KOM IGEN, SKRIV UNDER OCH SPRID VIDARE!

För några dagar sedan startades en namninsamling ”Det räcker nu! Kvinnor har rätten till ett helt underliv!

Bakom initiativet står Katharina och även min bästa Jenny Aakula. Sprid gärna insamlingen så att den når ut till så många som möjligt och kom ihåg att skriva under den du också.

Våga Vägra Förlossningsskador sträckte ut en hand till organisationen Födelsevrålet men de var inte intresserade av att dela insamlingen. Väldigt tråkigt tycker jag då det gäller kvinnohälsa och båda parter arbetar för liknande syften. Födelsevrålet är mest inriktat på förlossningar/förlossningsavdelningar och liknande men i mina ögon är förlossningsskador en del av just detta. Med färre platser på avdelningarna, avdelningar som stänger ner och kanske extra stressad/pressad personal känns det även som en större risk att fler drabbas av skador!

IMG_7989

Jag tror att samarbete är nyckeln till att åstadkomma förändring. Tänker på sången i ett visst barnprogram där Supertrion sjunger: Vad funkar bäst? Teamwork!

Så kom igen, hjälp oss att skapa förändring genom att skriva under och dela insamlingen!

SÅDAN FRUKTANSVÄRD SMÄRTA!

Idag är vi i Falun på Clash of Nations.

IMG_7953

Jag har haft en fin dag, blev intervjuad av SVT idag igen och den här gången var det den ekonomiska biten som följer med förlossningsskador som var på tapeten. Så otroligt viktigt att även denna aspekt tas upp, ekonomin påverkas nämligen i allra högsta grad.

ont

På eftermiddagen fick jag ett krampanfall och det var så illa att tårarna sprutade. Jag satt med Selma på läktaren och vågade inte gå tillbaka till bussen eftersom jag inte visste om jag skulle ta mig fram. När det lugnat sig lite gick vi tillbaka och det kändes som att smärtan hade lättat. Vi gick förbi ett marknadsstånd och Selma fick köpa en liten godis och sedan ställde vi oss i närheten av banan för att se grymma Elina köra mot grabbarna i stock-klassen. På vägen tillbaka till bussen slog kramperna till igen och tårarna sprutade innan jag hade tagit mig tillbaka till bussen. Kunde knappt andas och fick ont i både revbenen, hela magen och dessutom i ryggslutet. Det är en förlamande smärta och det oroar mig att detta händer oftare och oftare. Måste nog ta tag i saken och prata med kirurgen för att försöka få reda på vad det beror på!

MEN VAD I H-VETE!

I måndags när jag kom fram till Stockholm läste jag några artiklar och såg reportage på SVT.

Där hade man intervjuat den kvinnliga chefen på kvinnokliniken vid Akademiska Sjukhuset och jag kan bara säga att jag behövde lugna ner mig för att ens klara av att kommentera saken utan att komma med enbart ett gäng väl valda svordomar. Nu har jag lugnat mig en aning och vi kommer att bemöta detta, jag och Jenny Aakula. Våga Vägra Förlossningsskador snickrar just nu på en debattartikel, vårt svar på detta. Så det kommer en kommentar, ett svar på vad vi tycker om dessa kvinnor som behandlar andra kvinnor som en påse skit!

IMG_7949

Läs om ”Man kan inte se likadan ut som innan” HÄR, läs ”Tror inte på nya rådet för förlossningsskador” HÄR, läs om ”Elisabet levde med sina förlossningsskador i 40 år HÄR, läs om ”Ingen trodde på hennes förlossningsskador” HÄR.

UPPDATERAD VERSION

Nu jäsiken ligger avsnittet med Hanna Nilsson ute med bättre ljud samt HELA avsnittet! Det har inte hunnit landa på podcaster ännu (brukar ta några timmar) men finns på podbean 🙂

2. (Uppd. version) Livmoderinflammation och amningsbekymmer

Hanna Öhman träffar Hanna Nilsson som för drygt ett år sedan födde dottern Ruth. Hanna beskriver sin förlossning som positiv men efteråt drabbades hon av en livmoderinflammation. Hon hade även problem med amningen som inte riktigt ville komma igång. Hon kände sig sämre än andra mammor och mådde dåligt över att inte kunna amma sitt barn.

IMG_7946

Den blåa texten är en länk till podbean men du kan även klicka HÄR.

Så, vad var det då egentligen som hade hänt?

Väldigt bra fråga och jag har inget svar. När man laddar upp en podd så är den i mp3-format och filen jag har på datorn med Hanna är helt intakt. Den är ca 34 minuter lång och det är den jag har laddat upp i podbean. Mest troligt har det kanske blivit något fel under uppladningen så att podbean inte plockat upp hela filen. Jag är ingen dataexpert så jag gissar mig bara till detta. Nåväl, den ligger uppe nu helt intakt och med aningen bättre ljud 🙂

ÅH NEJ, ATT JAG INTE LÄR MIG!

Igår blev jag uppmärksammad på en sak som gjorde att jag blev så arg och besviken på mig själv.

IMG_7802

Min kära tant P frågade mig varför podden med Hanna helt plötsligt slutar mitt i. De sista 4-5 minuterarna har försvunnit. Poff! Borta!

Jag misstänker att det var såhär, jag la ut podden med Hanna sent en kväll men upptäckte ännu lite senare att jag missat att ”slå ihop” ljudspåren (man hörde Hanna i ena örat och mig i anda). Plockade bort podden, fixade ihop ljudspåren och la ut den igen. Någonstans där har jag lyckats tappa bort sista delen av podden. Gah, vad sur jag blir på mig själv. Jag lyssnade ju inte igenom den ytterligare en gång efter att jag ”bara” slagit ihop ljudspåren. Dumt, mycket dumt. Det postitiva är att det finns kvar i originalinspelningen så jag har inte raderat det helt, puh!

Jag har dock beslutat att jag ska fixa ljudet på Hanna och sedan lägger jag ut avsnittet igen med bättre ljud och dessutom HELA avsnittet MEN eftersom jag är i Stockholm nu och inte har med mig min dator (har bara jobbdatorn) så kan jag inte göra det just nu.

Det stressar mig så mycket att jag gör misstag på misstag. Det stressar mig också att jag inte har möjlighet att fixa det på en gång! Jag vill ju inget annat än att göra bra ifrån mig så att du vill fortsätta lyssna på min podd. Åh vad arg jag blir, varför ska det vara så svårt att få till allt?!

STOCKHOLMSMORGON

God morgon!

Jag har just avnjutit en smarrig frukost. Det har en tendens att bli typ samma varje morgon. Vill inte äta bröd för då blir magen ofta lite tokig så yoghurt, frukt och kaffe brukar det bli. Och vatten 🙂

IMG_7941

Nu är det dags för ytterligare en dag av examination, sedan bär det av hemåt för att packa om väskan och i morgon åker vi vidare till Falun. Hade tänkt ta tåget Stockholm-Falun med Petter och Elina men eftersom Selma ska med i bussen och Adam är en av två som får köra så måste jag åka med dem. Att underhålla en femåring i en buss är inte så lätt om man kör 🙂

Hoppas du får en fin dag. Kram ❤️

TELEFONINTERVJU X 2

Idag blev jag uppringd av SVT Stockholm så jag har nu under eftermiddagen blivit intervjuad över telefon. Det blir ett reportage på webben där de intervjuat både mig och min vapendragare Jenny Aakula. Lägger upp en länk här på bloggen när reportaget ligger uppe!

Jag och Jenny har samarbetat länge, vi debatterade till exempel förlossningsskador våren 2016.

dagensarena

Senare ikväll är det dags för telefonintervju nummer 2, det blir liksom mycket då och då sedan kan det gå en stund och vips vips blir det många intervjuer igen. Ofta i samband med att det dyker upp något ”nytt” på förlossningsskadefronten.

Har även en TV-intervju som vi försöker få till men det är lite svårt när jag inte är hemma speciellt mycket. Just nu är jag i Stockholm och slutet av veckan spenderas i Falun så jag tror att den intervjun blir först på två veckor.

LUGN KVÄLL I STHLM

Hade en så himla lugn och mysig kväll igår.

Tog en liten promenad till hotellet och på vägen stannade jag för att köpa med mig sushi att mumsa på hotellrummet. Sååå gott!

Tog en lång varm dusch, tittande på TV och sedan var det dags att skalla kudden och knäppa igen mina två blågröna ögon. Blev en ganska tidig kväll, jag var så sjukt trött eftersom jag varit uppe sent hela helgen och jobbat med podden 🙂

Glömde ta med schampoo men Clarion tänker på allt 🙂

IMG_7927

Nu är det examination i dagarna två sedan bara flyga hem och ladda för Falun och Clash. En himla trevlig vecka med andra ord!

ATT RESA MED STOMI

Jag har tidigare inte funderat så mycket på det här med att resa när man är stomiopererad. Jag har varit till New York och även på solsemester med min stomi och det har fungerat jättebra.

image

Nu har jag dock haft en period med ganska många läckage och jag har haft svårt att få påsarna att sitta. Allt detta på grund av såret under stomin, det har fortfarande inte alls läkt ihop men det är inte lika djupt nu som det tidigare var. Men, det vätskar och gör att påsen inte riktigt vill sitta.

Därför har jag nu börjat fundera lite. Vad skulle hända om jag drabbades av läckage på exempelvis flygturen eller kanske när jag sitter på utbildning? Den här gången är jag på väg till Stockholm för just utbildning och nu har jag löst problemet med att ha med mig extrakläder och ett antal ”stomikit” i handbagaget. Då blir jag inte uppställd utan kan byta kläder OM olyckan skulle vara framme. Precis såhär hade jag det innan min operation när avföringsinkontinensen var ett faktum. Då var jag livrädd hela tiden för att få skiten i byxan. Det första året med stomi hade jag inte ett enda läckage och vilket otroligt skönt år det var!

Stomikit. En hundbajspåse och i den stomipåse, servetter och hudskydd, allt en stomipingla behöver (sprayen är för att ta bort klistret/påsen). Saxen är för att fixa hålet på påsen men man kan ha färdigklippta hål också.

påse

Hade nästan hunnit glömma den där känslan av rädsla för att göra ner sig! Nåja, det ska väl lösa sig igen när jag väl får såret att läka!

SÖNDAGSSTRESS

Igår hade vi ytterligare en härlig dag i Piteå och SM-deltävling 4.

Däremot blev det aningen stressigare när vi kom hem. Jag åker nämligen till Stockholm idag och kommer hem sent onsdag kväll. Torsdag morgon drar vi iväg till Falun för Clash of Nations! Igår kväll packade jag färdigt så nu är jag ”färdigpackad” för både Stockholm och Falun. Härligt vilka kontraster och snabba ryck mellan dessutom!

image

Lite trött idag eftersom jag satt uppe med podden till sent igår kväll. Får ta igen det ikväll på hotellrummet 🙂

NYTT AVSNITT: FÖRLOSSNINGSSKADAD OCH MISSTRODD AV VÅRDEN

Nu finns ett nytt avsnitt av podden ute! Den här gången har jag träffat förlossningsskadade Carina som delar med sig av sin historia. Carina har så mycket att berätta att vi faktiskt fick ihop två avsnitt.

3. FÖRLOSSNINGSSKADAD OCH MISSTRODD AV VÅRDEN

Hanna Öhman träffar Carina Ekman som för ungefär nio år sedan drabbades av en förlossningsskada. Carina delar med sig av sin berättelse, en berättelse som handlar om hur det är att bli både misstrodd och förminskad av vården. Carina har fått kämpa med både näbbar och klor för att få den hjälp hon så väl beöver. Del 1.

Avsnittet finns som vanligt i Podcaster (app på iPhone) men det går även att lyssna HÄR.

Underlivet och livets under_v3_1MB (2)

Den här gången har jag nog fått högre inspelningsvolym men den här gången hörs jag högre än min gäst, jag har lite att lära med mitt ljudkort med andra ord! Inte så lätt med inställningar men jag tror att det hörs mycket bättre denna gång.

Voj voj, nu visar klockan 23:42 så nu ska jag skynda mig i säng! Natti natti <3

MEN, DET HÄNDER JU AAALDRIG MIG! ELLER…?

Igår fick jag ett mail av makarna Pirhonen, ett par som arbetar engagerat med förlossningsvård och jag har haft kontakt med dem tidigare. När jag var med i Aftonbladets Söndagsbilaga förra våren var de också med och berättade om hur man kan förebygga allvarliga förlossningsskador. De utbildar förlossningspersonal i hela Sverige men har även arbetat i Finland och Norge.

På bilden Tiina & Jouko Pirhonen, längre ner till höger kan man läsa om de olika graderna på rupturer.

IMG_3303 (2)

Mailet de skickade till mig fick mig att fundera rätt ordentligt.

Hur hade mitt liv sett ut idag om jag inte hade drabbats av en förlossningsskada?

När jag tänker på just detta blir jag sorgsen, känner mig rånad på mitt eget liv. Känner mig på något sätt förrådd av vården och av dem som jag borde ha kunnat lita på.

Mitt liv är till viss del förstört men VEM ska ta ansvar för detta?

VARFÖR är inte mödravården intresserade av att ta in föreläsare, som exempelvis Makarna Pirhonen, till föräldragrupper? Otroligt många frågeställningar väcktes till liv och jag tror bestämt att vi skulle behöva försöka få till ett möte:

Skadade kvinnor tillsammans med engagerad förlossningspersonal, det vore väl fantastiskt om vi kunde gå ihop och tillsammans ta upp kampen mot förlossningsskador och bristande eftervård!

Såhär skrev makarna Pirhonen:

Hej Hanna och andra aktiva!

Vi följer debatten i medier och inte minst på sociala medier om förlossningsskador. Grupperna på nätet blir bara större och större. Ändå är det bara toppen av isberget, majoriteten tiger om sitt liv med en förlossningsskada.

Vi upplever att focus i debatten är mest på diagnosticeringen och eftervården. Det är dessa områden som kommer fram på sociala medier. Nya riktlinjer verkar inte tillfredsställa förlossningsskadade. I dagsläget vet allmänheten lite hur dessa riktlinjer kommer att se ut. Och de är bara rekommendationer som Eva Uustal uttryckte sig.

Vi har en lång erfarenhet i förebyggning av allvarliga förlossningsskador. Vi har jobbat och kämpat sedan 1990-talet för att förbättra födande kvinnors liv efter förlossning. I Norge kunde man mer än halvera antalet allvarliga skador på landsbasis med vår hjälp. Norge skiljer sig från Sverige, där var professorn Pål Öian en framträdande figur i förebyggningsarbete. En ledande eldsjäl mot förekomsten av sfinkterskador fattas i Sverige. Det har varit och är i dag väldigt tyst och intresset är svalt. I dagsläget kan Barnmorskeförbundet erkänna att man har ”blundat” för skadorna – dock inga konkreta förbättringsförslag är presenterade.

Har någon skadad frågat sig hur livet skulle se ut utan en allvarlig förlossningsskada? Om det inte hade hänt överhuvudtaget? Som vi redan har konstaterat många gånger; en födande kvinna kan inte själv förebygga en skada! Bara de som jobbar med förlossningar kan göra detta. Ni är många. Ställ krav på förlösande barnmorskor och läkare, säg att det måste vara slut med så många skador! Nu måste det vara slut! Bara ni kan göra skillnaden.

Gör detta för alla föderskor, de vet inte hur livet ser ut när man spricker hela vägen. I deras värld är en eventuell skada lika omöjlig som en stomipåse på magen. Lika orealistiskt. Höj era röster nu när era skador är på tapeten, det kan vara sent snart.

SM-DELTÄVLING 3

Idag har vi haft en kanondag i Piteå på LF-Arena med SM-deltävling 3!

IMG_7910

Adam har tävlat och placerade sig på tredje plats, väldigt roligt! I första finalheatet var han med i starten och körde i mål på andra plats. Andra finalen var han jäklat sist i starten. Filip som hade tjuvstartat och fick starta med motorn avstängd, lyckades till och med bättre än sin bror i första kurvan! Trots att Adam var sist lyckades han köra upp sig och körde i mål på en femteplats. Dessa två placeringar gjorde att han hamnade på en total tredjeplats i dagens deltävling. I morgon är en ny dag och då är det dags för SM-deltävling 4a.

IMG_7909

Idag har Selma gjort premiär på tävlingsbanan. Fem tävlande barn varav 4 pojkar och Selma. Ena grabben ångrade sig dock och lämnade starten strax innan ”tävlingen” drog igång. Jag förstår honom, det var nog faktiskt lite pirrigt. Så tre grabbar och en liten tjej, jag trodde faktiskt att hon skulle ångra sig och inte våga köra men hon körde på. Dock lite förargad eftersom hennes skoter gick så sakta (pappan har ställt ner gasen, haha) så pappa mekaniker fick bannor och han lovade att fixa det till hennes nästa ”tävling” 🙂

IMG_7888

Det är så galet gulligt med barn på miniskotrar. Jag kunde inte sluta fnissa åt hur söta dem var allihop som körde runt där. Och Selmas lilla fläta som hängde ut utanför hjälmen. Helt galet hur sött det var. Nu önskar jag dock att det blir en kort karriär och att hon är less innan det är dags för en större skoter, då känns det inte lika gulligt längre utan snarare farligt!

TRÖTTA ÖGON

Jag sitter framför datorn och har precis stängt ner mitt ljudredigeringsprogram. Ögonen svider av trötthet och jag argumenterar lite med mig själv om jag verkligen ska ge upp nu eller om jag kanske egentligen borde sitta 30 minuter längre.

Helgutstyrseln på, vilket betyder mjukisbyxor och t-shirt.. eller om jag ska vara ärlig sitter jag faktiskt i pyjamasbyxor! 

IMG_7879

Jag är i full fart med att redigera inspelningen med Carina och jag har väldigt mycket material att gå igenom. Har suttit varenda kväll denna vecka och jag har fortfarande typ 40 minuter inspelning att gå igenom. Carina kommer att få två avsnitt. Hon har så otroligt mycket att berätta, det går liksom inte klämma in allt på 35 minuter.

Nackdelen med att dygnet har för lite timmar är att jag blir väldigt trött, hehe. Jobbar hela dagen och sedan på kvällarna när Selma somnat sitter jag och redigerar några timmar. Detär ju så himla kul och intressant att jag nästan har problem att stänga av och lägga mig på vardagskvällarna. Har blivit lite standard att jag sitter till runt midnatt och jag tror inte det kommer fungera så bra i längden. Kanske lär jag mig att spela in smartare eftersom, jag menar så att jag inte behöver justera inspelningen speciellt mycket. Jag hoppas iallafall att det kanske börjar gå fortare när jag blivit lite duktigare.

Avsnitt 3 blir FÖRHOPPNINGSVIS med bättre ljud. Jag lär mig fortfarande och har inte riktigt koll på allt men det är lite av tjusningen. Det här är något som jag inte alls haft förkunskaper om men som jag faktiskt lär mig och klarar av helt på egen hand.

Nu ska jag sova men i morgon kväll blir det förhoppningsvis också några timmar här framför redigeringsprogrammet så kanske kanske jag kan släppa Carinas första avsnitt på några dagar.

Natti natti

ANSVAR FÖR 5-ÅRING

Alltså, hur många ”uppdrag” bör man ge en 5-åring?

Selma har fått några ansvarsområden här hemma. Förutom att hon ska bära undan tallrik med mera efter maten och placera dessa i diskmaskinen har hon nu fått uppdraget att kolla soporna och gå ut med dessa när det behövs. Jag hjälper henne att ta ut påsarna och berättar vilken påse som ska i vilken tunna (brännbart och kompost).

Igår bakade hon och när hon får baka saker hon kan klara helt på egen hand ser jag hur hon växer och hur stolt hon är över att klara saker utan hjälp från någon vuxen.

IMG_7868

Hon har även ansvar för kattlådan och tömmer denna då det behövs, alltid under övervakning och med vetskap att händerna ska tvättas direkt hon är klar men det är ändå något som hon har i ”uppdrag” att göra. Hon är dessutom väldigt stolt över att detta är hennes uppgift, hihi undra hur länge det håller i sig…

På helgerna bäddar hon sin säng men det blir däremot inte på vardagarna när det oftast är bråttom iväg till förskolan. Då och då hjälper hon mig att tömma diskmaskinen men oftast gör jag det på morgonen innan hon stigit upp eller på kvällen när hon har somnat, lite beroende på när maskinen är diskad.

Finns det några andra uppdrag/ansvarsområden som passar fint till en femåring? 🙂

HÅLL TYST OCH SLUTA SKAPA RÄDSLA!

Jag tänker ofta på det här med information och det händer då och då att jag får kommentarer om att jag inte borde berätta så mycket. Om att jag istället borde peppa gravida och framförallt förstföderskor, inte sprida en massa skräckpropaganda. Hålla mig tyst och inte medvetet skapa rädsla eller bidra till panik.

Allt det här gör mig väldigt splittrad. Och samtidigt förbannad.

Jag berättar inte min historia för att sprida rädsla eller för att sprida skräck bland gravida kvinnor. Jag berättar min historia bland annat på grund av följande.

  • Jag vet att det finns många förlossningsskadade kvinnor som lever i tystnad. Kvinnor som på grund av en eller annan orsak inte vill eller vågar berätta om sina upplevelser och sin vardag med läckage, smärta mm. Jag vill visa alla dessa kvinnor att det inte är varken skam eller tabu att leva med en förlossningsskada. Vi har inte gjort något fel och vi har inget att skämmas över. Jag vill att dessa kvinnor ska kunna hitta energi och inspiration genom mig att faktiskt våga berätta om vad de tvingas gå igenom till följd av sina skador.
  • Genom att skriva av mig och berätta kan jag inte bara inspirera andra kvinnor i liknande situation, genom att skriva av mig och berätta bearbetar jag samtidigt alla mina egna känslor och upplevelser. Två flugor i en smäll helt enkelt 🙂 För mig känns det oerhört viktigt att vara så ärlig som möjligt och skildra min verklighet för sanningen är den att det är såhär mitt liv ser ut – till följd av skadan som drabbade mig under min förlossning.
  • Jag berättar om mina egna upplevelser för att vara med och skapa skillnad. Genom att vi berättar vad vi varit med om (vad vi tvingas gå igenom, vad våra familjer måste offra, hur vi mår, den smärta som hela tiden finns där med mera, med mera) belyser vi ämnet förlossningsskador och då får ämnet uppmärksamhet. Jag tror att det är viktigt att vi som vågar berätta faktiskt gör det, att vi berättar för ALLA som vill lyssna. Till slut är det omöjligt för politikerna att inte reagera och agera. Och det mina vänner, det är precis det som händer just nu! Tillsammans kan vi göra skillnad, tillsammans kan vi förändra och förbättra Sveriges förlossningsvård för framtidens födande kvinnor.

Att bara berätta rosaskimrande historier känns för mig orealistiskt och faktiskt till och med riktigt dumt. Det är tyvärr inte alltid så sanningen ser ut.

image

Jag är inte ute efter att sprida någon skräckhistoria. Min förlossning var inte alls något som jag överhuvudtaget kan kalla för skräck. Jag hade en positiv känsla och jag kände mig jäkligt stark och stolt efter förlossningen. Jag lyssnade på kroppen och jag gjorde som barnmorskan sa att jag skulle göra. Jag var lugn och kände aldrig någon panik. Trots allt det här, trots att jag var lugn och lyssnade på kroppen så skadades jag. Trots att förlossningen inte var någon ”skräckförlossning” skadades jag på ett så allvarligt sätt att jag idag har genomgått 25 operationer och lever med en stomipåse för avföring på min mage.

DÄRFÖR blir jag upprörd och rent ut sagt förbannad när folk trycker i ansiktet på mig att jag inte borde sprida rädsla och skräckpropaganda för det är ta mig faen inte det jag sysslar med. Jag har sagt det så många gånger tidigare och jag säger det igen:

INFORMATION ÄR KUNSKAP OCH KUNSKAP ÄR MAKT!

Jag kommer fortsätta hävda att det är betydligt bättre att vara påläst och informerad än att inte ha någon vetskap om förlossningsskador. Om jag hade läst på hade jag kanske haft en annan chans att påverka händelserna efter min förlossning och kanske hade jag då sluppit allt detta som jag tvingats gå igenom.

Ta makten över din egen kunskap och våga fråga om det är något du inte förstår!