image

Mammavecka igen.

Kan det finnas nått hemskare än att ofrivilligt ha sina barn endast varannan vecka? Klart deras far har lika stor ”rätt” till dom som mig och tyvärr blir det ju jobbigt varannan vecka utan dom. Minns när vi separerade och jag insåg att jag bara får delta halva tiden efter det i deras liv och vardag. Är ju där jag vill vara ju, det som är värdefullt . Var mest det som jag kände panik och ångest över då. En mamma ska ju alltid vara där för sitt barn. Dock även pappor såklart. Det hade jag ju varit varje sekund sen den dagen jag födde dom. Var en jäkla omställning och gråt floder de veckor jag inte hade dom hos mig. Hälsade på i skolan dock när saknaden blev för stor. Tröstade lite

Stör mig lite på dom som tycker jag har det glassigt som ensamstående och kan göra massa mina barnlediga veckor! Det sårar för det jag mest av allt önskat var att ha en hel familj. Samt de veckorna vilar jag upp mig inför nästa vecka för det krävs energi att klara allt själv. Vet några kommer gå till angrepp så skriver det igen: jag har en familj, jag Isac och Leon är redan det men i mitt inre så känns inte familjen komplett. Förr fanns det ju en till person. Det märks. Att njuta varannan vecka är lite lögn. Visst har jag frihet att göra annat som inte alla kan som lever i familj men det är ju deras inte begränsningar de satt. Jag skulle göra vad som helst för att byta mina ensamma veckor mot en hel familj, huset alltid fullt med barn och nån att dela det med. ❤️

Då jag även ska få mina barnveckor att gå ihop tidsmässigt med hämtningar och lämningar, aktiviteter samt mitt jobb och allt det på egen hand så går barnlediga veckorna åt till att vila upp mig eller träna det jag inte hann tidigare. Samt att ekonomin är mera ansträngd på enbart en inkomst.

Gör ont i mig när barnen frågar mig om jag suttit ensam på helgen. Oftast gör jag det men vill inte säga det till dom. De önskar sig ju att även deras mammavecka ska vara som en familj. Har sagt till dom i åratal att det är som det är, att hitta nån att leva med är inte lätt så därför är jag inne på mitt 5:e år att bo själv. Mina veckor skiljer sig helt mot deras andra där 2 vuxna och ett styvsyskon finns. Klart det är annorlunda och omställning för barnen. Jag gör så gott jag kan mina veckor iaf. Kan bara göra mitt bästa som deras mor. Även om jag ofta önskar och vill tusen saker till för deras skull. Har mamma som kan hjälpa till ibland samt nattis som stöd. Det är jag grymt tacksam för men ibland går det inte ihop ändå.  Älskade är mina barn och vi har det vi behöver iaf. Jag har mina regler men de har jag av kärlek. Vill att mina 2 små män även ska vara 2 vuxna bra individer med självkänsla, självförtroende , respekt för andra och för sig själv samt de ska kunna bete sig bra och kunna ha bra jobb. Och älska och känna sig älskade. Det försöker jag väl få in i dom. De kan tycka jag är syperdum och pesten. Då brukar man ju få höra att de vill till andra föräldern när jag sätter regler. Även om man blir ledsen och jag många ggr gråtit över när de sagt det så vet jag att de eg inte menar det, när kvällen kommer kramas vi alltid ändå och Berättar att vi älskar varann. Vad skulle jag göra utan mina barn? . Livet började ju när jag fick dom. Hade aldrig velat suttit här nu utan allt det de berikat mitt liv med. Visst tar de även energi men de ger också. Samt min karriär har aldrig varit efter nån status i jobbkarriären utan den som mamma och i hemmet. Gud så fort tiden går också. Saknar de där bebisåren…. Var längesen nu och jag blir ju inte yngre…… Min dröm är ju att få uppleva det igen.

Hur har ni delat tiden ni andra som separerat? Hur funkar det med regler hos er när man kanske inte har liknande tänk som andra föräldern? Hur har ni andra som är ensamstående lagt upp er tid? Finns den andra föräldern med i bilden?

Natti natti på er ❤️ snart ny vecka….

/ sömnig utarbetad mamma (OBS inte pga barn utan för mycket jobb)

image

Vårkänslor

vårkänslorna spirade imorse. Trots jag var så sjukt trött så jag såg stjärnor så njöt jag av morgonhimlens vackra färger och den friska sköna luften. Såg i min rabatt att snödropparna kommit upp ur jorden :) vackra vita blommor är det. Hoppas inte dagens snö tar livet ur dom. Jag stod och hör takdroppet och inser snön är på g bort. Snart är värmen här och solen lyser oftare och längre om dagarna.

Igår stod jag tom och hackade bort isen bit för bit på gårdsplanen med en hacka. Fick väl bort bra många kvadratmeter med isblock iaf. Vill ju se ich njuta av marken under och tänkte hjälpa våren på traven.

Har det med våren att göra att man längtar ännu mera efter nån att dela livet med? Många skriver och pratar om just vårförälskelse. I mitt fall är inte det knutet till våren, eller nån annan årstid eg. Tror och vet jag har svårt för att bli kär men när jag väl blir det håller det i sig. Krävs en väldigt unik och speciell man för att Jag ska falla iaf. Och min längtan efter att dela livet med en kärleksfull , trygg , trofast och gosig man försvinner inte. Det är väl det livet går ut på? Att dela det med nån man är kär i och sen kan säga man älskar?

Blir ni kära nån speciell årstid eller speciell typ av person ? Vad är det som gör en människa attraktiv? Visst måste man gilla det man ser men i mitt fall så har personen inte hjärta och hjärna så händer inget i mitt inre. Läste att många träffar nytt på vårkanten också? Är det så tragiskt att folk blir lätt uttråkade nu för tiden och bara går vidare sådär? Jag är gammaldags och man får väl kämpa lite för att hålla liv i det man har. Glöm aldrig vad ni faktiskt har ni som har nån. Gräset är inte grönare på andra sidan. Kanske har du bara glömt vad det var du föll för hos din kärlek? Varför vart det just den personen du gav ditt hjärta till och har du bara blivit slapp och tar den andra för givet kanske man inte kan förvänta sig kärleksförklaringar tillbaka bara sådär? Kärlek tar tid och engagemang.

Kärlek är ju källan till allt liv och den måste man mata hela tiden för den inte ska dö. Samt så är det så att ser nån du är lycklig smittar det ofta av sig ;) om man nu inte är en missunsamm person som blir bitter av andras glädje och lycka istället ;)

stackars dom alltså. Måste bara säga att jag såg ett ungt par inne på Ica förut idag. Så sjukt söta hand i hand men handlingskorgen och avundades det faktiskt. Kom på mig med att synen av dom dock fick mig att le :) jag tänkte bara att de var så fina ihop och man såg detas kärlek lång väg och att de hörde ihop.

Sånt kan få mig glad men även att längta efter samma sak själv. Dock missunnar jag inte nån det. Tack till det paret för ni påminner mig om mina drömmar och mål här i livet ❤️

image

När man gör sig till

Hejsan på er :)

Lördag idag och en jobbvecka håller än på. Är faktiskt inte ledig föränns på torsdag em NÄSTA vecka! En kommer ju vara helt slut då. Massa nytt att komma ihåg där jag är nu och jobbar och till veckan är det ännu ett nytt boende jag ska in och jobba på. Har på Torsdagen nästa vecka jobbat och varit tillgänglig för jobb 10 dagar på en 11-dagars period. Känns inte som jag har nått liv längre….. Kommer vara så tills jag får ett schema. Hoppas jag får det snart. Försökte slippa morgondagens pass för mår inte bra alls men influensan är ju på topp så det är omöjligt. Kommunen kryper ju på knäna och mesta personalen är ju tyvärr sjuk :(

För att iaf fira att jag ändå lever trots jag är krasslig så ställde jag mig och gjorde mig till FÖR MIG SJÄLV och lagade mat idag. Var sugen på kyckling och hade tänkt mig den i nån kombination med banan….. Måste erkänna att jag verkligen HATAR att laga mat veckorna jag inte har barnen. Har ingen matlust då heller för den delen. Ibland undrar man vad meningen är att laga mat till sig själv. Jag plockar hellre ihop en måltid på nått annat då så får spisen vila ;)

Idag Blev det iaf  lök och bacon och kyckling i en gryta med curry som baskrydda. Helt ok och med grönsaker och fetaost till. Lite kärlek till mig själv. Bättre näring än pizzan jag först tänkte åka och köpa. 1-0 till mig för det valet :)

image

Barndomsvänner

Vart så glad häromdagen över att se en gammal barndomsvän. Är det inte underbart när man kan börja och prata exakt som om det var häromdagen man senast sågs? Jag bara tycker det är så fantastiskt. Grymt imponerad över henne är jag också. Hur hon klarar av allt med 4 barn och alla i hennes liv. Måste snart dit igen. Förstår inte att 7 mil är ett hinder att vi inte setts mera. Dock svårt få våra liv att synka så vi kunnat ses. Hon bor ju i grannkommunen Hagfors så långt är det eg inte.

Var även på middag i samma by den dagen. Hos Åke och Susanne som jag lärde känna för några år sen, vart mycket prat och känner de är så underbara och förstående att ventilera saker med. Ibland är det bra få nån annans syn på saker.

Just nu har jag mycket i mitt inre. Känslomässigt kaos är nog rätt ord. Plus att jag har en släng av influensan. Funderade på om coccillana funkar bra i nån drink? Smakar ju skit men är enda som hjälper så jag inte hostat upp revbenen snart. Knastrar i hela bröstet när jag andas men har ingen feber iaf.

Hur mår ni? Lediga i helgen eller ska ni likt mig jobba?

image

Tjejfika ❤️

Har varit på fika med denna lilla söta tjej idag :). Blev överlycklig när hon hälsade på mig med en stor kram och jag lyfte upp henne och fick lite gos. Trots sina få år hat hon en kille hon ska gifta sig med ;) , jag är tom bjuden på bröllopet. Inte konstigt hon är så söt och go med världens finaste mamma och min bästa vän ❤️ Tack för idag.

Obs , jag åt inte alla bullar på tallriken ;)!

image

Torka

Idétorka delux. Hade barnen tills i måndags. Eg byter vi barnvecka på söndagar men jag hade dom lite extra så de skulle få sova ut en extra dag. Helgen har innehållit spökjakt, hockeymatch , barnkalas med discobowling. ( kanske hade en annat kunnat vinna där ;) ) jag suger på bowling. Hade ett ex som tävlade i just den sporten och han påpekade alla fel jag gjorde. Därför dödade det mitt intresse helt. Samt fast jag är vänsterhänt så är det högern jag kastar med vilket även är min skadade sida. Går ju sådär. Var iaf bra ha mycket att göra i helgen.

Sitter ju lite 24/7 och väntar på min nya anställning. Just nu jobbar jag extra där det behövs. Det funkar det med. Lite variation är inte fel.

Är dock frustrerad för jag känner i mitt inre jag vill mera nu än vad som är möjligt, det handlar om många områden i mitt liv. Kärleken pga vissa saker, träningen pga min skadade axel, chipsknän +att jag även är sjuk nu, även här hemma vill jag det ska hända saker med huset. Dock är jag försiktig med utgifter nu när jag inte vet inkomsterna framöver. Tänker aldrig mera hamna i nått skit igen. Vi har vårat hus och trygghet här nu och det är jag rädd om.

Ligger redan nu och funderar på helgen….. Vet Leon har skyttetävling om han inte ändrar sig om att vara med. Eg är jag på partyhumör….. Skulle tom kunna tänka mig Sthlm. Var länge sen jag var där nu. Måste in på finestkontoret iaf och få hjälp med att fatta alla funktioner nu när sidan körs med WordPress. Samt saknar mina vänner där ❤️ Har ni haft en bra start på nya veckan?

image

Mamma vinner

Tjatat i dagar på Leon att han måste klippa sig ordentligt nu. Isac han vill ju verkligen gå till frisören och ber om det. Leon vill spara ut håret men jag förklarade vad viktigt det är att hålla efter så han inte ser ut som en golvmopp i huvet.

Idag vart jag impad av hans initiativ hos frisören när han verkligen såg till att trimma ordentligt fast ändå ha kvar längden. Mina ord funkade alltså :)

nu satt han dock och kollade färgkartan och vill färga håret. Tycker han är alldeles för liten än på några år. Förstår det kommer bli en kamp om detta ett tag , han är envis, jag är dock ännu mera envis än han och vinner alltså även den kampen.

Hela familjen klippt och fixad under veckan. :)

image

Avsluta alltid dagen på bästa sätt

Vet det redan är en ny dag men Madame här på Tallåsen har inte kommit i säng än. Leta fram mitt fina nattlinne för man måste vara fin för sig själv också. ;) tänker tom så med underkläder, jag kan gå i byggkläder eller målarkläder men har jag läckra kvinnliga fina underkläder skulle jag kunna gå i vilken säck som helst och ändå känna mig fin. Tänk på det tjejer ;) man glömmer bort att göra sig fin för sig själv. Det är viktigt. Att du känner dig fin. Sen vad andra tycker är eg inte vesäntligt då.  Glöm aldrig att ni är unika ❤️ Gäller även killar. Alla är unika. Puss och god natt på er.

image

när man ser livet på ett annat sätt ❤️

Varje år denna dag, 18 februari så tänker jag på vad som hände för nu 4 år sen. Varje gång jag sätter mig i bilen slår det mig hur oskyddad man är och hur bräckligt livstråden kan vara. Jag har verkligen haft änglavakt många gånger i livet. 2 ggr har jag nästan drunknat, blev påkörd i min bil med båda sönerna i bilen när postbilen körde in i mig i full fart då brevbäraren plockade post från bilgolvet och ändå gasade på framåt. Det var lindrigt ändå.

Denna olycka var med en älg. Jag och 2 personer till hade varit på middag hos min mor och var på väg hem mot Filipstad. 3 km innan vår olycka så åker vi förbi en färsk älgolycka där det ändå var en smäll där folk klarade sig. Som tur var skickades alltså räddningstjänsten redan då till den olyckan. Vår smäll vart några min efter vi passerade detta.

Vi fick möte och bländade av från hel till halvljus. Jag minns jag precis pratat med Leon i telefonen och sagt jag älskade honom och hans bror. Säger det ofta men sa det nog ännu mera just denna kväll, kanske var det tur för det kunde varit det sista orden de hört från mig levandes.

Lade ner telen i innerfickan och tittar ut ur bilen. Jag sitter i mitten bak och idag med facit i hand så vet jag att jag aldrig överlevt om jag inte suttit där. Jag skulle kört bilen först men gjorde inte det. Satte mig heller inte i framsätet för då hade inte min superlångbenta barndomsvän fått plats bak. Han satt som passagerare med stolen så långt bak det gick. Det räddade förresten hans liv det med…….

Hör föraren bara skrika rakt ut när älgen från ingenstans står framför bilen. Vi åkte inte över hastigheten heller men jag hann att tänka mycket under tiden bilplåten med ett metalliskt, hemskt , gnisslande ,skärande ljud pressades samman som ett dragspel, rutorna exploderade inte utan mera smällde innåt på nått konstigt vänster. Kändes som vi kört in i en bergvägg och det tog verkligen tvärnit när djurets kropp träffade bilen.

Minns jag såg allt om barnen spelas upp framför mig i mitt inre, precis som de som upplevt nära-döden-upplevelse vet om , tänkte om jag skulle överleva och om eller hur ont det skulle göra när älgen träffade och mosade min kropp.

Sen vart det bara svart. Bäcksvart. Var ju nere på brandstationen och nyss fick deras version av vad de såg när de kom fram till olyckan. Jag har ALLTID bilbältet på mig….alltid. Då när de kom hade jag dock legat i baksätet på bilen utan bälte. Jag minns jag vaknar upp och allt är svart och tyst. Tror jag skriker i panik och det har i efterhand min kompis sagt jag gjorde. Båda i framsätet hade fått sina huvuden fastkilade mot varsin sidobalk i bilen, tur de instinktivt vänt bort huvudet iaf när de fattade allvaret. Metalltaket hade dock gjort så de satt som de satt. Han vart nog lättade när han iaf hörde ett skrik från baksätet. Han såg ju inte mig men visste iaf jag levde. Taket var som ett dragspel och backspegeln slog i min panna. Minns bilen rullade sakta och jag tänkte att jag måste få stopp på den genom att dra i handbromsen. Nådde dock inte den från där jag satt. Vågade först inte sparka/slå upp bildörren heller och försöka ta mig ur bilen och in på passagerarsidan fram för att nå handbromsen. Skräcken över vilken syn jag kunde mötas av var spärren. Vem skulle jag se till att få levande först om det var illa med båda? Var de helt söndertrasade ? Hur såg jag ut själv eg? Vet jag spottade glas och svalde nog även glas. Hade blod på mig men visste inte om det var älgens, de andra 2 eller mitt eget. Älghår överallt. Tar mig ut och runt bilen och in på passagerarsidan. Ser skärsår i pannan på killen där, men får stopp på bilen iaf. Ser även att båda lever men det är allvarligt, vet mitt bäcken var ömt samt min axel nog söndertrasad. Men jag tänkte inte på det. Var även minst -16, kanske tom -20 grader kallt den kvällen. Jag själv var så stelfrusen så lade mig i baksätet. Tror det stannade en bil rätt fort samt de ringde 112. De hittade mig ju i baksätet sen. Minns jag inte hörde ett ord de sa när de började fråga mig saker. Smällen hade slagit ut hörseln litegrann men kunde tyda på läpparna. Jag hade dock uppgett allas våra personnr, adress och massa annat jag eg inte visst om jag kunde.

Tydligen hade jag även ringt min mor. Var väl enda numret jag kunde då och behövde väl en trygg röst och det var min mor jag då ringde. Hon hade kastat sig i bilen, parkerar bakom bilkön i den avspärrade vägen och sprang förbi hela den långa bilkön. Minns hennes blick när hon såg mig/oss. Lilla älskade mammi….. ❤️ Jag som inte ens mindes jag ringt. Jag lade alla filtar jag fick på de andra i bilen, minns jag grät krokodiltårar och trodde jag aldrig skulle få se dom igen. Det fanns inte ambulanser till oss alla men jag fick en från Hagfors efter 30 min eller nått. Jag tror mamma åkte med fram i den. Var så skönt när de äntligen gav mig morfin, minns det var en kvinnlig sköterska som satt där med mig. Hon frågade om mina barn eftersom jag då hade ett fotosmycke runt min hals. Jag var extremt kissnödig men pga de var rädd för inre blödningar fick jag inte kissa föränns på akuten. Fick ju göra massa undersökningar och även gynundersökning pga bäckenet när vi väl var hos läkaren. Jag har hög smärttröskel och minns de klämde och det gjorde ju ont men jag skrek ju inte. Det skulle nog en vanlig dödlig gjort men jag hade mera tänk på hur det gick med de andra så hade inte alls fokus på mig själv.

Nog om det. Leon ringde förresten till mig igen när jag var i ambulansen, minns jag höll på att bryta ihop men han var ju bara 4 år och jag knep igen. Han hade hört på nått vis det hänt nått. Vet han frågade hur jag mådde och hur det var med de andra. Jag själv visste ju inte hur illa det var med de andra då. Lilla gubben…. Var så jävla glad jag hade hans röst där då men sen kom ju tårarna och ville inte han skulle uppfatta det. Bara visste att jag iaf skulle få se mina barn igen. Vi lever ju alla idag också. Pratade faktiskt med han som satt på passagerarsidan fram idag. Var tvungen ringa. Man ska vara rädd om livet, samt jag tänker inte slösa tid i mitt liv på sånt som inte ger mig nån glädje längre , livet är alldeles för kort för det samt jag har ju redan levt mera än en tredjedel av livet om jag kan bli en hundraåring.

Behöver jag säga att jag alltid hedanefter aldrig vill ha nått otalt med någon, alltid säger och visar de jag älskar att de är älskade och betydelsefulla för mig. Man vet inte när livet tar slut och det kan gå fort. Då vill man ha sagt allt det. Man tänker på ett annat sätt nu, synd det ska bero på att man kunnat förlorat livet i en olycka men det fick mig inse att det som gör mig lycklig är de där små sakerna. Genuina små gester av människor i mitt liv, mina barns leenden och skratt och att glädja andra och framförallt att få älska och att älskas. Det måste vara den största lyckan här på jorden…… Är det inte så? Kärleken? Kärleken till livet….. Kärleken till en annan själ….

4 år. År som fått mig att tänka om iaf, varje morgon jag vaknar och får leva är en bra dag ❤️ Tror ordet tacksamhet passar bra.