Psykfall thats me!

Jag pallar inte. Är återigen världens sämsta morsa. Och världens psykfall till fru.

Helgen har varit fullspäckad med midsommar och kalasande i dagarna tre och innan helgen har det sovit över ungdomar i omgångar i husbilen. Vilket jag gladeligen gått med på.

Men idag är jag hur slut som helst och nekade en övernattning för jag redan är uppstressad inför kommande vecka. Då är det BUP-besök på ALB, bakning till fotbollscafé, föräldramöte, cafeansvarig på hemmamatch, grillfest och kalasande med min familj och sist men inte minst packning av husbil inför fotbollscup to-sö. Semester? My ass! 

Då är det tjat och krav på argument på varför jag inte pallar med ett extrabarn? För mig handlar det om ansvar, lunch mm (mina barn vet jag klarar sig en stund själva om jag har ärenden och kan käka bara macka till lunch, men med ett barn utifrån vill man liksom mer…)

Vilket ingen förstår. Och så panikångest på det. Uppstressad hjärtklappning och gråtfärdig för man önskar man kunde vara den perfekta mamman som bara sa ja med ett leende på läpparna. Som inte får panik i kroppen och bara vill lägga sig och dö. 🙁

Så nu sitter jag gömd i klädkammaren i mörkret och inväntar Lights Out-demonen ;). Psyko? Jag? Javisst! 🙂

Välkommen semestern! 

Nu tar jag lite sommarlov med barnen! (Även fast det är fullt med fotboll, läkarbesök, födelsedagar och andra bokade mindre kul grejer).

Däremellan hoppas jag på sånt här mys (och väder!) som var i helgen! ❤️

Hej, mitt sommarlov!


Avslutning i Hölö kyrka 2017

Tack alla fina lärare för i år! <3 Så glada att ni orkar med ert jobb och tar hand om våra barn! 🙂

Saknade så mycket en avtackning av alla fantastiska lärare som slutar och då framförallt Anna-Lena som borde fått en enorm applåd av hela den fullsatta kyrkan! <3

Vår fantastiska fd granne Jossan gjorde min dag där inne, grym sångröst som jag älskar! <3 Emsan som fick ta emot en gåva som en i biblioteksrådet! <3 Och grymma Josef i Melvins klass som körde Michael Jackson-solo, riktigt duktig! Meja & Emmi sjöng med sina klasser och Melvin spelade triangel, hahaha! Sjuorna gjorde nada, tyvärr.

Däremot hade det ju räckt att höra alla talen en gång istället för tre… hihihi

Gråtfärdig av alla fina barn med sommarspring i benen, niorna som dansade ut och nu, äntligen är det sommarlov! 🙂

FullSizeRender DSC06071 DSC06075 DSC06080 DSC06111 DSC06114 DSC06119 DSC06126 DSC06129 DSC06153 DSC06173 DSC06171 DSC06177 DSC06186 DSC06188 DSC06192 IMG_3503 IMG_3504 IMG_3510

 

 

Läkarsvar.

Ja, eller ickesvar. 😉 Mios rygg verkar vara ryggskott, iaf inget akut. CRP under 5 och då inga strålningar ner i ben.

Så vid 06.30 kom vi hem i söndags och jag fick äntligen sova! 

Han har fortfarande ont men klarar ändå av att lira fotboll så det är svårt att veta… igår ringde han mig och berättade att det gjorde ont ner i höger ben som ”nåt som drar”.  Vi får väl gå via VC om det inte blir bättre… han kanske behöver sjukgymnastik vad vet jag. Han har ju växt sjukt mycket! 180 cm lång vid 14 års ålder! Inte mycket av mina pygmégener där inte! 😉

Men det kändes skönt för både mig och honom att utesluta ”nåt farligt”. 

Gällande Emmi som idag gjorde ultraljud på magen är det mer eller mindre konstaterat IBS med förstoppningsproblematik. 🙁 Dvs inget farligt och knappt nåt att göra åt. Hon får snart börja med FODMAP som en annan. Skackarn! ❤️

Familjen mag- och ryggproblem! 😉


Och Mejsan blev såklart kallad till sin MR-kontroll av neuroblastom just den enda veckan vi är bortresta i sommar. Så typiskt! Det är så ont om tider att jag verkligen hoppas de hittar någon annan inom tidsramen. 

Thats all for now folks! 

Avslutning imorrn! :)

Och en heldags-sittning i kyrkan… låg-, mellan- och högstadie i år och nästa… puh! 

Men nu är lärarnas presenter inslagna, avslutningskläder framlagda och alla härligt spända inför morgondagen! ❤️

Och Mejas texter på paketen är det finaste av alla gåvor! Den ungen har ett hjärta av guld och skriver helt spontant vad hon känner och tänker (medan vissa knappt vill skriva sitt eget namn ;)).

Akuten på NKS då rå…

Får uppleva den som en ”vanlig” människa istället för VIP ;). Ja, är det inte den ena så är det den andra. Eller den tredje eller fjärde! 

Nu är det min älskade, stora, Mio min Mio. Han har så ont i ryggen att han inte kan räta ut den och sträcka på sig, utan han går som en kutryggig skruttis. Trodde det var muskulärt och masserade med heat-lotion men han är svullen kring en ryggkota där det gör superont… och han har inte ramlat eller gjort illa sig (det gjorde ont redan innan hans fotbollsmatch). 

Så nu sitter vi med 2 gram alvedon senare och väntar och väntar. Kommer att ta många långa timmar. 🙁

(Och igår ramlade Melvin superhårt mot en stol och har ev spräckt ett revben! Förresten ska vi med Emmi på ultraljud av buken på tisdag… Vi verkar gilla sjukhus… ;))

Meja kramade om storebrorsan och önskade lycka till och sa; ”nu förstår jag hur ni känner er när jag åker iväg”. ❤️


Mejas reaktion

Utan att förringa det tunga beskedet om återfall.

Men mitt hjärta brast ännu lite mer när Mejas reaktion  på vännens återfall var;

”Stackars M, men, mamma, skönt ändå att veta vad det är och kunna ge rätt mediciner.” ❤️

Nu förstår ju inte Meja riktigt allvaret med återfall i neuroblastom och jag hoppas hon inte någonsin behöver förstå det heller. Men det gör ont att ingen kan hjälpa Meja. På något sätt är det lättare att förstå och gå vidare med en ordentlig diagnos än att falla mellan stolarna och inte få hjälp trots att man är dålig så ofta. Om nu inte alternativet var att åka till Nangijala. För det utfallet önskar man ingen.

Fuck Fuck Fuck cancer!

Idag går tankarna till en av Mejas kompisar från Avd. Q84 och hennes familj. Hon hade samma diagnos som Meja och har nu drabbats av återfall! :(. 

Livet är så skört och så otroligt orättvist!

All styrka till M och hela hennes närhet! Kicka drakens ass! 

Jag hoppas de hittat nya mirakulösa mediciner vid återfall. 

Tappa aldrig hoppet! ❤️