Åter fredag

Jag och barnen kom precis hem från söder. Vi åt lunch och handlade lite inför Ängla och Nelias Greklandsresa på söndag. Så avundsjuk på dom som ska åka till värmen redan i övermorgon. Så underbart. 🙂 

Jimmy jobbar så just nu sitter jag bara hemma och väntar på honom. Det blir en lugn mysfredag för vår del. Superskönt. 

Tidigare i veckan träffade vi Winston och Mileons storasyster Mira och hennes mamma Anna. Vi hade en heldag med alla barnen med parklek och långlunch i solen. 

Mileon är så kär i sin storasyster. Dom var hemma hos oss i våras men vi har inte träffats sen dess men ändå är syskonbanden så starka. Häftigt att se. <3

På måndag åker vi till Jimmys landställe ett par dagar så jag hoppas verkligen på fint väder. Jag behöver sol och värme. Men dessvärre ser prognosen inte så kul ut. :/ 

Nu ska jag fixa fina semesternaglar på mina dotter men vi hörs imorgon. 🙂 

Media

Alltså vad är det för fel på media? Frank fortsätter att hyllas och media fortsätter att stryka honom medhårs. Och det är fine. Jag går ut med detta för MIN skull. Inte för att få folks sympatier eller för att på något sätt sätta käppar i hjulen för Frank. Gårdagens inlägg handlade om hans svek mot barnen och hans oengagmeng gällande just våra söner. Men vad väljer media att lyfta fram ur det inlägget? 

Jo detta! Jävligt osmakligt om ni frågar mig. Jag skiter blanka fan i hans förlovning. Är han lycklig och det på något sätt kan bidra till att han blir en bättre pappa så är ju det jättebra. Det är det enda jag vill egentligen. Men vad jag vill spelar ju ingen roll. För HAN måste ju vilja vara den pappan. Och hittills har intresset inte funnits. Det är DET som är problemet. Inget annat. Att han skulle sätta en ring på en ny bruds finger inom kort och säkert skaffa ett eller flera till barn snart har jag vetat hela tiden. För jag känner Frank bättre än någon annan och kan läsa honom som en öppen bok.

Men som sagt, hoppet är ju det sista som överger en…

Pappa, var tog du vägen? 

Besvikelsen och smärtan jag känner över att Winston och Mileons pappa fullständigt skiter i dom är obeskrivlig. Jag tittar på mina fina oskyldiga små pojkar och tycker så förbannat synd om dom. Dom förtjänar inte det här. Dom är värda så mycket mer. En engagerad och kärleksfull far som sätter de främst jämt. 

Den fjärde juli hade Frank inte träffat pojkarna på väldigt länge. Vi har ju bott ihop från och till under hela skilsmässan så pojkarna har ju träffat pappa då och då (när han behagat vara hemma) men vi var bortresta innan den fjärde juli och även Frank. Jag låg nyopererad i munnen och Winston var magsjuk och Frank skulle promt hem och hämta post. Jag bad honom köpa med sig isglass till oss men han sa att det var Jimmys jobb nu och inte hans. Okej, fair enough om han ska tjafsa. Han kom hem, hälsade på pojkarna, ingetbmärkvärdigt, han gick in till mig där jag låg men sa ”Jag drar för fy fan va äcklig du ser ut där du ligger. Du ser ut som en söndersliten sönderknullad hora” sen vände han direkt och gick. Utan att säga hejdå till sina pojkar. Jag fick inte fram ett ord. Sen ringde han flera gånger och efter en timme kom han tillbaka. Med glass och han ställde sig till och med och lagade lite mat till mig för han sa att jag behövde äta (hans lilla mänskliga sida talade). Vi pratade om oss men blev osams i vanlig ordning så han gick. Andra gången på 1,5 timme utan att ens säga hejdå till sina söner. Dagen efter, på onsdagen så skulle han komma tillbaka för att umgås med sina barn. Han kom inte. På torsdagen och fredagen lovades samma sak. Men nej, han kom inte då heller. Vi bestämde på nytt på söndagen den 9:e kl 10. Halv elva skickade jag sms och fick svar en stund senare att han skulle hämta sin bil klockan 12 men att han skulle komma sen. Klockan 16 fick jag ett sms att han skulle komma innan klockan 18. Men nej, han kom inte den dagen heller. 

På måndagen dagen efter så var jag och barnen i Globen och Winston gick förbi leksaksaffären och frågade om han fick ringa pappa. Frank och Winston handlar (eller rättare sagt handlade) ofta leksaker så han förknippar leksaker med pappa. Frank svarade inte första gången vi ringde men andra. Winston frågade om han inte kunde komma dit och Frank sa att han skulle komma. Vi väntade nån timme och Winston sa att han inte ville hem gå förrän pappa hade kommit. Och jag fick förklara att ”Pappa kommer nog inte Winston. Jag tror att han var tvungen att jobba”. Jag fick gå och köpa leksaken som han blivit lovad av sin far. 

Vi bestämde återigen, för sjätte gången på en vecka att Frank skulle ha barnen dagen efter, på tisdagen den 11/7. Detta var på Franks initiativ. Han skulle på ett viktigt möte på förmiddagen bara och sen skulle han höra av sig. Klockan 19 fick jag ett sms. Det blev ingen träff med barnen den dagen heller. Vi pratade knappt på onsdagen för jag var så besviken. I torsdags kväll ringde han, flera gånger pratade vi den kvällen och natten, och han berättade hur ledsen han var att allt blivit som det blivit, han var själv då och då kunde vi för första gången på länge ha ett bra snack. Han ville komma morgonen efter. Och det gjorde han. Detta var i fredags morse. Killarna blev överlyckliga över att äntligen få träffa pappa efter så lång tid (flera veckor sen om man bortser från när han var hemma för att hämta posten). Frank bad mig då tänka över helgen på hur en eventuell återförening skulle se ut och bla bla. Inget vettigt gällande barnen diskuterades utan han ville bara prata om oss. I söndags skulle han komma hem för han skulle sova här hemma med killarna och ha en heldag med dom i måndags. Dom skulle gå till parken och åka och köpa leksaker. Helgen gick och jag hörde inte ett smack fast han sa att ”Vi hörs hela tiden”. Jag skickade ett sms i söndagsmorse och frågade vilken tid han skulle komma och fick svar 8 timmar senare ”Jag kommer imorgon. Ge pojkarna en björnkram från pappa”. Där o då gav jag upp. Så jag svarade inte ens på det smset. Dagen efter fick jag ”Så du ställer in nu?” Nej, nej, NEJ, så lätt kommer du inte undan Frank Andersson. 

Han ringde några gånger och sa att dom åkte förbi Ullared på vägen hem och sen skyllde han på mycket trafik. Han kom förbi på måndagkvällen tillsammans med sin dotter. Och det var ju också kul för pojkarna för varken dom eller F har träffat henne sen i höstas. Frank gav pojkarna varsin kram men ville sitta i köket och prata med mig. Han var oerhört kärleksfull (för ja, han har en sån sida också.) men likadant som när vi träffades på fredagen så var jag tvungen att stänga av min mobil för han var rädd att jag skulle spela in vårt samtal. Jag stängde av och vi hade ett okej snack. Dagen efter var det bestämt att han skulle åka till Båstad. Och dit skulle han åka själv på jobb sa han men hade ingen lust alls berättade han. Han ville hellre vara hemma med mig och barnen. Sa han iallafall. Han skulle lämna sin dotter kl 9 dagen efter, alltså i förrgår och sen komma hit. Klockan 10 ringde han och jag åkte och mötte upp dom, för att försäkra mig om att han skulle komma. Samma sak som förut, jag skulle stänga av mobilen och vi satt och pratade i hans bil. Vad han sa om mig och oss behöver jag inte gå in på för att han fortsätter ljuga och inleda grejer helt baserat på lögner är hans huvudvärk och inte min. När vi var hemma och skulle gå upp till barnen så sa han ”Ge mig tre timmar så kommer jag tillbaka sen. Jag ska försöka komma ur Båstad. Jag har varken lust eller tid att åka dit”. Jag blev givetvis upprörd och bad honom att gå upp och åtminstone bara hälsa på och krama om killarna men nej, han skulle komma tillbaka sen och så skulle vi alla gå till parken och ha en heldag och han ville prata med mig men då skulle jag lämna mobilen hemma. Helt livrädd att jag skulle spela in. Jag frågade honom tusen gånger hur han kan säga som han säger till mig när han precis förlovat sig. Men nej, det hade han inte gjort sa han och han inga som helst commitments och han kan avsluta saker så HÄR fort (och knäppte med fingrarna). Jag berättade att vi skulle åka till min mormor så han fick inte komma för sent och han svarade ”Jag kan ju följa med dit. Om du bara står för mig.” Jag fattade absolut ingenting. Det slutade iallfall med att jag fick gå upp till barnen själv. Trots att han var utanför. Inte två minuter av hans extremt dyrbara tid kunde dom få. Han ringde några gånger och sista gången bad han att få prata med barnen. Till Winston sa han att han snart skulle komma och att dom skulle åka till Toys r us och till Mileon sa han att han saknade honom och sen frågade han det ofattbara. ”Vem vill du helst vara med, mig eller Jimmy?”. Tre gånger frågade han det då Mileon inte svarade. Det frågade han vår treåriga son. Han är 3,5 år och ska inte behöva välja. Det är så sjukt elakt. Winston ringde två gånger den eftermiddagen och jag skickade sms och frågade var han blev av men sen dess så har vi inte hört ett ljud. Senare på kvällen fick jag bilder skickade till mig att han åkte helikopter o levde livet I BÅSTAD. Jag har inga ord för besvikelsen jag känner. Det var dit han inte skulle åka. Och han åkte härifrån utan att ens hälsa på barnen för att han skulle ställa in den resan för att han hellre ville spendera den tiden med sina söner. Alltså han är så full of shit. Han visste hela tiden att han skulle åka. Både när han stod här utanför och matade mig med lögner och när han ringde till barnen och sa att han snart skulle komma. 

Att han beter sig som ett svin mot mig är väl okej, jag kan ta det för jag är vuxen och är så van. Men att ständigt ljuga för sina barn är för mig oacceptabelt. Jag har ju jättebra kontakt med hans två äldsta barns mammor och när jag hör deras berättelser så får jag alldeles ont i magen. Jag vill inte tro att det är sant. För jag förstår inte hur man bara kan trycka på Off-knappen och strunta i det dyrbaraste och värdefullaste man har. Det man själv valt att sätta till världen. Han vet ju nu att jag vet att han ljuger så därför vågar han inte ringa mig nu så det kommer dröja väldigt länge innan han kommer träffa Winston och Mileon. Han lever på med sitt liv som att det inte finns någon morgondag helt obrydd om vilka han trampar på. Så många kvinnor och barn som han fullständigt trasat sönder. Och fler kommer det bli tyvärr. Läste i tidningen att han ju visst förlovat sig. Undra bara varför han inte ville berätta det för mig eller varför han sa som han sa till mig senast i FÖRRGÅR?! 

Men jag har aldrig riktigt förstått mig på den människan och kommer aldrig göra. Jag vill bara ha lugn och ro. För barnens skull. 

Ja, jag är bitter. Jag är besviken. Ledsen. Och fly förbannad. 

Jag frågade honom förra veckan om han kunde betala barnens dagisräkning på 1400 kronor men det kunde han inte alls tänka sig. Första gången jag frågade så sa han ”Det kan Jimmy göra. Barnen är hans ansvar nu.” 

O när F fick reda på att jag ansökt om underhåll hos försäkringskassan så gick han i taket. Han blev helt galen. Det är en sån liten peng för honom i det stora hela kan man tycka. Men han tycker det är viktigare att köpa miljonbilar, resor och betala för andra istället för sina egna barn. Det är så man kräks. Usch och tvi. 

Jag har nu iallafall förlikat mig med tanken på att han kommer finnas där lika lite för våra söner som han gjort för sina tidigare barn. Intresset finns liksom helt enkelt inte från hans sida. Bollen ligger helt och hållet hos honom nu. Vill han träffa barnen så får han givetvis göra det men jag tänker inte berätta nånting för dom så dom kan bli ledsna och besvikna utan dyker pappa mot all förmodan upp så blir det en glad överraskning och gör han inte det så visste dom ingenting iallafall. Mammahjärtat går ju itu men jag får så mycket hjälp att hantera allting genom de andra (två av dom) mammorna och de lär mig hantera allting. De har varit precis där jag är idag och känner min smärta men de har lärt sig att leva med det och har distans till allt nu och kan se saker och ting med andra ögon. Jag är ju mitt i allt precis just nu. Och det är ju därför det är så jobbigt. Men jag fattar ju att det kommer bli lättare för varje dag som går. 

Jag är glad att pojkarna har så många andra viktiga människor i sina liv. Såna som ser dom och ger kärlek, trygghet och engagemang. Inte bara tomma löften. 
Once upon a time…

Hittills! 

Sommarlovet hittills har varit fantastiskt. Ängla och Nelia åker till Grekland med sin pappa på söndag och för mig och pojkarna väntar några slapp-veckor innan det blir Bali om en månad. Vi åker ut till landet ett par dagar men annars ska vi mest bara vara. Jag börjar jobba den 1:a augusti på en salong här i Årsta och det ser jag fram emot som bara den. Vi har hunnit med Turkiet, Danmark och Båstad och en snabbis i Trollhättan. Hittills. Vet inte om jag berättade det men vi var där och hälsade på killarnas storebror och hans mamma. Mysigt! 

Och även Malin. En av mina bästa vänner. 


Juni 2017 kan på riktigt ha varit den bästa månaden ever. Älskade Matilda och Tony gifte sig i Nynäshamn. 

Ängla slutade sexan och ska om en dryg månad börja högstadiet. Mammas stora lilla tjej. 

Hon fick för övrigt en Londonresa utav mig i 13-årspresent så om tre veckor åker vi dit. 

Idag ska killarna träffa sin pappa är det bestämt så jag hoppas han dyker upp och jag och tjejerna ska åka en sväng in till stan och handla lite inför deras resa. 

Kalashelg!

Igår var vi på kalas i Åkersberga och firade Erik som fyllt 3 år och lilla Dominic som fyllt 1 år. 

Det var ingen jättevärme direkt och poolen höll strax under 20 grader men barnen badade ändå. 🙂 

Jimmy åkte till landet sen för att sjösätta sin båt och vi andra åkte hem. Vi hade en riktig myskväll, jag och pojkarna. Och för en gångs skull gick jag och la mig i tid.

Nu sitter vi i vanlig ordning och väntar på Frank. Han skulle kommit hit klockan 10 men har han kommit?! Nej, såklart inte. Hans barn är ju inte hans prio ett, det är iallafall ett som är säkert. Mileon sa en sak igår om sin pappa som fick mitt mammahjärta att gå i tusen bitar. 

Min kloka lilla pojke. O fan för den som återigen sårar det dyrbaraste jag har.

Fredag!

Jag har varit hos läkaren nu på morgonen och nu ligger jag bara i sängen. Jag opererade ju bort en visdomstand i tisdags så jag har fortfarande rätt ont och är svullen som bara den. För tredje dagen i rad väntar jag och pojkarna på att deras pappa ska komma och träffa dom men han lyser med sin frånvaro lika mycket idag som tidigare i veckan. Tragiskt. Frågade honom häromdagen om han hade tid att träffa barnen nånting framöver och fick detta till svar. 

Sköna prioriteringar va?!

Man vet liksom inte om man ska skratta eller gråta. 

Mina döttrar är iallafall hos sin pappa idag så det är bara jag, Winston och Mileon hemma. Jag har massa tvätt att vika och sen ska vi ut och äta middag. Så en lugn och skön fredag med andra ord.

Bildbomb från Båstad

Det hände ju nånting med nätet när jag skulle ladda upp bilderna från vår lilla minitrip till Båstad så dom kommer nu istället. 🙂 

Jimmy skulle ner o tävla i golf och det gör han samma vecka varje år så det visste jag om och jag och barnen skulle egentligen åka till min pappa på landet men vi ville inte vara ifrån varandra så länge som fyra dagar så han flög ner mig och barnen. 🙂 Jag och kidsen roade oss själva på dagarna o så åt vi mysiga gemensamma middagar tillsammans med J:s vänner. Normala, trevliga människor for once. 


Vi hade fyra fantastiska dagar i Båstad och sen flög vi bara hem och packade om och drog till Danmark som sagt. 🙂

Danmark

Vi hann vara hemma två nätter innan vi åkte iväg på ytterligare en liten minisemester. Just nu är vi i Köpenhamn.  Supermysigt. Vi kom ner igår eftermiddag och de tre stora barnen (1 bonus också) hann med en tripp på Tivoli och jag stannade hemma på hotellet med de två små. Jag var så otroligt trött igår men ändå kunde jag inte somna. Och så vaknade jag tidigt som sjutton imorse. Så jäkla typiskt. 

Vädret var lite halvtrist igår men idag lovas sol. När barnen vaknar är det Tivolidags, igen, fast ett annat. 🙂 


Jag vet inte riktigt när vi åker hem, vi har inte bestämt det, men på vägen hem ska vi iallafall åka förbi Trollhättan och hälsa på Winston och Mileons underbara storebror Isac. Vi har inte träffat honom på snart ett år så det ser vi mycket fram emot alla tre. 

Minisemester! 

Jag och barnen är på en liten minisemester. Vi behövde komma bort ett par dagar. Än så länge har vi haft tur med vädret och vi har varvat dagen med strandhäng, shopping och minigolf. 🙂 

Så härligt nu när det är sommarlov och vi kan hänga alla fem hela dagarna. 

Wi-fi är kasst så tyvärr får jag inte upp några bilder just nu men jag fixar det imorgon ????