Tonårstiden

Fan va tuff den kan vara! 🙁 Lider med er som nu en efter en kommer dit… 

Försöka finnas och försöka förstå. Minnas min egen tid. Förklara att det kommer ett lättare liv sen. Förhoppningsvis. Omge er med kärlek och hopp. 

Försvara och (bort)förklara vissas beteende pga olika omständigheter men innerst inne svära högt åt dessa skitungar som med sina ord och handlingar bryter ner självkänslan hos mitt eget kött och blod.

Det gör ont. Men det är en tid, en skärseld, var och en måste genomgå. Och förhoppningsvis komma helskinnade och kanske starkare ut på andra sidan.

Mina älskade barn! Ännu drabbas ni av spåren från en barndom med barncancer. Det kommer följa er hela livet. Och jag önskar så att ni slapp.

/mamma

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.