NYTT TILL GARDEROBEN

På måndag börjar jag på mitt nya jobb och jag känner att garderoben bör fräschas upp med lite höst- och vinterkläder. Jag måste verkligen rensa min garderob eftersom det finns en hel drös med kläder som jag inte längre använder. Finns även en hel del saker som är urtvättade och noppriga som jag inte längre använder annat än under myskvällar i vår soffa 🙂

Vad gör du med utrensade kläder, skänker du bort eller säljer (eller något annat)?

Eftersom jag har min påse på magen har jag fått tänka om lite vad gäller klädval, byxorna får väldigt gärna vara så höga att de slutar ovanför påsen. Låga byxor funkar men då måste jag antingen ha en hög trosa eller ett lite tightare linne som håller in påsen. Annars blir det en markant ”kant” där påsen hänger över och tröjan/blusen fastnar då lätt på påsen.

Det jag framförallt är på jakt efter idag är överdelar. Gärna baströjor och lite finare blusar. Även någon fin kofta skulle sitta bra eftersom de jag har hemma i garderoben har sett sina bästa dagar.

image

Hoppas på shoppinglycka! 😉

EGENTID

Idag efter jobbet (min sista arbetsdag på Vittjärvshus men det berättar jag mer om vid ett annat tillfälle) åkte jag till Luleå där jag hade ett möte kl 16:30. Jag hann med en runda på stan, göra några ärenden och sedan blev det middag på egen hand. Äta god mat, bläddra i en tidning och bara njuta av en lugn stund i mitt eget sällskap. Det borde fler prova på, rogivande och faktiskt inte alls så tokigt 🙂

image

Hoppas du får en bra fredagkväll ❤️

TÅRÖGD AV FINA ORD

Min bästa vän Pernilla skrev ett meddelande om att hon hade berättat om mig och bloggen för en kollega. Jag kunde så klart inte motstå att fråga vad hon då hade sagt och svaret jag fick gjorde mig både ödmjuk och tårögd.

”Min bästa kompis fick barn för snart 5 år sedan och gick hem från BB i tron att hon haft en bra förlossning och att lyckliga familjelivet skulle börja men på grund av bristande information och en naiv sjukvård så är hon idag stomiopererad och slåss för att häva tabun om förlossningsskador, förbättra förlossningsvården och framförallt kampen för att få bli frisk och kunna bli det med livet och humorn i behåll”

Behöver jag säga att jag blev alldeles varm i hjärtat, tack finaste Tant P för att du är en del av mitt liv <3

image

BLOGGTIPS SEPTEMBER

Jag har hittat så många spännande bloggar på sista tiden och därför kom jag på tanken att då och då berätta mer om dessa i något som jag väljer att kalla ”Bloggtips” 🙂

BELLA KITTELSEN

Först ut är Bella Kittelsen från Åmål som trots sina unga år har hunnit vara med om mycket här i livet. Hon är 21 år gammal, gift och mamma till två barn, en dotter och en son. Tyvärr lämnade Bellas dotter jordelivet innan hon ens hade hunnit bli två månader.

När Bella var 14 år tog hennes mamma sitt liv. Efter denna tragiska händelse har Bella själv försökt ta sitt liv två gånger. Hon har festat, testat droger och levt ett väldigt destruktivt liv fram till för 3 år sedan då hon träffade mannen i sitt liv.

imageimage

På bloggen får man läsa om hur det var att växa upp tillsammans med en mamma som gjorde upprepade självmorsförsök. Man får även läsa om hur det är att förlora sitt första barn utan att veta mer än att det var något som heter plötslig spädbarnsdöd och att det forskas på området. På bloggen har Bella kategorier som handlar om allt som har med dottern och hennes död att göra, dessa heter ”Att förlora ett barn”, ”Psd” och ”Meja”.

Bella har diagnosen adhd vilket hon själv ser som en superkraft och mer om detta berättar hon öppet om på sin blogg. Hon skriver även mycket om att man ska acceptera sig själv och älska sin kropp, ett av hennes inlägg om kroppsideal väckte stor uppmärksamhet och ledde till en medverkan i nyheter24.

Om du vill kika in på Bellas blogg hittar du den HÄR.

image

EGENTID OCH LEKSTUND

Selma är nog rätt lik mig (som jag var när jag var liten) för hon älskar att sitta själv och leka. Hon kan försvinna in i lekens värld och ha kul även om hon leker ensam. Väldigt skönt att hon inte måste ha sällskap för att roa sig, det är kanske hennes sätt att få lite ”egentid” 🙂

Jag brukar tjuvkika lite på henne och favoritlekarna är Barbie (då pratar hon högt för sig själv och låtsas vara de olika dockorna) och legobygge. Hon kan sitta i timmar med Barbie. Lego kommer mer och mer har jag märkt men det är inte bara bygge utan hon leker även med gubbarna och förvaringsklossarna.

imageimage

Selma har alltid varit ganska aktiv, vill inte sitta stilla speciellt länge och uppskattar när det händer saker. Ibland är det kul och charmigt och andra gånger, inte så kul… För bara ett drygt år sedan hände det i princip aldrig att hon satt med en och samma sak i mer än 3-4 minuter men så plötsligt en dag när vi byggde pärlplatta så trodde hon sig tills plattan var färdigpärlad. Jag trodde nästan att hon var på väg att bli sjuk eftersom hon hade ro att sitta stilla men så var det inte och efter den dagen började hon tro sig mer och mer, inte bara med pärlplattor utan med andra saker som tillexempel målarböcker och pyssel. Idag kan hon sitta länge och har inte samma behov av att hela tiden byta aktivitet, det har nog med åldern att göra misstänker jag 😉

PLASTIKOPERATION I ARSLET

I juli pratade jag med den kirurg som utförde mina två operationer i Uppsala. Han var lite konfunderad och skulle samtala med sina kollegor (tarmspecialister) om vilket steg vi ska ta härnäst, dvs vilken operation blir det nästa gång? Han skulle höra av sig i början av september med mer information om vad de kommit fram till men eftersom han fortfarande inte hört av sig ringde jag för att boka en telefontid med honom.

I vanliga fall brukar det vara 2-4 veckors väntetid för en telefonuppringning men jag hade tur och fanns redan inbokad så på måndag 3/10 runt lunch hör han av sig. Jag är nervös, ska det bli den stora operationen med lårmuskeln eller blir det ytterligare en lambåplastik?! Jag hoppas faktiskt på muskeloperationen, börjar känna att jag gjort tillräckligt många plastikoperationer (lambåplastiken räknas som plastikoperation) i arslet nu. Haha!

Om jag nu får vara lite halvfräck.. Rumpan har förmodligen ganska ”många” opererat fylligare men jag undrar jag hur många som har plastikopererat krysset?!  Jag undrar vidare om jag kommer kunna få någon plastikoperation för att snygga till alla ärr jag har på min stjärt.. men förmodligen inte, de tycker väl bara att jag ska klä på mig och inte visa rumpan.

Helt allvarligt kan jag säga att det här i allra högsta grad påverkar mig. Jag vill INTE duscha i offentliga lokaler (typ badhus) och jag har mer problem (och ångestfyllda tankar) med dessa ärr när jag struttar runt i bikini än vad jag har med min stomibeklädda mage som jag faktiskt visar upp med stolthet.

Om jag väljer bikinitrosor med omsorg behöver jag inte vara rädd för att råka visa min ärrade ändalykt!

image

VACKRA HÖSTLÖV

Jag gillar hösten då det är en så vacker årstid men samtidigt känns det lite smått deprimerande eftersom mörkret blir så påtagligt. Mörkt och regn, ingen bra kombo. Minusgraderna kommer krypande och man måste skrapa rutan på bilen (om man nu inte kör in bilen i garaget vill säga). Jag har lite blandade känslor inför denna årstid 🙂

Naturen visar sig från en väldigt vacker sida under hösten och många gånger kan jag stanna upp och bara betrakta allt det vackra. Träden ändrar färg då löven går från grönt till gult, orange och rött. Så vackert 🙂

Luften känns renar på något sätt och det är skönt att vara ute och andas frisk luft. Vi försöker hinna vara ute en stund efter jobb/förskola och middag men eftersom vi stiger upp så tidigt blir det bara en kort ute-stund på eftermiddagen.

imageimageimage

Vad tycker du om hösten?

ETT TUFFT BESLUT, NU LÄMNAR JAG DRÖMJOBBET

För en tid sedan bestämde jag mig för något som har varit väldigt tufft för mig. Jag tog, efter mycket funderande, beslutet att säga upp mig från min tjänst som säljare på Vittjärvshus. Detta är något som jag har valt att inte dela med mig av på bloggen tidigare eftersom jag ville ge Vittjärvshus en chans att påbörja rekryteringsarbetet innan jag själv gick ut med nyheten.

Ett otroligt tufft beslut som grundar sig i att jag inte är frisk och således heller inte kapabel att till fullo sköta mitt arbete på bästa sätt (enligt mig själv).

Bor du någonstans i närheten av Boden och är intresserad av att ersätta mig har du fram till tisdag 4/10 på dig att skicka in din ansökan. För att läsa med om tjänsten och söka klickar du HÄR.

rekryterar

Som jag tidigare berättat är jag en person som sätter mål och som har ganska höga krav på mig själv. Jag känner att jag inte riktigt lyckas leva upp till mina egna förväntningar när livet ser ut som det gör just nu.

Jag vet att Vittjärvshus stöttar mig till 100% och jag vet att de inte vill att jag ska sluta. Det känns fantastiskt bra att vår VD har sagt att jag är hjärtligt välkommen tillbaka. Jag vet att de önskar att jag kunde fortsätta men för mig känns det nästintill omöjligt just nu. Jag måste välja mig själv och min hälsa, sätta mig själv först och i detta fall betyder det att drömjobbet måste få leva vidare som just en dröm.

Därför bestämde jag mig för en tid sedan för att ge upp drömmen. För nu.

Nu blickar jag framåt mot nya mål och nya drömmar.

Jag har tackat ja till ett nytt jobb på hemmaplan i Älvsbyn. Ett jobb där man är medveten om att jag har kommande operationer planerade men där man ändå valde att ge mig ett jobberbjudande. Det känns väldigt bra att tacka ja till ett sådant jobb och framförallt känns det bra att de redan på förhand vet vem de anställer. Att jobba i Älvsbyn innebär att jag slipper pendla 4,5 mil enkel väg, vilket kan vara ett problem när jag är nyopererad och knappt kan sitta. Det innebär dessutom att jag inte längre måste ställa klockan på 4:30 vilket kan vara tufft efter en natt med mycket smärta och lite sömn. Efter en sådan natt gör det, som du kanske förstår, stor skillnad att kunna vila lite längre på morgonen.

Jag ser fram emot första arbetsdagen med stor förväntan och glädje då detta är något helt nytt för mig. Det ska bli så spännande att kasta mig ut och prova vingarna och se vart vindarna tar mig.

Nu blickar jag framåt mot nya drömmar och nya målbilder på mitt nya jobb, men först ska jag njuta till fullo av sista veckan tillsammans med mina underbara kollegor hos (i mina ögon) världens bästa husbyggare. Vittjärvshus <3

KRAM

VÅRT SOVRUM

För några månader sedan gjorde jag något halvklantigt med vår sänggavel…

Jag kom en dag på att vi skulle behöva mer förvaringsutrymme i sovrummet och började kika efter en sängram med förvaring. Snabb som jag är (varför vänta när man får en briljant idé) hade jag fort som attans köpt en jättefin ram med fyra lådor, alltså två på vardera sida. Skyndade mig även att sälja den sänggavel vi hade eftersom den var otymplig och tog en massa plats, tänkte som så att det var smidigt att bli av med gaveln innan den nya ramen kom.

Så några dagar senare skruvar vi ihop vår nya sängram och den var så fin. Problemet var att vi har en kontinentalsäng och dessa är som du kanske vet ganska höga. När sängen tog plats i ramen så blev den så hög att jag hade problem att ta mig upp, haha.  Vad ännu värre var så hade Selma trubbel att komma upp och det känns ganska bra om hon tar sig upp i sängen de gånger hon kommer över till oss mitt i natten.

Det var helt enkelt bara skruva isär sängramen och lägga ut den till försäljning. Problemet var bara att vi inte längre hade någon sänggavel eftersom jag hade sålt den. Att hitta en gavel som har samma tyg som en kontinentalsäng med några år på nacken är inte lätt så därför har jag försökt hitta något annat men tyvärr misslyckats så därför har Adam nu, några månader senare, fått bygga en egen.

Sovrummet har varit väldigt spartanskt, dels utan sänggavel men även helt utan gardiner. När vi bytte lister runt sovrumsfönstret för drygt ett år sedan (satte bredare lister) bestämde jag mig för att ha gardinskenor i taket (vilket vi har i kök/vardagsrum) men sedan blev jag sjuk och det har liksom inte funnits energi till gardinskenor men nu äntligen sitter även dem på plats. Sovrummet känns mycket mysigare igen, mer ombonat och mysigt än kalt och opersonligt.

Såhär blev slutresultatet 🙂

imageimageimageimageimageimage

AAAAAAAAAAJ SÅ FÖRBASKAT ONT

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag berättar hur undersökningen och bytet av dränaget (setongen) gick. Såhär i efterhand kan jag redan nu fnissa lite åt hela historien men samtidigt har jag så förbaskat ont att det överskuggar humorn i det hela.

När jag kallades in på undersökningsrummet av sköterskan kände jag pulsen stiga, minnet av förra gången jag var med om en likande undersökning kom över mig och jag blev knäsvag. Sköterskan ”dukade upp” redskapen som läkaren skulle använda sedan lämnade hon mig med en ren handduk att skyla ändalykten med. Jahapp, att kasta kläderna och visa röven och fiffin har jag gjort hundratals gånger så det är inte längre någon big deal, den delen funderar jag inte längre på. Det känns faktiskt ”naturligt” att humpa upp ändalykten i fejset på en läkare, man vänjer sig.

Den fina ”dukningen”.

image

Så kom han in i rummet min kirurg och med sig hade han en läkarstudent. Jag låg på britsen med huvudet mot väggen och passande nog fanns ett ”handtag” fastskruvat på väggen. Jag tog några djupa andetag, klöste mig fast vid handtaget och sedan var det dags. Han ryckte till och jag skrek. Högt!

AAAAAAAAAAAJ! Sedan följde några sekunder av plågsamt ojandes och några djupa andetag. Tårarna sprutade.

-Hanna, jag måste dra i tråden en gång till.

Oh MY GOD, NO! Inte igen snälla… men han hade inget val så han ryckte till och jag gastade om möjligt ännu högre AAAAAAAAAAAAAAAAAAJ SÅ FÖRBANNAT ONT!!

Sedan tappade jag talförmågan helt. Fick koncentrera mig på att andas och kunde inte få fram ett ord. När jag tänker på saken såg jag nog ut som en fisk på torra land som gapar och försöker överleva. Den stackars läkarstudenten fick garanterat en chock.

Bilden är tagen efter att jag fått lugna ner mig lite, när andningen och talet hade kommit tillbaka.

image

Efteråt lovade kirurgen att det var sista gången detta hände. Nästa gång sker det antingen under narkos eller så får jag smärtstillande och lugnande i blodet strax innan.

Envis som jag är åkte jag tillbaka till jobbet och jag grinade i bilen hela vägen till Boden. Att det kan göra så ont. Smärtan är obeskrivlig men det känns som att något skär genom köttet inifrån. Går inte sätta ord på känslan och då vet jag att min smärttröskel brukar vara hög.

Fy faderuttan, ikväll ska jag slicka mina sår och släppa fram tårarna som fortfarande bränner under ögonlocken.

ÅNGEST INFÖR UNDERSÖKNING

Idag kl 13 ska jag infinna mig på kirurgmottagningen på Sunderbyn för undersökning. Går allting bra idag slipper jag sövas ner något mer innan det är dags för nästa operation i Uppsala. Och det är klart, med alla nedsövningar jag har i bagaget känns det skönt om kroppen slipper denna gång.

image

Däremot har jag lite ångest då jag av erfarenhet vet att det som ska göras idag kommer att göra ONT, väldigt ont. Förra gången dränagetråden byttes när jag var i vaket tillstånd skrek jag så högt att hela mottagningen hörde mig (inbillar jag mig iaf) och då är min smärttröskel vad gäller denna kroppsdel väldigt hög.

Jag har ont  magen och känner mig nervös för detta, försöker att inte tänka så mycket på saken och har nog försökt förtränga det. Vi får se om det lyckas eller om det måste göras under narkos.

Håll tummarna för mig så hörs vi i eftermiddag! ❤️

TILLBAKABLICK

Tittade igenom telefonen och hittade den här bilden, den är så himla söt tycker jag ❤️

image

Här hade vi alldeles nyss fått nycklarna till huset och höll på att ställa iordning minis rum. Sängen hade jag köpt redan innan vi flyttade och den var bland det första som packades upp 🙂

Nu ska jag ut och gå lös på alla barr som skräpar på vår infart! Hoppas du har en fin söndag.

KRAM ❤️

HEMMA PÅ VÅR GATA

Nu har jag letat fram och dammat av min systemkamera! Ja, dammat av var kanske att ta i eftersom den låg fint undanstoppad i en kameraväska 🙂

För några år sedan fotade jag jättemycket och lärde mig en del om inställningar och dylikt. När jag tog fram kameran och kikade på bilderna på minneskortet insåg jag att det är över ett år sedan den sist fick jobba! Det är alltså på tiden kan man säga.

Har lekt massor med inställningar och det börjar komma tillbaka lite smått och ju mer jag tränar desto bättre blir det nog, därför har jag bestämt att nu jäsiken ska jag försöka fota det mesta till bloggen med systemkameran! Gillar att leka med fokus och det syns på bilderna jag tog igår, haha 😉

Hemma på vår lugna gata ❤️

imageimage

Vårt hus lite dolt och suddigt där i bakgrunden. Hela infarten är full i barr så det måste vi ”städa upp” innan det fryser på 🙂imageimage

Selma tyckte att svamparna var sååå gulliga!

image

GÄSTBLOGG – MIMMIS PERFORERADE LIVMODER, DEL 2

  • Första delen av Mimmis berättelse hittar du HÄR.

Tillbaka på sjukhuset.

Väl på plats fick jag hjälp ganska snabbt. Först fick jag ta blodprover, sedan bli undersökt av en gynläkare som  berättade att proverna visade på hög sänka och att det kan tyda på inflammation i livmodern och han menade på att min kropp förmodligen stöter bort spiralen så det bästa är att plocka väck den. Det är bara det att när han kollade med vaginalt ultraljud så fanns där ingen spiral, läkaren sa

”Hmm konstigt det är tomt här”.

Där får jag panik.

Utgången kan vara två olika berättade han. Antingen har du kissat ut den och smärtan beror på en inflammation i livmodern, eller så har den åkt upp och vi måste titthålsoperera dig. Där och då visste jag direkt att den åkt upp för ingen chans att jag kunde missa att den åkt ut. Jag börjar gråta och fick panikångest då jag är rädd för operationer och att bli nersövd, sambon tyckte att jag skulle lugna ner mig för den hade ju säkert redan åkt ut.

Läkaren skickade mig på röntgen för att se om spiralen fanns kvar på något annat ställe i kroppen. Efter röntgen kunde läkaren se att spiralen låg mellan livmodern och buken på vänster sida, exakt där huggen kom hela tiden. Han förklarade för mig att barnmorskan hade perforerat min livmoder. Alltså hon har tryckt upp spiralen och tagit hål på min livmoder vilket gjort att den åkt ut ur livmodern därav allt smärta. Fick tid för operation nästa morgon och jag mådde så himla dåligt. Åkte hem och sov hemma den natten men sov inte en blund. Var rädd för att bli nersövd och fick en massa hemska tankar.

I väntan på operation.

Tänk om jag inte vaknar. Tänk om operationen går fel. Tänk om min bebis inte tar flaska och mjölken jag pumpat ut inte räcker till.

Jag låg uppe hela natten och läste på om liknande fall. En av tusen råkar ut för detta, alltså ganska ovanligt. Jag kom in på olika bloggar där vissa berättade vilka skador som kommit till följd. Där var en vars spiral hade kapslat in sig i ändtarmen och hon fick därmed antingen leva med smärtan eller stomioperera sig. Tankarna kretsade även kring om min fertilitet och om det blivit skador som skulle kunna minska chanserna till fler graviditeter.

Bilden är från den morgonen när jag skulle opereras. Jag spelade även in en video där jag pratade med min son och sa att jag älskar honom, jag var verkligen så rädd för att aldrig mer få träffa honom.

image

Dagen för operation kom och det gick bra, tydligen kunde de plocka ut spiralen snabbt så istället för 3 planerade titthål fick jag endast 2. När jag vaknade upp hade jag väldigt ont. Jag grät och ville bara träffa sambon och min son vilket jag fick göra snabbt.

Läkaren berättade att jag endast fått ett ”litet” hål i livmodern som redan hade börjat läka så jag hade tur i oturen.

Efter operationen ville inte naveln läka så jag fick lapsera den varje vecka på vårdcentralen (det gör man på bebisar vars navel inte läker). Träffade även en psykolog eftersom jag mådde dåligt av att jag inte kunde ta hand om mitt barn och att jag inte orkade ta mig ut. Jag hade precis börjat känna mig bekväm med att köra med min bebis och gå ut men när allt detta hände började jag om på ruta ett.

Det jag är mest besviken på är min barnmorska. Med tanke på hur jag reagerade efter insättningen måste hon ha förstått att något inte stod rätt till. Felet gjordes direkt i samband med insättningen men hon kunde åtminstone kollat så trådarna var där de skulle. Då hade hon upptäckt att de inte var där och på så sätt kanske direkt skickat en remiss till gynekolog så jag hade sluppit all smärta under dessa fyra dagar.

Konfrontation med barnmorskan.

När jag kände mig redo konfronterade jag barnmorskan, jag påpekade att hon inte hade tagit sig tiden att kolla så att allt såg rätt ut. Hon försökte försvara sig genom att säga ”De flesta vill ju gå hem direkt efter”.

Jag sa ”fast inte jag, jag var kvar i rummet bredvid i nästan 20 minuter så du hade all tid i världen på dig att kolla så att trådarna fanns där”.

Jag skrek faktiskt och sa att hon får förklara sig för sina chefer inte för mig att jag endast ringde för jag ville få ut min frustation och att hon inte ens skulle FÖRSÖKA förklara bort sig för allt detta skedde pga hennes misstag, INTE mitt. Det var hon som mätte min livmoder fel och tryckte upp spiralen för långt så den gick igenom livmodern.

Jag var besviken på hur hon satte in den, självklart för det var fel insättning. Jag var besviken på att hon inte tog mina biverkningar på allvar då hon såg att jag nästan tuppade av, och jag var besviken på hur hon hanterade min konfrontation efter allt som hänt.

/Mimmi

ELLAS HJÄLTAR

Det här är min vän Catjas dotter Ella. Ella vill hjälpa barn som kanske inte har det så bra. Ella vill engagera sig och göra skillnad. Gå gärna in på Facebook-gruppen Ellas Hjältar och läs mer om hur det kommer sig att denna 4-åriga tjej vill göra något fint för andra barn ❤️

image

Jag har själv skänkt en slant till Ella och tycker att det hon gör är jättefint och kärleksfullt ❤️

Ellas mamma Catja skadades svårt i samband med sin förlossning och har tidigare gästbloggat (Från lyckligt nyförlöst till akut stomiopererad), för att läsa mer om Catjas förlossningssgada kan du klicka HÄR för del 1 och HÄR för del 2.

KRAM.

MINI HÄRMAR MAMMA

Förra helgen när jag och Selma hade vår mysdag på stan i Piteå så hamnade vi på Din Sko där mini skulle få välja ett par vinterskor. Vi har två par ordentliga vinterskor som hon kan ha vid lek och bus utomhus i vinter så det som skulle handlas var ett par ”finare” skor.

Jag tror att hon har ärvt skointresset av mig (kan även skylla på hennes farmor som faktiskt slår mig på fingrarna vad gäller skor,haha). Selma skulle kunna testa skor i timmar men hon fastnade ganska snabbt för ett par som hon tyckte liknade mina. Klart mini vill härma sin mamma 🙂

Vissa likheter finns det allt, Selmas skor till vänster och mina till höger.

imageimage image

GÄSTBLOGG – MIMMIS PERFORERADE LIVMODER, DEL 1

Jag är en 24-årig mamma från en stad i Hallands län. Jag har en sambo och en son som är 8 månader.  Min förlossning gick bra, jag blev igångsatt och sydde ”bara” två-tre stygn. Jag var så nöjd och kände mig så trygg med vården i staden där jag bor.

Så blev det dags för efterkontroll…

Efter ca 2 månader var det dags för min efterkontroll hos BM. Hon tog upp frågan om skydd, jag hade fått frågan när jag var gravid i 7:e månaden och sa då till henne att jag INTE ville sätta in något på efterkontrollen. Dels för jag kände att jag ville ha gjort mitt första delmål, det vill säga föda mitt barn och veta att allt gått rätt där, dels för att det är mitt första barn och jag sa att inte kan jag veta om jag kan göra det på plats kanske jag får ett gnälligt barn.

Den här kvinnan fortsatte tjata om hur bra det är att skydda sig.

‘”Du vill väl inte bli gravid nu direkt”

Som om det vore hennes bekymmer?! Hon vände sig till och med mot sambon och sa

”Det gynnar ju dig”

Nä usch, det var hemskt, den här kvinnan hade bestämt sig för att en spiral skulle sättas denna dag och så blev det också. Det gjorde väldigt ont och sambon sa att det var mycket blod men det är vanligt att det blir så enligt henne. När jag skulle ställa mig upp kände jag ett hugg vid buken. Jag la mig på sängen i rummet och låg där i 10 minuter, kände mig svimfärdig och det började spänna i nacken och slå lock för öronen. Jag fick lite vatten av BM. Jag hade så ont att knäppa byxorna kunde jag glömma, jag blev hänvisad till ett annat rum där jag kunde ligga och vila en stund. Låg där 15-20 minuter till slut sa sambon att det kanske är bättre att åka hem och ta lite smärtstillande så kanske det skulle bli bättre.

Stolt mamma som tog en bild på pluttis innan vi skulle iväg och träffa BM för att PRATA om förlossningen men utfallet blev ett annat.

image

På hemmaplan med enorm smärta.

Sagt och gjort. Vi kom hem och jag fick te med mackor och tog Ipren med två Alvedon. Det blev lite bättre men så fort smärtlindringen släppte kom den huggande hemska smärtan tillbaka.  Detta höll på i 4 dagar. När huggen kom blev jag som paralyserad, vågade inte röra på mig och jag bara stod där och grät. När jag gick på toa tog det 5 minuter att komma upp och samma sak när jag stod i böjd ställning och grät så ont jag hade. Andra natten hade jag precis ammat min son och han sov i vaggan i vardagsrummet, sambon  satte precis på en film men jag var såå trött så jag valde att sova i soffan. Någon timme senare väckte sambon mig eftersom min son hade vaknat och skulle ha mat men jag hade så hemsk frossa. Jag kom inte upp utan bara grät, ammade snabbt och låg sedan där och mådde hemskt. Sambon kom med ullstrumpor, filt och täcke men jag frös ändå. Tillslut hade jag lyckats somna men när jag återigen vaknade så var jag genomsvettig och så varm.

Tog tempen den låg på 38.3 ringde till 1177 dom tyckte jag skulle åka in men jag hade inte lust att dra med mig min två månader gamla bebis i onödan så jag tog smärtstillande och sa att jag ville avvakta och se om febern skulle lägga sig. Någon timme senare tog jag tempen igen, då var den 38.9 så då åkte vi in till akuten. Där fick vi vänta 2-3 timmar eftersom gynläkaren hade mycket att göra men ville ändå undersöka mig. Dock valde jag att åka hem då jag tyckte synd om min bebis och vi bor endast 5 minuter från sjukhuset. De bad mig att komma dagen efter vid 17 då det skulle vara lugnare. När jag åkte in nästa dag hade jag haft ont i 4 dagar MER ont än vid min förlossning!

  • Andra delen av Mimmis berättelse hittar du HÄR.

MIN SUPERKRAFT, DEL 1

Jag älskar att jobba med människor och att dagligen ha ett samspel med andra. Ibland lyckliga människor med ett leende från ena örat till andra men livet ser inte alltid ut så och det förekommer även tuffa stunder, så väl privat som inom arbetslivet, att dela tillsammans med personer man kanske inte känner så bra.

Ta livet som mäklare tillexempel.

Där har man många kunder som är glada och lyckliga, de kanske precis ska skriva under ett kontrakt för bostaden de drömt om eller så kanske det är tillträdesdag och de äntligen ska få flytta in i nya huset.

Sedan finns det dem som nyss har tagit avsked av en nära anhörig och nu ska de sälja huset som de själva vuxit upp i. Det kan vara en känslomässig berg- och dalbana att hantera allt samtidigt som man ska bearbeta och gå igenom alla faser i en sorgeprocess.

Jag har under alla mina år inom arbetslivet träffat människor i olika stadier i livet och jag har haft förmånen att jobba tillsammans med många olika människor.

En av mina superkrafter, kanske till och med en av mina största styrkor, är att jag ofta har jättelätt att knyta band, skapa fötroende och ”läsa av” människor. Jag älskar verkligen känslan att kunna anpassa mig efter varje unik person och tillsammans med den skapa något som blir bra för alla inblandade. Detta gäller både mitt yrkesverksamma liv men även mitt privatliv.

image

Jag är bra med människor.

Jag är en sådan person som många har lätt för att öppna sig för, antro sig åt. Jag är ofta den vännen man vänder sig till när man behöver vägledning eller kanske en axel att gråta mot. Även den man ringer när man är lycklig och vill dela med sig.

Dock kan ingen klicka med alla och nog händer det att jag träffar människor som inte klickar med mig men jag gör alltid mitt bästa hur situationen än ser ut, vi kan aldrig göra mer än vårt bästa.

Något viktigt att komma ihåg är att aldrig någonsin döma hunden efter håret. Man ska ALLTID ge alla människor en ärlig chans, så har mina föräldrar uppfostrat mig och därför har jag aldrig behövt lära mig detta den hårda vägen utan det har funnits i mina grundväreringar hela livet.

Det gäller, som jag ser det, att leva livet så fördomsfritt som möjligt.

Träffar du en kund som kommer in på kontoret i slitna kläder, trasig jacka och ett par skor som verkar ha gått många mil och sjunger på sista versen. Hur behandlar du henne/honom?

Förhoppningsvis på samma sätt som du behandlar vilken annan kund som helst, bli inte förvånad om det är just den här människan som kan komma att bli din bästa samarbetspartner någonsin. Bli inte förvånad om den här kvinnan eller mannen sitter på resurser du aldrig hade kunnat tro eller kontakter som du aldrig vågat drömma om.

Du kan aldrig veta bara av att kasta en blick på människan, du måste ge personen i fråga en chans och du måste vara intresserad och fördomsfri när du gör det. Att vara dömande och antagande kan vara bland det dummaste man kan göra.

IDOLJURYN

Alltså, jag älskar nya IDOL-juryn! ❤️

Har inte sett så mycket nu när det är live men under audition-turnén så jag varenda avsnitt, när vi var på semester såg jag faktiskt avsnitten på TV4 Play 🙂 Jag längtar till fredagsfinalerna drar igång, hoppas på att tjejgänget drar igång Idol-mys-kvällarna igen, det var verkligen trevliga fredagskvällar tillsammans med en massa fina pinglor!

Den jurymedlem jag gillar mest är Quincy, han är bara så lätt att tycka om. Ödmjuk och cool på samma gång (och som jag skrattat åt alla hallongrottor). Nikki är lite lik Hollywoodfrun Åsa när hon pratar och jag ler ofta åt hennes ibland lite väl rappa (och kanske ogenomtänkta) uttryck. Kempe verkar vara en sann känslomänniska och jag tycker det är häftigt att se hur han blir alldeles tårögd när någon lyckas beröra honom.

image

Jag gillar nya juryn skarpt (även om jag saknar Laila Bagge lite, hon har så härlig energi)! Vad tycker du?