Kategoriarkiv: tankar/funderingar

Uppe med tuppen

Idag ska jag tvinga mig själv att gå upp tidigt och hålla mig vaken hela dagen! Vanligtvis går jag på barnveckorna upp ca 5.30 med Leon. Hans buss går ca 6.40 och då är jag helt vimmelkantig och brukar somna där jag står, alltså måste jag då lägga mig en stund till och sova innan jag på riktigt börjar min dag. Han är en liten kämpe min lillskrutt för han åker buss för länge på morgonen men klarar skolan ändå. Får han stå ut med allt åkande så ska allt jag som morsa inte vara sämre…. Lite nyhetsmorgon i soffan framför kaminen blir nog en bra start på denna dag.

Igår kände jag mig totalt värdelös då jag inte fick gjort nått av det jag tänkt föränns sent på kvällen, träningen blev inte av men lite julgodis ställde jag mig och gjorde, kom då upp först vid lunchtid. Idag ska jag vara vaken från det att vi gick upp för ett tag sen. Lär få klistra upp ögonlocken om nån timme samt injicera kaffe eller nån sorts koffein i ådrorna men vill inte känna som igår. Känslan att inte få ut nått av dagen och inte ha ork till nått är hemsk jobbig nu såhär efter ett par år hemmavid och sjukskriven.

Jag försöker ha (viktiga för mig) saker att göra varje dag. I andras ögon ses de kanske som nått som bara hör till vardagens familjeliv och som man automatiskt gör i förbifarten. Även om de sakerna var på det sättet för mig med förr så är tiderna förändrade, måste motivera mig och ibland ladda för aktiviteter i dagar betroende på vad det är. Intala mig själv att jag faktisk har kunnat och nog garanterat kommer klara av det nu med men med insikten och tillåtelsen att det nu kommer ta mera ork, mer tid och krävas mera av min tankeförmåga att genomföra! Sen måste jag vila efter det också. Kroppens återhämtning tar så mycket längre tid nu också. Var faktisk på gymmet i förrgår så borde inte känna stress över att röra mig men måste berätta att gången innan dess så ville inte kroppen alls fungera utan jag kunde knappt röra mig på några dagar.

Nu är man ju inte 20 längre och saknar den energin, att kroppen och själen återhämtade sig på ett helt annat sätt på kortare tid , känner mig liksom sjuk , gammal och skruttig för ofta nu. :/

Jag vill vara den där positiva sportiga morsan som jag alltid varit, har ofta och nästan alltid dåligt samvete för jag inte orkar delta i barnens aktiviteter och vardag mera eller hitta på saker på deras fritid där fysisk aktivitet ingår. Detta är nått jag vill ändra på för vet jag varit sån tills för några år sen och bara jag blir 100 igen ( ja eller mitt ”nya” 100 %) som ligger på en nivå jag kan köra på i några årtionden till så kommer jag må mycket bättre och vara tillfredställd med min insats som mamma. Jag vet dock att jag göra allt jag kan och älskar mina barn och kille nått obeskrivligt, försöker säga till mig själv att jag är good enough och att får vara sån jag är nu för de älskar mig ändå och ser att jag kämpar på. Det är väl det som är det viktigast? Att jag försöker så gott jag kan och kämpar vidare… vet ju hur det är att ha gett upp och livet känns som det är över, vill aldrig må så dåligt igen eller känna de känslor jag hade då. Det är min dagliga kamp att aldrig komma så långt ner igen, hamna på botten….. önskar att ingen levande själ skulle behöva hamna där heller❤️.

Har precis skärt upp snickersgodis samt kola, kolan var ett litet experiment igår men de blev rätt ok tycker jag. Tänkte göra ett litet godisbord till jul och hemmagjort är alltid uppskattat….. iaf av mig och hoppas de som blir bjudna med känner så.

Ta hand om er ❤️

Saknar att kunna skriva.

Hejsan. Har suttit här i veckor och påbörjat inlägg men de har alla slutat i några meningar och sen är det ……. tomt….! Deleteknappen har gått varm. Känns som det inte fanns nått värde i mina skrivna ord så lade ner det under ett tag.

Idag väcktes jag tidigt av sonen som var på väg till skolan (pappaveckan) tänkte att det var lika bra att gå upp då. Tagit itu med ekonomin idag… påbörjade det redan förra veckan. Berättar mera om det sen ❤️ ska försöka komma igång att skriva igen, känns inte som jag har så mycket att komma med i glamoursvängen och den sortens bloggare men jag kan bjuda på mina tankar och vad som händer i mitt liv och i mitt inre. Kanske finns det nån som känner igen sig och kan få ut nått av det iaf ❤️ puss

När man bli påkommen…..

God middag på er. Har precis startat dagen här, laddar inför en massage kl 14. Har hittat ett sätt där jag kan slappna av och bara släppa tankarna och det är just massage! Som fast anställd på kommunen så får jag några ggr per år mot en självkostnad på 100kr gå på massage. Prismässigt sett kan jag även gå på massage ( 45min-1h ) 4 ggr för samma kostnad som ett besök hos kiropraktorn (ca10-15 min) . Har dock behövt kiropraktorn men just nu är det värkande och ömmande muskler som är värst. Första ggn gjorde det bara ont men var samtidigt avslappnande, märkte efter andra ggn att musklerna i ryggen gav med sig mer och att knutorna inte var lika stora och färre än innan. Ska bli skönt för dagen har ju inte startat så värst bra.

När jag står där och ska göra i ordning min yoghurt och müsli så blir det en konstig doft , inser då jag går iväg med skålen att det är nått fel på muslin…. den måste varit gammal, rötmånad och allt vet ni ju. Inser snart att grejen var att jag hade tagit marsvinen och kaninens pellets istället för müsli ! 🙁 . Helt borta i huvet liksom. Gör en ny skål och denna gången kollar jag både en och två gånger vad det är jag strör över yoghurten.

Det slutar inte där …….. imorse skulle älskling låna mitt Traderakonto och utan att tänka mig för gav jag han lösenord mm…. nu är det så att jag erkänner nu ett stort missbruk i och med att ge honom koderna. Såklart ringer telen snart med älsklings nr och det slår mig först då att – jävlar, jag har handlat rätt friskt på Tradera senaste tiden! Sanningen är att jag är Traderamissbrukare och även shoppingtokig när jag inte mår bra 🙁 . Som nått maniskt som kommer över mig…

Just när man sitter där och det är lockande låga priser men man bara måste vinna och höjer insatsen hela tiden 🙁 . Roligt där och då men när man ska betala …… 🙁 . Usch får ont i magen!!! Och det är ju egentligen onödiga saker och jag har redan ansträngd ekonomin när jag är sjukskriven. Lika bra han vet om mina sämre sidor! Frågar honom om det är nu han tänket lämna mig pga upptäckten? Känner paniken inombords , Fy vad jag skäms…. plågsamt pinsamt att bli påkommen…. inser att jag eg inte kan skylla på nått men pga både dödsfall och utredningen på soc så har det tagit på all min energi och glädje senaste månaderna 🙁 . Kan bara ge den förklaringen och att jag i nått desperat försök av att göra mig glad lyckoshoppade! Känns inte alls bra nu ….. speciellt inte då jag lånat pengar av min kille också 🙁 . Fy för mig !!!!!

PS. Han sa att han inte skulle lämna mig utan hjälpa mig ta tag i problemet istället. Och nu när han vet så kan jag inte göra så igen, vill inte göra så igen heller! Nån av mina läsare som har samma tvång eller missbruk? Vad gör ni och vad har ni för tankar kring detta? Tips på hur man ska tänka när man är på väg in på villovägar?

Kram ❤️

/ jag är en loser

Vad har jag gett mig in på :O !

Senaste dagarna kortfattat :

Torsdag förra veckan: begravning, tårar , ångest, klump i magen, tragedi , jobbiga känslor och tankar. Ett sorgligt farväl av nån som alltid fick mig att le och skratta.

Fredag: Leon upp till min mor i Lesjöfors, jag vidare till Arvika , äntligen träffa älskling igen ❤️. Goda Räkor till kvällsmat. Nån jag älskar att luta huvudet mot och sova tätt intill. Lördag: God mat hos svärfars familj med kubbspel och andra roliga aktiviteter. Mycket skratt , idiotförklarade mig själv då jag gav bort vinsten på nått så enkelt som luffarschack. Inte ens i det orkar hjärnan med tänkandet. Gos med flera små vovvar. Jag avgjorde dock 2 av 3 rundor i kubb så vi damer vann 😉 grymt imponerad av mig själv! Hanna ala köttbulle kallar jag denna bilden. Söndag: hem mot gammalkroppa, den lånade bilen bestämmer sig mitt på E18 att börja larma högljutt och tysk text dyker upp på displayen, lyckas tack vare 4 år tyska i skolan att klura ut att det var bromsvätska som behövdes. In hos vän och fylla på och försöka ta mig hem. Myskväll med Leon och förbereda inför måndagens skola. Måndag: upp i ottan och få Leon till skolan. Somnar om och vaknar senare av knackningar på ytterdörren, besök av syrran. Blev tur in till stan och sen till syrran i Nykroppa och luncha ihop. Syrran hämtade ut paketleverans….. sockermissbruket ligger troligen i generna 😉 Och vad tusan påbörjar jag kvällen till ära om inte att förbereda för omtapetsering av lilla toan. När jag tog bort hängare mm på väggen lossnade färgen i stora sjok :O! Var bara att dra bort allt löst sittande färg och sen spackla. Tapeterna hade aldrig fäst annars . Blir att slipa och spackla igen och sen måla för att dölja den gräsliga färgen som annars kommer lysa genom tapeten jag ska sätta upp. Drog ju med sig massa extrajobb än jag tänkt :/ . I alla fall har jag jobb under veckan så jag kan skingra min stökiga hjärna från dumma tankar. De förbjudna och dåliga tankarna kommer oftast då jag är ensam och inte sysselsätter mig med nått som skingrar just tankarna. Måste finna mer sätt att kunna skingra tankarna på. Dock är jag så jävla sleten och trött dygnet runt så allt jag förtar mig är jobbigt. Orkar fokusera och vara social endast korta stunder. Nu är det sängen som gäller! Sov så gott ❤️

Första skoldagen

Hejsan allihop. Idag har varit en jobbig dag…. eller egentligen har det varit jobbigt i veckor. Har kännt av den där nedåtgående spiralen men ignorerat och trott att det kanske försvinner om jag tänker bort det och intalar mig att jag är glad och positiv och allt är bra. Funkar ju inte alls inser jag ….. inser det för tusende ggn! Vem fasen försökte jag lura liksom ?

När saker i ens liv hopar ihop sig och lite för mycket jobbigt händer omkring samt att man inte vet nått sätt att finna frid och ro på. Hjärnan än ständigt påkopplad och tankarna snurrar så man blir så uppskruvad att varje cell i kroppen reagerar med stress. Det är detta stället jag kan ventilera lite på, psykiatrin, idag var jag där. Pga semestrar mm var det ett tag sen och därför allt hopat sig för mig då jag byggt på massa i "ryggsäcken" . Är ändå skönt att få ventilera tankar som jag kanske skulle skrämma vissa personer med. Hur "vi" som går på psykiatrin ser ut är ju nått som vissa har en bild i huvet på. Dock är det helt vanliga Svenssons som går här…. ingen kan se på utsidan hur illa det är på insidan eller vilket kaos det är i kropp och själ.

Var så slut efter mötet och efter matlagning att jag somnade inne i gästrummet förut och var helt off i några timmar. Leon började 5:e klass imorse och vi var uppe redan 5.30 då bussen går redan 6.40 . Var sömnlös och vaken sen 4 imorse så var väl därför jag somnade förut. Var livrädd att inte vakna i tid på hans första skoldag efter lovet. Gud vad jag önskar att jag kunde vara pigg fräsch och energisk om dagarna. Istället är jag som en urvriden gammal skurtrasa dock utan den unkna doften som tur är 😉 , det är dock bästa liknelsen för min känsla över mig själv.

Nu ska vi käka lite kvällsmat och krypa ner och sova sen. Längtar så efter min äldsta son samt min stora älskling…. har abstinens efter honom nu… må dagarna gå fort så vi ses snart.

Hoppas alla barn som började skolan idag hade det bra. Jag minns skolstarten efter lovet med ångest. Kände mig alltid utanför och annorlunda och har alltid kännt att jag pga att jag är känslig alltid varit ett tacksamt offer att reta eftersom jag alltid reagerade och retstickorna njöt av att lyckats. Har gått med samma känsla även upp i vuxenlivet även om jag nu vet att det inte är mig det är fel på. Det är bra mycket bättre att ha ett känsloliv än att vara en kall person . Det var inte lätt som barn och jag bryr mig fortfarande alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker om både mig som person samt andra saker vissa tror de har rätt att kommentera. fast jag borde fokusera på vad det är jag tycker om och vad jag gillar och vill göra i livet. Man blir inte lycklig om man inte gör det man själv blir glad av och fokuserar på sin egen lycka och skiter i vad andra tycker om ens livsval. Å jag tröstar mig ändå med att trots mitt mående just nu så har jag ändå så mycket värdefullt i mitt liv och är rätt "lyckad". De här retstickorna gick det sämre för och de blev inte så lyckade heller. Hemskt att skriva det men innerst inne ger det mig tröst många ggr att karma bet dom i röven! 😉

❤️

Tankar en vanlig sketen onsdag ❤️

God fm.

Många av er har varit ordentliga och duktiga och jobbat många timmar redan, avundas er för önskar själv jag hade ork och koncentration och huvudet med mig så jag skulle kunna jobba åtminstone några timmar. Har redan nu börjat försöka ställa klockan och om jag har tur komma upp nån timme tidigare om dagarna, typ kl 9. Nu är ju jag så seg på morgonen pga alla mediciner men plågar ändå upp mig , sen brukar min älskling ringa varje morgon så det hjälper mig att vakna till och komma upp på mina ben samt ha ett bättre humör efter att ha hört denna fantastiska människas röst.

Nu är han och jobbar i Arvika under veckorna och jag längtar ju ihjäl mig!!! Lite tröst att få gulliga sms eller bilder och höra hans röst men egentligen saknar jag honom ännu mera då… är glad att han finns i mitt liv för oj vilken kärlek jag känner för honom! Jämte mina söner så har jag aldrig älskat en annan människa så innerligt i hela mitt liv! ❤️
Det känns skönt att jag mitt i allt med min sjukskrivning och det som varit ändå kan känna sådana känslor. Det här med att man måste älska sig själv innan man kan älska nån annan är bullshit! Älska på det vis att man vet sitt värde som person , absolut ! Men jag har nog hela mitt liv varit kritisk och nedvärderande mot mig själv och inte sett nått vackert i mig själv varken som person eller i mitt utseende. På nått vis är jag tack vare mitt kärleksrus till Marcus ändå tillfreds med mig själv nu för tiden och kan acceptera mig för den jag är, just för jag känner att jag duger och är bra som jag är i hans ögon. Den kärlek jag känner från hans sida gör att jag ser saker annorlunda.

Sitter här med en kaffe och läser lokaltidningen. I denna tidningen var min förra kollegas dödsannons med 🙁 . Har tänkt på honom varje dag sen jag fick beskedet. Han blev bara 33 år. Tänker att jag skulle kunnat haft dödsannons med för en tid sen. Idag är jag tacksam att de räddade livet på mig och fick liv i mig igen…. i ett dygn var jag "borta" och minns inte ett skit föränns jag vaknade på hjärtintensiven ett dygn efter mitt självmordsförsök. Fattade först inte vart jag var och hörde alla pipande ljud från allt jag var uppkopplad mot. Önskar de hade kunnat rädda dig med Robin ❤️.

Såhär drygt ett år senare så är jag glad att jag lever, att de tvångsintog mig på psyket för att jag inte skulle skada mig igen samt få rätt vård, att jag finns och kämpar för mina söner, att jag ändå vill vakna varje morgon och försöka så gott just JAG kan att ta mig igenom dagen. Att jag aldrig hade träffat Marcus om jag dött. Aldrig fått känt sån kärlek som är ömsesidig och den lyckan i det!

Idag ska jag bara ta det lungt…. helt slut efter ett par dagars jobb med att klippa gräsmattan, ta ner syrenhäcken som var vildvuxen…. klippte ner hela skiten och började om från noll ;)! Precis som jag fick göra med mitt liv för ett år sen… men trösterikt till ni som också kämpar där ute : det går att gå från total mörker och botten till att ändå leva igen, om än på ett annorlunda vis än innan och lite lägre tempo men de vackra dagarna kommer igen! …. å när du väl nått botten så har du chansen att ta ett hopp från en fast botten och det enda hållet du kan gå åt är då uppåt!

Jag trodde länge (i åratal) att jag nått botten men det var först för ett år sen som jag var där…. men jag lever och andas ändå idag och vill komma tillbaka till ett någorlunda liknande liv som jag hade innan…. då menar jag först och främst jobbmässigt. Att klara av att jobba. De andra delarna gör jag nog gott i att sakta ner tempot på och bara leva i nuet vilket är svårare än man tror. One day at a time.

Kolla här vad jag hittade på vägen ut till postlådan :
En av de saker som gör att jag älskar att leva där jag bor! PS! Man uppskattar annorlunda saker i livet efter att nått botten ! Ds.

Kram till er alla som vågar ta emot ❤️

Hur har ni det i sommarvädret?

Hej på er , hoppas dagen startat bra. Har varit rätt mycket runt mig ett tag, mest bra men även en större tragedi.

Tar de bra grejerna först:

Leon fyllde 11 år i söndags ❤️ blev litet kalas på söndagskvällen med mormor , Marcus (min kille) och jag då.

Marcus och jag hade stort bullbak innan och fyllde upp frysen. Ska nämligen ha ett till kalas för Leon på lördag då mina systrar och pappa är bjudna. Hoppas även isac är här då.

Ska jag kanske skriva några rader om denna underbara man jag hittat…. min kärlek för mina barn och för honom är oändlig. Har aldrig träffat nån så omtänksam, förstående , lugn , trygg , superfin och stabil kille med bra värderingar och tänk någonsin . att han likt mig älskar närhet gör saken ännu bättre. ❤️

Mitt mående har förbättras radikalt senaste tiden då Marcus funnits i mitt liv.

Sanningen är att visst kan man leva ensam men de senaste åren har jag varit hemskt ensam på alla sätt och vis, klarar av ensamhet med mig själv men livet ska delas med nån man älskar, så är det bara och detta är en av sakerna varför jag säkert varit deprimerad! ingen människa är gjord för att vara ensam. Livet är till för att delas med nån! Dock har jag inte funnit eller så har nått annat suttit käppar i hjulen för att jag tidigare funnit nån. Glad att jag ändå tagit de beslut jag ibland tvingats till i livet för känns som jag nu belönats med min kille för allt det jobbiga jag genomlevt eller helt enkelt fått stått ut med. Han var totalt värd all väntan dock !

Har haft inblandning med soc senaste månaderna också vilket varit sjukt jobbigt, nu är det inte jag som är under utredning men det tar på mitt själ och hjärta när man vill att allt ska vara frid och fröjd och bra men man vet att sanningen inte är så vacker.

Försökt trappa ner på mediciner och det har väl gått lite sådär … klarat av att sänka de antidepressiva och oro/ångestdämpande men det kan jag tacka Marcus för som är mitt stora lyckopiller här i livet. De lugnande och insomningstabletterna på kvällen måste jag dock ha för att ta mig genom natten. Sover gott intill Marcus men på veckorna när han jobbar i Arvika så blir sömnen svår och blir lite lidande på dagen pga vakna nätter.

Nu till det tragiska….. min förra kollega som jag jobbade med i många år på mitt förra jobb som personlig assistent har lämnat oss 🙁 , gör så ont i mig för vet hur dåligt han mådde och pratade för några veckor med honom då vi båda möttes utanför läkarmottagningen :(. Vi insjuknade ungefär samtidig för några år sedan. Den dagen Det var det sista jag såg av honom men vi kramades och om nån någonsin förstått mitt dåliga mående så var det han ❤️ vi pratade flera ggr om vår ångest och depressioner. Jag hoppas han mår bättre nu för jag vet att han är på ett bättre ställe för han var det snällaste som vandrade i ett par skor. Han fick mig alltid att skratta , han bjöd på sig själv och lyssnade alltid. RIP Robin ❤️ kommer aldrig glömma dig men du försvann alldeles för tidigt……

Fick reda på hans bortgång först i lördags och har haft svårt att sova efter det då tankarna snurrar….. min oro och ångest blev mer påtaglig …. ska dock klara av detta också , det är bara att kämpa på…….

Nu ska jag ta en skogspromenad med Douglas. Passar syrrans hårboll och dreglis denna vecka… min bil är trasig och körförbud på men har fått låna en bil av min snälla vän Peter. Klarar mig ju inte utan bil ute i skogen. Det är klart jag ställer upp för syrran när de ska på semester men blir påmind om allt pass, extrajobb med städ av dregel högt och lågt och allt hår överallt som en stor hund innebär. Blir lite halvstöllig och får sanera här sen när han flyttar hem igen. Han är världens snällast hund och nu kommer jag ju tack vare han ut på dagliga promenade åtminstone.

Jo….. min lilla Batman, (kaninen) försvann förra veckan…. trodde aldrig jag skulle bli så ledsen över en förrymd kanin men det blev jag och mer därtill. Var superledsen 🙁 ville bara gråta.

Totalt saknad och han hade grävt sig ut ur hagen och jag hade missat hålet…. var ute hela kvällen och försökte locka på honom och letade överallt på och runt gården och ringde grannen. Tyvärr är det mycket räv här så sannolikheten att han skulle klara natten var liten 🙁 . Vad skulle jag säga till barnen?

Dock…. ibland har man en jävla tur. På morgonen kom mamma förbi och jag berättade om Batman… trodde aldrig jag skulle känna sån tomhet för den lilla varelsen. Går ut för att öppna bakre entrén mot den väggen där buren är….. vem sitter där och trycker om inte Batman ❤️. Antagligen hade han varit i närheten av gården. Maten jag ställt ut för att locka hem honom var slut och han var tilltufsad och rätt stressad märkte jag . Lyckades få tag i honom och bar han i famnen likt ett spädbarn och tårar av glädje kom…. trodde inte jag skulle bli så blödig men detta var total lycka ❤️ . Den lilla herrn låg dock inne i sitt hus i buren några dagar innan han återhämtat sig. Nu ska jag bygga om hagen och kolla varje dag efter ev hål.

Önskar er en fin tisdag ❤️ ta hand om er och se till att ta er tid att bara andas och göra nada…. sånt behöver både kroppen och själen!

Kram H

Sånt som kan reta mig. 

Hejsan. Idag har varit en hektisk dag. Ställde alarmet imorse på en wakeuplight jag lånat från min pojkvän. Tänkte se om jag med ljuset från den lättare vaknade upp på morgonen, måste ställa om mig så jag efter åratal med uppgång först på sen förmiddag kan gå upp i någorlunda tid :/! Är inte lätt detta med sömnen, speciellt inte om den varit totalt rubbad i åratal. Får verkligen tvinga mig upp på morgonen. 

Hade lovat syrran att följa med till Kristinehamn och hämta en skänk som hon fyndade på loppis vi besökte igår. Hade noga mätt i bilen så den skulle få plats. När vi kom dit och backade in kombin mot utlämningen så frågar killen där mig om vi tänkte ta den i bilen”! 

– ”ja, såklart ska vi det”!  svarade jag , har mätt så den får plats….. 

När killen sen öppnar bagaget och drar fram måttband och börjar mäta tror jag det var nära att jag blev aggressiv, han trodde väl inte att 2 fruntimmer räckte för att ta reda på det! Blev förbannad när han påpekade hjulhusen, precis som vi inte visste att de existerade och att det var smalare space däremellan…. ! 

Stackars kille, han lär aldrig stött på eller varit i ett förhållande  med en självständig intelligent brud som hade så låga tankar om vad en brud klarar av! När han var tvungen att mäta han med och inte kunde ta vårat svar. Jag har alltid velat klara allt utan en karls medverkan och inte känna mig som en stackars liten brud som måste be om hjälp! Nej , jag vill gärna kunna vara självgående och tänka / klara saker själv och så är min syster  (systrar) de också! 

Dock när jag inser en begränsning så ber jag faktisk om hjälp och en Karl är väldigt bra att ha och att få hjälp behöver man ibland , för trots allt är karlar ofta starkare och längre och klarar vissa saker lite enklare. Ibland vill jag med luta mig tillbaka och låta någon annan sköta tänkandet och utförande men att känna att man blir nedvärderad idag för en enkel mätning retade mig enormt. 

Dock var killen gullig som hjälpte till att bära då min axel är strulig igen och det var grymt skönt att visa honom att skänken lätt fick plats i bilen ;)! Nu får syrran allt det så fint med skänken….. 

Projekt för att varva ner 

Hejsan. Nu har jag haft ännu några dagar med ångest och har inte funnit ro på nått sätt. Går och tänker för mycket och ev har det med att göra att vi testat att sänka dosen av mina antidepressiva. Finns många fördelar jag redan känner av , bla magens funktion vilket är viktigt för mig då jag varit på väg att fått tillfällig stomi pga mina problem. Samt har inte lika stark muskelvärk och stelhet i kroppen. Dock så mår jag sådär och har svårt att bemästra mina tankar och oro, blir då rastlös och ängslig och funderar sönder mig på allt mellan himmel och jord. Har varit totalt slut och fast jag varit trött har jag inte somnat föränns långt in på natten och knappt orkat upp på dagarna. 

Man får lägga på ett smile och lura huvvet att man är rätt ok ändå och kämpa på en dag i taget. Min terapeut och jag pratade om vikten att ha små projekt att ta till när jag får såna här känslotillstånd. Det ska förståss vara nått man gillar att göra och iom det fokuserar på utan att tänka på annat. Jag älskar att pyssla och förfina mitt hus och måla, då menar jag inte konst på tavlor för jag kan knappt rita en streckgubbe 🙂 😉 , men att måla golv, entrén, dörrar och renovera möbler är min grej att ta till. Att det sen även blir ett finare hus får jag på köpet.  Jag älskar även att sortera och organisera papper och fixa in i pärmar och mappar för kontrollmänniska har jag alltid varit. Hur som helst, fokus på nått man gillar för att skingra tankar, i perioder har jag haft träning de ggr att ta till men på 2 v har det nu varit så mycket att jag knappt orkat med mig själv och då kommer inte träningen på nån priolista. 

Igår började jag måla källargolvet… idag fortsätter jag måla entrén och alla vita detaljer vid verandan efter att jag skrapat bort lös färg. Då jag kör oljefärg så måste jag ju vänta nått dygn mellan strykningarna så får väl ta fram gräsklipparen sen. I år köpte jag mig ju faktiskt en ny gräsklippare, hade delad vårdnad om mammas förra året men tillslut vart ju den annars fina gräsmattan förvandlad till ängsmark, var ju den tiden efter mitt självmordsförsök och då jag i princip inte klarade av att varken duscha eller laga mat …. fick alltså hjälp med gräsklippning då. I år får jag vara glad över att jag faktisk har ork ibland och de dagarna får jag ta itu med tex gräsklippning. Tänker inte ha ängsmark i år igen ;)! 

Puss ❤️

Och ta hand om er därute, samt se till att låta kroppen varva ner nån gång varje dag…. insett vikten av det dessa år jag varit sjuk. 

30 liv i veckan. 

Go kväll, hade sett reklam på SVT samt fick tips i mina kommentarer här på bloggen om SVTs dokumentärserie i 3 delar som gick nyss ” 30 liv i veckan”.  Det är exakt så många som tar livet av sig i vårt land på en vecka, skrämmande statistik tycker jag , är medveten att jag kunde varit en del av det om de på ambulansen och sjukhuset inte fått liv i mig. Jag missade första avsnittet men hade spelat in de övriga på boxen. Ni som lever med depression , har eller känner nån som försökt ta självmord borde verkligen ta er tid att se denna serie. Har själv bara sett första delen men de satte ord på allt jag kännt och lever med. ❤️ 

Avsnitten finns att se på svtplay. 

Har varit ruskigt nere i några dagar och faktisk häromdagen var det som jag var tillbaka på noll igen 🙁 kände en stor hopplöshet och att vad jag än gör så blir inget bättre. Och tro mig att jag försöker göra livet bättre både för mig själv och de i mitt liv som jag älskar…. men ändå kom de där otäcka skrämmande tankarna, ringde i ren panik alla nummer till familjemedlemmar mm för att prata av mig medan tårarna sprutade och jag kände sån sjuk ångest att hjärtat nästan borde stannat 🙁 . Ingen var kontaktbar men tillslut svarade lillsyrran ❤️ det var min räddning, morsan ringde senare upp mig och då hon var den som kom när jag försökte ta mitt liv  förrra året så hörde hon på mig vilken panik och frustration jag kände . Tack älskade systrar , mamma och M för att ni fanns den där kvällen , speciellt M som stannade över natten och inte lämnade mig ensam. Sagt det men skriver det igen, jag är så jäkla tacksamma över er ❤️

Idag känns det lite hopplöst i vissa avseenden men ändå mycket bättre. Ska till psykiatrin på måndag och prata både med min kurator och läkare så får väl berätta vad som händer i mitt liv samt vad som rör sig i min hjärna. Det är fan inte lätt detta men försöker så gott jag kan att hantera känslor och låta tiden läka mig. Det är dock en krokig väg med upp och nedgångar. Ska titta klart serien under helgen och försöka få nått tips kanske. Allt i första programmet stämde in på mig iaf. 

Väldigt bra programledare också måste jag tillägga , kolla ni med. 

Nu har jag precis försökt vara på gymmet som terapi och för att läka min trasiga kropp, att ha massa smärtor och skador gör sitt för att hamna i depression det med. I mitt fall var det dock många olika faktorer där det var stress och påfrestningar som tillslut ledde till att jag fick min djupa depression. Gympasset gick ändå rätt bra idag så får vara glad för det. 

Nu blir det lite mat och sen serier eller nån film i bästa sällskapet jag kan tänka mig. 

Kram på er ❤️