#Blogg100 – dag 4 – förvänta dig inte lycka

Under åtta dagar från idag tänkte jag dela med mig utav ett tips om dagen som hjälpt mig att tänka mer positivt.

Förvänta dig inte lycka hela tiden. Om du ständigt förväntar dig att känna dig glad och lycklig hela tiden kommer du inte att känna av det. Lyckan kommer ju överväldigande oftast till oss när vi minst anar, när vi helt plötsligt bara känner oss sådär sprudlande glada. Det är då vi ska fånga lyckan, inte försöka jaga den.

 

Fortsätt läsa

Förväntningar

Har du tänkt någon gång över att det alltid, varje dag ligger olika slags förväntningar, både från oss själva och andra i omgivningen på oss. Medvetna men även omedvetna förväntningar. Var dag har vi något att göra.

Skriva ett mail
Ringa ett samtal
Gå på ett möte
Tid som ska passas

Jag tror att vi alla behöver dagar där vi tar en paus från allt detta. Stanna upp, för att lugnet ska komma tillbaka i vardagen, då behöver vi dessa dagar där inga måsten finns, inga förväntningar. Något jag funderar på är var jag hittar lugnet, när det infinner sig för mig. För 15 år sedan flyttade jag till Stockholm. Konstigt nog känns det inte som det gått så pass många år. Känns ibland som om jag fastnat någonstans i tiden. Att det är det som gör att jag inte kommer vidare på min färd. Det känns som om jag stoppas av begränsningar jag tror jag har. Men som egentligen inte alls finns där. Under dessa år jag bott i Stockholm har det hänt oerhört mycket i mitt liv. Kanske är det så att jag inte hunnit med i tanken, vaknat upp nu när jag fylllt 40 av att livet gått alldeles för fort.

Vi blir stressade av att ständigt vara uppkopplade, ständigt vara nåbara. På ett sätt tror jag vi tappat den frihet vi strävar efter. Friheten att bara vara. Kanske är det så att vi kan hitta lugn i vardagen, hitta vår frihet om vi lyssnar på vårt inre. För att kunna bestiga ett berg, då måste du stanna och vila, du kan inte alltid resa dig upp och bara gå vidare. Det är samma sak i våra liv, när vi kört på alldeles för fort gör många av oss samma fel om och om igen. Vi stannar inte och vilar, vi kör bara på utan hejd.

Till vilken nytta kör vi på utan hejd? För vems skull? Vi måste stanna upp, sakta ner i livet för att fullt ut kunna uppskatta det vi har runtomkring. När vi är mitt uppe i livets karusell hinner vi inte upptäcka vad vi faktiskt har. Tid för vila, tid för återhämtning är ett måste, vi kan inte bara köra på. Det är när vi vågar eller ger oss tillåtelsen att stanna upp som vi har möjlighet att hämta kraft och energi för att orka gå vidare mitt i livet. Det är då jag hittar den frihet jag ofta tappar bort i det stressade samhället vi lever i idag.

Men vad kan vi då göra för att känna oss mindre stressade brukar jag fråga mig. Kanske kan vi bli bättre att gå mot vårt inre, att vända oss inåt, lugnet finns inom oss alla även om det just nu känns svårt, tungt, jobbig av olika anledningar. Vad är meningen med nuet? När vi har mycket att göra har vi inte samma tidsuppfattning, vad beror detta på? Jag tror att vi då håller koll på klockan för att skynda och stressa vidare till nästa och nästa grej. Ju mer stress vi alla har, desto snabbare går tiden. Jag känner så, hur känner du? Vi kan inte undvika att planera vår tid men ibland har tidsstressen en negativ verkan på oss som människor. Får vi verkligen mer gjort i våra liv genom att stressa? Om jag går till mig själv, hur jag fungerar blir svaret nej. Man kan göra saker snabbt utan att behöva stressa sig igenom. Det som egentligen betyder något är hur jag, du, vi alla känner oss inombords.

Fortsätt läsa