Vår i luften 

God morgon. Var uppe och sa hejdå till Leon innan han åkte med skolbussen imorse men lade dock om mig igen för var så vimmelkantig att jag knappt kunde gå i trappan. Framsteg med medicinerna för äter bara 5 olika nu till skillnad från förut då de var hur många som helst. 

Brukar ni läsa bipacksedeln på medicinen? Jag läste den igen innan mitt senaste läkarmöte och hittade att min ena tablett jag tar morgon/kväll ger sömnstörningar! Äter ju redan medicin just pga att jag inte kan sova…. trodde läkaren hade koll på sånt men icke. Gäller att vara påläst, nu har jag ändrat så jag tar dosen bara på morgonen. Har funderar på hur min kropp skulle funka utan all medicin? Skulle jag må hemskt och få en djup svårbehandlad depression igen? Skulle panikångesten vara där igen och hur skulle jag sova? Skulle jag ens kunna somna av mig själv? 

Såklart vill jag inte behöva äta medicinerna men de får mig att funka någorlunda och jag tänker inte lika svarta tankar om livet. 

Önskar bara jag hade mer energi och lust, mer motivation och glädje. Imorse kände jag mig som världens sämsta morsa när Leon hoppade upp 5.40 och jag låg orörlig som i koma… varken kroppen eller huvet hade nån liten tanke  att vakna till och fungera normalt. Som tur är så är Leon morgonpigg och klarar sig bra på morgonen själv. Jag brukar dock få tvinga i honom frukost annars äter han inget :/ . Idag lyckades jag släpa mig nerför trappen och blev sittande kisande och yr i huvet på nedersta trappstegen. Leon var då redan klar för att gå ut till bussen så gav honom som vanligt en kram och önskade honom en fin dag i skolan. 

Kände mig skitdålig att han fick fixa allt själv men det är ju dock även ett steg i hans utveckling mot att bli en självständig individ så man ska väl inte störa för mycket utan mer finnas och påminna och stötta tycker jag. Jag är ju sjukskriven av en anledning och just på morgonen så orkar jag oftast inte existera. Vill inte ha handlingsförlamade barn heller  utan de ska kunna klara sig själv när de kanske redan i senare tonåren flyttar hemifrån. Själv var jag självgående och flyttade hemifrån när jag var 16. Får trösta mig med det när jag inte orkar vara hönsmamma på morgonen. 

Puss på er och ha en fin onsdag ❤

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.