Bakom snapchat, Instagram och alla andra fasader.

Här kommer ett inlägg utan filter, korrektur eller något sådant. Senaste dagarna har jag bara försökt att aktivera min kropp och hjärna så mycket det går. Jobb, samarbeten, ambassadörsskap, planering, inspelning av minidokumentär, träning, social medier, vänner och familj. Jag har gjort mitt bästa för att inte dra ner andras humör och fortsätta vara positiv utåt, men under ytan är inte tillvaron riktigt lika glad och rolig just nu som på Snapchat och Instagram. Fan vilken känslokarusell livet kan vara ibland. De enda gångerna jag har tillåtit mig själv att verkligen känna är när jag suttit ensam i bilen, det har varit min fristad de senaste dagarna. Att bara kunna dra på några låtar som man känner sådär extra starkt för och som får in en på det där känslosamma spåret liksom. Det enda man vill emellanåt är att åka till den där porten och ge en kram som varar i timmar, för bådas skull, men det är inte så det här funkar. Det kommer att ta tid och det kommer att vara tungt många gånger, men med så många fantastiska människor runt omkring sig så är man aldrig långt ifrån skratt även i de svåraste stunderna. Väldigt tacksam för alla de som inte känner mig, men som trots detta har hört av sig med ett par peppande och positiva meningar! Det värmer verkligen och jag är även sjukt glad för att majoriteten av alla inte har ”valt en sida” eller blivit partiska, något sådant vill jag inte veta av. Återigen så tror jag att den här tiden och processen handlar om att aktivera sig och låtas bli omringad med rätt saker och människor som leder en till de rätta besluten. Det är lördagskväll och alla andra går ut, medans jag och Sanel inte känner något sug överhuvudtaget. Jag kan inte se charmen i det hela hur jag än vrider och vänder på det nu, och det känns faktiskt som att det kommer förbli så ett tag framöver. Där finns så många saker att ta tag i som kommer före det där och så mycket annat just nu.

Till någonting kuligt att avsluta med. Jag och Sanel har nu lottat vinnarna av Fifty Shades Darker-tävlingen och dessa två är inga mindre än Emma Karlsson ( @emmakarllssson ) och Hilda Österholm ( @hildaosterholm ).
Vi hör av oss till er per DM på Instagram!

Med detta korta inlägg vill jag bara önska alla en fin kväll med mycket skratt och kärlek, be safe out there people.

1 Kommentar

Varför?

Efter mycket förvirring, ilska och folk som vill misstolka mig så kommer jag att förklara djupare i detalj angående mitt förra inlägg och hur detta blev som det blev. Först och främst. Detta handlar INTE om att det finns någon typ av brist i mitt intresse eller min kärlek för Sofia. Punkt. Jag hade i dagsläget inte valt att vara med någon annan tjej än henne, what so ever. Hon är min stjärna och så mycket mer än bara en snygg tjej som blåser förbi på stan. Hon är eller var min trygghet, en utav mina närmsta vänner och den som jag litade på mest. Hur sjukt det än kan låta i ditt huvud att jag nu lämnade denna fantastiska kvinna så måste du också förstå att om jag inte är äkta och ärlig mot mig själv innan jag sluter ögonen om kvällarna så är jag helt förlorad.Då spelar det ingen roll längre vad jag sätter först och prioriterar för tillfället, för att om jag inte har kontroll på mig själv och mitt eget liv först så kör jag både mig själv och henne i graven på värsta tänkbara vis om jag har otur. Därför är jag illa tvungen att bryta ner varenda liten pusselbit och lägga om detta ”livets pussel” för i sin tur kunna få kontroll på mig själv och mitt eget liv.
Vi har haft många fantastiska stunder tillsammans, och när det var bra så var det riktigt bra, men när det var dåligt så var det riktigt jävla dåligt. Jag blev totalt dränerad på all energi, positivitet och ork som fanns i min kropp. Detta gjorde att jag misskötte mitt jobb, mina vänskapsrelationer, min kost, mina vanor, min träning och till sist ALLT detta som jag nu egentligen också skulle orka med efter mitt heltidsjobb, för att få spin på denna nya chans som jag fått.
Om jag inte blivit så låg och utpumpad på allt det goda som finns inom mig varje gång det inte varit bra mellan oss så hade jag aldrig någonsin ens tänkt tanken om att detta som nu skett skulle vara aktuellt. Men detta tog alltså min energi, lust och kraft från mina drömmar och mål jag satt upp. Det handlar om prioriteringar – även om det gör så ont. Jag vet om att det inte finns några perfekta relationer, men just nu så finns där inget mer utrymme eller någon energi att gräva fram för att jag ska klara av och orka med det som är illa tvunget för stunden. Den som tror att jag medverkade i PH för att kunna åka på ”bar-gig”och bli igenkänd på stan för min medverkan i det här programmet har SÅ FEL!! Nu är jag brutalt, brutalt och återigen brutalt ärlig. Jag vill göra så mycket mer av mitt liv än att bli PH-Jake, för att detta är bara en inledande fas. Om jag bara kan göra lite, lite skillnad för alla våra utsatta ungdomar och barn som jag tidigare skrivit om på instagram så är jag sjukt stolt över mig själv. Då har jag gjort någonting utav betydelse, på riktigt.. Men återigen, innan jag kan göra detta så måste jag vara i fas och harmoni med mig själv och mitt eget liv, annars kommer jag att köra även det målet i backen förr eller senare.

För att återkoppla till mitt första Instagram-inlägg gällande detta, i söndags, där allt började så skrev jag aldrig att hon är mitt livs största kärlek utan att hon kan vara mitt livs största kärlek. Två väldigt olika saker. Reaktionerna som jag fått efter detta har varit blandade. Väldigt många har misstolkat mig, och det förstår jag. Andra har valt att misstolka mig även om de känner till situationen medan den resterande majoriteten av personer har förstått mig på pricken och verkligen stöttat mig i mitt beslut och för att jag vågat vara ärlig mot mig själv, mina ursprungliga mål och drömmar som jag satt upp för mig själv i slutet av 2015. Ofta har de sistnämnda även avslutat med att ”ni kommer säkerligen hitta tillbaka om det är äkta!”. Jag säger det igen, detta handlar INTE om vad jag känner och inte känner för Sofia. Detta handlar endast om att jag måste kunna sköta mitt vardagliga arbete för att kunna leva normalt, jag måste kunna ta hand om mig själv både psykiskt och fysiskt, jag måste ha tid till att sköta mina vardagliga sysslor och plikter, jag måste ge mig själv chansen att fullfölja mina uppsatta mål som jag har sedan länge, jag måste få kontroll på mitt liv och hitta den takt som är lagom för mig och jag MÅSTE vara äkta emot mig själv och kunna ta hand om mig själv för att i sin tur kunna ta mig an en annan människa och ge den personen hela mig, hela den riktiga, välmående och stabila versionen av mig. Folk tror att jag tar den enkla vägen, att gå ur detta som jag och Sofia hade och gå vidare. Men hur kan det möjligen, på riktigt vara den enkla vägen?
Att krossa sitt eget hjärta, medvetet, för att ta sig själv i kragen och styra upp det som man låtit vara nu alldeles för länge? Den här interna kampen i mitt huvud och hjärta är bland det svåraste och jobbigaste jag någonsin utsatt mig själv för, men vad fan du än vill tro, så är detta för att få ordning på mitt eget shit. Där jag står idag är helt enkelt inte tillräckligt långt på vägen för att vara bra nog för henne, och det är inte hennes ord, utan mina. Låter klyschigt? Möjligt. Men det är så jag känner. Om hon sen fortfarande finns där för mig eller ej, det är en risk som jag tvingar mig själv att ta men om jag väl står där den dagen och hon kanske funnit någon annan eller glömt bort mig så hoppas jag med hela mitt hjärta att hon är lyckligare på det viset.
Tiden får avgöra vårt öde.

6 Kommentarer

Life is a bitch, and then you cry.

Igår gick jag emot vad mitt hjärta säger och lät hjärnan bestämma. Det är någonting som jag har varit orolig för att jag ska bli tvungen till ända sedan vi träffades. Ja, tjejen som jag varit av och på med nu i cirka ett års tid. Vi har haft våra ups and downs med jämna mellanrum. Ena månaden hördes vi knappt av trots att vi båda två innerst inne visste att det enda vi egentligen ville var att vara runt omkring varann, så gärna. I nästa så var vi alldeles förälskade.
Vissa perioder var vi ifrån varandra längre än så till och med. Vi båda är så envisa, så passionerade och så säkra på vår egen sak att det bara blev som en atombomb som smällde av emellanåt.. Och det var då vi inte hördes av igen förrän någon av oss la stoltheten åt sidan och lyssnade på hjärtat igen. Hon var inte alls den typen av tjej, till utseendet, som jag vanligtvis attraheras av men wow vad våra insidor klickade. Jag har aldrig haft en liknande relation med en tjej förut som jag har, eller numer hade med henne. Redan från första början så förklarade jag för henne att jag inte skulle vara redo att ge mig in i ett förhållande då det senaste ruinerade mig totalt. Såhär resonerade jag också för att jag ville investera i mig själv, satsa på karriären och efterhand också förvalta den språngbräda som jag nu fått och kommer att få i ännu större utsträckning utav Paradise Hotel. Jag känner ändå att jag givit henne så goda förutsättningar jag bara kunnat för att hon skulle ha chansen att ”rädda sig själv” från så mycket hjärtesorg som möjligt, men som så många av er säkert har fått erfara så kan man bara inte styra över känslorna till sist, hur gärna man än vill.
Orden som ekat i mitt huvud det senaste dygnet som jag har försökt få ihop det här blogginlägget har varit ”Gjorde jag rätt beslut?”, ”Är detta verkligen vad som är bäst för oss men även mig själv just nu?”, ”Har jag gjort mitt livs misstag som jag kommer att få ångra så hårt?”. Det är så jävla svårt att veta vart man ska börja, och det äter upp mig inifrån ju mer och ofta de där orden ekar i mitt huvud. Så svårt att veta vad man ska ta sig till.

Jag är ingen perfekt människa, långt ifrån och jag är nog än mindre enkel att var i ett förhållande med. Jag själv känner inte av vissa grejer som kanske kan uppfattas annorlunda i den andres ögon. Jag är klumpig, så klumpig emellanåt, och trots att jag alltid försöker att vara den snälla killen som jag innerst inne är så kommer saker ut fel ibland. Saker som jag inte menar.
Hon har växt på mig något så fruktansvärt sedan vi träffades, och mycket utav detta tror jag är för att hon stod ut med mitt skit och mig som person. Ibland har bägaren runnit över och det har blivit början på ett tredje världskrig, vi har skiljts åt, svalnat av på varsin sida av Stockholm och sen sammanstrålat igen på något kasst event eller en tråkig klubb. Då har slagit gnistor igen, och detta varenda gång. Hon har nästan hela tiden legat före mig i hur pass mycket vi känt för varann då jag omedvetet vägrat släppa varken in eller ut mina känslor. Som en fluga som på något konstigt vis letat sig in emellan glasskivorna i ett fönster, för att sedan vara fast för evigt och aldrig hitta ut igen. Precis så har det känts sedan den dagen, när jag satt där helt förkrossad på sängkanten i min lägenhet i Helsingborg. Jag bestämde mig för att jag inte skulle ge mig in i minsta lilla relation, knappt ens vänskap, förrän jag kände i magen, hjärnan och hjärtat att ” nu är jag redo!”. Också dök hon upp. Min plan skrek och bankade i huvudet på mig och undrade vad fan jag höll på med.
”FAN TA DIG OM DU GÅR OCH BLIR KÄR NU!! SPRING MEDANS DU KAN!!!”
Ena sekunden lyssnade jag, den andra tittade jag på henne. Jag var körd. Hur kunde jag tro att en plan, ett par ord, ett löfte till mig själv skulle kunna ta strypgrepp om mina känslor och övervinna dem?

Hon och jag diskuterade efter ett tag hur vi skulle göra, för att utåt sett så var vi ju ingenting och internt visste vi inte heller vad vi var. Vi bara tyckte om varandra sjukt mycket och började vid detta laget klicka extremt bra på alla plan. Psykiskt, fysiskt och emotionellt. Ganska snabbt så kom vi fram till att hon, precis som jag, lyssnat massvis på ett band som heter Confide när vi var yngre där vi kunde relatera till allt ifrån texter till känslor som musiken levererade. Oftast lite mörkare och tyngre texter om kärlek och livet i allmänhet. Efter hand så ville hon mer eller mindre sätta en stämpel på vad vi var, och få ett kvitto på att det var hon och bara hon för mig, vilket det var. Jag började vid det här laget känna mig smått trängd och pressad till att ta nästa steg, vilket jag inte alls var redo för egentligen. Men vi gav det ett försök efter många om och men och blev väl ett par mer eller mindre oss sins emellan. Sommaren var härlig och vi mådde bra tills vårt första riktiga break kom och vi pratade inte på en längre tid, skitjobbigt. Men som jag redan avslöjat så hittade vi tillbaka förr eller senare. Såhär höll det på under hela sensommaren, hösten och vintern.
Vi blev med tiden mer och mer kära i varann tills dagen kom då hon sa ”Jag älskar dig.”. Waow, det kom som en bomb från ovan och jag hade ingen jävla aning om hur jag skulle bete mig eller vad jag skulle säga. Jag sa inte att jag älskade henne tillbaka, för att det gjorde jag inte just då, men hon växte i mina ögon där som bara den och blev min trygghet. Den typen av trygghet som jag aldrig känt förut, inte alls i samma utsträckning iallafall. Efter detta så fick hon tillgång till mina innersta och djupaste hemligheter, känslor och min livshistoria. Jag gjorde mig helt sårbar med andra ord. Hon hade mitt hjärta i sina händer utan att riktigt veta om det tror jag. Jag tog det stora steget nyligen att bjuda med henne hem till Helsingborg för att träffa min familj och precis som jag trodde, så gjorde hon succé. Min mor är en kvinna som varit med om mycket, och är det någon som ser när folk ljuger eller är falska så är det hon. Mamma blev så förtjust i henne direkt och skrev ett sms bara någon minut efter att vi satt oss i bilen för att köra hemåt mot Stockholm. Detta var så viktigt för mig, att mina familj kände samma sak som jag. Strax efter detta så rullade den enorma PH-karusellen igång. Jag blev offentlig, fick publicitet och målinriktad som jag är så visste jag, och hon, sedan länge att allt detta skulle förvaltas till 110% korrekt. Det var ju detta som var hela meningen med min medverkan, att göra ett avtryck NU, visa vem jag är NU, vad jag vill NU. Jag blev mer och mer överväldigad kring hur mycket av min tid som detta faktiskt tar, speciellt när man verkligen vill satsa. Jag börjar känna press, att tiden inte räcker till och vips så var det söndagen den 13/2 – 2017. Dagen då allt gick upp för mig, och jag insåg att det som jag besluta mig för för över ett år sedan var det som var meningen. Att jag inte hade någon aning om att PH skulle ske var såklart inte inräknat i det hela, utan det förstärkte snarare mitt resonemang och hur jag ställde mig till karriär, mitt eget varumärke och välmående. Just nu är det meningen att jag ska vara solo, för att om jag står där om sex månader och märker att jag inte gjort allt jag kunnat för att nå dit jag vill, så kan jag bara klandra mig själv. Jag kommer att älska den här tjejen en lång tid framöver och aldrig någonsin ångra någonting som har med henne att göra. Som de säger…

If it´s meant to be, it will be.

Lämna en kommentar

Överlägset mest populär hittills!

Helt sjukt hur fort saker och ting börjar rulla på!! 2017 års säsong av Paradise Hotel har inte ens börjat och jag har fått fler erbjudanden än jag någonsin kunnat ana. Jag har inte ens några följare än?! Utöver detta så såg jag idag att jag lägger mig på plats #25 här på topplistan över bloggare på Finest!

Som jag tidigare nämnt på mitt instagramkonto ( @jakeahl ) så har jag en hel del kul på gång och en utav dessa roligheter är att jag och Sanel ska gästa den mycket uppskattade podden ”Vilodagen” nu på söndag, en sann ära. Redan nu har där kommit in mer än tre (!!) gånger så många frågor som det mest populära avsnittet hittills och då har inte ens jag och Sanel hunnit gå ut med detta i våra sociala medier… och då undrar du ”vilka frågor?”.
Jo, vem som helst kan maila in vilken fråga som helst till Vilodagspodden@gmail.com där majoriteten av dessa frågor, förhoppningsvis, kommer att ställas till mig och Sanel så KÖR!

bloggsanjak
Foto: Magda Lindblom. Sanel och jag förbereder och låter kreativiteten flöda.

Vilodagen är en podd av och med John Valencia och Robert Nehmé som handlar om sociala medier. Poddens syfte är att utbilda och inspirera i detta heta och viktiga ämne. Vilodagen möter gäster och svarar på frågor om exempelvis hur man jobbar med sociala medier, hur man tjänar pengar dessa och om det är ett riktigt jobb? Ni hör podden via Acast eller Podcaster, Acast.com/vilodagen eller i någon app där poddar finns!
John är ett utav våra nyaste stjärnskott här på Lifestyle Publishing där han nu är butikschef för vår nyöppnade butik Lifestyle Store på Grev Turegatan 9 (Sturegallerian). John har en extrem förmåga att tala och ett ordförråd utan dess like så jag kände ganska snabbt att jag ville veta mer om honom och vad han gjort tidigare, vilket efter en fika med även Sanel resulterade i att han nu coachar oss i våra sociala medier och bloggar. TOPPENKILLE med ett mycket spännande kontaktnät, och det är tack vare detta kontaktnät som jag och Sanel spikat vårt första ambassadörskap!

2 Kommentarer

Från INGEN till NÅGON – Bottnen

För cirka ett år sedan, precis runt julen 2015, var jag ett vrak. Jag hade precis blivit lämnad av tjejen som jag förälskat mig i, blivit snuvad på en stor summa pengar utav en av mina arbetsgivare, förlorat en hel del vänner och kände mig bara allmänt ensam och nere. Tidigare under sommaren 2015 säsongade jag på Rhodos som bartender på Pepes Bodega, vilket såklart var ett helt annat liv. Alkohol i mängder, fester dag som natt och absolut inga måsten. Ett drömliv enligt många ungdomar men också så extremt påfrestande.

rhodos

Efter den fartfyllda sommaren så kom jag hem till ett helt nollställt liv. Inget jobb, ingen plan och ingen riktig vilja till att ta tag i mitt liv egentligen.
Tiden gick och pressen från mina föräldrar om att ta mig själv i kragen blev mer och mer intensiv. De hade ju rätt.
Till sist fick mamma nog och mer eller mindre tvingade mig till hennes arbetsplats vilket är en skola i Helsingborg, Västra Ramlösa skola. Jag visste redan att mamma alltid talat gott om mig till både hennes kollegor och elever, så jag hade väl kanske inte riktigt lika mycket att bevisa som en främling i samma situation hade haft. Mycket riktigt så blev mottagen med öppna armar och började jobba i stort sett samma dag. Jag blev assistent till, Lukas kan vi kalla honom, på 6 år med extrema humörsvängningar, aggressionsproblem och koncentrationssvårigheter. Det tog några dagar innan Lukas kunde vara sig själv kring mig. Jag lärde mig hans rutiner och mönster, var problemen låg och vad han tyckte om att göra. Ganska omedelbart efter detta blev vi bästa vänner och en kram innan Lukas gick hem var plötsligt en rutin.

blogg1

Mina dagar gick i ett då jag steg upp kl 7 på morgonen och jobbade i skolan till 17, därefter var det raka vägen hem för att byta om och få i mig något snabbt innan jag cyklade vidare till nästa jobb.
Väl på nästa jobb nere i hamnen så kunde jag vara kvar till 2 – 3 på natten ibland för att 4 timmar senare vakna upp till mobilalarmet då skolan kallade. Mitt sociala liv var lika med noll, jag hann inte ens med mig själv och vid sidan om detta så försökte jag på något vis att hålla igång en relation med en tjej i Stockholm som jag träffat tidigare under året. Att träffa/vara med tjejer på distans har aldrig varit min grej, men jag trodde att detta var något speciellt. Senare under hösten kom hon på besök till mig i Helsingborg för första gången och några dagar efter att hon åkt hem till Stockholm igen så sa hon att det var slut. Jag fick aldrig någon förklaring, no nothing. Det var bara slut.

blogg5

Fortsättning följer….

Lämna en kommentar

3, 2, 1, BOOM!

släpplågDet är här jag kommer att öppna upp mig, förklara mina misstag, beskriva mina tankar, uttrycka mina känslor, vad jag gjorde fel, vad jag gjorde rätt, hur saker och ting har varit och hur vissa saker kommer att bli. Detta är början på ett varumärke, början på en karriär och början på ett fullskaligt liv.
Detta är slutet på lidande, slutet på mörka hemligheter och slutet på en del av det samhälle som vi lever i och som våra barn och ungdomar växer upp i.

Jag heter Jake Ahl, är 23 år gammal och lär kännas igen främst från tv-programmet Paradise Hotel till en början.
Det jag har i mina tankar är så mycket mognare, så mycket viktigare och så mycket större än vad jag eller någon annan PH-deltagare hittills åstadkommit. Jag har en skottsäker plan, jag har en enorm vilja och ett hjärta som bankar något fruktansvärt för detta.
Här kommer jag att blotta mina tankar, mitt liv, kärlek, passioner, business, relationer, det förflutna, det framtida och mycket mer som en hel del av er kommer kunna relatera till. Jag kommer efter hand att avslöja mer och mer om min plan, även vilken den andra PH-deltagaren är som jag ska göra detta tillsammans med!

Lämna en kommentar