Rörig måndag

Efter ett mysigt sportlov med min son och hans kompis börjar första arbetsdagen och skoldagen inte som jag tänkt mig. Utbrott som är rejält, var länge sen det blev ett så starkt utbrott som idag. Energin jag hade på morgonen är som bortblåst efter att ha varit tvungen att sitta och hålla om min 11 årige trollunge till han var någorlunda lugn igen tär oerhört på krafterna. Energin räcker inte till mer än att handskas med detta en dag som denna, krävs för mig en hel dag att vara, återhämta mig. Om jag låtsas som inget, kör på, då blir det ännu värre senare. Det har jag fått erfara förut, då blev jag sjukskriven i ett och ett halvt år för utbrändhet.
Det är oerhört viktigt att lyfta fram att vem som helst kan drabbas av utbrändhet, att det tar tid att återhämta sig, att det faktiskt är helt ok att det tar tid att komma igen. När man väl hämtat sig är det lika viktigt att inse att det inte fungerar som förut, köra på i samma tempo. För mig fungerar det som så, att min stressnivå inte är lika hög, att jag måste lyssna på kroppen än mer än förut. Jag har lärt mig känna när det blir för mycket och när min kropp säger ifrån.

Fortsätt läsa