TRÅNGSYNTA OCH FÖRDOMSFULLA KVINNOR

Ibland blir jag bara så förbannad på att kvinnor kan vara så trångsynta och fördomsfulla. Det är kanske inte så underligt om kvinnosaksfrågor har problem i dagens samhälle eftersom det råder sådan djävulsk avundsjuka och trångsynthet bland många kvinnor.

När en kvinna skriver en debattartikel om rätten att välja kejsarsnitt blir mottagandet inte mer än ljummet men sedan kommer en man och skriver något om samma ämne och då exploderar sociala medier. Missförstå mig inte: Jag applåderar männen som ställer sig på kvinnans sida och som kämpar tillsammans med oss men nog är det väl underligt att det måste till en man för att debatten ska få sådan uppmärksamhet?! Och nu när vi sett vilken genomslagskraft männen verkar ha vill jag gärna uppmuntra andra att ta efter,  ni drabbas ju också av våra förlossningsskador!

snittdebatt

När det gäller förlossningsskador håller vi ihop, vi kvinnor som skadats. Andra kvinnor, som inte råkat ut för någon skada, kan dock (ibland) ha svårigheter att se våra problem. Man läser om våra trasiga underliv, om våra förstörda familjeliv, om depressioner och liknande. Man läser att den förlossningsskadade kvinnan lider psykiskt, fysiskt, socialt och ekonomiskt men minuterna efter man har läst glömmer man och fortsätter med sitt liv.

”Privilege is when you think something is not a problem because it´s not a problem to you personally”

Jag upplever att jag ofta får försvara mig inför andra kvinnor, har svårt att tro att det beror på avundsjuka men jag vet inte riktigt vad annars det kan tänkas vara. Jag får kommentarer (ibland telefonsamtal) av andra kvinnor som tycker att jag ska ”tänka på min integritet” och ”kanske inte dela med mig så öppet av mina problem”. Eller ”hur tror du att din dotter kommer känna när hon blir så stor att hon kan ta del av allt du delat med dig av?”. Man försöker liksom tysta ner oss och förminska våra skador och upplevelser, sätta munkavle på oss och hoppas att vi inte ska röra om mer i grytan. Men en sak kan jag göra fullkomligt klar:

Det fungerar inte.

Jag blir bara ännu mer taggad och ännu mer säker på att det jag (vi) gör skapar förändring. Vi skriver kvinnohistoria och vi ser dessutom till att Svensk Förlossningsvård prioriteras och att pengar avsätts för att förändra och förbättra!

LEVA PÅ DET JAG BRINNER FÖR

Jag kan bara ödmjukt konstatera att dygnet har alldeles för få timmar! Jag hinner inte allt jag vill hinna och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag har höga krav på mig själv och när jag inte lever upp till mina egna förväntningar blir jag ledsen och småsur på mig själv. Ja jag vet, jag måste jobba på detta!

IMG_8522

Har funderat på att gå ner i arbetstid men eftersom jag vet att det kommer sjukskrivningar här framöver (och förhoppningsvis även föräldraledighet) känns det som att jag vill ha en sgi som baseras på en heltid… kanske dumt att tänka så men nu gör jag det ändå.

Jag önskar mig mer tid till mina verksamheter och det jag brinner allra mest för. Drömmen vore att kunna leva på mina hobbyer och att arbeta med förbättringen av förlossningens eftervård! Om någon känner sig manad att förverkliga drömmen är denne någon hjärtligt välkommen att kontakta mig! 🙂

IMG_8190

Nej, men helt seriöst.. har du några tips på hur jag kan få tiden att räcka längre och alltså hinna mer än jag gör idag?! Effektivisera helt enkelt men jag kan liksom inte prioritera bort något heller. Hur effektiviserar jag mig själv utan att inkräkta på familjeliv, träning och ett visst socialt liv? Kom med förlag snälla och har jag någon entreprenör som läser: hur gör du?

MED EN FILMKAMERA I NYLLET

Allt gick bra med inspelningen men nog tycker jag fortfarande att det är lite läskigt med en stor filmkamera i nyllet!

Fick bland annat frågan om vem som är min drömgäst till podden och när reportaget är sänt på TV ska jag vidareutveckla det svaret här på bloggen 🙂 Måste kanske lägga ut en formell inbjudan till personen i fråga även om jag tror att det kan bli svårt att få drömmen om den här gästen förverkligad!

IMG_8520

IDAG KOMMER SVT

Idag kommer SVT hem till oss och jaaaa, jag kanske är lite smånervös.

Ska bli väldigt spännande att se vad det blir av mötet och ska sanningen fram så är jag ju inte alls bekväm framför en filmkamera. En mikrofon går bra så därför är radio något jag föredrar. Nåja det ska väl gå bra det här också, jag har ju gjort det flera gånger tidigare och överlevt, hehe!

Lättare med bara en mikrofon och inte en hel kamera i nyllet!

image

TANKAR SOM SNURRAR

Under de få dagar jag faktiskt trodde att jag var gravid hann tankarna snurra rätt rejält!

Som jag berättar tidigare har vi under ganska lång tid drömt om ett syskon. Tyvärr hade tidpunkten inte alls varit perfekt om det hade hänt just nu. Anledningen till att jag verkligen vill genomgå denna operation är dels att jag såklart hoppas på att bli hel men det är även så att kommande operation är Uppsalas tredje och sista lagningsförsök. Misslyckas de en gång till kommer de med andra ord inte försöka sig på någon mer operation.

Nyopererad januari -16.

image

Då står jag alltså tillbaka på ruta ett…

Om det nu blir så att operationen misslyckas och jag måste försöka hitta något annat sjukhus som har hög kompetens på detta område är jag ganska övertygad om att jag behöver ett break. En andningspaus, där jag liksom får sätta allt vad operationer heter på hyllan för en stund och leva mitt liv igen. Livet har jag haft på paus i flera år, jag har hela tiden haft hälsan högst upp på priolistan. Därför skulle det kännas fantastiskt med en graviditet och ett syskon till Selma att fokusera på och få glädjas åt INNAN jag tar tag i hälsan igen.

mage2

Jag vet inte om jag tänker rätt eller fel men det är iallafall så jag personligen finner styrka i att utföra den här operationen som jag redan nu vet har stor risk att misslyckas. Vi fungerar alla olika och vi tycker olika, det här är den väg som känns rätt för oss och tänk om jag har så tur att jag faktiskt blir hel?! Så fantastiskt underbart att få en liten bebis och kunna njuta av första månaderna, så var det ju tyvärr inte när vi fick vårt första barn och jag blev sjuk. Det är just därför vi inte har skaffat något syskon. Jag har alltid sagt att jag ska bli frisk först… MEN, då hade jag heller aldrig kunna tro att jag skulle sitta här nästan 6 år senare med stomipåse på magen och fortfarande lika trasig…

FÖRBEREDELSER INFÖR TISDAG

Jag tog en ordentlig sovmorgon igår. Min förkylning vägrar ge sig och jag gissar att det beror på att jag inte riktigt tar mig tid att vila och bli frisk. Sjukt ont i halsen och svalget och tung i huvudet. Sedan blev det en mysig dag på altanen. Adam byggde ihop Selmas studsmatta, den lilla damen var riktigt nöjd och hoppade för kung och fosterland 🙂

Under kvällen blev det en ”snabb-städning” där jag dammtorkade, dammsög och skurade. På tisdag kommer det nämligen hit en reporter och TV-kamera och eftersom jag jobbar på dagarna gäller det att planera och ligga i framkant!

IMG_1685

GÄSTBLOGG – AVFÖRINGSLÄCKAGE OCH SFINKTERREKONSTRUKTION

Sitter på tåget på väg mot Lycksele. Imorgon kl 08.00 blir jag inlagd för att sedan efter 12 någon gång opereras. Sfinkterrekonstruktion och lite fix med snippan.

Men vem är jag då, som ska bli renoverad söder of the boarder?

Helena heter jag och födde mitt första barn på Skellefteå BB den 19/9 2014. Min förlossning var helt underbar. Kändes som att vara på någon relax och bli upp-passad av gullig personal. Ingen stress, bara härlig förväntan. Förlossningen tog 168 timmar lite drygt. Hade ju dock inte värkar hela denna tid! Utan de började försöka få igång förlossningen pga pyspunka på vattnet.

Helena

För att göra en lång historia kort så hoppar jag till de sista ca 12 timmarna.

Jag blev satt på fastande vid 09-tiden på morgonen den 19:e, då en veckas försök av igångsättning givit föga (1,5 cm) och ett ev kejsarsnitt började diskuteras. De ville dock ge oxycontin-droppet en chans innan de rullade ner mig på op. Värkarna blev starkare och tidig em hade jag öppnat mig till ca 3.5 cm. Vid det laget ville min läkare ge mig ryggmärgsbedövning, för att underlätta mig som magsäcks-opererad och fastande. Tog bedövningen, och vi väntade ett par timmar till. Vid 17 (tror jag det var) gjordes en hinnsvepning och vattnet gick.

Ändrad känsla i värkarna.

När klockan närmade sig 19 och jag inte öppnat mig mer sa barnmorskan att ”nu ringer vi op så du får ett kejsarsnitt. Upp och gå på toa och sträck lite på dig, så kommer vi på ett tag”.

Och upp på fötter for jag, glad i hågen att nu jäklar är det snart bäbis-dags! Lyckades kissa och tog mig ett varv runt rummet. Så helt plötsligt säger jag till sambon att jag måste lägga mig, för jag vill bara trycka på. Efter några minuter ringer jag på larmklockan och bm kommer in. Jag informerar om den ändrade känslan i värkarna, och bm sa att det nog bara var barnet som sjunkit ner lite – där av en tryckande känsla. Men hon kollade i alla fall på eget initiativ, och det hördes ett litet oj från mellan mina ben. Där låg jag fullt öppen med krystvärkar. Blev inget kejsarsnitt.

På 4 aktiva krystvärkar kom dottern min ut, men behövde hjälp av sugklocka då jag hade noll krafter kvar i kroppen (nästan 20 timmars fastande) och liten blev alldeles för påverkad.

Utanpå såg det inte alls ut som att jag spruckit speciellt mycket, men tack och lov för att min barnmorska ändå skickade ner mig på op för säkerhets skull. Den nyblivna pappan såg lite orolig ut att bli lämnad ensam med det nya livet, men bm försäkrade honom att det max skulle röra sig om att jag skullr vara borta 30 min.

2,5 timme senare kom jag tillbaka till sambon och dottern, med ”fler stygn än Börje Salming” (som kirurgen uttryckte sig).

På mitt återbesök till barnmorskan ett par veckor senare, bad hon så hemskt mycket om ursäkt för att jag sprack. Och jag fick även veta att om jag skulle ha fler barn så var vaginal förlossning ute ur bilden pga skadorna.

Men åter igen vill jag poängtera att, trots detta, så är min egna uppfattning av förlossningen att den var helt underbar. Aldrig kände jag mig förbisedd, eller otrygg. Det var ingrn stress och ingen otrevlig personal. Allt var helt underbart.Och det är tack vare den läkare som ledde studien om förlossningsskador i Skellefteå som jag nu, lite över 2,5 år senare, ska opereras.

Avföringsinkontinens.

Vi flyttade ner till Örnsköldsvik i början av 2015, och jag hade då problem med att jag inte kunde hålla tätt via analen. Jag och min sambo kunde heller inte ha samlag, då slidmynningen hade en tröskel helt plöstligt och smärtade ordentligt. Hösten 2015 (hade gått över 1 år sedan förlossning) var jag upp 2 gånger på kvinnokliniken i Övik och tog bla upp problemen efter förlossningen. Jag kunde inte hålla gaser, ofta kom även bajs trots att jag bara kissade, ibland bajsade jag på mig.

Att hålla sig gick inte, utan när jag kände tendens till att vara bajsnödig, så var det bara att springa till närmsta toa.

Att vara lös i magen innebar att aldrig lämna lägenheten (nu mer huset). Jag bajsar ungefär 4-5 ggr/dag. Långa promenader drar jag mig för och cykla innebär smärta. Jag har planerat min vardag runt min inkontinens helt enkelt. Det hjälper ju heller inte att jag har en överdriven rädsla för att bajsa på mig sedan innan heller.

Men vad sa de så här hemma i Övik? Jo;

Det är så när man fött barn. Allt ser helt normalt ut (efter att läkaren haft fingret i röven på mig och bett mig knipa), samt att smärtan i slidmynningen går över. Det är bara bristen av samlag som är problemet. Bara vi kommer igång så ordnar det sig.

Jaha tänkte jag. Då får jag väl fortsätta så här då. Men det där med att det löser sig, bara vi börjar ligga, var jag extremt skeptisk till.

I december 2015 skickade jag in en andra enkät i studien om förlossningsskador till Skellefteå sjukhus, svarade exakt hur jag hade det, och sen tänkte jag inte mer på det. Efter årsskiftet ringde läkaren från Skellefteå upp mig och frågade om jag sökt vård för mina problem, för det var helt klart mer problem än vad jag borde ha efteråt. Jag berättade då vad de sagt i Övik, och hon erbjöd att skicka en remiss till dem. Remissen ville jag gärna ha, men jag frågade om jag inte hellre kunde få komma till antingen Skellefteå eller Umeå, då jag hade noll förtroende för Öviks kvinnoklinik.

Så i Umeå hamnade jag, och det konstaterades snabbt att jag hade i princip ingen knipfunktion i rumpan och det gick inte att föra in mer än två fingrar på tvären i slidan (detta så smärtsamt att det vattnades i mina ögon).

Umeå och Skellefteå ansåg verkligen inte att det var normalt efter förlossningen, så nu efter några turer fram och tillbaka för undersökningar i Umeå, är det dags för operation imorgon. Så nervös!

MENSEN 8 DAGAR SEN!

I fredags skulle jag ha fått mens… alltså inte igår fredag utan för en dryg vecka sedan! Jag brukar alltid vara väldigt regelbunden, visst kan den vara en dag eller två senare än beräknat men inte en hel vecka.  I början var jag inte speciellt ”orolig” utan tänkte att det kan ha med ingreppet på Sunderbyn att göra (det gjorde jag ju samma fredag som mensen skulle komma). Eller så kanske det beror på att jag är förkyld. Jag har googlat som en galning om förkylning kan påverka, hehe.

IMG_8500

Igår kväll sa jag till Adam att snart är det väl bara knata iväg på Apoteket och köpa ett test för nu är jag ju garanterat gravid! Missförstå mig inte, vi VILL verkligen ha ett syskon till Selma MEN jag ska opereras i slutet av juni. Jag har väntat nästan ett år på operationen och är jag gravid opererar de mig inte. Därför vill jag inte bli gravid före operationen. Jag vill inte behöva ha ångest för att jag inte har möjlighet att opereras och just nu är operationen min största prioritet.

image

I morse skyndade jag mig upp på toaletten men inte hade den kommit så ännu en gång muttrade jag att jag måste köpa ett Clear Blue och garanterat träffar jag väl någon som vet vem jag är och sedan är ryktet i full gång. Gaaah, jag vill inte! Men så när vi kom hem från Arvidsträsk hade den äntligen kommit! Faran över, stressen släppte och jag kan andas ut. Kanske är det så att kroppen blev stressad av dränagebytet förra veckan och sedan stressade jag upp mig mer och mer för varje dag som gick utan menstruation och därför drog det ut på tiden.

Nåväl, nu ska jag ta ett litet vinglas och fira min för tillfället ”icke-graviditet” och hoppas att det inte dröjer speciellt länge tills jag får dricka något alkoholfritt och fira en icke icke-graviditet istället 🙂

BLAND LINGONRIS OCH TORRA KVISTAR

Jag vet inte om det är för att jag är uppväxt med naturen (skogen) runt knuten eller om det bara är så att det känns rofyllt att vistas bland lingonris och torra kvistar. Det doftar ljuvligt när man vandrar runt och tittar på de små granarna som sakta växer upp och kanske blir någon av småttingarna småningom en stor och ståtlig gran. Jag blir harmonisk och känner mig så tillfreds med allt i livet när jag får komma ut och andas omgiven av djur och natur ❤️

IMG_8494 IMG_8499IMG_8493

ETT ÅR SEDAN OPERATION NR 23

Idag för ett år sedan opererades jag för 23e gången. Operationen ägde rum i Uppsala och jag gruvade så sjukt mycket inför denna operation. Anledningen var att jag vid tidigare likadan operation i just Uppsala blev fruktansvärt dålig post op.

Det syns på bilden att jag är aningen orolig…

image

Den gången opererades jag tidigt på morgonen och jag var så otroligt dålig efter uppvaket. Flera veckor efter operationen var jag väldigt dålig och att ta smärta när det kommer något ut från situationen är en sak. Men, när man några dagar post op får tecken på misslyckad operation.. Då är det inte lätt att ta smärtan eftersom den känns fruktansvärt bortkastad. Till absolut ingen ”nytta” alls!

image

Operationen för ett år sedan var inte heller lyckad men den gången var jag bättre rustad för smärtan och upplevelsen blev då inte lika upprivande pch chockerande. Nu är det snart dags för nästa omgång i Uppsala och jag är försiktigt optimistisk 🙂

FULLSPÄCKAD DAG!

Puh, nu är den här morsan färdig för räven!

Jobbat mellan ca 7:30-16:30 idag sedan snabba ryck hem för att kasta i mig mat och kl 17:45 dök min poddgäst upp! Blev en lång inspelning och jag gissar på två delar eftersom jag nog inte kan korta ner vår inspelning till 30-40 minuter (vilket är ganska lagom per avsnitt).

IMG_8481

Johanna har två väldigt olika förlossningar i bagaget och båda förtjänar att berättas så därför blir det nog ett avsnitt om varje förlossning. Den ena via snitt och den andra vaginalt.

Längtar efter att få dela med mig av den magi vi skapade ikväll! ❤

FALLET KEVIN

Fy fan så jävla vidrigt! Jag finner faktiskt inte riktigt ord!

Har du sett dokumentären (Dokument inifrån) om Fallet Kevin?

I tre avsnitt har man fått följa ett av Sveriges mest uppmärksammande rättsfall från 1998 där två bröder som 5 och 7 år gamla blev utpekade av polisen som ansvariga för mordet på 4-årige Kevin. Det var mina föräldrar som tipsade mig om att se detta och nu ikväll har jag sett tredje och sista delen och jag kan inte förstå.

Jag kan inte förstå hur i hela helvete polisen kunde komma undan med de förhör de höll och hur kunde det ens få gå till på detta sätt? När den ena pojken ber förhörsledarna om att få träffa mamma och de säger att han inte får det…gah, mina tårar slutade inte rinna! Samma sak när man ser och hör hur förhörsledarna lägger orden i munnen under förhöret, fy fan!

falletkevin

Känslan när man får se Christian och Robin (som grabbarna heter) när de idag, nästan 20 år senare, tittar på inspelningarna från förhören… Jag bölade som en galning redan innan man fick se hur de själva reagerade. Nej, jag finner faktiskt inte ord, men en sak är säker: Du borde se detta om du inte redan gjort det!

Finns på SVT play, här kommer länken till Avsnitt 1 och därifrån kan du klicka dig vidare till nästa.

HIVUDET UPP, FÖTTERNA NER!

God morgon!

Tagit mig upp och avnjutit dagens frukost (i aningen bättre tid än igår, hehe). Sovit skitdåligt i natt. Sådär dåligt som man ofta sover när man är förkyld. Ögonlocken hänger och näsan är täppt men jag känner mig ändå så mycket piggare än igår!

Längtar till ikväll när jag får krypa ner i sängen igen, gissar på en tidig kväll. Let’s do this, arbetsdagen här kommer jag!

IMG_8425

Kör hårt så hörs vi sen 🙂

KASTAR IN HANDDUKEN

Okey.. jag får helt enkelt inse mig besegrad! Det tar emot att erkänna men den här gången gick jag inte vinnande ur striden.

Planen var att ignorera och liksom rida ut stormen men det gick inte så bra tyvärr! Jobbade igår och kämpade mig genom arbetsdagen med rinnande och samtidigt täppt näsa, halsont och huvudvärk. Sedan var det bara kasta in handduken. Intog sängläge direkt efter arbetsdagen och steg upp först runt 15-tiden idag! Det har nog inte hänt sedan tiden som partyprinsessa eller eventuellt efter en operation.

Frukost kl 15, så ick det med andra ord att ignorera den dunderförkylningen

IMG_8418

Har en fullspäckad dag i morgon så nu ska jag dricka vitaminbrus och hoppas på att vakna pigg som en liten mört i morgon bitti! ❤

MIDSOMMARPLANER

Tiden springer verkligen fram! Snart är det juni och då smäller det bara till så är det midsommar!

Vi ska ta det väldigt lugnt och njuta tillsammans med familj. Eftersom jag ska opereras direkt efter midsommar kommer vi att hålla oss på hemmaplan. Eller inte hemma hos oss men inte så långt hemifrån 🙂

Midsommar 2016.

imageimage

Har du hunnit göra planer inför midsommar ännu?

FÄRDIG!

Nu är våra fönster skinande rena och nya gardiner har kommit upp. Hängde precis sista tvätten och alldeles just nu intar sängläge. Puh, känns som om jag knappt hunnit något idag, hade planerat att jag även skulle hinna kratta på gården men det får vi göra nästa helg. Då får Adam kratta och jag ska skura upp altanen som äntligen tinat fram!

Multitasking! Strök gardiner och kollade på PLL 🙂

IMG_8400

Nu ska jag sova, har ont i halsen och det liksom kittlar ”bakom” näsan så jag hoppas verkligen det går över fort! Kram och god natt ❤

SJUKLING I PYJAMAS

Igår kväll märkte vi att Selma plötsligt blev förkyld. Hon vaknade vid midnatt och var inte alls pigg så idag ligger hon i soffan fortfarande iklädd pyjamas.

Mamma… idag vill jag ha min pyjamas heeeela dagen.

Precis så sa hon i morse när hon steg upp.

Jag tänker spendera denna dag med fönsterputsning och gardinbyte. Behöver även köra en eller annan tvättmaskin.

IMG_8399

Har pratat med mamma och pappa för att kolla av inför arbetsveckan, om lillhumlan är sjuk i morgon kan hon vara hos mormor och morfar ❤