Månadsarkiv: april 2017

Kick-off för fotbollsgrabbarna

Veckan har varit fullt med fix inför Melles kick-off med laget! Det blev superlyckat och grabbarna nöjda & glada! Nu kan vi starta upp säsongen med första matchen på tisdag! 🙂

Det känns kul att vara lite lagledare (om än lite i bakgrunden ;)) och få hjälpa till att få ihop laget igen. Det har varit lite rörigt, med två lag och några avhopp, men nu ser vi ljuset. De har fått göra lite samarbetsövningar och svetsats samman lite mer som lag. Avslutades med lite spons-grejer och goodiebags! 🙂

Nu ska vi snart grilla lite korv och äntligen ha lite soft häng en Valborg som denna! 

Önskar er en trevlig Valborg och välkomnar våren med varm hand! ❤️

Förresten fixade Nicke en schysst café/grill-vagn till hemmamatcherna så vi får in lite pengar till lagkassan som för tillfället är obefintlig! 

Någon som vill sponsra med korv? 😉

Vobbat hela veckan.

Meja har varit hemma hängig och lite febrig sedan påsk. Förhoppningsvis orkar hon gå till skolan imorrn. 

Ständigt dåligt samvete. Att jobba eller vabba eller vobba? Alltid blir någon eller något lidande. Jag vet ju att Meja är viktigast men ändå sätter jag jobbet före många gånger. Varför? Önskar jag kunde ha energi till allt! Orka lite mer än jag gör. Helst klona mig! 😉

Det är som sagt lite mycket just nu. Meja hängig, mycket på jobbet, involverad i grabbarnas fotboll lyckades jag bli oxå vilket nu vid seriestart innebär endel möten och roddande. Jobbigt men samtidigt kul! Frågan är om det ger mer eller tar mer energi. Den får jag fundera på den här säsongen! 

Min energi är ju lite naggad i kanterna redan och jag har väldigt nära till psykbryt och låg stresstoleransnivå. Samtidigt finns viljan där! Så svår balansgång!

Det känns inte som om jag hinner någonting! Jag ha fint inne, fint ute, träna, laga god och nyttig mat, gå ner ett par kilo, må bra, umgås med familj och vänner, orka engagera mig i skola och läxor, känna glädje med barnens aktiviteter, resa och helst jobba 75%. Sen alla inbokade läkar-, tandläkar-, kuratorsbesök till alla på det. Hur ska man hinna allt? Hur hinner ni? 

Och mitt i allt en Meja jag tycker bör vara frisk men som inte är där än. Hon har gått ner lite i vikt nu när vi minskat tpn, så vi får se hur hållbart det är i längden. Hon får näringsdropp 2ggr varannan vecka och det är så skönt med paus i nålsättning och sjuksköterskebesök. Lite mer normalt liv…

Allt som är gör att jag inte riktigt hinner/orkar med bloggen. Men jag försöker, för samtidigt är det så skönt att få ventilera här! ❤️

Lite för mycket.

Hinner inte riktigt med livet känner jag. Återkommer om det… ikväll om jag orkar! 😉

Men vi hade en fantastisk påskhelg! Vi trotsade, som alla andra år, vädret och åkte ut till ladan i Krampan med våra vänner! 

Vi täljde, åt och umgicks! Total avkoppling! Och det är ju så vackert där!

Tyvärr hamnade bilderna helt huller om buller…


Vi kom hem på söndagen så vi hann dessutom med att fortsätta röjningen på baksidan som ska få bli fotbollsplan åt grabbarna. Älskar när man hinner med både nytta och nöje! Läs jag älskar långhelger! 😉

Stolt över att komma från Stockholm!

Så stolt över hur alla invånare i vår huvudstad samlats tillsammans, hjälper varandra i nöd och visar sig starka! Visar att inte rädslan ska ta över och terrorn vinna! Kärleken och det goda är bra mycket starkare i oss alla! (Om man nu inte blivit hjärntvättad och förstörd)

Jag hade, som säkert många av oss, vänner i området för fredagens attentat men ingen skadades. Jag ringde runt lite för att försäkra mig om mina närmstas säkerhet och stod standby för att hämta en vän i Södertälje ifall hon inte kunde ta sig hem. Alla drabbades vi på ett eller annat sätt och med medias rapportering kan det inte ha undgått någon. 

Jag är så glad att jag kunde åka hem till lunch för att ha den tysta minuten idag tillsammans med mina barn eftersom det är påsklov, och de behöver stöd och  behovet att prata om det inträffade är stort. Åtminstone hos mina flickor. 

Jag önskar så att denna, världens, ondska kunde försvinna! Hur vill vi att våra barn ska växa upp? Kan inte alla bara få tro på det de vill??  Måste vi övertala, styra, kriga för att få vår vilja genom? Jag fattar verkligen inte.

Sorgen är stor men vi får aldrig låta ondskan ta över världen! 

Även om jag ibland vill fly till nån öde plats utan kommunikationsmedel, utan medierapportering och bara odla vår egen mat utan att beblanda mig med omvärlden. 😉