Första skoldagen

Hejsan allihop. Idag har varit en jobbig dag…. eller egentligen har det varit jobbigt i veckor. Har kännt av den där nedåtgående spiralen men ignorerat och trott att det kanske försvinner om jag tänker bort det och intalar mig att jag är glad och positiv och allt är bra. Funkar ju inte alls inser jag ….. inser det för tusende ggn! Vem fasen försökte jag lura liksom ?

När saker i ens liv hopar ihop sig och lite för mycket jobbigt händer omkring samt att man inte vet nått sätt att finna frid och ro på. Hjärnan än ständigt påkopplad och tankarna snurrar så man blir så uppskruvad att varje cell i kroppen reagerar med stress. Det är detta stället jag kan ventilera lite på, psykiatrin, idag var jag där. Pga semestrar mm var det ett tag sen och därför allt hopat sig för mig då jag byggt på massa i "ryggsäcken" . Är ändå skönt att få ventilera tankar som jag kanske skulle skrämma vissa personer med. Hur "vi" som går på psykiatrin ser ut är ju nått som vissa har en bild i huvet på. Dock är det helt vanliga Svenssons som går här…. ingen kan se på utsidan hur illa det är på insidan eller vilket kaos det är i kropp och själ.

Var så slut efter mötet och efter matlagning att jag somnade inne i gästrummet förut och var helt off i några timmar. Leon började 5:e klass imorse och vi var uppe redan 5.30 då bussen går redan 6.40 . Var sömnlös och vaken sen 4 imorse så var väl därför jag somnade förut. Var livrädd att inte vakna i tid på hans första skoldag efter lovet. Gud vad jag önskar att jag kunde vara pigg fräsch och energisk om dagarna. Istället är jag som en urvriden gammal skurtrasa dock utan den unkna doften som tur är 😉 , det är dock bästa liknelsen för min känsla över mig själv.

Nu ska vi käka lite kvällsmat och krypa ner och sova sen. Längtar så efter min äldsta son samt min stora älskling…. har abstinens efter honom nu… må dagarna gå fort så vi ses snart.

Hoppas alla barn som började skolan idag hade det bra. Jag minns skolstarten efter lovet med ångest. Kände mig alltid utanför och annorlunda och har alltid kännt att jag pga att jag är känslig alltid varit ett tacksamt offer att reta eftersom jag alltid reagerade och retstickorna njöt av att lyckats. Har gått med samma känsla även upp i vuxenlivet även om jag nu vet att det inte är mig det är fel på. Det är bra mycket bättre att ha ett känsloliv än att vara en kall person . Det var inte lätt som barn och jag bryr mig fortfarande alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker om både mig som person samt andra saker vissa tror de har rätt att kommentera. fast jag borde fokusera på vad det är jag tycker om och vad jag gillar och vill göra i livet. Man blir inte lycklig om man inte gör det man själv blir glad av och fokuserar på sin egen lycka och skiter i vad andra tycker om ens livsval. Å jag tröstar mig ändå med att trots mitt mående just nu så har jag ändå så mycket värdefullt i mitt liv och är rätt "lyckad". De här retstickorna gick det sämre för och de blev inte så lyckade heller. Hemskt att skriva det men innerst inne ger det mig tröst många ggr att karma bet dom i röven! 😉

❤️

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.