Kategoriarkiv: Bloggtips

WE SPEND MORE BUT HAVE LESS

Ännu en gång slår hon huvudet på spiken, kloka Charlotta Rexmark. Det spelar egentligen ingen roll när jag läser hennes fantastiska inlägg; ALLTID finns där en massa kloka och inspirerande saker att ta fasta på. Allt från personlig utveckling, till mental träning, till hälsa.. Hon berör många ämnen som har med livet i stort att göra och jag har för vana att några gånger i veckan kika in för att boosta med Charlottas positivitet och klokhet.

Den här gången fastnade jag extra mycket för detta:

Aldrig har vi haft så mycket och saknat ännu mer

Ett inlägg som handlar om hur vi lever och prioriterar i våra liv, om hur det är möjligt att vi idag kan ha det så oerhört bra och samtidigt så olidligt dåligt. Jag helt tagen av en text hon citerar bitar från och den stämmer så bra, den är skriven av Dr Bob Moorehead och innehåller exempelvis dessa meningar

We spend more, but have less; we buy more, but enjoy it less.

We have bigger houses and smaller families; more conveniences, but less time.

We have more degrees, but less sense; more knowledge, but less judgment; more experts, but more problems; more medicine, but less wellness.

Det är en väldigt träffande text och den är så sann. Ju fler gånger jag läser desto mer tankar väcks till liv. Mer från dikten och mer om Charlottas tankar angående detta hittar du HÄR!

BLOGGTIPS!

Nu var det väldigt länge sedan jag tipsade om någon blogg! Den här gången handlar det om Carina Ekman som även hon är förlossningsskadad.

Du som följt mig kanske känner igen namnet, Carina har nämligen varit gäst i min podd Underlivet och livets under (klicka på den rosa texten för att komma direkt till avsnittet).

3. Förlossningsskadad och misstrodd av vården, del 1

Hanna Öhman träffar Carina Ekman som för ungefär nio år sedan drabbades av en förlossningsskada. Carina delar med sig av sin berättelse, en berättelse som handlar om hur det är att bli både misstrodd och förminskad av vården. Carina har fått kämpa med både näbbar och klor för att få den hjälp hon så väl beöver. Del 1.

4. Förlossningsskadad och misstrodd av vården, del 2

Andra delen av Carinas berättelse. Värre kan det ju inte bli, tänker Carina och bestämmer sig för att genomföra operationen. Redan när hon vaknar upp förstår hon att värre kunde det faktiskt bli. Avföringsinkontinens, framfall och en kropp som sviker. Här börjar den stora kampen för att få hjälp med alla komplikationer efter förlossningen. Carina får så småningom kontakt med Eva Uustal och detta skulle visa sig vara hennes räddning.

Underlivet och livets under_v3_1MB (2)

Vad gäller Carinas blogg, beskriver hon den såhär:

Jag heter Carina och är 39 år. Jag har tre söner och tre vuxna bonusbarn. För nio år sedan drabbades jag av en förlossningsskada och för drygt ett år sedan började jag blogga om min vardag, hur livet ser ut idag dels på grund av skadan och även allmänt. Hur jag mår, mina tankevurpor som jag fastar och en massa annat som händer i mitt liv.

Jag har även drabbats av utmattningssyndrom/pålagringar av långvarig värk.

Just nu handlar mitt liv om att hitta en hållbar arbetssituation och en vardag som fungerar med min krassliga kropp och knopp.

Bloggen är ofta en ventil för mig när jag måste bena upp i mina tankar och jag tror inte att mina tankar är konstiga eller unika på något sätt utan hoppas att dom som är i liknande situationer som läser min blogg kan finna tröst i att det är fler som har samma tankevurpor.

Jag vill att vi ska våga prata om förlossningsskador och även psykisk ohälsa, vilket jag hoppas jag kan bidra till genom bloggen.

Carinas blogg hittar du HÄR.

lagamig

DEL 1, SVAR FRÅN VÅGA FRÅGA 20161130

Sara:
Hur tänker du kring dina planer för en ny graviditet när det finns risk för att du behöver opereras pga absess. Kan du opereras och behandlas med adekvat antibiotika under graviditeten och hur fixar du smärtan utan bra smärtstillande?
Du behöver verkligen inte svara på detta om det känns jobbigt.
Kram

Hej Sara! Bra fråga, jag har inte egentligen svar på detta eftersom det är just på grund av frågor likt dessa jag känner att jag vill träffa specialistmottagningen samt kirurgmottagningen inför en eventuell graviditet 🙂

Vad jag kan svara på direkt är att under en graviditet kommer inga planerade ingrepp att göras men däremot kommer man inför en graviditet försöka se till att fisteln är så väldränerad som möjligt. Skulle något ske under graviditeten finns möjlighet till narkos eller ryggmärgsbedövning för att rengöra och tömma abcessen, detta vill man såklart helst undvika om det är möjligt. Exakt vilken antibiotika och vilka smärtstillande som fungerar vågar jag inte säga men jag vet att det finns behandling. Efter samtal med specmödra och kirurg om just eventuell graviditet kommer jag att berätta mer! 🙂

Melissa: Hej Hanna!
Hur ställer sig din man och övriga familjen till att du är så öppen om något så privat?
Hur tänker du runt att din dotter eventuellt kommer läsa din blogg när hon blir äldre?
Känns det inte lite för mycket att dela med sig av intima saker som man oftast håller inom familjens väggar?
Missförstå mig inte, jag tycker att du är grym som är öppen men själv skulle jag inte ha så mycket stake!

Hej Melissa! Innan jag gick ut så offentligt med hela mitt underliv frågade jag faktiskt min man om han tyckte att det var ok. Inte för att jag behövde tillåtelse utan mer för att jag ville ha honom delaktig i mitt beslut att vara så öppen. Han har alltid stöttat mig och tycker att det är grymt att jag vågar 🙂

Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig tänkt på att Selma kanske kommer läsa bloggen när hon blir äldre… Vet inte riktigt vad jag tänker om det men det känns samtidigt som att vi uppfostrar henne till att våga gå sin egen väg, att vara trygg i sig själv så jag tror inte att hon kommer uppleva det som något negativt. Däremot ska jag börja tänka mer på vilka bilder jag lägger ut på henne, jag tror att det kan vara ett större irritationsmoment den dagen hon blir tonåring, hehe.

Ja visst är det privat och intimt men jag finner att det ger så mycket att kunna vara ett stöd för andra i liknande situation så jag bryr mig inte så mycket om det finns dom som tycker att jag är äcklig eller pinsam.. Tyckt det då men då behöver faktiskt inte den personen ens läsa min blogg! 🙂

Eva: Jag är av den lite äldre årgången Hanna och jag är så imponerad av dig. Det måste krävas stort mod för att våga berätta om allt du upplever och går igenom. Hur bär du dig åt för att hitta styrka till att berätta om alla hemskheter som drabbat dig?
Jag har följt dig ett bra tag då min svärdotter drabbades av en sfinkterruptur och jag berättar ofta för mina vänninor om dig. Då brukar jag säga att du är tuff, rå, rätt fram och skiter i jantelagen samtidigt som du har något ömsint och omhändertagande i dig.
Kvinnor av min generation har aldrig vågat prata om detta med skador i samband med förlossningar och även om det kanske känns tabu är jag glad att kvinnor i din generation vågar där vi tappade modet!
Ta hand om dig, din röst betyder så mycket för så många. Hälsningar från Eva.
Obs, jag har ingen ”webbplats” att fylla i men kanske kommer kommentaren fram ändå ????

Hej Eva! Så glad jag blir av att läsa ditt fina brev. Tänk så mycket som har hänt de senaste ren, att så många fler verkar våga öppna sig och berätta om sina problem! Jag kommer då och då i kontakt med kvinnor som haft problem hela livet, kvinnor vars barn är i min ålder eller till och med äldre och som kanske först nu faktiskt vågat söka hjälp. Det känns så oerhört häftigt att jag kan vara med och påverka, att min öppenhet kanske är just det som behövs för att de ska våga! Jag tror att det är just detta som driver mig.

Jag kände mig själv så fruktansvärt ensam och övergiven där i början. Jag hade ingen att prata med (som gått igenom något liknande) och jag trodde nästan att jag var den enda som drabbades av en skada under förlossningen. Nu vet jag hur fel jag hade och jag vill gärna hjälpa andra som känner sig så som jag kände mig just där och då. Kram till dig Eva och jag hoppas din svärdotter fått bra hjälp 🙂

Lotta: Hej! Ifall operationen misslyckas och den resterande tarmen opereras bort. (Du har alltså kvar stomin för alltid.) Kan du då föda ett ev. barn vaginalt. Jag tänker att skadan kanske inte kan förvärras. Ett kejsarnitt har ju också sina risker. Har du diskuterat detta med kirurgen? Jättebra blogg by the way och hoppas att op lyckas!

Hej hopp Lotta! Vad jag har förstått, men jag är inte helt hundra, så kan det fortfarande vara en ganska stor risk med att spricka bakåt igen trots att man tagit bort ändtarmen. Man får komma ihåg att vid en så stor spricka påverkas även bäckenbottenmuskulaturen.. Jag misstänker att även om jag amputerat ändtarmen så kommer jag inte ha något annat val än ett snitt. Jag får återkomma när jag vet mer 🙂 Det är på grund av frågor likt denna jag känner att jag redan snart vill börja planera inför en graviditet, även om det är ett bra tag kvar till den dagen det verkligen är ”skarpt läge”!

Resterande frågor får sina svar senare under veckan.

BLOGGTIPS OKTOBER

Jag vet att jag har en del läsare som, precis som jag själv, är stomiopererade. Därför tänker jag denna månad tipsa om en ung tjej vid namn Julia Lantz som bloggar om livet som ung stomiopererad kvinna.

Julia är 16 år gammal och bor strax utanför Göteborg. 2012 insjuknade hon i den inflammatoriska tarmsjukdomen Ulcerös Kolit, sedan dess har hon ätit kortison och testat olika mediciner men efter fyra år med olika behandlingar som inte fungerade speciellt bra, togs beslutet att Julia skulle stomiopereras. I början av 2016 fick Julia sin ileostomi som hon valt att kalla Vincent.

julia

Jag känner så igen mig i det här med att ge stomin ett namn. För mig var det ett väldigt bra sätt att bearbeta allt som hände och jag kallade min stomi för Märta en lång tid. Jag är vuxen och hade tid på mig att mentalt bearbeta det faktum att jag skulle stomiopereras men här har vi en ung tjej mitt i tonåren (som vi alla vet kan vara nog jobbigt att handskas med utan sjukdom och tråkigheter) med en tarmsjukdom och plötsligt ett liv med stomi med allt vad det innebär.

På bloggen delar Julia med sig av hur det är att leva med stomi som tonåring. Om alla tankar och känslor detta innebär men även hur hon själv gjort för att kunna acceptera stomin och kanske till och med börja gilla den så småningom. Än så länge har hon inte riktigt kommit så långt att hon ”gillar” den men det är vad hon strävar efter. Bloggen handlar även om ett helt vanligt tonårsliv i dagens samhälle.

julialantz

Julia försöker hålla sig positiv och förmedla ett positivt budskap men tillåter sig även att vara ledsen ibland. Jag är imponerad av Julia och tror absolut att hennes blogg kan vara bra att hitta för en ung människa som lever med stomi eller kanske har en stomioperation framför sig, jag tror även att bloggen är ett bra redskap för henne själv till bearbetning.

Jag önskar dig all lycka Julia och kommer absolut läsa vidare om hur det går för dig och Vincent <3

Vill du kika in på Julias blogg kan du klicka HÄR.

BLOGGTIPS SEPTEMBER

Jag har hittat så många spännande bloggar på sista tiden och därför kom jag på tanken att då och då berätta mer om dessa i något som jag väljer att kalla ”Bloggtips” 🙂

BELLA KITTELSEN

Först ut är Bella Kittelsen från Åmål som trots sina unga år har hunnit vara med om mycket här i livet. Hon är 21 år gammal, gift och mamma till två barn, en dotter och en son. Tyvärr lämnade Bellas dotter jordelivet innan hon ens hade hunnit bli två månader.

När Bella var 14 år tog hennes mamma sitt liv. Efter denna tragiska händelse har Bella själv försökt ta sitt liv två gånger. Hon har festat, testat droger och levt ett väldigt destruktivt liv fram till för 3 år sedan då hon träffade mannen i sitt liv.

imageimage

På bloggen får man läsa om hur det var att växa upp tillsammans med en mamma som gjorde upprepade självmorsförsök. Man får även läsa om hur det är att förlora sitt första barn utan att veta mer än att det var något som heter plötslig spädbarnsdöd och att det forskas på området. På bloggen har Bella kategorier som handlar om allt som har med dottern och hennes död att göra, dessa heter ”Att förlora ett barn”, ”Psd” och ”Meja”.

Bella har diagnosen adhd vilket hon själv ser som en superkraft och mer om detta berättar hon öppet om på sin blogg. Hon skriver även mycket om att man ska acceptera sig själv och älska sin kropp, ett av hennes inlägg om kroppsideal väckte stor uppmärksamhet och ledde till en medverkan i nyheter24.

Om du vill kika in på Bellas blogg hittar du den HÄR.

image