Månadsarkiv: juni 2017

TOALETTINCIDENT PÅ ARLANDA

Nu har vi tagit oss till Arlanda och hemresan är med andra ord påbörjad. Vi har hunnit få i oss lite mat och nu tagit plats i gaten.

IMG_8950

Var på toaletten nyss och som jag berättat tidigare är den ingen lek att kissa efter operation. Brukar få sitta länge innan jag är så klämma fram dropparna. Nu alldeles nyss skulle jag försöka kissa men då kom det en enda sörja. Blod och slemklumpar. Bara hoppas att det inte betyder misslyckad operation, skulle vara förjävligt om jag inte ens hinner hem innan misslyckandet är ett faktum. Det kom dock ingen luft genom fistelöppningen vilket betyder att jag än så länge är hoppfull om att det bara var operationsrester som behövde ut… Men obehagligt är det i vilket fall ❤️

BAJSSNACK – STENHÅRD MAGE

När man äter starka trallalapiller (smärtstillande) och dessutom antibiotika kommer en stenhård mage som ett brev på posten. Att dessutom vara stomiopererad och inte kunna ”hjälpa till” att få ut skiten bidrar liksom till svårigheterna.

Samtidigt är jag vääääldigt tacksam över att jag inte behöver använda rumpestumpen till det den är avsedd för. Jag har gjort sådana här operationer före jag fick min stomi och det är minsann ingen dans på rosor att bajsa med nyopererad rumpa.

Dagens jag, snart blir det en dusch inför hemresan och som jag längtar efter att få denna resa bortgjord!

IMG_8947

Ska ringa min stomisköterska i morgon och höra om jag kanske kan hjälpa tarmarna på traven genom att irrigera, börjar känna mig väldigt uppblåst och jag lör ju förmodligen äta mina trallalapiller ett bra tag framöver så det kan kanske vara idé att försöka få ordning på bajseriet 🙂

DAG 1 POST OP

Jag gör inte så mycket mer än knaprar piller och vilar. Smärtan kan ibland kännas näst intill outhärdlig men då kickar mina piller in och läget blir lite bättre.

Det är svårt att med ord beskriva underlivssmärta och rövsmärta för någon som inte varit med om det. Men som med all annan smärta kan det vara tungt ibland. Jag är väldigt glad att jag har min fina mamma med mig här, det gör allt lite lättare.

Här kommer några bilder från gårdagen.

IMG_8941IMG_8923IMG_8940

Lokalpatrioten i mig hoppade jämfota av glädje över att Polarbröd representerades på frukostbrickan.

IMG_8943

Just nu befinner jag mig på patienthotellet, här blir jag kvar till runt 13 i morgon då hemresan påbörjas. Jag gruvar lite för att resa hem men samtidigt längtar jag efter att få komma hem. Bara vi får göra bort själva resan för jag vet av erfarenhet att det brukar vara tungt att resa i det här skicket..

I’M ALIVE

Så börjar den här dagen lida mot sitt slut och jag kan sätta en bock för Operation #26. Allt har gått bra och kirurgen är nöjd med operationen som han beskrev som lyckad. Precis som tidigare gånger har det rent tekniskt gått fint så nu gäller det bara att ha is i magen och hoppas på det bästa.

*Här tänkte jag bjuda på några bilder men det fungerar inte att ladda upp just nu så det får bli i morgon istället.

Jag ska göra mitt bästa för att inte röra mig i onödan. Bara ligga ner och inte belasta muskulaturen. Har förbaskat ont i arslet, den här gången har kirurgen skurit mer på utsidan och det känns att smärtan är svårare att kontrollera med trallalala-piller. Har i vanlig ordning problem med illamående, får intravenöst för att hålla nere illamåendet men det fungerar bara sådär.

Har lagt ut en liten film på instagram som du kan kika på om du vill 🙂 @hannaohman84

PODD-SHOPPING

Hej hopp!

Som du kanske förstår är det här inlägget tidsinställt så jag ligger inte med telefonen i nyllet och bloggar mitt under operation (eller så befinner jag mig kanske på uppvaket just nu).

I söndags packade jag och Adam upp mina nya mikrofonstativ, det är golvstativ (har tidigare använt bordstativ) och jag tror att det kommer bli superbra när alla detaljer är på plats. Den mikrofon jag använder har inbyggt puffskydd men det känns inte riktigt tillräckligt så därför har jag klickat hem puffskydd som man fäster på mikrofonstativet. Jag har även beställt något som kallas för Shockmount som är en stötabsorberande upphängning som reducerar vibrationer och minskar lågfrekvens brus. Iiiih jag längtar tills jag är i så bra skick att jag får testa allt det här nya!

IMG_8920

Om du får önska, vilket ämne skulle du vilja att vi tar upp i något kommande avsnitt? Eller har du kanske önskemål på någon gäst? 🙂

NU KÖR VI!

Nu är det strax dags, har fått info om att det blir op runt 9.

Jag vill passa på att tack för alla fina kommentarer, all kärlek och all pepp jag fått de senaste dagarna. Det betyder så oerhört mycket för mig att så många tar sig tid att på ett eller annat sätt stötta mig. Från botten av mitt hjärta TACK ❤️

IMG_8927

Jag hör av mig så snart jag orkar. Puss puss

UPPSALA PRE OP

Tjo!

Nu har jag gjort kvällens antibakteriella tvagning vilket är standard kvällen före operation. Samma procedur ska göras i morgon på morgonen innan det är dags.

Så, dagen idag då?

Vi åkte från Älvsbyn vid 8 i morse. Anlände Uppsala vid lunch ungefär. Har hunnit med det som ska göras såhär före op och nu tillbringar vi natten på patienthotellet. Jag ska vara på plats och förberedas för op kl 7:30 i morgon.

IMG_8910

Vi har hunnit med att göra stan en sväng och jag har stillat shoppingnerven en gnutta. Dagen har faktiskt varit riktigt bra men nog känner jag mig lite sammanbiten. Inte nervös egentligen men jag vet ju vad jag har att vänta så det känns som att jag förbereder mig psykiskt på smärtan och allt dom kommer med den här typen av operation

Om jag hinner hör jag av mig innan jag lägger mig på operationsbordet, ska ta med kameran även denna gång och be om lite fler bilder 🙂

Håll tummarna så hörs vi snart. Kram ❤️

ATT BERÄTTA ELLER HÅLLA TYST

Nu är det nära! I morgon klockan 08:00 åker jag mot flygplatsen, sedan väntar en dag i Uppsala tillsammans med mamma. Vi ska checka in på patienthotellet och förhoppningsvis hinner vi med en sväng på stan. Shopping och god mat.

Denna bild är från maj -16, då skulle Akademiska göra sitt andra lagningsförsök.

preop

Adam stannar hemma med Selma. Hon blir väldigt orolig när jag är borta och därför känns det bäst att han stannar så hon får trygghet i att pappa är hemma och även får trygghet i att faktiskt bo hemma i sitt eget hus. Hon är så stor nu att hon förstår att något är på gång. Vi har valt att berätta att jag ska till doktorn i Uppsala och att det blir lite annorlunda när jag kommer hem igen. Hon minns hur det brukar vara, att jag inte får bära något, att jag har ont och att jag sover mycket.

Mitt lilla hjärtegull. Jag önskar så att du slapp oroa dig för mig ❤️

IMG_8883

Det är så svårt att veta om man ska säga något eller ej, om vi kanske borde låssas att jag ska på utbildning eller något sådant. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst för henne. Att låta henne vara lyckligt ovetande eftersom hon blir orolig och ”mammasjuk” eller om det är lika bra att vara ärlig. Svår balansgång är det allt. Jag vet att hon har separationsångest sedan mina tidigare sjukhusbesök. Jag vill vara ärlig, jag vill att hon ska veta att jag blir borta några dagar (men att jag snart är hemma igen), att jag ska träffa doktorn och att jag kommer ha ont när jag kommer hem. Då blir det inte en chock för henne när jag väl är hemma igen.

Men, hur jag än vrider och vänder på allt kommer jag inte fram till vad som egentligen är rätt…

BOOSTA LIVSGLÄDJE

Vilken härlig kväll vi haft!

Avrundar midsommarfirandet vid eldstaden och korvgrillning med utsikt över spegelblank sjö. Trevligt sällskap, massa prat och goda skratt. Just precis såhär vill jag njuta av livet och ladda livsglädje. Jag har det verkligen fantastiskt bra. Fina vänner och underbar familj, tack för att ni finns ❤️

IMG_8897

VAD HAR DU FÖR DRÖMMAR MED PODDEN?

När jag hade skrivit inlägget Mina största drömmar fick jag en följdfråga av en vän som var nyfiken på om jag har några speciella drömmar med podden.

Och det har jag absolut.

Först och främst drömmer jag om att få till ljudet vilket är ett problem som jag tampats med från dag ett. Om du visste hur många motgångar jag haft sedan den där dagen i december när jag köpte mina första mikrofoner. Jag tror att jag kommit närmare lösningen till bra ljud nu och nästa inspelning ska spelas in i ett bättre rum vilket betyder att själva ljudkvaliteten på originalinspelningen blir bättre och att det ljudet då går att efterbehandla på ett bra sätt. Jag hoppas verkligen att det fungerar men jag förstår naturligtvis att jag aldrig kommer få samma ljud som de stora poddarna som spelas in i studio och till och med har egen ljudproducent.

Spår är en av mina favoritpoddar och Anton Berg är så härlig att lyssna till. Här snackar vi bra ljud!

IMG_8822

En annan dröm jag har är att podden ska växa. Jag drömmer att alla berättelser kan spridas till kvinnor som faktiskt kan ha nytta av att höra dem. Att vi tillsammans kan göra skillnad för andra kvinnor. Lyckas jag med den här dröm kommer jag att inreda en ”studio” 🙂

Jag drömmer om att bli duktig på samtalsteknik för att göra varje samtal så bra som möjligt. Jag drömmer dessutom om att bli bättre på redigeringsprogrammet och jag märker att jag utvecklas men än finns stor utvecklingspotential, jag borde kanske gå en kurs eller två!

Det finns några poddar som handlar om föräldraskap, förlossningar och dylikt som jag ofta lyssnar på. Vattnet går är en av mina favoriter.

IMG_8826

Förlossningspodden är bra och det är kul att Emma Philipsson verkar, precis som jag, göra allt jobb själv och hon har fått podden att växa. Inspirerande!

IMG_8824

Jag drömmer om att hitta någon bra sponsor som kan hjälpa till med allt från utrustning till att sponsra avsnitt. Jag gissar att jag lagt ner drygt 5000kr hittills vilket i och för sig kanske inte är så mycket pengar men för någon som gör detta på hobbynivå är det mycket. Jag lägger dessutom väldigt många timmar på det här och det vore inte alls fel om jag kunde ha möjlighet att använda några timmar under dagtid. Jag tror att det kan bli tufft i längden att arbeta heltid, få tid för familjeliv, kunna träna något pass ibland och dessutom fixa redigeringen. Speciellt som det är nu då jag oftast sitter till sena kvällar. Onsdag kväll var klockan runt 00:35 innan jag tog mig i säng och kvällen innan var den också efter midnatt.

Det här är inte drömmar jag ser som omöjliga utan jag tror faktiskt att jag kan förverkliga ett flertal av dem. Vad tror du? 🙂

7. ANDRA GRADENS BRISTNINGSSKADA

Jaaaa, jag lyckades med min målsättning att kunna publicera färskaste avsnittet av Underlivet och livets under före midsommar!

Att spela in med Johanna var väldigt speciellt och vi delade många goda skratt trots att ämnet var tungt. Hon berättar ärligt om vad som hände henne och hur hennes underliv mår idag. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och det kan kännas befriande att faktiskt våga skratta åt vissa saker som har med ens underliv att göra. På samma sätt som det ibland behöver få komma tårar eftersom det är väldigt tungt att leva med ett trasigt underliv.

Johanna med döttrarna Molly och Lilly.

JohannaS

Det här avsnittet är dessutom (förhoppningsvis) det sista med den här ljudkvaliteten! Jag har nämligen äntligen hittat en person som hjälpt mig med ljudet så snart blir det andra bullar.

Hoppas du vill lyssna, klicka på den rosa texten för att komma direkt till podden (som även finns på Podcaster).

7. Andra gradens bristningsskada

Del 2.

Hanna Öhman fortsätter sitt samtal med Johanna Stenvall som berättar om sin andra graviditet och förlossning. Visserligen andra förlossningen men första vaginala förlossningen. Johanna drabbades av andra gradens bristningsskada och hade stora problem med smärta. När hon så småningom vågade ta en titt på underlivet upptäckte hon att det ser ut som en treåring sytt henne. Johanna berättar med inlevelse om sitt trasiga underliv och även om ämnet är tungt vågar hon bjuda på sig själv.

Första delen av Johannas berättelse hittar du HÄR.

Underlivet och livets under_v3_1MB

SEMESTERKÄNSLA

Åh, jag har verkligen en härlig känsla i kroppen. Idag är sista dagen jag jobbar på obestämd tid och jag känner mig sådär semesterlycklig.

Till jag kommer på att jag inte alls ska vara semesterledig…

Daaah, det blir liksom inte solskenshistorier om semestermys, nybakta kanelbullar och sommardopp i havet här inte.. Nej nej, det blir en jäkla massa smärta, långvariga toabesök (om jag ens kan kissa) och stora öppna sår i underlivet. Men, trots att jag vet vad jag snart har att vänta kan jag inte undgå att känna semesterlycka. Det är bara hoppas att den känslan håller i sig för jag gissar att när jag vaknar upp post op på tisdag, då är känslan en helt annan. Eller åtminstone när när ruset från landstingscoctailen jag får före och under operation har lagt sig. Då lär jag inte ha den här härliga känslan i kroppen. Då kommer jag nog istället att känna mig liten och sårbar.

I slutet av sommaren 2016 var jag på benen efter operation och just den här känslan, den längtar jag efter. Jag får sikta in mig på sommaren 2018!

image

Nåja, nu ska jag njuta av den här känslan så länge den varar 🙂

Kram

SLUTA JIDDRA, VAR EN MAMMA!

Hanna, sluta upp med fånigheterna och fokusera på föräldrarollen. Ska det vara så svårt?

Det här är en del av en kommentar jag fick för några dagar sedan av någon som såklart hade skrivit under med ”namnet” Anonym. Med fånigheter menades podden och bloggen. Personen tycker att jag istället för att bara sitta vid datorn ska engagera mig i vårt barn och vara en ”riktig förälder”.

Så, nu ska jag vara helt ärlig och säga såhär:

Nej, jag är inte alltid EN PERFEKT MAMMA. Men, det har inget med varken podcast eller blogg att göra. Jag är bara människa, jag gör fel ibland. Många gånger har det med min smärtproblematik och mina värktabletter att göra. Innan jag blev mamma LOVADE jag mig själv att jag aldrig någonsin skulle skrika på mitt barn.

Tror du jag har hållit det löftet?

Näpp, det har jag minsann inte. Säg den mamma som inte höjer rösten till sitt barn när hon exempelvis blir rädd (typ ungen springer mot en trafikerad gata..). Jag har höjt rösten vid rädsla men jag har också höjt rösten när jag är arg.

Jag har vid ett tillfälle efter en operation (var en påsk har jag för mig) när jag hade fruktansvärt ont sagt saker till min dotter som jag än idag, typ 2 år senare fortfarande ångrar. Jag skäms för det jag sa och jag kan aldrig ta tillbaka orden. Däremot tror jag i ärlighetens namn inte att Selma kommer ihåg det. Men jag kommer ihåg det och jag kommer aldrig någonsin glömma det.

Här har vi till exempel en bild som är tagen vid ett tillfälle när jag bara ville krypa ner under jorden och gömma mig några veckor. Det är inte lätt att vara en bra version av sig själv när kroppen skriker…

image

Nåväl, tillbaka till att podd och blogg skulle göra mig till en dålig förälder. Kan du gissa när jag bloggar? Jo, jag skriver oftast mina inlägg sent på kvällen långt efter att Selma somnat och sedan finns det en häftig finess som heter ”tidsinställ”! Whaaaat, hur bra är inte det?! Jodu, det är skitbra för en mamma som har fullt upp med att umgås med sitt barn 🙂

Vad gäller podden är det ungefär samma sak där. Det har hänt att jag spelat in under en eftermiddag eller en kväll men redigeringen den sköter jag allt som oftast på kvällarna efter läggdags för lilla damen. Dock blir det många sena kvällar, den här veckan har jag till exempel suttit till efter midnatt två kvällar i rad. Jag ser redigeringen som något rogivande, det fungerar bra som terapi. Vissa scrapbookar, jag poddar. Om jag sedan råkar ha något inspelningstillfälle vid tillfällen när Selma faktiskt är vaken ser jag det inte så farligt att hon får kvalitetstid med sin far. Jag tycker inte att det är något fel med att då och då göra saker utan mitt barn, om aktiviteten sedan är shoppingtripp med väninnor, middag på tu man hand med maken, träning på gymmet ELLER poddinspelning, tycker inte jag spelar så stor roll.

Med andra ord, tiden jag lägger på digitala medier säger ingenting om hurvida jag är en bra mamma eller ej.

INKÖPSRUNDA PODDTILLBEHÖR

För några veckor sedan när jag hade ”ljud-Tommy” här för att fixa poddljudet insåg jag att jag behöver förbättra kvaliteten på det inspelade ljudet. Vilket innebär att det blir svårt att sitta vid köksbordet då köket/vardagsrummet är alldeles för stort och ljudet ”hoppar runt” för mycket.

Jag är inte direkt villig att ge upp mitt träningsrum för att få plats med en ”inspelningsstudio” så därför har jag funderat på hur jag kan lösa problemet på bästa sätt. För några dagar sedan bestämde jag mig för en lösning men då hade jag inte riktigt rätt tillbehör för att sätta den planen i verket. Därför blev det en spontan shoppingtripp till Piteå igår efter jobbet. Lite impulsivt sådär kom jag på att jag drar till stan och fixar så kan jag boka en tid och spela in snart om andan faller på (och någon vill/har tid).

inspelning

Jag har fixat mikrofonstativ på fot, alltså sådana som står på golvet. Då kan jag placera min gäst i en fåtölj eller stol och ställa in mikrofonen utifrån stolen. Vilket betyder att jag inte behöver ett bord eller skrivbord utan då kan jag ha min ”studio” egentligen var som helst.

Så nu gäller det bara att hitta nästa gäst som vill dela med sig av sin historia. Skulle du vara intresserad kan du maila mig på hannag_84@hotmail.com

REDIGERAA MEERAAAAA… (trallalalala)

Tjo!

Sitter här vid datorn och sjunger lite för mig själv. Du vet den här låten med panta mera..pantaa meeraaaa, du måste pantaa meeeraaaaaaaa.. Men, jag sjunger redigeraaaa mera. Samtidigt som jag alltså redigerar så fort och bra jag bara kan. Finns en liten sångsnutt på instagram (hehehe) @hannaohman84

Har som mål att släppa nästa avsnitt på torsdag men det verkar kunna bli svettigt in på mållinjen och jag har så smått börjat landa i tanken att jag kanske inte hinner. I morgon ska Selma till sin mormor och morfar så då ska jag spela in intro till avsnittet.

I väntan på kommande avsnitt kan du lyssna på första delen av Johannas historia, den hittar du på Podcaster (sök underlivet och livets under) eller så klickar du HÄR.

IMG_8600

Vad gäller redigeringen börjar jag få ihop många timmar framför redigeringsprogrammet och sakta men säkert lär jag mig fler och fler nyttiga shortcuts men sanningen är den att inte är jag snabb inte. Ha, det tar mig fortfarande typ två hela arbetsdagar (16 timmar) att rodda ihop ett avsnitt om ca 30 minuter, phu.

Andra delen av Johannas berättelse blir även sista delen med denna ljudkvalitet. Från och med nästa inspelningstillfälle räknar jag kallt med att ljudproblemet är löst. Egentligen är det löst redan nu  men eftersom inspelningen med Johanna inte håller tillräcklig kvalitet kan jag inte efterbehandla ljudet på det sätt som jag borde. Därför får man helt enkelt hålla tillgodo med kvaliteten så länge 🙂

Well, nu har jag ”rastat” färdigt, tillbaka till redigeringen nu. Vi hörs i morgon!

MIA TAR KAMPEN

Det här med att lägga skulden för en förlossningsskada på offret… Det är ett hett ämne som får mig att fullkomligt se rött.  Det är nämligen så att en kvinna som drabbats av en förlossningsskada (fysisk eller psykisk) har otroligt mycket att bearbeta och ta sig igenom. Jag vet faktiskt inte om jag hade klarat mig ifall vården hade lagt skulden för allt som hände mig, på mig. Om du vill läsa mer om den skuld, skam och ångest jag kände den första tiden efter min skada kan du göra det HÄR.

skammen

Mia Fernando, som är en förlossningsskadad medsyster, bloggar på bakingbabies.se och Mia är en väldigt speciell kvinna. Hon är utbildad fysioterapeut och har arbete med förlossningsskadade kvinnor som ett ”hjärteprojekt”. Jag såg igår att hon fått en kommentar av någon som verkar vara läkare, angående det här med att lägga tillbaka skulden på den drabbade kvinnan. Mia såg rött och valde att gå ut och kommentera detta i ett eget blogginlägg, Skulden på offret.

bakingbabies

Det är skandal rent ut sagt att vårdpersonal går ut och säger ungefär att ”kvinnan får skylla sig själv för hon har gjort fel och inte lyssnat på sin barnmorska”. Jag blir så förbannad att jag gärna skulle vilja ringa upp personen i fråga och berätta både det ena och andra om min egen förlossning. Om hur jag lyssnade på min barnmorska och om hur jag faktiskt aldrig fick av panik MEN ändå drabbades av en skada och tvingas leva med en stomipåse på magen som följd av förlossningen.

Kika in till Mia och lämna en kommentar, förhoppningsvis ser den här läkaren att vi är många som tycker att det är fel och kanske kan hen lära sig något av det!

MIDSOMMARMAT

Vad har du för planer inför midsommar?

Vi kommer att tillbringa dagen i den röda stugan vid vattnet. Ska bli skönt att bara vara och ladda batterierna inför kommande vecka då mina energinivåer förmodligen kommer droppa ner till botten. Jag ser framemot att umgås med nära och kära, äta gott och kanske fånga en firre eller två. Kanske blir det ett ”minidopp” i det blå om vädret tillåter. På grund av infektionsrisken och att jag inte vill riskera min operation blir det inte något helkroppsbad utan endast blöta mig upp till knäna eller kanske på sin höjd låren.

Midsommar 2016.

imageimage

Jag funderar på att kanske göra en smårgåstårta med räkor till midsommarfirandet. Lokalpatriot som jag är blir det nog en fiffig variant med Polarbröd. Jag har för mig att jag smakat en supergod ”räkbomb” gjord på Polarbröds polarkaka original (halvmåneform). Lägger man ihop halvmånarna får man en fin rund tårta. Jag hittar dock inte just det receptet men däremot finns en massa smarriga recept på Polarbröds hemsida.

För att inspireras av alla läckra Polar-smörgåstårtor, som de på bilden nedan, kan du klicka HÄR.

Polarbröd_smörgåstårta

Eller så blir det några goda snittar på det mjuka tunnbrödet, snabbt och enkelt. Och vansinnigt gott! För att inspireras av recept på snittar klickar du HÄR.

Har du något bra recept på snittar eller enkel (lättlagad) smörgåstårta?

SÅ FÖRSÖKER JAG MÖTA MOTGÅNGAR

Jag har levt ett bra liv, ett ganska ”lätt” liv. Inte behövt möta speciellt många motgångar. Jag har haft en trygg uppväxt med underbara föräldrar. De har alltid ställt upp för mig, de ställer fortfarande upp för mig (oss) och finns alltid vid min sida.

Min största motgång i livet är det som hände mig efter min förlossning och även om det är sjukt jobbigt och inte alls något jag hade kunnat föreställa mig kunde hända, så hände det och det drabbade just mig. Det här är inget jag önskar någon annan och det är inte alltid lätt för mig att hantera situationen. Jag har dock lärt mig en himla massa saker om mig själv som jag inte hade en aning om tidigare.

IMG_7776

För flera år sedan lärde jag känna en väldigt speciell kvinna, hon lärde mig att tankekraften är väldigt stark. Att positiva tankar får mig på bra humör och lyfter mig medans negativa tankar kostar otroligt mycket energi. Jag har sedan den dagen funderat mycket på just detta med positiva och negativa tankar. Jag tillåter mig att sörja och älta men inte så länge, sedan försöker jag alltid hitta något positivt och bra att fokusera på. Jag säger inte att positiva tankar kan hjälpa mig att klara mig från en depression om jag hamnar där men där jag befinner mig just nu, där hjälper dessa tankar mig. Blir jag avundsjuk försöker jag också använda mig av detta för att fokusera tankarna mot ett annat håll och inte slösa min energi på sådant som inte gör något positivt för mig.

Det här, att vara i naturen i närheten av vatten en vacker sommardag… det är som balsam för själen <3 

image

Jag hanterar mina motgångar genom att bryta ihop, tillåta mig att vara ledsen och deppa. Sedan försöker jag komma igen, jag försöker hitta någon ljusglimt och sedan fokuserar jag på den. Jag skulle vilja lära mig mer om mental träning eftersom det känns som att det kan vara bra för mig, ytterligare en pusselbit som kan hjälpa mig under min fortsatta resa.

Charlotta på Överlevnadsguiden skrev nyligen ett inlägg om just det här med mental träning och positiva/negativa tankar. Ett inlägg som jag läst flera gånger redan nu och som jag kommer återvända till då och då när jag känner att jag behöver det. För att ta del av Charlottas kloka tankar och råd kan du klicka HÄR.

Vad tror du om att tänka positivt och det här med mental träning? Kan man med hjälp av tankekraften hjälpa sig själv att må bättre?

MINA STÖRSTA DRÖMMAR

Nu ska jag göra något som jag sällan gör. Jag ska dela med mig av saker som jag normalt inte brukar berätta speciellt mycket om.

Man kan tycka att jag är väldigt öppen här och berättar om privata saker. Vilket delvis är sant MEN allt jag berättar har oftast att göra med mitt liv och min förlossningsskada. I allafall de delar som kanske upplevs som privata. Det är dock sällan jag i övrigt delar med mig om andra privata saker, som till exempel mina drömmar.

Så, nu tänker jag dela med mig av några stora drömmar. Vissa saker har jag aldrig nämnt för någon tidigare och andra är sådana som jag ofta berättar om.

Jag vill ge vår dotter ett syskon.

Detta har jag delat med mig av flera gånger tidigare, du har kunnat följa vår resa inför eventuell graviditet och jag har berättat om det mesta som har med den här drömmen att göra. Idag är det bara en dryg vecka kvar till operation och sedan ska jag ”bara” återhämta mig innan vi kan börja försöka. Wihooo jag hoppas att återhämtningen går bra (och fort) 🙂

image

Jag vill jobba med..

Okey, det här är kanske den drömmen som jag tycker är svårast att ärligt berätta om. Jag drömmer om att kunna jobba med intervjuer/samtal med andra kvinnor om graviditet, förlossning, förlossningsvård och förlossningsskador (fysiska eller psykiska). Typ som arbetet med podden men professionellt. Träffa ”vanliga” kvinnor som du och jag men även kvinnor i någon sorts ”maktposition” som faktiskt kan hjälpa till att få förändringsarbete att hända, kvinnor med större chans att påverka!

Den största drömmen är ett program, jag tänker en studiomiljö med gästen och även en läkare. Gärna Eva Uustal. Och kanske ibland någon politiker! Kanske någon kvinnlig politiker som själv har barn. Det vore nåt! En så stor dröm vågar jag knappt berätta om men kom ihåg att vi alla måste få ha drömmar, stora som små 🙂

IMG_8520

Jag vill jobba med föreläsningar. Tillsammans med Våga Vägra Förlossningsskador och andra aktörer drömmer jag om att arbeta aktivt med nationellt förlossningsskadecentrum som jag hoppas blir verklighet en vacker dag.

I framtiden ser jag mig tillbaka i fastighetsbranschen på ett eller annat sätt. Kanske som mäklare den dagen barnet/barnen blivit stora, kanske med försäljning av nyproduktion. Jag saknar känslan efter en fantastisk affär där alla är glada och nöjda. En dag ska jag ta revansch på allt min ”sjukdom” rånat mig på.

Utlandsboende

När jag var yngre jobbade jag som reseledare. Jag älskar att resa och se nya platser. Lära mig om andra kulturer. Jag drömmer om att en dag äga ett hus i något annat land (gärna Spanien eller Grekland), ett hus som vi kan bo i under några månader varje år. Det gäller bara att få med Adam på mina planer och det kan kanske bli svårt för han är en sådan person som trivs väldigt bra hemma i Sverige 🙂

IMG_8794

Relationen

Jag önskar så att vi ska hålla ihop resten av våra liv. Att vi ska bli gamla tillsammans. Finnas för varandra, älska och stötta varandra. Jag önskar även att de här sista säsongerna Adam kör skotercross (han vet inte än hur länge han vill satsa helhjärtat på sporten) ska bli bra. Att han ska få leva ut sina drömmar och att saker och ting ska fungera bra. Han förtjänar det bästa och jag hoppas innerligt att allt kommer gå hans väg <3

IMG_6021

Den enda dröm jag egentligen arbetar aktivt med är Våga Vägra Förlossningsskador och föreläsningar. Ja och relationen såklart, den måste man alltid jobba med. Inget förhållande går spikrakt uppåt utan en relation måste vårdas och tas om hand ❤️ Ett syskon till Selma är en dröm vi kommer att arbeta aktivt med längre fram men inte i dagsläget. De yrkesrelaterade drömmarna är inget jag egentligen försöker göra verklighet av utan de är just drömmar. Kanske kommer det en dag när jag känner att jag vill försöka åstadkomma något av de drömmarna, vi får helt enkelt se 🙂

Vad har du för drömmar och arbetar du aktivt med att uppfylla dessa?