lokaltrafiken i en liten stad som Göteborg att fungera, eller? 

Snart kommer arbetet med västlänken att dra igång och jag fasar inför vad det kommer att göra för alla oss som bara vill kunna ta oss till och från jobb, träning och premiärer på ett snabbt och enkelt sätt. 

/Gretchen

Varför man inte grattar enskilda tjejer på internationella kvinnodagen

Tja, tja bloggen och alla underbara!

Idag är det som bekant Internationella kvinnodagen och det råder väldigt delade meningar om vad den här dagen står för. Vissa (kvinnor) tycker att de ska få blommor och bjudas på det ena eller andra men det tycker jag vi lämnar åt födelsedagar.

Detta med jämställdhet och kvinnors rättigheter är ju, konstigt nog en väldigt laddad fråga. Det finns nämligen löjligt många människor i världen som går emot allt vad Jesus sa om att vi alla är lika mycket värda. Tyvärr är det oftast de som bidrar minst som tycker mest. (Visste du att 3 av 5 nät-troll saknar arbete?) För mig innebär dagen en påminnelse om kampen över att män och kvinnor ska ses som lika mycket värda och att i en bättre värld ska ingen ens ifrågasätta detta.

Gretchen spekulerar (foto: Charlotta Brynger)

Gretchen spekulerar..

Så är det inte nu. Det verkar som att många män tycker att de ”delat med sig” tillräckligt genom åren med saker som kvinnlig rösträtt och föräldrapeng istället för mammapeng. Men nej, så är det inte. Jag tror att vi har sett detta lite från fel håll tills nu och jag skulle vilja vända på det för att få större resultat.

Eftersom världen  tyvärr bygger på ett manligt perspektiv, så kanske man ska utnyttja det istället. Från och med nu tycker jag att vi ska kämpa för att män ska få samma rättigheter som kvinnor. Eftersom kvinnor inte har samma rättigheter, innebär det att män kommer att få det sämre och det vill de ju inte ha. Därför kommer de att höja löner för kvinnor och sluta diskriminera kvinnor för att höja sin egen status. Kan det vara lösningen vi väntat på? Kanske inte men är det inte värt att pröva?

Kvinnor ska inte heller utsättas för sexuella trakasserier bara för att de är kvinnor. Sviniga män tycker oftast att ”lite ska man väl tåla” men om en en hel prideparad hade antastat denna svinga man hade han med all säkerhet inte varit lika tuff. Det säger lite om mäns så kallade ”logik”. Argument är som statistik och går att vända på lite hur som helst och saknar värde tills det sätts i handling.

Ha en härlig Internationell kvinnodag allihop!

/Gretchen

10 saker du inte visste om Gretchen – del 2

Tja, tja bloggen och alla härliga!
Idag kommer del 2 av mina hemligheter och detta är ytterligare en sak som du garanterat inte visste om mig.

När jag var 15 år så fick jag mitt första sommarjobb. Det var på ett lager i en kexfabrik där jag fick göra allt ifrån att packa ordrar till att städa. På detta lager lärde jag mig att köra truck och det var där jag fick mitt truckkort. Yes du läste rätt. Gretchen har truckkort för både gaffeltruck och pallyftare och med tiden blev jag riktigt grym på att köra pallar åt alla möjliga håll. Jag är övertygad om att du inte visste något om detta.

Puss i ljumskarna!

/Gretchen

10 saker du inte visste om Gretchen – del 1

Tja, tja bloggen och alla sköna!

Jag kommer idag och 10 dagar avslöja saker som jag är väldigt övertygad om att du inte hade en aning om. Kul va? Du hittar fler hemligheter här. 

Vi sätter igång med något jag lagt bakom mig men som påverkat mig.

När jag gick på högstadiet var jag väldigt mobbad för att jag stack ut för mycket och för annorlunda. I en lite stad i Sverige finns det väldigt lite utrymme för internationella superstjärnor. Det sticker tydligen i ögonen på folk. Även på gymnasiet var jag mobbad men här började jag med sång, dans och teater, vilket gav mig ett forum och format att vara mitt mesta jag i. Så när  jag stod inför hela skolan i full regalia och framförde Madonnas Vogue med en mycket noga kopierad koreografi från videon som hade gått på högvarv i månader innan, vände allt. Det var väldigt få, efter detta, som vågade reta mig för att jag var annorlunda. Det var det annorlunda, som i förlängningen säkert fick mången hormonstinn tonårskille att tappa fattningen.

Det slutade inte där utan jag och mina kompisar satte ihop en välgörenhetsgala till förmånen för alla stackars blåmusslor som dödas varje år. Fullsatt lokal och aldrig tidigare skådad stjärnstatus var resultatet. Det var första gången jag kände makten att kunna ändra folks åsikter genom att bara vara mig själv. Oerhört befriande och skrämmande härligt.


Om någon vill trycka ner mig för något jag gör eller är, så ska det ske på mina domäner var lärdomen och det har följt mig genom livet.

Med detta sagt så ska man inte vara taskig mot någon som inte förtjänar det (våldtäktsmän, pedofiler och mördare har jag inget till övers för). Om jag ser tillbaka på min ungdomstid såg jag mig själv aldrig som mobbad utan mer som att alla andra var vansinnigt korkade som inte förstod min gudomlighet. Den inställningen hade kunnat få mig inlåst med tunga mediciner om någon vetat om det, men istället har det givit mig en karriär där jag får göra det jag vill och träffa fantastiskt roliga människor.

Hur som helst är jag övertygad om att du inte visste detta. Imorgon avslöjar jag något nytt. Missa inte det!

Kärlek till alla!

/Gretchen

2015 – en tillbakablick

Älskade vänner men även andra.

Förra året började med jobb direkt. första helgen på det nya året var även första helgen att jobba mitt sista år ombord på Cinderella. Efter ca 220 spelningar ombord är det dags att säga farväl och gå vidare. om vi räknar med att jag i snitt haft 1500 gäster som dansat varje kväll, har jag nu underhållit 330 000 personer. Jag ger mig själv en klapp på axeln för det.

Gretchen på Cinderella

Gretchen på Cinderella

I början av året korsade jag väg med Carolina Falkholt, vilket ledde till två bejublade performances i Göteborg under året. Samarbetet fortsätter under 2016 och det glädjer mig oerhört. Life is art and art is amazing.

IMG_6765.JPG

Jag har under året även ökat antalet företagsspelningar, vilket jag tycker är fantastiskt roligt. Framförallt då dessa jobb tagit mig utanför landets gränser och spelningar i Köpenhamn, Wien, Berlin, Rom och Amsterdam är numera inget konstigt.

Gretchen dressed by Linn Stålberg

Gretchen dressed by Linn Stålberg

Att vara en del av Göteborgs kulturkalas var en naturlig utveckling för mig och när jag blev tillfrågad att medverka i deras kampanj kunde jag inte annat än att tacka ja. Det är en annorlunda känsla att se sig själv tapetserad över hela ens hemstad och jag var både stolt och generad på samma gång. Att sedan inta Kungstorget som konferencier under kalaset var en ära och en kväll jag sent ska glömma.

Gretchen för Göteborgs Kulturkalas

Gretchen för Göteborgs Kulturkalas

Detta är endast ett axplock av vad som hänt under 2015 för i vanlig ordning väljer jag att blicka framåt istället för bakåt. Det som hände igår är totalt ointressant idag osv. Vad som händer i vår är ännu inte klart mest på grund av att jag inte bestämt mig för vad jag vill göra men jag kan avslöja såpass mycket att jag inte är utan erbjudanden.

IMG_6656.JPG

Så här några timmar innan året är slut kan jag avslöja en liten hemlighet. Under hösten har jag i hemlighet spelat in lite TV och detta kommer att ses under våren 2016. Mer info om detta kommer i samband när programmen sänds.

En helt vanlig Gretchen

En helt vanlig Gretchen

Jag önskar alla ett fantastiskt Gott Nytt 2016 och hoppas att ni tar hand om varandra. Jag är Gudomlig och det kan du också vara. Se till att bli det under 2016!

/Gretchen

SD gör olaga intrång

Jag fick precis en liten flyer från SD i brevlådan trots att det står ”Ingen reklam” med tydliga bokstäver på dörren. Sådant gör mig faktiskt irriterad. Att oinbjuden ta sig in i min lägenhet måste väl ändå rubriceras olaga intrång och där för borde det vara straffbart, tycker jag. Jag funderar därför på att anmäla SD för hemfridsbrott och se till att de hamnar i fängelse för så hålls de borta från gator och torg. Det vore bäst för alla, tror jag.

SD propaganda

SD propaganda

Jag ser mitt hem som min borg och det spelar ingen roll om det är Jehovas Vittnen, SD, eller telefonförsäljare som invaderar min privata sfär. De och deras propaganda är inte välkomna hos mig.

Tyvärr tror jag att tusentals kommer att skriva upp sig på listan för folkomröstning av flyktingmottagandet, mest på grund av rädsla. Det är tragiskt men samtidigt ett tydligt misslyckande från krafter som är för att hjälpa andra. Jag hoppas att fler gör som jag och river SD’s lapp och skickar den till pappersåtervinningen där den hör hemma eller så går vi samman och stämmer SD för just Olaga intrång. Vad säger ni?

/Gretchen

 

 

Jag bowlar inte

Hej igen!

Jag har befunnit mig på landet i två dagar och på landet händer verkligen ingenting så jag har inte haft något att skriva. Nu är jag tillbaka i Stockholm och här är det trivsamt om än väldigt kallt. Otrevlig klimat vi har i det här landet. Ska dejta ett gäng kompisar under dagen men hamnade nyss i chock. Min kvällsdejt, Jonas frågade mig om jag ville bowla..


Hur man kan vilja någon som mig så ont, övergår all rim och reson. Missförstå mig precis hur du vill men när jag träffar mina vänner vill jag umgås och prata. Alla former av lek, spel och aktiviteter existerar inte i min värld. Alls.

För en tävlingsmänniska som mig gör man aldrig något ”på kul”. Allt i livet är en tävling och det är vinna eller försvinna som gäller. Jag blir genuint arg och sur när jag förlorar och det går verkligen inte över i första taget. Jag tycker dessutom att kortspel, bowling, biljard, pingis mm är totalt slöseri med tid. Det ger inte den träning man får av militär hinderbana och man kan inte diskutera viktiga saker som politik, mode och livsfrågor.

/Gretchen

Vad är det med begravningsselfies

Vi föds, lever och dör. Det är helt naturligt. I takt med internet och sociala medier har vi kunnat dela med oss av allt vi gör när vi gör det men det är en sak som börjat få mig, Gudomliga Gretchen, att få en bitter smak. 

  
Jag ser allt oftare selfies med en kista i bakgrunden, tagen i samband med en minnesgudstjänst för en bortgången, vän, familjemedlem eller släkting. För mig är sådana tillfällen väldigt emotionella och privata och därför reagerar jag starkt mot just den här sortens bilder. 

Vad vill man ha ut av en bild av en kista med sig själv i förgrunden? Likes? Kommentarer? Jag tycker att det finns väldigt mycket bättre tillfällen att ta bilder för att få likes. Vill man bli stöttad, kan man kanske dela med sig av sin sorg i text istället? Vad tycker du?
/Gretchen

Livet enligt Gretchen

Det har varit en turbulent vecka med lite olika besked. Min karriär har fått sig en oväntad tvist som kommer att ta mig till stjärnorna och det är bra men det är chockerande att bryta gamla mönster.

En kille jag under en längre tid träffat och fått känslor för har börjat uppföra sig som ett as och är därmed totalt avvecklad. Nödvändigt och enkelt men ändå känslomässigt kaos.

Och som om det inte vore nog så trodde jag igår att jag tappat alla mina kort och spärrade allihop innan jag fann dem i en hemlig ficka i väskan jag aldrig sett innan. Sådant får en att känna sig oerhört smart. I morse tänkte jag gå till banken och ta ut pengar eftersom det kan vara bra att ha ifall man mot all förmodan inte blir bjuden på allt man pekar på. Det har aldrig hänt förut att jag blivit nekad men jag vågar inte chansa liksom. Nä, då har Nordea slutat med kontanter på huvudkontoret och där stod jag förvirrad i karriären, med brustet hjärta och utan pengar. Det är i sådana lägen alla ska vara extremt glada övar att det är svårt att det inte är allt för enkelt att få tag i vapen i det här landet, kan jag säga.

Gretchen

Gretchen

Som tur var fick jag tag i en kompis som kunde låna mig pengar tills allt löst sig och nu är allt jag behöver en ny kille för att allt ska bli toppen igen. Så om du känner någon snygg, framgångsrik, driven, social, rolig, snygg, trevlig, lång, snygg och gärna yngre kille som är singel får du gärna hojta till. Jag är inte så kräsen utan det viktigaste är att han har ovanstående egenskaper.

Allt detta har fått mig att komma fram till att livet består av två saker och två saker endast. Det ena är känslor och där önskar jag att jag vore mycket mer kall än jag är. Jag har alltid dyrkat känslokalla människor. De är inte så trevliga men väldigt effektiva. Underbart.

Den andra saken livet består av är logistik. Det är allt mellan känslorna liksom saker som ska uträttas, ses, läsas, fixas, handlas osv. Oftast kombineras dessa två saker som att man hämtar sina barn (som man förhoppningsvis har någon form av känslomässig relation till) på dagis för att dra till mormor (logistik och planerande).

/Gretchen

Döda barn behöver ingen hjälp

Vänner, läsare och fans!

Darth Gretchen

Darth Gretchen

Tack så mycket för er respons på mitt bloggande. Det verkar som att några få stackare vill att jag ska fortsätta. Jag kommer därför att fortsätta blogga lite i mindre skala. Från och mednu blir det ett inlägg i veckan. Dagen är fredag och varje fredag när jag sitter på tåget till Stockholm tänker jag skriva ett inlägg om lite allt möjligt. Det kan bli lite långa inlägg men då kan man läsa ett stycke i taget.

För det första är jag väldigt trött på media. Bilden på den lille pojken som spolats upp på stranden är i mina ögon något av det värsta jag blivit tvingad att titta på, på flera år. Folk gottar sig i eländet och fyller sina flöden i sociala medier med just den här bilden på en liten pojke som drunknat och spolats iland med texten att ”det är dags att göra något”. Tyvärr är det så att det är för sent att göra något för denne lille gosse som inte finns mer. Han är borta och att exploatera hans döda kropp till att skapa sympatier är något av det mest smaklösa jag någonsin sett .Jag hoppas att alla ni som delat bilden skäms något otroligt.

Det här med att exponera sin dumhet är något som stört mig länge nu. Minns ni SDs reklam på en tunnelbanestation i Stockholm i somras. kampanjen kostade 10.000 kr och gav PR för över 50 miljoner. Alla var arga och hur kunde hemska SL tillåta detta. Argast var nog Jonas Gardell som twittrade att ”Ibland måste man reagera, för annars är man bara en liten lort.” För mig är att vara en lort samma sak som att bli manipulerad. Så klart att det var meningen att provocera med kampanjen. Det bästa folk kunde gjort var att ignorera. Då hade 10.000 kr varit totalt bortkastade 10.000 kr.

Sådant här gör mig så arg. Det sägs ofta att dagens konsumenter är svårlurade och så vana vi intryck att de inte köper vad som helst men jag skulle vilja påstå att det är precis tvärtom. Folk sprider extrimistpropaganda som om det vore sanningar utan att kolla upp vad som är sant. ”Står det i tidningen är det sant” är lite av en grundinställning till allt nu för tiden och sedan spelar det inte så stor roll om det är Svenskbladet eller min häst.

Man kanske borde börja skriva påhittade sanningar på papper och dela ut och se hur långt man kan luras.

Jag vill dock avsluta med någon härligt och det är att jag mår bra, har börjat gå ner i vikt och har det väldigt bra med mina vänner. Det är viktigt att inte glömma av det härliga i livet. Oftast är det jag som är det härliga i livet men även jag kan behöva uppskatta något annat än mig själv ibland, bara det inte blir för ofta.

Dela och kommentera gärna så ses vi igen nästa fredag, hoppas jag.

/Grechen