ATT PLANERA ÄR A OCH O

Det är inte alla som packar en väska med extra-kläder för att göra en liten dagstripp. Men, hellre ta det säkra före det osäkra!

Skulle inte vara speciellt kul att stå i Gällivare med läckande påse och utan möjlighet till ombyte, höhö. Så för att inte behöva vara orolig för olyckor packar jag med en väska med kläder. Då kan jag snabbt rädda en besvärlig situation med hedern i behåll och slipper åka hem med skitiga(!) kläder 🙂

Risken är som tur inte så stor att det händer men det gäller att tänka lite längre. Jag gillar att ha koll på situationen och ligga steget före så därför planerar jag och ser till att inte bli uppställd.

NÄR MODET SAKNAS

Jag har vid ett flertal tillfällen fått förfrågningar om att föreläsa och jag har under lång tid känt att nu, NU är det dags! NU är det hög tid att ta steget och faktiskt VÅGA tacka ja till att föreläsa. Meeeen, det är lättare sagt än gjort.

Jag har läst ”Snacka Snyggt” och lyssnar just nu på den som ljudbok, allt för att liksom känna att jag har lite kött på benen inför att skriva någon form av talmanus. Jag tror dock att jag gör det lite bättre om jag improviserar men jag vill ändå ha en ram och några fasta punkter, annars lär det bli väldigt grötigt.

Men jag får det liksom aldrig till att bli. Jag tar mig inte tid till det och jag prioriterar det verkligen inte. Istället går jag runt med en gnagande känsla och tänker att jag verkligen BORDE göra slag i saken. Åh, jag blir så less på mig själv ibland. Andra gånger har jag så mycket motor att jag inte vet vad jag ska göra av all energi, då borde det ju inte vara så svårt att lägga lite krut även på det här?!

Efter att jag lyssnat på Jennis föreläsning i måndags insåg jag att det är MODET som saknas. Jag vågar helt enkelt inte för jag har ingen aning om hur det påverkar mig att öppet berätta om mina prövningar. Jag vet att när jag lever i det och det är min vardag så ser jag det inte som speciellt märkvärdigt eller begränsande MEN när jag pratar om det, då förstår jag mer hur det här egentligen påverkat och begränsat mig. Det blir liksom mer verkligt på något sätt och kanske framförallt när jag ser hur andra reagerar på det jag berättar. Så, jag är skiträdd för att jag ska stå där och helt plötsligt få krullmun och brista ut i veckans storböl. Nej, så får det verkligen inte bli! Men, den här rädslan jag bär på är förmodligen också den pusselbit som stoppar mig från att våga göra slag i saken. Så nu när jag vet var skon klämmer kanske det är dags att börja jobba på saken…?

EN STOMIPINGLAS OGLAMORÖSA BEKÄNNELSER

Jag har bestämt mig för att gå tillbaka till gamla rutiner och inte låta magen och tarmen sköta sitt utan möjlighet för mig att påverka. Irrigationsutrustningen är framplockad och jag har alltså börjat med planerad tarmtömning igen!

Brukar ta någon vecka innan jag är inne i rutinen och magen ställt om sig så jag gissar att det kan komma lite i påsen några dagar till men sedan har jag förhoppningar om att kunna irrigera varje kväll och då ha tom påse hela dagen. Det tar en del tid i anspråk och därför har jag valt att inte irrigera, jag har prioriterat annat. Nu känns det däremot som att det är värt att prioritera irrigation igen. Livet och arbetslivet blir lite lättare när jag kan planera tömningar.

Så hur gör jag då?

Egentligen kan man säga att det är en tarmsköljning. Jag har en speciell irrigationsutrustning med en behållare (typ en påse) som fylls med vatten, behållaren har en pump så jag kan via en ”tratt” spruta in vatten i tarmen. Jag sprutar in ca 1 liter vatten med en temperatur runt 37-38 grader ungefär och sedan kommer det ut i en väldans fart och tömmer på det sättet även tarminnehållet (wäääk inte så glamoröst va, hehe). Självklart har jag en speciell ”stomipåse” som är avsedd för detta ändamål, en lång påse så jag kan sitta på sidan om toaletten och ha påsen hängandes ner i stolen. Den här irrigations-stomispåsen är även en stomipinglas räddning vid magsjuka!

Hade tänkt lägga upp ett videoklipp men det går inte direkt på bloggen utan då måste jag ha en youtube för att överhuvudtaget kunna få upp filmen här så vi får se om det kanske blir ett senare projekt 🙂

SPÄNNANDE SAMTAL FRÅN KIRURGEN

Igår under förmiddagen fick jag ett spännande samtal från ”min” kirurg. Vi pratade om vad som händer nu och om de olika alternativ som finns. Eventuell vård utomlands är det som ligger närmast till hands. Antingen i England eller Norge.

Jag själv känner i dagsläget mest för att i första hand testa Norge och den metod de utvecklat där. En mer skonsam metod som förhoppningsvis innebär att jag inte blir så dålig efteråt och även om jag kanske inte ska väga in den delen så känns det som att en lindrig post-operation och återhämtning skulle vara ganska skönt. Att inte behöva ha så förbaskat ont att jag inte vet var jag ska ta vägen och att dessutom, som det hittills varit, behöva uthärda den smärtan samtidigt som jag ska bearbeta känslorna efter ett misslyckat ingrepp. All smärta till ingen som helst nytta och det är så jobbigt att ta smärtan när den inte för med sin något positivt. Skulle vara hemskt mycket lättare om jag inte behövde genomlida den värsta smärtan. Att ta det onda som för något gott med sig är en annan sak men när man sitter där och har som mest ont och samtidigt vet man att operationen gått åt h-vete… det tär på psyket kan jag lova.

Nu vet jag i och för sig inte tillräckligt mycket om metoden för att reda ut eventuell smärtproblematik men den spontana reaktionen efter att jag läst på är att det kanske inte är så farligt. Exakt vad man skulle göra för typ av operation i England är jag dock osäker på men jag är rädd att det skulle vara någon större op med betydligt värre/längre återhämtning.

 

Kirurgen ska prata med sin chef och återkomma. Det är ju inte det lättaste att bli remitterad utomlands så vi får helt enkelt se vad som händer och när det i så fall kan tänkas ske. Gissar på låååånga väntetider…

IMPONERAD OCH INSPIRERAD!

Ikväll har jag lyssnat på Jenni Lindbergs föreläsning ”Levande Charader”. Jag är så glad att jag faktiskt tog mig tid att lyssna på detta. Jenni pratade om sin psykiska ohälsa och det här är något som alla skulle behöva höra. Absolut något för högstadie- och gymnasieelever kan jag tycka.

Jag frågade henne efter föreläsningen hur det är att prata på det här sättet om sig själv och dela sina egna upplevelser. Frågan kom mestadels för att jag själv är osäker på hur jag klarar den situationen, jag är väldigt nervös för att jag ska bli känslosam om jag berättar så uttömmande om mig själv och mina upplevelser. Jag är så imponerad och inspirerad av den här kvinnan, definitivt någon jag gärna ser/hör mer av!

Jenni är som sagt en inspirerande kvinna med stort driv, hon gör skillnad och hon har åstadkommit något stort. Hon har nämligen startat den ideella organisationen Love Life som stöttar utsatta barn i Ghana. Organisationen startades och drivs av Jenni som tillsammans med bidragsgivare från hela Sverige skapar en bättre framtid för barn som lever i fattigdom och misär.

Om Du vill läsa mer om Love Life hittar du organisationens hemsida på http://www.lovelifesweden.se/ och om jag haft en stor plånbok skulle jag absolut se över eventuell sponsring. Vad jag däremot själv ska titta på är att kanske engagera mig och bli månadsgivare. Läs mer om det på hemsidan du också! 🙂

MEN TAR DET ALDRIG SLUT?!

Igår hade vi en lugn och fin dag. Vi tog lite sovmorgon och sedan blev det en familjedag i stan. Jag shoppade några kontorsblusar och fick mig nya vinterskor.

Selma lekte fotograf i provhytten och det blev en hel del mindre smickrande bilder, haha.

Kvällen ägnades till att få upp smått och gott på väggarna. Vi är inte i närheten av klara men jag fick upp någon gardin, ljusslingor och dessutom en del av finporslinet. Nu återstår mitt fina vitrinskåp som resten av porslinet ska ta plats i och det kanske vi kör ikväll. Idag har vi varit i huset och fortsatt tömningen. Adam har rensat garaget och jag har tömt frys och frysbox. Puh, det känns lite som en Never ending story. Det tar helt allvarligt aldrig slut! Jag ska aldrig mer spara såhär mycket ”skräp” utan i god tid rensa och lämna på röda korset. Och det är ett löfte! 🙂

Hur har din helg varit?

PROJEKT INOM EFTERVÅRD

Jag är kanske lite väl känslosam men jag blir så hoppfull när jag läser om hur man i några delar av landet väljer att satsa på projekt inom eftervården. Ja, jag är naturligtvis partisk när det kommer till detta men alldeles för många kvinnor tvingas leva med komplikationer (stora som små) efter förlossningen. Komplikationer som, om de upptäcks och/eller behandlas, inte behöver innebära begränsningar för den enskilda individen.

*Artikeln ovan hittar du i Vårdfokus

Att det finns brister inom eftervården har man konstaterat inte minst genom de berättelser förlösta kvinnor delat med sig av men även genom den kartläggning Socialstyrelsen genomfört under året (du hittar den HÄR). Två stora problemområden och något jag själv ofta pratar om är:

  1. Var och till vem ska man vända sig för att få hjälp
  2. Bristen på gott bemötande, många kvinnor berättar öppet om hur hennes upplevelser och problem nonchaleras och förminskas

Nu har dock Stockholm startat ett projekt där man ska bli bättre på just allt detta som har med eftervård att göra. Även psykisk ohälsa kommer att lyftas i projektet vilket känns som en fantastiskt nyhet. Nu får vi hoppas att fler delar av landet kan se fördelar av projekt likt detta, jag hoppas så klart på något liknande i Norrbotten!

NY JINGEL!

För en tid sedan hörde Rut Sandbladh av sig till mig och erbjöd sig att göra en egen ”personlig” jingel till podden. Jag blev så glad och tackade självklart JA.

Hade själv försökt höra mig för om en jingel då den jag har (haft) är en sådan man köper, betalar någon hundring och sedan kan man nyttja den bäst man vill. Den är dock massproducerad och kanske inte egentligen speciellt bra med tanke på vad podden handlar om. Den fick liksom bara duga eftersom jag inte hade något bättre…

När vi var i Italien trillade det in ett meddelande med bifogade ljudfiler och där kom min fina lilla trudelutt. Att ett stycke podd-jingel kan göra en människa så lycklig. Jag gick omkring med ett leende på läpparna och spelade jingeln var och varannan minut 🙂 Därför längtar jag nog lite extra efter nästa avsnitt som såklart blir med den nya jingeln!

Det som känns extra roligt är att Rut Sandbladh är en tidigare klasskompis till mig som flyttade från Älvsbyn för många år sedan. Idag jobbar hon som du kanske förstår med musik och hon gör ”Norrbottnisk synthpop med magisk refräng” som gaffa.se uttryckte det. Om du vill lyssna på Ruts musik kan du göra det HÄR och hennes Facebook hittar du HÄR.

*Bild från hymn.se

TACK för hjälpen. Det var guld värt och jag vet inte hur jag med ord ska kunna tacka dig tillräckligt <3

HELGEN RÄDDAD

God morgon härliga fredag!

Jag börjar känna mig taggad på att få ihop kommande podd-avsnitt och önskar att jag har möjlighet att redigera lite under helgen men jag tror tyvärr att vi kommer ha fullt upp med att tömma huset. Vi har flyttat det mesta men det finns en hel del saker kvar tyvärr. Typ tunga saker som mitt löpband.

På lördag tror jag att vi ska göra ett ordentligt ryck så kanske vi hinner göra allt klart för att lämna över nycklarna till de som ska städa. Funderade där ett tag på om jag kanske skulle städa själv eftersom vi (förhoppningsvis) är färdiga med flytten snart och har tillträdet först 1/11. Jag tänker att jag har gott om tid så då kan jag ta det lite pö om pö…men sen tänker jag…NÄÄÄÄE. Jag har bättre saker för mig än att offra kvällar och helger till att städa. Då betalar jag hellre och roar mig med andra saker. Typ redigerar podd 🙂

Förhoppningsvis kan jag sitta en del nästa vecka och kanske någon timma nästa helg med podden. Jag längtar! 🙂

OCH SÅ KOM INTERNET

Snacka om att man är bortskämd med att vara uppkopplad. Har inte haft internet i lägenheten förrän idag och nog känns det lite besvärligt utan. Ja, man kan ju dela från telefonen till datorn om man vill men det är liksom inte samma sak.

Så nu sitter jag här i vårt ”kontor” vid mitt nya skrivbord och knappar på datorn. Magiskt 🙂

Något som man liksom tar för givet att man ska ha. Adam saknar nog fiberanslutningen men jag märker ingen större skillnad. Eller, jag märker nog kanske ingen skillnad alls egentligen!

BEHÖVER RÅD OCH TIPS!

Vi är så frustrerade och vet inte riktigt hur vi ska hantera den ”läggnings-situation” vi befinner oss i sedan flera månader tillbaka. Vi har testat allt. ALLT! Men inget fungerar. En vanlig kväll tar det uppemot 2-2,5 timmar att få Selma att varva ner och somna.

Någon av oss läser en saga och när sagan bötjar lida mot sitt slut är det som att hon plötsligt går upp i högvarv. Benen börjar sparka och armarna viftar. Hon kliver ur sängen, hon kan inte vara tyst och är inte stilla. Hon kan inte varva ner. Trots att hon bara några minuter tidigare varit så trött att hon gnuggat ögonen och vilat stilla. Det blir så fruktansvärt jobbigt när hon aldrig sover ordentligt: hon orkar ingenting och humöret blir naturligtvis också därefter. Nu går hon ”bara” förskoleklass men jag ser det som ett stort problem då det känns som att hon inte kommer orka tillgodogöra sig det hon bör på skolan. Insomningsproblematik eller avslappningsproblematik… vad F*N gör man??! Hjälp! ❤️

SEPARATION PÅ G?

Jag har fått frågan aningen förklädd flera gånger sedan jag (vi) berättade att vi sålt huset. Inte rakt ut men lite sådär fint inlindad i andra frågor. Vi har inte sålt huset på grund av något tråkigt, vi har helt enkelt bara bestämt att vi vill vidare och att vi känner oss redo att ta över och renovera mitt föräldrahem.

I väntan på avstyckning och lite annat praktiskt har vi mellanlandat i lägenhet, det innebär att det blir smidigare för oss den dagen vi får sätta tänderna i renovering av blivande bostaden som är en härlig norrbottensgård. Känns smidigt att vi redan nu har rensat en massa och att vi bara behöver ringa ett telefonsamtal för att säga upp en lägenhet istället för att då dra igång en försäljningsprocess. Dessutom fick vi ju en så himla mysig lägenhet där vi alla känner att vi kan trivas i väntan på huset ❤️

INTE ETT ELÄNDIGT LIV

Att leva med stomipåse på magen är definitivt en förändring, för min egen del mestadels till det bättre. Jag har accepterat min påse och jag känner mig oftast inte besvärad eller begränsad av den. Jag har valt att visa mig i bikini med påsen på frihäng och jag skuttar runt på stranden precis lika obehindrat som före påsens tid. Däremot väljer jag gärna en mörk påse eftersom det känns ”snyggare”, typ den lilla svarta men i påsformat istället för klänning.

De få gånger jag kan känna en viss oro är inför nya situation, som till exempel just nu när jag är ny på jobbet. Det är inte alltid så skojsigt när stomin (eller Märta som jag brukar kalla den) bestämmer sig för att börja puffa gaser mitt i ett möte. Eftersom påsen är försedd med kolfilter kommer det inga dofter men däremot kan gaserna vara ljudliga, ibland väldigt högljudda. Då kan det kännas aningen besvärande men jag tycker nog ändå att det oftast brukar gå ganska bra. Snacka om ofrivillig/oplanerad isbrytare, haha.

Läste ikväll en så bra artikel i Expressen om hur många människor har åsikter/fördomar om stomi men att väldigt få faktiskt vet hur det är att leva med påse på magen. Att det är en förolämpning att kalla ett liv med stomipåse för eländigt. Att vissa beklagar och tycker synd om stomibäraren och andra visar total avsky. Just den biten med avsky, den är ju så förbannat gammalmodig och urbota dum. Det finns inget äckligt med min påse och den personen som tar sig friheten att ösa dynga över en stomiopererad människa borde få stryk. Man gör inte så. Punkt.

Själv har jag väl mest träffat människor som är peppande och supportar min öppenhet med påsen, en och annan är kanske beklagande men när jag berättat hur allt fungerar så brukar jag kunna vända deras tankar och få dem att förstå att det inte är så dumt. Som i mitt fall där jag idag slipper leva med risken att skita på mig, då känns det alla gånger bättre med en stomipåse. Jag har nog heller aldrig stött på öppen avsky, visst har jag fått långa blickar, en del pekande fingrar och viskningar men aldrig några elaka ord direkt till mig. Och jag vet inte hur jag skulle hantera en sådan situation men jag hoppas att jag skulle finna mig och kunna komma med något bra svar.

Du kan ju ta några minuter till att fundera på hur du, om du var stomiopererad, skulle uppleva/hantera en situation där du till exempel sitter i samtal tillsammans med nya bekantskaper och plötsligt lägger din stomi veckans brakfis. Vad gör du? 🙂

GOD MORGON TISDAG!

Klockan är 05:10 och här sitter jag med frukosttallriken och njuter av tystnaden. Älskar att tassa upp på morgonen och få en stund för mig själv. Kanske tända ett ljus och koppla av några minuter innan dagen kickar igång på allvar.

Sover du så länge som möjligt på morgonen eller är du som jag och tycker om att kliva upp i tid så du hinner avnjuta frukosten i lugn och ro?

Jag avskyr att stressa på morgonen men så blir det oftast ändå när man har barn, haha. Hur många gånger har man inte slitit sitt hår och varit blöt i svett innan man ens lämnat bostaden på morgonen?! Väldigt många gånger skulle jag vilja påstå men jag gissar att det är ganska normalt. Vissa mornar funkar allt perfekt med barn men andra gånger går det inte riktigt enligt ”tidsplan”. Så är det iaf hemma hos oss. Hur ser det ut hemma hos dig med morgonrutiner?

HAPPIEST GIRL IN THE WORLD

Du vet när man är så jäkla glad att man har svårt att tro att det är sant, sådär så man nästan måste nypa sig i armen för att veta med säkerhet att man inte drömmer?! Ungefär så känner jag just nu!

Det har varit en väldigt spännande dag och jag är trött i huvudet så det blir en väldigt tidig kväll. Jag tror att det här kommer bli jättebra men visst har jag mycket att lära och jag ser med spänd förväntan framemot allt jag har framför mig.

Nu ska vi fokusera på att fixa allt med flytten så det börjar finnas tid till annat, jag har till exempel ett nytt poddavsnitt som behöver klippas färdigt och nu är dessutom jingeln redo så jag ser extra mycket framemot att få dela med mig av kommande avsnitt!

Nåväl, dags att släcka lampan och vila så jag är pigg i morgon. När man inte är på topp rent fysiskt gäller det att planera så man orkar det man vill och behöver göra 🙂

FJÄRILAR I MAGEN

Hjälp så fort den här helgen har gått! Vi har som jag berättar haft fullt upp med flytten och nu börjar vi vara något så när inflyttade. Jag tror att vi har det mest grundläggande med oss men jag gissar att jag blir varse i annat fall i morgon när jag stiger upp! Det här är en så mysig lägenhet och vi trivs redan väldigt bra. Trodde att det skulle kännas kämpigt att lämna huset men det gör faktiskt inte det. Mycket tack vare denna fina lägenhet skulle jag tro ❤️

Finns fortfarande en del att tömma i huset men mycket av det som är kvar ska antingen till tippen eller till röda korsert. Det känns som att det aldrig tar slut, när ett utrymme är tömt öppnar sig genast nästa, haha. Så går det när man har för många förråd!

Nu ska jag försöka sova, det slog mig under eftermiddagen att i morgon är ju faktiskt en stor dag. Första dagen på nya jobbet! Jag har inte ens hunnit fundera så mycket på saken under helgen eftersom vi haft full huggning men nu har fjärilarna flyttat in i magen och jag känner mig lite smånervös. Så kul och så spännande! 🙂

DYGNET HAR FÖR FÅ TIMMAR!

Men hjälp vad vi har slitit de här sista dagarna. Jag har varit i lägenheten och ”jobbat” från tidig morgon till sen kväll. Väggarna jag målat blev bra och sovrumsväggen blev så himla fin! Vi har fortfarande sjukt mycket kvar i huset men vi har försökt fokusera på det vi behöver för att liksom kunna leva i lägenheten, resten får vi ta eftersom. Känns viktigt att vi har det nödvändigaste eftersom jag börjar på nya jobbet på måndag.

Just nu är jag så stressad och förvirrad över allt som händer så jag hoppas jag hinner landa lite innan måndag morgon. Vet knappt vad jag heter just nu så förhoppningsvis är jag inte såhär snurrig på några dagar, haha 🙂

Selmas rum är iallafall nästan klart, tyvärr har det börjat mörkna ute så ljuset är inte speciellt bra för att fota med mobilen.. Det mesta är som sagt klart men sängen är obäddad, det saknas några hyllor på den turkosa väggen, taklampan har inte kommit upp ännu och bordslamporna behöver vi lösa ”sladdproblematiken” med. Men i övrigt är det ganska klart.

SISTA CHANSEN!

Ikväll avslutas tävlingen och än är det inte så många som tävlat så missa inte chansen att vinna ett presentkort (rabattkod) till ett värde av 500kr hos Poster Store! Tävla gör du på min instagram @hannaohman84 🙂

Så snart vi börjat komma i ordning i nya bostaden ska jag själv klicka hem några fina posters att förgylla väggarna med. Längtar så efter att få allt på sin plats och just nu när allt är kaos är det svårt att se vad man vill ha var så därför känns det bäst att vänta med min egen beställning tills jag är på det klara med vad jag ”villhöver” 🙂

Tävlingen avslutas ikväll så du har fram till midnatt på dig, kör hårt!