Saker att göra nu när hösten är här.

Hade en lista med saker som behövde göras ute, bla att klippa gräset en sista gång , ta in utemöblerna och kaninburarna. Samt städa undan i trädgården och framförallt plocka ner och ta in alla fina smaskiga äpplen i matkällaren innan de rasar ner av sig själv och blir ruttna och kletiga i gräsmattan. Blir ju ett sjutusans jobb att ta hand om kladdet på marken då också 😉 .

Hade många riktigt stora vackra äpplen, syrliga och med go krispighet. Vet inte vilken sort de är då äppelträdet är gammalt och sjunger på sista versen, hoppas dock det kan ge äpplen minst några år till. Är ju lyxigt att kunna plocka sin egen frukt ute på gården.

Fick klättra och leka apa för att komma åt de största äpplena såklart
Nu väntar jag bara på att Leon ska bli trött så att jag som sliten morsa kan lägga mig jag med. 😉

Natti natti på er. ❤️

(mer…)

När man bli påkommen…..

God middag på er. Har precis startat dagen här, laddar inför en massage kl 14. Har hittat ett sätt där jag kan slappna av och bara släppa tankarna och det är just massage! Som fast anställd på kommunen så får jag några ggr per år mot en självkostnad på 100kr gå på massage. Prismässigt sett kan jag även gå på massage ( 45min-1h ) 4 ggr för samma kostnad som ett besök hos kiropraktorn (ca10-15 min) . Har dock behövt kiropraktorn men just nu är det värkande och ömmande muskler som är värst. Första ggn gjorde det bara ont men var samtidigt avslappnande, märkte efter andra ggn att musklerna i ryggen gav med sig mer och att knutorna inte var lika stora och färre än innan. Ska bli skönt för dagen har ju inte startat så värst bra.

När jag står där och ska göra i ordning min yoghurt och müsli så blir det en konstig doft , inser då jag går iväg med skålen att det är nått fel på muslin…. den måste varit gammal, rötmånad och allt vet ni ju. Inser snart att grejen var att jag hade tagit marsvinen och kaninens pellets istället för müsli ! 🙁 . Helt borta i huvet liksom. Gör en ny skål och denna gången kollar jag både en och två gånger vad det är jag strör över yoghurten.

Det slutar inte där …….. imorse skulle älskling låna mitt Traderakonto och utan att tänka mig för gav jag han lösenord mm…. nu är det så att jag erkänner nu ett stort missbruk i och med att ge honom koderna. Såklart ringer telen snart med älsklings nr och det slår mig först då att – jävlar, jag har handlat rätt friskt på Tradera senaste tiden! Sanningen är att jag är Traderamissbrukare och även shoppingtokig när jag inte mår bra 🙁 . Som nått maniskt som kommer över mig…

Just när man sitter där och det är lockande låga priser men man bara måste vinna och höjer insatsen hela tiden 🙁 . Roligt där och då men när man ska betala …… 🙁 . Usch får ont i magen!!! Och det är ju egentligen onödiga saker och jag har redan ansträngd ekonomin när jag är sjukskriven. Lika bra han vet om mina sämre sidor! Frågar honom om det är nu han tänket lämna mig pga upptäckten? Känner paniken inombords , Fy vad jag skäms…. plågsamt pinsamt att bli påkommen…. inser att jag eg inte kan skylla på nått men pga både dödsfall och utredningen på soc så har det tagit på all min energi och glädje senaste månaderna 🙁 . Kan bara ge den förklaringen och att jag i nått desperat försök av att göra mig glad lyckoshoppade! Känns inte alls bra nu ….. speciellt inte då jag lånat pengar av min kille också 🙁 . Fy för mig !!!!!

PS. Han sa att han inte skulle lämna mig utan hjälpa mig ta tag i problemet istället. Och nu när han vet så kan jag inte göra så igen, vill inte göra så igen heller! Nån av mina läsare som har samma tvång eller missbruk? Vad gör ni och vad har ni för tankar kring detta? Tips på hur man ska tänka när man är på väg in på villovägar?

Kram ❤️

/ jag är en loser

Update

Hejsan på er ❤️

Tänkte bara berätta att jag faktiskt lever. Har inte varit utanför dörren på några dygn dock och bara legat och glott på serier för är lite tom inombords just nu, orkar inte med nått annat och har ingen motivation till nått alls. Inväntar bara helgen då min kärlek är här igen och efter det kommer ena sonen också.

Mår 100 ggr bättre när de är här hemma , de där jobbiga dagarna kommer ju när man är ensam 🙁 . Nu har jag dock övat i åratal på att vara själv och hantera tillvaron då och visst går det men vem väljer ensamhet framför sällskap? Inte jag iaf. När jag märker hur mycket bättre jag mår, jag är trygg och lugn inombords och känner mig glad när de jag älskar är här ju. <
änkte skriva av mig mera imorrn …. visa vad jag gjort senaste tiden. Har så jäkla mycket i huvet som behöver komma ut och då jag ändå har en rätt personlig blogg så skriver jag helt enkelt av mig här. Hoppas ni mår bra där ute ❤️! Kram till den som behöver, vet ni är många därute som skulle behöva en.

Vad har jag gett mig in på :O !

Senaste dagarna kortfattat :

Torsdag förra veckan: begravning, tårar , ångest, klump i magen, tragedi , jobbiga känslor och tankar. Ett sorgligt farväl av nån som alltid fick mig att le och skratta.

Fredag: Leon upp till min mor i Lesjöfors, jag vidare till Arvika , äntligen träffa älskling igen ❤️. Goda Räkor till kvällsmat. Nån jag älskar att luta huvudet mot och sova tätt intill. Lördag: God mat hos svärfars familj med kubbspel och andra roliga aktiviteter. Mycket skratt , idiotförklarade mig själv då jag gav bort vinsten på nått så enkelt som luffarschack. Inte ens i det orkar hjärnan med tänkandet. Gos med flera små vovvar. Jag avgjorde dock 2 av 3 rundor i kubb så vi damer vann 😉 grymt imponerad av mig själv! Hanna ala köttbulle kallar jag denna bilden. Söndag: hem mot gammalkroppa, den lånade bilen bestämmer sig mitt på E18 att börja larma högljutt och tysk text dyker upp på displayen, lyckas tack vare 4 år tyska i skolan att klura ut att det var bromsvätska som behövdes. In hos vän och fylla på och försöka ta mig hem. Myskväll med Leon och förbereda inför måndagens skola. Måndag: upp i ottan och få Leon till skolan. Somnar om och vaknar senare av knackningar på ytterdörren, besök av syrran. Blev tur in till stan och sen till syrran i Nykroppa och luncha ihop. Syrran hämtade ut paketleverans….. sockermissbruket ligger troligen i generna 😉 Och vad tusan påbörjar jag kvällen till ära om inte att förbereda för omtapetsering av lilla toan. När jag tog bort hängare mm på väggen lossnade färgen i stora sjok :O! Var bara att dra bort allt löst sittande färg och sen spackla. Tapeterna hade aldrig fäst annars . Blir att slipa och spackla igen och sen måla för att dölja den gräsliga färgen som annars kommer lysa genom tapeten jag ska sätta upp. Drog ju med sig massa extrajobb än jag tänkt :/ . I alla fall har jag jobb under veckan så jag kan skingra min stökiga hjärna från dumma tankar. De förbjudna och dåliga tankarna kommer oftast då jag är ensam och inte sysselsätter mig med nått som skingrar just tankarna. Måste finna mer sätt att kunna skingra tankarna på. Dock är jag så jävla sleten och trött dygnet runt så allt jag förtar mig är jobbigt. Orkar fokusera och vara social endast korta stunder. Nu är det sängen som gäller! Sov så gott ❤️

Första skoldagen

Hejsan allihop. Idag har varit en jobbig dag…. eller egentligen har det varit jobbigt i veckor. Har kännt av den där nedåtgående spiralen men ignorerat och trott att det kanske försvinner om jag tänker bort det och intalar mig att jag är glad och positiv och allt är bra. Funkar ju inte alls inser jag ….. inser det för tusende ggn! Vem fasen försökte jag lura liksom ?

När saker i ens liv hopar ihop sig och lite för mycket jobbigt händer omkring samt att man inte vet nått sätt att finna frid och ro på. Hjärnan än ständigt påkopplad och tankarna snurrar så man blir så uppskruvad att varje cell i kroppen reagerar med stress. Det är detta stället jag kan ventilera lite på, psykiatrin, idag var jag där. Pga semestrar mm var det ett tag sen och därför allt hopat sig för mig då jag byggt på massa i "ryggsäcken" . Är ändå skönt att få ventilera tankar som jag kanske skulle skrämma vissa personer med. Hur "vi" som går på psykiatrin ser ut är ju nått som vissa har en bild i huvet på. Dock är det helt vanliga Svenssons som går här…. ingen kan se på utsidan hur illa det är på insidan eller vilket kaos det är i kropp och själ.

Var så slut efter mötet och efter matlagning att jag somnade inne i gästrummet förut och var helt off i några timmar. Leon började 5:e klass imorse och vi var uppe redan 5.30 då bussen går redan 6.40 . Var sömnlös och vaken sen 4 imorse så var väl därför jag somnade förut. Var livrädd att inte vakna i tid på hans första skoldag efter lovet. Gud vad jag önskar att jag kunde vara pigg fräsch och energisk om dagarna. Istället är jag som en urvriden gammal skurtrasa dock utan den unkna doften som tur är 😉 , det är dock bästa liknelsen för min känsla över mig själv.

Nu ska vi käka lite kvällsmat och krypa ner och sova sen. Längtar så efter min äldsta son samt min stora älskling…. har abstinens efter honom nu… må dagarna gå fort så vi ses snart.

Hoppas alla barn som började skolan idag hade det bra. Jag minns skolstarten efter lovet med ångest. Kände mig alltid utanför och annorlunda och har alltid kännt att jag pga att jag är känslig alltid varit ett tacksamt offer att reta eftersom jag alltid reagerade och retstickorna njöt av att lyckats. Har gått med samma känsla även upp i vuxenlivet även om jag nu vet att det inte är mig det är fel på. Det är bra mycket bättre att ha ett känsloliv än att vara en kall person . Det var inte lätt som barn och jag bryr mig fortfarande alldeles för mycket om vad andra tycker och tänker om både mig som person samt andra saker vissa tror de har rätt att kommentera. fast jag borde fokusera på vad det är jag tycker om och vad jag gillar och vill göra i livet. Man blir inte lycklig om man inte gör det man själv blir glad av och fokuserar på sin egen lycka och skiter i vad andra tycker om ens livsval. Å jag tröstar mig ändå med att trots mitt mående just nu så har jag ändå så mycket värdefullt i mitt liv och är rätt "lyckad". De här retstickorna gick det sämre för och de blev inte så lyckade heller. Hemskt att skriva det men innerst inne ger det mig tröst många ggr att karma bet dom i röven! 😉

❤️

Kampen vid varje klädval.

Finns en anledning att jag hellre går naken hemma hela dagen , ja eller iaf i trosor då ;)! Det här jobbiga momentet när man ska välja kläder , garderoben är fullproppad in till varje mm utrymme men ändå finns det inte ett skit att ha på sig! Det är verkligen så också, klär mig efter dagens humör och har nog tio olika stilar i garderoben, klassiska basplagg, rockigt, romantiskt , rocksbilly, jeansstil mm mm . Ibland tar jag dock det första jag ser i klädväg och är så missmatch att folk skulle få ont i huvet, håller mig dock hemma och inomhus såna dagar ;). Äger mycket kläder vill jag tillägga också, lär ha kläder för en livstid bara jag inte går upp 23 kg igen. Har dock samlat på mig min bas med bra kvalitet på plaggen sen långt tillbaka och de håller än tack vare just kvalitén.

Har redan bytt om 4 ggr för att känna av vilken dagen färgmood är. Tog först en ljusrosa långärmad topp och var ett tag inne på både långklänning eller kjol. Insåg att nog jeans var det bästa valet för bowling som existerade i min garderob. Inga stela jävlar utan ett par från replay i deras säsongstvätt och hyperstretch ! Sen var jag inte alls rosa i sinnet idag!

Blev denna kombo tillslut…..tror jag iaf! Ambivalent som jag är , alltså svårt att bestämma mig så hinner jag säkert ångra mig ett par ggr till innan jag ska iväg……
Toppen i blått med vita prickar på blir jag glad av, den är alldaglig men ändå lite extra. Jag som vanligtvis varken har smycken på mig och lever i sportkläder och mjukisar största delen av dagen tyckte att jag tog ett långt kliv här. 🙂 . Toppen är från Gina tricot där jag gillar stora delar av sortimentet. Fick ta ett linne under så tuttarna inte ploppade ut pga urringningen. Vill ju inte se groteskt eller slampig ut ju. Tyvärr var spetsen på vita linnet anpassat för nån med väldigt mycket mindre tuttar. Den blev sittande på typ halva tutten istället för hela. :/ Har svårt att hitta kläder som sitter bra, ska det passa över bysten är det ofta för slappt runt midjan och magen. Passar det istället där så sitter det illa upptill. Stretch är min räddare i de fallen eller omlott där jag kan skapa illusionen av en midja. Jag är rätt rak i kroppen och har alltid varit en pojkflicka. Nu har jag dock pga viktökning fått en lite större rumpa och brösten investerade jag ju i. Har aldrig ångrat det för även om det blir mer begränsningar i klädval så sitter det ändå bättre än utan tuttar när jag väl hittar rätt plagg samt man känner sig mer kvinnlig. Graviditet och amning tog bort allt av mina annars rätt fina om dock en aning små tuttar som jag hade förr. Ord från en som alltid haft en pojkkropp och varit androgyn. Det är jag inte nu längre och vill ju vara kvinnlig bra mycket hellre.

Det är ju så att beroende på vad man sätter på sig så känner man därefter. Kanske bra att jag får komma ut ur mjukisträsket och klä upp mig 😉 ! Få känna sig lite stiligare nån dag åtminstone.

Trevlig helg på er ❤️

/ nöjesfabriken nästa.

Nöjesfabriken ikväll!

God middag på er ❤️

Kom upp redan kl 9 idag, wohoo ! Innan kl 10 hade jag ätit frukost och även hunnit sminka mig inför kvällen som ska fördrivas i Karlstad på nöjesfabriken. Först bowling och sen mat på cava. Var lika bra att köra på den stund jag hade lite energi. Man ser ju inte lika död ut med lite makeup 🙂 .
Det är mina kollegor från mitt förra jobb som personlig assistent som ska träffas och umgås litegrann. Har nog varit nervös senaste veckan över hur kvällen ska gå för mig. Har ju hållit mig borta från sociala sammanhang och att vara ute bland folk senaste åren. Känner att jag inte riktigt orkar med tempot eller konversationer med mitt huvud. Blir en prövning och test ikväll, vet redan nu att jag kommer vara helt slut och antagligen sova större delen av morgondagen. Men det är det värt och blir nog en rolig kväll, jag behöver verkligen komma ut och få ha lite skoj!

Måste bara berätta att jag är lite stolt över mig själv att jag tagit itu med samtal jag länge tänkt ringa… det ena är till personalchefen på kommunen för att prata om hur och när jag ska försöka prova att komma tillbaka till jobb. Har ju varit hemma i över 2 år så det blir ingen lätt väg tillbaka men jag är inställd på att kunna klara av det smått och sen höja antalet timmar när det känns som en bra ide. Lite måste man ändå ligga på sig själv annars händer ju inget. Vissa kan utan att tänka sig för hiva ur sig massa dumt när man pratar om psykiskt mående och vad man klarar av… detta är ett slag i magen många ggr då man blir nedvärderad för man inte har förmågan till "i deras ögon" enkla saker. Nu är det ju så att vi alla känner olika känslor och reagerar olika på saker och ingen kan säga att nåns annans sätt att reagera eller hantera sina känslor på är fel. Det tar olika lång tid för oss bara att hitta ett sätt ut ur dåligt mående som passar just en själv.

Tex ett dödsfall , nån annan traumatisk händelse mm kan vissa klara bra medans andra dyker långt ner i avgrunden och tar lång tid innan de fungerar mentalt och fysiskt igen! Å det måste få vara så att vi alla får just VÅR tid att bearbeta saker och att det är jobbigare psykisk för många av oss än för andra! Vi styrs kanske mera av vårt känsloliv och har en närmre kontakt med det? Hur lång tid det ska ta att komma på benen igen finns inget diagram för och det bör heller inte behöva följa nån mall som vissa "duktiga" personer stakat ut! Varje dag som är en bra eller ok dag är ett framsteg i mitt liv, jag lär mig att klara av längre "vakna" perioder även om jag kan bli sittande som en fågelholk och tom i huvet, vaken är jag iaf även om hjärnan inte alltid vill funka och samarbeta 😉 !

Nu ska jag ta och dricka nån liter kaffe så jag orkar med mig själv, kanske en liten powernap innan jag ska möta upp resten av kvällens gäng.

Vad hittar ni på idag?

Tankar en vanlig sketen onsdag ❤️

God fm.

Många av er har varit ordentliga och duktiga och jobbat många timmar redan, avundas er för önskar själv jag hade ork och koncentration och huvudet med mig så jag skulle kunna jobba åtminstone några timmar. Har redan nu börjat försöka ställa klockan och om jag har tur komma upp nån timme tidigare om dagarna, typ kl 9. Nu är ju jag så seg på morgonen pga alla mediciner men plågar ändå upp mig , sen brukar min älskling ringa varje morgon så det hjälper mig att vakna till och komma upp på mina ben samt ha ett bättre humör efter att ha hört denna fantastiska människas röst.

Nu är han och jobbar i Arvika under veckorna och jag längtar ju ihjäl mig!!! Lite tröst att få gulliga sms eller bilder och höra hans röst men egentligen saknar jag honom ännu mera då… är glad att han finns i mitt liv för oj vilken kärlek jag känner för honom! Jämte mina söner så har jag aldrig älskat en annan människa så innerligt i hela mitt liv! ❤️
Det känns skönt att jag mitt i allt med min sjukskrivning och det som varit ändå kan känna sådana känslor. Det här med att man måste älska sig själv innan man kan älska nån annan är bullshit! Älska på det vis att man vet sitt värde som person , absolut ! Men jag har nog hela mitt liv varit kritisk och nedvärderande mot mig själv och inte sett nått vackert i mig själv varken som person eller i mitt utseende. På nått vis är jag tack vare mitt kärleksrus till Marcus ändå tillfreds med mig själv nu för tiden och kan acceptera mig för den jag är, just för jag känner att jag duger och är bra som jag är i hans ögon. Den kärlek jag känner från hans sida gör att jag ser saker annorlunda.

Sitter här med en kaffe och läser lokaltidningen. I denna tidningen var min förra kollegas dödsannons med 🙁 . Har tänkt på honom varje dag sen jag fick beskedet. Han blev bara 33 år. Tänker att jag skulle kunnat haft dödsannons med för en tid sen. Idag är jag tacksam att de räddade livet på mig och fick liv i mig igen…. i ett dygn var jag "borta" och minns inte ett skit föränns jag vaknade på hjärtintensiven ett dygn efter mitt självmordsförsök. Fattade först inte vart jag var och hörde alla pipande ljud från allt jag var uppkopplad mot. Önskar de hade kunnat rädda dig med Robin ❤️.

Såhär drygt ett år senare så är jag glad att jag lever, att de tvångsintog mig på psyket för att jag inte skulle skada mig igen samt få rätt vård, att jag finns och kämpar för mina söner, att jag ändå vill vakna varje morgon och försöka så gott just JAG kan att ta mig igenom dagen. Att jag aldrig hade träffat Marcus om jag dött. Aldrig fått känt sån kärlek som är ömsesidig och den lyckan i det!

Idag ska jag bara ta det lungt…. helt slut efter ett par dagars jobb med att klippa gräsmattan, ta ner syrenhäcken som var vildvuxen…. klippte ner hela skiten och började om från noll ;)! Precis som jag fick göra med mitt liv för ett år sen… men trösterikt till ni som också kämpar där ute : det går att gå från total mörker och botten till att ändå leva igen, om än på ett annorlunda vis än innan och lite lägre tempo men de vackra dagarna kommer igen! …. å när du väl nått botten så har du chansen att ta ett hopp från en fast botten och det enda hållet du kan gå åt är då uppåt!

Jag trodde länge (i åratal) att jag nått botten men det var först för ett år sen som jag var där…. men jag lever och andas ändå idag och vill komma tillbaka till ett någorlunda liknande liv som jag hade innan…. då menar jag först och främst jobbmässigt. Att klara av att jobba. De andra delarna gör jag nog gott i att sakta ner tempot på och bara leva i nuet vilket är svårare än man tror. One day at a time.

Kolla här vad jag hittade på vägen ut till postlådan :
En av de saker som gör att jag älskar att leva där jag bor! PS! Man uppskattar annorlunda saker i livet efter att nått botten ! Ds.

Kram till er alla som vågar ta emot ❤️

Trevlig helg på er ❤️

Idag har jag varit ute under de små solglimtarna som tittat fram. Uppfarten med skarn på har växt igen på sina ställen så jag eldar upp ogräset med en brännare. Blir så snyggt så!

Ser ni gräset i gruset…… det ska bort ! Ser så ovårdat och tråkigt ut. Ska vara prydligt och ordentligt även ute. Storskurade högt och lågt inne igår efter att vovvis åkte. Nu städar vi runt huset istället.

Trevlig helg på er ❤️

Hur har ni det i sommarvädret?

Hej på er , hoppas dagen startat bra. Har varit rätt mycket runt mig ett tag, mest bra men även en större tragedi.

Tar de bra grejerna först:

Leon fyllde 11 år i söndags ❤️ blev litet kalas på söndagskvällen med mormor , Marcus (min kille) och jag då.

Marcus och jag hade stort bullbak innan och fyllde upp frysen. Ska nämligen ha ett till kalas för Leon på lördag då mina systrar och pappa är bjudna. Hoppas även isac är här då.

Ska jag kanske skriva några rader om denna underbara man jag hittat…. min kärlek för mina barn och för honom är oändlig. Har aldrig träffat nån så omtänksam, förstående , lugn , trygg , superfin och stabil kille med bra värderingar och tänk någonsin . att han likt mig älskar närhet gör saken ännu bättre. ❤️

Mitt mående har förbättras radikalt senaste tiden då Marcus funnits i mitt liv.

Sanningen är att visst kan man leva ensam men de senaste åren har jag varit hemskt ensam på alla sätt och vis, klarar av ensamhet med mig själv men livet ska delas med nån man älskar, så är det bara och detta är en av sakerna varför jag säkert varit deprimerad! ingen människa är gjord för att vara ensam. Livet är till för att delas med nån! Dock har jag inte funnit eller så har nått annat suttit käppar i hjulen för att jag tidigare funnit nån. Glad att jag ändå tagit de beslut jag ibland tvingats till i livet för känns som jag nu belönats med min kille för allt det jobbiga jag genomlevt eller helt enkelt fått stått ut med. Han var totalt värd all väntan dock !

Har haft inblandning med soc senaste månaderna också vilket varit sjukt jobbigt, nu är det inte jag som är under utredning men det tar på mitt själ och hjärta när man vill att allt ska vara frid och fröjd och bra men man vet att sanningen inte är så vacker.

Försökt trappa ner på mediciner och det har väl gått lite sådär … klarat av att sänka de antidepressiva och oro/ångestdämpande men det kan jag tacka Marcus för som är mitt stora lyckopiller här i livet. De lugnande och insomningstabletterna på kvällen måste jag dock ha för att ta mig genom natten. Sover gott intill Marcus men på veckorna när han jobbar i Arvika så blir sömnen svår och blir lite lidande på dagen pga vakna nätter.

Nu till det tragiska….. min förra kollega som jag jobbade med i många år på mitt förra jobb som personlig assistent har lämnat oss 🙁 , gör så ont i mig för vet hur dåligt han mådde och pratade för några veckor med honom då vi båda möttes utanför läkarmottagningen :(. Vi insjuknade ungefär samtidig för några år sedan. Den dagen Det var det sista jag såg av honom men vi kramades och om nån någonsin förstått mitt dåliga mående så var det han ❤️ vi pratade flera ggr om vår ångest och depressioner. Jag hoppas han mår bättre nu för jag vet att han är på ett bättre ställe för han var det snällaste som vandrade i ett par skor. Han fick mig alltid att skratta , han bjöd på sig själv och lyssnade alltid. RIP Robin ❤️ kommer aldrig glömma dig men du försvann alldeles för tidigt……

Fick reda på hans bortgång först i lördags och har haft svårt att sova efter det då tankarna snurrar….. min oro och ångest blev mer påtaglig …. ska dock klara av detta också , det är bara att kämpa på…….

Nu ska jag ta en skogspromenad med Douglas. Passar syrrans hårboll och dreglis denna vecka… min bil är trasig och körförbud på men har fått låna en bil av min snälla vän Peter. Klarar mig ju inte utan bil ute i skogen. Det är klart jag ställer upp för syrran när de ska på semester men blir påmind om allt pass, extrajobb med städ av dregel högt och lågt och allt hår överallt som en stor hund innebär. Blir lite halvstöllig och får sanera här sen när han flyttar hem igen. Han är världens snällast hund och nu kommer jag ju tack vare han ut på dagliga promenade åtminstone.

Jo….. min lilla Batman, (kaninen) försvann förra veckan…. trodde aldrig jag skulle bli så ledsen över en förrymd kanin men det blev jag och mer därtill. Var superledsen 🙁 ville bara gråta.

Totalt saknad och han hade grävt sig ut ur hagen och jag hade missat hålet…. var ute hela kvällen och försökte locka på honom och letade överallt på och runt gården och ringde grannen. Tyvärr är det mycket räv här så sannolikheten att han skulle klara natten var liten 🙁 . Vad skulle jag säga till barnen?

Dock…. ibland har man en jävla tur. På morgonen kom mamma förbi och jag berättade om Batman… trodde aldrig jag skulle känna sån tomhet för den lilla varelsen. Går ut för att öppna bakre entrén mot den väggen där buren är….. vem sitter där och trycker om inte Batman ❤️. Antagligen hade han varit i närheten av gården. Maten jag ställt ut för att locka hem honom var slut och han var tilltufsad och rätt stressad märkte jag . Lyckades få tag i honom och bar han i famnen likt ett spädbarn och tårar av glädje kom…. trodde inte jag skulle bli så blödig men detta var total lycka ❤️ . Den lilla herrn låg dock inne i sitt hus i buren några dagar innan han återhämtat sig. Nu ska jag bygga om hagen och kolla varje dag efter ev hål.

Önskar er en fin tisdag ❤️ ta hand om er och se till att ta er tid att bara andas och göra nada…. sånt behöver både kroppen och själen!

Kram H