Borta bra men hemma bäst.

Hej!

Jag är hemma och har det bra. Åker längdskidor, är med familj och träffar vänner. Helt underbart! Det bästa av allt är tystnaden och den förbannat friska och goda luften. Det jag saknar mest i Stockholm är fan den friska luften och det goda kranvattnet vi har hemma. Annars trivs jag rätt jäkla bra. Jag hör hemma bland människor.

Fast ibland är lugnet här hemma relativt skönt med.

Däremot blire inte så mycket bloggande. Jag lägger ner min tid på mina nära och kära, samt att bara njuta av det underbara luften. Den jag saknade på bussresan hit. 90 mil (med omvägen förbi Umeå), 15 timmar. På en buss. Blä! Jag blev dock riktigt lycklig när jag hoppade på bussen på Cityterminalen i fredags och fick två säten för mig själv. Trött efter en hel dags intensivt ”arbete” (det här med att gå in på detaljer om allt sjukt roligt jag gör väljer jag att hemlighetshålla, extremt trist för er) kastade jag upp laptopen och Ybuss hade wifi! Hurra! (gör er redo för en totalvändning och ett jävla gnäll).

Ungifär vid arlanda hade jag surfat mig less och kastat ner datorn i väskan för att luta mig tillbaka och sova. Jag hann inte mer än sluta ögonen, bussen saktade in vid Arlanda också hoppade en hel skolklass(som just varit på trevlig resa i Italien) på bussen. Absolut inte lika trötta som jag. Bussen blev proppfull, en ung man(ful men inte tjock) satte sig brevid mig och pratade högt med sina vänner på andra sidan bussen. Jag var nära på ta min apelsin och trycka upp i hans mun som en gagboll och skrika i hans öra att man inte beter sig så på en nattbuss då han plötsligt somnade. Oj vilket lyckorus. Precis när jag själv kunde slappna av kände jag hur han sakta men säkert började falla till höger(mot mig) och det dröjde bara några sekunder, sen så låg han med sitt fula huvud och dräglade över min axel. Frustrationen var enorm. Jag var inte glad. Han märkte det. Jag kanske framstår som en dryg skithög nu men… Det tar jag. Äntligen har jag fått skriva ut min irritation till idioten som satt brevid mig. Jag gillar kollektivtrafik. Men bara då det inte är så jävla kollektivt.

Nu ska jag sluta gnälla och fortsätta spana in ”Black cab sessions” samt njuta av den underbara doften från renköttet far tillagar i köket. På tal om black cab sessions. Jag bjuder på en av mina favoriter! Ciao.

ps. Lykke Li:s nya skiva är förövrigt förbannat bra.

//Leo

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.