MOTOR I BLODET

Högst upp på Selmas önskelista finns två saker. Eller rättare sagt två maskiner. Hon önskar sig en egen miniskoter och en egen minigrävare. Inga små ”leksaker” direkt!

En skoter spanade hon in under Clash i Falun men hon lär ju få spara ett bra tag innan hon har råd.. Typ lagom till hon ska flytta hemifrån, haha 😉image

Minigrävare finns hos farfar så hon får helt enkelt testa den när möjlighet finns. Idag har hon faktiskt fått köra minigrävare tillsammans med just farfar! ❤️

SKAM, SKULD & ÅNGEST

Jag kommer dagligen i kontakt med förlossningsskadade kvinnor. Kvinnor som, likt mig, har problem med underlivet och sjukdomar de fått till följd av en förlossning. I en sluten grupp på facebook finns vi, en grupp där vi kan stötta varandra, peppa och framförallt hitta likasinnade att lufta våra tankar och känslor med.

Något som ofta slår mig när jag har kontakt med andra förlossningsskadade kvinnor är att vi har så mycket gemensamt trots att våra skador inte alls behöver vara av samma art. Jag säger inte att det gäller alla men många av kvinnorna jag har träffat och pratat med beskriver känslor som jag själv haft och gått igenom.

IMG_2907 (2)

För att använda mig själv som exempel så har jag alltid haft höga krav på mig själv, detta är något som jag jobbat otroligt mycket med i vuxen ålder. Tar jag mig an något nytt så går jag in med själ och hjärta för att göra ett så bra resultat som möjligt. Höga prestationskrav betyder ibland även prestationsångest och när jag förstod hur illa skadad jag faktiskt blev under min förlossning kände jag först skam. Jag hade misslyckats med något som jag trodde att kvinnokroppen kunde klara av ”på egen hand”, något som alla andra kvinnor lyckades med:

Jag kunde inte föda barn ordentligt.

Den här skammen jag kände gjorde att jag slingrade mig lite när jag fick frågan hur förlossningen hade gått. Jag skämdes för att berätta sanningen eftersom jag trodde att jag hade presterat ”dåligt” och att jag på något sätt svikit både mig själv men även min kropp. Jag hade sådan fruktansvärd ångest för att jag hade misslyckats med denna grundläggande uppgift som alla världens kvinnor klarade av – utom jag.

skammen

Varför kunde inte jag fixa en förlossning utan att förstöra mitt underliv? Vad hade jag gjort för fel? Varför varför varför?

När det en tid senare upptäcktes att min tarm och slemhinna inte hade läkt ihop kom nästa bakslag. Ännu en gång hade jag misslyckats med något som, i mina ögon, alla andra kvinnor klarade av:

Att läka ihop efter förlossningen.

Det tog mig ett bra tag att förstå och acceptera. Jag har gått igenom alla möjliga faser rent psykiskt och idag vet jag att jag aldrig haft något att skämmas över. Ångesten är sedan länge borta och idag finner jag sådan tröst i att jag faktiskt kan hjälpa andra kvinnor och vara en stöttepelare för den som behöver mig.

Samtidigt är jag medveten om att alla de här känslomässiga stegen jag gått igenom (rädsla, skam, skuld, förnekelse, ilska, ångest, nedstämdhet, sorg mm) är helt normala och genom alla möten och mailkonversationer jag haft med andra förlossningsskadade kvinnor så tror jag att det här är steg som många av oss går igenom. Jag känner igen mig så mycket i resonemang om hur man mår och hur skadan påverkar livet/familjelivet. Jag vet, jag har själv varit där.

Idag, nästan fem år efter min skada, har jag kommit långt psykiskt. Trots de problem som varit (blodförgiftning, infektioner och operationer som avlöst varandra) mår jag idag väldigt bra och jag vet att jag som människa utvecklats otroligt mycket ”tack vare” allt jag tvingats gå igenom. Jag är så mycket starkare nu.

image

Vägen till välmående har inte varit spikrak och jag har då och då känt en enorm avundsjuka gentemot kvinnor som lyckats så mycket bättre än jag själv med att föda barn. Denna avundsjuka grundar sig garanterat i mina egna prestationskrav. Idag blir jag istället lycklig och varm i hjärtat för de kvinnor som klarar sig bra i förlossningsrummet. Alla är inte lika lyckligt lottade och den skadade kvinnan har inte bara ett trasigt underliv (eller andra skador som t ex delade magmuskler) att bearbeta, hon har även en stor psykisk resa framför sig och ett samliv med sin andra hälft som påverkas i allra högsta grad.

Den förlossningsskadade kvinnan tvingas gå igenom saker både på egen hand och tillsammans med vänner/familj/partner som inte går att förstå om man inte varit där själv.

Därför vill jag idag hylla alla förlossningsskadade kvinnor.

All heder till oss, vi är beundransvärda! <3

ELEGANT LILL-DAM OCH DAGENS SHOPPING

Nu har vi kommit hem från kvällens utflykt där jag fick träffa mammas morbror, hans fru och ett av deras barnbarn. Sist jag träffade henne var hon nog tre år och idag är hon 16! Vacker som en dag och världens mysigaste unga kvinna. Selma föll pladask och ville följa med henne hem ❤️ Innan vi åkte dit sa lilla damen att hon ville göra sig elegant för middagen 😉

Klänningen har hon fått av Tant Elina och den lilla karamellen är inköpt i USA.image

Jag klickade ju hem lite grejer från HM tidigare idag och framförallt var jag ute efter lite nya träningskläder (läs träningslinnen). Hittade några som jag gillade jättemycket men tyvärr var det ganska utplockat i min storlek så det blev tyvärr inte riktigt vad jag hade tänkt. Å andra sidan ska jag bara svettas i dem så det spelar inte så stor roll egentligen 🙂

Träningslinnen 99kr/st så det blev bland annat dessa två, det röda/rosa finns i massa fina tryck och färger!image

Löparshorts, har inga sådana i garderoben så måste testa om de funkar bra även för en löpare med lite köttiga lår 😉image

Baslinnen med spetskant.image

Blev även några bonusklick, bland annat dessa till mig och Selma (jumpsuit till mig och linnet till henne) inför semesterresan 😉image

I morgon kommer äntligen Adam hem från jobbet så nu ska jag sova så att det fort blir torsdag. Natti natti ❤️

MÅSTEN

Morgonen och förmiddagen har bestått av en massa måsten. Kört några tvättmaskiner och vikt undan en massa tvätt. Betalat räkningar och gått igenom viktiga papper.

Har även hunnit klicka hem lite kläder från HM, mest träningskläder men även några nödvändigheter till vår semesterresa. Ska visa lite senare men nu ska jag hänga ytterligare en omgång från tvättmaskinen och sedan blir det ett träningspass, tänker att det blir bröst/axlar/triceps idag. Kanske borde dela med mig av mina träningspass men det är så svårt att fota när jag är ensam hemma! Får fundera på en lösning 🙂

image

SÖTHUMLAN SÄLLSKAPAR

Ikväll har jag fått till ett väldigt bra träningspass. Började med löpning 30 minuter och behöver jag säga att jag höll på flyta bort?! Svetten formligen sprutade och jag var sjöblöt från topp till tå, såg nästan ut som att jag kom direkt från duschen. Fortsatte med ett pass rygg/biceps och det gick så himla bra, kände mig stark och på gång 🙂

Selma brukar ”träna” med mig ibland men ikväll var hon inte speciellt träningssugen. Däremot ville hon gärna vara där jag var, sällskapssjuk liten dam. Jag tränade och hon tittade på My Little Pony, perfekt arbetsfördelning.

image image

Nu blir det mat, en dusch och sedan ska jag kasta upp fossingarna i soffan en stund. Trevlig kväll från mig till dig ❤️

SORG OCH RÄDSLA

Under morgonen läste jag Mattias Hargins starka blogginlägg om hustrun Matildas tragiska bortgång. Med tårar i ögonen och en stor sorg i hjärtat, trots att jag aldrig träffat personerna i fråga. Så ärligt och känslosamt, vackert och tragiskt.

Selmas pappa Adam tävlar i en extremsport och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig ibland. Jag är en sådan fru som står med andan i halsen och tårar i ögonen när jag tittar på en tävling. Hejar, stöttar och hoppas att inget ska gå fel.

image

Adam tävlar i skotercross, en snabb sport på en snöklädd crossbana med mycket hopp och dessutom på en maskin som är tung. Innan Selma föddes var jag inte lika rädd men sedan vi blev föräldrar oroar jag mig mer vilket säkert är ganska normalt. Samtidigt är skotercross en rolig och fartfylld sport, superkul att titta på som åskådare och hur det än är så kan man inte vara rädd för allt utan man måste kunna leva också. Som en klok man en gång sa till mig:

Ångra aldrig det du gjort och varit med om och chanserna du tagit. Ångra istället det som du aldrig hade modet att göra. Vi lever bara en gång.

Att tappa den person man älskar mest av allt i hela världen måste vara en fasansfull upplevelse. Make, maka eller barn. För alla föräldrar är väl den största mardrömmen att tappa sitt barn. För mig är det något helt obegripligt, något som inte går att föreställa sig ❤️

image

NEDRÄKNINGEN HAR BÖRJAT

På drygt tre veckor åker vi till Cypern. Ska bli extra härligt eftersom pappan i familjen inte tar någon semester i sommar. Då känns det bra att vi åtminstone får två veckor tillsammans med bara bad och bus. Inga måsten, inga krav bara ren och skär avkoppling.

image

Eftersom Adam jobbar inom ett ganska stort familjeföretag betyder det att det kan vara svårt att vara ledig just under sommaren då alla andra vill ha semester. Vi brukar ”lösa det” genom att åka iväg i slutet av sommaren så att vi får några veckor tillsammans hela familjen 🙂

Var semestrar ni i sommar?

SOCIALA MEDIER

Hur långt vågar man gå i sina skämt och hur fort kan saker och ting ”gå fel” i sociala medier?!

Det skrivna ordet kan ibland vara väldigt svårt att tolka och jag personligen tycker att man alltid ska tänka sig för innan man publicerar vassa kommentarer eller osmakliga skämt. Det som jag upplever som skoj kan fort vara något som en annan tar illa upp av. Speciellt om det på ett eller annat sätt är kopplat till min yrkesroll.

Jag som lämnar ut mig själv och blottar ett så personligt ämne då jag berättar om mina problem med min förlossningsskada, brukar alltid tänka igenom att jag verkligen är redo att dela med mig innan jag publicerar. Jag vill inte ”sätta mig själv i skiten” bara för att jag väljer att vara öppen med allt som jag gått/går igenom.

Vad tycker du, ska man tänka sig för eller kan man skriva precis vad som helst på Facebook, Twitter, bloggar, instagram mm?

image

FAMILJEDAG

Här uppe i norr har det verkligen varit kanonväder och idag träffade vi Adams bröder med respektive i den röda stugan vid vattnet. Bad och bus hela dagen lång men själv vågade jag inte bada pga infektionsrisken, sparar badet till Cypern istället. Selma har paddlat kayak och lekt med alla ”busiga vuxna” som hon själv säger. En toppendag ❤️

imageimage image  imageimage

DJURDOKTORN

Vår underbara lilla tjej älskar djur.. Alla djur utom spindlar för de är lite läskiga tycker hon (säkert mitt fel eftersom jag hatar spindlar). När man frågar vad hon ska bli när hon blir stor är svaret självklart:

Djurdoktor så klart!

Vår katt är hon ibland liiiite för gosig med och katten är så himla snäll och finner dig i dessa kramiga kramar.

Igår åkte vi till den röda stugan vid sjön och där upptäckte vi att det som tidigare var grodyngel nu är små små bebisgrodor. Vi låg på knä och kikade på de små liven och Selma var helt såld på dem ❤️

image image

INGEN JÄKLA SKRÄMSELPROPAGANDA ELLER SKRÄCKHISTORIA!

Jag kan inte riktigt sluta fundera på det här med att så många verkar tycka att förlossningsskador hör hemma i skuggan, att det är något som inte bör komma fram utan döljas och tystas ner. Mörkläggas. Allt för att inte skrämma upp gravida kvinnor och framtida gravida.

Jag förstår inte riktigt VARFÖR? Varför ska detta mörkläggas och tystas ner? Varför är det så förbaskat viktigt att inte ”skrämmas”?

Jag förstår att man är nervös och rädd inför en förlossning, det var jag också. Även om jag var förväntansfull och ville att bebisen skulle komma ut så var jag samtidigt livrädd inför det som komma skulle. Nu, såhär i efterhand, önskar jag så mycket att jag var bättre förberedd och framförallt påläst om saker som kan hända under förlossningen, om  skador som kan uppstå.

Anledningen till att våra ”skräckhistorier” berättas är faktiskt inte alls för att skrämmas och skapa panik. Min förlossning var inte någon skräckhistoria, jag fattade inte ens att jag blev så pass skadad då ordet sfinkterruptur var helt främmande för mig. Trots att jag inte har någon skräckhistoria att berätta så slutade det illa för mig.

IMG_2907 (2)IMG_2905 (2)

Att media uppmärksammar oss och berättar våra historier känns fantastiskt, många av oss lider i det tysta och skäms för våra problem. Den här ”mörkläggningen” resulterar tyvärr i att det känns skamligt att prata om skador och jag blir både ledsen och arg när en del vårdpersonal väljer att bemöta oss med att säga att det bara är skrämselpropaganda och felaktig fakta. Att enda anledningen till att vi är med i tidningen är för att den vill ha stora rubriker med text som säljer (vilket trasiga underliv uppenbarligen gör). Ja självklart vill tidningen sälja men det är inte skrämselpropaganda och det är inte felaktig fakta.

Malou

etcimage

Det här är våra liv, på riktigt. Helt allvarligt.

Mitt liv är stundvis helt fucked upp, andra perioder  är det ganska ”normalt” men framförallt kan du aldrig se något på mig. Jag har lyckats leva ett ganska normalt familjeliv med jobb, resor och andra äventyr men alla är inte lika lyckosamma. Vissa kan inte jobba, andra har problem att ta hand om sina barn. För vissa tar förhållandet slut. Det är helt sjukt hur mycket ett trasigt underliv tär på förhållandet.

image

Mitt liv förbättrades drastiskt tack vare stomin. Men.. Sanningen är den att på grund av det jag råkade ut för under min förlossning har jag tvingats gå igenom så mycket tråkigheter och enormt mycket smärta. Tyvärr drabbas många kvinnor av någon typ av skada och även om förlossningsvården förbättras så kommer skador förekomma även i framtiden. Många kvinnor har dessutom problem att få hjälp av vården och det vill vi självklart också förändra.

Det är dags att förlossningsskador tas på allvar och det är dags att sluta skylla på rädsla.

Är man vuxen nog att föda barn, då bör man även vara vuxen nog att få veta vad som faktiskt kan hända under och efter en förlossning. KUNSKAP ÄR MAKT!

Hur tänker du om det här, skrämmer jag /vi dig?

TAXFREE

Nu är det inte så hemskt länge kvar tills vi åker på semester och idag damp taxfreekatlogen ner i brevlådan. Jag tog mig ett stort vattenglas och en kaffekopp, satte mig sedan i solen för att bläddra igenom katalogen. Jag tycker att det känns som en försmak av resan att bläddra igenom sidorna och drömma mig bort. Selma hittade mycket intressant som hon pekade på: åh en sån har jag aaaaalltid viljat ha!

imageimage

Måste erkänna att charter känns väldigt smidigt när man reser med barn och eftersom jag har ett förflutet som reseledare känns det nostalgiskt att åka på charterresa!

DEBATTREPLIK I GÖTEBORGS-POSTEN

Nu har Göteborgs-Posten publicerat vår synvinkel på den vård vi förlossningsskadade får. Känns så jäkla skönt att vi får säga vår mening och föra fram våra tankar runt den debattartikel som fick många av oss att flyga i taket för några dagar sedan!

Vårt svar kan du läsa HÄRimage

För att vi ska kunna förändra krävs det att vi alla rör oss tillsammans mot samma mål, att vi jobbar tillsammans för att förändra och förbättra. Jag är så otroligt glad och tacksam att Elisabeth, som är huvudförfattare till vår replik, reagerade så snabbt och började formulera ett svar till Gudrun Abascal.

Nu jäklar är det färdigt med att tysta oss, 2016 är vårt år och tillsammans kräver vi förbättringar av förlossningsvård och eftervård!

STRÅLANDE SEMESTERSOL

Så underbart fantastiskt väder vi har! Hela dagen har spenderats utomhus och eftermiddagen tillbringade vi på badplatsen i Korsträsk. Åkte hem först vid 19 och solen var fortfarande väldigt varm, kanske får göra om samma utflykt i morgon på kvällskvisten 🙂

Selma har varit på strålande humör dagen till ära.

imageimageimage

Nu ska den här mamman riva av ett träningspass och ikväll är det ben och rumpa som står på schemat!

KRAM ❤️

BIKINIKROPPEN OCH DEN VÄXANDE PÅSEN

Jag verkligen älskar bikinitrosor med hög midja, speciellt modeller som är lite draperade! Då blir det liksom enklare att dölja en växande påse. Att dölja en tom påse är inga problem men ju mer den växer desto större plats tar den ju så klart.

Jag har köpt några olika modeller av höga bikinitrosor och den här är perfekt för att just dölja påsen. På bilden har jag ätit frukost och påsen är nästintill superfull men det syns inte (förutom att jag blir lite rundare om magen).

image

Enda nackdelen är väl egentligen att man inte får någon färg på magen och just den här modellen är perfekt fram men jag gillar inte riktigt hur den är i passform på rumpan. Man kan inte få allt 😉

Hoppas du får en fin dag ❤️