Kategoriarkiv: Våga Fråga

DEL 2, SVAR FRÅN VÅGA FRÅGA 20161130

Martina: Du verkar så himla stark! Beundrar din styrka Hanna! Jag undrar lite hur din och Adams relation påverkas av din förlossningsskada? Krya på dig nu!! Kram Martina

Hej Martina! Ja nog har vår relation påverkats alltid. I början var det nog värst när jag kände mig som mest ensam och inte kanske kände mig bekväm med att dela med mig. Jag ville klara mig själv på något sätt. När det sedan stod klart hur illa det var blev det en annan sak. Det var lättare att kunna förklara smärtan och den vilsenhet jag själv kände.

Vi har aldrig gjort någon ”stor sak” av allt det här hemma hos oss. Det är liksom en del av vårt liv och det känns onödigt att oroa Selma mer än nödvändigt. Det är nog jobbigt att jag är hos doktorn då och då och opereras med jämna mellanrum. Därför försöker vi leva så ”normalt” som möjligt under de perioder när det funkar bättre med smärta och liknande.

Vad gäller sexlivet så påverkas det också naturligtvis. Under vissa perioder finns det inte något sådant i våran relation överhuvudtaget. Är jag nyopererad känns det inte som att samlivet har högsta prioritet direkt, hehe. Under andra perioder funkar det utan problem. Man får nog helt enkelt lyssna på varandra och hitta vägar som fungerar 😉 Jag tror dock att vår relation har vuxit på ett annorlunda sätt då jag känner mig så beroende av honom (och andra) under perioder med mycket smärta.

image

Mia: Hej!
Ber om ursäkt för att min fråga kommer in för sent så jag har full förståelse för om svaret uteblir. Jag undrar hur mycket man kan kräva och framförallt VAD man ska kräva under/efter en förlossning. Om man skulle spricka och behöva sys, ska man låta en BM sy i förlossningssalen eller ska man kräva att en läkare/kirurg gör det i förlossningssalen eller att man blir sydd inne i en operationssal? Hoppas du kryar på dig snabbt nu! Kram

Hej Mia! Jag är väldigt mycket för information och tycker att man som gravid kvinna har rätt att få reda på att saker kan hända under förlossningen. Jag tycker att man redan under graviditeten ska informeras om att förlossningsskador förekommer, att det aldrig är kvinnans fel att hon spricker och att om hon skulle råka ut för något finns hjälp att få.

Om komplikationer uppstår och man drabbas av en skada tycker jag att man har rätt att få reda på vilken skada och vad den i förlängningen innebär. Jag fick veta att jag fått en sfinkterruptur men inte i vilken omfattning, att det var en grad 3 och 4 fick jag sedan läsa mig till i min journal. Dessutom hade jag aldrig hört ordet tidigare och jag hade ingen aning om vad en sfinkterruptur var. Jag tycker att man ska upplysas om olika ”varningstecken” man bör vara uppmärksam på samt var man ska vända sig om man inte känner sig bra efter förlossningen och vill ha hjälp med att komma vidare för att undersöka och utreda skadan.

Om man spricker och behöver sys beror det på hur stor skada man har, en mindre bristning kan sys av BM men en större bristning bör sys av en läkare. Om jag hade vetat bättre skulle jag ha krävt att bli sydd i en operationssal, gärna under narkos. För mig var den delen av förlossningen betydligt mer smärtsam och outhärdlig än själva födseln av vår dotter.

Ställ krav på föräldrautbildningen, ställ krav på din BM och framförallt var noga med att poängtera att du vill ha information och inte ”omyndigförklaras”  genom att inte informeras och bli behandlad som en porslinsdocka som inte tål sanningen.

Anna: Hej! Krya på dig!
Jag är ny här och tycker att jag hittar så mycket mod och hopp i din blogg, fast en del inom mig bara vill skrika åt någon( men vem?) att nu får det vara nog, gör henne frisk.
Till min fråga, kan du inte berätta lite om vintern och vad du tycker om att göra då? För en som kan räkna årets söndagar på en hand, men som älskar vintern är det så spännande, okej nästan exotiskt att läsa om. Tack 🙂

Hej Anna 🙂 Oj, vintern är en så stor del av våra liv här uppe så det blir kanske så att man tar den för given! December-Februari brukar det vara så kallt, men vackert, här uppe. Då älskar jag att kura ihop mig framför en brasa i vår kamin. Kanske grilla en marshmallow eller korv, Att ha tjocksockar (stickade strumpor) på mig och dricka varm choklad. Haha, låter som värsta klyschan 😉

När det börjar komma vackra fina vårdagar där i slutet av februari/början av mars är det så fantastiskt härligt att vara ute. Ljuset återvänder och det är alldeles underbart att vara ute med familjen, göra upp en eld och bara njuta av frisk luft. Eftersom min man tävlar i skotercross blir det en hel del resor till tävlingar under vintern och det är något speciellt med alla dessa tävlingar och livet i bussen, sammanhållningen är något speciellt och det är alltid lika kul att träffa alla tävlande och deras familjer.

image

I övrigt älskar jag att åka till fjällen, åka på skotertur till någon vacker plats där man slår läger. Äter gott ute och umgås hela dagarna. Det är så underbart men tyvärr något vi inte riktigt har så mycket tid till. Den dagen Adam slutar tävla tror jag att det blir fler fjällsvistelser 😉

image

DEL 1, SVAR FRÅN VÅGA FRÅGA 20161130

Sara:
Hur tänker du kring dina planer för en ny graviditet när det finns risk för att du behöver opereras pga absess. Kan du opereras och behandlas med adekvat antibiotika under graviditeten och hur fixar du smärtan utan bra smärtstillande?
Du behöver verkligen inte svara på detta om det känns jobbigt.
Kram

Hej Sara! Bra fråga, jag har inte egentligen svar på detta eftersom det är just på grund av frågor likt dessa jag känner att jag vill träffa specialistmottagningen samt kirurgmottagningen inför en eventuell graviditet 🙂

Vad jag kan svara på direkt är att under en graviditet kommer inga planerade ingrepp att göras men däremot kommer man inför en graviditet försöka se till att fisteln är så väldränerad som möjligt. Skulle något ske under graviditeten finns möjlighet till narkos eller ryggmärgsbedövning för att rengöra och tömma abcessen, detta vill man såklart helst undvika om det är möjligt. Exakt vilken antibiotika och vilka smärtstillande som fungerar vågar jag inte säga men jag vet att det finns behandling. Efter samtal med specmödra och kirurg om just eventuell graviditet kommer jag att berätta mer! 🙂

Melissa: Hej Hanna!
Hur ställer sig din man och övriga familjen till att du är så öppen om något så privat?
Hur tänker du runt att din dotter eventuellt kommer läsa din blogg när hon blir äldre?
Känns det inte lite för mycket att dela med sig av intima saker som man oftast håller inom familjens väggar?
Missförstå mig inte, jag tycker att du är grym som är öppen men själv skulle jag inte ha så mycket stake!

Hej Melissa! Innan jag gick ut så offentligt med hela mitt underliv frågade jag faktiskt min man om han tyckte att det var ok. Inte för att jag behövde tillåtelse utan mer för att jag ville ha honom delaktig i mitt beslut att vara så öppen. Han har alltid stöttat mig och tycker att det är grymt att jag vågar 🙂

Ska jag vara helt ärlig har jag aldrig tänkt på att Selma kanske kommer läsa bloggen när hon blir äldre… Vet inte riktigt vad jag tänker om det men det känns samtidigt som att vi uppfostrar henne till att våga gå sin egen väg, att vara trygg i sig själv så jag tror inte att hon kommer uppleva det som något negativt. Däremot ska jag börja tänka mer på vilka bilder jag lägger ut på henne, jag tror att det kan vara ett större irritationsmoment den dagen hon blir tonåring, hehe.

Ja visst är det privat och intimt men jag finner att det ger så mycket att kunna vara ett stöd för andra i liknande situation så jag bryr mig inte så mycket om det finns dom som tycker att jag är äcklig eller pinsam.. Tyckt det då men då behöver faktiskt inte den personen ens läsa min blogg! 🙂

Eva: Jag är av den lite äldre årgången Hanna och jag är så imponerad av dig. Det måste krävas stort mod för att våga berätta om allt du upplever och går igenom. Hur bär du dig åt för att hitta styrka till att berätta om alla hemskheter som drabbat dig?
Jag har följt dig ett bra tag då min svärdotter drabbades av en sfinkterruptur och jag berättar ofta för mina vänninor om dig. Då brukar jag säga att du är tuff, rå, rätt fram och skiter i jantelagen samtidigt som du har något ömsint och omhändertagande i dig.
Kvinnor av min generation har aldrig vågat prata om detta med skador i samband med förlossningar och även om det kanske känns tabu är jag glad att kvinnor i din generation vågar där vi tappade modet!
Ta hand om dig, din röst betyder så mycket för så många. Hälsningar från Eva.
Obs, jag har ingen ”webbplats” att fylla i men kanske kommer kommentaren fram ändå ????

Hej Eva! Så glad jag blir av att läsa ditt fina brev. Tänk så mycket som har hänt de senaste ren, att så många fler verkar våga öppna sig och berätta om sina problem! Jag kommer då och då i kontakt med kvinnor som haft problem hela livet, kvinnor vars barn är i min ålder eller till och med äldre och som kanske först nu faktiskt vågat söka hjälp. Det känns så oerhört häftigt att jag kan vara med och påverka, att min öppenhet kanske är just det som behövs för att de ska våga! Jag tror att det är just detta som driver mig.

Jag kände mig själv så fruktansvärt ensam och övergiven där i början. Jag hade ingen att prata med (som gått igenom något liknande) och jag trodde nästan att jag var den enda som drabbades av en skada under förlossningen. Nu vet jag hur fel jag hade och jag vill gärna hjälpa andra som känner sig så som jag kände mig just där och då. Kram till dig Eva och jag hoppas din svärdotter fått bra hjälp 🙂

Lotta: Hej! Ifall operationen misslyckas och den resterande tarmen opereras bort. (Du har alltså kvar stomin för alltid.) Kan du då föda ett ev. barn vaginalt. Jag tänker att skadan kanske inte kan förvärras. Ett kejsarnitt har ju också sina risker. Har du diskuterat detta med kirurgen? Jättebra blogg by the way och hoppas att op lyckas!

Hej hopp Lotta! Vad jag har förstått, men jag är inte helt hundra, så kan det fortfarande vara en ganska stor risk med att spricka bakåt igen trots att man tagit bort ändtarmen. Man får komma ihåg att vid en så stor spricka påverkas även bäckenbottenmuskulaturen.. Jag misstänker att även om jag amputerat ändtarmen så kommer jag inte ha något annat val än ett snitt. Jag får återkomma när jag vet mer 🙂 Det är på grund av frågor likt denna jag känner att jag redan snart vill börja planera inför en graviditet, även om det är ett bra tag kvar till den dagen det verkligen är ”skarpt läge”!

Resterande frågor får sina svar senare under veckan.

SVAR FRÅN VÅGA FRÅGA (DEL 2)

  • Lena frågar.

Hej! Kanske en udda fråga men det skulle vara intressant att veta hur det går till att byta stomipåse. Jag känner ingen med stomi och ska jag vara ärlig kan jag inget alls om stomi. Upplys mig gärna. Du gör ett bra jobb Hanna, kämpa på. Mvh Lena

Hej Lena! Jag tror att det beror lite på vilken typ av stomibandage man har och jag är ingen expert men jag kan gärna berätta lite mer om den typen av påse jag använder! Jag ska faktiskt försöka mig på en liten film om hur det går till för mig när jag byter påse, måste bara fixa någon som hjälper mig filma. Det kommer så småningom så håll utkik 🙂

Mitt stomikit som jag har med mig överallt. Påsen går att få med hålet ”måttbeställt” så att man slipper klippa i varje påse men min stomi har tenderat att växla så mycket i storlek så därför klipper jag fortfarande mina påsar. Påsen är utrustad med kolfilter vilket betyder att gasen släpps ut men filtreras så odören blir kvar inne i påsen. Praktiskt om man råkar släppa en brakfis, den blir nämligen doftfri! 😉

påse

  • Martina frågar.

Hej! Jag tycker att du verkar vara en jättehärlig tjej! Jobbar du med att sälja hus, som mäklare?
Du verkar så stark, jag har tänkt mycket på dig sedan jag började läsa din blogg för någon vecka sedan. Känner du att du ibland avstår från vissa saker pga stomin? Var det något under förlossningen som gick fel, som gjorde att du nu har stomi? Jag har själv två små barn, en dotter som nyss fyllt 4år och en son som blir 2.5år på lördag!
Många kramar från Martina

Hej Martina! Tack för dina snälla ord 🙂

Jag har en karriär som mäklare i bagaget men när vi fick Selma (som fyller 5 i november) kände jag att det var dags att ge upp mäklaryrket. Under tiden jag mäklade tillhörde jag toppen av bästsäljande mäklare inom min kedja och jag arbetade från tidig morgon till sen kväll. När vi fick barn kändes det inte som att jag var villig att ”offra” så mycket familjetid så jag valde att sadla om 🙂 Idag arbetar jag med nyproduktion av villor och fritidshus, Det vill säga att idag träffar jag människor som står i startgroparna för att börja förverkliga sina husdrömmar.

Än så länge har jag aldrig känt att jag avstår från vissa saker på grund av stomin, det ska vara att jag avstår från att äta för mycket apelsin och sparris 😉 Eftersom jag tidigare hade problem att hålla tätt och kämpade med avföringsläckage (bajsade ner mig) så känns livet med stomi som en lättnad. Livskvaliteten är betydligt högre idag än vad den var innan stomin.

Jag fick en sfinkterruptur grad 3 och 4 under förlossningen, i ”svar från våga fråga del 1” under ”Malin frågar” svarar jag mer ingående på vad som hände 🙂

  • Betty frågar.

Hej.
Härligt att du ger oss läsare chansen att fråga allt möjligt, du är en trygg individ. 🙂

Har försökt läsa runt i din blogg för att förstå vad som hänt men saknar kategorierna så bloggen blir lite svårnavigerad, men annars älskar jag att få läsa och ta del av din verklighet, en naken sanning som inte är skriven för att få sympatier eller ‘skina på ytan’ – precis i min stil. 🙂

Jag undrar lite över dräneringen du skriver om och hur allt detta fungerat, hudflikarna man skurit upp som du fotade osv.. har inte alls begripit den delen. Vore jättesnällt om du ville dela med dig av den biten. Tack på förhand och fortsatt glad midsommar.

Hej hopp Betty! Ja men alltså, dessa kategorier gör mig smått gråhårig!Jag har kategorier och väljer kategori när jag publicerar inläggen men när jag lägger upp dessa som klickbara alternativ så hamnar man bara på en ”fel-sida”. Ska försöka få hjälp att lösa det eftersom jag förstår att bloggen blir mer lättläst och lattmanövrerad med kategorier 🙂

I svaren på ”Malin frågar” i del 1 så har jag berättat mer ingående om dräneringen så jag hoppas att det svarar även på din fråga. Om inte får du hojta ska jag försöka förklara ännu bättre! Kram

  • Josefin frågar.

Hej! Det poppade upp en fråga i mitt huvud. Då lagningsförsöken lyckats (vilket jag hoppas sker så snart som möjligt) och tarmen är hel, finns det då möjlighet att ta bort stomin igen? Eller är muskulaturen ändå så pass skadad att det inte vore någon vinst med det?

Hej Josefin 🙂 Ja, tanken från sjukvårdens sida är att stomin ska läggas ner igen den dagen tarmen är hel och har fått läka i lugn och ro. Själv är jag i skrivande stund inte helt hundra på mina känslor runt detta eftersom det innebär att jag går tillbaka till ett liv med avföringsinkontinens. Däremot vet jag att det finns hjälp att få även vad gäller denna ”detalj” så jag tror att jag vill göra ett försök och lägga ner tarmen men om läckaget inte går att avhjälpa kommer jag att vilja gå tillbaka till ett liv med påse på magen.

Om och när stomin eventuellt ska läggas ner, kommer jag att först se till att jag blir lovad en ”ny” stomi ifall avföringsläckagen fortsätter. Kan de inte lova mig det, då hoppar jag helst över nedläggningen och fortsätter leva mitt liv i trygghet med påse på magen 😉

Kram till er allihopa och tack för era frågor /Hanna 

SVAR FRÅN VÅGA FRÅGA (DEL 1)

  • Tobias frågar.

Hej
2 frågor.
1. Får man vara vän med dig på Facebook?
Och 2. ar du använt pilatesboll?

Hej Tobias! På facebook är jag bara vän med personer som jag känner till. Det är allt från egna vänner till min mans vänner och sådana som jag har många gemensamma kompisar med så jag godkänner inte människor som jag inte vet vilka det är.

Pilatesboll är kanske samma som yogaboll och eftersom jag yogar lite på nybörjarnivå så har jag en yogaboll.

  • Malin frågar.

Undrar om du lite ”ingående” vill berätta exakt vad som hänt dig som ledde till din stomi operation?
Med vänlig hälsning, Malin

Hej Malin! Jag fick en sfinkterruptur grad 3 och 4 under min förlossning för snart 5 år sedan. Jag brukar själv säga att jag sprack från Ystad till Haparanda, vilket betyder att jag sprack från slidan till ändtarmen.

Tredje gradens sfinkterruptur innebär en bristning i muskler (i bäckenbotten) samt i ändtarmens slutmuskeln. Fjärde gradens ruptur innebär att bristningen går in i ändtarmens slutmuskel och slemhinna.

Bilden visar en sfinkterruptur grad 1 och grad 4, bildkällan hittar du HÄR.image

Sprickan läkte bra utanpå kroppen så mellangården ser idag helt ”okey” ut men inne i tarmen ville sprickan inte riktigt läka. Kvar blev ett hål på ca 0,5 cm i diameter som helt enkelt inte läker ihop. Från tarmen läckte då avföring, tarmslem och annan vätska rakt ut i kroppen genom detta hål. Allt samlades i bölder som på medicinskt språk kallas abcess. Om denna ”gegga” går ut i blodet kan det orsaka infektion eller i värsta fall blodförgiftning (vilket jag råkat ut för och det är alltså ett livshotande tillstånd).

På bilden syns dränerigstrådarna och dessa går bokstavligt talat upp in the ass (alltså i självaste anus) och in i tarmen och genom hålet och sedan ut genom huden genom hål som kirurgen skurit upp. Att jag har dräneringstrådar är för att vätskan inte ska kunna samlas innanför huden och orsaka infektion. Man kan kanske säga att det är lite av en försiktighetsåtgärd. Om öppningen i huden inte finns innebär det att all gegga som kommer genom hålet i tarmen blir kvar och det är precis det vi vill undvika.

FullSizeRender (4)

Hålet i tarmen har visat sig vara väldigt svårt att laga och därför började man prata om stomi för att avlasta tarmen och öka chanserna till ett lyckat lagningsförsök. I början var jag väldigt negativ till stomi, man kan nog säga att jag var livrädd. Det kändes som ett BIG NO NO! När jag sedan hade fått smälta informationen och funderat på saken kom jag fram till att det var det bästa för mig. Innan stomin levde jag ett väldigt speciellt liv med risk för avföringsläckage dygnet runt. Jag bajsade med andra ord ner mig om jag blev nödig och inte hade en toalett inom räckhåll. När jag lämnade huset hade jag alltid med mig en egen ”skötväska” med våtservetter, rena trosor och rena byxor. Allt för att vara förberedd ifall skiten skulle landa i byxan.

När jag väl tog mod till mig och själv sa till läkaren att jag var redo för stomi, då ville de vänta och sa att stomi var absolut sista utvägen. Det tog ytterligare nästan två år innan jag så äntligen fick min Märta (som jag kallar stomin).

  • Anders frågar.

Hur har detta(om så är fallet) påverkat vad och hur du äter?

Hej Anders! Stomin påverkar inte så jättemycket men jag har den hårda vägen lärt mig att för mycket apelsin leder till sjuka smärtor. Vid något tillfälle när jag stoppade i mig massa apelsin låg jag senare dubbelvikt på golvet och kunde knappt andas. Sedan dess har jag bara vågat smaka någon liten munsbit. Trådiga grönsaker och frukter ska tydligen ha den effekten så jag försöker hålla mig till ”otrådiga” frukter och grönsaker 😉

Något annat som jag tänker på om jag ska iväg på något speciellt är att inte äta sånt som orsakar en massa gaser. Jag har liksom inga möjligheter att styra gasen och oftast känner jag inte att det är en prutt på gång så då kan det vara skönt att försöka styra lite med vilken typ av föda jag stoppar i mig! Det händer ju att det kommer en eller annan brakfis från stomin om vi säger så! 🙂 Hahaha!

Fler svar kommer inom kort, skriver så fingrarna glöder 🙂 Kram

VÅGA FRÅGA 2.0

Nu börjar det vara länge sedan sist och dessutom vet jag att det finns några nya läsare så därför tycker jag att vi kör en frågestund!

Kom ihåg att ingen fråga är ”dum” och jag vet att min skada väcker många nyfikna funderingar. Vi kör hela kvällen ut så svarar jag under helgen. image

Spännande att se om det kommer någon fråga!

NETTAN FRÅGAR OM ARBETE OCH TRÄNING

Hej!
Jag undrar om/hur mycket du kunnat jobba efter förlossningen? Vad för träningsformer/sporter har du utövat innan skadan? Och vad tränar du nu?
Mvh Nettan

Hej Nettan!

Innan Selma föddes jobbade jag som mäklare och under min föräldraledighet valde jag faktiskt att säga upp mig från den tjänsten. Dels på grund av att jag  jobbade väldigt mycket och jag insåg ganska snabbt att jag inte var beredd att offra så mycket familjetid för att tjäna bra pengar och därför valde jag att lägga karriären på is. Dessutom fanns det andra omständigheter som gjorde att jag inte trivdes på jobbet och inte alls ville gå tillbaka. Därför blev valet att säga upp sig ganska enkelt, även om det självklart samtidigt kändes lite pirrigt att avsluta en anställning under en föräldraledighet.

När Selma var närmare 2 år valde jag att tacka ja till en tjänst på Fastighetsbyrån i Luleå, där satt jag på kontoret och tog inte på mig några egna försäljningar. På det sättet hade jag fortfarande en fot i mäklarvärden och kunde hålla mig uppdaterad men behövde inte jobba kvällar och helger (lönen var dock betydligt sämre än när jag mäklade). Jag trivdes otroligt bra på Fastighetsbyrån och gänget som arbetar där är helt underbara, fem guldstjärnor av fem möjliga 🙂fbluleå

Sedan den dagen jag började arbeta efter föräldraledigheten har jag bara varit sjukskriven kortare perioder i samband med mina operationer, aldrig någon längre tid. Inte förrän nu i November 2015 när livet förändrades och sedan 20/11 -15 har jag inte kunnat jobba. Jag har haft stora problem med smärta och inget har riktigt fungerat som det ska. Jag längtar tillbaka till jobbet och den sociala trygghet som jag tycker att mitt arbete betyder för mig. Jag älskar att jobba och jag mår så mycket bättre när jag får känna mig ”behövd”. Hatar att vara sjukskriven och för mig har det varit väldigt jobbigt att acceptera situationen som jag befinner mig i just nu, att inte kunna arbeta.

Träning

Tidigare var jag en gym-tjej men jag tränade även en del gruppträning såsom aerobics och step-up. Jag var under en period instruktör på sådana grupp-pass.

Efter förlossningen och allt elände den förde med sig har jag inte varit på gymmet en enda gång. Jag vågade helt enkelt inte eftersom jag hade svårt att hålla tätt. Det problemet blir ju ännu större när man tar i och risken för läckage kändes alldeles för stor. Därför har vi inrett ett hemmagym så jag tränar faktiskt hemma. Jag har vant mig vid det och nu tycker jag att det är perfekt, speciellt eftersom min man jobbar mycket borta. Är Adam borta på jobb kan jag ändå inte åka till gymmet utan barnvakt och vad passar då bättre än ett hemmagym?! Det är alltid öppet och jag kan träna när Selma är hemma, hon kan faktiskt vara med och träna!

Om jag ska vara ärlig så ”skyllde” jag alltid på Adam där i början.. Det kändes mycket enklare att säga att jag inte kunde träna på gym på grund av att han jobbade på annan ort, att det blev så omständigt eftersom jag då behövde barnvakt för att kunna träna. Sanningen kändes så pinsam: Jag vågar inte träna för risken att jag ska släppa en brakfis eller bajsa ner mig känns överhängande… 🙁

Nu har jag dock inte kunnat träna ordentligt på flera månader men jag har hittat nybörjaryoga och det är något jag tycker är roligt och dessutom måste jag ju börja någonstans 🙂

30 days of yoga, helt underbart och funkar jättebra för mig 🙂yoga

 

KRAM

MIA FRÅGAR

Hej Hanna,
Förstår att du får stöttning från kompisar, man och familjen runt omkring.
Men, hur gör man för att få ett socialt liv när man konstant är sjukskriven, åker in och ut på sjukhus, plötsligt ligger på operationsbordet och blir kvar på sjukhuset, osv.
Själv får man socialt liv via jobbet och olika aktiviter man gör med kompisar, både själv och med sin familj.

Hur fungerar relationen med jobbet under tiden du är borta?
Hur är det med kompisar, jobbar alla på dagtid så du inte har något att göra/någon att prata med över en kopp kaffe?
Om du orkar och vill följa med på tex lekland, badhus osv med andra mammor och barn – hur sjutton kan man lösa sånt? Går det ens att bada med stomi?

Jag själv behöver ganska mycket socialt umgänge, och ofta kan sådant ge en massa energi! Tänker att du också behöver energi, uppmuntran och att känna att du kan göra NÅT roligt för att orka kämpa vidare?
Vad är din bästa energiboost?

Kram, Mia

Hej Mia!

Ja alltså, jag har kunnat jobba ända fram till november 2015 så det är inte så hemskt länge sedan jag blev såhär dålig och sjukskriven på heltid. Förhoppningsvis är jag snart tillbaka på jobbet igen 🙂 Tidigare har jag bara varit hemma några dagar i samband med operationer.

Jag har en bra relation med mitt jobb och pratar/mailar med chefen/kollegor då och då. Jag försöker även åka och hälsa på ibland när jag inte har så ont och det känns bra att få prata lite med alla och visa att jag verkligen längtar tillbaka. Vissa dagar hugger det i hjärtat och jag önskar så mycket att jag bara kunde kapa bort mellersta delen av kroppen, kapa av den och kasta bort den. För mig har det faktiskt varit bland det jobbigaste, att inse att just nu behöver jag vara hemma och fokusera på att bli frisk!

Fick en bild av min chef, hela fabriken samlad för att se min medverkan i Malou Efter Tio. Jag blev alldeles varm i hjärtat <3 Vågar inte ta mig friheten att visa den fina bilden men jag måste säga att jag har underbart fina arbetskamrater (och vi bygger fantastiskt fina hus)! www.vittjarvshus.sevhus

Många av mina vänner jobbar på dagarna men några kompisar är föräldralediga och några jobbar skift så om orken finns hos mig kan det bli en eller annan kaffekopp. Är jag sämre händer det att någon kompis kommer hit, fixar kaffe och bjuder mig på en kopp i min egen soffa 🙂

Vad gäller lekland och badhus har jag sedan slutet av november varit så dålig att det inte har varit tal om något sådant. Badhus är inte alls aktuellt då infektionsrisken är för stor. Om vi skulle åka till ett lekland idag skulle Selma få klättra/leka med sin pappa, jag skulle mest troligt halvligga i någon soffa (eller helst av allt stannat hemma).

Selma och hennes kompis på Leos Lekland. Jag och några tjejkompisar. Selma tämjer krokodil på Kreta. Familjen.energi

Dagar när jag känner mig pigg försöker jag ta mig ut på någon utflykt, det kan vara en liten promenad eller en tur till någon butik. Även om jag själv är en social person så upplever jag att jag kanske blivit lite av en enstöring de här sista månaderna. Jag trivs bäst hemma och här känner jag mig trygg. Om smärtan sköljer över mig känns det bäst om jag bara får vara i fred.

I fredags hade jag ett sådant smärttillfälle. Jag kände mig ganska pigg och plötsligt fick jag sådär fruktansvärt ont att jag knappt kunde röra mig. Det händer flera gånger per dag men i fredags var det lite ondare än vanligt. I övrigt upplever jag att smärtan blivit lite bättre nu i jämförelse med för någon vecka sedan. Nu kan jag ta en tur med dammsugaren utan att sjunka ihop på golvet av smärta, att dammsuga var i princip omöjligt för några veckor sedan. Det går framåt helt enkelt men å andra sidan är jag betydligt sämre nu än vad jag var de första 4 åren med skadan…

Vår fina lilla skatt är självklart den största glädjekällan i livet (även om hon ibland är orsaken till att man vill slita av sig håret i frustration när trotsen är som värst…) 🙂poolstäd

För att ladda energi umgås jag med nära och kära, jag försöker skratta mycket och dessutom försöker vi hitta på saker tillsammans. Det kan vara något så enkelt som en god bit mat på en bra restaurang eller bara en fika på stan. Att helt enkelt hitta en anledning till att hoppa ur mjukisbyxorna för en kort stund och även om det inte är speciellt märkvärdigt i andras ögon så är det väldigt märkvärdigt i det liv jag lever idag <3

Min bästa energiboost är nog att göra saker som jag älskar tillsammans med människor jag älskar.. Jag tycker om att sprida glädje och jag äskar att skratta. Dessutom älskar jag att hjälpa andra och en av de största energiboosterna var nog faktiskt när jag fick höra att en kvinna som läst min blogg hade fått användning av vissa saker under sin förlossning. Wow, hur underbart är inte det?! Jag kan faktiskt hjälpa! 🙂

KRAM

EMMA FRÅGAR OM ANMÄLAN

Hej Hanna! Kanske för sent men jag frågar också ändå. Anmälde du nånsin att du blev felbehandlad vid förlossningen? Tänkte främst på att du inte blev sydd på operation, men även att de inte verkade hålla något handgrepp om jag förstått rätt? Jag bor också i Norrbotten och tycker att man hört ganska länge hur de jobbar mot dessa skador speciellt i Sunderbyn, bäst i Sverige osv. Svårt att förstå hur det kunde gå så fruktansvärt illa för dig med tanke på det. Har du någon uppfattning hur det ser ut idag? Om det blivit bättre med dessa grejer i Sunderbyn menar jag.
Tack för en bra blogg! Kram Emma

Hej Emma!

Jag har anmält till LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) som är en patientförsäkring men däremot har jag inte gjort någon anmälan till IVO (Inspektionen för vård och omsorg). Anledningen till att jag inte gjort någon anmälan till IVO eller liknande för felbehandling har att göra med tiden.

Där i början av min sjukdomshistoria hade jag fullt upp med att försöka klara av vardagen och vara en så bra mamma som möjligt. När jag väl fick information och förstod att det här var något som jag borde anmäla hade tyvärr tidsgränsen passerats så de skulle inte göra något med en anmälan från mig 🙁

Däremot kunde jag fortfarande anmäla till LÖF så detta jag gjorde.

I anmälan till LÖF har jag bland annat tagit upp det här med att man valde att inte klippa, jag har tagit upp bristen på perinealskydd och även det faktum att jag syddes i förlossningssängen. Brevet är långt och det finns betydligt fler punkter i anmälan men precis det här du säger har jag tagit upp.

www.lof.selöf

Själv önskar jag att det fanns mer jag kunde göra för att det inte ska hända fler gånger och om jag bara hade haft mer info så skulle jag ha gjort en anmälan om vården från första början. Ja, jag har faktiskt ångest just för att jag aldrig anmälde men kanske kan min historia inspirera andra och kanske kan jag hjälpa någon annan att ta steget och faktiskt anmäla.

Hur det än är så måste ”skiten” fram i ljuset och belysas så att vården faktiskt får en chans att lära av sina misstag och bli bättre.

Jag vågar inte uttala mig alls om hur det ser ut i dagsläget på Sunderby Sjukhus där jag fick min skada.

Drömmen

Jag drömmer om att kunna hjälpa förlossningsskadade kvinnor. Jag drömmer om att ingå i ett ”förlossningsskadecentrum” eller ”förlossningsskade-team” som finns med i bakgrunden och kommer in och stöttar, informerar och bistår med nyttig information och vägledning (som jag vet behövs). Jag hade själv uppskattat en sådan kontakt enormt mycket!

Just själva informationen runt en förlossningsskada tror jag kan bli mycket bättre och jag är så besviken på den knapphändiga information jag själv fick. Kanske hade mitt liv sett annorlunda ut idag om andra beslut hade fattats i förlossningsrummet men jag kan inte heller släppa tanken på att livet kanske hade kunnat se annorlunda ut om jag bara fått mer information om min skada.

Att sprida kunskap känns som en otroligt viktig uppgift som jag tar på största allvar och jag hoppas att jag kan informera och hjälpa andra utan att samtidigt skrämma slag på gravida kvinnor. Kunskap är makt!

KRAM

LENA FUNDERAR PÅ HUR VI FÖRKLARAR MINA PROBLEM FÖR SELMA

Hej Hanna. Det är kanske för sent att fråga men jag frågar ändå 🙂 Er flicka, förstår hon varför du inte alltid är frisk? Jag menar. Hur förklarar man för sitt barn att man har ont och är sjuk utan att hon tar på sig någon skuld?
Jag tycker att du gör det bra som vågar vara så öppen och som någon annan skrev verkar du vara så positiv trots allt elände. Jag hoppas att du får bli frisk snart. Ta hand om dig/ Lena G

Hej Lena!

Det här som du frågar om, det är något som jag själv tänker på väldigt ofta. Selma är så pass stor nu att hon förstår mycket mer än vad vi kanske tänker på. Hon vet att jag ibland måste vara på sjukhus och att jag åker för att träffa doktorn med jämna mellanrum. För henne har det varit jättejobbigt att mamma ibland måste stanna kvar och sova över på sjukhuset.

För en tid sedan hörde jag henne förklara för ett annat barn att hennes mamma är sjuk, hon sa:

Min mamma fick en skada när hon födde mig… och därför bajsar hon med magen! Häftigt va?! Hon pruttar inte ens med rumpan längre!

Än så länge tror jag inte att hon tar på sig någon skuld och för oss är det självklart viktigt att hon inte ska göra det i framtiden heller. Exakt hur vi ska lyckas med det vet jag inte men det är något som jag är livrädd för och jag kommer göra allt jag kan för att hon inte ska behöva genomlida något sådant.

Här hälsar hon på mig efter en akutoperation och vi hade just fått veta att stomioperationen skulle tidigareläggas (jag stomiopererades dagen efter). sjukansjukan2

En händelse som utspelade sig för ungefär ett år sedan har bitit sig fast i henne och jag tror att det är därför hon ibland har svår separationsångest.

Jag hade varit dålig ett tag och kom in på Sunderbyn för en operation. Någon dag senare skulle jag få åka hem och Selma följde med för att ta hem sin mamma. Tyvärr blev jag dålig i rask takt när de kom för att hämta mig så istället för att följa med ut genom dörrarna till bilen, kastades jag upp på en bår och kördes i ilfart genom sjukhuset till akutmottagningen. Där blev jag kvar och fick senare komma vidare till akutvårdsavdelningen. Hon fick vinka adjö till mig med tårarna brännandes under ögonlocken och det var jättejobbigt att jag inte fick följa med hem.

För mig, som låg i sängen och var i väldigt dåligt skick, gick något sönder i mitt hjärta när jag såg min lilla flicka vandra iväg från mig. Jag såg på hennes hållning hur svårt det var för henne och jag såg hur hon kämpade för att inte brista ut i gråt. Hon ville stanna där hos mig, hon förstod inte varför jag inte fick följa med hem.

Det är inte lätt att veta hur mycket man ska berätta för henne. Jag vill att hon ska vara trygg trots att jag är på sjukhus och därför brukar jag berätta när jag ska till doktorn och om jag kommer vara borta någon dag. Även personalen på förskolan informeras och om hon vill prata med dem och har frågor så vill jag att de ska vara så pass informerade att de kan svara. Då tror jag att Selma blir lite tryggare. Typ: Jo mamma är hos doktorn idag men hon kommer hem och följer med och hämtar dig kl 16…

Det är en svår balansgång och jag har nog egentligen inget riktigt svar på din fråga mer än att jag hoppas innerligt att hon aldrig någonsin kommer att må dåligt/känna skuld för min sjukdom.

KRAM

OLIVIA UNDRAR OM POSITIVA TANKAR OCH OM DRÖMRESEMÅLET

Jag tycker att du verkar helt otrolig på tänka positivt och göra det bästa av din situation, tror inte alla hade orkat det och ha samma energi som du verkar ha!  🙂 hur gör du för att tänka positivt? (nu antar jag mycket här, det är som sagt bara vad jag tror:) har det för att jag läst att du träffat någon och pratar med? hjälper det? slutligen undrar jag också om du har något drömresemål, bara för att jag älskar att veta det om folk haha vill också bara säga att du är så bra som driver den här typen av blogg och jag kikar in i stort sett varje dag!

Hej Olivia och tack för dina fina ord 🙂

Jag försöker verkligen att hålla mig positiv och jag bestämde mig tidigt för att det här inte ska få förstöra mer av mitt liv än nödvändigt. Det finns så klart situationer som jag själv inte kan bestämma över (operationer, sjukhusvistelser mm) men när det gäller mina egna tankar och mitt humör så kan jag faktiskt påverka en hel del själv. Jag älskar att skratta och jag väljer själv hur jag vill hantera varje unik situation i mitt liv. Jag väljer att fortsätta vara positiv, jag väljer att ge kärlek, skratta och hela tiden utvecklas och vara den bästa versionen av mig själv.

Genom att gå ut och berätta min historia hoppas jag kunna hjälpa andra i liknande situation, dessutom är det ett sätt för mig att bearbeta allt jag varit med om.IMG_3305 (2)

Därmed inte sagt att jag alltid är på topp. Jag tror nämligen att det även är viktigt att våga och kunna bryta ihop ibland. Jag behöver det. Jag måste få bryta ihop för att sedan kunna plocka ihop delarna av mig själv och bygga ihop mig själv ännu starkare. Det är lite så jag fungerar och jag är glad att jag faktiskt på riktigt kan bryta ihop och gråta/skrika ut all frustration men jag trivs inte där. Jag vill inte vara på botten utan jag vill komma över ytan och andas.

Än så länge har det gått bra att komma upp ur svackorna och jag tror att jag har min familj och mina vänner att tacka för det, utan dem skulle allt vara så mycket svårare men de är fantastiska och ställer alltid upp. Vare sig jag vill skratta eller gråta så finns det alltid någon jag kan vända mig till som skrattar eller gråter tillsammans med mig 🙂

Den här donnan, Adams kusin och min ”låtsaslillasyster” som alltid får mig på gott humör och som har hjälpt mig mycket med alla tankar och känslor inför stomioperationen.image

Kurator

Sedan någon månad tillbaka träffar jag en kurator och pratar om allt jag varit med om och vilka känslor jag har för allt det här. Till en början var jag så otroligt nervös, jag var så rädd för att jag öppnat byrålåda efter byrålåda och skyndsamt kastat ner alla tankar och känslor för att sedan stänga och noggrant sätta hänglås på låda efter låda. Jag trodde helt enkelt att jag hade en massa uppdämda känslor som jag inte hade släppt fram utan bara stängt in och skyndat vidare i tron att allt var bra.

Nu har jag träffat min kurator och pratat mycket med henne om allt jag känt under åren och jag tror inte längre att jag knuffat känslorna åt sidan, jag tror faktiskt att jag bearbetat allt men samtidigt känns det bra att bearbeta tillsammans med någon som vet vilka knappar hon ska trycka på för att öppna mina egna ögon. Sorg, rädsla, ilska, irritation, skam… ALLA känslor har funnits där under vissa perioder och allt måste få komma fram för att jag ska fungera och må bra.

Drömresan.

Så roligt att du frågar om mitt drömresemål, jag har ju faktiskt en gång i tiden varit reseledare och jag äääääälskar att resa! 🙂

Jag har många favoritresmål som till exempel Barcelona och New York men även sådana favoriter som är mer klassiska resmål för oss svenskar men som har många gömda skatter, då tänker jag på Mallorca och Kreta (ja Thailand också, otroligt härligt att luffa runt med en ryggsäck och inte riktigt veta vart man ska ta sikte utan låta resan leva sitt eget liv och stanna till där man känner för det).

New York våren 2015 (detta var innan min stomioperation och jag hade stora problem med läckage där bak). Här hade jag många tankar innan resan, som till exempel: Vad gör jag om jag måste bajsa och befinner mig mitt på Manhattan? Svar: Eftersom Starbucks finns i nästan varje gathörn så gick det smidigt och jag var inte med om någon bajsolycka 😉IMG_1345

Kreta hösten 2015.strandmoln

Jag har rest ganska mycket och hade förmånen att ofta få resa tillsammans med mina föräldrar under min uppväxt. Några resmål som jag vill bocka av under min livstid är Aruba, Curacao, Maldiverna och Mauritius.

Vart går din drömresa? 🙂

KRAM

SOFIA VÅGAR FRÅGA OM SEXLIV

Kanske fräckt att fråga men kan ni ens få till nått sexliv?

Den här frågan får jag ganska ofta och jag tar inte illa upp och tycker inte att det är fräckt att våga sig på en sådan fråga. Det är väl ganska självklart att undra om en sådan sak, speciellt när jag ibland visar upp bilder på sönderskurna mer privata delar.

Svaret är: Ja det kan vi faktiskt!

Jag tror att de flesta som fått barn kan ha svårt att få till något intimt liv under småbarnstiden, allt är så nytt och man behöver få landa i familjelivet. Första tiden är man helt inne i ”bebisbubblan” och fokuserar på att lära känna det lilla livet men också på att växa samman som familj. Jag tror också att det handlar lite om vad man väljer att prioritera och att man tar tillvara på alla tillfällen (och då menar jag inte bara sex utan även de små stunderna av närhet och samtal på tu man hand med varandra).

Såhär ser det ofta ut hemma hos oss och säkert hos många andra också. Inte så lätt att kunna smita undan och bara få tid för varandra när man har en liten solstråle som gärna kommer smygandes över till stora sängen 😉sova

Jag tycker att det är jätteviktigt i vårt förhållande, att kunna hitta de där stunderna när man bara är två vuxna som tar sig tid för varandra. Vare sig det handlar om att gå ut och äta god mat, gå på bio eller ha ett fungerande samliv.

Självklart finns det perioder i mitt liv när det faktiskt inte är möjligt att ha sex. När jag är nyopererad och delar av underlivet ser ut som pannkaka, eller när jag har så ont att jag helst vill ligga i fosterställning och gråta. Då fungerar det självklart inte. Vi är två i det här och Adam är min klippa, han har aldrig på något sätt fått mig att må dåligt för att läget är som det är. Vi sitter i samma båt och tillsammans gör vi det bästa av situationen. Jag är helt övertygad om att hela den här resan har fört oss närmare varandra på ett annat sätt, vi har varit med om det här tillsammans och ur eländet har vårt förhållande ändå kunnat hitta vägar som gör att vi växt ihop bättre och kan blomstra även om det inte alltid är som man vill och önskar att det ska vara.

Under andra perioder påverkas jag inte speciellt mycket av mina problem. Visst, jag har mycket ärrvävnad och är betydligt känsligare ”där nere” än tidigare men det är inget som förstör för oss utan vi kan hitta vägar som fungerar för just oss.

Något annat som jag tror kan vara positivt är att vi faktiskt ibland får längta efter varandra!

Under perioder när jag är mycket påverkad av operation/smärta mm så får vi längta och tråna och det är väl verkligen något bra! Efter 8 år tillsammans känns det fantastiskt att bli alldeles pirrig i kroppen, få fjärilar i magen och avfyra ett stort leende när han kommer hem från jobbet och ger mig en kram. Då spelar det inte längre så stor roll att underlivet är pannkaka för jag vet att han finns där och väntar på mig och att det finns tillfällen när vi faktiskt kan ha ett fungerande samliv, som vilket annat par som helst.

Störst av allt är kärleken <3image

KRAM

CARRO UNDRAR OM FLER BARN OCH FÖRLOSSNING/SNITT MED STOMI

Hej! Kan du bli gravid igen eller kommer ni inte att kunna få fler barn? Om du kan bli gravid, hur funkar de då att föda barn med stomi?

Hej Carro och tack för din fråga!

Det borde inte vara några problem att bli gravid igen men man kan ju aldrig ta något för givet. När jag blev gravid med Selma så var det inte något vi hade planerat, vi kan säga att hon är en helt fantastisk olyckshändelse. Bara för att man varit gravid en gång finns det ju inget som garanterar att man kan bli det igen men skadan omöjliggör inte en graviditet.IMG_2907 (2)

En till vaginal förlossning kommer det dock aldrig att bli tal om för min del.

Före de första två lagningsförsöken berättade kirurgen att jag fortfarande skulle ha ett val, vaginal förlossning eller kejsarsnitt, men han sa samtidigt att de skulle rekommenderar snitt. Före lagningsförsök nr 3 informerade kirurgen mig om att ingreppet skulle betyda att det inte längre var någon idé att  fundera på en vaginal förlossning.

Tanken på snitt känns lite skrämmande, jag har absolut ingen aning om vad jag ska förvänta mig av ett snitt och det känns lite läskigt. Även om min förlossning slutade som den gjorde så måste jag säga att det är sjukt häftigt att föda barn och det är en upplevelse jag sörjer att jag inte kommer att kunna göra om. Känslan av den där obegripliga smärtan som man glömmer så snart man får upp det lilla knytet på bröstet.

Ja, jag sörjer att jag aldrig mer kommer att få möjligheten att föda fram mitt barn men samtidigt är jag galet glad att jag faktiskt fått vara med om en vaginal förlossning. Om jag däremot hade vetat vilken resa en vaginal förlossning skulle kasta ut mig på, då hade jag garanterat valt att snittas den där dagen i november 2011. Nu fick jag aldrig det valet och vi hade inte kunnat veta att jag än idag 4,5 år senare, skulle sitta här med 22 operationer i bagaget.mage2

Att bli snittad när man har stomi ska inte vara några problem vad jag förstår, enda skillnaden är att jag måste ha med en kirurg i rummet under själva snittet. Jag antar att det har att göra med att tarmen är utdragen till magen och att risken finns att man träffar tarmen under snittet men jag är inte riktigt säker på min sak. Det är något vi måste ta reda på den dagen det blir aktuellt.

KRAM

VÅGA FRÅGA

Vi testar något nytt tillsammans!

Jag får ofta frågor både här och via mail (om allt från underliv till familjeliv) så nu tänker jag testa det här med en frågestund!imageKänns lite pirrigt, kanske får jag inga frågor alls men vi kör och ser vad som händer!

Ställ din fråga under dagen eller kvällen så svarar jag i morgon.

KRAM